/
/

Monosomi 18q-syndromet

  • Diagnos: Monosomi 18q-syndromet
  • Synonymer: 18q-deletionssyndromet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

ICD-10

Q93.5

Sjukdom/skada/diagnos

Monosomi 18q-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som medför missbildningar och utvecklingsstörning. Syndromet kallas också 18q-deletionssyndromet och beskrevs första gången 1964 av den franske genetikern Jean de Grouchy.

Förekomst

Uppskattningsvis har ett till två barn av 100 000 nyfödda monosomi 18p-syndromet. Det innebär att det i Sverige varje år föds ett till två barn med syndromet. Man känner till ett 20-tal personer med syndromet i hela landet. Det är vanligare hos flickor än hos pojkar.

Orsak till sjukdomen/skadan

Monosomi 18q-syndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial från den långa armen på kromosom 18 (deletion). Kromosomavvikelsen finns för det mesta i kroppens alla celler, men ibland bara i en del av cellerna. Det finns då en blandning av normala celler och celler med monosomi 18q, så kallad mosaicism.

Ibland beror syndromet på att en ringkromosom 18 bildats. Kromosomen 18 har då gått av i båda ändarna och både en del av den korta (p) och den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De båda ändarna har sedan slutit sig samman till en ring. Symtomen vid ringkromosom 18-syndromet blir då en blandning av dem som finns vid monosomi 18p-syndromet och monosomi 18q-syndromet. Om det senare syndromet finns ett separat informationsmaterial i Socialstyrelsens kunskapsdatabas ovanliga diagnoser.

Deletioner och ringkromosomer uppkommer vanligen i samband med könscellsbildningen.

Syndromet kan också uppkomma genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, en så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 18 och en annan kromosom. Förutom monosomi för 18q kommer barnet då att ha trisomi, det vill säga extra kromosommaterial, för någon annan kromosom. Vad gäller translokation, se under rubriken Ärftlighet.

Det har varit möjligt att visa vilka symtom (se under rubriken Symtom) som följer på olika förluster av 18q. Mikrocefali beror på förlust av 18q21.33, kortväxthet på förlust av 18q12.1-q23, skador i den vita substansen i hjärnan och tillväxthormonbrist på förlust av 18q22.3-q23. Hos dem som har IgA-brist har segmentet 18q22.3-q23 förlorats. Förträngning av stora kroppspulsådern (coarctation av aorta) beror på att segmentet 18q22.3 saknas, vilket också ger upphov till de karaktäristiska utseendemässiga dragen.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med monosomi 18q-syndromet är då mycket liten.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns däremot risk för upprepning vid en ny graviditet.

Balanserade translokationer ger vanligen inte upphov till några symtom eller avvikelser hos bäraren, men kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen eftersom en obalanserad kromosomuppsättning då kan uppkomma i könscellerna (äggceller och spermier). Vid den normala bildningen halveras antalet kromosomer från 46 till 23 och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Om det föreligger en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en så kallad obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial (partiell trisomi) och en kopia av annat (partiell monosomi). Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.

Symtom

Monosomi 18q-syndromet medför förutom utvecklingsstörning vanligen en eller ett par olika missbildningar, men alla barn med syndromet har inte alla de avvikelser som beskrivs här i texten. Beskrivningen är till för att göra föräldrar och vårdpersonal uppmärksamma på de missbildningar och avvikelser som kan förekomma.

Vid födseln har barn med syndromet något låg födelsevikt (medelvikt 2900 gram) och är korta till växten.

Ungefär en fjärdedel av barnen har medfött hjärtfel. Missbildningar av njurarna och hjärnan förekommer också. En del föds med läpp-, käk- och gomspalt eller enbart gomspalt.

Barn med monosomi 18q-syndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid monosomi 18q-syndromet är det vanligt att huvudet är litet (mikrocefali), kinderna utbuktande och att mellanansiktets ben är dåligt utvecklade. Ögonen sitter djupt och näsan är kort. Ytteröronen har ofta en avvikande form och hörselgångarna är trånga och kan till och med vara helt slutna. Munnen kan ha ett lite speciellt utseende med kort överläpp som har formen av ett upp- och nedvänt V och tjock underläpp. Fåran mellan näsa och överläpp kan saknas. Käken är liten, vilket gör att utrymmet för tänderna blir trångt och det är vanligt med underbett.

Avvikelser i kotkropparna och olika former av avvikande ryggradskrökning kan förekomma. Ovanför vissa leder finns ibland en grop i huden, oftast över knäskålen och handryggen. Fötterna kan vara felställda, och även problem från höfterna kan förekomma. Fingrarna är oftast långa och avsmalnande.

En del av barnen har medfödd grön starr (glaukom), och regnbågshinnan (iris) kan vara ofullständigt sluten (kolobom). Det är vanligt med skelning.

Hälften har en hörselnedsättning.

Det är relativt vanligt att barnen får ljumsk- och navelbråck. Pojkarnas könsorgan är små, och flickornas inre blygdläppar är små eller kan helt saknas.

Flertalet barn har en utvecklingsstörning, men den kan variera i svårighetsgrad mellan olika barn. En del utvecklar epilepsi. Autism och hyperaktivitet kan förekomma.

Infektionskänslighet finns hos många med syndromet, och en tredjedel kan ha låga nivåer av immunglobulinet IgA. En del av barnen har eksem.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.

Eftersom translokationer kan vara svåra att upptäcka vid vanlig analys av kromosomer bör en undersökning med känslig genetisk teknik alltid göras. Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk. Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av dem bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också löper risk att vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under spädbarnsperioden bör hjärtat undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen. De flesta hjärtfel behöver opereras, och barn med hjärtfel behöver fortlöpande följas upp.

Ultraljudsundersökning av njurar bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för missbildningar. Om barnen har felställda fötter kan en ortopedläkare konsulteras.

För de barn som har gomspalt behöver en plastikkirurg kopplas in tidigt. Spaltbildning kan behandlas med mycket goda resultat men kräver operation, ibland i flera steg, under uppväxten.

Barnets tillväxt bör följas noga. Oftast krävs hjälp av en logoped och/eller en dietist för att få igång matningsrutiner och därmed bättre tillväxt.

En ögonläkare bör tidigt göra en undersökning för att se om det finns medfödd grön starr, kolobom eller skelning som behöver åtgärdas. Grön starr opereras och skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att det skelande ögat ska tränas. Hörseln bör också kontrolleras i tidigt skede, eftersom en del med syndromet har avvikelser i hörselgångarna.

IgA-bristen behandlas inte med immunoglobuliner, utan infektionerna behandlas på vanligt sätt med antibiotika.

Även om barnen liknar varandra utseendemässigt är det mycket stor variation i deras utveckling. Utvecklingsstörningen varierar från lindrig till svår.

Utöver tidig kontakt med olika specialister behöver barnet och familjen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer åtgärder för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i såväl förskola och skola som i hemmet och på fritiden. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat informera om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan samt ger råd om barnet har svårt att svälja. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.

Barn med en utvecklingsstörning är tidigt i behov av specialpedagogiska insatser. Vid val av förskola, skola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleperioden kan föräldrar genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter samt tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen.

Tal-, språk- och kommunikationsträning är en viktig del i detta. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller att använda annan alternativ kommunikation (AKK). Vid svårigheter att kommunicera kan arbetsterapeuten, logopeden och specialpedagogen komplettera varandra i bedömning och utprovning av lämpliga kommunikationssätt och hjälpmedel.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd behöver tillgodoses. Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Vuxna med monosomi 18q-syndromet behöver oftast fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns tillgänglig vid de kliniskt genetiska avdelningar som finns på universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Sjuksköterska Kristina Thorsén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 02 43, fax 018-55 40 25, e-post kristina.thorsen@akademiska.se

Avd läkare Ulrika Wester, Neuropediatriska kliniken, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 92 27, fax 018-611 58 53, e-post ulrika.wester@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to

NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

RFA, Riksföreningen Autism, Hantverkargatan 87, 112 38 Stockholm, tel 08-702 05 80, fax 08-644 02 88, e-post info@autism.se, www.autism.se

I USA finns föräldraorganisationen Chromosome 18 Registry & Research Society, www.chromosome18.org

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

I Sverige finns för närvarande få projekt vad gäller monosomi 18q-syndromet, men däremot finns aktiv forskning i USA.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Monosomi 18q-syndromet (artikelnr 1998-126-1062), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Information på engelska finns på den amerikanska föräldraorganisationen Chromosome 18 Registry & Research Societys hemsida på internet, www.chromosome18.org

Litteratur

Cody JD, Sebold C, Malik A, Heard P, Carter E, Crandeall A et al. Recurrent interstitial deletions of proximal 18q: a new syndrome involving expressive speech delay. Am J Med Genet 2007; 143: 1181-1190.

de Grouchy J. The 18q, 19p and 18r syndromes. Birth Defects: Orig Art Ser Vol 5; No 5. New York: The National Foundation-March of Dimes, 1969; 74-87.

Dostal A, Linnankivi T, Somer M, Kähkönen M, Litzman J, Tienari P. Mapping susceptibility gene locus for IgA deficiency at del(18)(q22.3-q23); report of familial cryptic chromosome 1(18q;10p) translocations. Int J Immunogenet 2007; 34: 143-147.

Feenstra I, Vissers LE, Orsel M, van Kessel AG, Brunner HG, Veltman JA et al. Genotype-phenotype mapping of chromosome 18q deletions by high-resolution array CGH: an update of the phenotype map. Am J Med Genet A 2997; 143: 1858-1867.

Häuser M, Anhuf D, Schüler H, Ramaekers VT, Thron A, Zerres K et al. White-matter disease in 18q deletion (18q-) syndrome: magnetic resonance spectroscopy indicates demyelination or increased myelin turnover rather than dysmyelination. Neuroradiology 2005; 47: 83-86.

Jayarajan V, Swan IR, Patton MA. Hearing impairment in 18q deletion syndrome. J Laryngeol Otol 2000; 114: 963-966.

Kline AD, Whiter ME, Wapner R, Rojas K, Biesecker LG, Kamholz J et al. Molecular analysis of the 18q-syndrome and correlation with phenotype. Am J Hum Genet 1993; 52: 895-906.

Lurie I, Lazjuk G. Partial monosomies 18. Human Genetik 1972; 15: 203-222.

Miller G, Mowrey PN, Hopper KD, Frankel CA, Ladda RI. Neurologic manifestations in 18q-syndrome. Am J Med Genet 1990; 37: 128-132.

Netzer C, Helmstaedter C, Ehrbrecht A, Engels H, Schwanitz G, Urbach H et al. Global brain dysmyelination with above-average verbal skills in 18q- syndrome with a 17 Mb terminal deletion. Acta Neurol Scand 2006; 114: 133-138.

Silverman GA, Schneider SS, Massa HF, Flint A, Lalande M, Leonard JC et al. The 18q-syndrome: Analysis of chromosomes by bivariate flow karyotyping abd the PCR reveals a successive set of deletion breakpoints within 18q21.1-q22.2. Am J Hum Genet 1996; 59: 926-937.

Stankiewicz P, Brozek I, Hélias-Rodzewicz Z, Wierzba J, Pilch J, Bocian E et al. Clinical and molecular-cytogenetic studies in seven patients with ring chromosome 18. Am J Med Genet 2001; 101: 226-239.

Stephenson JB. Autonomic seizures in 18q- syndrome. Brain Dev 2005; 27: 125-126.

Vogel H, Urich H, Horoupian DS, Wertelecki W. The brain in the 18q-syndrome. Dev Med Child Neurol 1990; 32: 732-737.

Wilson MG, Towner JW, Forsman I, Siris E. Syndromes associated with deletion of the long arm of chromosome 18 (del (18q)). Am J Med Genet 1979; 3: 155-174.

Databasreferenser

--

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Den medicinska expert som skrivit underlaget är Göran Annerén, professor, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.