Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Kongenitala muskeldystrofier

  • Diagnos: Kongenitala muskeldystrofier
  • Synonymer: Se rutan nedan

Innehåll


Publiceringsdatum: 2009-05-18
Version: 2.2

Kongenital muskeldystrofi med laminin α2-brist
Ullrichs kongenitala muskeldystrofi
Integrin α-brist
Walker-Warburgs syndrom
Muscle-eye-brain disease
Fukyamas kongenitala muskeldystrofi
Kongenital muskeldystrofi 1C
Kongenital muskeldystrofi 1D
LMNA-relaterad kongenital muskeldystrofi
Kongenital muskeldystrofi med rigid spine

ICD-10

G71.2

Sjukdom/skada/diagnos

Kongenitala (medfödda) muskeldystrofier är en grupp muskelsjukdomar som skiljer sig från andra former av muskeldystrofi genom att symtomen vanligtvis visar sig redan före födseln eller under det första levnadsåret. Karaktäristiskt för sjukdomarna är att muskelfibrerna bryts ned (dystrofi), med uttalad muskelsvaghet och inskränkt rörlighet i lederna som följd. Symtomens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn.

Inom sjukdomsgruppen finns flera olika undergrupper som alla har sina särskilda kännetecken. En del barn med kongenital muskeldystrofi har enbart muskelsjukdom, med varierande grad av muskelsvaghet, medan sjukdomen hos andra även kan påverka organ som hjärna, ögon och hjärta.

Sjukdomsgruppen beskrevs första gången 1903 av den engelske barnläkaren och neurologen Frederick Eustace Batten. För närvarande (2009) känner man till 13 olika ärftliga former av kongenital muskeldystrofi, men i många fall är den bakomliggande orsaken till sjukdomen inte känd. Utvecklingen är intensiv, och nya sjukdomsmekanismer upptäcks.

Det finns också andra former av muskeldystrofi, där symtomen inte visar sig lika tidigt i livet, som Beckers muskeldystrofi, Duchennes muskeldystrofi, Emery-Dreifuss muskeldystrofi och facioskapulohumeral muskeldystrofi. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.

Förekomst

I Sverige föds ungefär tre barn per år med kongenital muskeldystrofi. De vanligaste formerna är α-dystroglykanopatier, kongenital muskeldystrofi med merosinbrist (laminin α2-brist) och kollagen 6-relaterad muskeldystrofi (Ullrichs kongenitala muskeldystrofi).

Orsak till sjukdomen/skadan

Kongenitala muskeldystrofier orsakas av förändringar (mutationer) av arvsanlag (gener) som styr bildningen av olika proteiner av betydelse för att musklerna ska fungera. Brist på eller total avsaknad av dessa proteiner leder till sjukdom. De olika sjukdomarna kan delas in i fyra grupper efter vilken typ av proteiner i muskelcellen som är drabbad:

Grupper beroende på orsaken Sjukdomar Muterad gen
1) Muskeldystrofi som beror på mutationer i gener vilka kodar för strukturella proteiner i muskelcellens hölje eller i andra proteinkomplex utanför muskelfibern Kongenital muskeldystrofi med laminin α2-brist (med merosinbrist, MDC1A) LAMA2
Ullrichs kongenitala muskeldystrofi COL6A1, COL6A2, COL6A3
Integrin α7-brist ITGA7
2) Muskeldystrofi som beror på mutationer i gener vilka kodar för enzymer som kopplar kolhydrater till proteinet
α-dystroglykan i muskelcellens membran
(α-dystro-glykanopatier)
Walker-Warburgs syndrom POMT1, POMT2
Muscle-eye-brain disease POMTGnT1
Fukyamas kongenitala muskeldystrofi FUKUTIN
Kongenital muskeldystrofi 1C FKRP
Kongenital muskeldystrofi 1D LARGE
3) Muskeldystrofi som orsakas av defekter i proteiner i muskelcellens kärnmembran LMNA-relaterad kongenital muskeldystrofi LMNA
4) Muskeldystrofi som beror på ett förändrat protein i det endoplasmatiska retiklet Kongenital muskeldystrofi med rigid spine
SEPN1

 

1) Muskeldystrofi som beror på mutationer i gener vilka kodar för strukturella proteiner i muskelcellens hölje (basalmembranet) eller i andra proteinkomplex utanför muskelfibern (extracellulär matrix).

Kongenital muskeldystrofi med laminin-α2-brist orsakas av en mutation av en gen som har fått namnet LAMA2. Den kodar för ett protein kallat laminin α2 eller merosin. Merosin finns normalt i muskelcellens membran, binder till proteinerna α–dystroglykan och integrin α7 och kopplar därigenom samman extracellulär matrix med muskelfiberns cellskelett (det nätverk av proteinfibrer som bestämmer cellens form och rörelseförmåga). Om merosin saknas eller inte finns i tillräcklig mängd leder det till att membranet blir instabilt. Detta gör i sin tur att muskelfibrer bryts ner och dör.

Ullrichs kongenitala muskeldystrofi beror på att proteinet kollagen 6 är felaktigt uppbyggt. Det är ett extracellulärt matrixprotein som är uppbyggt av de tre kedjorna α1, α2, α3. Kedjorna kodas av generna COL6A1, COL6A2 och COL6A3. Sjukdomsorsakande mutationer har identifierats i samtliga tre gener. Mutationer i dessa gener kan också orsaka Bethlems myopati, som är en annan medfödd muskelsjukdom. Det finns också övergångsformer mellan dessa båda sjukdomar.

Vid integrin α7-brist finns inte tillräckligt av det protein som binder till laminin a2.

2) Muskeldystrofi som beror på mutationer i gener vilka kodar för enzymer (glykotransferaser) som kopplar kolhydrater till proteinet α-dystroglykan i muskelcellens membran

Sjukdomsgruppen kallas också α-dystroglykanopatier. För närvarande (2009) känner man till sex olika gener som kan ge upphov till α-dystroglykanopati. De har beteckningarna POMT1, POMT2, POMTGnT1, FUKUTIN, FKRP och LARGE.

α-dystroglykan är en del av proteinkomplexet DAPC (dystrophin associated protein complex) som finns i flera vävnader, till exempel muskler, nerver, hjärta och hjärna. I muskeln förbinder α-dystroglykan det aktin-associerade cellskelettet och proteinet dystrofin med laminin α2-kedjan i muskelcellens membran. Eftersom α-dystroglykan har många kolhydratgrupper som fungerar som mellanled för interaktionen med laminin α2 kan en störning förmodas påverka både denna och andra interaktioner.

Mutationer i POMT1 och POMT2 beskrevs först vid Walker-Warburgs syndrom, medan mutationer i POMGnT1 framför allt är associerade med muscle-eye-brain disease. Mutationer i FKRP har oftast beskrivits vid limb girdle muskeldystrofi typ 2I men också vid kongenital muskeldystrofi 1C, medan mutationer i FUKUTIN beskrivits vid Fukyama kongenitala muskeldystrofi och mutationer i LARGE vid kongenital muskeldystrofi 1D. På senare år har det visat sig att olika mutationer i dessa gener kan ge upphov till alltifrån Walker-Warburgs syndrom till skulder-bäckenmuskeldystrofi (limb girdle) som börjar först senare i livet. I Sverige verkar det som om mutationer POMGnT1 och FKRP är vanligast av dystroglykanopatierna.

3) Muskeldystrofi som orsakas av defekter i proteiner i muskelcellens kärnmembran.

LMNA-relaterad kongenital muskeldystrofi har nyligen visat sig bero på nymutationer (se under Ärftlighet) i LMNA-genen. Genen kodar för ett protein i kärnmembranet. Mutationer i denna gen kan också ge upphov till flera andra muskelsjukdomar, som autosomal dominant Emery-Dreifuss muskeldystrofi, limb-girdle muskeldystrofi typ 1B, dilaterad kardiomyopati med retledningspåverkan och axonal neuropati, men även till sjukdomar som inte har med musklerna att göra, som partiell lipodystrofi, för tidigt åldrande och restriktiv dermatopati.

4) Muskeldystrofi som beror på ett förändrat protein i det endoplasmatiska retiklet.

Det endoplasmatiska retiklet är ett sammanhängande system av membranklädda, vätskefyllda kanaler och blåsor i muskelcellen, med stor betydelse för tillverkning, lagring och transport av proteiner. Mutationer i SEPN1-genen ger brist på selenoprotein N (ett protein i det endoplasmatiska retiklet vars funktion inte är känd) och kan påvisas vid kongenital muskeldystrofi med rigid spine.

Ärftlighet

Kongenitala muskeldystrofier nedärvs nästan alltid autosomalt recessivt. Det innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

LMNA-relaterad kongenital muskeldystrofi beror ofta på en nymutation (en förändring av arvsanlagen som uppträder för första gången hos personen själv och inte är nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn genom autosomalt dominant nedärvning. Det innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och riskerar inte att föra den vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

Symtom

En kongenital muskeldystrofi visar sig under första levnadsåret och karaktäriseras av muskelsvaghet och minskad muskelspänning (hypotonus), ibland redan före födseln genom nedsatta fosterrörelser. Svaga andningsmuskler gör det svårt att andas, och en del barn får komplikationer i form av lunginflammation. Barnen kan också ha svårt att suga, äta och svälja. Den motoriska utvecklingen är försenad, och kraftig muskelsvaghet kan ge inskränkt rörlighet (kontrakturer) som successivt tilltar. Muskelsvagheten brukar vara mest uttalad i lår- och bäckenmuskler samt i axlar och överarmar. Svagheten kan även leda till sned rygg (skolios), vilket i sin tur kan försämra andningsförmågan. Hur svåra symtomen blir är mycket varierande. Ibland påverkar sjukdomen också andra organ, som hjärnan, ögonen och hjärtat. I de svåraste fallen kan sjukdomen vara dödlig under barndomen.

1) Symtom vid mutationer i gener vilka kodar för strukturella proteiner i muskelcellens hölje (basalmembranet) eller i andra proteinkomplex utanför muskelfibern (extracellulär matrix).

Kongenital muskeldystrofi med laminin a2-brist (kongenital muskeldystrofi med merosinbrist, MDC1A)

Nedsatt muskelspänning och muskelsvaghet finns redan från födseln eller visar sig under de första levnadsmånaderna. Svagheten drabbar ofta muskelgrupper som ligger närmare kroppens centrum mer än muskler som ligger längre ut. Musklerna i nacken och bålen är oftast uttalat svaga. Barnens motoriska förmåga kan som mest utvecklas så att de kan sitta utan stöd och ibland stå med stöd, men det är mycket ovanligt att de lär sig gå. Muskelstyrkan förändras oftast inte mycket över tid.

Inskränkt rörlighet i höfter, knän, armbågar och anklar, följt av stelhet (rigiditet) och skolios av ryggen, utvecklas nästan alltid. Svårigheter att andas, äta och dricka är vanliga komplikationer. Nedsatt andning under sömnen brukar utvecklas i skolåldern och kan i värsta fall leda till livshotande andningssvikt redan under barndomen. Hjärtsvikt är ovanligt men kan förekomma.

Merosin finns också i nervsystemet. Vid magnetkameraundersökning av hjärnan går det att se förändringar i hjärnans vita substans, och undersökning av perifera nerver visar nedsatt nervledningshastighet. Anläggningsstörning i form av förändringar av hjärnans vindlingar och underutveckling av förbindelsen mellan mitthjärnan och förlängda märgen och/eller lillhjärnan finns hos en liten andel. Detta är ibland förknippat med utvecklingsstörning, men de allra flesta har normal begåvning. Epilepsi förekommer hos en tredjedel. Synen är normal.

Det finns enstaka barn där sjukdomen har ett lindrigare förlopp, vilket gör att de kan lära sig gå utan stöd. Orsaken är då mutationer i LAMA2 som i mindre grad påverkar laminin a2-kedjan. Det kan också göra att sjukdomen börjar först senare i livet och då som limb-girdle muskeldystrofi.

Ullrichs kongenitala muskeldystrofi

Sjukdomen visar sig i nyföddhetsperioden i form av muskelsvaghet och rund rygg (kyfos). Ofta har barnen också inskränkt rörlighet i leder nära bålen, sned hals (tortikollis) och urledvridning (luxation) av höfterna. Leder som sitter längre från kroppens centrum är överrörliga (hyperlaxerade), och hälbenet är ofta framträdande. Vid de svårare formerna saknas överrörligheten. Efter hand kan rörligheten bli inskränkt även i leder som från början var överrörliga, som fotleder, handleder och fingerböjare (fingerflexorer). Den motoriska förmågan varierar mycket mellan olika barn med sjukdomen. En del lär sig gå i normal tid eller efter några år, medan andra inte lär sig gå. Senare i livet kan gångförmågan försämras och försvinna, framför allt på grund av att rörligheten i flera leder har minskat. Den intellektuella utvecklingen är normal.

Huden är ofta torr och har ett karaktäristiskt utseende med förtjockat och taggigt hornlager (follikulär hyperkeratos), överskott på ärrbildande kollagenrik bindväv (keloid) och mjukare konsistens i handflator och fotsulor.

Det är vanligt med uttalad skolios. Den sneda ryggen tillsammans med muskelsvagheten leder ofta till andningsproblem under uppväxten. Däremot brukar hjärtat inte påverkas.

Integrin α7-brist

Brist på integrin α-7 kan ge upphov till en mycket sällsynt kongenital muskeldystrofi, som hittills bara har beskrivits hos enstaka personer i världen. Den kännetecknas av en lindrig medfödd muskelsjukdom med muskelsvaghet och försenad motorisk utveckling.

2) Symtom vid mutationer i gener vilka kodar för enzymer (glykotransferaser) som kopplar kolhydrater till proteinet α-dystroglykan i muskelcellens membran.

Vid α-dystroglykanopatier kan även hjärnan, ögonen och i vissa fall hjärtat påverkas. Sjukdomsgruppen kallas också för cobblestone (kullerstensmönstrade) lissencefalisyndrom.

I hjärnan kan sjukdomarna leda till anläggningsdefekter i hjärnbarken (kortikal dysplasi). Hjärnbarken har då få och för stora hjärnvindlingar (pakygyri), för många och otillräckligt utvecklade hjärnvindlingar (polymikrogyri) eller total avsaknad av hjärnvindlingar (agyri). Hjärnmissbildningen beror på en migrationsstörning. Det innebär en störning i hjärncellernas vandring från bildningsplatsen centralt i hjärnan ut mot hjärnytan, där hjärnbarkens olika lager anläggs. I cobblestone lissencefali ingår även förändringar i hjärnans vita substans, förstorade hålrum (ventriklar) i hjärnan, förminskad lillhjärna (lillhjärnshypoplasi) och förminskad hjärnstam (hjärnstamshypoplasi).

Påverkan på ögonen kan visa sig i allt från avvikande ögonrörelser till svår närsynthet, översynthet, grå starr (katarakt) och grön starr (glaukom). Vid de svåraste formerna kan ögonen vara onormalt små (mikroftalmi), och näthinneavlossning kan förekomma. Detta kan i sin tur ge en allvarlig synnedsättning.

Walker-Warburgs syndrom

Denna kongenitala muskeldystrofi är den svåraste formen av α-dystroglykanopati, med den svåraste formen av hjärnmissbildning i form av typ II lissencefali (avsaknad av hjärnvindlingar), avsaknad av hjärnbalken (agenesi av corpus callosum), underutvecklad lillhjärna (cerebellär hypoplasi), hydrocefalus och ibland hjärnbråck (encefalocele). Även ögonsymtomen är oftast allvarliga, med blindhet och onormalt små ögon. En del barn kan ha kluven gom eller läpp. Hos pojkar kan det finnas avvikelser i könsorganen. Muskelsvagheten, muskelförtviningen (atrofin) och felställningarna är uttalade, och barnen lär sig inte att förflytta sig. De har svårt att dricka och äta och behöver få näring via magsond eller så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrotomi; operativt åstadkommen förbindelse mellan bukvägg och magsäck). Barnen lever oftast inte längre än till 3-årsåldern.

Muscle-eye-brain disease (MEB)

Denna form av kongenital muskeldystrofi kan variera mycket i svårighetsgrad. Den karaktäriseras av muskeldystrofi i kombination med att hjärnan och ögonen också är påverkade. Alla har en utvecklingsstörning som är måttlig eller svår. I vilken grad centrala nervsystemet är påverkat varierar mellan olika barn. I den svåraste formen ingår att hjärnbarken har för få, för många eller för stora hjärnvindlingar som också kan vara otillräckligt utvecklade eller saknas helt. Hjärnbalken kan delvis saknas, liksom de bansystem som styr viljemässigt utlösta rörelser (pyramidbanorna), och hydrocefalus förekommer också. Lindriga former innebär att hjärnstammen är platt och att det finns förändringar av lillhjärnan med avsaknad av dess mittersta del. Cystor är också vanligt. Även bildningen av hjärnans vita substans kan vara minskad (hypomyelinisering). Ögonsymtomen kännetecknas av uttalad närsynthet, störning av näthinnans utveckling samt grön och grå starr. Med åldern finns risk för näthinneavlossning.

I nyföddhetsperioden är barnen uttalat slappa i musklerna. Vid den svåraste formen utvecklar de inte blickkontakt eller huvudkontroll, lär sig inte sitta och avlider under de första levnadsåren. Vid mindre allvarliga former har barnen oftast en viss bibehållen syn, trots uttalad närsynthet, som gör det möjligt för dem att ha blickkontakt. De lär sig sitta utan stöd och kan ibland lära sig enstaka ord. Barn med lindrigare former kan lära sig gå, men ofta påverkas motoriken inte bara av muskelsvagheten utan också av muskelryckningar (spasticitet) och svårigheter att samordna rörelser (ataxi), vilket gör att gångförmågan sedan kan försvinna. Epilepsi är vanligt. De flesta uppnår vuxen ålder.

Fukyamas kongenitala muskeldystrofi

I Japan är detta den näst vanligaste formen av muskeldystrofi efter Duchennes muskeldystrofi. Sjukdomen är däremot mycket ovanlig i andra länder. En karaktäristisk kombination av symtom är allmän muskelsvaghet, utvecklingsstörning, epilepsi och ögonförändringar. Barnen är muskelsvaga redan vid födseln. Hjärnans anläggning är påverkad, med bland annat underutveckling av hjärnbarken (cerebral och cerebellär kortikal dysplasi). I främre delen av hjärnan är hjärnvindlingarna för många och outvecklade, medan de i bakre delen är för få och för stora. Det är vanligt att hjärnstammen är förminskad. Förändringar i den vita substansen, liksom cystor i lillhjärnan, kan också förekomma.

Cirka hälften har tecken på att ögonen är påverkade, med allt från avvikande ögonrörelser till svår närsynthet, översynthet och grå starr. Näthinneavlossning liksom onormalt små ögon kan också förekomma.

Även hjärtat kan vara påverkat. Det är mycket vanligt att pumpförmågan blir försämrad och leder till att kammare och förmak blir förstorade (dilaterad kardiomyopati), vilket brukar utvecklas under andra levnadsdecenniet. Barn med Fukuyamas muskeldystrofi lever oftast upp till vuxen ålder.

Kongenital muskeldystrofi 1C

Denna form av kongenital muskeldystrofi kännetecknas av nedsatt muskelspänning och muskelsvaghet från födseln eller de första levnadsmånaderna. Den motoriska utvecklingen brukar vara mycket försenad och begränsad, vilket innebär att barnen kan lära sig sitta och ta ett par steg med stöd under sina första tio år. Svagheten i andningsmusklerna tilltar och leder oftast till andningssvikt under uppväxten. Benmusklerna och tungan kan vara förstorade. Hjärtat kan också påverkas i form av dilaterad kardiomyopati.

Magnetkameraundersökning av hjärnan och ögonundersökning brukar inte visa några avvikelser. De flesta har normal begåvning, men vid svårare former kan centrala nervsystemet påverkas, vilket kan leda till lindrig utvecklingsstörning. Hos en del barn kan det finnas avvikelser i lillhjärnan, medan hjärnstammen är normal.

Kongenital muskeldystrofi 1D

Detta verkar vara en mycket ovanlig form, som bara finns beskriven hos enstaka personer i världen. Förutom muskeldystrofi får barnen en svår utvecklingsstörning. Magnetkameraundersökning av hjärnan har visat strukturella förändringar och påverkan på den vita substansen.

3) Symtom vid defekter i proteiner i muskelcellens kärnmembran.

LMNA-relaterad kongenital muskeldystrofi Barn med denna form insjuknar med muskelsvaghet under första levnadsåret. Mest typiskt är svaghet och förtvining av bålmuskulaturen, som framför allt drabbar nackmusklerna och påverkar förmågan att hålla huvudet upprätt (så kallat dropped head-sign). I extremiteterna märks svagheten mest i överarmar och underben. I enstaka fall utvecklas barnen inte alls motoriskt. Det är vanligt med klumpfot, och ryggstelhet och ryggrad som är framåtkrökt i en båge (thorakal lordos) utvecklas tidigt. Senare utvecklas också andra ledfelställningar. Andningssvikt är vanligt och många behöver andningsstöd under barndomen. Längre fram i livet finns risk att hjärtrytmen påverkas.

4) Symtom vid defekter i proteiner i det endoplasmatiska retiklet.

Rigid spine med muskeldystrofi typ 1

Denna form av muskeldystrofi karaktäriseras av muskulär hypotonus och svaghet under första levnadsåret. Framför allt drabbas muskulaturen i nacken och bålen, vilket leder till att barnet inte kan hålla uppe huvudet. Barnen lär sig krypa och gå i normal tid. De mest uttalade symtomen är ryggstelhet och skolios, som utvecklas tidigt under barndomen. Stabilisering med korsett och tidig fixering med operation kan hjälpa. Stelhet i bröstkorgen tillsammans med svaghet i diafragmamuskeln gör att barnen kan få andningssvikt redan under barndomen eller ungdomsåren.

Ofta är även ansiktsmuskler och de muskler som hör ihop med svalget svaga, och barnen får högt gomtak och ofta nasalt tal. De har ofta svårt att gå upp i vikt, och det är därför viktigt att de får ett så bra näringsintag som möjligt. Lätt till måttlig svaghet av musklerna i till exempel överarmar och lår är vanligt, liksom lindriga kontrakturer i hälsenan, men det påverkar ytterst sällan förmågan att förflytta sig utan hjälp. Den förmågan finns i allmänhet kvar till vuxen ålder om det inte utvecklas en svår skolios som inte går att operera.

Det finns enstaka barn som har sjukdomen i en lindrigare form med isolerad nacksvaghet eller lindrig svaghet i hela kroppen utan påtaglig andningssvaghet.

Mutationer i SEPN1-genen kan utöver muskeldystrofi med rigid spine även ge upphov till andra muskelsjukdomar.

Diagnostik

Olika provtagningar och undersökningar leder fram till diagnosen:

  • Analys av kreatinkinas (CK) i blodprov. När muskelfibrer bryts ned läcker innehållet ut i blodbanan, och det kan då finnas förhöjda nivåer av bland annat kreatinkinas (CK) i blodprov. Vid kongenital muskeldystrofi är den nedbrytande processen ofta lindrigare än vid andra former av muskeldystrofi, vilket gör att CK i blodet ibland kan vara nästan normalt.
  • Mikroskopisk undersökning av en liten bit av en muskel (muskelbiopsi) är viktigt för att fastställa diagnosen. Oftast ses då tecken på muskeldystrofi genom att muskelfibrerna brutits ned och dött och ersatts av bindväv och fett. Vid kongenital muskeldystrofi är förändringarna ibland lindrigare. De är mer ospecifika, med ökad variation av muskelfibrernas storlek, centrala kärnor och fibros, samt ibland en ökad andel typ 1-fibrer.
  • Immunohistokemisk undersökning av muskelprovet, vilket innebär att man med antikroppar kan leta efter proteiner som är påverkade för att ta reda på vilken typ av kongenital muskeldystrofi det rör sig om.
  • Magnetkameraundersökning av hjärnan ingår numera vanligen i diagnostiken, i synnerhet om barnet har tecken på allmänt försenad utveckling, hydrocefalus och ögonmissbildning. Vissa barn (särskilt de små) kan ha svårt att ligga stilla under undersökningen, som då görs under narkos.
  • Neurofysiologisk undersökning kan i bland vara av värde. EMG (elektromyografi) innebär undersökning av muskelfibrernas elektriska aktivitet. Vid kongenital muskeldystrofi syns ofta tecken på muskelpåverkan. Neurografi innebär att nerver i armar och ben undersöks. Vid kongenital muskeldystrofi med merosinbrist kan nervernas ledningshastighet vara något sänkt.
  • Blodprov för DNA-baserad diagnostik är viktigt för att ställa en definitiv diagnos. Fosterdiagnostik är möjlig om mutationen är känd.
    I samband med att en diagnos inom gruppen kongenitala muskeldystrofier ställs bör familjen erbjudas genetisk information.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu inte någon botande behandling, utan insatserna inriktas på att lindra symtom, kompensera för funktionsnedsättningar och skapa god livskvalitet. Det är viktigt med regelbunden medicinsk uppföljning, liksom att familjen får fortlöpande information om diagnosen och sjukdomsutvecklingen.

Andning

Eftersom andningsmusklerna är svaga är andningsbesvär vanligt vid kongenitala muskeldystrofier. Andra faktorer som kan påverka andningen är skolios, nedsatt funktion i svalgmusklerna (bulbär dysfunktion), att magmunnen inte sluter tätt utan magsaft tränger upp i matstrupen (gastroesofageal reflux), problem med sekret samt återkommande nedre luftvägsinfektioner. Det är viktigt att tidigt upptäcka och förebygga kronisk andningssvikt. Lungfunktionen bör därför regelbundet kontrolleras genom att andningsvolymen mäts både när barnet ligger och sitter. Om kapaciteten är mindre än hälften av den förväntade finns risk för att andningssvikten blir kronisk, med i första hand nedsatt andning (hypoventilation) nattetid. Detta visar sig som orolig sömn, obehagliga drömmar, nattliga uppvaknanden, morgonhuvudvärk, dagtrötthet, nedsatt energi, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter. Vid misstanke om att barnets andning är nedsatt under natten bör utredning med andningsregistrering göras. I första hand behandlas nattlig hypoventilation med respirator via näs- eller ansiktsmask.

Infektioner

Luftvägsinfektioner kan försämra andningen. Man bör därför vara extra uppmärksam och tidigt ta kontakt med läkare för bedömning. Antibiotika bör ges frikostigt och syrgasbehandling övervägas. Det kan också behövas hjälp av en sjukgymnast med andningsgymnastik och för att kunna hosta upp sekret. Ibland kan luftvägarna behöva sugas rena. Det är också viktigt att säkerställa att personer med kongenital muskeldystrofi får tillräcklig mängd vätska och kalorier. Behandling med en så kallad hostmaskin (kinsufflator-exsufflator, cough-assist) kan övervägas. Det är ett hjälpmedel som kan vara till hjälp för att transportera bort slem från luftvägarna och som också förhindrar att en del av lungorna faller samman (atelektas). Vid ytterligare försämring kan respirator med näs- eller andningsmask ibland behövas.

Om infektioner är ett vanligt problem kan det bero på att andningen är nedsatt nattetid, att magsaft tränger upp i matstrupen eller att funktionen i svalgmusklerna är nedsatt. Detta kan behöva utredas genom att nattetid mäta syremättnaden i blodet (pulsoximetri), 24-timmarsmätning av surhetsgraden (pH-mätning) i matstrupen samt röntgenundersökning (videofluoroskopi).

Årlig vaccinering mot influensa och pneumokocker bör ges till alla med sjukdomen. Förebyggande behandling med antibiotika kan ibland behövas.

Mun och svalg

Munmotoriken är ofta försvagad. Förutom svårigheter att äta kan det leda till talsvårigheter och dregling. Ät- och sväljproblem utreds och behandlas av specialistteam på sjukhus (dysfagi- och nutritionsteam), i vilket det ingår dietist och logoped.

Ibland kan sondmatning behövas, och vid långdragna besvär kan det bli aktuellt med så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi), en operativt åstadkommen förbindelse mellan bukvägg och magsäck.

Bettavvikelser kan också förekomma, till följd av nedsatt funktion i ansikts- och tuggmuskulatur. Munhygien och tandvård är därför viktigt, och ibland kan barnen behöva få kontakt med barntandvårdsspecialist och tandregleringsspecialist. En del kan få förbättrad munmotorik med hjälp av olika träningsprogram.

Skolios

Det finns en risk för skolios framför allt hos dem som saknar gångförmåga. Korsett kan då behövas för att stödja buk och bröst. Om skoliosvinkeln blir stor kan det påverka hjärt-lungfunktionen och göra det svårt att förflytta sig och sitta. Det är därför viktigt att fortlöpande kontrollera ryggen och att barnet har en bra sittställning. Om skoliosen tilltar kan det ibland behövas operation.

Palliativ vård

I de svåraste fallen kan kongenital muskeldystrofi vara dödlig under barndomen. Det gör att det ibland blir aktuellt med palliativ vård i livets slutskede. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra anhöriga och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset.

Habiliteringsinsatser

Familjen behöver tidigt kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. För barn med en sjukdomsform som medför synnedsättning ingår också synhabilitering.

Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska och sociala området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Förutom barnet/den unge kan även föräldrar och syskon få stöd. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som finns. De varierar över tid men sker alltid i nära samverkan med de personer som finns i barnets/den unges nätverk.

Inskränkt ledrörlighet behandlas och förebyggs med rörelseuttag och tänjningsövningar. Ofta sker detta i kombination med individuellt utprovade skenor (ortoser). En del av barnen behöver ståskal för att komma upp i stående ställning.

En bra sittställning är viktig för att förebygga skolios och ger bra förutsättningar för barnet att kunna använda händer och armar. De barn som inte kan gå bör få rullstol tidigt och lära sig rullstolsteknik så att de kan ta sig fram på egen hand. Även små barn kan lära sig manövrera en eldriven stol. Skolbarn med svårare sjukdom använder en kombination av flera stolar. Många andra hjälpmedel finns som kan kompensera för funktionsnedsättningar, till exempel speciell toalettstol, duschbädd samt höj- och sänkbar säng. Vid muskelsvaghet i armar och händer kan en dator vara till stor hjälp i skolarbetet.

Ofta behöver omgivningen anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna. Det gäller den fysiska miljön, men lika viktig är den sociala miljön, det vill säga hur barnet/den unge blir bemött.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att familjen kan leva ett aktivt liv trots barnets funktionsnedsättningar.

Äldre ungdomar och vuxna

Äldre tonåringar och vuxna behöver fortsatt regelbunden medicinsk uppföljning och individuellt utformade habiliteringsinsatser.

Eftersom behovet av praktisk hjälp i vardagslivet kan vara stort kan boende i specialanpassad lägenhet med personliga assistenter vara en av flera olika bra lösningar.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Vid universitetssjukhusens barnneurologiska enheter sker ett samlat diagnostiskt arbete. Där finns tillgång till de olika specialbedömningar som behöver göras, och barnet läggs in för utredning. Ibland ställs diagnosen i stället på hemortssjukhuset. Vid behov kan universitetsklinik konsulteras.

Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, internetadress www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Barn

Docent Niklas Darin och professor Már Tulinius, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Docent Thomas Sejersen, Neuropediatriken, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Vid övriga universitetssjukhus hänvisas till vederbörande överläkare i barnneurologi.

Vuxna

Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, neurologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, Göteborg, tel 031-343 10 00.

Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, har sommarläger för ungdomar med muskelsjukdomar varje år (adress se under Intresseorganisationer).

Intresseorganisationer

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20, Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, internetadress www.rbu.se.
RBU har en arbetsgrupp för muskelsjukdomar. Kontakt förmedlas genom riksförbundet. Kontaktombud finns dessutom i varje län.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se.

I USA finns patientorganisationen Muscular Dystrophy Association (MDA), e-post mda@mdausa.org, internetadress www.mdausa.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.  

Forskning och utveckling (FoU)

Ett forskningsprojekt för att kartlägga oklara former av kongenitala muskeldystrofier finns vid Göteborgs universitet.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Kongenitala muskeldystrofier (artikelnr 1996-126-1006), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Dokumentation från Ågrenska om kongenital muskeldystrofi, nr 451 (2013). Dokumentationerna är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Dokumentationerna finns på www.agrenska.se.

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk (2004). En bok om unga människor vars liv även omfattar muskelsjukdom, utgiven av Rädda Barnen, ISBN 91-7321-121-4. Boken finns även som CD, kan beställas från Rädda Barnen, www.rb.se.

Doktorn kunde inte riktigt laga mig (2007). En bok av Christina Renlund om små barn, sjukdom och funktionshinder, utgiven av Gothia förlag ISBN 978-91-7205-553-7.

Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 194 (2002). Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Nyhetsbrevet finns tillgängligt på internetadress www.agrenska.se.

Muscular Dystrophy Association (MDA) i USA (se under rubriken Intresseorganisationer) har information på engelska om bland annat kongenitala muskeldystrofier på sin hemsida, www.mdausa.org.

Litteratur

Darin N, Tulinius M. Neuromuscular disorders in childhood: a descriptiv epidemiological study from western Sweden. Neuromuscul Disord 2000; 10: 1-9.

Godfrey C, Clement E, Mein R, Brockington M, Smith J, Talim B et al. Refining genotype phenotype correlations in muscular dystrophies with defective glycosylation of dystroglycan. Brain 2007; 130: 2725-2735.

Hayashi YK, Chou FL, Engvall E, Ogawa M, Matsuda c, Hirabayashi S et al. Mutations in the integrin alpha7 gene cause congenital myopathy. Nat Genet 1998; 19: 94-97.

Lampe AK, Bushby KM. Collagen VI related muscle disorders. J Med Genet 2005; 42: 673-685.

Longman C, Brockington M, Torelli S, Jimenez-Mallebrera C, Kennedy C, Khalil N et al. Mutations in the human LARGE gene cause MDC1D, a novel form of congenital muscular dystrophy with severe mental retardation and abnormal glycosylation of alpha-dystroglycan. Hum Mol Genet 2003; 12: 2853-2861.

Muntoni F, Voit T. The congenital muscular dystrophies in 2004: a century of exciting progress. Neuromuscul Disord 2004; 14: 635-649.

Muntoni F, Voit T. 133rd ENMC International Workshop on Congenital Muscular Dystrophy (IXth International CMD Workshop) 21-23 January 2005, Naarden, The Netherlands. Neuromuscul Disord 2005; 15: 794-801.

Oliveira J, Santos R, Soares-Silva I, Jorge P, Vieira E, Oliviera M et al. LAMA2 gene analysis in a cohort of 26 congenital muscular dystrophy patients. Clin Genet 2008; 74: 592-512.

Peat RA, Smith JM, Compton AG, Baker NL, Pace RA, Burkin DJ et al. Diagnosis and etiology of congenital muscular dystrophy. Neurology 2008; 71: 312-321.

Quijano-Roy S, Mbieleu B, Bonnemann CG, Jeannet PY, Colomer J, Clarke NF et al. De novo LMNA mutations cause a new form of congenital muscular dystrophy. Ann Neurol 2008; 64: 177-186.

Schara U, Kress W, Bonnemann CG, Bretibach-Faller N, Korenke CG, Schreiber G et al. The phenotype and long-term follow-up in 11 patients with juvenile selenoprotein N1-related myopathy. Eur J Paediatr Neurol 2008; 12: 224-230.

Simonds AK. Respiratory complications of the muscular dystrophies. Semin Respir Crit Care Med 2002; 23: 231-238.

Tajshargi H, Darin N, Tulinius M, Oldfors A. Early onset myopathy with a novel mutation in the Selenoprotein N gene (SEPN1). Neuromuscul Disord 2005; 15: 299-302.

Wallgren-Pettersson C, Bushby K, Mellies U, Simonds A. 117th ENMC workshop: ventilatory support in congenital neuromuscular disorders—congenital myopathies, congenital muscular dystrophies, congenital myotonic dystrophy and SMA (II) 4-6 April 2003, Naarden, The Netherlands. Neuromuscul Disord 2004; 14: 56-69.

Omvårdnad

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red. Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003. Finns som pdf på internetadress www.lul.se/Global/HOH/Bov/Dokument/Det_ar_nu.pdf.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: muscular dystrophy, congenital merosin-deficient, included
Fukuyama congenital muscular dystrophy
Walker-Warburg syndrome
muscle-eye-brain disease

m fl.

GeneReviews (University of Washington), internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
sökord: congenital muscular dystrophy

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2009-05-11
Version: 2.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.