Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Möbius syndrom

  • Diagnos: Möbius syndrom
  • Synonymer: Möbius sekvens

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-09-12 

Version: 6.0

ICD-10

Q87.0W

Sjukdom/tillstånd

Möbius syndrom är en medfödd försvagning eller förlamning av vissa ansiktsmuskler och den muskel som för ögat utåt i sidled. Orsaken är inte helt känd men mycket tyder på att det uppstått en skada tidigt i fosterutvecklingen som påverkat utvecklingen av vissa kranialnerver. Syndromet uppkommer vanligen sporadiskt, utan tecken på ärftlighet.

Symtomen och svårighetsgraden varierar mycket mellan olika personer, men innefattar alltid nedsatt mimik och oförmåga att röra ögat utåt i sidled. Ofta påverkas även artikulationen. Vanligtvis är förlamningen eller försvagningen dubbelsidig, men kan också vara ensidig. Knappt hälften med syndromet har ortopediska avvikelser, till exempel felställda fötter och sammanväxta tår. Även utvecklingsstörning och autism förekommer.

Behandlingen och stödinsatserna varierar beroende på vilka symtom och funktionsnedsättningar syndromet medför. Ibland görs en plastikkirurgisk operation av ansiktsmuskulaturen för att förbättra mimiken, en så kallad leendeoperation. Även ögonoperationer mot skelning och operationer av ortopediska avvikelser förekommer. En del med syndromet behöver habiliteringsinsatser.

Syndromet har fått sitt namn efter den tyske neurologen Paul Julius Möbius, som beskrev det 1888. Numera används också benämningen Möbius sekvens (se vidare under rubriken Orsak).

Förekomst

Den exakta förekomsten är inte känd, men i Sverige känner man till cirka 50 personer med Möbius syndrom.

Orsak

Orsaken till Möbius syndrom är ofullständigt känd. Mycket talar för att det tidigt i fosterutvecklingen uppkommer en skada som påverkar utvecklingen av några av kranialnerverna. Människan har tolv kranialnerver som står i direkt förbindelse med hjärnan. De flesta utgår från nervceller i hjärnstammen och styr olika funktioner i ansikte, tunga, gom och svalg. Vid Möbius syndrom finns en medfödd försvagning eller förlamning av de muskler som styrs av kranialnerv VII (nervus facialis) och kranialnerv VI (nervus abducens). Dessa nerver börjar utvecklas tidigt under fosterutvecklingen, och nervkärnorna som de utgår från ligger nära varandra.

Figur. Kranialnerv 7, nervus facialis.

Figur. Kranialnerv VII, nervus facialis.

Figur. Kranialnerv 6, nervus abducens, som styr ögats utåtförande muskel, musculus rectus lateralis.
Figur. Kranialnerv VI, nervus abducens, som styr ögats utåtförande muskel, musculus rectus lateralis.

I slutet av 90-talet beskrevs att kvinnor i Brasilien som tidigt under graviditeten använt en särskild magmedicin som innehåller misoprostol fött barn med Möbius syndrom. Syndromet har även diagnostiserats hos en del av dem som skadades av talidomid (Neurosedyn®) i fosterlivet.

Möbius syndrom benämns även Möbius sekvens. En sekvens är avvikelser som har uppstått till följd av en yttre orsak, till exempel en infektion eller påverkan på blodcirkulationen under fosterlivet, och som orsakar en rad olika missbildningar. Vid ett syndrom finns det däremot en gemensam orsak till avvikelserna, oftast är den genetisk och beror på en förändring (mutation) i en gen eller på kromosomala förändringar.

Ärftlighet

Möbius syndrom uppkommer vanligen sporadiskt, vilket innebär att det inträffar en gång i en familj utan tecken på ärftlighet och utan känd orsak. Det har förekommit, men är sällsynt, att mer än en person i en familj har syndromet.

Symtom

Symtomen och svårighetsgraden varierar mycket mellan olika personer men innefattar alltid en medfödd förlamning eller försvagning av muskeln som för ögat utåt i sidled (musculus rectus lateralis), som styrs av kranialnerv VI. Likaså finns alltid en förlamning eller försvagning av de för mimiken viktiga ansiktsmusklerna som styrs av kranialnerv VII. Förlamningen är vanligtvis dubbelsidig, men kan också vara ensidig. Även kranialnerverna IX (nervus glossofaryngeus), X (nervus vagus) och XII (nervus hypoglossus) kan vara påverkade, vilket ger funktionsstörningar i svalg och tunga, med ät- och talsvårigheter som följd. En del med syndromet har ytterligare symtom, som skelettmissbildningar i armar, ben, händer och fötter. Även utvecklingsstörning och autism förekommer.

Ansiktsmimik och munmotorik

Ansiktsförlamningen påverkar mimiken och oftast även artikulationen. Mimiken hämmas helt eller delvis, beroende på om förlamningen är en- eller dubbelsidig. Föräldrarna till ett litet barn med Möbius syndrom kan ha svårt att tolka barnets signaler, och senare i livet kan avsaknaden av mimik missuppfattas av omgivningen som brist på gensvar eller känslor.

Nedsatt funktion i läpparna kan påverka uttalet av läppljuden (m, b, p, f och v). Problem att sluta läpparna ger ofta svårigheter att suga eller ta mat från sked eller gaffel, och mat och dryck kan läcka ut genom mungiporna. Många lär sig dock med tiden olika sätt att kompensera för de munmotoriska begränsningarna.

Rörligheten i tungan är påverkad i olika grad. Även tungans form är ibland annorlunda. Funktionsnedsättningen i tungan kan leda till otydligt tal och svårighet att uttala vissa språkljud (dysartri). Den nedsatta rörligheten kan också göra det svårt att suga, tugga och svälja. Dregling, som ibland förekommer, hänger samman med svårigheten att sluta läpparna och att med tungans hjälp svälja undan saliven.

Ögon

Den yttre ögonmuskeln är förlamad eller försvagad på ena ögat eller på båda ögonen, vilket kan ge besvär vid blick åt sidorna. Synskärpan är vanligtvis inte påverkad. Många har på grund av ansiktsförlamningen svårt att stänga ögonen helt och kan få besvär med torrhet eller att ögonen rinner, särskilt när det är blåsigt eller kallt.

Ortopediska avvikelser

Knappt hälften av alla med Möbius syndrom har ortopediska symtom. Vanligast är felställda fötter och sammanväxta tår. Även fingrarna kan vara sammanväxta (syndaktyli) och ibland mindre eller kortare än vanligt. Ett mer ovanligt symtom som också kan förekomma är underutvecklad bröstkorgsmuskulatur.

Gom och tänder

Några barn med Möbius syndrom föds med gomspalt. Längst bak i gommen övergår hårda gommen i mjuka gommen, vars funktion är att stänga till i svalget upp mot näshålan när man sväljer eller talar. Om mjuka gommen inte kan slutas helt blir talet öppet nasalt. Gomspalt och nedsatt rörlighet i mjuka gommen medför även svårigheter att suga och ökar risken att få upp mat och dryck i näsan. Gomspalten påverkar också örontrumpetens funktion, vilket leder till bristfällig ventilation av mellanörat. Personer med gomspalt har därför lättare att få upprepade öroninfektioner och öronkatarrer.

Liten underkäke är vanligt, vilket kan göra att tänderna sitter trångt. Även andra bettavvikelser finns beskrivna, och ibland saknas något tandanlag. Den nedsatta muskelaktiviteten kring munnen minskar den naturliga självrengöringen av tänder och tandkött, särskilt på tändernas utsidor. Detta ökar risken för karies och tandköttsinflammation (periodontit).

Utveckling

De flesta med Möbius syndrom har normal kognitiv förmåga, men brist på mimik, otydligt tal och försenad motorisk utveckling kan göra att man missförstås av sin omgivning.

En del med syndromet har en utvecklingsstörning, en funktionsnedsättning som påverkar kognitiva, adaptiva och sociala förmågor. Det innebär till exempel att det tar längre tid att lära sig nya saker, sortera information och tolka samband. Att orientera sig i nya situationer kan därför vara svårt. Förmågan att lära sig av erfarenheter är begränsad och det tar längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Språkutvecklingen påverkas också, men variationen är stor mellan olika grader av utvecklingsstörning.

Även autistiska drag och autism förekommer, med symtom i form av begränsningar i social kommunikation och socialt samspel, och/eller repetitiva beteenden och begränsade intressen och aktiviteter.

Diagnostik

Sug- och sväljningssvårigheter, svårigheter att sluta ögonen, asymmetri i ansiktet, nedsatt ansiktsmimik och oförmåga att röra ögat utåt i sidled är symtom som gör att diagnosen Möbius syndrom kan ställas redan i nyföddhetsperioden. Andra tecken som ibland kan ses hos det nyfödda barnet är hand- och fotavvikelser samt tunn bröstkorgsmuskulatur.
Vid en utredning kan det bli aktuellt med magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan och hjärnstammen.

Behandling/stöd

Behandlingen och stödinsatserna varierar, eftersom kombinationen av symtom och deras svårighetsgrad skiljer sig mycket från person till person. Insatserna anpassas också efter ålder och livssituation. Många vuxna med Möbius syndrom klarar sig helt utan särskilt stöd eller behandling och syndromet innebär inte några begränsningar i dagligt liv, studier eller yrkesval.

Vid utredning och behandling samarbetar flera olika specialister och det är viktigt att insatserna samordnas av en barnläkare eller barnneurolog. I teamet kan till exempel ingå neuropsykiater, logoped, barnortoped, psykolog, tandläkare, ögonläkare och öronläkare. Utöver den medicinska behandlingen är det även viktigt att tillgodose familjens behov av psykologiskt och socialt stöd.

Ansiktsmimik och munmotorik

Ibland görs plastikkirurgiska operationer av ansiktsmuskulaturen för att förbättra mimiken, så kallade leendeoperationer. En operationsmetod innebär att ett muskeltransplantat från lårets insida sys in i kinden mot mungipan.
Nervförsörjning etableras genom att nerver med mikrokirurgisk teknik kopplas till en gren av femte kranialnerven, som går till tuggmuskeln. En annan operationsmetod är att hela temporalismuskeln, en av tuggmusklerna, flyttas från sitt infäste ned till mellanansiktet och sys mot läppregionen. Muskeln bevarar på detta sätt sin normala nervförsörjning via den femte kranialnerven och blodgenomflödet via de bevarade kärlen. Tuggmuskelns nervfunktion är oftast intakt vid Möbius syndrom, vilket gör att barn förhållandevis lätt brukar kunna lära sig le genom att använda den. Även slutningen av munnen och talet kan påverkas gynnsamt.

Vid lindrigare former av Möbius syndrom kan munmotorisk träning hjälpa till att förbättra både ät- och sväljningsförmågan och artikulationen. Det finns olika träningsmetoder som innebär att man med hjälp av taktil stimulering och munmotorisk träning, med eller utan träningsredskap, övar upp rörlighet, styrka och snabbhet i musklerna i och kring munnen. Yngre barn kan stimuleras att använda sin mun genom munlekar och munleksaker. Artikulationsförmågan kan övas upp genom lekar med ljud, stavelser och ramsor. Det finns även datorprogram som används för ljudträning. I många landsting ges munmotorisk behandling av speciella oralmotoriska team där det ingår tandläkare, logoped och andra yrkeskategorier.

Ögon

I vissa fall görs en operation för att motverka skelning, men eftersom ögonen vid Möbius syndrom vanligtvis är parallella vid blick rakt fram och störande dubbelseende sällan förekommer, behövs oftast inte någon operation. Operation för att åtgärda svårigheter att sluta ögat brukar inte heller behövas, men det kan vara bra att använda fuktighetsbevarande salva eller droppar för att hindra ögat från att torka ut.

Ortopediska avvikelser

Behandling av felställda fötter påbörjas oftast under nyföddhetsperioden, med upprepade gipsningar av foten och därefter behandling med skenor (ortoser). Ibland kan en operation vara nödvändig för att foten ska bli rak och bra att gå på. Sammanväxningar av tår behöver däremot inte behandlas, eftersom de inte påverkar gången. Missbildningar av handen behöver ibland opereras för att förbättra funktionen. Rörelseträning och annan fysioterapi kan också bli aktuellt.

Gom och tänder

Gomspalt opereras i tidig ålder, vanligtvis under det första levnadsåret. I anslutning till de plastikkirurgiska klinikerna finns multiprofessionella team (kraniofaciala team och läpp-käk-gomspaltteam) med fastlagda rutiner för hur barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt följs upp och behandlas. Personer med gomspalt har en ökad risk att få upprepade öroninfektioner och öronkatarrer och bör ha kontakt med en öron-, näs- och halsläkare för att undvika långvariga öronproblem.

Barn med gomspalt eller nedsatt rörlighet i tungan kan oftast inte ammas, utan behöver en specialnappflaska under spädbarnstiden. Om barnet inte suger med tillräcklig kraft kan det underlätta att använda en mjuk nappflaska, som man trycker på i takt med sugrörelserna. När det är dags att börja mata med sked är det viktigt att invänta barnets egna försök att äta från skeden. En plastsked kan användas för att skona tandemaljen om maten skrapas av mot barnets tänder. Tidig kontakt med en logoped är viktigt för att lägga upp ett program för träning av munmotorik, tal, språk och kommunikation.

Tandvården bör kontaktas tidigt. På grund av den ökade risken för karies och tandköttsinflammation är det extra betydelsefullt med noggrann munhygien och goda kostvanor. Täta kontroller hos en tandhygienist kan behövas. Ibland är en dubbeltandborste, som borstar tandens utsidor och ovansida samtidigt, ett bra hjälpmedel. Bettavvikelser behandlas av en tandregleringsspecialist (ortodontist).

Habilitering

En del barn med Möbius syndrom behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående får också stöd. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

En neuropsykiatrisk utredning görs för bedömning av de barn som har symtom på autism eller autistiska drag. Även en neuropsykologisk utredning görs för bedömning av utvecklingsnivån, speciellt inför skolstart. För barn som har autistiska drag eller autism är det extra viktigt med struktur i vardagen och särskilt utformat stöd. Utvecklingsprofilen avgör vilken skolform som är lämplig, och information till skolan bör ges i god tid för att lämpliga specialpedagogiska insatser och hjälpmedel ska kunna erbjudas. För barn som har en utvecklingsstörning kan sådant stöd erbjudas inom särskolan.

En del barn kan behöva kommunikationsträning, som bland annat kan omfatta alternativ och kompletterande kommunikation (AKK, ett samlingsnamn för kommunikation som inte bygger på tal).

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på sådana insatser.

För vuxna med autism och/eller utvecklingsstörning behövs fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord moebius syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord moebius syndrome.

Resurser på riks- och regionnivå

Kunskap om sjukdomen och resurser för diagnostik finns vid regionsjukhusen.

Speciellt kunnande kring orofaciala problem (mun- och ansiktsregionen) när det gäller Möbius syndrom finns vid Mun-H-Center, se MHC-Basen/diagnoser. Mun-H-Center är ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för sällsynta diagnoser samt orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se. Se även MHC-appen.

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

Överläkare Aina Danielsson, ortopedkliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra, 416 85 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post aina.danielsson@vgregion.se.

Med dr, logoped Lotta Sjögreen, Mun-H-Center, Medicinaregatan 12 A, 413 90 Göteborg, tel 010-441 79 81, e-post lotta.sjogreen@vgregion.se.

Docent, överläkare Elisabet Wentz, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet, Kungsgatan 12, 411 19 Göteborg, tel 031-342 59 82, e-post elisabet.wentz@gnc.gu.se.

Överläkare Per Karlsson, Ögonmottagningen, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-342 10 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Möbius syndromföreningen i Sverige, www.mobiussyndrom.se. Ordförande är Dan Wikström, tel 08-89 54 06, e-post 08.895406@telia.com. Kontaktperson är Rangela Fredsjö, tel 031-47 15 70, e-post rangela.fredsjo@gmail.com.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Industrivägen 7 (besöksadress), Box 1181, 171 23 Solna, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Autism- och Aspergerförbundet, Bellmansgatan 30, 118 47 Stockholm, tel 08-420 030 50, e-post info@autism.se, www.autism.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord moebius syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Möbius syndrom, vuxenvistelse (2015), dokumentation nr 499

Frambu Senter for sjeldne funksjonshemninger i Norge har information om Möbius syndrom på sin webbplats, www.frambu.no.

Tal- språk- och kommunikation vid Möbius syndrom - information till föräldrar, kan laddas ner och skrivas ut från Mun-H-Centers webbplats.

Autismforum inom Habilitering & hälsa, Stockholms läns landsting, har information, filmer och föreläsningar om autism på sin webbplats, www.habilitering.se.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: moebius syndrome, mbs

Orphanet, europeisk databas 
www.orpha.net 
Sökord: moebius syndrome

Litteratur

Bogart KR, Matsumoto D. Living with Moebius syndrome: adjustment, social competence, and satisfaction with life. Cleft Palate Craniofac J 2010; 47: 134-142.

Briegel W. Neuropsychiatric findings in Möbius sequence - a review. Clin Genet 2006; 70: 91-97.

Gillberg C, Steffenburg S. Autistic behaviour in Möbius syndrome. Acta Paediatr Scand 1989; 78: 314-316.

Hsu CC, Singh D, Kwan GN. Möbius Syndrome: Comprehensive Assessment of Facial Palsy and Oculomotor Deficits With Magnetic Resonance Imaging. Pediatr Neurol 2015; 53: 466-467.

Johansson M, Wentz E, Fernell E, Strömland K, Miller MT, Gillberg C. Autistic spectrum disorders in Möbius sequence: a comprehensive study of 25 individuals. Dev Med Child Neurol 2001; 43: 338-345.

Jotz GP, Schwarz K. The etiology of Möbius syndrome: a social problem? Int Arch Otorhinolaryngol 2014; 18: 227-228.

MacKinnon S, Oystreck DT, Andrews C, Chan WM, Hunter DG, Engle EC. Diagnostic distinctions and genetic analysis of patients with Moebius syndrome. Ophthalmology 2014; 121: 1461-1468.

McClure P, Booy D, Katarincic J, Eberson C. Orthopedic Manifestations of Mobius Syndrome: Case Series and Survey Study. Int J Pediatr 2016. doi: 10.1155/2016/9736723. Epub 2016 Feb 8.

Miller MT, Strömland K. The Möbius sequence: A relook. J AAPOS 1999; 3: 199-208.

Möbius PJ. Über angeborene doppelzeitige Abducens-Facialis-Lähmung. Münchener Medizinische Wochenschrift 1888; 35: 91-94, 108-111.

Möbius PJ. About congenital bilateral abducens and facialis palsy (1888). Strabismus 2008; 16: 39-44.

Pastuszak AL, Schuler L, Speck-Martins CE, Coelho KE, Cordello SM, Vargas et al. Use of misoprostol during pregnancy and Möbius’ syndrome in infants. N Engl J Med 1998; 338: 1881-1885.

Rucker JC, Webb BD, Frempong T, Gaspar H, Naidich TP, Jabs EW. Characterization of ocular motor deficits in congenital facial weakness: Moebius and related syndromes. Brain 2014; 137: 1068-1079.

Sjögreen L, Andersson-Norinder J, Jacobsson C. Development of speech, feeding, eating and facial expression in Möbius sequence. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2001; 60: 197-204.

Sjögreen L, Eklund K, Nilsson A, Persson C. Speech production, intelligibility and oromotor function in seven individuals with Möbius sequence. Int J Speech Lang Pathol 2015; 2: 1-8.

Strobel L, Renner G. Quality of life and adjustment in children and adolescents with Moebius syndrome: Evidence for specific impairments in social functioning. Res Dev Disabil 2016; 53-54: 178-188.

Strömland K, Sjögreen L, Miller M, Gillberg C, Wentz E, Johansson M et al. Möbius sequence: a Swedish multidiscipline study. Eur J Paediatr Neurol 2002; 6: 35-45.

Zuker RM, Goldberg CS, Manktelow RT. Facial animation in children with Mobius syndrome after segmental gracilis muscle transplant. Plast Reconstr Surg 2000; 106: 1-8; discussion 9.

Författare/granskare/redaktion

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor emerita Kerstin Strömland, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

Revidering av materialet har gjorts av överläkare Martin Jägervall, Centrallasarettet Växjö i samarbete med Lotta Sjögreen, Mun-H-Center Odontologen Göteborg, och överläkare Per Karlsson, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Mölndal.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-09-12 

Version: 6.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.