/
/

Monosomi 4q-syndromet

  • Diagnos: Monosomi 4q-syndromet
  • Synonymer: 4q-deletionssyndromet, Interstitiell deletion 4q

Innehåll


Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

ICD-10

Q93.5

Sjukdom/skada/diagnos

Monosomi 4q-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som förutom utvecklingsstörning vanligen medför flera olika missbildningar.

Andra namn på syndromet är interstitiell deletion 4q och interstitiell deletion av kromosom 4:s långa arm. Det beskrevs första gången 1967 av CH Ockey och medarbetare och därefter 1979 av PL Townes.

Förekomst

Det finns enstaka personer med monosomi 4q-syndromet i Sverige, men det exakta antalet är inte känt. I artiklar i internationell medicinsk litteratur finns cirka 70 personer med syndromet beskrivna.

Orsak till sjukdomen/skadan

Monosomi 4q-syndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial från den långa armen på kromosom 4 (deletion). Avvikelsen finns oftast vid band 4q33. Finns den centralt på den långa armen av kromosom 4 kallas avvikelsen interstitiell deletion 4q. Är den däremot i änden på kromosomarmen kallas avvikelsen terminal deletion 4q. Monosomi 4q-syndromet är ett samlingsnamn för båda dessa kromosomavvikelser. Kromosomavvikelsen finns för det mesta i kroppens alla celler, men ibland bara i en del av cellerna. Det finns då en blandning av normala celler och celler med monosomi 4q, så kallad mosaicism.

Deletioner uppkommer vanligen i samband med könscellsbildningen. Föräldrarna har då normala kromosomer, och risken att de ska få ytterligare barn med monosomi 4q-syndromet är mycket liten.

Syndromet kan också uppkomma genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, en så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 4 och en annan kromosom. Förutom monosomi för 4q kommer barnet då att ha trisomi, det vill säga extra kromosommaterial för någon annan kromosom. Vad gäller translokation, se under rubriken Ärftlighet.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med monosomi 4q-syndromet är då mycket liten.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns däremot risk för upprepning vid en ny graviditet.

Balanserade translokationer ger vanligen inte upphov till några symtom eller avvikelser hos bäraren men kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen, eftersom en obalanserad kromosomuppsättning då kan uppkomma i könscellerna (äggceller och spermier). Vid den normala bildningen halveras antalet kromosomer från 46 till 23 och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Om det föreligger en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en så kallad obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial (partiell trisomi) och en kopia av annat (partiell monosomi). Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.

Symtom

Monosomi 4q-syndromet medför förutom utvecklingsstörning vanligen flera olika missbildningar, men alla barn med syndromet har inte alla de avvikelser som beskrivs i den här texten. Beskrivningen är till för att göra föräldrar och vårdpersonal uppmärksamma på de missbildningar och avvikelser som kan förekomma.

Nyfödda barn med monosomi 4q-syndromet väger något mindre än vad som är normalt. Det är vanligt att de är svaga och slappa i musklerna (hypotonus) och har svårt att suga. En del av barnen föds med gomspalt.

Det är ovanligt med missbildningar i de inre organen, men olika former av missbildningar i könsorgan, hjärta eller njurar förekommer.

Barn med monosomi 4q-syndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid monosomi 4q-syndromet är det vanligt att huvudets form är avvikande, med bred och hög panna och litet bakhuvud. Ibland kan skallens olika bendelar vara sammanväxta för tidigt. Ansiktet är ibland asymmetriskt, och mellanansiktet kan vara oproportionerligt litet. Barn med monosomi 4q-syndromet kan ha små hudveck över inre ögonvinkeln (epikantusveck) och sneda ögonspringor. Öronen kan vara lågt placerade. Näsan är kort och bred och näsryggen är ibland bred eller platt. Gommen är ofta hög, och hakan kan vara liten (mikrognati).

Även i händer och fötter kan det finnas avvikelser. Fingrarna kan till exempel vara böjda åt sidan. I handen kan det finnas en så kallad fyrfingerfåra, en sammansmältning av handflatans övre tvärfåror. Även andra mindre vanliga handmissbildningar kan förekomma. Tårna kan sitta annorlunda och ibland ligga över varandra.

Alla barn med monosomi 4q-syndromet har en utvecklingsstörning, men svårighetsgraden varierar mellan olika barn. Även den motoriska utvecklingen är mer eller mindre svårt påverkad. Epilepsi kan också förekomma. Många med syndromet blir korta till växten.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.

Eftersom translokationer kan vara svåra att upptäcka vid vanlig analys av kromosomer bör en undersökning med känslig genetisk teknik alltid göras. Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk. Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av dem bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också löper risk att vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under spädbarnsperioden bör hjärtat undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen. De flesta hjärtfel behöver opereras. De barn som har hjärtfel behöver fortlöpande följas upp.

Om barnets skallform är avvikande eller om skallens bendelar verkar vara sammanväxta måste skallen röntgas. Om röntgen bekräftar misstanken om sammanväxningar kan en operation bli nödvändig för att skallen, och därmed hjärnan, ska kunna växa normalt.

Eftersom barnen ofta är muskelsvaga direkt efter födseln kan de behöva hjälp med att få i sig näring, och amningshjälp eller sondmatning kan behövas. För att få igång matningsrutiner kan föräldrarna behöva hjälp och stöd av en dietist och en logoped.

Utvecklingsstörningen varierar i svårighetsgrad mellan olika barn.

Utöver tidig kontakt med olika specialister behöver barnet och familjen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer åtgärder för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i såväl förskola och skola som i hemmet och på fritiden. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat informera om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan samt ger råd om barnet har svårt att svälja. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.

Barn med en utvecklingsstörning är tidigt i behov av specialpedagogiska insatser. Vid val av förskola, skola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleperioden kan föräldrar genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter samt tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen.

Tal-, språk- och kommunikationsträning är en viktig del i detta. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller att använda annan alternativ kommunikation (AKK). Vid svårigheter att kommunicera kan arbetsterapeuten, logopeden och specialpedagogen komplettera varandra i bedömning och utprovning av lämpliga kommunikationssätt och hjälpmedel.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd behöver tillgodoses. Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordning av olika insatser.

Vuxna med monosomi 4q-syndromet behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, som stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns tillgänglig vid de kliniskt genetiska avdelningar som finns på universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Sjuksköterska Kristina Thorsén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 02 43, fax 018-55 40 25, e-post kristina.thorsen@akademiska.se

Avd läkare Ulrika Wester, Barnneurologisektionen, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 92 27, e-post ulrika.wester@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to

NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Monosomi 4q-syndromet (artikelnr 1998-126-1060), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Litteratur

Davies JM, Clarren SK, Salk DJ. The del (4)(q31) syndrome - a recognizable disorder with atypical Robin malformation sequence. Am J Med Genet 1981; 9: 113-117.

Huang T, Lin AE, Cox GF, Golden WL, Feldman GL, Ute M et al. Cardiac phenotypes in chromosome 4q- syndrome with and without a deletion dHAND gene. Genet Med 2002; 4: 464-467.

Keeling SL, Lee-Jones L, Thompson P. Interstitial deletion 4q32-34 with ulnar deficiency: 4q33 may be the critical region in terminal 4q terminal deletion syndrome. Am J Med Genet 2001; 99: 94-98.

Kulhary AS, Maberry M, Kukolich MK, Day DW, Schneider NR, Wilson GN et al. Interstitial deletions 4q21.1q25 and 4q25q27: phenotypic variability and relation to Rieger anomaly. Am J Med Genet 1995; 55: 165-170.

Lin AE, Garver KL, Diggans G, Clemens M, Wenger SL, Steele MW et al. Interstitial and terminal deletions of the long arm of chromosome 4: further delineation of phenotypes. Am J Med Genet 1988; 31: 533-548.

McDermott A, Cain R, Howell R. Partial monosomy of the long arm of chromosome 4 due to interstitial deletion. Hum Genet 1980; 53: 305-307.

Mitchell JA, Packman S, Loughman WD, Fineman RM, Zackai EH, Patil SR et al. Deletion of different segment of the long arm of chromosome 4. Am J Med Genet 1981; 8: 73-89.

Sensi A, Prontera P, Buldrini B, Palma S, Aiello V, Gruppioni R et al. Cytogenetic and array CGH characterization of an intrachromosomal complex rearrangement of 4q in a patient with a 4q-phenotype. Am J Med Genet A 2008; 146: 110-115.

Strehle EM, Ahmed OA, Hameed M, Russel A. The 4q-syndrome. Genet Couns 2001;12: 327-339.

Strehle EM, Middlemiss PM. Children with 4q- syndrome: the parents perspective. Genet Couns 2007; 18: 189-199.

Townes PL, White MD, di Marzo SV. 4q- syndrome. Am J Dis Child 1979; 133: 383-385.

Wakui K, Nishida T, Masuda JI, Itoh T, Katsumata D, Ohno T et al. De novo interstitial deletion of 4q [46,XX,del(4)(q27q28.2)] with intact blood group-MN locus, confirming its locus to 4q28.2-4q31.1. J Hum Genet 1991; 36: 149-153.

Vaux C, Sheffield L, Keith CG, Voullaire L. Evidence that Rieger syndrome maps to 4q25 or 4q27. I Med Genet 1992; 29: 256-258.

Databasreferenser

--

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Den medicinska expert som skrivit underlaget är Göran Annerén, professor, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.