/
/

Lesch-Nyhans syndrom

  • Diagnos: Lesch-Nyhans syndrom
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-12-09
Version: 5.1

ICD-10

E79.1

Sjukdom/skada/diagnos

Lesch-Nyhans syndrom är en medfödd ärftlig ämnesomsättningssjukdom som påverkar njurar och leder samt ger neurologiska symtom. Orsaken är en mutation i en gen, vilket gör att aktiviteten hos ett enzym blir nedsatt. Sjukdomen nedärvs via X-kromosomen och finns nästan bara hos pojkar och män.

Karaktäristiskt för sjukdomen är motoriska svårigheter, kognitiva och beteendemässiga avvikelser samt överproduktion av urinsyra. Under de första levnadsmånaderna får pojkarna neurologiska symtom och tecken på njurskada. De är slappa i muskulaturen men får senare en förhöjd muskelspänning, avvikande och ofrivilliga rörelser samt ledbesvär. Hos de flesta leder de neurologiska symtomen till omfattande rörelsehinder och svårigheter att kommunicera med tal. En del pojkar har epilepsi. Självskadande beteende finns hos de flesta pojkarna, och livslängden är oftast förkortad. Det finns dock varianter av sjukdomen med lindrigare symtom och förlopp.

Symtom från njurar och leder kan motverkas med läkemedel. Även epilepsin behandlas med medicin, och muskelspänningen kan minskas med injektioner av botulinumtoxin. Kontakt med en barntandvårdsspecialist behövs, liksom habiliteringsinsatser. Självskadebeteendet kräver speciella insatser och ibland läkemedel.

Den första beskrivningen av sjukdomen gjordes 1964 av de amerikanska barnläkarna Michael Lesch och William Nyhan.

Förekomst

I internationell medicinsk litteratur anges förekomsten till cirka 3 per 100 000 invånare. I Sverige känner man till ett tiotal pojkar och män med Lesch-Nyhans syndrom. Förekomsten bedöms vara lika låg i alla befolkningsgrupper världen över.

Orsak till sjukdomen/skadan

Lesch-Nyhans syndrom orsakas av en förändring (mutation) i genen HPRT1. Genen finns på X-kromosomens långa arm (Xq26-q27.2) och är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein som ingår i ett enzym kallat hypoxantinfosforibosyltransferas 1 (HPRT1). Enzymet medverkar normalt i cellernas omsättning av puriner. Puriner är byggstenar i arvsmassan (DNA) och i dess budbärarmolekyler (RNA). Med hjälp av HPRT kan delar av vårt DNA och RNA brytas ned, återvinnas och återanvändas.

Mutationen gör att enzymet blir förändrat och därmed inte aktivt på vanligt sätt. När enzymets aktivitet är mycket nedsatt (mindre än 1,5 procent av den normala aktiviteten) ansamlas onormalt mycket puriner, och restprodukter (hypoxantiner) blir kvar i kroppen. Om det är denna ansamling som leder till hjärnskada är fortfarande oklart. Förtvining (atrofi) har påvisats i basala ganglier (djupt liggande nervcellsgrupper i hjärnan som samordnar kroppsrörelser) och i pannlobens hjärnbark. Studier har också visat på förändringar i hjärnans signalsystem, framför allt i de system i basala ganglierna som använder dopamin som signalsubstans.

Även halten av urinsyra blir onormalt hög, vilket leder till ökad risk för gikt och njursten.

Det finns en annan sjukdom, Kelley-Seegmillers syndrom, med måttligt nedsatt aktivitet av HPRT1 (mer än 8 procent av enzymaktiviteten finns kvar). Den ger symtom i form av gikt, men inga eller bara lindriga neurologiska symtom, och behandlas inte i denna informationstext.

När mellan 1,5 och 8 procent av enzymaktiviteten är bevarad uppkommer en mellanform av syndromet, med ökad halt av urinsyra och olika grader av neurologiska symtom, framför allt i form av motorisk klumpighet.

Ärftlighet

Lesch-Nyhans syndrom orsakas av en förändrad (muterad) gen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en muterad gen att få sjukdomen är 50 procent, och för döttrar är sannolikheten 50 procent att bli friska bärare av en muterad gen.

En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Hos de enstaka kvinnor som haft Lesch-Nyhans syndrom har man kunnat påvisa att den X-kromosom som inte bär på den muterade genen har varit inaktiverad.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk kvinna, med muterad gen

Symtom

Symtomen vid Lesch-Nyhans syndrom kan delas in i två grupper, dels de som orsakas av hög halt av urinsyra i blod och urin, dels de neurologiska.

Enzymbristen gör att halten av urinsyra i blod och urin blir förhöjd. Det kan ge symtom i form av njursten och njurskador samt gikt med svullna och smärtande leder. Ibland är detta de enda symtomen på sjukdomen.

De neurologiska symtomen innebär avvikelser i muskelspänning och ofrivilliga rörelser samt oftast ett självskadande beteende. Dessa symtom förändras med åren.

Vid födseln har pojkar med Lesch-Nyhans syndrom inte några sjukdomstecken, men redan under de första sex månaderna får de både neurologiska symtom och tecken på njurskada. Hos spädbarn kan det första som tyder på sjukdomen vara orangefärgade och kristallformade utfällningar av urinsyra i blöjorna.

Under första levnadsåret är pojkarna slappa i muskulaturen (hypotona). Detta övergår sedan, ofta redan under andra levnadsåret, i en förhöjd muskelspänning (hypertonus), avvikande rörelsemönster och ofrivilliga rörelser (koreoatetos).

De flesta får omfattande motoriska funktionsnedsättningar som innebär att de lär sig sitta och gå sent. Många lär sig aldrig gå och behöver använda rullstol för förflyttningar. Det finns också risk för felställningar av lederna (kontrakturer) och sned rygg (skolios).

Pojkar med syndromet växer ofta dåligt och har en sen pubertet. Det kan till viss del bero på att de får i sig för lite mat, eftersom de kan ha svårt att svälja (dysfagi) och förbrukar stora mängder energi genom de ofrivilliga rörelserna. Sväljningssvårigheterna medför även risk för att svälja fel så att mat hamnar i luftstrupen (aspiration).

Motoriken i munnen är nedsatt, och många har därför svårt att tala. Talet blir då otydligt och sluddrigt (dysartri). Talsvårigheterna kan också öka på grund av att de har ett beteende som gör att de får bitskador i munnen, men syndromet i sig påverkar inte förmågan att förstå talat språk. Språkförståelsen är i stället beroende av begåvningsutvecklingen, som varierar mellan olika personer med syndromet.

Utvecklingsstörning av olika grad är vanligt, men det finns också pojkar med syndromet som har normal begåvning. Variationerna mellan olika personer med syndromet är stora, och de motoriska funktionsnedsättningarna och svårigheterna att tala kan göra det svårt att bedöma begåvningsnivån. Det är vanligt med brister i koncentration och arbetsminne (korttidsminne) och att utvecklingsprofilen är ojämn. För att kunna lära in behövs förmåga till koncentration och uppmärksamhet, vilket i hög grad störs av de ofrivilliga rörelserna.

En del av pojkarna får epilepsi. Ibland kan det vara svårt att skilja mellan epileptiska anfall och ofrivilliga rörelser.

Självskadande beteende förekommer i två former, dels att pojkarna biter sig i tungan, läpparna och fingrarna (bitbeteenden), dels att de skadar sig själva med hjälp av olika föremål (instrumentella beteenden). De använder då ofta rullstolen och andra föremål som redskap och skadar sig genom att dunka huvudet eller slå mot kroppen. Bitbeteenden visar sig ofta första gången mellan två och tre års ålder, medan instrumentella beteenden kommer senare. Om de självskadande handlingarna inte förhindras kan de orsaka allvarliga skador på fingrar, läppar, ögon och hud.

Hos en del börjar självskadebeteendet först i tonåren, medan det hos andra kan utebli helt. Uppskattningsvis finns det hos 85 procent. Impulserna att skada sig själv är tvångsmässiga, och pojkarna kan inte viljemässigt påverka eller förhindra dem. Skadorna ger samma smärtupplevelser som hos alla andra, och pojkarna upplever själva sitt beteende som skrämmande. Föräldrar beskriver att det självskadande beteendet blir intensivare under perioder av stress eller ohälsa. Vanligtvis mattas det av från och med senare delen av puberteten. En del pojkar har dessutom svåra beteendestörningar i form av aggressivitet gentemot omgivningen, ofta mot människor som de egentligen tycker om och har en nära kontakt med. Det visar sig genom att de till exempel nyps, bits och använder ett olämpligt språk, vilket kan tolkas som en del i det självskadande beteendet. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå, tolka och handskas med denna form av självdestruktivitet.

Livslängden är vanligen förkortad. Plötsliga dödsfall till följd av andningsproblem, när mat eller dryck sväljs fel och hamnar i lungorna, kan inträffa.

Diagnostik

Kombinationen av njursvikt, blod i urinen och orangefärgade kristallformade utfällningar i blöjan, tillsammans med neurologiska symtom i form av låg muskelspänning hos pojkar under ett års ålder, leder till misstanke om Lesch-Nyhans syndrom.

Ett första led i utredningen är att mäta nivåerna av urinsyra i blod och urin. Om värdena är förhöjda bestäms funktionen av enzymet hypoxantinfosforibosyltransferas 1 (HPRT1) i odlade hudceller (fibroblaster) eller blod.

DNA-diagnostik är oftast möjlig.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/åtgärder

För att motverka uppkomsten av njursten, njurskada och besvär från lederna behandlas de höga nivåerna av urinsyra i blod och urin med läkemedlet allopurinol, rikligt med vätska och genom att minska urinens surhetsgrad. Trots behandling med allopurinol finns det risk för att njurfunktionen blir nedsatt. Det är därför mycket viktigt att den kontrolleras genom att halten av urinsyra i urinen mäts, liksom urinens surhetsgrad (pH-värde). Njursten kan upptäckas genom undersökning med ultraljud eller datortomografi och kan behöva behandlas. I puberteten kan njurstensanfallen minska eller helt upphöra. Behandlingen med allopurinol påverkar dock inte de neurologiska symtomen.

Epilepsin behandlas med medicin. För de andra neurologiska symtomen saknas botande behandling, men muskelspänningen kan ibland lindras med mediciner. Muskelspänningen kan också minskas genom återkommande injektioner av botulinumtoxin i överaktiva muskler. Då blockeras delvis frisättningen av signalsubstans mellan nerv och muskel, vilket gör att muskelspänningen minskar.

Så snart diagnosen har ställts bör pojkarna remitteras till en barntandvårdsspecialist, som ansvarar för munhälsan och konsulteras vid sår och skador i munnen, liksom vid självskadande beteende som berör munnen. Olika typer av bettskenor och tandskydd kan i vissa fall minska bitskadorna och underlätta för sår att läka. Dessa behöver oftast förnyas ett par gånger om året, och det är viktigt att ha en extra uppsättning tandskydd hemma. Bettkirurgi eller behandling av tuggmuskulaturen med injektioner av botulinumtoxin ges till många pojkar med syndromet.

Familjen behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående får också stöd.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån barnens speciella problem och förutsättningar. De varierar över tid men sker alltid i nära samverkan med de personer som finns i barnets nätverk.

Inskränkt ledrörlighet behandlas och förebyggs med rörelseuttag och tänjningsövningar. Ofta sker detta i kombination med individuellt utprovade skenor (ortoser). Det kan ibland finnas behov av ortopediska insatser för att minska risken för kontrakturer och skolios. Olika hjälpmedel och anpassningar underlättar de vardagliga aktiviteterna hemma, i förskolan, skolan och på fritiden.

Pojkarnas förutsättningar för tal-, språk- och kommunikationsutveckling bedöms av en logoped. För att utveckla möjligheten att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). AKK är ett samlingsnamn för kommunikation som inte bygger på tal. Ett nutritionsteam, i vilket det ingår bland annat logoped och dietist, utreder och bedömer förutsättningarna för att barnet får i sig tillräckligt med näring. De ofrivilliga rörelserna som försvårar ätande samt svårigheterna att svälja kan göra att pojkarna behöver extra kaloriintag.

Det självskadande beteendet är svårt att påverka, och det är viktigt att personer i omgivningen lär sig tolka när och hur beteendet uppträder. Ibland kan det orsakas av situationer med mycket stress, som man då måste försöka undvika eller förändra. En psykolog med särskild kompetens kring självskadande beteende kan samverka med föräldrarna och andra i pojkens nätverk för att minska beteendet. När pojkarna skadar sig själva med hjälp av olika föremål kan detta påverkas med hjälp av så kallade funktionsanalyser, där situationen i vilket beteendet uppstår studeras ingående för att kunna undvikas. Funktionsanalyser ger bäst resultat om de genomförs av föräldrar och personal tillsammans. Det är ofta nödvändigt att fysiskt hindra att pojkarna skadar sig själva, exempelvis genom att underarmarna binds mot armstöd eller att skenor fästs vid armarna för att göra det omöjligt att stoppa fingrarna i munnen eller i rullstolshjulen. Det är vanligt att pojkarna själva vill ha sådana säkerhetsanordningar som, förutom att de minskar risken för allvarliga skador, skapar trygghet och minskar upplevelsen av stress. Detta måste dock ske under mycket kontrollerade former, efter dokumenterad ordination och med återkommande omprövning. Behandling med läkemedlet gabapentin har i flera fall kunnat minska bitbeteendet. Eftersom njurfunktionen kan vara nedsatt är det viktigt att regelbundet kontrollera doseringen.

Personer med Lesch-Nyhans syndrom kan ha olika grad av utvecklingsstörning, och den verbala förmågan varierar inom gruppen. Förmågorna utvecklas med åldern. En neuropsykologisk utredning ger viktig information om minnesfunktioner och om den verbala och begåvningsmässiga utvecklingsnivån. Utredningen görs i förskoleåldern och följs därefter upp under barn- och tonårsperioden.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad erbjuds och ges fortlöpande under uppväxten. Även små barn behöver svar på sina frågor och funderingar.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Personlig assistans kan till exempel ges till den som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att utöka möjligheten till ett aktivt liv trots omfattande funktionsnedsättning. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är andra exempel på stödinsatser.

Vuxna med Lesch-Nyhans syndrom har stort behov av fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Sedan de flyttat hemifrån behöver de vanligen bo i en bostad med särskild service eller med personlig assistans och få möjlighet till meningsfull daglig verksamhet. Det är viktigt att behovet av handledning för personal i boendet och i den dagliga verksamheten tillgodoses. Fortsatt kontakt med en specialisttandläkare behövs också.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Bestämning av enzymaktivitet hos HPRT1 görs vid Avdelningen för klinisk genetik, Rikshospitalet, Blegdamsvej 9, 2100 Köpenhamn Ö. Kontaktperson är Ernst Christensen, e-post ernstchr@rh.dk.

För vidare diskussion och information beträffande diagnostik av anlagsbärare kontaktas avdelningen för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Speciellt kunnande kring orofaciala problem (mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för sällsynta diagnoser samt orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Fil dr, leg psykolog/psykoterapeut Margareta Wigren, Närhälsan, Ulricehamn, e-post margareta.c.wigren@gmail.com

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta diagnoser. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Intresseorganisationer

Det finns för närvarande ingen speciell intresseorganisation för personer med Lesch-Nyhans syndrom, men generell kunskap om sjukdomar som medför motoriska funktionsnedsättningar respektive utvecklingsstörning finns hos:

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 4 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Det finns ett internationellt nätverk, Lesch-Nyhan Disease support group, för personer med sjukdomen och deras familjer samt lärare och andra intresserade, www.lesch-nyhan.org.

Det finns också en internationell förening, Lesch-Nyhan disease international study group, www.lesch-nyhan.org.

I Italien finns en föräldraförening med en hemsida på engelska, www.lesch-nyhan.eu.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personer som i sitt arbete eller i sin vardag möter barn- och ungdomar med den aktuella diagnosen. För information om utbildningar se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Olika läkemedel är under utprovning för att om möjligt minska det självskadande beteendet. Exempel på läkemedel som testas är risperidon, karbamazepin och gabapentin.

Stimulering med elektroder i hjärnan (deep brain stimulation, DBS) är liksom hematopoetisk stamcellstransplantation exempel på behandlingar som prövats. Det finns ännu bara enstaka fallrapporter, och det är därför för tidigt att ta ställning till om dessa behandlingar ger en varaktig förbättring.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Nedanstående dokumentationer (Nyhetsbrev) från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. De går att läsa och ladda ner på www.agrenska.se eller beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se
Lesch-Nyhans syndrom, familjevistelse (2003), dokumentation nr 216.

Information på engelska finns på både den italienska och den internationella föreningens hemsida samt på det internationella nätverkets hemsida (se under rubriken Intresseorganisationer).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Dabrowski E, Smathers SA, Ralstrom CS, Nigro MA, Leleszi JP. Botulinum toxin as a novel treatment for self-mutilation in Lesch-Nyhan syndrome. Dev Med Child Neurol 2005; 47: 636-639.

Deon LL, Kalichman MA, Booth CL, Slavin KV, Gaebler-Spira DJ. Pallidal deep-brain stimulation associated with complete remission of self-injurious behaviors in a patient with Lesch-Nyhan syndrome: a case report. J Child Neurol 2012; 27: 117-120.

Fu R, Chen CJ, Jinnah HA. Genotypic and phenotypic spectrum in attenuated variants of Lesch-Nyhan disease. Mol Genet Metab 2014; 112: 280-285.

Fu R, Ceballos-Picot I, Torres RJ, Larovere LE, Yamada Y, Nguyen KV et al. Lesch-Nyhan Disease International Study Group; Genotype-phenotype correlations in neurogenetics: Lesch Nyhan disease as a model disorder. Brain 2014; 137: 1282-1303.

Hall S, Oliver C, Murphy G. Self-injurious behaviour in young children with Lesch-Nyhan syndrome. Dev Med Child Neurol 2001; 43: 745-749.

Jinnah HA, De Gregorio L, Harris JC, Nyhan WL, O’Neill JP. The spectrum of inherited mutations causing HPRT deficiency: 75 new cases and a review of 196 previously reported cases. Mutat Res 2000; 463: 309-326.

Jinnah HA, Visser JE, Harris JC, Verdu A, Larovere L, Ceballos-Picot I. Delineation of the motor disorder of Lesch-Nyhan disease. Brain 2006; 129: 1201-1217.

Lee JH, Berkowitz RJ, Choi B. Oral self-mutilation in the Lesch-Nyhan syndrome. ASDC J Dent Child. 2002; 69: 66-69.

Lesch M, Nyhan WL. A familial disorder of uric acid metabolism and central nervous system function. Am J Med 1964; 36: 561-570.

Limeres J, Feijoo JF, Baluja F, Seoane JM, Diniz M, Diz P. Oral self-injury. An update. Dent Traumatol 2013; 29: 8-14.

McCarthy GT, Green EM, Ogunbona O, Simmonds HA, Fairbanks L, Pounney T et al. A population study of Lesch-Nyhan disease in the UK. Dev Med Child Neurol 2011; 53: 34-39.

McManaman J, Tam DA. Gabapentin for self-injurious behaviour in Lesch-Nyhan syndrome. Pediatr Neurol 1999; 20: 381-382.

Matthews WS, Solan A, Barabas G, Robey K. Cognitive functioning in Lesch-Nyhan syndrome: a 4-year follow-up study. Dev Med Child Neurol 1999; 41: 260-262.

Neychev VK, Jinnah HA. Sudden death in Lesch-Nyhan disease. Dev Med Child Neurol 2006; 48: 923-926.

Robey KL, Reck JF, Giacomini KD, Barabas G, Eddey GE. Modes and patterns of self-mutilation in persons with Lesch-Nyhan disease. Dev Med Child Neurol 2003; 45: 167-171.

Saito Y, Takashima S. Neurotransmitter changes in the pathophysiology of Lesch-Nyhan syndrome. Brain Dev 2000; 22: 122-131.

Schretlen DJ, Ward J, Meyer SM, Yun J, Puig JG, Nyhan WL et al. Behavioral aspects of Lesch-Nyhan disease and its variants. Dev Med Child Neurol 2005; 47: 673-677.

Sponseller PD, Ahn NU, Choi JC, Ahn UM. Orthopedic problems in Lesch-Nyhan syndrome. J Pediatr Orthop 1999; 19: 596-602.

Taira T, Kobayashi T, Hori T. Disapperance of self-mutilating behaviour in a patient with Lesch-Nyhan syndrome after bilateral chronic stimulation of the globus pallidus internus. Case report. J Neurosurg 2003; 98: 414-416.

Torres RJ, Prior C, Puig JG. Efficacy and safety of allopurinol in patients with the Lesch-Nyhan syndrome and partial hypoxanthine-phosphoribosyltransferase deficiency: a follow-up study of 18 Spanish patients. Nucleosides Nucleotides Nucleic Acids 2006; 25: 1077-1082.

Torres RJ, Puig JG. Hypoxanthine-guanine phosphoribosyltransferase (HPRT) deficiency: Lesch-Nyhan Syndrome. Orphanet J Rare Dis 2007; 2: 48.

Torres RJ, Puig JG. Hypoxanthine deregulates genes involved in early neuronal development. Implications in Lesch-Nyhan disease pathogenesis.J Inherit Metab Dis 2015; 38: 1109-1118.

Visser JE, Bar PR, Jinnah HA. Lesch-Nyhan disease and the basal ganglia. Brain Res Rev 2000; 32: 449-475.

Wong DF, Harris JC, Naidu S, Yokoi F, Marenco S, Dannals RF et al. Dopamine transporters are markedly reduced in Lesch-Nyhan disease in vivo. Proc Nat Acad Sci 1996; 93: 5539-5543.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: lesch-nyhan syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: lesch-nyhan syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinska experter som skrivit det ursprungliga underlaget är med dr Suzanne Marcus, barn- och ungdomshabiliteringen, Örebro, samt docent Göran Solders och docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-12-09
Version: 5.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.