MELAS

  • Diagnos: MELAS
  • Synonymer: Mitochondrial encephalomyopathy with lactic acidosis and stroke-like episodes

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-08-11
Version: 4.0

ICD-10

G71.3

Sjukdom/tillstånd

MELAS är en av flera mitokondriella sjukdomar. Mitokondrierna är små enheter i cellerna, där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi som kroppens olika organ kan använda. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge en mängd olika symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från vävnader eller organ som omvandlar mycket energi. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns ett sammanfattande översiktsdokument om mitokondriella sjukdomar.

Karaktäristiskt för sjukdomen är upprepade anfall som liknar dem vid stroke och som vanligen inträffar före 40 års ålder samt hjärnskada med epilepsi och/eller demens. Till symtomen vid MELAS hör också återkommande anfall med migränliknande huvudvärk och kräkningar samt oftast hörselnedsättning. Sjukdomen medför en gradvis försämring och ger efter hand symtom från andra organ och funktionsnedsättningar av varierande grad. Det finns ingen botande behandling, utan insatserna inriktas på att lindra symtomen, motverka medicinska komplikationer och ge stöd.

MELAS har fått sitt namn efter begynnelsebokstäverna i de engelska orden för mitokondriell hjärnsjukdom med ökad mängd mjölksyra i blodet och strokeliknande episoder. Begreppet myntades av den amerikanske barnneurologen Steven Pavlakis 1984, men redan 1975 hade personer med liknande symtom beskrivits i internationell medicinsk litteratur av tre olika forskargrupper.

Förutom information om MELAS syndrom finns separata informationsmaterial om flera andra mitokondriella sjukdomar, som Alpers sjukdom, Kearns-Sayres syndrom (KSS) och Pearsons syndrom, Lebers hereditära optikusneuropati (LHON), Leighs syndrom, NARP, MERRF samt progressiv extern oftalmoplegi (PEO).

Förekomst

I internationell medicinsk litteratur uppskattas förekomsten till cirka 1-2 per 100 000 personer, vilket skulle motsvara ungefär 100-150 personer i Sverige.

Orsak

Hos de flesta med MELAS orsakas sjukdomen av en förändring (mutation) i en gen i mitokondriens eget DNA (mtDNA). Vanligast (hos cirka 80 procent) är en mutation i genen MT-TL1, som är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett transport-RNA (tRNA) (se informationen om t-RNA i översiktsdokumentet). En annan gen som om den är muterad kan ge upphov till sjukdomen (hos cirka 15 procent) är MT-ND5, som kodar för proteinet NADH-ubiquinon-oxidoreduktas subenhet 5.

Det finns minst ett 30-tal mutationer i mtDNA som kan ge syndromet i dess typiska form eller med symtom som delvis överlappar andra mitokondriella sjukdomar. Det finns också personer med någon av dessa mutationer som har helt andra symtom (se information om mutationer i mtDNA i översiktsdokumentet).

Hur sjukdomen ger sig till känna beror på tre olika faktorer: hur stor andel av mtDNA som är muterat (heteroplasmi), på vilket sätt de skadade mitokondrierna är fördelade i olika vävnader och hur känsliga de olika vävnaderna är för nedsatt mitokondriefunktion.

Vid MELAS medför mutationen att funktionen i framför allt mitokondriens enzymkomplex I i elektrontransportkedjan blir nedsatt. Hos en del påverkas även komplex III och IV (se information om komplexen i översiktsdokumentet). Varför detta ger de typiska symtomen vid MELAS är inte fullständigt känt, men det har bland annat varit möjligt att påvisa höga halter muterat mtDNA i hjärnans blodkärl och i muskelceller hos personer med sjukdomen.

Enstaka personer med MELAS har i stället en mutation i cellkärnans DNA (nDNA) i genen POLG1, som påverkar kopieringen av mtDNA. Hos en mindre andel har det ännu inte varit möjligt att fastställa den bakomliggande mutationen, men sannolikt har en del fått sjukdomen via andra mutationer i nDNA.

Ärftlighet

Hos de flesta med MELAS är sjukdomen orsakad av en mutation i mtDNA, och sjukdomen är då nedärvd via äggcellen från modern. Trots detta är det ovanligt med fler än en person med sjukdomen i en syskonskara. Vanligare är att mor, syskon och andra släktingar på moderns sida har lindrigare symtom på mitokondriell sjukdom, som migränliknande huvudvärk, hörselnedsättning, diabetes eller muskelsvaghet vid fysisk ansträngning. En man med MELAS kan inte föra mutationen vidare till sina barn (se information om ärftligheten vid mutationer i mtDNA i översiktsdokumentet).

Symtom

MELAS är en kronisk sjukdom som går i skov och som drabbar nervsystemet och muskulaturen. Personer med MELAS har inte några symtom på sjukdomen när de föds. Hos fler än hälften visar sig de första symtomen mellan fem och 15 års ålder, och nästan alltid före 40 års ålder.

De karaktäristiska första symtomen hos barn är attacker av svår migränliknande huvudvärk med kräkningar. Ofta förekommer epilepsi som följs av medvetslöshet eller neurologiska bortfallssymtom, till exempel halvsidig synnedsättning (hemianopsi), blindhet (kortikal blindhet) eller förlamningssymtom. Attackerna, som ibland utlöses i samband med en febersjukdom, går över efter timmar till dagar, samtidigt som de neurologiska symtomen går tillbaka. Ibland blir man inte helt återställd efter en sådan attack.

Det första symtomet kan också bero på en plötslig hjärninfarkt i någon del av hjärnbarken, som visar sig till exempel som svaghet i ena armen, men utan de dramatiska symtomen med huvudvärk. Oftast drabbas de bakre delarna av hjärnan. Utbredningen skiljer sig från vanlig stroke genom att den inte begränsas till ett område som försörjs med syresatt blod från en enstaka pulsåder i hjärnan.

Migränliknande huvudvärk förekommer ofta även utan att den leder till dramatiska symtom på hjärnskada.

Personer med MELAS är oftast något kortväxta. De blir muskelsvaga efter kraftig muskelansträngning. Det är också vanligt med hörselnedsättning.

Sjukdomen medför en gradvis försämring. Hur snabbt den fortskrider varierar mycket mellan olika personer, liksom hur omfattande funktionsnedsättningar man får. Svaghet i muskulaturen är i det långa perspektivet det vanligaste och mest konstanta symtomet. Påverkan på hjärtat med förtjockning av hjärtväggen, med eller utan rytmrubbningar, är vanligt och kan ibland komma tidigt i sjukdomsförloppet. Exempel på andra symtom är balanssvårigheter, epilepsi, nedsatt styrka i ögonmuskulaturen, nedsatt hormonproduktion i könskörtlarna (hypogonadism) samt nedsatt kognitiv förmåga.

Andra symtom som förekommer men är mer ovanliga är pigmentförändringar i ögonbottnarna som ger nedsatt mörkerseende, synnervsskada med nedsatt syn, diabetes, nedsatt njurfunktion, nedsatt funktion i perifera nerver till armar och ben (polyneuropati) samt muskelkramper. Försämrade tarmrörelser (pseudoobstruktion) kan ge symtom som liknar tarmvred.

MELAS tillsammans med symtom som även finns vid andra mitokondriella sjukdomar som MERRF, Kearns-Sayres syndrom och progressiv extern oftalmoplegi förekommer också.

För de flesta med MELAS i sjukdomens typiska form är livslängden förkortad, men många med lindrigare symtom lever långt upp i vuxen ålder.

Diagnostik

För att ställa diagnosen används följande kriterier:

  • Strokeliknande anfall, vanligen med övergående symtom, ibland med hjärninfarkter synliga vid undersökning med datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR). Vanligast är halvsidig synnedsättning, total blindhet eller förlamningssymtom.
  • Hjärnskada med fortskridande försämring av kognitiva funktioner och/eller epilepsi.
  • Tecken på mitokondriell sjukdom med ökad mängd mjölksyra (laktat) i blod eller ryggvätska (cerebrospinalvätska) och/eller typiska undersökningsresultat vid muskelbiopsi.
  • Återkommande attacker av migränliknande huvudvärk och/eller kräkningar.

Symtomen i kombination med förhöjd halt av mjölksyra i blod och/eller i ryggvätska samt ökad proteinhalt i ryggvätskan ger misstanke om syndromet. Förändringar i form av nya och kanske även gamla infarkter som upptäcks vid undersökning med magnetkamera eller datortomografi av hjärnan ökar misstanken. Förkalkningar i basala delar av hjärnan är vanligt. Eftersom många olika organ kan påverkas vid sjukdomen är det viktigt att noggrant utreda de olika symtomen.

Funktionen i lever, njurar och hormonproducerande organ kontrolleras med blodprover.

Hjärtats funktion undersöks med EKG och ultraljud.

Elektroencefalografi (EEG) ingår i utredningen, eftersom det är vanligt med epilepsi.

Muskelsjukdom och perifer nervskada bedöms med elektromyografi (EMG) och elektroneurografi (ENeG). En liten bit muskel (muskelbiopsi) tas för mikroskopisk, biokemisk och genetisk analys, som görs vid speciella enheter i Stockholm och Göteborg.

Diagnosen bekräftas med analys av mtDNA. Analysen kan vanligen göras i blod, men eftersom halten muterat mtDNA kan variera mellan olika vävnader görs analysen säkrast i celler från urin, odlade hudceller eller muskelvävnad.

Fosterdiagnostik är möjlig om mutationen i familjen är känd men är mycket svår att tillämpa på ett säkert sätt. Det beror på att det är svårt att bedöma koncentrationen och fördelningen av muterat mtDNA i olika vävnader hos fostret. Andelen muterat mtDNA kan också förändras under fosterlivet och även efter födseln, vilket gör att det inte är möjligt att på ett säkert sätt avgöra om barnet kommer att få MELAS.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som kan bota MELAS, utan insatserna koncentreras på att lindra symtomen, motverka medicinska komplikationer och ge stöd.

Personer med mitokondriella sjukdomar rekommenderas att inte röka, eftersom rökning påverkar mitokondriernas funktion negativt. Träning som medför syreförbrukning (aerobisk muskelträning) ökar antalet mitokondrier och kan förbättra deras funktion.

Eftersom febersjukdomar kan förorsaka akut försämring hos personer med MELAS rekommenderas vaccination mot barnsjukdomar, influensa och pneumokockinfektion.

Liksom vid många andra mitokondriella sjukdomar ges ofta vitaminer, koenzymer och spårämnen som behövs i de kemiska reaktionerna i och nära den mitokondriella andningskedjan. Exempel på sådana läkemedel som ofta prövas är koenzym Q10, eller dess kemiskt tillverkade motsvarighet idebenone, samt L-arginin och karnitin. L-arginin har framför allt använts i samband med de skovvisa försämringarna. Effekten av dessa behandlingar är ännu ofullständigt visad.

Vid kraftigt förhöjd mjölksyranivå, till exempel i samband med svåra infektioner, ges dikloracetat. Behandlingen bör dock inte ges kontinuerligt, eftersom den då kan leda till att polyneuropatin förvärras.

Epilepsin behandlas med mediciner. Valproat och barbiturater ska inte användas, då de kan utlösa eller förvärra en leverskada.

Vissa läkemedel, som propofol, valproat, tetracykliner, kloramfenikol och linezolid, bör undvikas eftersom de hämmar den mitokondriella andningskedjan och kan förorsaka svåra symtom hos personer med mitokondriella sjukdomar. Barbiturater bör användas med försiktighet.

Hjärtfunktionen ska kontrolleras regelbundet med EKG och ultraljudsundersökning.

Hypogonadism behandlas med könshormoner. Diabetes behandlas på vanligt sätt med diet och mediciner.

Ögonen bör undersökas av ögonläkare och synfunktionen bör kontrolleras. Hörselhjälpmedel behövs ofta.

Habiliterings- och rehabiliteringsinsatser

Beroende på graden av funktionsnedsättningar och vid vilken ålder de uppträder behöver en del barn och vuxna habiliterings- och rehabiliteringsinsatser som också innefattar insatser för hörsel- och synnedsättningar. I ett habiliterings-/rehabiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling.

Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående får också stöd.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk. Omgivningen behöver ofta anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna. Att upprätthålla rörelseförmågan är särskilt viktigt för personer med MELAS, men hårdträning ska undvikas, eftersom det ökar mängden mjölksyra i blodet.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad bör erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Personlig assistans kan ges till den som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att utöka möjligheten till ett aktivt liv trots omfattande funktionsnedsättning. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är andra exempel på stödinsatser.

Personer med MELAS kan behöva livslånga medicinska insatser och individuellt utformade habiliterings- eller rehabiliteringsinsatser.

Forskning

β-lapachone, ett naturligt förekommande ämne, har i studier på odlade celler visat sig kunna förbättra mitokondriefunktion. Studier för att undersöka effekten hos människor med MELAS planeras. L-arginin har i studier förbättrat symtomen efter stroke och även förebyggt nya stroke vid MELAS. Nya och större studier behövs för att bekräfta detta.

Forskningen kring mitokondriella sjukdomar är mycket aktiv i Sverige och i många länder i Europa och den övriga världen. I Sverige sker den i de båda expertteamen i Göteborg (Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet) och i Stockholm (Karolinska Institutet). Forskning om mitokondriellt DNA pågår även på andra forskningsinstitutioner, bland annat vid institutionen för medicinsk genetik, Biomedicinskt centrum, och institutionen för neurologi, Uppsala universitet, samt på Tekniska Högskolan i Stockholm.

De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område, där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks, liksom nya mutationer i det mitokondriella DNA som orsakar dem. Det pågår också olika behandlingsförsök.

Möjligheten att använda provrörsbefruktning efter att först ha flyttat moderns cellkärna till ett donatorägg där givarens cellkärna har avlägsnats har studerats i djurmodeller. På detta sätt undviks att muterat mtDNA överförs till det befruktade ägget. Metoden är dock ännu inte tillgänglig i Sverige, och såväl medicinsk forskning som legala och etiska aspekter måste först klarläggas.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord MELAS.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord MELAS.

Resurser på riks-/regionnivå

För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centrum i Sverige, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik av mitokondriella sjukdomar samt patolog med kunskaper om den morfologiska diagnostiken.

Personer med misstänkt MELAS bör remitteras till något av teamen för utredning, där bland annat den biokemiska diagnostiken av muskelprovet måste ske omedelbart vid provtagningen. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats. 

Resurspersoner

Expertteamet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm: biträdande överläkare Karin Naess, barnkliniken, docent Göran Solders, neurologkliniken, docent Inger Nennesmo, Klinisk patologi/cytologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 71 427, samt professor Nils-Göran Larsson och doktor Martin Engvall, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Expertteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Már Tulinius och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-342 10 00, samt professor Anders Oldfors, patologlaboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

MitoSverige, e-post info@mitosverige.org, www.mitosverige.org.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

RBU, Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Industrivägen 7 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.sewww.fub.se.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

I USA finns United Mitochondrial Disease Foundation (UMDF), e-post info@umdf.org, www.umdf.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord MELAS.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Inom Råd&Stöd-enheten vid neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, kan patienter med vissa mitokondriella sjukdomar delta i utbildning där man, förutom föreläsningar och möjligheter att ställa frågor till specialistläkare, också får möjlighet att träffa andra personer med liknande sjukdom. Information ges av Kerstin Åkerlund, Råd&Stöd-enheten, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, e-post kerstin.akerlund@karolinska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se
Mitokondriella sjukdomar, familjevistelse (2015), dokumentation nr 485.

Frambu Senter for sjeldne funksjonshemninger i Norge har information om MELAS på sin webbplats, www.frambu.no.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: MELAS

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: MELAS

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: MELAS

Litteratur

Anglin RE, Garside SL, Tarnopolsky MA, Mazurek MF, Rosebush PI. The psychiatric manifestations of mitochondrial disorders: a case and review of the literature. J Clin Psychiatry 2012; 73: 506-512.

Betts J, Barron MJ, Needham SJ, Schaefer AM, Taylor RW, Turnbull DM. Gastrointestinal tract involvement associated with the 3243A>G mitochondrial DNA mutation. Neurology 2008; 70: 1290-1292.

Bouchet C, Steffann J, Corcos J, Mannot S, Paquis V, Rötig A et al. Prenatal diagnosis of myopathy, encephalopathy, lactic acidosis, and stroke-like syndrome: contribution to understanding mitochondrial DNA segregation during human embryofetal development. J Med Genet 2006; 43: 788-792.

de Laat P, Koene S, van den Heuvel LP, Rodenburg RJ, Janssen MC, Smeitink JA. Clinical features and heteroplasmy in blood, urine and saliva in 34 Dutch families carrying the m.3243A > G mutation. J Inherit Metab Dis 2012; 35: 1059-1069.

Fayssoil A. Heart diseases in mitochondrial encephalomyopathy, lactic acidosis, and stroke syndrome. Congest Heart Fail 2009; 15: 284-287.
Finsterer J. Genetic, pathogenetic, and phenotypic implications of the mitochondrial A3243G tRNALeu(UUR) mutation. Acta Neurol Scand 2007; 116: 1-14.

Goodfellow JA, Dani K, Stewart W, Santosh C, McLean J, Mulhern S et al. Mitochondrial myopathy, encephalopathy, lactic acidosis and stroke-like episodes: an important cause of stroke in young people. Postgrad Med J 2012; 88: 326-334.

Hammans SR, Sweeney MG, Brockington M, Lennox GG, Lawton NF, Kennedy CR et al. The mitochondrial DNA transfer RNA (Leu UUR) A to G (3243) mutation. A clinical and genetic study. Brain 1995; 118: 721-734.

Henning F, Oley PL, Oerlemanns WG, Wokke JH. Small-fiber neuropathy and the 3243A>G mutation in mitochondrial DNA. J Neurol 2007; 254: 1281-1282.

Ikejiri Y, Mori E, Ishii K, Nishimoto K, Yasuda M, Sasaki M. Idebenone improves cerebral mitochondrial oxidative metabolism in a patient with MELAS. Neurology 1996; 47: 583-585.

Iizuka T, Sakai F. Pathogenesis of stroke-like episodes in MELAS: analysis of neurovascular cellular mechanisms. Curr Neurovasc Res 2005; 2: 29-45.

Ito H, Mori K, Kagami S. Neuroimaging of stroke-like episodes in MELAS. Brain Dev 2011; 33: 283-288.

Jeong MH, Kim JH, Seo KS, Kwak TH, Park WJ. β-Lapachone attenuates mitochondrial dysfunction in MELAS cybrid cells. Biochem Biophys Res Commun 2014; 454: 417-422.

Kaufmann P, Engelstad K, Wei Y, Jhung S, Sano MC, Shungu DC et al. Dichloroacetate causes toxic neuropathy in MELAS: a randomized controlled clinical trial. Neurology 2006; 66: 324-330.

Kaufmann P, Pascual JM, Anziska Y, Gooch CL, Engelstad K, Jhung S et al. Nerve conduction abnormalities in patients with MELAS and the A3243G mutation. Arch Neurol 2006; 63: 746-748.

Kaufman KR, Zuber N, Rueda-Lara MA, Tobia A. MELAS with recurrent complex partial seizures, nonconvulsive status epilepticus, psychosis, and behavioral disturbances: case analysis with literature review. Epilepsy Behav 2010; 18: 494-497.

Kaufmann P, Engelstad K, Wei Y, Kulikova R, Oskoui M, Sproule DM et al. Natural history of MELAS associated with mitochondrial DNA m.3243A>G genotype. Neurology 2011; 77: 1965-1971.

Koga Y, Povalko N, Nishioka J, Katayama K, Kakimoto N, Matsuishi T. MELAS and L-arginine therapy: pathophysiology of stroke-like episodes. Ann N Y Acad Sci 2010; 1201: 104-110.

Majamma-Voltti KA, Winqvist S, Remes AM, Tolonen U, Pyhtinen J, Uimonen S et al. A 3-year clinical follow-up of adult patients with 3243A>G in mitochondrial DNA. Neurology 2006; 66: 1470-1475.

Majamaa-Voltti K, Turkka J, Kortelainen M-L, Huikuri H, Majamaa K. Causes of death in pedigrees with the 3243A>G mutation in mitochondrial DNA. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2008; 79: 209-211.

Manwaring N, Jones MM, Wang JJ, Rochtchina E, Howard C, Mitchell P et al. Population prevalence of the MELAS A3243G mutation. Mitochondrion 2007; 7: 230-233.

Maurtua M, Torres A, Ibarra V, DeBoer G, Dolak J. Anesthetic management of an obstetric patient with MELAS syndrome: case report and literature review. Int J Obstet Anesth 2008; 17: 370-373.

McDonnell MT, Schaefer AM, Blakely EL, McFarland R, Chinnery PF, Turnbull DM et al. Noninvasive diagnosis of the 3243A>G mitochondrial DNA mutation using urinary epithelial cells. Eur J Hum Genet 2004; 12: 778-781.

Nesbitt V, Pitceathly RD, Turnbull DM, Taylor RW, Sweeney MG, Mudanohwo EE et al. The UK MRC mitochondrial disease patient cohort study: clinical phenotypes associated with the m.3243A>G mutation-Implications for diagnosis and management. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2013; 84: 936-938.

Pavlakis SG, Philliphs PC, DiMauro S, De Vivo DC, Rowland LP. Mitochondrial myopathy, encephalomyopathy, lactic acidosis, and stroke-like episodes: a distinctive clinical syndrome. Ann Neurol 1984; 16: 481-488.

Santa KM. Treatment options for mitochondrial myopathy, encephalopathy, lactic acidosis, and stroke-like episodes (MELAS) syndrome. Pharmacotherapy 2010; 30: 1179-1196.

Seidowsky A, Hoffmann M, Glowacki F, Dhaenens CM, Devaux JP, de Sainte Foy CL et al. Renal involvement in MELAS syndrome - a series of 5 cases and review of the literature. Clin Nephrol 2013; 80: 456-463.

Taivassalo T, Haller RG. Implications of exercise training in mtDNA defects—use it or lose it? Biochim Biophys Acta 2004; 1659: 221-231.

Uusimaa J, Moilanen JS, Vainionpää L, Tapananinen P, Lindholm P, Nuutinen M et al. Prevalence, segregation, and phenotype of the mitochondrial DNA 3243A>G mutation in children. Ann Neurol 2007; 62: 278-287.

Vydt TC, de Coo RF, Soliman OI, Ten Cate FJ, van Geuns RJ, Vletter WB et al. Cardiac involvement in adults with m.3243A>G MELAS gene mutation. Am J Cardiol 2007; 99: 264-269.

Weiduschat N, Kaufmann P, Mao X, Engelstad KM, Hinton V, DiMauro S et al. Cerebral metabolic abnormalities in A3243G mitochondrial DNA mutation carriers. Neurology 2014; 82: 798-805.

Wortmann SB, Rodenburg RJ, Backx AP, Schmitt E, Smeitink JA, Morava E. Early cardiac involvement in children carrying the A3243G mtDNA mutation. Acta Paediatr 2007; 96: 450-451.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Ulrika von Döbeln, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-08-11
Version: 4.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.