/
/

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi

  • Diagnos: Medfödd spondyloepifyseal dysplasi
  • Synonymer: Spondyloepiphyseal dysplasia congenita

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-11-29
Version: 5.3

ICD-10

Q77.7

Sjukdom/skada/diagnos

Medfödd (kongenital) spondyloepifyseal (spondyl = kota, epifys = rörben) dysplasi (felaktig utveckling) är en svår störning av skelettets utveckling. Sjukdomen är ärftlig och tillhör sjukdomsgruppen skelettdysplasier.

Skelettutvecklingsrubbningar (skelettdysplasier) innebär att skelettet har onormal form och/eller hållfasthet. Vid skelettdysplasier utvecklas felställningar i skelettet, som ökar när man växer och blir tyngre. En del påverkar hela skelettet, medan andra huvudsakligen berör vissa delar, som ändarna av rörbenen eller tillväxtzonerna (metafyserna). Den sjukliga förändringen kan omfatta ben, brosk eller stödjevävnad och medför ofta kortväxthet.

Över 200 olika ärftliga skelettdysplasier är kända. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns informationsmaterial om flera andra skelettdysplasier, till exempel akondroplasi, diastrofisk dysplasi, multipel epifyseal dysplasi, pseudoakondroplasi och spondyloepifyseal dysplasi med sen debut.

Förekomst

Varje år föds 1-2 barn i Sverige med den medfödda formen av spondyloepifyseal dysplasi. Uppskattningsvis finns 20-30 personer i landet med sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) i ett arvsanlag (gen) på kromosom 12. Genen benämns COL2A1, finns på kromosom 12 (12q13.11-13.12) och medverkar till bildningen av bindvävstrådar av typ kollagen II. Mutationen gör att bindväv, brosk och ben bildas felaktigt och i mindre mängd. Det leder i sin tur till uttalad kortväxthet och tilltagande felställningar i ryggrad och leder. Även bindväven i ögat kan vara påverkad, vilket kan leda till närsynthet.

Ärftlighet

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Hos de flesta barn med sjukdomen har den uppkommit som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn.

Symtom

Genomsnittslängden för nyfödda barn med medfödd spondyloepifyseal dysplasi är 35 cm i stället för normalt omkring 50 cm. Framför allt hals och bål men även lårben och överarmar är korta. Det är vanligt att barnen föds med felställda fötter (av typ spetsfot) och att höftlederna är ur led (höftledsluxation). Muskulaturen är svag och slapp och bukmusklerna är underutvecklade. Många av barnen dör strax efter födseln på grund av nedsatt andningsförmåga.

Barnen har ofta gomspalt och en platt ansiktsprofil, med ökat avstånd mellan ögonen (hypertelorism). Bröstkorgen är underutvecklad, onormalt mjuk och kölformad. Den intellektuella utvecklingen är helt normal, medan den motoriska utvecklingen och skelettutvecklingen är försenad. Barnen lär sig gå sent och har en vaggande gång. Det är vanligt med kobenthet eller hjulbenthet. Redan i småbarnsåldern kan felställningar i ryggraden visa sig, som sedan tilltar med åren. Svårighet att sträcka ut lederna i höfter, knän och armbågar förekommer ofta och medför ökande stelhet. Eftersom höftlederna utvecklas fel leder förslitningar och förändringar ofta tidigt till betydande rörelsehinder. Vuxna med medfödd spondyloepifyseal dysplasi uppnår en slutlängd av 85 till 140 cm.

Halsen är kort med missbildade kotor, och den andra halskotans tandlika utskott (dens axis) är ibland underutvecklat. Detta kan göra att ryggmärgen trycks samman, vilket i sin tur kan medföra förlamning i benen. De första tecknen på förträngning av ryggmärgskanalen är ofta vaga och lätta att förbise. Sådana tecken är diffus smärta i benen, trötthet och avtagande förmåga vid fysisk ansträngning samt att barnet inte lär sig gå, trots att utvecklingen i övrigt är normal.

Inför operationer under narkos är det viktigt att narkosläkare är medvetna om de tryckskador på ryggmärgen i halsryggraden som kan uppstå vid intubation (när ett rör förs in i luftstrupen för att hjälpa till med andningen under operationen), eftersom nacken då måste böjas kraftigt bakåt. En operation bör alltid föregås av en röntgenundersökning av halsryggraden.

Medfödd uttalad närsynthet (myopi) är vanligt. Skelning, medfödd grå starr (katarakt), grön starr (glaukom) och avlossning av näthinnan kan förekomma.

Personer med medfödd spondyloepifyseal dysplasi får ofta inflammationer i mellanörat. Om inflammationerna inte behandlas kan de leda till hörselnedsättning.

Sjukdomen medför en kontinuerlig försämring av de motoriska funktionerna genom att rörligheten i de stora lederna blir alltmer begränsad. Många behöver därför använda rullstol för förflyttningar redan före vuxen ålder.

Diagnostik

Redan vid födseln brukar föräldrar och förlossningspersonal kunna se att barnet har en skelettdysplasi. Ibland har dysplasin upptäckts vid någon av de ultraljudsundersökningar som rutinmässigt görs under graviditeten. Skelettdysplasier utgör en komplicerad grupp sjukdomar, både vad gäller diagnos och behandling. Med tanke på prognos, behandling och ärftlighetsinformation är det viktigt att personer med skelettdysplasi får en korrekt diagnos.

Som regel kan diagnosen ställas vid födseln, utifrån de symtom som är typiska för sjukdomen och genom röntgenundersökning av skelettet. Den kan sedan ofta bekräftas med DNA-analys av blodprov från barnet. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, kan utföras om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling för medfödd spondyloepifyseal dysplasi, men åtskilligt kan göras för att stödja och på olika sätt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Felställda fötter upptäcks direkt efter födseln och kan oftast behandlas med skena eller gips, men ibland är det nödvändigt med operation.

Barnen behöver undersökas av en ögonläkare i ett tidigt skede. Medfödd grå starr opereras. Grön starr behandlas med ögondroppar för att trycket i ögat ska sänkas men kräver ibland operation. Skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp. De flesta behöver glasögon.

Vid upprepade infektioner i mellanörat kan plaströr sättas in genom trumhinnan för att leda bort vätska och förebygga hörselnedsättning.

Förändringar och förslitningar (artros) i höftlederna kan behöva opereras. Missbildningar i ryggraden kan behandlas med korsett men måste ibland opereras.

En noggrann undersökning av gom och gomfunktion bör göras tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Spaltbildning kräver operationer av plastikkirurg i flera steg under uppväxten. Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta kan behöva kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner.

Habiliterande insatser behövs tidigt för att på bästa sätt underlätta barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningarna. I ett habiliteringsteam ingår olika yrkeskategorier med särskild kunskap om olika aspekter av funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som barnet och familjen har och förändras i takt med att barnet blir äldre. De sker alltid i nära samverkan med personer i barnets nätverk och består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd.

Barn och ungdomar som är kortväxta ska behandlas med hänsyn till ålder och få samma bemötande som sina jämnåriga. Föräldrar bör erbjudas kontakt med föräldrar till andra kortväxta barn, och även barnen bör få möjlighet att träffa andra barn i samma situation. Såväl barnen som föräldrarna kan också behöva träffa kortväxta vuxna för att få en bild av hur vuxenlivet kan te sig. Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas barnen och ges fortlöpande under uppväxten.

Eftersom de flesta med medfödd spondyloepifyseal dysplasi med tiden får svåra ledproblem måste barnets närmiljö anpassas så tidigt som möjligt för att om möjligt skjuta upp ledförslitningar. Habiliteringsteamet kan även ge undervisning om hur man kan förebygga förslitningarna genom att avlasta lederna. Miljöanpassningarna gör det också möjligt för barnen att utveckla sin självständighet. Exempel på sådana anpassningar är dörröppnare, lågt placerade klädhängare, stol med fotstöd samt sänkta ledstänger, dörrhandtag och ljuskontakter. I utomhusmiljön underlättas förflyttningar av ett plant, eventuellt asfalterat, område. Ortopediska specialskor kan behövas, liksom andra ortopediska hjälpmedel. En del behöver sjukgymnastik och rörelseträning. För att skona händerna, som vid rullstolskörning utsätts för överansträngning och förslitning, kan elektrisk rullstol användas. Det kan så småningom också bli aktuellt med en specialanpassad bil.

Vuxna med sjukdomen kan behöva fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Anpassningar av bostad och arbetsmiljö är ofta nödvändiga.

Gravida kvinnor med medfödd spondyloepifyseal dysplasi behöver kontakt med specialistmödravården. Många av kvinnorna får tilltagande andningsbesvär. Ofta behöver de förlösas med kejsarsnitt 2-4 veckor före beräknad tid.

Yrkesvägledning behövs, liksom anpassningar av arbetsmiljön. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan ge information och stöd.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik sker vid regionsjukhusens barn- och ungdomskliniker.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus har stor erfarenhet av den medicinska uppföljningen av barn och unga vuxna med skelettdysplasier. Teamet består av representanter från specialiteterna andningsfysiologi, neurokirurgi, neuroradiologi, skelettradiologi, barnortopedi, neuropediatrik, barnendokrinologi, sjukgymnastik, uroterapi och klinisk genetik. Kontaktpersoner är forskningssköterska Lo Neumeyer, tel 08-517 775 81 och överläkare Lars Hagenäs, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25.

Professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-471 48 53, fax 018-55 40 25.

Docent Lars Rehnberg, barnortopeden, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Överläkare Lars Hagenäs, barnendokrinologiska laboratoriet, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Temadagar för barn med skelettdysplasier samt deras föräldrar arrangeras vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

Familjeläger och andra arrangemang ordnas av RBU:s arbetsgrupp för kortväxthet (adress se under rubriken Intresseorganisation).

Föreningen för Kortvuxna-DHR (adress se under rubriken Intresseorganisation) anordnar temadagar för kortväxta.

Intresseorganisationer

Föreningen för kortvuxna - DHR, e-post info@fkv.se, www.fkv.se

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 3 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@rbu.se, www.rbu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Temadagar för barn med skelettdysplasier och deras föräldrar samt personal arrangeras vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

Forskning och utveckling (FoU)

Klinisk och DNA-baserad forskning av skelettdysplasier pågår vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Kontaktperson är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson (se under rubriken Resurspersoner).

Informationsmaterial

Informationsfoldern Medfödd spondyloepifyseal dysplasi (artikelnr 2012-8-22), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Foldern Barn och ungdomar med kortväxthet (2010). Beställs från RBU (kontaktuppgifter, se under rubriken Handikapporganisation) eller laddas ner i pdf-format på www.rbu.se.

Kort men inte liten. Faktabok om att vara kortväxt av Pernilla Gesén, Eva Schreiber och Ulla-Karin Karlsson. Beställs från Föreningen för kortvuxna (se kontaktuppgifter under rubriken Handikapporganisation).

Mindre vanliga människor. Bok om och av kortvuxna, producerad av utbildningsförlaget Brevskolan på uppdrag av Föreningen för Kortvuxna-DHR (kontaktuppgifter, se under rubriken Handikapporganisation), 1996, i redaktionen: Gerd Andersson, Rune Larsson, Eva Schreiber.

Litteratur

Chan D, Rogers J, Bateman JF, Cole WG. Recurrent substitutions of arginine 789 by cysteine in pro-alpha 1(II) collagen chains produce spondyloepiphyseal dysplasia congenita. J Rheum 1995; Suppl 43: 37-38.

Chan D, Taylor TKF, Cole WG. Characterization of an arginine 789 to cysteine substitution in alpha-1(II) collagen chains of a patient with spondyloepiphyseal dysplasia. J Biol Chem 1993; 268: 15238-15245.

Chitty LS, Tan AW, Nesbit DL, Hall CM, Rodeck CH. Sonographic diagnosis of SEDC and double heterozygote of SEDC and achondroplasia – a report of six pregnancies. Prenat Diagn 2006; 26: 861-865.

Cui YX, Xia XY, Bu Y, Zhou GH, Shi YC, Pan LJ et al. Rapid molecular prenatal diagnosis of spondyloepiphyseal dysplasia congenita by PCR-SSP assay. Genet Tes 2008; 12: 533-536.

Dreyer SD, Zhou G, Lee B. The long and the short of it: developmental genetics of the skeletal dysplasias. Clinical Genetics 1998; 54: 464-473.

Escobar LF, Bixler D, Weaver DD, Padilla L-M, Golichowski A. Bone dysplasias: The prenatal diagnostic challenge. Am J Med Genet 2005; 36: 488-494.

Givon U, Kumar SJ, Scott CI Jr. Involvement of the humerus in two generations with spondyloepiphyseal dysplasia. Clin Orthop 1999; 366: 174-177.

Gustavson K-H, Annerén G, Axelsson O, Eriksson L, Gustafsson J, Lönnerholm T, Rhenberg L. Skelettdysplasi. Läkartidningen 1992; 38: 3425-3430.

Hall CM. International nosology and classification of constitutional disorders of bone (2001). Am J Med Genet 2002; 113: 65-77.

Hamidi-Toosi S, Maumenee IH. Vitreoretinal degeneration in spondyloepiphyseal dysplasia congenita. Arch Ophtal 1982; 100: 1104-1107.

Jagell S, Gustavson K-H. Skelettdysplasi hos barn kan ge allvarliga komplikationer. Läkartidningen 1984; 81: 2157.

Liao EY, Peng YQ, Zhou HD, Mackie EJ, Li J, Hu PA et al. Spondyloepihyseal dysplasia tarda with progressive arthropathy. Hum Genet 2004; 115: 74.

Macpherson RI, Wood BF. Spondyloepiphyseal dysplasia congenita. Pediatr Radiol 1980; 9: 217-224.

Nishimura G, Fukushima Y, Aihara T, Ohashi H, Nishimoto H, Nishimura J. Previously undescribed spondyloepiphyseal dysplasia associated with craniosynostosis, cataracts, cleft palate, and mental retardation: report of four sibs. Am J Med Genet 1998; 77: 1-7.

Shetty GM, Song HR, Lee SH, Kim TY. Bilateral valgus-extension osteotomy of hip using hybrid external fixator in spondyloepiphyseal dysplasia: early results of a salvage procedure. J Pediatr Orthop B 2008; 17: 21-25.

Sulko J, Czarny-Ratajczak M, Wozniak A, Latos-Bielenska A, Kozlowski K. Novel amino acid substitution in the Y-position of collagen type II causes spondyloepimetaphyseal dysplasia congenita. Am J Med Genet A 2005; 137: 292-297.

Xia XY, Cui YX, Huang YF, Pan LJ, Feng Y, Yang B et al. Molecular prenatal diagnosis in 2 pregnancies at risk for spondyloepiphyseal dysplasia congenita. Clin Chim Acta 2008; 387: 153-157.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: spondyloepiphyseal dysplasia, congenital type

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-11-29
Version: 5.3

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.