Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Leighs syndrom

  • Diagnos: Leighs syndrom
  • Synonymer: Subakut nekrotiserande encefalomyelopati

Innehåll


Publiceringsdatum: 2013-06-03
Version: 3.3

ICD-10

G31.8

Sjukdom/skada/diagnos

Leighs syndrom är ett allvarligt tillstånd med karaktäristiska förändringar i hjärnan som oftast drabbar små barn. Sjukdomen kallas även subakut (hastigt insättande) nekrotiserande (vävnadsförstörande) encefalomyeloopati (sjukdom i hjärnan och ryggmärgen). Den beskrevs första gången 1951 av den engelske neuropatologen Denis Leigh. Med förbättrade metoder för undersökning av hjärnan med magnetkamera kan diagnosen numera ställas tidigt.

Leighs sjukdom är en av flera mitokondriella sjukdomar. Mitokondrier är små enheter i cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens olika organ kan använda. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge en mängd olika symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från vävnader eller organ som förbrukar mycket energi.

I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en sammanfattande information om mitokondriella sjukdomar. Förutom information om Leighs syndrom finns separata informationsmaterial om flera andra mitokondriella sjukdomar, som Alpers sjukdom, Kearns-Sayres syndrom (KSS) och Pearsons syndrom, Lebers hereditära optikusneuropati (LHON), MELAS, MERRF, NARP och progressiv extern oftalmoplegi (PEO).

Förekomst

I internationell litteratur uppskattas att cirka 2 till 3 barn per 100 000 födda utvecklar Leighs syndrom. Detta motsvarar 2 till 3 barn varje år i Sverige, vilket stämmer väl med resultatet från en svensk studie.

Orsak till sjukdomen/skadan

Den bakomliggande orsaken till sjukdomen har inte kunnat fastställas hos alla med Leighs syndrom. Symtomen orsakas av brist på energi i vävnaderna i kombination med en ökad mängd mjölksyra (laktat) med surt pH, vilket skadar cellerna i de drabbade områdena. Detta drabbar främst centrala områden i hjärnan och ger upphov till symmetriska härdar med skadade celler (cellnekros), karaktäristiska förändringar i hjärnans nervcellskärnor (basala ganglier) och vissa områden i hjärnstammen. Även i ryggmärgen, storhjärnshalvorna och lillhjärnan skadas hjärnvävnad, och det bildas små håligheter (spongiösa förändringar). I centrum av synnerven sker ofta en förlust av vit substans (myelin), med olika grad av nedsatt syn som följd.

Leighs syndrom kan ha flera orsaker. Hos ungefär 75 procent är funktionen i något av de fem enzymkomplexen i elektrontransportkedjan nedsatt. Vanligast är nedsatt funktion i komplex I (NADH-coenzymQ10-reduktas), men orsaken kan också vara nedsatt funktion i komplex IV (cytokrom-c-oxidas), i komplex V (ATP-syntetas 6) eller nedsatt funktion i flera av komplexen samtidigt (se information om komplexen i översiktsdokument). Komplex V utgör det sista av enzymkomplexen i den mitokondriella andningskedjan, där den slutliga tillverkningen av den energibärande föreningen ATP (adenosintrifosfat) sker.

Det finns många olika genetiska orsaker till Leighs syndrom. Hos cirka 15 procent är orsaken en förändring (mutation) i MTATP6, arvsanlaget (genen) som styr tillverkningen av (kodar för) ett protein i komplex V (ATP-syntetas 6). Mutationen är då i mitokondriens eget DNA (mtDNA), oftast i positionen m.8993. Om mutationen leder till att mer än 95 procent av mtDNA bär 8993-mutationen uppkommer Leighs syndrom. Om mutationen bara finns i 70 till 95 procent av mtDNA uppstår en lindrigare sjukdom, till exempel NARP.

Förutom mutation i MTATP6 kan Leighs syndrom uppkomma som en följd av mutation i någon av ett drygt 10-tal andra gener i mtDNA (se information om mutationer i mtDNA i översiktsdokument).

Hos fler än hälften av alla med Leighs syndrom uppstår sjukdomen i stället som en följd av olika mutationer i cellkärnans DNA (nDNA). Ett 30-tal sådana gener är idag (2013) kända. Även dessa gener påverkar mitokondriernas funktion. En del av generna kodar för subenheter i de olika enzymkomplexen eller för faktorer som krävs för att sätta samman komplexen. Andra gener påverkar hur mtDNA tillverkas eller repareras (se information om mutationer i cellkärnan i översiktsdokument).

En annan orsak till energibristen vid Leighs syndrom kan vara nedsatt aktivitet i enzymet pyruvatdehydrogenas (PDH), ett enzymkomplex i mitokondrien som omvandlar pyruvat till acetyl-CoA som sedan går vidare in i den så kallade citronsyracykeln. Enzymet består av tre subenheter. En bristande funktion i någon av dessa kan en symtombild som vid leighs syndrom. Oftast är det subenheten E1alfa-enheten som är drabbad. Den kodas av genen PDHA1 på X-kromosomen (Xp22.12).

Ärftlighet

Hos ungefär 30 procent av alla med Leighs syndrom är orsaken en mutation i mtDNA. Sjukdomen ärvs då via modern, eftersom mitokondrierna och deras DNA kommer från moderns ägg (se information om ärftligheten av mtDNA i översiktsdokumentet). Det är vanligt att släktingar på moderns sida (som syskon, mor, morbror, moster, kusiner som är barn till moster) har lätta symtom på mitokondriell sjukdom, till exempel lindriga inlärningssvårigheter, muskelsvaghet, nedsatt mörkerseende, hörselnedsättning, diabetes eller migränliknande huvudvärk. Dessa personer har då en så låg andel muterat mtDNA (för 8993-mutationen mindre än 70 procent) att påverkan på enzymkomplexen blir mindre uttalad.

Om orsaken i stället är en mutation i nDNA ärvs sjukdomen antingen genom autosomal recessiv eller genom X-kromosombunden nedärvning.

Autosomal recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

X-kromosombundet recessivt ärtfliga sjukdomar orsakas av en muterad gen (förändrat arvsanlag) belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Symtom

Vid den vanligaste och svåraste formen av Leighs syndrom visar sig de första symtomen före två års ålder, oftast mellan tre och tolv månaders ålder. Sjukdomen har då vanligtvis en allvarlig prognos med en fortskridande försämring. Hos en mindre andel visar sig sjukdomen senare under barndomen och upp till 15 års ålder. Hos ett fåtal visar sig symtomen först efter 15 års ålder.

Symtomen kan komma gradvis efter att barnet först haft en normal utveckling, och ofta är det en infektion som sätter igång sjukdomsförloppet. Barnet förlorar färdigheter, som sedan inte kommer tillbaka efter att det tillfrisknat från infektionen. Första symtomet kan också komma akut, till exempel som ett epileptiskt anfall, och förloppet är sedan långsamt fortskridande men kan ibland förlöpa i skov. Allmäntillståndet hos barn med Leighs syndrom blir ofta kraftigt påverkat i samband med infektioner och barnen riskerar då ytterligare neurologiska försämringar. Många av de barn som insjuknar tidigt i barndomen dör före fem års ålder i andnings- eller hjärtsvikt.

Vanliga symtom är muskelsvaghet, svårigheter att svälja, kräkningar, oregelbunden andning eller attacker med andningsuppehåll (apnéer), nedsatt förmåga att flytta blicken eller skelning, hängande ögonlock (ptos) och snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus). Vanligt är även balanssvårigheter, ostadiga rörelser (ataxi) och spända muskler (dystoni, spasticitet). Barnen kan också få svårbehandlad epilepsi. Successivt förlorar barnet färdigheter som att sitta, gripa efter föremål och ge kontakt. De får ofta nedsatt syn och hörsel.

Bristande förmåga att reglera kroppstemperaturen kan leda till feber eller till för låg temperatur.

Funktionen i perifera nerver kan vara nedsatt (polyneuropati), vilket leder till muskelförtvining och känselnedsättning.

Hjärtmuskelsjukdom (hypertrofisk kardiomyopati) är vanligt, liksom lever- och njurpåverkan.

Om de första symtomen kommer senare under barndomen eller i tonåren får sjukdomen ett långsammare förlopp. Symtomen kan då vara försenad kognitiv (kognition betyder att förstå och hantera information) utveckling, balanssvårigheter, motoriska svårigheter samt nedsatt syn och mörkerseende till följd av inlagringar i näthinnan (retinitis pigmentosa) eller skada på synnerven.

Diagnostik

Symtombilden med skovvis eller fortskridande tecken till hjärnskada, ofta förvärrad i samband med infektioner, ger misstanke om Leighs syndrom.

Om en magnetkamersundersökning av hjärnan sedan visar symmetriska tecken till skada i hjärnans djupa kärnor (basala ganglier) och/eller i hjärnstammen så ställs diagnosen Leighs syndrom. Förändringarna blir mer uttalade senare i sjukdomsförloppet och syns inte alltid till en början.

Funktionen hos andra organ, som perifera nerver, hjärta, njurar eller lever, kan behöva undersökas, eftersom även de kan vara påverkade. Undersökning av ögonbottnarna visar ofta pigmentförändringar och/eller synnervsskada (optikusatrofi).

Två viktiga laboratorieundersökningar för diagnostiken:

  • Biokemisk undersökning av muskelvävnad, med analys av mitokondriernas förmåga att tillverka det energibärande ämnet ATP och funktionen i de olika enzymkomplexen i den mitokondriella andningskedjan eller i pyruvatdehydrogenas.
  • Blod- eller muskelprov för undersökning av mtDNA och nDNA.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information och möjlighet till släktutredning. Det är vid varje fall av Leighs syndrom viktigt att orsaken fastställs för att risken för sjukdom hos släktingar och kommande barn ska kunna bedömas.

Om orsaken är en mutation i nDNA och mutationen är känd är anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, möjlig.

Även vid en mutation i mtDNA kan fosterdiagnostik ibland vara möjlig. Vid mutationerna m.8993T>G och m.8993T>C kan sådan diagnostik erbjudas gravida kvinnor som själva är symtomfria.

Vid andra mutationer i mtDNA kan sjukdomens svårighetsgrad och förlopp hos barnet inte med säkerhet förutsägas, eftersom andelen muterat mtDNA skiljer sig mellan olika vävnader i kroppen.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen behandling som kan bota Leighs syndrom, utan insatserna koncentreras på att lindra symtomen och skapa så god livskvalitet som möjligt.

Surhet i blodet till följd av ansamling av mjölksyra (laktacidos) kan vid akut försämring tillfälligt behandlas med dropp som innehåller natriumbikarbonat eller natriumcitrat. Dikloracetat, som aktiverar PDH-komplexet, kan ges vid tillfälligt svår laktacidos. Långvarig behandling med dikloracetat kan ge polyneuropati som biverkan och ska därför undvikas.

Hos det fåtal barn där Leighs syndrom beror på bristande funktion av enzymet pyruvatdehydrogenas ges extra vitamin B1 (tiamin).

En dietist mäter det dagliga kaloriintaget och lägger vid behov till näringspreparat. Extra näringstillförsel kan behövas tidigt i sjukdomsförloppet. Om barnet har svårt att svälja eller behålla maten kan all näring eller allt näringstillskott ges direkt till magsäcken via en operativt åstadkommen direktförbindelse mellan bukväggen och magsäcken, så kallad knapp eller PEG (= perkutan endoskopisk gastrostomi).

En rad vitaminer, coenzymer och spårämnen behövs i de kemiska reaktionerna i och nära den mitokondriella andningskedjan. Man har därför provat att ge sådana substanser för att försöka förbättra tillståndet hos personer med mitokondriella sjukdomar. Exempel på preparat är vitamin B1 (tiamin) eller B2 (riboflavin). Vitamin C ges ibland som antioxidantia. Brist på karnitin kan mätas i blodet och korrigeras. Effekten av dessa behandlingar är dock mycket bristfälligt bevisad. Behandling med coenzym Q10 (eller dess kemiskt tillverkade motsvarighet idebenone) kan vara av värde när funktionen i elektrontransportkedjan är nedsatt.

Hjärtmedicin kan ibland behövas.

Epilepsi behandlas med mediciner, dock inte med valproat eller barbiturater eftersom de kan försämra mitokondriernas funktion ytterligare. Svåra ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni) behandlas med mediciner eller med injektioner av botulinumtoxin i musklerna.

Vissa läkemedel, som propofol, valproat, tetracykliner, kloramfenikol, barbiturater, halotan och fluotan, ska inte användas eftersom de hämmar den mitokondriella andningskedjan och kan förorsaka svåra symtom hos personer med mitokondriella sjukdomar.

Habiliteringsinsatser

Barnet och familjen behöver tidiga habiliteringsinsatser som också innefattar insatser för hörsel- och synnedsättningar. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Förutom barnet/den unge själv får också föräldrar och syskon stöd. Vid fortskridande sjukdomar finns ofta ett särskilt behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns. Omgivningen behöver ofta anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna. Det är viktigt att föräldrarna erbjuds fortlöpande pyskologiskt stöd.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Vid omfattande funktionsnedsättningar underlättar personlig assistans.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centra i Sverige, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik av mitokondriella sjukdomar samt patolog med kunskaper om den morfologiska diagnostiken.

Personer med misstänkt Leighs syndrom bör remitteras till något av teamen för utredning. Vid provtagningen måste bland annat den biokemiska diagnostiken av muskelprovet ske omedelbart. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.

Resurspersoner

Expertteamet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm: doktor Karin Naess, barnkliniken, docent Göran Solders, neurologkliniken, och docent Inger Nennesmo, patolog- och cytologlaboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 71 427, docent Ulrika von Döbeln, professor Nils-Göran Larsson och doktor Martin Engvall, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Expertteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Már Tulinius och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, professor Anders Oldfors, patologlaboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Verksamheten Ovanliga Diagnoser inom Habilitering & Hälsa, Stockholms läns landsting, har arrangerat utbildningsdagar om mitokondriella sjukdomar för föräldrar och andra anhöriga. Information finns på www.habilitering.nu/forumfunktionshinder. Kontaktperson är Kristina Gustafsson-Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Intresseorganisationer

MitoSverige, e-post info@mitosverige.org, www.mitosverige.org.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, www.rbu.se

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

I USA finns United Mitochondrial Disease Foundation (UMDF), 8085 Saltsburg Road, Suite 201, Pittsburgh, PA 15239 USA, e-post info@umdf.org, www.umdf.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskningen kring mitokondriella sjukdomar är mycket aktiv både i Sverige och i många andra länder. I Sverige sker den i de båda expertteamen i Göteborg (Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet), och i Stockholm (Karolinska Institutet). Forskning om mitokondriellt DNA pågår även på andra forskningsinstitutioner, bland annat vid institutionen för medicinsk genetik, Biomedicinskt centrum och Institutionen för neurologi, Uppsala universitet, samt på Tekniska Högskolan i Stockholm.

De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område, där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks, liksom nya mutationer i det mitokondriella DNA och cellkärnans DNA som orsakar dem.

Det pågår också olika behandlingsförsök, främst inriktade på

  • effekten av olika mediciner med antioxidativ effekt
  • försök att med mediciner uppreglera antalet mitokondrier i cellerna
  • genterapi med syftet att minska andelen muterat mtDNA.

Möjligheten att använda provrörsbefruktning, efter att först ha flyttat moderns cellkärna till ett donatorägg där givarens cellkärna har avlägsnats, har studerats i djurmodeller. På detta sätt undviker man att överföra muterat mtDNA till det befruktade ägget. Metoden är dock ännu inte tillgänglig för människor och såväl medicinsk forskning som legala och etiska aspekter på detta måste först klarläggas.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Nyhetsbrev från Ågrenska om Mitokondriella sjukdomar, nr 387 (2011). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se 
De finns också tillgängliga på www.agrenska.se.

Litteratur

Agapitos E, Pavlopoulus PM, Patsouris E, Davaris P. Subacute necrotizing encephalomyelopathy (Leigh’s disease): a clinicopathologic study of ten cases. Gen Diagn Pathol 1997; 142: 335-341.

Bugiani M, Invernizzi F, Alberio S, Briem E, Lamantea E, Carrara F et al. Clinical and molecular findings in children with complex I deficiency. Biochem Biophys Acta 2004; 1659: 136-147.

Cameron JM, Levandovskiy V, Mackay N, Tein I, Robinson BH. Deficiency of pyruvate dehydrogenase caused by novel and known mutations in the E1alpha subunit. Am J Med Genet 2004; 131: 59-66.

Craven L, Tuppen HA, Greggains GD, Harbottle SJ, Murphy JL, Cree LM et al. Pronuclear transfer in human embryos to prevent transmission of mitochondrial DNA disease. Nature 2010; 465: 82-85.

Darin N, Oldfors A, Moslemi AR, Holme E, Tulinius M. The incidence of mitochondrial encephalomyopathies in childhood: clinical features and morphological, biochemical, and DNA abnormalities. Ann Neurol 2001; 49: 377-383.

Finsterer J. Leigh and Leigh-like syndrome in children and adults. Pediatr Neurol 2008; 39: 223-235.

Friedman SD, Shaw DW, Ishak G, Gropman AL, Saneto RP. The use of neuroimaging in the diagnosis of mitochondrial disease. Dev Disabil Res Rev 2010; 16: 129-135.

Fruhman G, Landsverk ML, Lotze TE, Hunter JV, Wangler MF, Adesina AM et al. Atypical presentation of Leigh syndrome associated with a Leber hereditary optic neuropathy primary mitochondrial DNA mutation. Mol Genet Metab 2011; 103: 153-160.

Huntsman RJ, Sinclair DB, Bhargava R, Chan A. Atypical presentations of Leigh syndrome: a case series and review. Pediatr Neurol 2005; 32: 334-340.

Leigh D. Subacute necrotizing encephalomyelopathy in an infant. J Neurol Neurosurg Psychiatry 1951; 14: 216-221.

Leshinsky-Silver E, Shuvalov R, Inbar S, Cohen S, Lev D, Lerman-Sagie T. Juvenile Leigh syndrome, optic atrophy, ataxia, dystonia, and epilepsy due to T14487C mutation in the mtDNA-ND6 Gene: a mitochondrial syndrome presenting from birth to adolescence. J Child Neurol 2011; 26: 476-481.

Marchington D, Malik S, Banerjee A, Turner K, Samuels D, Macauly V et al. Information for genetic management of mtDNA disease: sampling pathogenic mtDNA mutants in the human germline and in placenta. J Med Genet 2010; 47: 257-261.

McKelvie P, Infeld B, Marotta R, Chin J, Thorburn D, Collins S. late-adult onset Leigh syndrome. J Clin Neurosci 2012; 19: 195-202.

Naess K, Freyer C, Bruhn H, Wibom R, Malm G, Nennesmo I et al. MtDNA mutations are a common cause of severe disease phenotypes in children with Leigh syndrome. Biochim Biophys Acta 2009; 1787: 484-490.

Panetta J, Smith LJ, Boneh A. Effect of high-dose vitamins, coenzyme Q and high-fat diet in paediatric patients with mitochondrial diseases. J Inherit Metab Dis 2004; 27: 487-498.

Patel KP, O’Brien TW, Subramony SH, Shuster J, Stacpoole PW. The spectrum of pyruvate dehydrogenase complex deficiency. clinical, biochemical and genetic features in 371 patients. Mol Genet Metab 2012; 105: 34-43.

Pettman R, Hurley T, Addis J, Robinson B, Scott H, Kronick JB. Prenatal diagnosis by amniocentesis and chorionic villus biopsy of mtDNA mutation 8993T > G. J Inherit Metab Dis 2007; 30: 404.

Poulton J, Bredenoord AL. 174th ENMC international workshop: Applying pre-implantation genetic diagnosis to mtDNA diseases: implications of scientific advances 19-21 March 2010, Naarden, The Netherlands. Neuromuscul Disord. 2010; 20: 559-563.

Rahman S, Blok RB, Dahl HH, Danks DM, Kirby DM, Chow CW et al. Leigh syndrome: clinical features and biochemical and DNA abnormalitities. Ann Neurol 1996; 39: 343-351.

Rojo A, Campos Y, Sánchez JM, Bonaventura I, Aguilar M, García A et al. NARP-MILS syndrome caused by 8993 T>G mitochondrial DNA mutation: a clinical, genetic and neuropathological study. Acta Neuropathol 2006; 111: 610-616.

Shear T, Tobias JD. Anestethic implications of Leigh’s syndrome. Paediatr Anaesth 2004; 14: 792-797.

Shenkman Z, Krichevski I, Elpeleg ON, Joseph A, Kadari A. Anesthetic management of a patient with Leigh’s syndrome. Can J Anaesth 1997; 44: 1091-1095.

Tachibana M, Sparman M, Sritanaudomchai H, Ma H, Clepper L, Woodward J et al. Mitochondrial gene replacement in primate offspring and embryonic stem cells. Nature 2009; 461: 367-372.

Tiranti V, Jaksch M, Hofmann S, Gailimberti C, Hoertnagel K, Lulli L et al. Loss-of-function mutations of SURF-1 are specifically associated with Leigh syndrome with cytochrome c oxidase deficiency. Ann Neurol 1999; 46: 161-166.

Zhu Z, Yao J, Johns T, Fu K, De Bie I, Macmillan C et al. SURF1, encoding a factor involved in the biogenesis of cytochrome c oxidase, is mutated in Leigh syndrome. Nat Genet 1998; 20: 337-343.

Allmänt om omvårdnad

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red. Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003. Finns som pdf på internetadress www.lul.se/Global/HOH/Bov/Dokument/Det_ar_nu.pdf.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man) www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: leigh syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: mitochondrial DNA-associated Leigh syndrome and NARP

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Ulrika von Döbeln, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2013-06-03
Version: 3.3

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.