/
/

Kongenital myasteni

  • Diagnos: Kongenital myasteni
  • Synonymer:

    Kongenitala myastena syndrom
    Congenital myasthenic syndromes
    CMS

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-12-30
Version: 3.0

ICD-10

G70.2

Sjukdom/skada/diagnos

Kongenital myasteni är en grupp ärftliga muskelsjukdomar. Gemensamt för sjukdomarna är uttröttbarhet och svaghet i musklerna, vilket beror på en störning i överföringen av impulser från nerver till muskler. Den glatta muskulaturen i inre organ och hjärtmuskulatur påverkas inte vid kongenital myasteni. Svårighetsgraden kan variera och det går inte att generellt förutsäga vilka funktionsnedsättningar som kan uppstå.

De olika sjukdomarna kan delas in utifrån ärftlighet, vilka symtom som kan uppstå, vilket protein som är förändrat eller var felet i impulsöverföringen uppstår. Den här texten tar upp några av de vanligaste sjukdomarna i gruppen utifrån om felet i impulsöverföringen sker före, i eller efter omkopplingsstället från nerver till muskler.

Behovet av behandling är olika för de olika sjukdomarna och skiljer sig från person till person. Insatserna inriktas på att kompensera för funktionsnedsättningarna.

Den första beskrivningen av kongenital myasteni gjordes 1937 av Harold B Rothbart. Sjukdomen beskrevs sedan också av Frank B Walsh och William F Hoyt 1959. Kongenital innebär att sjukdomen finns redan vid födseln och myasteni betyder muskelsvaghet. Sjukdomarna som ingår i gruppen ska inte förväxlas med neonatal myasteni, ett övergående tillstånd med muskelsvaghet hos en liten andel nyfödda vars mödrar har sjukdomen myastenia gravis.

Förekomst

Förekomsten av kongenital myasteni uppskattas internationellt till cirka en person per 100 000 invånare. Den exakta förekomsten i Sverige är inte känd, men uppskattningsvis finns det mellan 40 och 60 personer i landet med någon av dessa sjukdomar. Troligen finns det ytterligare personer som har någon av sjukdomarna utan att ha fått rätt diagnos.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen beror på en störning i överföringen av impulser från nervceller till muskler (neuromuskulär transmission). Nervcellernas impulser överförs via synapser, det vill säga det utrymme som fungerar som omkopplingsställe från nerver till muskler (se figur). Indelningen av sjukdomarna utgår från om felet i impulsöverföringen finns före synapsen (presynaptiskt), i synapsen (synaptiskt), efter synapsen (postsynaptiskt) eller om orsaken är ett förändrat protein av betydelse för att synapsen ska kunna nybildas eller behålla sin struktur och funktion.

Orsaken är en förändring (mutation) i någon av de gener som är en mall för tillverkningen av (kodar för) vissa proteiner som behövs för överföringen av impulser från nerv till muskel. Mutationerna påverkar funktionen av såväl signalsubstansen acetylkolin och det enzym som normalt bryter ned acetylkolin som av mottagarproteinet (receptorn) på muskelfibern. I dag känner man till ett 20-tal olika gener som om de är muterade leder till kongenital myasteni.

När en nervimpuls når nervändan frisätts en stor mängd av signalsubstansen acetylkolin. Acetylkolinet sprids i synapsutrymmet mellan nerv och muskel och fäster på ett speciellt mottagarprotein på muskeln. Detta protein kallas acetylkolinreceptorn och består av fem olika enheter (två α-/alfa-, en β-/beta-, en δ-/delta- och en ε-enhet/epsilonenhet), anordnade som en por vilken fungerar som en rörformad kanal för positivt laddade joner. Acetylkolinreceptorer finns i muskelfibern, ansamlade inom ett begränsat område som kallas motoriska ändplattan.

När en acetylkolinmolekyl fäster på en acetylkolinreceptor öppnas receptorns jonkanal och positivt laddade joner strömmar genom kanalen. Detta leder till en minskning av skillnaden i den elektriska spänningen mellan muskelfiberns in- och utsida. När tillräckligt många acetylkolinreceptorer nås av signalsubstansen acetylkolin minskar spänningsskillnaden över muskelfibermembranet till en kritisk nivå, benämnd depolarisationsnivån. Då utlöses en muskelelektrisk signal som sprids längs muskelfibern, vilket i sin tur leder till att muskelfibrerna dras samman. Mellan varje nervimpuls bryts den frisatta signalsubstansen acetylkolin snabbt ned med hjälp av enzymet acetylkolinesteras, och den normala spänningsskillnaden mellan muskelfiberns in- och utsida i ändplattan återställs. Felet i impulsöverföringen vid kongenital myasteni sker hos 75 procent postsynaptiskt, hos 15 procent synaptiskt och hos 10 procent presynaptiskt.

Figur. Impulsöverföringen från nerv till muskel.

Figur. Impulsöverföringen från nerv till muskel.

Presynaptisk defekt

Genen CHAT, belägen på kromosom 10 (10q11.2), kodar för proteinet kolinacetyltransferas, ett enzym som är nödvändigt för tillverkningen av signalsubstansen acetylkolin. En mutation i genen leder till brist på acetylkolin i nervändsluten, vilket i sin tur leder till kongenital myasteni med episodisk apné (andningsuppehåll).

Synaptisk defekt

Genen COLQ (collagenic tail subunit of the acetylcholinesterase) påverkar bindvävstråden som ska hålla enzymet acetylkolinesteras på plats i ändplattan. Acetylkolinesterasbrist i ändplattan medför att signalsubstansen acetylkolin inte kan brytas ned och att ändplattan överstimuleras så att nervcellernas impulser blockeras. Till följd av den konstanta överstimuleringen minskar också antalet tillgängliga acetylkolinreceptorer.

Postsynaptiska defekter

De vanligaste orsakerna till postsynaptisk defekt är en mutation i någon av generna CHRNA1, CHRNB1, CHRND och CHRNE, vilka kodar för α-, ß-, ð- respektive ε-enheterna i acetylkolinreceptorn. Mutationerna medför antingen en brist på fungerande acetylkolinreceptorer eller att jonkanalen kan få en förlängd (slow channel syndrome) eller förkortad öppningstid (fast channel syndrome). Mutationer i ε-enheten medför en brist på acetylkolinreceptor och är särskilt vanlig i Mellanöstern och i länder runt Medelhavet.

Andra defekter

Flera mutationer i gener som kodar för proteiner av betydelse för synapsens normala struktur har identifierats. Exempel på detta är en mutation i genen RAPSN, som kodar för rapsyn, ett protein med betydelse för att acetylkolinreceptorerna ansamlas på ett korrekt sätt i den motoriska ändplattan. En annan gen som påverkar ansamlingen av receptorn är DOK7. DOK7 aktiverar i sin tur MUSK, som kodar för tyrosinkinas, en muskelspecifik receptor. Enstaka personer eller familjer med mutationer i andra gener, till exempel ARGN och MUSK, har också beskrivits. Även vissa mutationer i SCN4A, som kodar för skelettmuskelns spänningsberoende natriumkanal, kan genom påverkan på inflöde av natriumjoner medföra kongenital myasteni.

Sjukdomsform Gen Kromosom Protein
Kongenital myasteni med episodisk apné CHAT 10q11.2 kolinacetyltransferas
Acetylkolinesterasbrist COLQ 3p25.1 acetylinkolinesteras
Slow-channel syndrome CHRNE1 CHRNA2 CHRNB 17p13.2 2q31.1 17p13.1 subenhet ε subenhet α subenhet ß
Fast-channel syndrome CHRND 2q37.1 subenhet ð
Acetylkolinreceptorbrist RAPSN CHRNA1 CHRND CHRNG CHRNB CHRNE 11p11.2 2q31.1 2q37.1 2q37.1 17p13.1 17p13.2 rapsyn
subenhet α subenhet ð subenhet γ subenhet ß subenhet ε
DOK7-associerad bäcken-gördel-myasteni DOK7 4p16.3 dok-7-protein
GFPT1-associerad bäcken-gördel-myasteni GFPT1 2p13.3 glukosamin-fruktos-6-fosfat-aminotransferas
DPAGT1-associerad bäcken-gördel-myasteni DPAGT1 11q23.3 glykosyltransferas 4
Multipelt pterygium-syndrom, Escobartypen CHRNG 2q37.1 subenhet Ƴ
Ovanliga former
LAMB2 3p21 laminin
PLEC1 8q24 plektin
MUSK 9p31.3 muskelspecifikt receptortyrosinkinas
AGRN 1p36.33 agrin
SNC4A 17q23.3 skelettmuskelns spänningsberoende natriumkanal

Tabell. De olika formerna av kongenital myasteni med gener och proteiner.

Kongenital myasteni ska inte förväxlas med neonatal myasteni, ett tillstånd med muskelsvaghet hos ett fåtal nyfödda vars mödrar har sjukdomen myastenia gravis. Myastenia gravis tillhör gruppen autoimmuna sjukdomar och innebär att kroppens immunsystem producerar antikroppar som blockerar impulsöverföringen mellan nerver och muskler. Via moderkakan överförs antikroppar till det nyfödda barnet och orsakar en störning i impulsöverföringen. Antikropparna bryts sedan ned inom en-tre månader, varvid symtomen försvinner. Vid kongenital myasteni är orsaken genetisk och det finns inga sådana antikroppar.

Ärftlighet

De olika sjukdomarna i gruppen kongenital myasteni nedärvs oftast autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur. Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Även autosomal dominant nedärvning kan förekomma vid en av sjukdomarna, slow channel syndrome. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

De olika dominant ärftliga sjukdomarna kan också uppkomma genom nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Symtom

Gemensamt för de flesta med kongenital myasteni är onormal uttröttbarhet av musklerna och muskelsvaghet som visar sig tidigt i barndomen, vanligen under de första två levnadsåren. Några barn är svaga redan vid födseln och har svårt att suga, sätter i halsen eller får andningssvårigheter, men i sällsynta fall kan symtomen visa sig först vid 20-30 års ålder. Graden av muskelsvaghet varierar mycket, och tillfälliga försämringar förekommer ofta i samband med infektioner. Vanligt är nedhängande ögonlock (ptos), dubbelseende, nasalt tal, sväljningsproblem och svårigheter att gå i trappor eller att springa.

Presynaptisk defekt

Vid den ovanligaste formen av de varianter som beskrivs i denna text, kongenital myasteni med episodisk apné, visar sig symtomen under första levnadsåret eller under tidig barndom. Attacker med andningsuppehåll (apnéer) inträffar under spädbarns- och barnaåren. Apnéerna uppträder plötsligt och utan förvarning. För det mesta kommer de i samband med feber, kräkningar, spänning eller upphetsning, men de kan också förekomma utan någon känd anledning. Attackerna med andningsuppehåll är livshotande och kan pågå allt ifrån några minuter till många timmar eller dagar. I vissa fall behöver barnen andningshjälp en vecka eller längre. Eftersom även korta apnéer är livshotande måste barnen ha ständig övervakning, till exempel med apnélarm, och anhöriga och vårdare måste känna till hur man ger andningshjälp. Mellan apnéattackerna har barnen inga symtom alls, eller bara lindriga sådana i form av hängande ögonlock och allmän muskelsvaghet. Allt eftersom barnet blir äldre kommer attackerna mera sällan.

Barnen kan också ha nedsatt förmåga att suga och skrika eller andra symtom på muskelsvaghet, till exempel störning av ögonens rörelser och svaghet i musklerna i svalget samt svaghet i ben och armar.

Synaptisk defekt

Acetylkolinesterasbrist är den näst vanligaste formen av kongenital myasteni. Symtomen visar sig före två års ålder och kan ibland märkas redan hos spädbarn i form av muskelsvaghet, ögonlock som hänger ned samt dålig förmåga att skrika och suga. Den motoriska utvecklingen är försenad, och barnen lär sig sitta och gå senare än vad som är normalt. Ögonens rörelser är kraftigt begränsade, och pupillerna drar bara ihop sig obetydligt när de utsätts för ljus. Senare, ofta mellan åtta och tolv års ålder, försämras muskelfunktionen så att barnen får svårt att gå. De kan också få en tilltagande snedhet i ryggen (skolios) och andningssvikt.

Postsynaptiska defekter

Primär acetylkolinreceptorbrist är den vanligaste formen av kongenital myasteni. Ungefär hälften har denna form av sjukdomen. Symtomen beror på vilken del av acetylkolinreceptorn som påverkats av mutationen. Sjukdomen finns därför i såväl lindrig som medelsvår och svår form.

Vid den svåra formen visar sig symtomen redan under nyföddhetsperioden, med nedhängande ögonlock, svaga ögonrörelser och allmän muskelsvaghet som också påverkar sväljning och andning. Barnen har ofta svårt att andas och behöver andningshjälpmedel (respirator). Den motoriska utvecklingen är försenad. Barnen kan också få skolios, och det kan förekomma förändringar i ansiktsskelettet som leder till bettfelställningar.

För barn med den medelsvåra formen brukar symtomen inte bli uppenbara förrän vid ungefär ett års ålder, när muskelsvagheten gör att de har svårt att röra ögonen och ögonlocken hänger ned. Svagheten och uttröttbarheten i övrig muskulatur är relativt lindrig och ger inga stora funktionsnedsättningar.

Den lindrigaste formen innebär att den motoriska utvecklingen i stort sett är normal, frånsett att barnen kan vara klumpiga och ha lite svårt att springa.

Gemensamt för alla formerna är att sjukdomen är stationär, vilket innebär att det inte sker vare sig någon försämring eller förbättring över tid. Prognosen vid primär acetylkolinreceptorbrist beror på om man har sjukdomen i lindrig, medelsvår eller svår form.

Vid slow channel syndrome skiljer sig symtomens svårighetsgrad och insjuknandeåldern mycket mellan olika personer. En del kan insjukna redan under spädbarnstiden, medan andra blir sjuka först i 50-årsåldern. De som tidigt får symtom på muskelsvaghet får en svårare form av sjukdomen. Muskler i ansikte, nacke, bål samt i armar och ben kan bli påverkade. Även andningsmusklerna kan drabbas. Mest uttalad är svagheten i nacken och i de underarmsmuskler som sträcker i handled och fingrar. Med ökande ålder försämras muskelstyrkan successivt, liksom uthålligheten.

Fast channel syndrome ger symtom som oftast finns redan vid födseln eller visar sig under första eller andra levnadsåret. Muskelsvagheten och uttröttbarheten varierar i svårighetsgrad, men ofta påverkas muskler kring ögon, i ansikte, nacke och bål samt i armar och ben. En del kan också ha medfödda felställningar av lederna (artrogrypos).

Andra defekter

Mutationer i DOK7 ger oftast symtom under barndomen eller i tidig vuxen ålder, med svaghet i ben och höfter som leder till gångsvårigheter. Det är också vanligt med nedhängande ögonlock och svårigheter med andningen. Sjukdomen är fortskridande, men graden av muskelsvaghet varierar mellan olika personer. Symtomen kan misstolkas som en variant av limb-girdle muskeldystrofi.

Vid mutationer i RAPSN finns symtomen redan från födseln eller visar sig i barndomen, men det finns också personer med mutationen som insjuknar i tonåren eller i tidig vuxenålder. Svaghet i svalg- och andningsmuskulaturen samt i nacken är vanligt, liksom svaghet i de kroppsnära (proximala) stora muskelgrupperna. Nedhängande ögonlock förekommer ofta, medan det är mer ovanligt att ögonens rörelser påverkas. Om man har en medfödd svaghet kan det också förekomma ledfelställningar.

Diagnostik

Diagnos inom gruppen kongenital myasteni ställs med ledning av karaktäristiska symtom och insjuknandeålder samt med hjälp av neurofysiologiska undersökningar, framför allt repetitiv nervstimulering (RNS). Vid RNS stimuleras en nerv med snabbt upprepade elektriska impulser. Det uppstår då ett muskelelektriskt svar och en ryckning i den muskel som nerven styr, varvid storleken på det muskelelektriska svaret mäts. När impulsöverföringen mellan nerv och muskel är störd visar undersökningen olika avvikelser:

  • Kongenital myasteni med episodisk apné: Muskelsvaret minskar vid RNS, men först efter långvarig nervstimulering eller efter aktivt muskelarbete.
  • Acetylkolinesterasbrist: Även en enstaka nervstimuleringsimpuls leder till upprepade små muskelsammandragningar. RNS ger en minskning av muskelsvaret.
  • Primär acetylkolinreceptorbrist: RNS innebär ett snabbt minskat muskelsvar.
  • Mutation i DOK7-genen: RNS ger ett snabbt minskat muskelsvar.
  • Slow channel syndrome: Dels minskar muskelsvaret vid RNS snabbt, dels leder enstaka nervstimuleringsimpulser till upprepade små muskelsammandragningar.
  • Fast channel syndrome: RNS leder till ett snabbt minskat muskelsvar.

För att skilja de olika kongenitala myastenierna från varandra och från andra sjukdomar med störd impulsöverföring mellan nerv och muskel görs vanligen även tre andra test. Vid enkelfiber-EMG (singelfiber-EMG) undersöks effektiviteten i impulsöverföringen genom att en tunn nål sticks in i den undersökta muskeln.

Förekomsten av antikroppar mot acetylkolinreceptor eller muskelspecifikt tyrosinkinas (MuSK) kan mätas för att så långt möjligt utesluta den autoimmuna sjukdomen myastenia gravis. Även effekten på muskelkraften efter injektion i blodet av ett läkemedel som blockerar nedbrytningen av acetylkolin kan mätas.

Det är ofta möjligt att göra DNA-baserad diagnostik. Korrekt diagnos är viktig både för genetisk information och för att det är möjligt att behandla vissa former av kongenital myasteni med läkemedel. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/åtgärder

Gemensamt för de olika sjukdomarna inom gruppen kongenital myasteni är att de ger ökad uttröttbarhet och svaghet i muskulaturen. Eftersom en del också ger andra symtom och finns i olika svårighetsgrader går det inte att generellt förutsäga vilka funktionsnedsättningar som kan uppstå. Behovet av behandling är därför individuellt och insatserna inriktas på att kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen kan medföra.

Medicinsk behandling

Vid kongenital myasteni med episodisk apné förbättras muskelstyrkan och musklernas uthållighet efter behandling med läkemedel som blockerar nedbrytningen av acetylkolin (acetylkolinesterashämmare). Barnets andning registreras med en apparat som larmar vid andningsuppehållen, samtidigt som det i barnets närhet måste finnas omedelbar tillgång till andningshjälpmedel (ballong med mask, hemrespirator). Allt eftersom barnet blir äldre kommer andningsuppehållen alltmer sällan och upphör så småningom helt.

Vid acetylkolinesterasbrist blir behandling av andningssvikt med hemrespirator ibland aktuell. Acetylkolinesterashämmare hjälper inte och kan ibland till och med förvärra symtomen. Två läkemedel som kan prövas är efedrin och albuterol. Det är viktigt med regelbunden uppföljning och behandling av skolios. Korsett kan vara till god hjälp, men ibland behövs operation.

Slow channel syndrome kan behandlas med läkemedel som minskar mängden efterurladdningar i musklerna (kinidin). Uttröttbarheten i musklerna minskar då och muskelstyrkan förbättras. Graden av förbättring varierar från person till person, och risken för oönskade biverkningar är relativt stor. Även fluoxetin, ett läkemedel som hämmar återupptaget av serotonin i nervänden, har förbättrat muskelfunktionen hos personer med slow channel syndrome. Behandling med acetylkolinesterashämmare kan däremot leda till försämring.

Vid fast channel syndrome består behandlingen av en kombination av amifampridin (3,4 diaminopyridin, DAP), som ökar frisättningen av acetylkolin från nervändslutet, och acetylkolinesterashämmare. Behandlingen ökar uthålligheten i muskulaturen och muskelstyrkan förbättras.

För de flesta med primär acetylkolinreceptorbrist lindras symtomen med samma kombinationsbehandling av läkemedel som vid fast channel syndrome. Även efedrinklorid kan prövas, och vissa kan bli hjälpta av salbutamol, som är en vanlig astmabehandling. Vid kongenital myasteni orsakad av mutation i DOK7-genen är efedrinklorid effektivt i många fall, ibland i kombination med acetylkolinesterashämmare. RAPSN-mutation behandlas med acetylkolinesterashämmare, eventuellt i kombination med amifampridin.

Flera olika läkemedel kan förvärra symtomen vid kongenital myasteni. Bland dessa finns ciprofloxacin, klorokin, litium, fenytoin och betablockerare.

Övrigt

Barn med kongenital myasteni kan behöva habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående får också stöd.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

För barn och ungdomar är det viktigt med information till förskolan och skolan om lämpliga fysiska aktiviteter och att dessa anpassas efter vars och ens fysiska förutsättningar. Exempelvis kan schemat konstrueras så att det finns möjlighet till pauser och att förflyttningarna mellan olika aktiviteter är rimliga.

Kunskap om varför symtomen uppstår gör det lättare att förhålla sig till sina egna och omgivningens förväntningar på vad man ska orka med. Den gör det också lättare att ta ställning till olika utbildningar och yrkesval, liksom vilka aktiviteter som är lämpliga att delta i. Det finns belägg för att lågintensiv träning inte är skadlig och att den sannolikt har positiva effekter på muskelfunktionen. Simning och vattengymnastik/vattenlek är exempel på lämpliga former av träning.

Förändrade arbetssätt, anpassningar och hjälpmedel både på arbetsplatsen och i hemmet kan göra det möjligt att vara aktiv utifrån sina egna förutsättningar.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Utredning av barn och vuxna med muskelsjukdomar görs främst vid barnneurolog- och vuxenneurologkliniker vid landets universitetssjukhus. Personer med kongenital myasteni bör få möjlighet att träffa en neurolog med särskilt kunnande om neuromuskulära sjukdomar.

Vid landets regionhabiliteringar och i landstingens/regionernas specialistteam finns särskild kompetens för bedömning och träning.

Resurspersoner

För vuxna
Docent Håkan Askmark, Neurocentrum, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 23 03.

Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, tel 031-342 69 10, e-post christopher.lindberg@vgregion.se.

Docent Ritva Matell, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-51 77 47 02, e-post ritva.matell@karolinska.se

För barn
Docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post niklas.darin@vgregion.se.

Professor Thomas Sejersen, neuropediatriken, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella funktionen sällsynta diagnoser har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord congenital myasthenic syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning om kongenital myasteni bedrivs främst av professor Andrew Engel vid Mayo-kliniken, Rochester, USA. I Europa sker forskning vid Genzentrum und Friedrich-Baur-Institute, Ludwig-Maximilians-Universität, München, Tyskland (professor Hans Lochmüller) och vid Neurosciences group, Weatherall Institute of Molecular Medicine, The John Radcliffe Hospital, Headington, Oxford, Storbritannien (professor D Beeson).

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord congenital myasthenic syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord congenital myasthenic syndrome..

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Beeson D, Hantai D, Lochmüller H, Engel A. 126th International Workshop: Congenital myasthenic syndromes, 24-26 September 2004, Naarden, The Netherlands. Neuromusc Disord 2005; 15: 498-512.

Engel AG, Lambert EH, Mulder D, Torres C, Sahashi K, Bertorini T et al. A newly recognised congenital myasthenic syndrome attributed to a prolonged open time of the acetylcholine-induced ion channel. Ann Neurol 1982; 11: 553-569.

Engel AG, Ohno K, Shen X-M, Sine SM. Congenital myasthenic syndromes: multiple molecular targets at the neuromuscular junction. Ann NY Acad Sci 2003; 998: 138-160.

Engel AG, Sine SM. Current understanding of congenital myasthenic syndromes. Cur Opin Pharmacol 2005; 5: 308-321.

Engel AG, Shen XM, Selcen D, Sine SM. Congenital myasthenic syndromes: pathogenesis, diagnosis and treatment. Lancet Neurol 2015; 14: 420-434.

Harper CM, Engel AG. Quinidine sulfate therapy for the slow-channel congenital myasthenic syndrome. Ann Neurol 1998; 43: 480-484.

Harper CM. Congenital myasthenic syndromes. Semin Neurol 2004; 24: 111-123.

Kinali M, Beeson D, Pitt MC, Jungbluth H, Simonds AK, Aloysius A et al. Congenital myasthenic syndromes in childhood: Diagnostic and management challenges. J Neuroimmunol 2008; 201-202: 6-12.

Müller JS, Herczeqfalvi A, Vilchez JJ, Colomer J, Bachinski LL, Mihaylova V et al. Phenotypical spectrum of DOK7 mutations in congenital myasthenic syndromes. Brain 2007; 130: 1497-1506.

Ohno K, Engel AG, Shen X-M, Selcen D, Brengman J, Harper CM et al. Rapsyn mutations in humans cause endplate acetylcholine-receptor deficiency and myasthenic syndrome. Am J Hum Genet 2002; 70: 875-885.

Palace J, Lashley D, Newsom-Davis J, Cossins J, Maxwell S, Kennett R et al. Clinical features of the DOK7 neuromuscular junction synaptopathy. Brain 2007; 130: 1507-1515.

Parr JR, Jaywant S. Childhood myasthenia: clinical subtypes and practical management. Dev Med Child Neurol 2007; 49: 629-635.

Pitt M. Neurophysiological strategies for the diagnosis of disorders of the neuromuscular junction in children. Dev Med Child Neurol 2008; 50: 328-333.

Rothbart HB. Myasthenia gravis in children: its familial incidence. JAMA 1937; 108: 715-717.

Schara U, Barisic N, Deschauer M, Lindberg C, Straub V, Strigl-Pill N et al. Ephedrine therapy in eight patients with congenital myasthenic syndrome due to DOK7 mutations. Neuromuscul Disord 2009; 12: 828-832.

Slater CR, Fawcett PRW, Walls TJ, Lyons PR, Bailey SJ, Beeson D et al. Pre- and post-synaptic abnormalities associated with impaired neuromuscular transmission in a group of patients with ‘limb-girdle myasthenia’. Brain 2006; 129: 2061-2076.

Walsh FB, Hoyt WF. External ophtalmoplegia as part of congenital myasthenia in siblings: myasthenia gravis in children: report of family showing congenital myasthenia. Am J Ophtal 1959; 47: 28-34.

Walton JM, Nattrass FJ. On the classification, natural history and treatment of the myopathies. Brain 1954; 77: 169-184.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: myasthenic syndrome, congenital

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: congenital myasthenic syndromes

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: congenital myasthenic syndromes

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Christopher Lindberg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-12-30
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationsentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.