/
/

Monosomi 4p-syndromet

  • Diagnos: Monosomi 4p-syndromet
  • Synonymer: 4p-deletionssyndromet, Wolf-Hirschhorns syndrom, Wolfs syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

ICD-10

Q93.3

Sjukdom/skada/diagnos

Monosomi 4p-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som förutom utvecklingsstörning vanligen medför flera olika missbildningar.

Syndromet beskrevs första gången 1965 av den amerikanske genetikern Kurt Hirschhorn och hans tyske kollega Ulrich Wolf. Andra namn på syndromet är Wolf-Hirschhorns syndrom, Wolfs syndrom och 4p-deletionssyndromet.

Förekomst

Uppskattningsvis har ett barn av 50 000 nyfödda monosomi 4p-syndromet. Det innebär att det i Sverige varje år föds ungefär två barn med syndromet. Det är dubbelt så vanligt hos flickor. Hur många personer med monosomi 4p-syndromet det finns i Sverige är inte känt.

Orsak till sjukdomen/skadan

Monosomi 4p-syndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial från den korta armen på kromosom 4 (deletion). För att syndromet ska uppstå krävs endast att ett mycket litet område är deleterat. I det aktuella kromosomsegmentet finns tre kända gener, LETM1, WHSC1 och WHSC2, som man tror orsakar symtomen. Kromosomavvikelsen finns oftast i kroppens alla celler, men ibland bara i en del av cellerna. Det finns då en blandning av normala celler och celler med monosomi 4p, så kallad mosaicism.

Ibland beror syndromet på att en ringkromosom 4 bildats. Kromosom 4 har då gått av i båda ändarna och både en del av den korta (p) och av den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De båda ändarna har sedan slutit sig samman till en ring. Symtomen vid ringkromosom 4-syndromet blir då en blandning av dem som finns vid monosomi 4p-syndromet och monosomi 4q-syndromet. Om det senare syndromet finns ett separat informationsmaterial i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser.

Deletioner och ringkromosomer uppkommer vanligen i samband med könscellsbildningen.

Hos ungefär 15 procent har syndromet uppkommit genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, en så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 4 och en annan kromosom. Förutom monosomi för 4p kommer barnet då att ha trisomi, det vill säga extra kromosommaterial för någon annan kromosom. Vad gäller translokation, se under rubriken Ärftlighet.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med monosomi 4p-syndromet är då mycket liten.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns däremot risk för upprepning vid en ny graviditet.

Balanserade translokationer ger vanligen inte upphov till några symtom eller avvikelser hos bäraren men kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen, eftersom en obalanserad kromosomuppsättning då kan uppkomma i könscellerna (äggceller och spermier). Vid den normala bildningen halveras antalet kromosomer från 46 till 23 och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Om det föreligger en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en så kallad obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial (partiell trisomi) och en kopia av annat (partiell monosomi). Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.

Symtom

Monosomi 4p-syndromet medför förutom utvecklingsstörning vanligen flera olika missbildningar, men alla barn med syndromet har inte alla de avvikelser som beskrivs här i texten. Beskrivningen är till för att göra föräldrar och vårdpersonal uppmärksamma på de missbildningar och avvikelser som kan förekomma.

Nyfödda barn med monosomi 4p-syndromet väger något mindre än vad som är normalt. Det är vanligt att de är muskelsvaga (hypotona) och har svårt att suga. Detta, liksom att en del barn föds med gomspalt, gör att barnen ökar dåligt i vikt.

Missbildningar i ögonen, som att regnbågshinnan inte slutits på normalt sätt, kan också förekomma. Ungefär hälften av barnen har hjärtmissbildningar, som oftast är okomplicerade. Vissa barn kan inte räta ut sina fingrar och ibland är fingrarna böjda åt sidan. Stora födelsemärken kan förekomma. Hos en del pojkar har testiklarna inte vandrat ned i pungen.

Ungefär 40 procent har en hörselnedsättning.

De flesta med monosomi 4p-syndromet har gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid monosomi 4p-syndromet är det vanligt att huvudet är litet (mikrocefali) och pannan stor och hög. Ögonen är ofta djupt liggande med små hudveck över inre ögonvinkeln (epikantusveck), sneda ögonspringor och bågformade ögonbryn. Avståndet mellan ögonen brukar vara brett (hypertelorism). De flesta har en hög och rak näsrygg, och avståndet mellan näsan och munnen är kort. Överläppen är bågformad, och munnen har en speciell form. Ibland kan barnet ha svårt att gapa. Det är vanligt att gommen är hög, käken liten och tänderna små. Öronen kan sakna örsnibbar och framför dem kan det finnas små hudflikar.

Alla med monosomi 4p-syndromet har en utvecklingsstörning, som för det mesta är svår. De allra flesta har epilepsi som oftast är svårbehandlad. Epilepsin beror sannolikt på förlust av LETM1-genen. Röntgenundersökning av hjärnan visar hos de flesta att hjärnbalken (corpus callosum) som förbinder hjärnhalvorna är dåligt utvecklad och att det tredje hålrummet (ventrikeln) är förstorat.

En del av barnen skelar.

Vid syndromet finns en ökad risk för infektioner, speciellt mag- och tarminfektioner.

Det är vanligt att personer med monosomi 4p-syndromet är korta till växten. För syndromet finns speciella tillväxtkurvor.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.

Eftersom translokationer kan vara svåra att upptäcka vid vanlig analys av kromosomer bör en undersökning med känslig genetisk teknik alltid göras. Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk. Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av dem bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också löper risk att vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under spädbarnsperioden bör hjärtat undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen av ett eventuellt hjärtfel. De barn som har hjärtfel behöver fortlöpande följas upp. För att upptäcka ögonmissbildningar bör det även tidigt göras en ögonundersökning av en ögonläkare.

För de barn som har gomspalt behöver en plastikkirurg kopplas in tidigt. Spaltbildning kan behandlas med mycket goda resultat men kräver operation, ibland i flera steg, under uppväxten.

Då barnen ofta är muskelsvaga direkt efter födseln kan de behöva hjälp med att få i sig näring. För att få igång matningsrutiner kan föräldrarna behöva hjälp och stöd av en dietist och en logoped. Om matningsproblemen kvarstår kan en operativt åstadkommen förbindelse mellan bukvägg och magsäck (”knapp”, perkutan endoskopisk gastrotomi, PEG) vara av mycket stort värde. Det är viktigt att följa barnens tillväxt noga.

Extra uppmärksamhet kan behövas på grund av den ökade infektionsrisken. Mag- och tarminfektioner, som är de vanligaste infektionerna, behandlas i första hand med vätskeersättning.

De som har svårbehandlad epilepsi behöver utredas och behandlas av en barnneurolog.

Utöver tidig kontakt med olika specialister behöver barnet och familjen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer åtgärder för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i såväl förskola och skola som i hemmet och på fritiden. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat informera om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan samt ger råd om barnet har svårt att svälja. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.

Barn med en utvecklingsstörning är tidigt i behov av specialpedagogiska insatser. Vid val av förskola, skola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleperioden kan föräldrar genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter samt tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen.

Tal-, språk- och kommunikationsträning är en viktig del i detta. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller att använda annan alternativ kommunikation (AKK). Vid svårigheter att kommunicera kan arbetsterapeuten, logopeden och specialpedagogen komplettera varandra i bedömning och utprovning av lämpliga kommunikationssätt och hjälpmedel.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd behöver tillgodoses. Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Vuxna med monosomi 4p-syndromet behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, som stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns tillgänglig vid de kliniskt genetiska avdelningar som finns på universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Sjuksköterska Kristina Thorsén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 02 43, fax 018-55 40 25, e-post kristina.thorsen@akademiska.se

Avd läkare Ulrika Wester, Neuropediatriska kliniken, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 92 27, fax 018-611 58 53, e-post ulrika.wester@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to

NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Monosomi 4p-syndromet (artikelnr 1998-126-1059), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Litteratur

Altherr MR, Bengtsson U, Elder FFB, Ledbetter DH, Wasmuth JJ, McDonald ME et al. Molecular confirmation of Wolf-Hirschhorn syndrome with a subtle translocation of chromosome 4. Am J Hum Genet 1991; 49: 1235-1242.

Anvret M, Nordenskjöld M, Stolpe L, Johansson L, Bröndeum-Nielsen K. Molecular analysis of 4p deletion associated with Wolf-Hirschhorn syndrome moving the “critical segment” towards the telomere. Hum Genet 1991; 86: 481-483.

Battaglia A, Carey JC. Seizure and EEG patterns in Wolf-Hirschorn (4p-) syndrome. Barian Dev 2005; 27: 362-364.

Bergemann AD, Cole F, Hirschorn K. The etiology of Wolf-Hirschhorn syndrome. Trends Genet 2005; 21: 188-195.

Hirschhorn K et al. Deletion of short arm of chromosome 4-5 in a child with defects of midline fusion. Humangenetik 1965; 1: 479-482.

Kant SG, Van Haeringen A, Bakker E, Stec I, Donnai D, Mollevanger P et al. Pitt-Rogers-Danks syndrome and Wolf-Hirschhorn syndrome are caused by deletion in the same region on chromosome 4p16.3. J Med Genet 1997; 34: 569-572.

Maas NM, Van Buggenhout G, Hannes F, Thienpont B, Sanlaville D, Kok K et al. Genotype-phenotype correlation in 21 patients with Wolf-Hirschhorn syndrome using high-resolution array CGH. J Med Genet 2008; 45; 71-80.

Ogle R, Sillence DO, Merrick A, Ell J, Lo B, Robson L, Smith A. The Wolf-Hirschhorn syndrome in adulthood: Evaluation of a 24-year-old man with a rec(4) chromosome. Am J Med Genet 1996; 65: 124-127.

Preus M, Aymé S, Kaplan P, Vekemans M. A taxonomic approach to the del(4p) phenotype. Am J Med Genet 1985; 21: 337-345.

Righini A, Ciosci R, Selicorni A, Bianchini E, Parazzini C, Zollino M et al. Brain magnetic imaging in Wolf-Hirschhorn syndrome. Neuropediatrics 2007; 38: 25-28.

Stengel-Rutkowski S, Warkotsch A, Schimanek P, Stene J. Familial Wolf’s syndrome with a hidden 4p deletion by translocation of an 8p segment. Unbalanced inheritance from a maternal translocation (4;8)(p15.3;p22). Case report, review and risk estimate. Clin Genet 1984; 25: 500-521.

South ST, Whitby H, Battaglia A, Carey JC, Brothman AR. Comprehensive analysis of Wolf-Hirschhorn syndrome using array CGH indicates a high prevalence of translocations. Eur J Hum Genet 2008; 16: 45-52.

Wheeler PG, Weaver DD, Palmer CG. Familial translocation resulting in two unbalanced individuals: Clinical evaluation of a 39-year-old man with Wolf-Hirschhorn syndrome. Am J Med Genet 1995; 55: 462-465.

Whilson MG, Towner JW, Coffin GS, Ebbin AJ, Siris E, Brager P. Genetic and clinical studies in 13 patients with the Wolf-Hirschhorn syndrome [del(4p)]. Hum Genet 1981; 59: 297-307.

White DM, Pillers D-AM, Reiss JA, Brown MG, Magenis RE. Interstitial deletion of the short arm of chromosome 4 in patients with a similar combination of multiple minor anomalies and mental retardation. Am J Med Genet 1995; 57: 588-597.

Wright TJ, Ricke DO, Denison K, Abmayr S, Cotter PD, Hirschhorn K et al. A transcript map of the newly defined 165 kb Wolf-Hirschhorn syndrome critical region. Hum Mol Genet 1997; 6: 317-324.

Zollino M, Lecce R, Fischetto R, Murdolo M, Faravelli F, Selicorni A et al. Mapping the Wolf-Hirschhorn syndrome phenotype outside the currently accepted WHS critical region and defining a new critical region. Am J Hum Genet 2003; 72: 590-597.

Databasreferenser

GeneReviews (University of Washington), www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
sökord: wolf-hirschhorn syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Den medicinska expert som skrivit underlaget är Göran Annerén, professor, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.