/
/

Lebers hereditära optikusneuropati

  • Diagnos: Lebers hereditära optikusneuropati
  • Synonymer: LHON

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-12-06
Version: 3.0

ICD-10

H47.2

Sjukdom/tillstånd

Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) är en mitokondriell sjukdom. Mitokondrierna är små strukturer inuti cellerna, där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens olika organ kan använda. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge en mängd olika symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från vävnader eller organ som förbrukar mycket energi.

Vid Lebers hereditära optikusneuropati påverkas framför allt näthinnan och synnerven, men symtom kan i sällsynta fall finnas i andra delar av centrala nervsystemet. Det finns ingen botande behandling, utan insatserna inriktas främst på att kompensera för synskadan.

Den första beskrivningen av Lebers hereditära optikusneuropati gjordes1871 av Theodor von Leber, professor i ögonsjukdomar i Göttingen i Tyskland. Hereditär betyder ärftlig och optikusneuropati kommer från latin för synnerv och nervskada. De flesta personer som beskrevs av von Leber var unga män med en snabbt insättande och bestående synnedsättning. Att orsaken till synskadan var en förändring (mutation) i mitokondriens DNA (mtDNA) kunde fastställas först 1988. Theodor von Leber har även beskrivit en annan ögonsjukdom, Lebers kongenitala amauros, som inte ska förväxlas med Lebers hereditära optikusneuropati.

I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en sammanfattande information om mitokondriella sjukdomar. Förutom information om Lebers hereditära optikusneuropati finns separata informationsmaterial om flera andra mitokondriella sjukdomar, som Alpers sjukdom, Kearns-Sayres syndrom (KSS) och Pearsons syndrom, Leighs syndrom, MELAS, MERRF, NARP samt progressiv extern oftalmoplegi (PEO).

Förekomst

Det är inte känt hur många som har sjukdomen i Sverige. I Finland och Danmark har man beräknat förekomsten till cirka 2 per 100 000. Det skulle motsvara knappt 200 personer i Sverige.

I norra England är cirka 12 av 100 000 invånare bärare av någon av mutationerna, men alla som bär på mutationen får inte synnedsättning. I Australien har man uppskattat att hos cirka 2 procent av alla som har en grav synskada är orsaken Lebers hereditära optikusneuropati.

Sjukdomen är fyra till åtta gånger vanligare hos män än hos kvinnor.

Orsak

Hos nästan alla med Lebers hereditära optikusneuropati (fler än 90 procent) är det möjligt att identifiera en förändring (mutation) i en av tre gener i av tre olika förändrade (muterade) gener i mitokondriens eget DNA (mtDNA), MT-ND1, MT-ND4 och MT-ND6. Mutationerna benämns m.11778G>A (MT-MD4), m.3460G>A (MT-MD1) och m.14484T>C (MT-MD6) och går under det gemensamma namnet LHON-mutationer. I Sverige och de flesta andra länder är m.11778G>A den vanligaste mutationen (se information om mutationer i mtDNA i översiktsdokument).

De tre generna är mallar för tillverkningen av (kodar för) tre olika proteiner som ingår i det första steget (enzymkomplex I) i mitokondriens elektrontransportkedja, ibland kallad den mitokondriella andningskedjan. En förändring av ett av dessa tre proteiner i enzymkomplex I sätter ned mitokondriens förmåga till energiproduktion (se information om mitokondrierna i översiktsdokument).

Mekanismen bakom varför just dessa mutationer kan ge de typiska symtomen med synnedsättning är inte känd. Det har gått att visa att skadan primärt drabbar gangliecellerna i näthinnan, en typ av nervceller som kopplar om signalerna från de celler som reagerar på ljus (fotoreceptorerna) till synnerven. Varför just gangliecellerna påverkas är inte helt klarlagt, men eftersom man vet att dessa celler innehåller rikligt med mitokondrier antar man att just de har stort energibehov. Fotoreceptorerna påverkas inte av skadan på gangliecellerna, däremot drabbas hela synnerven från näthinnan in till omkopplingsstationen för synbanan i hjärnan (laterala knäkroppen). Vilken mutation man har spelar en viss roll för risken att utveckla synnedsättning.

Andra ärftliga faktorer i mtDNA påverkar också risken att få synnedsättning. Det är inte fullständigt känt varför bara omkring hälften av männen och cirka tio procent av kvinnorna som bär den muterade genen i sitt mtDNA utvecklar synnedsättning. En hypotes är att olika hormonnivåer hos män och kvinnor har betydelse, en annan att X-kromosomen har en skyddande effekt. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer skulle de därmed kunna ha en lägre sannolikhet att insjukna än män som bara har en X-kromosom.

För personer som är bärare av någon av LHON-mutationerna har det även gått att påvisa en något ökad sannolikhet att få synnedsättning om man har olika genvarianter på X-kromosomen.

Ytterligare en faktor som kan påverka risken att få synnedsättning hos bärare av mutationen är antalet kopior av mtDNA som finns i cellen. Det har gått att visa att personer som bär på mutationen och har utvecklat en synnedsättning har färre kopior av mtDNA i cellerna och mindre mängd mitokondriell massa än de som inte har utvecklat synnedsättning.

Hos de flesta med en LHON-mutation är alla kopior av mtDNA muterade (homoplasmi), men hos 10-15 procent är bara en del av dem muterade (heteroplasmi). Sannolikheten att få en synskada påverkas till viss del av hur stor andel av mtDNA som är muterat. Om andelen muterat mtDNA överstiger cirka 70 procent anses sannolikheten att drabbas av synnedsättning lika stor som hos personer som har mutationen i homoplasmi, det vill säga har 100 procent muterat mtDNA.

Personer som har en LHON-mutation och samtidigt är storrökare och/eller använder stora mängder alkohol har en något ökad risk att få en synnedsättning. Det finns också äldre rapporter om att synskadan hos enstaka personer har utlösts av svält, industriell exponering för gifter eller svår akut sjukdom, men detta har inte kunnat beläggas i senare studier.

Ärftlighet

Mutationerna i mtDNA vid Lebers hereditära optikusneuropati nedärvs via äggcellen från modern (se information om ärftligheten av mtDNA i översiktsdokument). Samtliga barn ärver mutationen och blir själva anlagsbärare. Vid heteroplasmi kan andelen muterat mtDNA variera kraftigt inom samma familj. Hos cirka 40 procent av dem som insjuknar finns inte någon nära släkting med synnedsättning. En man med sjukdomen kan inte föra mutationen vidare till sina barn.

Symtom

Sjukdomen visar sig vanligtvis mellan 15 och 35 års ålder med en snabbt insättande allvarlig synnedsättning i centrala synfältet. Hos 95 procent visar sig symtomen före 50 års ålder, men ett fåtal vuxna har insjuknat mellan 50 och 75 års ålder. Det finns också enstaka barn som har fått synskadan redan vid ett par års ålder.

Personer som insjuknar med synnedsättning till följd av Lebers hereditära optikusneuropati utvecklar vanligen först en viss svullnad i näthinnan och främre delen av synnerven som kan ses vid ögonbottenundersökning och undersökning med magnetkamera (MR). Det centrala seendet förloras inom några veckor, och till skillnad från vid multipel skleros (MS) sker det vanligtvis utan smärta. Hos de flesta börjar det på ena ögat och några veckor eller månader senare även på det andra. Ungefär en fjärdedel får redan från början en synnedsättning på båda ögonen.

Gradvis kan synen fortsätta att försämras under en tid, varefter det sker en stabilisering och hos en del så småningom en viss förbättring. Synen blir dock i regel inte helt återställd, utan graden av eventuell förbättring varierar från person till person och i viss mån med typen av mutation. De tre olika mutationerna kan beskrivas utifrån respektive prognos om förbättring:

  • m.11778G>A (den i Sverige vanligaste typen) innebär minst möjlighet (mindre än 25 procent) till förbättring av synförmågan.
  • m.3460G>A innebär cirka 25 procents chans att synen förbättras.
  • m.14484T>C innebär mellan 25 och 50 procents chans att synen återkommer.

Övriga symtom

Även om synförlusten är det dominerande symtomet kan i enstaka fall andra delar av centrala nervsystemet drabbas. Det kan till exempel visa sig i form av snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus), koordinationsstörning (ataxi), ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni), skakningar (tremor) och/eller epilepsi. Även muskelsvaghet och känselstörning till följd av nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati) kan förekomma.

Tidigare studier har visat att kvinnor med Lebers hereditära optikusneuropati har en ökad risk att utveckla en sjukdomsbild som liknar multipel skleros (MS). Senare studier har dock visat att det sannolikt inte finns någon koppling mellan MS och Lebers hereditära optikusneuropati.

Diagnostik

De karaktäristiska symtomen, med snabbt insättande synnedsättning på först det ena och inom loppet av några veckor även på det andra ögat, gör att Lebers hereditära optikusneuropati ska misstänkas. Detta gäller speciellt om det inträffar hos en ung person (under 30-40 år) och om syskon eller andra släktingar på moderns sida har en synnedsättning.

Ögonundersökningar av näthinnans och synnervens funktion med ögonbottenundersökning, synfältsundersökning, optisk koherenstomografi (OCT), elektroretinografi (ERG) och undersökning med visuella elektriska retningspotentialer (VEP) kan styrka diagnosen. Magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan görs ofta för att utesluta andra orsaker till synnedsättningen.

Vid ögonbottenundersökning syns svullnad samt avvikande kärl i näthinnan. Magnetkameraundersökning kan vid insjuknandet ofta påvisa en lätt förtjockning av synnerven. Efter några månader sker en tillbakabildning av nervcellerna så att synnerven framträder som förtunnad vid magnetkameraundersökning och näthinnan ser blek ut vid ögonbottenundersökning.

Magnetkameraundersökning utesluter också MS.

Diagnosen bekräftas med analys av mtDNA i blod. I första hand analyseras för de tre vanligaste mutationerna. Om undersökningen inte visar något kan det vara aktuellt med ytterligare genetiska eller andra undersökningar, till exempel vävnadsprov (biopsi) från en muskel.

I de sällsynta fall där det finns symtom från andra organ utöver ögonen kan det vara befogat med ytterligare utredning. Magnetkameraundersökning görs ofta på personer som insjuknat med synnedsättning och kan då visa svullnad i synnerven men även eventuella andra skador på centrala nervsystemet. Ryggvätskeprov görs ofta för att utesluta andra orsaker till synskadan, som multipel skleros. Vid misstanke om polyneuropati undersöks de perifera nervernas funktion med ENeG.

Fosterdiagnostik är möjlig om moderns mutation är känd. Om mutationen påvisas hos fostret går det bara att göra en ungefärlig riskbedömning för en eventuell synskada senare i livet.

Det är möjligt att göra anlagsbärartest på symtomfria personer vars syskon, mor eller andra släktingar på moderns sida har Lebers hereditära optikusneuropati med känd mutation. Även här blir riskbedömningen för en eventuell senare synskada ungefärlig om en mutation påvisas. Vid all testning bör genetisk vägledning ges både före eventuell provtagning och i samband med provsvaret.

Behandling/stöd

Det finns ännu ingen botande behandling. Insatserna består främst i att kompensera för synskadan.

Rökning och alkohol i stora mängder har visat sig ha ett visst samband med ökad risk att insjukna med synnedsättning. Man brukar därför råda personer som bär på mutationen att ha en måttlig konsumtion av alkohol samt att helt avstå från rökning.

En mängd vitaminer och kofaktorer (B2, B3, B12, C, E, folsyra, alfa-liponsyra, karnitin, kreatin och arginin) har provats utan att det har gått att visa någon effekt.

Koenzym Q10 har under lång tid använts som behandling vid olika sjukdomar med störd funktion i mitokondrierna, även om effekten inte har kunnat bevisas vetenskapligt. Nyligen (2016) godkändes det närbesläktade läkemedlet idebenone av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket för behandling av Lebers hereditära optikusneuropati. Idebenone antas kunna underlätta elektrontransporten i andningskedjan genom att koppla förbi enzymkomplex I. Enstaka mindre studier har visat en viss positiv effekt av läkemedlet hos personer med Lebers hereditära optikusneuropati och olika grad av synnedsättning i höger och vänster öga (diskordant synnedsättning). Tendensen till fortsatt försämring av synen har efter medicinering med idebenone minskat och färgsinnet bevarats bättre. Skyddet verkar sedan finnas kvar flera år efter att de slutat ta läkemedlet. Troligen har man störst chans att få effekt av idebenone om det tas så snart som möjligt efter insjuknandet. Ibland rekommenderas att C-vitamin tas samtidigt, eftersom det teoretiskt kan öka effekten. Nya och större studier för att undersöka effekten är planerade.

Under uppväxtåren behöver barn med sjukdomen regelbunden uppföljning hos ögonläkare och barnläkare. Barnen behöver synhabilitering av ett team som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och om hur de svårigheter de kan medföra i det dagliga livet kan förebyggas och minskas. Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Information ges om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om olika typer av stöd och insatser från samhället, till exempel ekonomisk ersättning, praktisk hjälp i vardagen och stöd i skolan.

Insatserna planeras utifrån barnets behov och varierar över tid. Personer i barnets nätverk behöver liksom de närstående ha kunskap och förmåga att anpassa stödet till barnets funktionsförmåga.

När sjukdomen börjar i vuxen ålder behövs kontakt med en vuxenneurolog samt motsvarande rehabiliterande insatser och anpassningar av bostad och arbetsplats.

För att kompensera för synnedsättningen provas hjälpmedel ut och anpassas. Ofta behöver även anpassningar i miljön göras. Exempel på synhjälpmedel är förstoringsglas, glasögon för närarbete, kikare, förstorande TV-system och anpassade datorer med syntetiskt tal och förstoring. En viktig insats är träning och undervisning i kompenserande tekniker, till exempel excentrisk fixation och punktskrift, liksom att med olika hjälpmedel orientera och förflytta sig på kända och främmande platser.

Vid träningen är det viktigt att ta hänsyn till att synförmågan i regel påverkas mer i den centrala delen av synfältet än i det perifera seendet och att förmågan att använda det perifera seendet kan tränas med excentrisk fixation. Tekniken innebär att träna sig att använda en annan plats på näthinnan än där bortfallet finns för att på så sätt hitta den bästa synskärpan.

Barn med synnedsättning deltar i ordinarie förskola och skolverksamhet men behöver anpassad pedagogik och lämpliga läromedel. Skolans personal behöver kunskap och vägledning av en pedagog med synutbildning. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) erbjuder skolan och föräldrarna stöd från rådgivare med särskild synutbildning samt kurser i olika ämnen och tekniker.

Yrkesval och socialt liv kan påverkas av synnedsättning. Åtskilligt kan dock göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för synnedsättningen. Pedagogiska, tekniska, psykologiska och sociala åtgärder anpassas efter ålder och livssituation. Inom Arbetsförmedlingen finns specialutbildade arbetsförmedlare/synpedagoger som biträder arbetsgivare och enskilda. Försäkringskassan har ett specialteam som kan ge stöd.

Såväl barn som vuxna kan behöva psykologiskt stöd.

Forskning

Forskningen kring mitokondriella sjukdomar är mycket aktiv såväl i Sverige som i många andra länder. I Sverige sker den i expertteamen i Göteborg och Stockholm, vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, respektive vid Karolinska Institutet. Forskning om mitokondriellt DNA pågår även på andra forskningsinstitutioner, bland annat vid Institutionen för medicinsk genetik, Biomedicinskt centrum och Institutionen för neurologi, Uppsala universitet, samt på Tekniska Högskolan i Stockholm.

De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks ständigt, liksom nya mutationer som orsakar dem, i såväl mitokondriernas som cellkärnans DNA. Olika behandlingsförsök pågår också, vid Lebers hereditära optikusneuropati till exempel behandlingsstudier med idebenone och med andra läkemedel.

Även studier av genterapi pågår, med förhoppning om att kunna korrigera den bristande aktivitet i enzymkomplex I som mutationen leder till.

Möjligheten att använda provrörsbefruktning, efter att först ha flyttat moderns äggcellkärna till ett donatorägg där givarens cellkärna har avlägsnats, har studerats i djurmodeller. På detta sätt går det att undvika överföring av muterat mtDNA till det befruktade ägget. Metoden är dock ännu inte tillgänglig i Sverige, eftersom legala och etiska aspekter först måste klarläggas ytterligare. Denna typ av provrörsbefruktning har dock nyligen godkänts i Storbritannien. I Sverige gjorde Statens medicinsk-etiska råd (SMER) en rapport 2013, med bedömningen att det inte är etiskt acceptabelt att införa denna teknik i Sverige så länge de medicinska riskerna är ofullständigt kända.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord leber hereditary optic neuropathy.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord leber hereditary optic neuropathy.

Resurser på riks-/regionnivå

För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centrum i Sverige, på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister och genetiker för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik samt patologer med kunskaper om morfologisk diagnostik.

Personer med misstänkt mitokondriell sjukdom bör remitteras till något av dessa team för utredning, bland annat för att den biokemiska diagnostiken av muskelprovet måste ske omedelbart vid provtagningen. Vid misstanke om Lebers hereditära optikusneuropati räcker det vanligen med extraktion av DNA från vita blodkroppar, följt av genetisk analys av de tre vanligaste LHON-mutationerna. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (www.spsm.se) är en statlig, rikstäckande myndighet. Myndighetens uppgift är att ge specialpedagogiskt stöd till kommuner och andra huvudmän med ansvar för förskola, skola, skolbarnomsorg, fristående skolor under statlig tillsyn samt vuxenundervisning. Via nationella resurscenter med specifika inriktningar genomförs utredning och besök för enskilda barn och ungdomar samt information och utbildning till föräldrar, lärare och annan personal. Ett sådant nationellt resurscenter är Resurscenter syn, som finns i Stockholm respektive Örebro.

Resurscenter syn Stockholm, Rålambsvägen 32 B, (besöksadress), Box 12161, 102 26 Stockholm, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.stockholm@spsm.se.

Resurscenter syn Örebro, Eriksbergsgatan 3 (besöksadress), 702 30 Örebro, Box 9024, 700 09 Örebro, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.orebro@spsm.se.

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

Expertteamet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm: barnneurolog Karin Naess, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, docent Göran Solders, neurologkliniken, docent Ulrika von Döbeln, biträdande överläkare Martin Engvall, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 71440, e-post cmms@karolinska.se.

Överläkare Frank Träisk, S:t Eriks Ögonsjukhus, 112 82 Stockholm, tel 08-672 30 00.

Expertteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Már Tulinius och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00 samt professor Anders Oldfors, patologlaboratoriet, docent Jordi Asin Cayuela, klinisk kemi, och docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

LHON Eye Society, e-post info@lhon.se, www.lhon.se, erbjuder information och stöd till personer med sjukdomen, anlagsbärare och anhöriga samt stödjer forskning om sjukdomen.

MitoSverige, e-post info@mitosverige.org, www.mitosverige.org.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

SRF, Synskadades Riksförbund, Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22, e-post info@srf.nu, www.srf.nu.

Riksorganisationen Unga Synskadade, Sandsborgsvägen 44, 122 33 Enskede, tel 08-39 92 85, e-post info@ungasynskadade.se, www.ungasynskadade.se.

I USA finns United Mitochondrial Disease Foundation (UMDF), e-post info@umdf.org, www.umdf.org. I USA finns också nätverket www.lhon.org, som har nätbaserade årliga konferenser och månadsseminarier.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord leber hereditary optic neuropathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Resurscenter syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten (www.spsm.se) erbjuder information och utbildning till personal som arbetar med barn med synnedsättning och till föräldrar till barn med synskada:
Resurscenter syn/Stockholm erbjuder föräldrautbildning till familjer som har barn med synskada, medan Resurscenter syn/Örebro erbjuder föräldrautbildning till familjer som har barn med synskada och ytterligare funktionsnedsättning. Information kan fås från Annica Winberg vid Resurscenter syn Stockholm, tel 010-470 51 48, e-post annica.winberg@spsm.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Inde, Krister. Se dåligt Må bra, 2003, Indenova.

Inde, Krister och Sydow, Gunnar (red) 2017. SE FRAMÅT – om LHON och liknande tillstånd. LHON Eye Society, beställning kontorsservice@srf.nu. Finns även som ljudbok.

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Mitokondriella sjukdomar, familjevistelse (2015), dokumentation nr 485.

Frambu Senter for sjeldne funksjonshemninger i Norge har information om Lebers hereditära optikusneuropati på sin webbplats, www.frambu.no.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: leber optic atrophy

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: leber hereditary optic neuropathy

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: leber hereditary optic neuropathy

Litteratur

Carelli V, La Morgia C, Valentino ML, Rizzo G, Carbonelli M, De Negri AM et al. Idebenone treatment in Leber's hereditary optic neuropathy. Brain 2011: 134; e188.

Craven L, Tuppen HA, Greggains GD, Harbottle SJ, Murphy JL, Cree LM et al. Pronuclear transfer in human embryos to prevent transmission of mitochondrial DNA disease. Nature 2010; 465: 82-85.

Giordano C, Iommarini L, Giordano L, Maresca A, Pisano A, Valentino ML et al. Efficient mitochondrial biogenesis drives incomplete penetrance in Leber’s hereditary, optic neuropathy. Brain 2014; 137: 335-353.

Gueven N, Woolley K, Smith J. Border between natural product and drug: Comparison of the related benzoquinones idebenone and coenzyme Q10. Redox Biology 2015; 4: 289-295.

Harding E, Sweeney MG, Miller DH, Mumford CJ, Kellar-Wood H, Menard D et al. Occurrence of a multiple sclerosis-like illness in women who have a Leber’s hereditary optic neuropathy mitochondrial DNA mutation. Brain 1992; 115: 979-989.

Hudson G, Keers S, Yu Wai Man P, Griffiths P, Huoponen K, Savontaus ML et al. Identification of an X-chromosomal locus and haplotype modulating the phenotype of a mitochondrial DNA disorder. Am J Hum Genet 2005; 77: 1086-1091.

Hudson G, Carelli V, Spruijt L, Gerards M, Mowbray C, Achilli A et al. Clinical expression of Leber hereditary optic neuropathy is affected by the mitochondrial DNA-haplogroup background. Am J Hum Genet 2007; 81: 228-233.

Ji Y, Jia X, Li S, Xiao X, Guo X, Zhang Q. Evaluation of the X-linked modifier loci for Leber hereditary optic neuropathy with the G11778A mutation in Chinese. Mol Vis 2010; 16: 416-424.

Kirkman MA, Korsten A, Leonhardt M, Dimitriadis K, De Coo IF, Klopstock T et al. Quality of life in patients with Leber hereditary optic neuropathy. Invest Ophthalmol Vis Sci 2009; 50: 3112-3115.

Kirkman MA, Yu-Wai-Man P, Korsten A, Leonhardt M, Dimitriadis K, De Coo IF et al. Gene-environment interactions in Leber hereditary optic neuropathy. Brain 2009; 132: 2317-2326.

Klopstock T, Yu-Wai-Man P, Dimitriadis K, Rouleau J, Heck S, Bailie M et al. A randomized placebo-controlled trial of idebenone in Leber’s hereditary optic neuropathy. Brain 2011; 134: 2677-2686.

Klopstock T, Metz G, Yu-Wai-Man P, Büchner B, Gallenmüller C, Bailie M et al. Persistence of the treatment effect of idebenone in Leber’s hereditary optic neuropathy. Brain 2013; 136: e230.

Koilkonda RD, Guy J. Leber’s hereditary optic neuropathy-gene therapy: from benchtop to bedside. J Ophthalmol 2011; 2011: 179412.

Leber. Über hereditäre und kongenital-angelegte Sehnervenleiden. Arch Ophtalmol (Berlin) 1871; 17: 249-291.

Man PY, Griffiths PG, Brown DT, Howell N, Turnbull DM, Chinnery PF. The epidemiology of Leber hereditary optic neuropathy in the North East of England. Am J Hum Genet 2003; 72: 333-339.

Pfeffer G, Burke A, Yu-Wai-Man P, Compston D, Alastair S, Chinnery PF. Clinical features of MS associated with Leber hereditary optic neuropathy mtDNA mutations. Neurology 2013; 81: 2073-2081.

Puomila A, Hämäläinen P, Kivioja S, Savontaus ML, Koivumäki S, Huoponen K et al. Epidemiology and penetrance of Leber hereditary optic neuropathy in Finland. Eur J Hum Genet 2007; 15: 1079-1089.

Rosenberg T, Nørby S, Schwartz M, Saillard J, Magalhães PJ, Leroy D et al. Prevalence and genetics of Leber hereditary optic neuropathy in the Danish population. Invest Ophthalmol Vis Sci 2016; 57: 1370-1375.

Sabet-Peyman EJ, Khaderi KR, Sadun AA. Is Leber hereditary optic neuropathy treatable? Encouraging results with idebenone in both prospective and retrospective trials and illustrative case. J Neuroophthalmol 2012; 32: 54-57.

Yu-Wai-Man P, Griffiths PG, Chinnery PF. Mitochondrial optic neuropathies - disease mechanisms and therapeutic strategies. Prog Retin Eye Res 2011; 30: 81-114.

Övrigt

SMER rapport 2013:2. Mitokondriebyte vid allvarlig ärftlig sjukdom – etiska aspekter.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit underlaget är biträdande överläkare Martin Engvall, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-12-06
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.