/
/

Mitokondriella sjukdomar, en översikt

  • Diagnos: Mitokondriella sjukdomar, en översikt
  • Synonymer:

Innehåll


Publiceringsdatum: 2013-02-05
Version: 2.1 

Ordförklaringar och förkortningar

DNA = deoxyribonucleic acid (deoxiribonukleinsyra), den stora spiralformade molekyl som utgör vår arvsmassa (genomet). Molekylen består av en kedja av byggstenar (nukleotider) som bildar den genetiska koden. Denna kod beskriver hur en organisms celler ska byggas upp.

nDNA = nukleärt DNA, det DNA som finns i cellkärnan.

mtDNA = mitokondriellt DNA, det DNA som finns i mitokondrierna.

RNA = ribonucleic acid (ribonukleinsyra). Olika typer av RNA har olika biologiska funktioner när det gäller att överföra information från genernas DNA och därmed styra cellernas tillverkning av proteiner. RNA kan även påskynda kemiska processer och medverka i regleringen av olika geners aktivitet.

mRNA = messenger-RNA (budbärar-RNA). mRNA är ett steg på vägen i informationsöverföringen från gen till protein. Budbärar-RNA överför informationen om hur proteinet ska byggas upp från cellkärnans DNA till ribosomerna, där proteinerna tillverkas.

rRNA = ribosom-RNA, som tillsammans med olika proteiner bygger upp ribosomerna. Ribosomer är de enheter i cellen där kedjor av aminosyror sätts ihop. Aminosyrorna bildar i sin tur proteiner.

tRNA = transport-RNA, kopplar sig till aminosyrorna och transporterar dem till proteintillverkningen i ribosomerna. Det finns en tRNA-variant för varje typ av aminosyra. 

 

Sjukdom/skada/diagnos

Mitokondriella sjukdomar är en grupp sjukdomar som alla beror på att mitokondrierna inte fungerar som de ska. Mitokondrierna finns inuti våra celler och fungerar som cellernas kraftverk. När de inte fungerar kan många olika symtom uppkomma, ibland bara från ett av kroppens organ, men oftast från flera olika organ eller organsystem samtidigt.

Mitokondrier

Inne i våra celler finns ett antal små enheter (organeller) som alla har viktiga funktioner. En grupp av sådana små enheter är mitokondrierna, som i första hand ser till att kroppen får lagom mycket energi för att vi till exempel ska kunna röra oss, växa och tänka. De har dessutom stor betydelse för kontrollen av cellernas utveckling och död (apoptos). Det finns ett stort antal mitokondrier i varje cell. De anses härstamma från bakterier som byggdes in i primitiva celler för mer än 1 000 miljoner år sedan och som gjorde det möjligt för våra celler att utnyttja syre. I mitokondrierna sker ett stort antal kemiska reaktioner för att skapa energi till kroppens olika organ.

Figur. Cell i genomskärning

Figur. Cell i genomskärning

Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från de vävnader eller organ som förbrukar mycket energi.

Figur. Mitokondrie i genomskärning

Figur. Mitokondrie i genomskärning

I mitokondrierna omvandlas energin i födoämnen till sådana former av energi som kroppens celler kan utnyttja. Efter att först ha brutits ned i tarmen förbränns maten tillsammans med syre och bildar energirika föreningar i form av adenosintrifosfat (ATP) samt koldioxid och vatten. Detta sker med hjälp av komplicerade system av olika proteiner (enzymer). I de sista stegen sker detta i den så kallade mitokondriella andningskedjan (elektrontransportkedjan). Den är uppbyggd av fem olika enzymkomplex: 

  • komplex I; NADH-ubiquinon-oxidoreduktas
  • komplex II; succinat-dehydrogenas
  • komplex I+III; NADH-cytokrom-c-reduktas
  • komplex II+III; succinat-cytokrom-c-reduktas
  • komplex IV; cytokrom-c-oxidas
  • komplex V; ATPsyntetas.

Hos de flesta med en mitokondriell sjukdom är aktiviteten i något eller några av dessa fem enzymkomplex nedsatt.

Figur. Förenklad bild av hur energirika föreningar (ATP) bildas i mitokondrien.

Vår arvsmassa finns framför allt i cellkärnans kromosomer och består av långa dubbla spiralformade DNA-kedjor (nukleärt DNA, nDNA), där cirka 25 000 arvsanlag (gener) styr tillverkningen av (kodar för) olika proteiner som i sin tur reglerar och påverkar funktioner i kroppens organ och celler. Men det finns också DNA inne i mitokondrierna (mitokondriellt DNA, mtDNA). I varje cell finns mellan 100 och 10 000 kopior av mtDNA.

Förändringar (mutationer) i generna kan, via olika mekanismer, orsaka olika ärftliga sjukdomar, bland annat mitokondriella sjukdomar. I den mitokondriella andningskedjan ingår cirka 80 enzymer, varav 67 kodas från gener i cellkärnan. mtDNA innehåller 37 olika gener, varav 13 kodar för proteiner i de fem enzymkomplexen i den mitokondriella andningskedjan. Av resterande 24 gener i mtDNA kodar 22 för tRNA och två för rRNA, som är nödvändiga för att de andra proteinerna ska kunna tillverkas. De flesta proteiner i den mitokondriella andningskedjan kodas således från cellkärnans DNA. 
 

Figur. Mitokondriellt DNA (mtDNA)

Figur. Mitokondriellt DNA (mtDNA)

Förutom att omvandla energi har mitokondrierna en betydelsefull funktion när det gäller reglering av kalciumjoner (kalk) och kontrollerad celldöd (apoptos). Apoptos är nödvändig för en normal omsättning av celler. Antalet mitokondrier i en cell ökar när man behöver mer energi under en längre tid, som vid fysisk träning, och minskar när man är inaktiv eller blir äldre. 

Exempel på mitokondriella sjukdomar

Alpers sjukdom är en svår sjukdom som tidigt ger leversvikt, epileptiska anfall och fortskridande hjärnskada.

Kearns-Sayres syndrom (KSS) är en fortskridande sjukdom som kännetecknas av ögonmuskelförlamning, förändringar i ögats näthinna (retinitis pigmentosa) och blockering i hjärtats retledningssystem. Flera andra organ kan också drabbas.

Hos några som insjuknar redan under spädbarnsåret ger samma genetiska förändring som vid Kearns-Sayres syndrom upphov till en annan sjukdom, Pearsons syndrom (se material om KSS). Även denna sjukdom ger symtom från flera olika organ, främst från benmärgen, med svår blodbrist som följd. De barn med Pearsons syndrom som överlever småbarnsåldern insjuknar senare i livet i Kearns-Sayres syndrom eller i någon annan form av mitokondriell sjukdom.

Leighs sjukdom är en fortskridande hjärnsjukdom som oftast drabbar små barn. Sjukdomen medför karaktäristiska förändringar i hjärnan, och diagnosen kan ställas med hjälp av magnetkameraundersökning.

LHON står för Lebers hereditära (ärftliga) optikus (synnerv) neuropati. Karaktäristiskt för sjukdomen är en snabbt insättande och vanligtvis bestående synnedsättning. Först 1988 kunde orsaken till synskadan härledas till en mutation i mtDNA.

MELAS har fått sitt namn efter begynnelseboktäverna i mitochondrial encephalomyopathy (hjärnsjukdom) med lactic acidosis (stegrad mjölksyrahalt i blodet) and stroke-like episodes (slaganfallsliknande attacker). Typiskt för sjukdomen är att nästan alla före 40 års ålder får upprepade episoder som liknar dem vid stroke, hjärnskada med epilepsi och/eller demens samt återkommande migränliknande huvudvärk och kräkningar.

MERRF har fått sitt namn efter begynnelseboktäverna i myoclonic (muskelryckning) epilepsy with ragged-red fibers (ojämnt rödfärgad fiber). Karaktäristiska symtom är ofrivilliga muskelryckningar (myoklonier), epilepsi, koordinationsstörning (ataxi) och karaktäristiska mikroskopiska förändringar i muskelvävnad.

MIDD har fått sitt namn efter begynnelsebokstäverna i maternal (på mödernet) inherited (nedärvd) diabetes and deafness (dövhet).

MNGIE har fått sitt namn efter begynnelsebokstäverna i mitokondriell neurogastrointestinal encefalomyopati och kännetecknas av fortskridande ögonmuskelförlamningar, nedsatt mag/tarmfunktion som kan ge diarré eller symtom som vid tarmvred, svår avmagring, nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati) och hjärnskador.

NARP har fått sitt namn efter begynnelsebokstäverna i neuropati ataxi retinitis pigmentosa och kännetecknas av nedsättning av perifer nervfunktion, koordinationsstörningar (ataxi) och pigmentinlagringar i näthinnan som ger nedsatt syn.

Progressiv extern oftalmoplegi (PEO) innebär en fortskridande förlamning av de yttre ögonmusklerna. Sjukdomen är oftast en lindrigare form av Kearns-Sayres syndrom. Det dominerande symtomet är en fortskridande ögonmuskelförlamning. Med tiden brukar även andra symtom tillkomma, framför allt svaghet i annan muskulatur. Dessa former benämns ofta PEO plus, och liknar KSS. Det finns även varianter av PEO som inte har samma orsak som KSS.

Progredierande encefalomyopati är en grupp sjukdomar där hjärnskada och muskelsjukdom är de dominerande symtomen. I sjukdomsgruppen finns många av de spädbarn som har en mitokondriell sjukdom men där det inte har varit möjligt att fastställa en mer specifik diagnos. 

Förekomst

Den exakta förekomsten (prevalensen) av de mitokondriella sjukdomarna är inte känd. I internationell medicinsk litteratur uppskattas att cirka 10 personer per 100 000 har en mitokondriell sjukdom. Det skulle motsvara ungefär 900 personer i Sverige.

Orsak till sjukdomen/skadan

Mitokondriella sjukdomar orsakas antingen av förändringar (mutationer) i arvsanlag (gener) i mitokondriellt DNA (mtDNA) eller av mutationer i cellkärnans DNA (nDNA). Det är betydligt vanligare (10 till 100 gånger) att det sker mutationer i mtDNA än i nDNA. Reparationsmekanismerna vid en mutation i mtDNA är också betydligt mindre effektiva än de är vid en mutation i cellkärnan.

Mutationer i mitokondriellt DNA (mtDNA)

Den bristande funktionen i den mitokondriella andningskedjan, som blir följden av en mutation i mtDNA, kan variera både mellan olika personer, och mellan olika organ och vävnader hos en och samma person. Detta beror dels på typen av mutation, dels på att det finns en blandning av normalt och muterat mtDNA i olika proportioner i mitokondrierna (heteroplasmi). Hur mycket funktionen av den mitokondriella andningskedjan påverkas beror bland annat på proportionerna mellan normalt och muterat mtDNA. Vilka symtom som uppstår beror även på att muterat mtDNA kan vara olika fördelat i olika vävnader och på att vissa organ är mer känsliga än andra för störningar i energiomsättningen.

Förändringen i mtDNA kan bero på en punktmutation, det vill säga utbyte av en enstaka byggsten, eller på en deletion, vilket innebär att en eller flera större bitar av mtDNA saknas. I båda fallen påverkas genens förmåga att styra tillverkningen av (koda för) de proteiner som utgör delar av den mitokondriella andningskedjan. En annan mekanism är att mutationen påverkar tRNA eller rRNA, molekyler som behövs för att styra tillverkningen av proteiner.

Vissa gifter, som ormgifter, bakteriella gifter, mögelgifter, ämnen i cigarettrök samt rotenon (som tidigare användes för att behandla sjöar innan ädelfisk planterades ut) sätter ned mitokondriernas funktion. Vissa läkemedel (till exempel AZT som ges mot HIV/AIDS) kan medföra att hela mtDNA förloras. Detta kallas för depletion.

Mutationer i cellkärnans DNA (nDNA)

Många olika mutationer i nDNA kan påverka mitokondriens funktion. Det gäller inte bara mutationer i de gener som styr tillverkningen av de mitokondriella proteinerna utan också mutationer i någon av de cirka 1 000 gener som kodar för andra proteiner som på olika sätt har betydelse för mitokondriens funktion. Till exempel får en mutation i den gen (ANT1) som kodar för proteinet adenin-nukleotid-translocator 1 till följd att transporten av proteiner från andra delar av cellen in till mitokondrien inte fungerar som den ska. En mutation i SURF1-genen skadar de mekanismer som sätter samman enzymkomplexen. Exempel på andra gener som när de är förändrade påverkar kopierings- eller reparationssystemen för mtDNA och därmed minska mängden mtDNA är POLG (polymeras gamma), PEO1 (TWINKLE), TK2, DGUOK, SUCLA2, SUCLG1, MPV17 och RRM2B. Om genen för proteinet tymidinfosforylas är muterad blir förmågan att bryta ned byggstenar i mtDNA nedsatt.

Mutationer i nDNA kan även få till följd att det uppstår en mutation i mtDNA, vilket i sin tur ofta leder till att fragment av mtDNA förloras (multipla deletioner). Detta påverkar sedan tillverkningen av någon eller flera av de 13 mtDNA-kodade proteinerna i de fem enzymkomplexen i den mitokondriella andningskedjan.

Ärftlighet

Eftersom mitokondriella sjukdomar kan orsakas både av mutationer i gener i mtDNA och i cellkärnans DNA är ärftligheten komplicerad. Ärftlighetsgången varierar mellan de olika sjukdomarna och ibland även för samma sjukdom.

Mutationer i mitokondriellt DNA (mtDNA)

Fostrets mitokondrier och deras mtDNA kommer från moderns ägg, och mtDNA kan därför bara nedärvas via modern. En man med en mitokondriell sjukdom orsakad av mutation i mtDNA kan inte föra mutationen vidare till sina barn.

När en mitokondriell sjukdom orsakas av en punktmutation i mtDNA, nedärvs mutationen från modern. Ofta finns släktingar på moderns sida som har samma sjukdom eller lindriga symtom på en mitokondriell sjukdom i form av migrän, hörselnedsättning eller nedsatt muskelstyrka. Eftersom mitokondrier med muterat mtDNA och mitokondrier med friskt mtDNA är slumpvis fördelade i kroppen går det inte att med säkerhet förutsäga risken för ett syskon att få en mitokondriell sjukdom. Det beror på hur stor andel förändrade mtDNA-kopior som finns i just det ägg som ger upphov till barnet och hur dessa mtDNA fördelas under de tidiga celldelningarna. Det förekommer även nymutationer i mtDNA, som uppstått under könscellsbildningen eller tidigt under fosterutvecklingen hos den sjuka personen.

När orsaken är en förlust (deletion) av en större bit mtDNA har denna vanligen uppkommit tidigt under fosterutvecklingen och är då inte nedärvd. Risken för syskon att också få sjukdomen är då mycket liten. Kvinnor med deletioner av mtDNA får vanligtvis (minst 90 procent) friska barn med normalt mtDNA.

Mutationer i cellkärnans DNA (nukleära mutationer)

Mutationer i cellkärnans DNA nedärvs antingen genom autosomal dominant nedärvning eller genom autosomal recessiv nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Vid autosomal recessiv nedärvning är båda föräldrarna friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figure: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Symtomen vid mitokondriella sjukdomar kan visa sig i alla kroppens vävnader. Vissa organ och vävnader är känsligare än andra, dels för att muterat mtDNA ansamlas i hög halt i vävnader som inte återbildas, dels för att vissa vävnader är känsligare än andra för energibrist. Speciellt känsliga är nervceller, muskler (inklusive hjärtat) och inresekretoriska (endokrina) organ. Hos många är flera olika organ påverkade samtidigt. Symtomen kan visa sig vid olika åldrar, ibland redan vid födseln och hos en del först i vuxen ålder.

Inom gruppen mitokondriella sjukdomar finns många kombinationer av symtom som ibland tillsammans bildar olika syndrom, men de olika syndromen överlappar ofta varandra. Samma sjukdomsform kan ha flera olika orsaker, och samma genetiska förändring kan visa sig på många olika sätt.

Mitokondriell sjukdom bör misstänkas vid fortskridande sjukdom som ger symtom från många olika organsystem.

Vanliga symtom från muskulaturen är muskelförtvining (muskelatrofi), ansträngningsutlöst svaghet och smärta, dubbelseende och nedhängande ögonlock (ptos).

Påverkan på hjärtat kan visa sig genom retledningsrubbningar, oregelbunden puls (arytmi) och försvagad hjärtmuskel (kardiomyopati).

Tecken på att centrala nervsystemet är påverkat är utvecklingsstörning, demens, epilepsi, muskelryckningar (myoklonier), koordinationsproblem (ataxi) samt spasticitet.

Perifera nervsystemet är ofta påverkat med nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati), vilket medför domningar och muskelsvaghet.

Att inresekretoriska organ (endokrina organ) är involverade i sjukdomen kan visa sig som till exempel kortväxthet, nedsatt funktion av äggstockar eller testiklar (hypogonadism), nedsatt funktion i bukspottkörtel och bisköldkörtlar (hypoparatyreoidism) samt diabetes. Det finns också en ökad risk för missfall.

Hörseln är mycket ofta påverkad.

Synen kan vara nedsatt och synfältsdefekter förekommer. Det kan också finnas inlagringar i näthinnan (retinitis pigmentosa) med nattblindhet eller inlagringar i ögats lins (katarakt).

Leverns funktion kan vara nedsatt, vilket leder till fettlever (levercirros) och leversvikt.

Njurarnas funktion kan bli nedsatt.

Benmärgen kan också påverkas, vilket märks genom brist på röda och vita blodkroppar (pancytopeni).

Tarmarna kan drabbas, med nedsatt tarmmotorik som kan leda till tarmvredsliknande symtom (pseudoobstruktion).

Diagnostik

Mitokondriell sjukdom ska misstänkas vid fortskridande sjukdom med symtom från många olika organ i olika kombinationer, som huvudvärk, muskelsvaghet, nedsatt syn och/eller hörsel. Halten av mjölksyra (laktat) mäts i blod och i spinalvätska. Ett förhöjt laktatvärde stärker misstanken, men laktatvärdet kan vara normalt, framför allt hos vuxna personer med mitokondriesjukdom.

En viktig information är om det finns andra familjemedlemmar med liknande symtom.

Diagnostiken baseras på tre laboratorieundersökningar:

  • Muskelprov för biokemisk undersökning. Provet undersöks med tanke på mitokondriernas förmåga att tillverka det energibärande ämnet ATP och funktionen i de olika delarna av den mitokondriella andningskedjans enzymkomplex.
  • Muskelprov för mikroskopundersökning. Det går då ibland att med specialfärgning se så kallade ”ragged red fibres”. Ibland är det också möjligt att med olika färgningar påvisa att enzymaktiviteten är nedsatt. Vid undersökning i elektronmikroskop med mycket hög förstoring går det ofta att se ansamlingar av förändrade mitokondrier.
  • Blod- eller muskelprov för undersökning av mtDNA och nDNA.

Fosterdiagnostik är ibland möjlig om mutationen i familjen är känd och om det rör sig om en mutation i cellkärnans DNA eller en punktmutation i mtDNA hos modern. Sjukdomens svårighetsgrad och förlopp hos det blivande barnet kan dock inte med säkerhet förutsägas, eftersom andelen muterat mtDNA skiljer sig mellan olika vävnader i kroppen. Det gör att resultaten är svårtolkade.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu ingen botande behandling för mitokondriella sjukdomar, och behandlingsmöjligheterna är begränsade. Om mitokondriesjukdom har bekräftats krävs i de allra flesta fall en mycket omfattande medicinsk utredning. Denna görs för att kartlägga omfattningen av påverkan på olika organ och med syfte att kunna behandla skador innan de ger allvarliga symtom. Utredningen blir likartad för de olika mitokondriella sjukdomarna och många av dessa undersökningar upprepas sedan regelbundet.

Muskulaturen undersöks med elektromyografi (EMG).

Hjärtats funktion undersöks med EKG och ultraljud (ekokardiografi).

Centrala nervsystemet undersöks med magnetkameraundersökning, elektroencefalografi (EEG) och ibland med tester hos psykolog.

Perifera nervsystemet undersöks med elektroneurografi (ENeG).

Inresekretoriska organ (endokrina organ) undersöks genom att halten av olika hormoner i blodet mäts.

Hörseln undersöks med hörselmätning.

Synen undersöks med test av synskärpa, färgseende och synfält samt ibland även med andra tester hos ögonläkare.

Lever, njurar och bennmärgsfunktion undersöks med blodprover.

Personer med mitokondriella sjukdomar rekommenderas att inte röka, eftersom rökning påverkar mitokondriernas funktion negativt. Aerobisk muskelträning (träning som medför syreförbrukning) ökar antalet mitokondrier och kan förbättra mitokondriefunktionen.

Eftersom alla de mitokondriella sjukdomarna är ovanliga och har ett oförutsägbart förlopp är det extremt svårt att utvärdera mediciners effekt. En rad vitaminer, coenzymer och spårämnen behövs i de kemiska reaktionerna i och nära den mitokondriella andningskedjan, och man har därför provat att ge sådana substanser för att försöka förbättra tillståndet hos personer med mitokondriella sjukdomar. Det finns rapporter om en positiv effekt av sådana behandlingar. Beroende på typ av defekt har förbättring ibland kunnat uppnås med tillförsel av vitamin B1 (tiamin) eller B2 (riboflavin).

Vitamin C eller vitamin K3 (menadion) ges ibland som antioxidanter. Brist på karnitin, som kan mätas i blodprov eller muskelprov, behandlas.

Kreatin och coenzym Q10 (eller dess kemiskt tillverkade motsvarighet idebenone) kan ibland vara av värde när funktionen i elektrontransportkedjan är nedsatt. Framför allt har detta påvisats vid hjärtsjukdom.

Svår surhet i blodet till följd av ansamling av mjölksyra (laktacidos) kan behandlas med dikloracetat som aktiverar enzymet pyruvatdehydrogenas (PDH-komplexet). Långvarig behandling med dikloracetat kan dock ge polyneuropati som biverkning och ska därför undvikas.

Vissa läkemedel, som propofol, valproat, tetracykliner, kloramfenikol, barbiturater, halotan och fluotan, ska inte användas eftersom de hämmar den mitokondriella andningskedjan och kan förorsaka svåra symtom hos personer med mitokondriella sjukdomar.

Behandling av olika symtom

  • Epilepsi behandlas med mediciner (dock inte med valproat eller barbiturater).
  • Hjärtats funktion kontrolleras regelbundet, och hjärtmedicin eller pacemaker kan ibland behövas.
  • Hörselnedsättning kan behandlas med hörhjälpmedel eller kokleaimplantat (CI).
  • Nedhängande ögonlock (ptos) kan korrigeras med operation. Dubbelseende kan ibland förbättras med prismaglasögon.
  • Förekomst av diabetes kontrolleras noga, och insulin- eller tablettbehandling kan ofta behövas för att uppnå normala blodsockerhalter.
  • Migrän eller migränliknande huvudvärk behandlas med smärtstillande mediciner, men för personer med MELAS bör försiktighet iakttas med så kallade triptaner.

Andra symtom som kan behandlas symtomlindrande är psykiatriska symtom, smärta, koordinationsstörning, nedsatt muskelstyrka, spasticitet och sömnproblem.

Habiliteringsinsatser

Tidiga habiliteringsinsatser som också innefattar hörsel- och synhabilitering behövs för att ge personer med mitokondriella sjukdomar bästa möjliga förutsättningar för ett aktivt liv och en god livskvalitet. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som man vistas i. Förutom barnet/ungdomen/den vuxne själv kan föräldrar, syskon och andra anhöriga få stöd. Familjer som har barn med fortskridande sjukdomar har ett speciellt behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Stödet och behandlingen planläggs utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets/den vuxnes nätverk. Ofta behöver omgivningen anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna. Gemensamt för de flesta personer med mitokondriella sjukdomar är vikten av fysisk träning för att upprätthålla rörelseförmågan. Alltför hård träning av muskulaturen kan ibland resultera i ökad mängd mjölksyra i blodet och bör därför undvikas. Råd om träning ges av en sjukgymnast.

Ett nära samarbete sker med kommunen som kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet. Avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att den unge/vuxne kan leva ett aktivt liv trots ibland omfattande funktionsnedsättningar.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centra i Sverige, på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister och genetiker för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik samt patologer med kunskaper om morfologisk diagnostik.

Personer med misstänkt mitokondriell sjukdom bör remitteras till något av dessa team för utredning, där bland annat den biokemiska diagnostiken av muskelprovet måste ske omedelbart vid provtagningen. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.

Resurspersoner

Expertteamet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm: doktor Karin Naess, barnkliniken, docent Göran Solders, neurologkliniken, och docent Inger Nennesmo, patolog- och cytologlaboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, docent Ulrika von Döbeln, professor Nils-Göran Larsson och doktor Martin Engvall, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Expertteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Már Tulinius och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, docent Elisabeth Holme, kliniskt kemiska laboratoriet, och professor Anders Oldfors, patologlaboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Verksamheten Ovanliga Diagnoser inom Habilitering & Hälsa, Stockholms läns landsting, har arrangerat utbildningsdagar om mitokondriella sjukdomar för föräldrar och andra anhöriga. Information finns på www.habilitering.nu/forumfunktionshinder. Kontaktperson är Kristina Gustafsson-Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Råd&Stöd-enheten vid neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, erbjuder patienter med vissa mitokondriella sjukdomar att delta i utbildning där man, förutom föreläsningar och möjligheter att ställa frågor till specialistläkare, också får möjlighet att träffa andra personer med liknande sjukdom. Information ges av Kerstin Åkerlund, Råd&Stöd-enheten, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, e-post kerstin.akerlund@karolinska.se.

Intresseorganisationer

MitoSverige, e-post info@mitosverige.org, www.mitosverige.org.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, www.rbu.se

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

LHON Eye Society, e-post info@lhon.se, www.lhon.se

SRF, Synskadades Riksförbund, Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22, e-post info@srf.nu, www.srf.nu

Riksorganisationen Unga Synskadade, besöksadress Sandsborgsvägen 44, 122 33 Enskede, tel 08-39 92 85, e-post kansli@ungasynskadade.se, www.ungasyn.se

Svenska RP-föreningen, Box 4903, 116 94 Stockholm, tel 08-702 19 02, e-post kontakt@srpf.a.se, adm@srpf.a.se

SEF, Svenska Epilepsiförbundet, besöksadress Sturegatan 4 A (2tr), postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-669 41 06, fax 08-669 15 88, e-post info@epilepsi.se, www.epilepsi.se

I USA finns United Mitochondrial Disease Foundation (UMDF), 8085 Saltsburg Road, Suite 201, Pittsburgh, PA 15239 USA, e-post info@umdf.org, www.umdf.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskningen kring mitokondriella sjukdomar är mycket aktiv både i Sverige och i många andra länder. I Sverige sker den i de båda expertteamen i Göteborg vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och i Stockholm vid Karolinska Institutet. Forskning om mtDNA pågår även på andra forskningsinstitutioner, bland annat vid institutionen för medicinsk genetik, Biomedicinskt centrum och institutionen för neurologi, Uppsala universitet samt på Tekniska Högskolan i Stockholm.

De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område, där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks, liksom nya mutationer både i mitokondriellt DNA och i cellkärnans DNA. Det pågår också olika behandlingsförsök.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Mitokondriella sjukdomar (artikelnr 2012-9-6), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Nyhetsbrev från Ågrenska om mitokondriella sjukdomar, nr 387 (2011). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. De finns också tillgängliga på www.agrenska.se.

Litteratur

För medicinska artiklar om Alpers sjukdom, Kearns-Sayres syndrom och Pearsons syndrom, Lebers hereditära optikusneuropati (LHON), Leighs syndrom, MELAS, MERRF, NARP samt progressiv extern oftalmoplegi (PEO) hänvisas till separata informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser, www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser.

För diagnoserna MIDD, MNGIE och progredierande encefalomyopati finns inte några separata informationsmaterial. Längst ner i litteraturlistan finns dock hänvisningar till några aktuella medicinska artiklar om dessa tre diagnoser.

Översiktsartiklar om mitokondriella sjukdomar

Chinnery PF, Bindhoff LA. 116th ENMC international workshop: the treatment of mitochondrial disorders, 14th – 16th March 2003, Naarden, The Netherlands. Neuromuscul Disord 2003; 13: 757-764.

Chinnery PF, Di Mauro S, Shanske S, Schon EA, Zeviani M, Mariotti C et al. Risk of developing a mitochondrial DNA deletion disorder. Lancet 2004; 364: 592-596.

Cohen BH, Naviaux RK. The clinical diagnosis of POLG disease and other mitochondrial DNA depletion disorders. Methods 2010; 51: 364-373.

Copeland WC. Inherited mitochondrial diseases of DNA replication. Annu Rev Med 2008; 59: 131-146.

Craigen WJ. Mitochondrial DNA mutations: an overview of clinical and molecular aspects. Methods Mol Biol 2012; 837: 3-15.

Davis RL, Sue CM. The genetics of mitochondrial disease. Semin Neurol 2011; 31: 519-530.

Debray FG, Lambert M, Chevalier I, Robitaille Y, Decarie JC, Shoubridge EA et al. Long-term outcome and clinical spectrum of 73 pediatric patients with mitochondrial diseases. Pediatrics 2007; 119: 722-733.

DiMauro S, Hirano M. Mitochondrial encephalomyopathies: an update. Neuromuscul Disord 2005; 15: 276-286.

Duchen MR, Szabadaki G. Roles of mitochondria in human disease. Essays Biochem 2010; 47: 115-117.

Falk MJ, Sondheimer N. Mitochondrial genetic diseases. Curr Opin Pediatr 2010; 22: 711-716.

Finsterer J. Treatment of central nervous system manifestations in mitochondrial disorders. Eur J Neurol 2011; 18: 28-38.

Finsterer J, Harbo HF, Baets J, Van Broeckhoven C, Di Donato S, Fontaine B et al. EFNS guidelines on the molecular diagnosis of mitochondrial disorders. Eur J Neurol 2009; 16: 1255-1264.

Finsterer J. Inherited mitochondrial neuropathies. J Neurol Sci 2011; 15: 9-16.

Greaves LC, Reeve AK, Taylor R, Turnbull DM. Mitochondrial DNA and disease. J Pathol 2012; 226: 274-286.

Hassani A, Horvath R, Chinnery PF. Mitochondrial myopathies: developments in treatment. Curr Opin Neurol 2010; 23: 459-465.

Horvath R, Hudson G, Ferrari G, Fütterer N, Ahola S, Lamantea E et al. Phenotypic spectrum associated with mutations of the mitochondrial polymerase gamma gene. Brain 2006; 129: 1674-1684.

Jeppesen TD, Duno M, Schwartz M, Krag T, Rafiq J, Wibrand F et al. Short- and long-term effects of endurance training in patients with mitochondrial myopath. Eur J Neurol 2009; 16: 1336-1339.

Kerr DS. Treatment of mitochondrial electron transport chain disorders: a review of clinical trials over the past decade. Mol Genet Metab 2010; 99: 246-255.

Kokotas H, Petersen MB, Willems PJ. Mitochondrial deafness. Clin Genet 2007; 71: 379-391.

Marazziti D, Baroni S, Picchetti M, Landi P, Silvestri S, Vatteroni E et al. Psychiatric disorders and mitochondrial dysfunctions. Eur Rev Med Pharmacol Sci 2012; 16: 270-275.

McFarland R, Taylor RW, Turnbull DM. A neurological perspective on mitochondrial disease. Lancet Neurol 2010; 9: 829-840.

Milone M, Benarroch EE, Wong LJ. POLG-related disorders: defects of the nuclear and mitochondrial genome interaction. Neurology 2011; 15: 1847-1852.

Nadanaciva S, Will Y. New insights in drug-induced mitochondrial toxicity. Curr Pharm Des 2011; 17: 2100-2112.

Nardin RA, Johns DR. Mitochondrial dysfunction and neuromuscular disease. Muscle Nerve 2001; 24: 170-191.

Parikh S. The neurological manifestations of mitochondrial disease. Dev Disabil Res Rev 2010; 16: 120-128.

Pfeffer G, Majamaa K, Turnbull DM, Thorburn D, Chinnery PF. Treatment for mitochondrial disorders. Cochrane Database Syst Rev 2012; 4: CD00446.

Poulton J, Kennedy S, Oakeshott P, Wells D. Preventing transmission of maternally inherited mitochondrial DNA diseases. BMJ 2009; 338: b94.

Remes AM, Majamaa-Voltti K, Kärppä M, Moilanen JS, Uimonen S, Helander H et al. Prevalence of large-scale mitochondrial DNA deletions in an adult Finnish population. Neurology 2005; 64: 976-981.

Rodriguez MC, MacDonald JR, Mahoney DJ, Parise G, Beal MF, Tarnopolsky MA. Beneficial effects of creatine, CoQ10, and lipoic acid in mitochondrial disorders. Muscle Nerve 2007; 35: 235-242.

Scaglia F, Wong L-J C. Human mitochondrial transfer RNA:s role of pathogenic mutation in disease. Muscle Nerve 2008; 37: 150-171.

Scaglia F. Nuclear gene defects in mitochondrial disorders. Methods Mol Biol 2012; 837: 17-34.

Schapira AH. Mitochondrial diseases. Lancet 2012; 379: 1825-1834.

Schoffner JM. Maternal inheritance and the evaluation of oxidative phosphorylation diseases. Lancet 1996; 348: 1283-1288.

Schrier SA, Falk MJ. Mitochondrial disorders and the eye. Curr Opin Ophtalmol 2011; 22: 325-331.

Skladal D, Sudmeier C, Konstnopoulu V, Stöckler-Ipsiroglu S, Plecko-Startinig B, Bernert G et al. The clinical spectrum of mitochondrial disease in 75 pediatric patients. Clin Pediatr 2003; 42: 703-710.

Spelbrink JN, Li FY, Tiranti V, Nikali K, Yuan OP, Tariq M et al. Human mitochondrial DNA deletions associated with mutations in the gene encoding Twinkle, a phage T7 gene 4-like protein localized in mitochondria. Nat Genet 2001; 28: 223-231.

Suomalainen A, Isohanni P. Mitochondrial DNA depletion syndromes - many genes, common mechanisms. Neuromuscul Disord 2010; 20: 429-437.

Taban M, Cohen BH, David RA, Traboulsi EI. Association of optic nerve hypoplasia with mitochondrial cytopathies. J Child Neurol 2006; 21: 956-960.

Taivassalo T, Haller RG. Implications of exercise training in mtDNA defects—use it or lose it? Biochim Biophys Acta 2004; 1659: 221-231.

Van Goethem G. Autosomal disorders of mitochondrial DNA maintenance. Acta Neurol Belg 2006; 106; 66-72.

Vu TH, Sciacco M, Tanji K, Nichter C, Bonilla E, Chatkupt S et al. Clinical manifestations of mitochondrial depletion. Neurology 2000; 50: 1783-1790.

Zeviani M, Carelli V. Mitochondrial disorders. Curr Opin Neurol 2003; 16: 585-594.

MIDD

Guillausseau PJ, Dubois-Laforgue D, Massin P, Laloi-Michelin M, Bellanné-Chantelot C, Gin H et al. GEDIAM, Mitochondrial diabetes french study group. Heterogeneity of diabetes phenotype in patients with 3243 bp mutation of mitochondrial DNA (Maternally Inherited Diabetes and Deafness or MIDD). Diabetes Metab 2004; 30: 181-186.

Hendrickx JJ, Mudde AH, ’t Hart LM, Huygen PL, Cremers CW. Progressive sensorineural hearing impairment in maternally inherited diabetes mellitus and deafness (MIDD). Otol Neurotol 2006; 27: 802-808.

Maassen JA, Janssen GM, t’ Hart LM. Molecular mechanisms of mitochondrial diabetes (MIDD). Ann Med 2005; 37: 213-221.

Murphy R, Turnbull DM, Walker M, Hattersley AT. Clinical features, diagnosis and management of maternally inherited diabetes and deafness (MIDD) associated with the 3243A>G mitochondrial point mutation. Diabet Med 2008; 25: 383-399.

Narbonne H, Paquis-Fluckinger V, Valero R, Heuries L, Pellissier JF, Vialettes B. Gastrointestinal tract symptoms in Maternally Inherited Diabetes and Deafness (MIDD). Diabetes Metab 2004; 30: 61-66.

Olmos PR, Borzone GR, Olmos JP, Diez A, Santos JL, Serrano V et al. Mitochondrial diabetes and deafness: possible dysfunction of strial marginal cells of the inner ear. J Otolaryngol Head Neck Surg 2011; 40: 93-103.

Procaccio V, Neckelmann N, Paquis-Flucklinger V, Bannwarth S, Jimenez R, Davila A et al. Detection of low levels of the mitochondrial tRNALeu(UUR) 3243A>G mutation in blood derived from patients with diabetes. Mol Diagn Ther 2006; 10: 381-389.

Raut V, Sinnathuray AR, Toner JG. Cochlear implantation in maternal inherited diabetes and deafness syndrome. J Laryngol Otol 2002; 116: 373-375.

Reardon W, Ross RJ, Sweeney MG, Luxon LM, Pembrey ME, Harding AE et al. Diabetes mellitus associated with a pathogenic point mutation in mitochondrial DNA. Lancet 1992; 340: 1376-1379.

van den Ouweland J, Lemkes H, Ruitenbeck W, Sandkuijl A, de Wijlder MF, Struyvenberg PA et al. Mutation in mitochondrial tRNALeu (UUR) gene in a large pedigree with maternally transmitted type II diabetes mellitus and deafness. Nature Genet 1992; 1: 368-371.

MNGIE

Blondon H, Polivka M, Joly F, Flourie B, Mikol J, Messing B. Digestive smooth muscle mitochondrial myopathy in patients with mitochondrial-neuro-gastro-intestinal encephalomyopathy (MNGIE). Gastroenterol Clin Biol 2005; 29: 773-778.

Halter J, Schüpbach WM, Casali C, Elhasid R, Fay K, Hammans S et al. Allogeneic hematopoietic SCT as treatment option for patients with mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE): a consensus conference proposal for a standarized approach. Bone Marrow Transplant 2011; 46: 330-337.

Hirano M, Silvestri G, Blake DM, Lombes A, Minetti C, Bonilla E et al. Mitochondrial neuropathy, gastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE): clinical, biochemical, and genetic features of an autosomal recessive mitochondrial disorder. Neurology 1994; 44: 721-727.

Hirano M, Marti R, Casali C, Tadesse S, Uldrich T, Fine B et al. Allogeneic stem cell transplantation corrects biochemical derangements in MNGIE. Neurology 2006; 67: 1458-1460.

Hirano M, Marti R, Casali C, Tadesse S, Uldrick T, Fine B et al. Allogeneic stam cell transplantation corrects biochemical derangements in MNGIE. Neurology 2006; 67: 1458-1460.

Hirano M, Nishino I, Nishigaki Y, Marti R. Thymidine phosphorylase gene mutations cause mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE). Intern Med 2006; 45: 1103.

Lara MC, Valentino ML, Torres-Torronteras J, Hirano M, Marti R. Mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE): Biochemical features and therapeutic approaches. Biosci Rep 2007; 27: 151-163.

Millar WS, Lignelli A, Hirano M. MRI of five patients with mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy. AJR Am J Roentgenol 2004; 182: 1537-1541.

Nishino I, Spinazzola A, Hirano M. MNGIE: from nuclear DNA to mitochondrial DNA. Neuromuscul Disord 2001; 11: 7-10.

Teitelbaum JE, Berde CB, Nurko S, Buonomo C, Perez-Atayde AR, Fox VL. Diagnosis and management of MNGIE syndrome in children: case report and review of the literature. J Pediatr Gastroenterol Nutr 2002; 35: 377-383.

Yavuz H, Ozel A, Christensen M, Christensen E, Schwartz M, Elmaci M, Vissing J. Treatment of mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy with dialysis. Arch Neurol 2007; 64: 435-438.

Progredierande encefalomyopati

Kollberg G, Moslemi A, Darin N, Nennesmo I, Bjarnadottir I, Uvebrant P et al. POLG1 mutation associated with progressive encephalopathy in childhood. J Neuropathol Exp Neurol 2006; 65: 758-768.

Sparaco M, Bonilla E, DiMauro S, Powers JM. Neuropathology of mitochondrial encephalomyopathies due to mitochondrial DNA defects. J Neuropath Exp Neurol 1993; 52: 1-10.

Allmänt om omvårdnad

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red. Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003. Finns som pdf på www.lul.se/hoh/detarnu.

Databasreferenser

Översikter om mitokondriella sjukdomar

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles).
Sökord: mitochondrial DNA deletion syndromes, mitochondrial disorders overview

MIDD

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: diabetes-deafness syndrome, maternally transmitted

MNGIE

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE)

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy (MNGIE)

Orphanet, europeisk databas,
www.orpha.net 
Sökord: mitochondrial neurogastrointestinal encephalomyopathy

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2013-02-05
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se

 

Kontakt

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.