Ebolautbrottet 2014

Har du frågor om ebola? På vår sida om ebola finns information om vart du kan vända dig.

/
/

Kennedys sjukdom

  • Diagnos: Kennedys sjukdom
  • Synonymer: Spinobulbär muskelatrofi, X-kromosombunden; SBMA

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 4.0

Sjukdom/skada/diagnos

Kennedys sjukdom är en ärftlig neuromuskulär sjukdom som kännetecknas av långsamt fortskridande muskelförtvining och svaghet. Sjukdomen förekommer nästan bara hos män. Den beskrevs första gången 1968 av den amerikanske neurologen William R Kennedy. Sedan dess har ett 30-tal olika benämningar använts, till exempel spinobulbär muskelatrofi (SBMA) eller X-kromosombunden spinobulbär neuronopati.

Kennedys sjukdom har likheter med ALS, amyotrofisk lateralskleros (se Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser), men förloppet är betydligt lindrigare. Det är därför viktigt att särskilja dessa två diagnoser.

Förekomst

I Sverige känner man till några tiotal personer med Kennedys sjukdom. Enligt internationell medicinsk litteratur är förekomsten cirka 3 per 100 000 invånare. Från Vasaregionen i västra Finland har en relativt hög förekomst (15 per 100 000) rapporterats. Eftersom Kennedys sjukdom är sällsynt och symtomen ibland kan vara lindriga är det sannolikt att en del personer med sjukdomen ännu inte har fått rätt diagnos.

Orsak till sjukdomen/skadan

Kennedys sjukdom orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget (genen) AR på X-kromosomen (Xq11-q12). Den styr bildningen av (kodar för) proteinet androgenreceptorn (AR). Ett område i AR-genen uppvisar en instabilitet hos personer med sjukdomen. Instabiliteten har uppkommit på grund av att en speciell DNA-sekvens i AR-genen (CAG) upprepas i för många kopior. Normalt har alla människor 17-34 sådana kopior. Personer med fler än 37 kopior utvecklar Kennedys sjukdom, och ju fler kopior, desto svårare blir sjukdomen. Personer med 35-37 CAG-kopior kan förbli friska eller utveckla en lindrig form av Kennedys sjukdom.

Androgenreceptorn är ett signalprotein som finns inuti cellerna (i cytoplasman) och som svarar på signaler från manligt könshormon (androgener). Androgenreceptorer finns i flera av kroppens vävnader och i centrala nervsystemet samt i de nerver i hjärnstammen och ryggmärgen som styr musklerna. När manligt könshormon har bundits till receptorn aktiveras den och vandrar till cellkärnan. Där ger den aktiverande signaler till olika gener, vilket gör att produktionen av vissa andra proteiner som är inblandade i många cellfunktioner ökar.

Vid Kennedys sjukdom fungerar androgenreceptorerna inte som de ska, vilket leder till att aktiverade men skadade receptorer ansamlas i cellerna, framför allt i cellkärnorna. Ansamlingen av förändrade androgenreceptorer i motoriska nervceller i ryggmärgen stör de elektriska och kemiska signaler som normalt utväxlas mellan nervceller och muskler, vilket i sin tur leder till att musklerna förtvinar.

Eftersom androgenreceptorn inte ger normala signaler till cellkärnan kan också effekten av manligt könshormon bli nedsatt. Ansamling av skadade receptorer sker även i bukspottkörteln, vilket kan leda till diabetes, samt i muskelvävnad. Även känselnerver och nerver som styr icke viljemässiga funktioner (autonoma nerver), som svettning, påverkas.

En annan mutation i AR-genen leder till sjukdomen androgenokänslighetssyndromet (se separat material i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser).

Ärftlighet

Kennedys sjukdom orsakas av en muterad gen (förändrat arvsanlag) belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Hos döttrar till en man med Kennedys sjukdom har man påvisat en risk för att CAG-repetitionen är något större än hos fadern (antecipation), vilket i sin tur kan medföra risk för en svårare sjukdom hos dessa döttrars söner än hos deras morfar.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk, anlagsbärande man

Symtom

Symtomen vid Kennedys sjukdom utvecklas vanligen mellan 20 och 50 års ålder. Musklerna försvagas och förtvinar sakta, men ofta förekommer muskelkramper och skakningar i händerna (postural tremor) många år innan svagheten utvecklas. Svagheten är framför allt lokaliserad till muskler närmast bålen (proximalt). Småryckningar (fascikulationer) i ben-, arm- och bålmuskulaturen är karaktäristiskt. Senreflexerna är oftast svaga eller saknas helt. Sjukdomen är långsamt fortskridande men förkortar inte livslängden.

Att sjukdomen påverkar förlängda märgen (bulbär påverkan) märks vanligtvis fem till tio år efter att symtomen i armar och ben visat sig. Ansiktsmusklerna blir svaga i kombination med att man får mer uttalade ryckningar runt munnen och i tungan. Man kan också få svårt att svälja (dysfagi) och att uttala ord tydligt (dysartri). Problem med att svälja saliv kan yttra sig som dregling. Svagheten i ansikts- och svalgmuskulaturen gör att svalg- och hostreflexen blir nedsatt, vilket i sin tur ökar risken för att bakterier från övre luftvägarna går ned i lungorna och orsakar lunginflammation.

Muskelsvaghet i benen leder till gångsvårigheter och risk att ramla. Många med sjukdomen har kvar förmågan att gå livet ut, men cirka en tredjedel kan med tiden behöva rullstol.

Nedsatt påverkan av manligt könshormon yttrar sig som förstorade bröstkörtlar (gynekomasti), minskad skäggväxt och nedsatt sexuell funktion. Minskad sexuell lust, nedsatt fertilitet och impotens samt testikelförtvining finns hos ungefär hälften. Spermieproduktionen kan påverkas och fertiliteten minska efter hand som sjukdomen fortskrider. Personer med lindriga symtom behöver dock inte ha några tecken på nedsatt sexuell funktion eller fertilitet.

Diabetes förkommer hos cirka tio procent av alla med sjukdomen.

Diagnostik

De karaktäristiska symtomen tillsammans med resultaten i samband med neurologisk undersökning ger misstanke om Kennedys sjukdom.

Neurofysiologisk undersökning visar en väsentligen normal nervledningshastighet i perifera nerver, men ofta finns en lätt nedsättning av känselnervernas funktion. Vid EMG (elektromyografi) ses tecken på kronisk denervation, vilket innebär att kontakten för de nerver som styr muskulaturen från ryggmärgen delvis är bruten.

Ibland görs vävnadsprov på en muskel (muskelbiopsi) som då också visar tecken på denervation.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, kan utföras om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns för närvarande ingen behandling som påverkar sjukdomens utveckling. Behandlingen består därför i att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna.

Förstorade bröstkörtlar kan opereras.

Testosteron eller annan androgen medicinering ska inte ges, eftersom det kan förvärra sjukdomen.

Män med Kennedys sjukdom behöver kontakt med specialister inom neurologi och endokrinologi.

Vid uttals- och sväljningssvårigheter kan det behövas insatser av en logoped. På många sjukhus finns speciella team som ansvarar för utredning och behandling av ät- och sväljningssvårigheter.

En sjukgymnast kan ge råd om lämpliga aktiviteter och träning för att bevara funktionsnivån så länge som möjligt. Ibland kan andningsgymnastik behövas.

Beroende på den motoriska funktionsnedsättningens omfattning kan hjälpmedel, anpassningar och förändrade arbetssätt behövas för att underlätta vardagen vid till exempel hygien, på- och avklädning, måltider och förflyttning. Vid behov kan det bli aktuellt med anpassning av bostad, bil och arbete. För att få hjälp med detta behövs kontakt med en arbetsterapeut på sjukhus eller en distriktsarbetsterapeut.

Det är viktigt både för ungdomar och vuxna med diagnosen Kennedys sjukdom och för deras anhöriga att få information om sjukdomen, liksom att behovet av fortlöpande psykologiskt och socialt stöd tillgodoses. Det ges vanligen genom psykolog och kurator. Kuratorn kan också informera om samhällets stödinsatser, till exempel hjälp i hemmet, personlig assistans och bostad med särskild service. Vid störning av den sexuella funktionen kan man behöva stöd och behandling av en sexolog.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Sjukdomen är numera välkänd bland svenska neurologer. Utredning för diagnos kräver dock resurser som inte finns på alla kliniker.

Resurspersoner

Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset, 701 85 Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@orebroll.se

Docent Lars-Olof Ronnevi, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Inom Riksförbundet Sällsynta diagnoser finns en kontaktperson för Kennedys sjukdom.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 C (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

I USA finns Kennedy’s Disease Association, Inc, e-post info@kennedysdisease.org, www.kennedysdisease.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Kennedys sjukdom (artikelnr 2012-8-24), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Litteratur

Adachi H, Katsuno M, Minamiyama M, Waza M, Sang C, Nakagomi Y et al. Widespread nuclear and cytoplasmic accumulation of mutant androgen receptor in SBMA patients. Brain 2005; 128: 659-670.

Antonini G, Gragnani F, Romaniello A, Pennisi EM, Morino S, Ceschin V et al. Sensory involvement in spinal-bulbar muscular atrophy (Kennedy’s disease). Muscle Nerve 2000; 23: 252-258.

Atsuta N, Watanabe H, Ito M, Banno H, Suzuki K, Katsuno M et al. Natural history of spinal and bulbar muscular atrophy (SBMA): a study of 223 Japanese patients. Brain 2006; 129: 1446-1455.

Banno H, Katsuno M, Suzuki K, Tanaka F, Sobue G. Pathogenesis and therapy of spinal and bulbar muscular atrophy (SBMA). Cell Tissue Res 2012; 349: 313-320.

Chahin N, Klein C, Mandrekar J, Sorenson E. Natural history of spinal-bulbar muscular atrophy. Neurology 2008; 70: 1967-1971.

Ferrante MA, Wilbourn AJ. The characteristic electrodiagnostic features of Kennedy’s disease. Muscle Nerve 1997; 20: 323-329.

Finsterer J. Perspectives of Kennedy’s disease. J Neurol Sci 2010; 298: 1-10.

Hanajima R, Terao Y, Nakatani-Enomoto S, Hamada M, Yugeta A, Matsumoto H et al. Postural tremor in X-linked spinal and bulbar muscular atrophy. Mov Disord 2009; 24: 2063-2069.

Hashizume A, Katsuno M, Banno H, Suzuki K, Suga N, Mano T et al. Longitudinal changes of outcome measures in spinal and bulbar muscular atrophy. Brain 2012 Jul 6. [Epub ahead of print]

Hsiao PW, Lin DL, Chang C. The linkage of Kennedy’s neuron disease to ARA24, the first identified androgen receptor polyglutamine regionassociated coactivator. J Biol Chem 1999; 274: 20229-20234.

Kennedy WR, Alter M, Ho Sung J. Progressive proximal spinal and bulbar muscular atrophy of late onset. Neurology 1968; 18: 671-680.

Lee JH, Shin JH, Park KP, Kim IJ, Lim JG, Choi YC et al. Phenotypic variability in Kennedy’s disease: implication of the early diagnostic features. Acta Neurol Scand 2005; 112: 57-63.

Li M, Miwa S, Kobayashi Y, Merry DE, Yamamoto M, Tanaka F et al. Nuclear inclusions of the androgen receptor protein in spinal and bulbar muscular atrophy. Ann Neurol 1998; 44: 249-254.

Li M, Nakagomi Y, Kobayashi Y, Merry DE, Tanaka F, Doyu M et al. Non-neural nuclear inclusions of androgen receptor protein in spinal and bulbar muscular atrophy. Am J Pathol 1998; 153: 695-701.

Lund A, Udd B, Juvonen V, Andersen PM, Cederquist K, Davis M et al. Multiple founder effects in spinal an bulbar muscular atrophy (SBMA, Kennedy disease) around the world. Eur J Hum Genet 2001; 9: 431-436.

Manganelli F, Iodice V, Provitera V, Pisciotta C, Nolano M, Perretti A et al. Small-fiber involvement in spinobulbar muscular atrophy (Kennedy’s disease). Muscle nerve 2007; 36: 816-820.

Mariotti C, Castellotti B, Pareyson D, Testa D, Eoli M, Antozzi C et al. Phenotypic manifestations associated with CAG-repeat expansion in the androgen receptor gene in male patients and heterozygous females: a clinical and molecular study of 30 families. Neuromuscul Disord 2000; 10: 391-397.

Niesen AD, Sprung J, Prakash YS, Watson JC, Weingarten TN. Case series: anesthetic management of patients with spinal and bulbar muscular atrophy (Kennedy’s disease). Can J Anaesth 2009; 56: 136-141.

Priesler N, Andersen G, Thøgersen F, Crone C, Jeppesen TD, Wibrand F et al. Effect of aerobic training in patients with spinal and bulbar muscular atrophy (Kennedy disease). Neurology 2009; 72: 317-323.

Sinnreich M, Sorenson EJ, Klein CJ. Neurologic course, endocrine dysfunction and triplet repeat size in spinal bulbar muscular atrophy. Can J Neurol Sci 2004; 31: 378-382.

Shimada N, Sobue G, Doyu M, Yamamoto K, Yasuda T, Mukai E et al. X-linked recessive bulbospinal neuronopathy: clinical phenotypes and CAG repeat size in androgen receptor gene. Muscle Nerve 1995; 18: 1378-1384.

Suzuki K, Katsuno M, Banno H, Takeuchi Y, Atsuta N, Ito N et al. CAG repeat size correlates to electrophysiological motor and sensory phenotypes in SBMA. Brain 2008; 131: 229-239.

Udd B, Juvonen V, Hakamies L, Nieminen A, Wallgren-Pettersson C, Cederquist K et al. High prevalence of Kennedy’s disease in western Finland: is the syndrome underdiagnosed? Acta Neurol Scand 1998; 98: 128-133.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: kennedy disease

GeneReviews, (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: spinal and bulbar muscular atrophy

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 4.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.