/
/

Monosomi 18p-syndromet

  • Diagnos: Monosomi 18p-syndromet
  • Synonymer: 18p-deletionssyndromet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2008-03-10
Version: 2.1

ICD-10

Q93.5

Sjukdom/skada/diagnos

Monosomi 18p-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse. Syndromet kallas också 18p-deletionssyndromet och beskrevs första gången 1963 av den franske genetikern Jean de Grouchy.

Förekomst

Uppskattningsvis har ett till två barn av 100 000 nyfödda monosomi 18p-syndromet. Det innebär att det i Sverige varje år föds ett till två barn med syndromet.

Orsak till sjukdomen/skadan

Monosomi 18p-syndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial från den korta armen på kromosom 18 (deletion). Kromosomavvikelsen finns för det mesta i kroppens alla celler, men ibland bara i en del av cellerna. Det finns då en blandning av normala celler och celler med monosomi 18p, så kallad mosaicism.

Ibland beror syndromet på att en ringkromosom 18 bildats. Kromosomen 18 har då gått av i båda ändarna och både en del av den korta (p) och av den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De båda ändarna har sedan slutit sig samman till en ring. Symtomen vid ringkromosom 18-syndromet blir då en blandning av dem som finns vid monosomi 18p-syndromet och monosomi 18q-syndromet. Om det senare syndromet finns ett separat informationsmaterial i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser.

Deletioner och ringkromosomer uppkommer vanligen i samband med könscellsbildningen.

Syndromet kan också uppkomma genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, en så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 18 och en annan kromosom. Förutom monosomi för 18p kommer barnet då att ha trisomi, det vill säga extra kromosommaterial, för någon annan kromosom. Vad gäller translokation, se under rubriken Ärftlighet.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med monosomi 18p-syndromet är då mycket liten.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns däremot risk för upprepning vid en ny graviditet.

Balanserade translokationer ger vanligen inte upphov till några symtom eller avvikelser hos bäraren men kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen, eftersom en obalanserad kromosomuppsättning då kan uppkomma i könscellerna (äggceller och spermier). Vid den normala bildningen halveras antalet kromosomer från 46 till 23 och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Om det föreligger en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en så kallad obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial (partiell trisomi) och en kopia av annat (partiell monosomi). Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.

Symtom

Monosomi 18p-syndromet kan medföra utvecklingsstörning samt en eller ett par olika missbildningar, men alla barn med syndromet har inte alla de avvikelser som beskrivs här i texten. Beskrivningen är till för att göra föräldrar och vårdpersonal uppmärksamma på de missbildningar och avvikelser som kan förekomma.

Barn med monosomi 18p-syndromet har något låg födelsevikt och blir ofta kortväxta. De är vanligtvis muskelsvaga och den motoriska utvecklingen är försenad, liksom språkutvecklingen. En del har en utvecklingsstörning, som oftast är lindrig eller måttlig.

Till 18p-syndromet hör vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid monosomi 18p-syndromet är det vanligt att huvudet är litet (mikrocefali) och att ögonen är små och med ett hudveck över inre ögonvinkeln (epikantusveck). Ögonspringorna kan vara sneda, ögonlocken nedhängande (ptos) och avståndet mellan ögonen brett (hypertelorism). Näsryggen kan vara bred eller platt. Gommen är ofta hög och hakan liten (mikrognati). En del barn föds med gomspalt. Öronen kan ha avvikande form och sitta lågt. Händerna kan vara knubbiga med korta fingrar och tummarna kan sitta högt uppe på handen. Även fötterna kan vara avvikande, vanligen med simhud mellan tårna.

Hos en del av barnen är bröstkorgen formad som en sköld. De yttre könsorganen kan vara avvikande och är oftast mindre än normalt både hos pojkar och flickor.

Andra mindre vanliga avvikelser är olika former av skelettmissbildningar (klumpfot, höftmissbildning och skolios). Det är ovanligt med missbildningar i de inre organen, men olika former av hjärn-, hjärt- och njurmissbildningar kan förekomma.

En del av barnen skelar, andra kan ha ögondarr (nystagmus) eller medfödd grå starr (katarakt).

Det är vanligt att barn med monosomi 18p-syndromet har mer karies än andra barn. Några får bara en framtand, som sitter mitt fram, vilket ger en ökad risk för brist på tillväxthormon. Vissa barn har brist på sköldkörtelhormon eller vätskereglerande hormon, och några har utvecklat diabetes mellitus. En del av barnen är mer infektionskänsliga än andra, ofta till följd av att de saknar ett skyddande immunoglobulin (IgA). Brist på IgA ger ökad risk för övre luftvägsinfektioner och långvariga perioder med diarré.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.

Eftersom translokationer kan vara svåra att upptäcka vid vanlig analys av kromosomer bör en undersökning med känslig genetisk teknik alltid göras. Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk. Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av dem bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också löper risk att vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under spädbarnsperioden bör hjärtat undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen. De flesta hjärtfel behöver opereras. De barn som har hjärtfel behöver fortlöpande följas upp.

För att få igång matningsrutiner kan föräldrarna behöva hjälp och stöd av en dietist och en logoped. För de barn som har gomspalt behöver en plastikkirurg kopplas in tidigt. Spaltbildning kan behandlas med mycket goda resultat men kräver operation, ibland i flera steg, under uppväxten.

Ögonen bör undersökas av en ögonläkare i tidigt skede för att upptäcka medfödd grå starr eller skelning som behöver åtgärdas. Grå starr opereras och skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp.

Ultraljudsundersökning av njurar bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för missbildningar. Det kan också finnas skäl att röntgenundersöka skelettet.

Behandling med sköldkörtelhormon samt tillväxthormon bör ges vid konstaterad brist. Infektionerna behandlas på vanligt sätt med antibiotika.

Det är viktigt att barnet tidigt kommer till tandläkare, eftersom de har en ökad risk för karies jämfört med andra barn.

Även om barnen liknar varandra utseendemässigt är det mycket stor variation i deras utveckling. Utvecklingsstörningen varierar från lindrig till måttlig.

Utöver tidig kontakt med olika specialister behöver barnet och familjen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer åtgärder för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i såväl förskola och skola, som i hemmet och på fritiden. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat informera om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan samt ger råd om barnet har svårt att svälja. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.

Barn med en utvecklingsstörning är tidigt i behov av specialpedagogiska insatser. Vid val av förskola, skola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleperioden kan föräldrar genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter samt tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen.

Tal-, språk- och kommunikationsträning är en viktig del i detta. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller att använda annan alternativ kommunikation (AKK). Vid svårigheter att kommunicera kan arbetsterapeuten, logopeden och specialpedagogen komplettera varandra i bedömning och utprovning av lämpliga kommunikationssätt och hjälpmedel.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd behöver tillgodoses. Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av en kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, kontaktfamilj eller korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordning av olika insatser.

Vuxna med monosomi 18p-syndromet behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, som stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns tillgänglig vid de kliniskt genetiska avdelningar som finns på universitetssjukhusen. ´

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Sjuksköterska Kristina Thorsén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 02 43, fax 018-55 40 25, e-post kristina.thorsen@akademiska.se

Avd läkare Ulrika Wester, Neuropediatriska kliniken, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 92 27, fax 018-611 58 53, e-post ulrika.wester@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to
NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

I USA finns föräldraorganisationen Chromosome 18 Registry & Research Society, www.chromosome18.org

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

rehabilitering och hjälpmedel, tandvård samt tolktjänst för bl a döva. Habilitering/rehabilitering kan innebära stöd av t ex arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog och sjukgymnast.

För ytterligare information kontakta läkare, kurator, handikappkonsulent, LSS-handläggare eller motsvarande inom landstinget.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Monosomi 18p-syndromet (artikelnr 1998-126-1061), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Information på engelska finns på den amerikanska föräldraorganisationen Chromosome 18 Registry & Research Societys hemsida på internet, www.chromosome18.org

Litteratur

Aughton DJ, Al Saadi AA, Transue DJ. Single maxillary central incisor in a girl with del(18p) syndrome. J Med Genet 1991; 28: 530-532.

Brenk CH, Prott EC, Trost D, Hoischen A, Walldorf C, Radlwimmer B et al. Towards mapping phenotypical traits in 18p- syndrome by array-based comparative genomic hybridisation. Eur J Hum Genet 2007; 15: 35-44.

De Ravel TJ, Thiry P, Fryns JP. Follow-up of adult males with chromosome 18p deletion. Eur J Med Genet 2005; 48: 189-193.

Faust J, Habedank M, Nieuwenhuijsen C. The 18p- syndrome. Europ J Paediatr 1976; 123: 59-66.

Kacinski M, Jaworek M, Skowronek-Bala B. Caudal regression syndrome associated with white matter lesion and chromosome 18p11.2 deletion. Brain Dev 2007; 29: 164-166.

Kantaputra PN, Limwongse C, Tochareontanaphol C, Mutriangura A, Mavetee U, Praphanphoj V. Contiguous gene syndrome of holoprosencephaly and hypotrichosis simplex: association with an 18p11.3 deletion. Am J Med Genet 2006; 14: 2598-2602.

Leisti J, Leisti S, Perheentupa J, Savilahti E, Aula P. Abscence of IgA and growth hormone deficiency associated with short arm deletion of chromosome 18. Arch Dis Child 1973; 48: 320-322.

Lurie I, Luzjak G. Partial monosomies 18. Humangenetik 1972; 15: 203-222.

Pearl W. Heart disease associated with deletion of the short arm of chromosome 18. Pediatr Cardiol 1989; 10: 174-176.

Pfeiffer RA, Hertrich K, Cohen M. Single mandibular incisor in a patient with del(18p) anomaly. Clin Genet 1994; 46: 430-432.

Portnoï MF, Gruchy N, Marlin S, Finkel L, Denoyelle F, Dbourg C et al. Midline defects in deletion 18p syndrome: clinical and molecular characterization of three patients. Clin Dysmorphol 2007; 16: 247-252.

Schmidt A, Passarge E. Variable mental development associated with deletion on the short arm of chromosome 18. Clin Genet 1981; 20: 390-391.

Stankiewicz P, Brozek I, Hélias-Rodzewicz Z, Wierzba J, Pilch J, Bocian E et al. Clinical and molecular-cytogenetic studies in seven patients with ring chromosome 18. Am J Med Genet 2001; 101: 226-239.

Voiculescu I, Toder R, Back E, Osswald P, Schempp W. A retrospective CISS hybridization analysis of a case with de novo translocation t(18;22) resulting in an 18p- syndrome. Clin Genet 1993; 43: 318-320.

Wester U, Bondeson M-L, Edeby C, Annerén G. Clinical and molecular characterization of individuals with 18p deletion: a genotype-phenotype correlation. Am J Med Genet 2006; 140A: 1164-1171.

Zumel RM, Darnaudet MT, Delicado A, Diaz de Bustament A, de Tores ML, Lopez Pojares I. The 18p- syndrome. Report of five cases. Ann Genet 1989; 32: 160-163.

Databasreferenser

--

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Den medicinska expert som skrivit underlaget är Göran Annerén, professor, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2008-03-11
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.