Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

McCune-Albrights syndrom

  • Diagnos: McCune-Albrights syndrom
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2009-12-16
Version: 2.0

ICD-10

Q78.1

Sjukdom/skada/diagnos

McCune-Albrights syndrom är en sällsynt sjukdom som påverkar skelettets tillväxt, pigmenteringen av huden och produktionen av många olika hormoner. Många har en överproduktion av könshormoner, vilket kan ge för tidig pubertet. Sjukdomen beskrevs första gången 1936 av de amerikanska läkarna Donovan James McCune, barnläkare, och Fuller Albright, endokrinolog.

Förekomst

Den exakta förekomsten är inte känd. I Sverige uppskattas antalet personer med syndromet till cirka ett hundratal.

Orsak till sjukdomen/skadan

Orsaken är en förändring (mutation) i ett arvsanlag (gen) kallad GNAS1. Genen styr bildningen av (kodar för) proteinet cAMP, som bland annat reglerar många av de hormonproducerande körtlarna i kroppen. Mutationen leder till en överproduktion av hormoner. GNAS1 är belägen på den långa armen på kromosom 20 (20q13.2). Mutationen inträffar i en cell under den mycket tidiga embryonala (före 10:e graviditetsveckan) utvecklingen. De celler som härstammar från just denna cell är alla förändrade och ligger sedan som öar bland normala celler, så kallad mosaicism. Om mutationen inträffar tidigt under fosterutvecklingen finns den i en större andel av kroppens celler. Sjukdomens uttryck varierar därför mycket mellan olika personer.

Ärftlighet

Syndromet uppkommer som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Syndromet ärvs inte heller vidare från den sjuka personen, eftersom könscellerna (äggceller och spermier) vanligen är normala, det vill säga utan mutation.

Symtom

Syndromet kännetecknas av hormonella (endokrina) störningar, en bindvävsartad missbildning av skelettet (fibrös dysplasi) samt fläckvis ökad hudpigmentering.

Barn med svåra former av sjukdomen kan redan under sitt första levnadsår få långdragna diarréer och ibland försämrad leverfunktion, men diagnosen brukar inte misstänkas förrän efter några år, då pigmenterade fläckar blir synliga. Fläckarna har olika stor utbredning och en oregelbunden form, till skillnad från andra så kallade café-au-lait-fläckar.

Endokrina störningar

Den vanligaste endokrina störningen vid syndromet påverkar könskörtlarna. Äggstockarna (ovarierna) utsöndrar östrogen, medan testiklarna utsöndrar testosteron. Vid en överproduktion av dessa könshormoner hos barn uppstår en för tidig pubertet. Detta är vanligare hos flickor och kan börja med menstruationsliknande blödningar redan under småbarnsåren. Vid McCune-Albrights syndrom sker detta ibland, i motsats till vid andra former av för tidig pubertet, innan brösten vuxit till. Hos pojkar kan den ena eller båda testiklarna och penis växa i storlek, samtidigt som andra pubertetssymtom, som könsbehåring, svettlukt och akne, visar sig. Det finns en viss ökad risk för testikelcancer senare i livet. För tidig pubertetsutveckling ger först en ökad längdtillväxt, men tillväxten slutar tidigt och både pojkar och flickor blir ofta kortväxta som vuxna. Om skelettsjukdomen är utbredd kan man därför bli mycket kortväxt.

Sköldkörteln kan bli överaktiv med svettning, viktminskning, nervositet, darrighet och hjärtklappning som följd (hypertyreos).

Hos vuxna kan syndromet orsaka en godartad hypofystumör som producerar tillväxthormon. Detta ger förstoring och förgrovning av vissa ben och vävnader (akromegali), till exempel händer, fötter, tunga, haka och ögonbryn. Ett motsvarande överskott av tillväxthormon hos barn leder till storväxthet, men det är ytterst sällsynt. Om de onormala cellerna finns i binjurebarken kan det leda till en överproduktion av det livsviktiga hormonet kortisol, vilket kan ge bålfetma, rundat ansikte, minskad tillväxt, benskörhet (osteoporos), muskelsvaghet, högt blodtryck och blåmärken (Cushings syndrom).

Syndromet kan också ge en överproduktion av kalcium orsakat av en tumör i bisköldkörtlarna. Det kan visa sig som trötthet, muskelsvaghet, dålig aptit och förstoppning men ger ibland inga symtom alls. Någon gång uppstår allvarligare symtom, som uttalad törst, ökad urinproduktion samt njursten.

Onormalt mycket fosfat kan utsöndras i urinen och försämra benuppbyggnaden.

Levern kan i svåra fall också påverkas.

Fibrös dysplasi

Vid fibrös dysplasi ersätts delar av den normala benvävnaden med bindväv. Detta kan få benet att växa ojämnt och onormalt mycket, vilket i sin tur kan orsaka deformering, frakturer, smärta och svårigheter att gå. De flesta med McCune-Albrights syndrom har skador i flera skelettdelar och sägs därför ha polyostotisk fibrös dysplasi.

De flesta skelettsymtomen visar sig före tio års ålder. Oftast drabbas lårben, revben och skallben. Sned rygg (skolios) är vanligt. När tillväxten sker i de ben som ska bära kroppsvikten kan benet deformeras och frakturer uppstå. Ben och/eller armar kan också få olika längd.

Även i skallen och ansiktet kan skelettet påverkas, vilket då leder till ökad växt och ibland asymmetri. Det har rapporterats att överkäken påverkas oftare än underkäken och att bettavvikelser är vanligare bland personer med syndromet. I sällsynta fall kan skallbenet trycka på balans-, hörsel- och synnerver, med balansstörning, hörsel- och synnedsättning som följd.

Hudförändringar

Redan från födseln ses oftast blekbruna, utbredda pigmentförändringar. De ger inte mer än kosmetiska besvär men kan vara till hjälp för att ställa diagnos. Vid McCune-Albrights syndrom har de ofta ett karaktäristiskt utseende med oregelbundna kanter (brukar liknas vid en skärgårdskarta). Ibland kan de vara mindre framträdande och kanske bara synas som mindre fläckar i nacken eller längst ner på ryggen.

Det är viktigt att komma ihåg att alla symtom sällan förekommer hos en och samma person.

Diagnostik

Diagnosen ställs oftast med hjälp av yttre tecken, röntgen och blodprover för att fastställa hormonnivåer. För att ställa diagnosen McCune-Albrights syndrom krävs att fibrös dysplasi i skelettet påvisas, i kombination med åtminstone en endokrin störning och/eller pigmentfläckar. Det kan vara svårt att påvisa den bakomliggande mutationen genom DNA-analys, eftersom de flesta celler i kroppen är normala.

Skelettförändringarna kan ses med hjälp av vanlig röntgen eller, speciellt när skall- eller ansiktsbenen är påverkade, med datortomografi eller magnetkamera. Hörsel och syn bör också kontrolleras. Undersökning av vävnaderna (histologisk undersökning) kan bekräfta att förändringarna beror på fibrös dysplasi.

De endokrina störningarna fastställs genom undersökningar av blod och urin. Med hjälp av ultraljud kan äggstockar och livmoder undersökas.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu ingen behandling som botar syndromet. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna. Ofta används både kirurgi och mediciner.

Den ökade tillväxten av ben i huvud och ansikte undersöks med hjälp av datortomografi. Eventuell kirurgisk behandling utförs av särskilda kraniofaciala team, där plastikkirurger, neurokirurger och käkkirurger ingår. I svårare fall görs omfattande operationer för att ta bort (osteotomi) eller flytta benfragment. Även tandreglering kan bli aktuell. Syn och hörsel kontrolleras regelbundet.

Skador i övriga skelettben undersöks och behandlas av en ortoped. De flesta frakturer behandlas genom att det drabbade benet hålls i sträck under läkningen, men ibland krävs kirurgisk fixering. Benskenor (ortoser) kan också användas. Vid smärtor i skelettet har medicinsk behandling med bisfosfonater visat sig vara effektiv.

Det är viktigt att bevara muskelstyrkan genom att vara fysiskt aktiv. Aktiviteter som inte belastar skelettet, som simning och cykling, är bra träningsformer.

I första hand syftar behandlingen hos både pojkar och flickor till att ge dem en normal pubertetsstart och längdtillväxt. Vid för tidig pubertetsutveckling hos flickor används olika mediciner för att bromsa överproduktionen av östrogen, eventuellt med tillägg av medel som hämmar effekten av könshormoner på olika organ. För att motverka överproduktion av manligt könshormon finns särskilda läkemedel som syftar både till att dämpa produktionen av och känsligheten för testosteron. Det är viktigt med psykologiskt stöd till ungdomarna och deras familjer.

Eftersom det finns en viss ökad risk för testikelcancer bör pojkar och män med syndromet få sina testiklar undersökta regelbundet med ultraljud för att tidigt upptäcka och behandla eventuella tumörer.

Överproduktion av sköldkörtelhormon behandlas med operation och mediciner. Hypofystumörer som orsakar ett överskott på tillväxthormon behandlas oftast kirurgiskt, men ibland också med läkemedel. Om det har utvecklats tumörer i en binjure opereras den bort.

Det är viktigt med psykologiskt stöd till personer med sjukdomen och deras familjer.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Särskilda kunskaper finns vid de barnendokrinologiska enheterna vid universitetssjukhusens barnkliniker, där den första utredningen kan göras. Särskild kompetens i form av utrednings- och behandlingsteam (barnendokrinolog, gynekolog, genetiker och barnpsykiater) har de senaste åren byggts upp vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna i Stockholm, tel 08-517 700 00. En specialist i barnendokrinologi är lämplig som kontaktperson.

Käkkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Solna, tel 08-517 70 00.

Resurspersoner

Professor emeritus Martin Ritzén, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 723 69, e-post martin.ritzen@ki.se

Övertandläkare Anders Westermark, käkkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Solna, tel 08-517 70 00, e-post anders.westermark@karolinska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Det finns ingen svensk patientförening för personer med McCune-Albrights syndrom.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern McCune-Albrights syndrom (artikelnr 2006-126-1198), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Litteratur

Bulakbaþi N, Bozlar U, Karademir I, Kocaoðlu M, Somuncu I. CT and MRI in the evaluation of craniospinal involvement with polyostotic fibrous dysplasia in McCune-Albright syndrome. Diagn Interv Radiol 2008; 14: 177-181. Review.

Chanson P, Salenave S, Orcel P. McCune-Albright syndrome in adulthood. Pediatr Endocrinol Rev 2007; 4 Suppl 4: 453-462. Review.

Chapurlat RD, Meunier PJ. Fibrous dysplasia of bone. Baillieres Best Pract Res Clin Reumatol 2000; 14: 385-398.

Chapurlat RD, Orcel P. Fibrous dysplasia of bone and McCune-Albright syndrome. Best Pract Res Clin Rheumatol 2008; 22: 55-69. Review.

Cohen MM, Howell RE. Etiology of fibrous dysplasia and McCune-Albright syndrome. Int J Oral Maxillofac Surg 1999; 28: 366-371.

Dumitrescu CE, Collins MT. McCune-Albright syndrome. Orphanet J Rare Dis 2008; 3: 12.

Lala R, Matarazzo P, Andreo M, Marzari D, Bellone J, Corrias A et al. Bisphosphonate treatment of bone fibrous dysplasia in McCune-Albrights syndrome. J Pediatr Endocrinol Metab 2006; 19: 583-593.

Mieszczak J, Eugster EA. Treatment of precocious puberty in McCune-Albright syndrome. Pediatr Endocrinol Rev 2007; 4 Suppl 4: 419-422. Review.

Stanton RP, Diamond L. Surgical management of fibrous dysplasia in McCune-Albright syndrome. Pediatr Endocrinol Rev 2007; 4 Suppl 4: 446-452. Review.

Weinstein LS, Liu J, Sakamoto A, Xie T, Chen M. Minireview: GNAS: normal and abnormal functions. Endocrinology 2004; 145: 5459-5464.

Yamamoto T. Clinical approach to clarifying the mechanism of abnormal bone metabolism in McCune-Albright syndrome. J Bone Miner Metab 2006; 24: 7-10.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: McCune-Albright syndrome, MAS

Orphanet, internetadress www.orpha.net
Sökord: McCune-Albright syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor emeritus Martin Ritzén, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2009-12-16
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.