/
/

Metakromatisk leukodystrofi

  • Diagnos: Metakromatisk leukodystrofi
  • Synonymer: MLD, Arylsulfatas A-brist

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-01-29
Version: 5.1

ICD-10

E75.2C

Sjukdom/skada/diagnos

Metakromatisk leukodystrofi (MLD) är en ärftlig, fortskridande sjukdom som främst drabbar hjärnans vita substans, med allvarliga skador på nervsystemet som följd. Ordet metakromatisk står för att nervvävnad färgas olika av samma färg vid laboratorieanalys, leuko betyder vit och dystrofi betyder förtvining.

Förloppet och svårighetsgraden är beroende på i vilken ålder symtomen börjar visa sig. Sjukdomen delas därför in i tre former: seninfantil, juvenil och adult form.

Det var den tyske neuropatologen Lois Alzheimer som först beskrev den metakromatiska färgbarheten i hjärnan 1910, medan hans brittiske kollega Joseph Godwin Greenfield gjorde de första beskrivningarna av sjukdomen. Att den metakromatiska färgbarheten berodde på inlagring av sulfatid beskrevs 1958, och enzymbristen som orsakar inlagringen beskrevs 1964.

Metakromatisk leukodystrofi ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är små enheter som finns i alla kroppens celler, utom i röda blodkroppar. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion, orsakad av bristande funktion hos något av lysosomernas enzymer eller hos de transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen.

I dag känner vi till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar. Exempel på andra sådana är aspartylglykosaminuri, cystinos, Danons sjukdom, Fabrys sjukdom, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VII, Pompes sjukdom och Sallas sjukdom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas för ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.

Förekomst

I internationella studier anges förekomsten av metakromatisk leukodystrofi till 1-4 av 100 000 nyfödda, vilket innebär att det föds 1-2 barn med den seninfantila (tidiga) formen per år i Sverige. Den seninfantila formen är vanligast och utgör cirka 60 procent. Sjukdomen är vanligare i vissa isolerade etniska grupper.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget (genen) ARSA på kromosom 22 (22q13.33). ARSA styr bildningen av (kodar för) enzymet arylsulfatas A.

Enzymet deltar i nedbrytningen av ett kroppseget, fetthaltigt ämne som kallas sfingolipid 3’-O-sulfogalaktosylceramidas eller cerebrosidsulfat. Ämnet förekommer rikligt i nervsystemet, där det är en av de viktigaste komponenterna i cellväggarna, särskilt i myelin. Myelinet är vitt till färgen och omger och isolerar nervtrådarna (axonen), som utgår från nervcellerna. Nervtrådarna binder samman olika delar i hjärnan och ryggmärgen (centrala nervsystemet) och löper även i perifera nerver till muskler och sinnesorgan (perifera nervsystemet). De myeliniserade axonen i hjärnan utgör den så kallade vita substansen, medan den grå substansen består av nervcellskroppar.

Nedbrytningen av cerebrosidsulfat äger normalt rum i lysosomerna, som är små enheter i cellerna. De har till uppgift att med hjälp av enzymer, en sorts proteiner som medverkar i kemiska processer utan att själva förbrukas, ta hand om och bryta ned olika ämnen. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs. Exempelvis bryts på så vis proteiner ned till aminosyror. Ett återvinningssystem skapas genom att byggstenarna efter denna nedbrytning transporteras ut ur lysosomen, och därmed blir tillgängliga för cellen vid dess produktion av nya ämnen. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion, orsakad av bristande funktion hos något av lysosomernas enzymer eller hos de transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen. När nedbrytningen inte fungerar normalt lagras sulfatid inuti cellerna, och det uppstår en fortskridande förlust av myelin, som inte kan nybildas (demyelinisering). Detta ger i sin tur olika neurologiska symtom. Sulfatid lagras även i andra organ, till exempel njurarna, gallblåsan och levern.

I sällsynta fall kan sjukdomen i stället orsakas av en mutation i SAP-1 (10q22.1), som kodar för ett arylsulfatasaktivatorprotein, saposin B (SAP-1). Aktivatorproteinet är nödvändigt för att arylsulfatas A ska fungera.

Ärftlighet

Metakromatisk leukodystrofi nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Symtom

Sjukdomen delas in i olika former, beroende på i vilken ålder symtomen börjar och hur snabbt sjukdomen framskrider. Alla formerna innebär en fortskridande nedbrytning av rörelseförmågan (motorisk förmåga) och färdigheter som har med inlärning och beteende att göra (kognitiv förmåga). De olika formerna kan överlappa varandra, men inom samma familj är sjukdomsbilden ofta likartad, både vad gäller tiden för insjuknande och förlopp.

Seninfantil form

Den seninfantila (småbarns-) formen är den vanligaste formen (50 till 60 procent) och visar sig i ett- till tvåårsåldern. Fram till denna ålder utvecklas barnen normalt och visar inga tecken på att vara sjuka. De första symtomen kan vara att de börjar gå senare än andra barn eller får ökande svårigheter att stå och gå om de redan har lärt sig det. Nedsatt muskelstyrka och minskad muskelspänning, eller ibland ökad muskelspänning, samt svårighet att samordna rörelser (koordinationsstörning) är andra tidiga symtom.

Efter några månader kan barnen inte längre stå på grund av svaghet i muskulaturen, tilltagande muskelspänning (spasticitet) samt ostadighet och svårigheter med balansen. Inom något eller några år sker en fortskridande försämring med spasticitet i armar och ben, tilltagande förlust av förvärvade färdigheter, oförmåga att svälja, epileptiska anfall samt nedsatt syn och hörsel. Barnen kan leva i detta stadium under flera år. Perioder av svår smärta i armar och ben förekommer under den tid förlusten av myelin äger rum. Till slut är barnen döva och blinda och har inga viljemässiga rörelser. Närstående uppfattar ibland att barnen visar reaktion på deras röster eller på beröring.

De flesta barn som insjuknar tidigt avlider inom fem år efter att de första symtomen har visat sig.

Juvenil form

Ungefär 20 till 30 procent av alla med metakromatisk leukodystrofi har den juvenila (ungdoms-) formen av sjukdomen. Vid den tidiga juvenila formen insjuknar barn i åldrarna fyra till sex år, medan insjuknandet vid den juvenila (ungdoms-) formen inträffar mellan sex och tioårsåldern och ibland upp till 16 års ålder. De första sjukdomstecknen vid den tidiga formen är en tilltagande gångrubbning med spasticitet, följt av balans- och koordinationssvårigheter. Epilepsi förekommer.

Vid den form som ger symtom senare brukar svårigheter med inlärning och beteende komma före förlusten av motoriska funktioner.

Sjukdomsförloppet vid båda formerna är varierande och fortskrider under 5-15 år eller längre för att sedan förbli varaktigt.

Adult form

Det finns också en vuxenform (adult form), där insjuknandet sker efter 16 års ålder, ibland inte förrän i 30- till 40-årsåldern. Ungefär 20 till 30 procent av alla med sjukdomen har vuxenformen. Då insjuknar man vanligen med psykiatriska symtom, som ger svårigheter i skolan eller på arbetet, personlighetsförändring, svårigheter att planera sin tillvaro samt humörsvängningar. Med tiden utvecklas demens. Motoriska symtom tillkommer, med spasticitet och tilltagande störning av koordinationsförmågan samt inkontinens. Vuxenformen av sjukdomen utvecklas långsammare än de former som ger symtom i barndomen och kan fortskrida under 20 till 30 år. Med tiden tillkommer ofrivilliga vridande rörelser (dystoni), epileptiska anfall, spastiska förlamningar, synnedsättning och förlust av talförmågan samt omedvetenhet om omgivningen.

Diagnostik

Tidig diagnos är viktig för möjligheten till eventuell behandling men också för genetisk vägledning. Tecken på förlust av myelin ska leda till misstankar om metakromatisk leukodystrofi. Sådana tecken är förändringar i hjärnans vita substans, synliga med hjälp av magnetkameraundersökning, en långsam perifer nervledningshastighet, uppmätt i armar och ben, samt förhöjd mängd protein i ryggvätskan (cerebrospinalvätskan/likvor).

Diagnosen baseras på att halten av enzymet arylsulfatas A i vita blodkroppar (leukocyter) eller i odlade hudceller (fibroblaster) är låg. Detta kan ibland förekomma även hos personer som saknar sjukdomssymtom och kallas då pseudobrist (falsk brist på enzymet). Pseudobrist kan särskiljas från den sjukdomsframkallande enzymbristen genom DNA-analys, vilket är viktigt framför allt när det gäller fosterdiagnostik och för att ställa diagnos hos till synes friska yngre syskon till barn med säkerställd metakromatisk leukodystrofi.

Förhöjda nivåer av sulfatid i urin och ryggvätska är ett ytterligare stöd för diagnosen. Vid aktivatorproteinbrist, SAP-1 brist, är arylsulfatas A-nivån normal men utsöndringen av sulfatid i urin förhöjd. Vid pseudobrist finns inte förhöjda värden av sulfatid i urin.

DNA-analys är möjlig. Över 150 olika mutationer i ARSA är kända, varav tre är vanligare än de övriga i Europa. Vissa mutationer går att koppla till den svåraste formen av sjukdomen (genotyp-fenotypkorrelation), medan det vid andra mutationer inte går att förutsäga sjukdomsförloppet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu ingen behandling som kan bota sjukdomen. Insatserna koncentreras därför på att lindra symtomen och skapa så god livskvalitet som möjligt. Det är viktigt att ge smärtlindring ofta och i tillräcklig mängd till de barn som har ont.

Epileptiska anfall behandlas med läkemedel. Om barnet drabbas av kriser, som ångest eller depression, kan antidepressiva eller ångestdämpande mediciner ibland behövas. Muskelavslappande mediciner kan prövas om spasticitet är ett stort problem.

Extra näringstillförsel behövs ibland redan i ett tidigt skede av sjukdomen. Vid svårigheter att svälja eller att behålla maten kan näring eller näringstillskott och mediciner ges direkt till magsäcken, med hjälp av sondmatning eller via en så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi; en operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen).

Hematopoetisk stamcellstransplantation

Hematopoetisk stamcellstransplantation, vardagligt ofta kallad benmärgstransplantation, har använts för att bromsa upp sjukdomsförloppet. Denna behandling har inte någon effekt vid den seninfantila formen och erbjuds därför inte barn med den sjukdomsformen. Vid juvenil eller adult form kan transplantation övervägas, men då bara om den kan göras mycket tidigt i sjukdomsförloppet eller till personer med mycket lindriga symtom. De kognitiva funktionerna kan stabiliseras med behandlingen, medan den motoriska förmågan inte tycks förbättras. Trots flera rapporter om god effekt av denna behandling är det fortfarande för tidigt att helt säkert avgöra om hematopoetisk stamcellstransplantation är en tillräckligt säker och effektiv behandling för juvenil och adult metakromatisk leukodystrofi.

Hematopoetisk stamcellstransplantation innebär transplantation med blodstamceller. Blodstamceller är omogna celler som kan utvecklas till blodets alla olika celltyper. De finns framför allt i benmärgen men också rikligt i navelsträngsblod. Med en transplantation finns möjligheten att ersätta stamceller från en sjuk person med stamceller från en frisk person med normal förmåga att bilda det enzym som saknas. Det måste i så fall finnas en givare vars vävnadstyp passar ihop med mottagarens.

För att transplantationen ska ge ett bra resultat ska den som tar emot benmärgen vara så infektionsfri och i så god kondition som möjligt. Ingreppet i sig är ganska enkelt, men förberedelser, eftervård och de stora risker behandlingen medför gör det till en mycket krävande procedur. Stamcellerna ges som dropp direkt i ett blodkärl och letar själva upp märgrummen hos mottagaren och växer till. Det tar sedan minst ett år innan den nya benmärgen förmår bromsa sjukdomen.

Habiliteringsinsatser

Barnet och familjen behöver tidiga habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få och råd inför bostads- och annan miljöanpassning.

Insatserna planeras utifrån barnets och familjens behov, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk. Det är viktigt att vara medveten om sjukdomens framskridande förlopp så att hjälpmedel beställs i god tid.

För att underlätta vardagslivet kan kommunen erbjuda stöd i olika former. Exempel på sådant stöd är avlösning och personlig assistans. Personlig assistans kan innebära ökad delaktighet och ett aktivt liv när man har en omfattande funktionsnedsättning.

Beroende på var i sjukdomsförloppet barnet är behövs motorisk träning och insatser för att motverka felställningar av leder (kontrakturer). Viktigt är också att tidigt hitta former för alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Barn och ungdomar med den tidiga juvenila och den juvenila formen av metakromatisk leukodystrofi har en referensbank från sitt liv före sjukdomen, som gör att bland annat språkförståelse och associationsförmåga kan vara bevarad och till och med utvecklas trots att sjukdomen framskrider. I kommunikationen med barn och ungdomar med sjukdomen är det bra att känna till att deras svar ofta kommer efter en fördröjning.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Även föräldrar och syskon behöver fortlöpande stöd och upprepad information. Syskon till sjuka barn kan bära på en rädsla för att själva bli allvarligt sjuka och behöver åldersanpassad information om sjukdomen. Vården av det sjuka barnet innebär ofta ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens. Vid den seninfantila formen är det mycket viktigt att föräldrarnas behov av fortlöpande psykologiskt stöd fortsätter även efter att barnet avlidit.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Barn med neurologiska symtom bedöms i första hand av barnneurologer inom barnsjukvården. Vid oklar diagnos och symtom på att sjukdomen fortskrider anlitas regionklinikens neuropediatriker eller specialister på riksnivå på demyeliniserande sjukdomar hos barn.

Bestämning av arylsulfatas A i blod och sulfatider i urin görs på Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Mölndal, samt vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Hematopoetisk stamcellstransplantation görs på transplantationsavdelningarna vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, Skånes universitetssjukhus i Lund och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Mer omfattande kommunikationsutredningar kan göras regionalt.

Psykolog- och kuratorsresurser för kris- och stödterapi finns vid barnsjukhusen och i habiliteringsteamen.

Resurspersoner

Docent Niklas Darin och docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Överläkare Lars Palm, Barn- och ungdomscentrum, Skånes universitetssjukhus, Malmö, 205 02 Malmö, tel 040-33 10 00.

Överläkare Karin Naess, CMMS och Astrid Lindgrens Barnsjukhus samt docent Göran Solders, neurologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Svenska Leukodystrofiföreningen ingår i Riksförbundet Sällsynta diagnoser, besöksadress Sturegatan 4A, 3 tr, postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, fax 08-546 40 494, texttel 08-546 40 450, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Kontaktperson för metakromatisk leukodystrofi är Maritha Larsson, e-post ma-larsson@hotmail.com.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, www.rbu.se.

I USA finns United Leucodystrophy Foundation, ULF, 2304 Highland Drive, Sycamore, Illinois, 60 178, USA, e-post office@ulf.org, www.ulf.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning och utveckling inom området lysosomala sjukdomar är inne i ett intensivt skede. Genom så kallade knockout-möss, en konstgjord musmodell där möss ges en sjukdomsbild som liknar MLD hos människan, kan olika behandlingsmöjligheter studeras.

För att ersätta det enzym som saknas finns olika möjligheter. Ett sätt är att tillföra enzymet genom hematopoetisk stamcellstransplantation (se under rubriken Behandling).

Ett annat sätt är att tillverka enzymet och ge det via blodet som enzymrestitutionsterapi (ERT). En svårighet med enzymterapi är att få enzymet att passera blod-hjärnbarriären, den barriär som finns mellan blodomloppet och hjärnan, så att det kommer åt att fungera inne i hjärnan. Arbete pågår också med att stabilisera enzymet med hjälp av små molekyler, så kallade chaperons (se under rubriken Litteratur, referensen Matzner 2005). Kliniska studier där enzymet tillförs såväl via blodet som via ryggvätskan har påbörjats.

Det går också att tillföra enzymet genom genterapi. Försöksstudier med hjälp av virus, som genom manipulation kan producera det enzym som saknas, har under senare år varit framgångsrika i djurmodeller men ännu inte använts i kliniska försök (se under rubriken Litteratur, referenserna Capotondo 2007, Gieselmann 2010, Sevin 2010 och Biffi 2011).

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Omvårdnad

Medicinsk omvårdnad vid svåra flerfunktionshinder. Ann-Kristin Ölund. Gothia förlag, Stockholm 2011. ISBN 978-91-7205-778-4.

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003. Boken finns som pdf på http://www.lul.se/Global/HOH/Bov/Dokument/Det_ar_nu.pdf.

Litteratur

Alzheimer A. Beitraege zur Kenntnis der pathologischen Neuroglia und ihre Beziehung zu den Abbauvorgangen im Nervengewebe. In: Nissl F, editor. Histologische und Histopathologische Arbeitn ueber die Grosshirnrinde: Jena: Gustav Fischer, 1910: 401-562.

Batzios SP, Zafeiriou DI. Developing treatment options for metachromatic leukodystrophy. Mol Genet Metab 2012; 105: 56-63.

Biffi A, Aubourg P, Cartier N. Gene therapy for leukodystrophies. Hum Mol Genet 2011; 20: R42-53.

Bonkowsky JL, Nelson C, Kingston JL, Filloux FM, Mundorff MB, Srivastava R. The burden of inherited leukodystrophies in children. Neurology 2010; 75: 718-725.

Capotondo A, Cesani M, Pepe S, Fasano S, Gregori S, Tononi L et al. Over-expression of arylsulfatase A in target cells is safe and enables efficacious gene therapy of metachromatic leukodystrophy. Hum Gene Ther 2007; 18: 821-836.

Dali C, Hanson LG, Barton NW, Fogh J, Nair N, Lund AM. Brain N-acetylaspartate levels correlate with motor function in metachromatic leukodystrophy. Neurology 2010; 75: 1896-1903.

de Hosson LD, van de Warrenburg BP, Preijers FW, Blijlevens NM, van der Reijden BA, Kremer HP, Lefeber DJ, et al. Adult metachromatic leukodystrophy treated by allo-SCT and a review of the literature. Bone Marrow Transplant 2011; 46: 1071-1076.

Garavelli L, Rosato S, Mele A, Wischmeijer A, Rivieri F, Gelmini C, Sandonà F et al. Massive hemobilia and papillomatosis of the gallbladder in metachromatic leukodystrophy: a life-threatening condition. Neuropediatrics 2009; 40: 284-286.

Gieselmann V, Krägeloh-Mann I. Metachromatic leukodystrophy—an update. Neuropediatrics 2010; 41: 1-6.

Groeschel S, Kehrer C, Engel C. I Dali C, Bley A, Steinfeld R, Grodd W, Krägeloh-Mann I. Metachromatic leukodystrophy: natural course of cerebral MRI changes in relation to clinical course. J Inherit Metab Dis 2011; 34: 1095-1102.

Görg M, Wilck W, Granitzny B. Stabilization of juvenile metachromatic leukodystrophy after bone marrow transplantation: a 13-year follow-up. J Child Neurol 2007; 22: 1139-1142.

Hernandez-Palazon J. Anaesthetic management in children with metachromatic leukodystrophy. Paediatr Anaesth 2003; 13: 733-734.

Kehrer C, Blumenstock G, Gieselmann V, Krägeloh-Mann I. German LEUKONET; The natural course of gross motor deterioration in metachromatic leukodystrophy. Dev Med Child Neurol 2011; 53: 850-855.

Lugowska A, Poninska J, Krajewski P, Broda G, Ploski R. Population carrier rates of pathogenic ARSA gene mutations: is metachromatic leukodystrophy underdiagnosed? PLoS One 2011; 6: e20218.

Köhler W. Leukodystrophies with late disease onset: an update. Curr Opin Neurol 2010; 23: 234-241.

Malm G, von Döbeln U, Naess K, Ringdén O. Lysosomala sjukdomar – forskning och framsteg ger hopp om bot och bättring. Läkartidningen 2008; 105: 3731-3735.

Matzner U, Herbst E, Hedayati KK, Lullman-Rauch R, Wessig C, Schroder S et al. Enzyme replacement improves nervous system pathology and function in a mouse model for metachromatic leukodystrophy. Hum Mol Genet 2005; 14: 1139-1152.

Orchard PJ, Tolar J. Transplant outcomes in leukodystrophies. Semin Hematol 2010; 47: 70-78.

Patil SA, Maegawa GH. Developing therapeutic approaches for metachromatic leukodystrophy. Drug Des Devel Ther 2013; 7 : 729-745. Doi : 10.2147/DDDT.S15467. eCollection 2013.

Sevin C, Sondhi D, Piguet F, Colle MA, Raoul S, Roujeau T, Piraud M, et al. Brain gene therapy for metachromatic leucodystrophy: Towards clinical trial. Mol Ther 2010; 18 Suppl 1: S8

Solders G, Celsing G, Hagenfeldt L, Ljungman P, Isberg B, Ringdén O. Improved peripheral nerve conduction, EEG and verbal IQ after bone marrow transplantation for adult metachromatic leukodystrophy. Bone Marrow Transpl 1998; 22: 119-1122.

Wang RY, Bodamer OA, Watson MS, Wilcox WR. ACMG Work Group on Diagnostic Confirmation of Lysosomal Storage Diseases; Lysosomal storage diseases: diagnostic confirmation and management of presymptomatic individuals. Genet Med 2011; 13: 457-484.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: metachromatic leukodystrophy

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: arylsulfatase A deficiency

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

Revideringen har gjorts av docent Göran Solders och överläkare Karin Naess, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-01-29
Version: 5.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.