/
/

Bardet-Biedls syndrom

  • Diagnos: Bardet-Biedls syndrom
  • Synonymer: BBS, Laurence-Moon-Bardet-Biedls syndrom, LMBBS

Innehåll


Publiceringsdatum: 2013-03-14
Version: 3.0 

ICD-10

Q87.8B

Sjukdom/skada/diagnos

Bardet-Biedls syndrom (BBS) kallas i Sverige ibland Laurence-Moon-Bardet-Biedls syndrom (LMBBS). Karaktäristiskt för syndromet är en kombination av synnedsättning, fetma, extra fingrar och/eller tår (polydaktyli), små könsorgan (hypogonadism), njursjukdom och inlärningssvårigheter. Dessutom förekommer många andra mer ovanliga symtom. Både svårighetsgraden och antalet symtom kan variera mellan olika personer med sjukdomen, även inom samma familj.

Sjukdomen beskrevs först av de engelska ögonläkarna JC Laurence och RC Moon, som 1866 rapporterade fyra syskon med näthinnesjukdomen retinitis pigmentosa, övervikt, hypogenitalism och/eller hypogonadism (små yttre könsorgan respektive låga nivåer av könshormon) samt utvecklingsstörning. Spastiska muskelspänningar i benen rapporterades senare i samband med syndromet, och på 1920-talet lade läkarna G Bardet (Frankrike) och A Biedl (Österrike) övervikt och extra fingrar eller tår (polydaktyli) till beskrivningen.

Man anser idag att LMBBS utgörs av två separata sjukdomar, där polydaktyli och fetma inte ingår i Laurence-Moons syndrom, medan de är viktiga komponenter i Bardet-Biedls syndrom. Senare rapporter har visat att även njurförändringar förekommer. Under 1990-talet har det tillkommit ytterligare kunskap om att även tandförändringar och nedsatt luktsinne ingår.

På senare år har man kunnat visa att Bardet-Biedls syndrom ingår i en grupp av sjukdomar som kallas ciliopatier. Sjukdomarna orsakas av en medfödd funktionsnedsättning hos kroppens flimmerhår (cilier).

Förekomst

Syndromet förekommer över hela världen men är vanligare i vissa befolkningsgrupper, till exempel i New Foundland, Kanada och bland beduiner i Kuwait. Uppskattningsvis föds ett till fyra barn varje år i Sverige med Bardet-Biedls syndrom, men det finns en osäkerhet kring hur vanligt det är och uppgifterna varierar.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av förändringar (mutationer) i arvsanlag (gener) som är viktiga för ciliefunktionen. Hittills (2012) finns mutationer rapporterade i 17 olika gener, som alla styr bildningen av (kodar för) proteiner som är av betydelse för normal cilieformation och funktion.

BBS-typ           Gen                    Genlokalisation
BBS 1 BBS1 11q.13.2
BBS 2 BBS2 16q12.2
BBS 3 ARL6 3q11.2
BBS 4 BBS4 15q24.1
BBS 5 BBS5 2q31.1
BBS 6 MKSS 20p12.2
BBS 7 BBS7 4q27
BBS 8 TTC8 14q31.1
BBS 9 BBS9 7p14.3
BBS 10 BBS10 12q21.2
BBS 11 TRIM32 9q33.1
BBS 12 BBS12 4q27
BBS 13 MKS1 17q22
BBS 14 CEP290 12q21.32
BBS 15 C2orf86 2p15
BBS 16 SDCCAG8 1q43
BBS 17 LZTFL1 3p21.3

Tabell över de 17 identifierade BBS-mutationerna.

Hos ungefär 80 procent av alla med Bardet-Biedls syndrom har det varit möjligt att påvisa en sjukdomsframkallande mutation. De vanligaste mutationerna finns i BBS1 (23 procent), BBS2 (8 procent) och BBS10 (20 procent).

Cilier är hårliknande utskott som finns på nästan alla kroppens celler och är viktiga för flera olika cellfunktioner. Rörliga cilier kan utföra svepande rörelser och ansvarar för spermierörlighet och transport av den substans som finns mellan cellerna. Ett korrekt flöde av vätska i kroppen är viktigt för en mängd olika funktioner, som att rensa slem från lungorna och för att bestämma höger-vänsterasymmetri under fosterutvecklingen. Ickerörliga cilier är involverade i andra cellfunktioner, som rörelse, syn, känsel och cellsignalering. Störd ciliefunktion kan leda till utvecklingsdefekter och ge missbildningar i många olika organsystem. Exempel på andra ciliesjukdomar är Alströms syndrom och primär ciliär dyskinesi. Om dessa båda sjukdomar finns separat information i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.

Detaljerade studier har visat att cilien är sammansatt av minst fyra olika funktionella komplex. Dessutom finns ett invecklat system av 100-tals olika proteiner som samverkar för att transport, syntes och nedbrytning av ciliens beståndsdelar ska fungera korrekt. Den exakta betydelsen av de olika proteiner som inte fungerar vid Bardet-Biedls syndrom är ännu inte känd. Ytterligare studier kommer att klargöra mer om hur de olika mutationerna påverkar ciliens struktur och funktion och hur de därigenom ger upphov till de olika symtomen.

Ärftlighet

Historiskt har man ansett att Bardet-Biedls syndrom nedärvs autosomalt recessivt, men ny forskning har visat att hos vissa familjer förekommer så kallad tri- eller multiallelisk nedärvning. Det innebär att det utöver två mutationer i en recessiv gen krävs en tredje mutation i ytterligare en gen för att sjukdomen ska uppstå eller för att syndromet ska bli mer allvarligt. Dessutom förekommer en genetisk överlappning mellan olika ciliopatier, det vill säga att olika mutationer i samma gen kan leda till kliniskt olika diagnoser. Förklaringen anses vara att andra ej identifierade gener påverkar svårighetsgraden genom tri- eller multiallelisk nedärvning.

Autosomal recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Vid triallelisk nedärvning är båda föräldrarna (på samma vis som vid recessiv nedärvning) bärare av en mutation i BBS-gen A, men en av föräldrarna är dessutom bärare av ytterligare en mutation, i BBS-gen B. Vid varje graviditet finns det 25 procents risk att barnet ärver mutationen i BBS-gen A i dubbel uppsättning (som vid recessiv nedärvning). Barnet kommer då att vara helt utan symtom eller ha en lindrig form av syndromet. I 50 procent av fallen ärver barnen mutationen i BBS-gen B, vilket innebär att 12,5 procent av barnen kommer att ärva mutationen i BBS-gen A i dubbel uppsättning tillsammans med en mutation i BBS-gen B. De utvecklar då en svår form av Bardet-Biedls syndrom.

Symtom

Symtomen vid Bardet-Biedls syndrom är varierande, även för personer inom samma familj. De viktigaste symtomen är

  • näthinneförändringar (retinal dystrofi) inkluderande retinitis pigmentosa
  • övervikt
  • extra fingrar och/eller tår och andra skelettförändringar
  • hypogenitalism och/eller hypogonadism (små yttre könsorgan respektive låga nivåer av könshormon)
  • nedsatt njurfunktion
  • inlärningssvårigheter.

Andra symtom som kan förekomma är tandförändringar, leversjukdom, diabetes, manlig infertilitet, nedsatt luktsinne (anosmi), kardiovaskulära missbildningar, missbildningar i centrala nervsystemet, högt blodtryck, sammanväxningar av fingrar och tår, nedsatt hörsel, talsvårigheter, utvecklingsstörning samt beteendeavvikelser. Karaktäristiska ansiktsdrag kan ibland höra till syndromet.

Klassiska (primära) symtom

När diagnosen ställs är det oftast i samband med att de första synproblemen upptäcks, i genomsnitt vid 9 års ålder. Synnedsättningen, som i stort sett finns hos alla med syndromet, orsakas av förändringar i ögats näthinna och ger en betydande funktionsnedsättning. Synen påverkas genom nedsatt mörkerseende, bländningskänslighet, inskränkt synfält och tilltagande synnedsättning. Näthinneförändringarna uppträder tidigt under barndomen, ibland med en särskild form av retinitis pigmentosa med tidig pigmentering i gula fläcken (makula). Även försämrat mörkerseende kan finnas tidigt under barndomen. Synfältet blir sedan successivt mer begränsat, vilket gör det svårt att orientera sig. Från cirka 10 års ålder och framåt i ungdomsåren sker ofta en snabb försämring av synskärpan, som leder till mer eller mindre omfattande synnedsättning.

Ungefär hälften av alla med sjukdomen har någon form av njurpåverkan och cirka 5 procent utvecklar njursvikt. Det är viktigt att känna till att barn med syndromet kan få njursvikt tidigt i barndomen. Njurfunktionen kan försämras av medfödda missbildningar i urinvägarna och annan njursjukdom. Även olika hjärtmissbildningar kan höra till syndromet. Nedsatt njurfunktion och hjärtsjukdom är de vanligaste orsakerna till att personer med syndromet riskerar att dö i förtid.

Ungefär hälften utvecklar övervikt under barnaåren, som sedan finns kvar i vuxen ålder.

Extra fingrar och/eller tår är vanligt. Skelettförändringar, som till exempel ovanligt korta och breda ben i händer och fötter samt sned rygg (skolios), går att se vid en röntgenundersökning. Ungefär 70 procent har någon form av skelettförändring.

Majoriteten av männen (90 procent) har små yttre könsorgan. De har också låga nivåer av könshormon, vilket i regel leder till infertilitet. Hos kvinnor med syndromet kan missbildningar i urinvägarna och könsorganen förekomma.

Inlärningssvårigheter, som är lindriga till måttliga, finns hos ungefär 60 procent.

Sekundära symtom

Det är vanligt att personer med Bardet-Biedls syndrom utvecklar diabetes typ 2. Medfödda missbildningar i centrala nervsystemet kan höra till syndromet. Om utvecklingsstörning förekommer är den lindrig eller medelsvår.

Personer med syndromet kan ha små tänder med korta tandrötter. Ibland kan en del tänder saknas.

Ungefär hälften saknar delvis eller fullständigt luktförmåga.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån kombinationen av symtom.

För att diagnostisera näthinnesjukdom krävs elektroretinografisk undersökning (ERG; undersökning av näthinnans funktion).

DNA-diagnostik är ofta möjlig. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns för närvarande ingen behandling som botar syndromet eller påverkar förloppet, utan insatserna inriktas på att lindra symtomen. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under uppväxtåren behöver barn med Bardet-Biedls syndrom kontakt med olika specialister, som ögonläkare, barnendokrinolog, ortoped, specialisttandläkare och dietist. Det är viktigt att kontroller och behandling samordnas av en barnläkare med helhetssyn på barnet.

Barn som föds med extra fingrar och/eller tår opereras i regel under första levnadsåret. Ibland kan korta och breda fötter kräva specialanpassade skor.

Många med Bardet-Biedls syndrom löper stor risk att få komplikationer från njurarna. Personer med syndromet bör därför kontrolleras regelbundet, för att man så tidigt som möjligt ska upptäcka försämrad njurfunktion och högt blodtryck. Njurtransplantation kan ibland bli nödvändig.

Eftersom många olika typer av hjärtfel kan förekomma är det viktigt att barn med syndromet undersöks av en barnhjärtläkare. Typen av hjärtfel avgör vilken uppföljning och behandling som behövs.

Förebyggande tandvård och regelbunden kontroll hos tandläkare och tandhygienist behövs.

Tidiga habiliteringsinsatser med inriktning mot såväl syn, hörsel som kognitiva och motoriska svårigheter behövs. Samarbete mellan de olika specialistteamen är viktigt. I habiliteringsteamet ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån varje barns behov och kan variera över tid. En nära samverkan med personer i barnets nätverk sker alltid. Insatserna omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få.

Den uttalade synskadan, som uppträder tidigt, innebär stora svårigheter. Det är betydelsefullt med en tidig diagnos. Vid behov förmedlas hjälpmedel och träning i olika tekniker som kompenserar för synskadan. Vid Resurscenter Syn, Stockholm respektive Örebro, inom Specialpedagogiska skolmyndigheten finns rådgivare som kan ge pedagogisk vägledning vid synskada (se under rubriken Resurser på riks- och regionnivå). Det finns dessutom mycket annat som kan göras för att underlätta, som extra belysning (till exempel i klassrummet), kontrastförstärkning och vinkelställbart arbetsbord för att förkorta läsavståndet.

Om man har utvecklingsstörning och synnedsättning är det extra viktigt att också ljudmiljön är god, för att det ska vara lättare att orientera sig, till exempel i skolmiljön och olika fritidsverksamheter.

För en del kan det behövas hörselhjälpmedel för att kompensera för hörselnedsättningen.

Övervikten är svår att behandla, men kan begränsas genom en tidig och konsekvent diet med fasta matrutiner och speciell kost samt regelbunden motion. En dietist kan ge råd om lämplig kost. Både synnedsättningen och övervikten kan göra det svårt att röra på sig. En sjukgymnast kan ge råd om och träning i hur man får en god kroppskännedom.

Såväl barn och ungdomar med syndromet som deras föräldrar kan behöva psykologiskt och socialt stöd både när diagnosen ställs och när olika svårigheter uppkommer. Kontakt med andra barn, ungdomar och familjer i liknande situation är också betydelsefullt.

Vuxna med Bardet-Biedls syndrom behöver fortsatta medicinska kontroller, individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Utredning kan ske i samarbete mellan ögonläkare och barnläkare på hemorten. Genetisk utredning görs vid avdelningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Den forskargrupp vid ögonkliniken i Lund som arbetar med Bardet-Biedls syndrom kan vid behov svara på frågor. Kontaktperson är professor Kristina Tornqvist (adress se under rubriken Resurspersoner).

Specialpedagogiska skolmyndigheten (www.spsm.se) är en statlig, rikstäckande myndighet. Myndighetens uppgift är att ge specialpedagogiskt stöd till kommun och andra huvudmän med ansvar för förskola, skola, skolbarnomsorgen, fristående skolor under statlig tillsyn samt vuxenundervisning. Via nationella resurscenter med specifika inriktningar genomförs utredning och besök för enskilda barn och ungdomar samt information och utbildning till föräldrar, lärare och annan personal. Ett sådant nationellt resurscenter är Resurscenter syn, som finns i Stockholm och Örebro.

Resurscenter syn Stockholm, besöksadress Rålambsvägen 32 B, postadress Box 12161, 102 26 Stockholm, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.stockholm@spsm.se

Resurscenter syn Örebro, besöksadress Eriksbergsgatan 3, 702 30 Örebro, postadress Box 9024, 700 09 Örebro, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.orebro@spsm.se

I anslutning till Resurscenter syn/Örebro finns Ekeskolan, nationell specialskola för elever med synskada och ytterligare funktionsnedsättningar.

Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Professor Sten Andréasson, ögonkliniken, Skånes Universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 12 22.

Med dr, specialistläkare Anna Lindstrand, Klinisk genetik, Centrum för Sällsynta diagnoser, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 75 Stockholm, tel 08-517 756 26, e-post anna.lindstrand@ki.se

Ögonläkare Ruth Riise, Storhamargatan 126, 2315 Hamar, Norge.

Professor Kristina Tornqvist, ögonkliniken, Helsingborgs lasarett, 251 87 Helsingborg, tel 042-406 10 00, e-post kristina.tornqvist@skane.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inga speciella kurser förekommer i Sverige för personer med Bardet-Biedls syndrom. I Norge anordnar Senter for sjeldne diagnoser kurser för personer med syndromet. Information ges av Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Rikshospitalet, 4950 Nydalen, 0424 Oslo, Norge, tel 00 947 23 07 53 40, e-post sjeldnediagnoser@oslo-universitetssykehus.no, www.sjeldnediagnoser.no.

Resurscenter syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten arbetar med information och utbildning. Kontakta Resurscenter syn Örebro respektive Stockholm för närmare information. Se adress under rubrik Resurser på riks-/regionnivå.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se.

Intresseorganisationer

Det finns ett nätverk för personer med Bardet-Biedls syndrom. Kontaktpersoner är Ulla Petersson, tel 021-18 36 46, e-post ulla.petersson@telia.com och Anna-Lena Päkkilä, tel 0451-23101, e-post anna.lena.pakkila@telia.com.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

I Storbritannien finns Laurence-Moon-Bardet-Biedl Society, www.lmbbs.org.uk.

SRF, Synskadades Riksförbund, Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22, e-post info@srf.nu, www.srf.nu

Njurförbundet, Sturegatan 4 A, 5 tr (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 40 500, fax 08-546 40 504, e-post info@njurforbundet.se, www.njurforbundet.se

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Resurscenter Syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten arbetar med information och utbildning. Kontakta Resurscenter syn Örebro respektive Stockholm för närmare information. Se adress under rubrik Resurser på riks-/regionnivå.

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Genetisk forskning om Bardet-Biedls syndrom förekommer på flera ställen i världen. Via Orphanet (www.orphanet.se; www.orpha.net), en referensportal för information om sällsynta diagnoser kan man hitta specifik information om olika projekt.

Vid Centrum för Molekylär Medicin, Karolinska Institutet i Stockholm, pågår forskning kring den genetiska bakgrunden till Bardel-Biedls syndrom och andra ciliopatier. Kontaktperson är med dr Anna Lindstrand, e-post anna.lindstrand@ki.se.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Bardet-Biedls syndrom (artikelnr 2013-2-34), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Nyhetsbrev från Ågrenska om LMBB syndrom, nr 372 (2010) och 388 (2011). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. De finns också tillgängliga på www.agrenska.se.

Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrom (2002). Informationsmaterial från Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Rikshospitalet, 4950 Nydalen, 0424 Oslo, Norge, tel 00 947 23 07 53 40, e-post sjeldnediagnoser@oslo-universitetssykehus.no, www.sjeldnediagnoser.no.

Litteratur

Abu-Safieh L, Al-Anazi S, Al-Abdi L, Hashem M, Alkuraya H, Alamr M et al. In search of triallelism in Bardet-Biedl syndrome. Eur J Hum Genet 2012; 20: 420-427.

Bardet G. Sur un syndrome d’obésité congénitale avec polydactylie et rétinite pigmentaire (Contributon a l’étude des formes cliniques de l’obésité hypophysaire). These de Paris 1920; 470: 9-107.

Beales PL, Elcioglu N, Woolf AS, Parker D, Flinter FA. New criteria for improved diagnosis of Bardet-Biedl syndrome: results of a population survey. J Med Genet 1999; 36, 437-446.

Beales PL. Lifting the lid on Pandora’s box: the Bardet-Biedl syndrome. Curr Opin Genet Dev 2005; 15: 315-323.

Biedl A. Ein Geschwisterpaar mit adiposo-genitaler Dystrofie. Deutsch Med Wochenschr 1922; 4: 1630.

Billingsley G, Bin J, Fieggen KJ, Duncan JL Gerth C, Ogata K et al. Mutations in chaperonin-like BBS genes are a major contributor to disease development in a multiethnic Bardet-Biedl syndrome patient population. J Med Genet 2010; 47: 453-463.

Benzinou M, Walley A, Lobbens S, Charles MA, Jouret B, Fumeron F et al. Bardet-Biedl syndrome gene variants are associated with both childhood and adult common obesity in French Caucasians. Diabetes 2006; 55: 2876-2882.

Davis RE, Swiderski RE, Rahmouni K, Nishimura DY, Mullins RF et al. A knockin mouse model of the Bardet-Biedl syndrome 1 M390R mutation has cilia defects, ventriculomegaly, retinopathy, and obesity. Proc Nat Acad Sci 2007; 104: 19422-19427.

Davis EE, Katsanis N. The ciliopathies: a transitional model into systems biology of human genetic disease. Curr Opin Genet Dev 2012; 22: 290-303.

Forsythe E, Beales PL. Bardet-Biedl syndrome. Eur J Hum Genet 2012; [Epub ahead of print]

Fulton AB, Hansen RM, Glynn RJ. Natural course of visual functions in the Bardet-Biedl syndrome. Arch Ophthalmol 1993; 111: 1500-1506.

Green JS, Parfrey PS, Harnett JD, Farid NR, Cramer BC, Johnson G et al. The cardinal manifestations of Bardet-Biedl syndrome, a form of Laurence-Moon-Biedl syndrome. N Engl J Med 1989; 321: 1002-1009.

Harville HM, Held S, Diaz-Font A, Davis EE., Diplas BH, Lewis RA et al. Identification of 11 novel mutations in eight BBS genes by high-resolution homozygosity mapping. J Med Genet 2010; 47: 262-267.

Iannaccone A, Mykytyn K, Persico AM, Searby CC, Baldi A, Jablonski MM et al. Clinical evidence of decreased olfaction in Bardet-Biedl syndrome caused by a deletion in the BBS4 gene. Am J Med Genet A 2005; 132: 343-346.

Katsanis N, Lupski JR, Beales PL. Exploring the molecular basis of Bardet-Biedl syndrome. Hum Mol Genet 2001; 10: 2293-2299.

Krasse Borgström M, Riise R, Tornqvist K, Granath L. Anomalies in the permanent dentition and other oral findings in individuals with Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrome. J Oral Pathol Med 1995; 25: 86-89.

Kulaga HM, Leitch CC, Eichers ER, Badano JL, Lesemann A, Hoskins BE et al. Loss of BBS proteins causes anosmia in humans and defects in olfactory cilia structure and function in the mouse. Nat Genet 2004; 36: 994-998.

Laurence JC, Moon RC. Four cases of “Retinitis pigmentosa” occurring in the same family and accompanied by general imperfections of development. Ophthalmol Rev 1866; 2: 32-41.

Laurier V, Stoetzel C, Muller J, Thibault C, Corbani S, Jalkh N et al. Pitfalls of homozygosity mapping: an extended consanguineous Bardet-Biedl syndrome family with two mutant genes (8BBS2, BBS10), three mutations, but no triallelism. Eur J Hum Genet 2006 Jul 5.

Muller J, Stoetzel C, Vincent MC, Leitch CC, Laurier V, Danse JM et al. Identification of 28 novel mutations in the Bardet-Biedl syndrome genes: the burden of private mutations in an extensively heterogeneous disease. Hum Genet 2010; 127: 583-593.

Mykytyn K, Braun T, Carmi R, Haider NB, Searby CC, Shastri M et al. Identification of the gene that, when mutated, causes the human obesity syndrome BBS4. Nat Genet 2001; 28: 188-91.

Nachury MV, Loktev AV, Zhang Q, Westlake CJ, Peranen J, Merdes A et al. A core complex of BBS proteins cooperates with the GTPase Rab8 to promote ciliary membrane biogenesis. Cell 2007; 129: 1201-1213.

Nishimura DY, Searby CC, Carmi R, Elbedour K, Van Maldergem L, Fulton AB et al. Positional cloning of a novel gene on chromosome 16q causing Bardet-Biedl syndrome (BBS2). Hum Mol Genet 2001; 10: 865-874.

O’Dea D, Parfrey PS, Harnett JD, Hefferton D, Cramer BC, Green J. The importance of renal impairment in the natural history of Bardet-Biedl syndrome. Am J Kidney Dis 1996; 27: 776-783.

Riise R. Visual function in Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrome. A Survey of 26 cases. Acta Ophthalmol (Copenh) 1987; 65 suppl 182: 128-131.

Riise R, Andréasson S, Tornqvist K. Full-field electroretinograms in individuals with the Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrome. Acta Ophthalmol Scand 1996; 618-620.

Riise R, Andréasson S, Tornqvist K. Ocular findings in the Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrome. Acta Ophthalmol Scand 1996; 74: 612-617.

Rudling O, Riise R, Tornqvist K, Jonsson K. Skeletal abnormalities of hands and feet in Laurence-Moon-Bardet-Biedl syndrome. A radiographic study. Skeletal radiology 1996; 25: 655-660.

Schachat AP, Maumenee IH. Bardet-Biedl syndrome and related disorders. Arch Ophthalmol 1982; 100: 285-288.

Seo S, Guo D-F, Bugge K, Morgan DA, Rahmouni K, Sheffield VC et al. Requirement of Bardet-Biedl syndrome proteins for leptin receptor signaling. Hum Mol Genet 2009; 18: 1323-1331.

Shah AS, Farmen SL, Moninger TO, Businga TR, Andrews MP, Bugge K et al. Loss of Bardet-Biedl syndrome proteins alters the morphology and function of motile cilia in airway epithelia. Proc Nat Acad Sci 2008; 105: 3380-3385.

Slavotinek AM, Stone EM, Mykytyn K, Heckenlively JR, Green JS, Heon E et al. Mutations in MKKS cause Bardet-Biedl syndrome. Nat Genet 2000; 26: 15-16.

Smaoui N, Chaabouni M, Sergeev YV, Kallel H, Li S, Mahfoudh N et al. Screening of the eight BBS genes in Tunisian families: no evidence of triallelism. Invest Ophthalmol Vis Sci 2006; 47: 3487-3495.

Stenram Unne. Ciliopati-orsak till flera besynnerliga syndrom. Läkartidningen 2011; 7: 332-335.

Stoetzel C, Laurier V, Faivre L, Megarbane A, Perrin-Schmitt F, Verloes A et al. BBS8 is rarely mutated in cohort of 128 Bardet-Biedl syndrome families. J Hum Genet 2006; 51: 81-84.

Stoetzel C, Laurier V, Davis EE, Muller J, Rix S, Badano JL et al. BBS10 encodes a vertebrate-specific chaperonin-like protein and is a major BBS locus. Nat Genet 2006; 38: 521-524.

Tan PL, Barr T, Inglis PN, Mitsuma N, Huang SM, Garcia-Gonzalez MA et al. Loss of Bardet-Biedl syndrome proteins causes defects in peripheral sensory innervation and function. Proc Nat Acad Sci 2007; 104: 17524-17529.

Zaghloul NA, Katsanis N. Mechanistic insights into Bardet-Biedl syndrome, a model ciliopathy. J Clin Invest 2009; 119: 428-437.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: laurence-moon-bardet-biedl syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: bardet-biedl syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Kristina Tornqvist, Helsingborgs lasarett.

Vid revideringen av materialet har även med dr, specialistläkare Anna Lindstrand, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna i Stockholm, medverkat.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2013-03-14
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.