/
/

Myotonia congenita

  • Diagnos: Myotonia congenita
  • Synonymer: Thomsens sjukdom, Beckers myotoni

Innehåll


Publiceringsdatum: 2017-11-06
Version: 5.0

ICD10

G71.1

Sjukdom/tillstånd

Myotonia congenita är en medfödd, ärftlig muskelsjukdom. Myotonia står för muskelstelhet och congenita står för medfödd. Sjukdomen innebär att musklerna slappnar av långsammare än normalt och blir stela när de ansträngs efter vila. Stelheten är tillfällig. Ibland blir musklerna också svaga.

Det finns två former av myotonia congenita, Thomsens sjukdom och Beckers myotoni. Thomsens sjukdom visar sig vid 1-2 års ålder och Beckers myotoni vid 5-15 års ålder. Nedärvningsmönstret skiljer de båda formerna åt och vid Beckers myotoni är symtomen ofta allvarligare.

Symtomen kan förebyggas genom att man lär sig vilka faktorer som utlöser muskelstelheten. Det finns också läkemedel som kan minska muskelstelheten.

Det är viktigt att informera narkosläkaren om sjukdomen i god tid före ett kirurgiskt ingrepp eftersom vissa läkemedel som används vid narkos kan utlösa kraftig muskelstelhet och försvåra andningen.

Thomsens sjukdom beskrevs första gången 1876 av den danske läkaren Julius Thomsen, som själv hade sjukdomen, liksom ett tjugotal av hans släktingar i flera generationer. 1971 beskrev den tyske läkaren Peter Emil Becker en form med annan ärftlighet och ofta något svårare symtom som fick namnet Beckers myotoni.

Förekomst

I internationell medicinsk litteratur anges att myotonia congenita förekommer hos cirka 6 - 10 personer per 100 000 invånare. Det innebär att det finns 600 – 1 000 personer med sjukdomen i Sverige. Många av dem har ännu inte fått rätt diagnos. Beckers myotoni är ungefär dubbelt så vanlig som Thomsens sjukdom.

Orsak

Båda formerna av myotonia congenita orsakas av en förändring (mutation) i genen CLCN1 på kromosom 7 (7q34). Vissa mutationer leder till Thomsens sjukdom medan andra ger Beckers myotoni. CLCN1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) CLCN-1 som är ett av de proteiner som ingår i musklernas kloridjonkanaler. En kloridjonkanal fungerar som en por i muskelfiberns membran som öppnar sig och släpper in kloridjoner efter en muskelsammandragning. Att det snabbt strömmar in kloridjoner genom denna kanal är nödvändigt för att återställa och upprätthålla den elektriska spänningsskillnaden mellan cellens ut- och insida. När kloridjonkanalens funktion är nedsatt kan inte muskeln slappna av och det leder till muskelstelhet.

Figur. Kloridjonkanalen är en stor molekyl i muskelfiberns cellmembran.

Figur. Kloridjonkanalen är en stor molekyl i muskelfiberns cellmembran.

Ärftlighet

Thomsens sjukdom ärvs genom autosomal dominant nedärvning och Beckers myotoni genom autosomal recessiv nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

Autosomalt recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Det mest framträdande symtomet är muskelstelhet som utlöses av muskelarbete direkt efter vila. Exempel på muskelarbete kan vara att ställa sig upp från sittande. All viljemässigt styrd muskulatur kan bli stel, även de muskler som styr ögonens rörelser, ansiktsmusklerna och tungan. Stelheten minskar om muskelarbetet fortsätter. Fenomenet brukar kallas ”warming up”. Hos många kan muskelstelheten vara förenad med en övergående svaghet i musklerna. Plötsliga höga ljud och andra överraskningsmoment kan göra att flera muskelgrupper blir stela och svaga, ibland så att man faller ihop. Kyla, stress, fasta och trötthet kan också utlösa eller förvärra stelheten. Muskelstyrkan brukar inte påverkas mellan tillfällena av muskelstelhet, men några kan få en lindrig bestående svaghet i nacken, underarmarna och händerna. Stelheten gör att musklerna arbetar också i vila. Därför blir de större, speciellt i skinkorna, låren och vaderna. Muskelsmärtor är vanligt.

Det finns skillnader mellan Thomsens sjukdom och Beckers myotoni.

Thomsens sjukdom visar sig tidigt (1-2-årsåldern) och förvärras inte med åren. Stelheten omfattar alla muskler, också dem i ansiktet, tungan och svalget. Graden av muskelstelhet varierar, även inom samma familj. En del som har mutationen kan förbli symtomfria hela livet.

Beckers myotoni debuterar senare (5-15-årsåldern) men muskelstelheten är svårare än vid Thomsens sjukdom. Stelheten är mest uttalad i benen och kan med åren omfatta armarna och ansiktet. Det finns ofta en lätt muskelförtvining i armarna vilket skiljer Beckers myotoni från Thomsens sjukdom. Symtomen förvärras något upp till cirka 30 års ålder för att sedan förbli oförändrade. Hos en del minskar symtomen.

Vid båda formerna förekommer det att symtomen visar sig först i 30-årsåldern.

Muskelstelheten kan öka om personer med sjukdomen behandlas med vissa läkemedel, till exempel vissa astmamediciner (beta-agonister), vissa hjärt- och blodtrycksmediciner (betablockerare), medicin mot gikt och muskelavslappande läkemedel som ibland används i samband med operationer.

Av okänd anledning får män med sjukdomen oftast svårare symtom än kvinnor. Stora variationer i sjukdomens svårighetsgrad är vanligt inom samma familj. Under en graviditet brukar muskelstelheten öka men försämringen är tillfällig. Underfunktion av sköldkörteln (hypotyreos) förvärrar också muskelstelheten.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån de typiska symtomen och genom att påvisa muskelstelhet vid arbete efter vila. Den muskelstelhet som följer en muskelsammandragning (myoton muskelsammandragning) kan ofta påvisas genom att man lätt slår på en muskel med en reflexhammare.

En elektrisk undersökning av muskulaturen (EMG, elektromyografi) visar en typisk bild med muskelstelhet utan tecken på annan muskelsjukdom. Med speciella tester där man elektriskt stimulerar en nerv och mäter muskelsvaret (exercise-test) kan typiska förändringar ofta påvisas.

Ofta tas ett prov på muskelvävnaden för mikroskopisk analys (muskelbiopsi). Muskelbiopsin brukar vara normal eller visa på mindre avvikelser.

En analys av muskelenzymet kreatinkinas (CK) kan ibland påvisa något höga nivåer (2-4 gånger normalvärdet).

En DNA-analys kan bekräfta diagnosen hos mer än 95 procent. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar sjukdomen utan insatserna inriktas på att förebygga attacker och lindra symtomen. Eftersom stelheten minskar vid upprepad ansträngning kan man förbereda sig för fysiskt ansträngande arbete genom försiktig uppvärmning. Det underlättar sedan att hålla en jämn takt utan långa vilopauser vid fysiskt arbete, liksom att undvika långvarig fasta. De flesta lär sig med tiden hur man ska minska muskelstelheten, till exempel genom att undvika nedkylning och långa perioder utan mat och dryck. Eftersom stress kan framkalla symtomen är det viktigt att försöka undvika stressrelaterade situationer. Kontakt med en fysioterapeut behövs för råd om och förhållningssätt till fysisk aktivitet. Fysiska aktiviteter för barn i förskola och skola behöver anpassas till barnets förutsättningar.

Vissa läkemedel kan minska muskelstelheten och används därför av många med sjukdomen, antingen kontinuerligt eller under perioder. Bäst effekt har mexilitene, men läkemedlet får bara skrivas ut på licens från Läkemedelsverket.

Det är viktigt att informera narkosläkaren om sjukdomen i god tid före ett kirurgiskt ingrepp. Vid narkos kan vissa läkemedel som används för muskelavslappning (depolariserande muskelrelaxantia, till exempel suxametonium) utlösa kraftig muskelstelhet och försvåra andningen.

Den som har en fastställd diagnos kan beställa ett sjukdomskort att visa upp vid kontakt med sjukvården. Kortet bekräftar diagnosen och informerar om att särskild försiktighet måste iakttas vid till exempel narkos. Kortet kan beställas hos Neuroförbundet (kontaktuppgifter finns under rubriken Intresseorganisationer).

Andra läkemedel som om möjligt ska undvikas är adrenalin, betaadrenerga agonister, propranolol och kolchicin eftersom dessa kan förvärra muskelstelheten.

Under uppväxtåren behöver barn med sjukdomen kontakt med en barnneurolog. Vuxna med sjukdomen behöver fortsatt kontakt med en neurolog.

Habiliteringsinsatser finns för de barn som behöver det. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Det är viktigt att tillgodose behovet av psykologiskt stöd till personer med sjukdomen och deras anhöriga. Barnen och ungdomarna bör erbjudas återkommande stöd utifrån ålder och mognad.

Kunskap om sjukdomen underlättar när man ska ta ställning till olika utbildningar och idrottsaktiviteter. Inför yrkesval bör man ta ställning till vilka faktorer som kan utlösa symtom till exempel stor fysisk ansträngning, framför allt utomhus vid kall väderlek. Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till arbetsförmedlingen för vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Behandlingsstudier pågår vad gäller effekt på muskelstelheten av olika läkemedel som påverkar kloridjonkanaler i muskelfibrer.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord Thomsen and Becker disease.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord myotonia congenita.

Resurser på riks- och regionnivå

Barn- och vuxenneurologer vid läns- och regionsjukhus kan fastställa diagnosen. Speciella enheter för neuromuskulär diagnostik finns vid universitetssjukhusen i Göteborg, Linköping, Örebro och Stockholm.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post christopher.lindberg@vgregion.se.

Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset, Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@orebroll.se.

Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-585 800 00, e-post goran.solders@sll.se.

Professor Már Tulinius, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, tel 031-342 10 00,
e-post mar.tulinius@gu.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Neuroförbundet, Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord Thomsen and Becker disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: myotonia congenita, Thomsen disease, Becker myotonia

GeneReviews (University of Washington)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: myotonia congenita

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net Sökord: Thomsen and Becker disease

Litteratur

Bandschapp O, Laizzo PA. Pathophysiologic and anesthetic considerations for patients with myotonia congenita or periodic paralyses. Paediatr Anaesth 2013; 23: 824 - 833.

Becker PE. Genetic approaches to the nosology of muscle disease. Myotonias and similar disorders. Birth defects, original article series 1971; 7: 52-62.

Cirillo G, Todisco V, Tedeschi G. The differential diagnosis of myotonic syndromes: A case report-guided and neurophysiologic approach. J Neurol Sci. 2016; 360: 98-99.

Conravey A, Santana-Gould L. Myotonia congenita and myotonic dystrophy: surveillance and management. Curr Treat Options Neurol 2010; 12: 16–28.

Duno M, Coling-Jorgensen E, Grunnet M, Jespesen T, Vissing J, Schwartz M. Difference in allelic expression of the CLCN1 gene and the possible influenze on the myotonia congenita phenotype. Eur J Hum Genet 2004; 12: 738-743.

Farbu E, Softeland E, Bindoff LA. Anaesthetic complications associated with myotonia congenita: case study and comparison with other myotonic disorders. Acta Anaesthesiol Scand 2003; 47: 630-634.

Furby A, Vicart S, Camdessanché JP, Fournier E, Chabrier S, Lagrue E et al. Heterozygous CLCN1 mutations can modulate phenotype in sodium channel myotonia. Neuromuscul Disord. 2014; 24: 953–959.

Gorthi S, Radbourne S, Drury N, Rajagopalan C. Management of pregnancy with Thomsen's disease. Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol 2013; 170: 293-294.

Hakulinen E. Led själv av en form av myotoni (Mannen bakom syndromet: Julius Thomsen). Läkartidningen 1994; 91: 3178-3180.

Horga A, Raja Rayan DL, Matthews E, Sud R, Fialho D, Durran SC et al. Prevalence study of genetically defined skeletal muscle channelopathies in England. Neurology 2013; 80:1472-1475.

Imbrici P, Maggi L, Mangiatordi GF, Dinardo MM, Altamura C, Brugnoni R et al. CLCN-1 mutations in myotonia congenita patients: insights into molecular gating mechanisms and genotype-phenotype correlation. J Physiol 2015; 593: 4181-4199.

Jurkat-Rott K, Lerche H, Weber Y, Lehmann-Horn F. Hereditary channelopathies in neurology. Adv Exp Med Biol 2010; 686: 305-334.

Lacomis D, Gonzales JT, Giuliani MJ. Fluctuating clinical myotonia and weakness from Thomsen’s disease occurring only during pregnancies. Clin Neurol Neurosurg 1999; 101: 133-136.

Modoni A, D’Amico A, Dallapiccola B, Mereu ML, Merlini L, Pagliarani S et al. Low-Rate Repetitive Nerve Stimulation Protocol in an Italian Cohort of Patients Affected by Recessive Myotonia Congenita. J Clin Neurophysiol 2011; 28: 39–44.

Novak KR, Norman J, Mitchell JR, Pinter MJ, Rich MM. Sodium channel slow inactivation as a therapeutic target for myotonia congenita. Ann Neurol 2015; 77: 320-332.

Passeri E, Sansone VA, Verdelli C, Mendola M, Corbetta S. Asymptomaticmyotonia congenita unmasked by severe hypothyroidism. Neuromuscul Disord 2014; 24: 365-367.

Pedersen TH, Riisager A, de Paoli FV, Chen TY, Nielsen OB. Role of physiological ClC-1 Cl- ion channel regulation for the excitability and function of working skeletal muscle. J Gen Physiol 2016; 147: 291-308.

Statland JM, Bundy BN, Wang Y, Rayan DR, Trivedi JR, Sansone VA et al. Consortium for Clinical Investigation of Neurologic Channelopathies. Mexiletine for symptoms and signs of myotonia in nondystrophic myotonia: a randomized controlled trial. JAMA. 2012; 308: 1357–1365.

Suetterlin K, Männikkö R, Hanna MG. Muscle channelopathies: recent advances in genetics, pathophysiology and therapy. Curr Opin Neurol 2014; 27: 583-590.

Sun C, Tranebjaerg L, Torbergsen T, Holmgren G, Van Ghelue M. Spectrum of CLCN1 mutations in patients with myotonia congenita in Northern Scandinavia. Eur J Hum Genet 2001; 12: 903-909.

Tan SV, Matthews E, Barber M, Burge JA, Rajakulendran S, Fialho D et al. Refined exercise testing can aid DNA-based diagnosis in muscle channelopathies. Ann Neurol 2011; 69: 328–340.

Tang CY, Chen TY. Physiology and pathophysiology of CLC-1: mechanisms of a chloride channel disease, myotonia. J Biomed Biotechnol 2011; 2011:685328. doi: 10.1155/2011/685328.

Thomsen J. Tonische Krämpfe in willkürlich beweglichen Muskeln in Folge von ererbter psychischer Disposition. (Ataxia muscularis?). Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankenheiten 1876; 6: 702-718.

Varkey B, Varkey L. Muscle hypertrophy in myotonia congenita. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2003; 74: 338.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat textunderlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2017-11-06
Version: 5.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.sewww.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.