/
/

Hypoparatyreoidism

  • Diagnos: Hypoparatyreoidism
  • Synonymer: Familjär isolerad hypoparatyreoidism, X-kromosombunden recessiv hypoparatyreoidism, Familjär hypokalcemi med hyperkalciuri

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-06-10
Version: 2.1

ICD-10

E20.8

Sjukdom/skada/diagnos

Hypoparatyreoidism (hypo = nedsatt, parathyreoidea = bisköldkörtlar) kallas de sjukdomar som oftast beror på för låg insöndring av parathormon (PTH) från bisköldkörtlarna. Brist på hormonet kan framför allt leda till symtom från nervsystemet och musklerna men också till grumling av ögonlinserna (grå starr, katarakt), hjärtsvikt och hjärtrytmrubbning. Sjukdomarna kan vara antingen medfödda eller förvärvade. I första hand handlar detta informationsmaterial om medfödda ärftliga former av hypoparatyreoidism.

Det finns flera medfödda sjukdomar som dels påverkar tillverkningen (biosyntesen) av bisköldkörtelhormon, dels gör att utvecklingen av bisköldkörtlarna blir bristfällig. Exempel på sådana sjukdomar är

  • familjär isolerad hypoparatyreoidism
  • X-kromosombunden recessiv hypoparatyreoidism
  • familjär hypokalcemi med hyperkalciuri.

Flera andra sällsynta syndrom innefattar också hypoparatyreoidism, till exempel

  • hypoparatyreoidism med dövhet och njuravvikelser
  • Kenny-Caffeys syndrom (hypoparatyreoidism med tillväxtrubbning och utvecklingsstörning)
  •  22q11-deletionssyndromet
  • Kearns-Sayres syndrom
  • autoimmunt polyendokrint syndrom typ 1 (APS1)/autoimmun polyendokrinopati med ektodermal dysplasi och Candidainfektion (APECED), då kroppens immunförsvar bildar antikroppar mot bisköldkörtlarna
  • vissa inlagringssjukdomar, som hemokromatos (där järn kan inlagras i bisköldkörtlarna) och
  • Wilsons sjukdom (där koppar kan inlagras i bisköldkörtlarna).

För 22q11-deletionssyndromet, APS1/APECED, Kearns-Sayres syndrom och Wilsons sjukdom finns separata informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.

De förvärvade formerna av hypoparatyreoidism är betydligt vanligare än de medfödda. Vanligast är att man får sjukdomen som en komplikation till en operation för att avlägsna sköldkörteln och ibland också halslymfkörtlar. Även andra förvärvade former förekommer, till exempel vid magnesiumbrist och som biverkning av vissa läkemedel. Dessa former av hypoparatyreoidism tas inte upp här, men för de förvärvade formerna av hypoparatyreoidism är symtom och behandling likartad som för de medfödda formerna.

Förekomst

Det finns inga säkra siffror för hur många som har medfödd hypoparatyreoidism. Anledningen är bland annat att sjukdomen har flera olika orsaker och dessutom kan ingå som en del i ett syndrom. Sannolikt är det färre än 100 personer i Sverige som har familjär isolerad hypoparatyreoidism, X-kromosombunden recessiv hypoparatyreoidism och familjär hypokalcemi med hyperkalciuri.

Orsak till sjukdomen/skadan

Bisköldkörtlarna är normalt fyra till antalet, risgrynsstora och belägna direkt bakom sköldkörteln. Parathormon (PTH) är ett hormon som produceras i bisköldkörtlarna. Mängden hormon som produceras styrs av kalciumhalten i blodet. Cellerna i bisköldkörtlarna har mottagare (receptorer) för kalcium på sin yta. När kalciumkoncentrationen sjunker aktiveras receptorerna så att mer parathormon utsöndras i blodet. Hormonet verkar sedan genom att binda till receptorer i benvävnad och i njurarna samt genom att aktivera D-vitamin.

Den ökade insöndringen av parathormon leder till ökat återupptag av kalcium från njurarna, aktivering av D-vitamin (som i sin tur ökar upptaget av kalcium från tarmen) samt att kalcium från skelettet frigörs. Dessutom bidrar parathormon till att fosfatutsöndringen i urinen ökar. Allt detta gör att kalciumkoncentrationen åter stiger. Hos personer med hypoparatyreoidism kan bisköldkörtlarna inte öka insöndringen av parathormon när kalciumkoncentrationen sjunker.

Brist på insöndring av parathormon kan ha många olika orsaker. Bisköldkörtlarna kan vara ofullständigt utvecklade och därmed ha en bristande förmåga att bilda parathormon, som vid X-kromosombunden hypoparatyreoidism. Det kan finnas ett fel i tillverkningen av parathormon, som vid familjär isolerad hypoparatyreoidism. Bristande insöndring av hormonet kan också bero på att signalen från kalciumsensorn (CaSR) är förstärkt. Detta är orsaken till familjär hypokalcemi med hyperkalciuri.

För en del former av hypoparatyreoidism känner man till vilket arvsanlag (gen) som är förändrat (muterat) och ger upphov till sjukdomen. Ett sådant exempel är familjär hypokalcemi med hyperkalciuri som orsakas av en mutation i genen CASR (calcium-sensing receptor) på kromosom 3 (3q13.3-q21). Familjär isolerad hypoparatyreoidism orsakas vanligen av mutationer i PTH (parathyroid hormone) på kromosom 11 (11p15.3-p15.1), men även mutationer i GCMB (glial cells missing) på kromosom 6 (6p24.2) finns beskrivna. X-kromosombunden hypoparatyreoidism har kopplats till ett område på den långa armen av X-kromosomen (Xq26-q27), men ännu är inga specifika gener identifierade.

Ärftlighet

De ärftliga formerna av hypoparatyreoidism nedärvs på olika sätt i olika familjer. Familjär isolerad hypoparatyreoidism med mutationer i PTH kan nedärvas både autosomalt dominant och autosomalt recessivt, medan mutationer i GCMB endast har beskrivits i familjer där ärftlighetsgången har varit recessiv. Vid familjär hypokalcemi med hyperkalciuri är nedärvningen autosomal dominant, medan X-kromosombunden hypoparatyreoidism orsakas av en muterad gen på X-kromosomen och nedärvs X-bundet recessivt.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

Autosomal recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

X-kromosombunden recessiv nedärvning orsakas av en muterad gen belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Symtom

Beroende på orsaken kan symtomen starta från småbarnsåren och upp till vuxenlivet. Symtomen beror på för låg nivå av joniserat icke proteinbundet cirkulerande kalk i blodet. Graden av symtom beror dels på hur snabbt kalciumnivån i blodet sjunker, dels på hur djupt den sjunker.

Symtomen kan komma akut om kalkkoncentrationen sjunker snabbt och mycket. Vanliga besvär är domnings- och stickkänsla i huden kring munnen och i fingrar och tår. Detta beror på en ökad retbarhet i perifera nerver och muskler, som också kan orsaka muskelryckningar och kramp i händer och fötter. Om man oroas av dessa symtom så att man andas snabbare kan de förvärras på grund av att kalkkoncentrationen då sjunker ytterligare. I sällsynta fall kan även kramp i luftrören (larynxspasm, bronkospasm) uppkomma, vilket kan orsaka andningssvårigheter.

Även epileptiska anfall kan orsakas av mycket låg koncentration av joniserat kalk. Låg kalkhalt kan också ge neuropsykiatriska symtom, som trötthet, irritabilitet och kognitiva symtom. Allvarlig hypokalcemi medför medvetslöshet.

Låg kalkkoncentration kan också ge hjärtmuskelpåverkan, med hjärtsvikt och rytmrubbningar som följd. När nivåerna normaliseras försvinner ofta hjärtsvikten.

Även synen kan påverkas. Orsaken är att synnerven svullnar (papillödem), men detta går oftast tillbaka vid normaliserade kalknivåer. Mångårig (kronisk) hypokalcemi leder ibland till grå starr. En normalisering av kalkkoncentrationen kan även förhindra att katarakten utvecklas vidare.

Kronisk låg kalkkoncentration kan leda till förkalkningar i basala delar av hjärnan, som kan upptäckas vid skiktröntgen (datortomografi). En del personer med sådana förändringar utvecklar symtom liknande dem vid Parkinsons sjukdom. Symtomen kan dock minska om kalknivån normaliseras.

Om man har haft hypokalcemi länge kan huden blir torr och grov och hårväxten grov och sparsam. Vissa områden på huden kan ibland helt sakna behåring (alopeci). Sköra naglar kan också förekomma. Symtomen från hud, hår och naglar försvinner när kalknivån normaliseras.

Tandproblem kan uppstå om små barn har hypokalcemi. Tänderna kan då ha svårt att bryta fram och kan få sämre emalj, med ökad risk för utveckling av karies.

Diagnostik

Bisköldkörtlarnas funktion kontrolleras med blodprov. Vid hypoparatyreoidism är nivån av joniserat kalcium låg och nivån av parathormon låg till normal. Halten av fosfat i blodet är oftast förhöjd på grund av minskad utsöndring av fosfat via njurarna. Koncentrationen av plasmamagnesium och vitamin D3 ska också undersökas. Genomgång av personens sjuk- och släkthistoria kan ge vägledning om sjukdomens orsak.

Den kroppsliga undersökningen omfattar en bedömning av neuromuskulär irritabilitet genom två olika tester. Chvosteks tecken innebär att en kortvarig knackning på ansiktsnerven (facialisnerven) framför örat ger en ryckning i läppen, vilket tyder på en ökad nerv–muskelkänslighet. Trousseaus tecken är kramp i handen och fingrarna som uppstår när blodflödet stoppas i underarmen i tre minuter med en blodtrycksmanschett. Förkalkningarna i de basala delarna av hjärnan kan upptäckas vid skiktröntgen.

Tillväxtrubbning, medfödda missbildningar, hörselnedsättning samt intellektuell funktionsnedsättning talar för att orsaken till sjukdomen är genetisk.

För de former av sjukdomen där de sjukdomsframkallande mutationerna är kända är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning i samband med att diagnosen ställs. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Målet med behandlingen är att kontrollera symtomen och minska risken för de komplikationer sjukdomen kan ge upphov till.

Akut allvarlig hypokalcemi med svåra symtom som kramper, andfåddhet och hjärtsvikt kräver omedelbar intravenös tillförsel av kalcium. Behandlingen behöver ofta pågå i flera dagar, för att sedan fortsätta med tablettbehandling med kalcium och vitamin D.

Vid låggradig hypokalcemi och lindriga symtom kan tablettbehandling vara tillräcklig. Läkemedel som ger ett tillskott av aktivt D-vitamin är viktiga inslag i behandlingen av hypoparatyreoidism. Den allvarligaste komplikationen till denna behandling är vitamin D-förgiftning med högt joniserat kalcium och hög kalciumutsöndring i urinen (hyperkalciuri), vilket kan leda till njurskador och påverka centrala nervsystemet genom att det uppstår förkalkningar i basala ganglierna. D-vitamin i form av kalcitriol eller alfakalcidol ger en snabb effekt, som dessutom klingar av fort efter en eventuell överdosering. Det är viktigt att personer med hypoparatyreoidism äter kalkrik föda eller får tabletter med kalciumkarbonat. Råd om lämplig kost kan fås av en dietist.

Målsättningen med behandlingen är att man ska vara symtomfri vid låg till normal kalkkoncentration. När behandlingen är välinställd bör kontroller av koncentrationen av kalciumjoner, fosfater och kreatinin (njurfunktionsprov) göras minst två till fyra gånger varje år. Dessutom bör kalciumutsöndringen i urinen kontrolleras (under ett dygn) en gång varje år. Om kalciumutsöndringen i urinen riskerar att bli för hög kan det motverkas med läkemedel (tiaziddiuretikum). Det gör att kalk sparas i njurarna och sänker kalkkoncentrationen i urinen. Därmed minskar risken för njursten, liksom förkalkning i njurarna (nefrokalcinos). Ultraljudsundersökning av njurarna bör göras regelbundet för att kontrollera om det finns förkalkningar. Även ögonen bör undersökas regelbundet för att utesluta grå starr.

Hormonell ersättningsterapi med parathormon vid hypoparatyreoidism är inte registrerad i Sverige. Däremot har parathormonliknande preparat, i form av dagliga injektioner, med framgång använts i flera år vid exempelvis behandling av skelettskörhet. Det har gjorts och görs också studier vid hypoparatyreoidism med injektioner av parathormon 1-34 och 1-84 som delvis ersätter tablettbehandling med kalk och D-vitamin. Behandling med parathormon 1-34 behöver ges två gånger varje dag, medan injektioner med 1-84 kan ges en gång om dagen eller varannan dag. Det finns tecken på att behandling med parathormon kan ha fördelar jämfört med behandling med D-vitamin och kalktabletter, särskilt när det gäller påverkan på benomsättningen och risken för förkalkningar. Långtidsstudier av behandlingseffekten och säkerheten krävs, men troligtvis kommer dessa läkemedel att bli tillgängliga för behandling av hypoparatyreoidism i framtiden.

Ännu finns bara ett fåtal studier över hur det är att leva med hypoparatyreoidism. Det finns dock visst belägg för att personer med sjukdomen känner sig tröttare, oroligare och har mindre fysisk uthållighet än andra. Vid kontakt med sjukvården i samband med akut sjukdom är det viktigt att informera om sin sjukdom för att kalknivån ska bli analyserad och värderad i den aktuella situationen. Törst och extrem trötthet ska leda till att man kontaktar sin läkare för att utesluta att kalkkoncentrationen är för hög. Vid resor till länder med stark sol kan behandlingen med kalk och D-vitamin behöva minskas.

Vid en del av de sjukdomar i vilka hypoparatyreoidism ingår kan kontakt med andra specialister behövas. Symtomen och vilka organ som är påverkade avgör. Vid de sällsynta former av hypoparatyreoidism där utvecklingsstörning och dövhet ingår behöver barnen och deras familjer kontakt med ett habiliteringsteam. I teamet ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Särskilda kunskaper finns vid de barnendokrinologiska och endokrinologiska enheterna vid universitetssjukhusen, där den första utredningen kan göras.

Resurspersoner

Barn

Docent Jovanna Dahlgren, Tillväxtcentrum, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post jovanna.dahlgren@vgregion.se.

Professor Jan Gustafsson, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Barnläkare Sten Ivarsson, forskningsenheten för pediatrisk endokrinologi, Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 040-33 10 00.

Överläkare Berit Kriström, Barncentrum Västerbotten, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Professor Lars Sävendahl, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Vuxna

Professor Östen Ljunggren, endokrinolog–diabetessektionen, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post osten.ljunggren@medsci.uu.se.

Docent Per Manhem, endokrinologiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 040-33 10 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

Nordic hypoPARA Organisation, nordisk intresseförening för personer med hypoparatyreoidism och deras anhöriga. På deras hemsida, www.hypopara-nordic.org/sverige/, finns bland annat information om sjukdomen samt kontaktuppgifter.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

Det finns ett skandinaviskt kvalitetsregister för tyroidea-, paratyroidea- och binjurekirurgi, www.thyroid-parathyroidsurgery.com. Syftet med databasen är att registrera operationer för att förbättra kvaliteten på diagnostik, operation och uppföljningsrutiner vid kirurgi för sjukdomar i sköldkörteln, bisköldkörtlarna och binjurarna. Registret fungerar också som stöd för klinisk forskning.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Informationsbroschyr på svenska om hypoparatyreoidism från Nordic hypoPARA Organisation i pdf-format http://www.hypopara-nordic.org/wp-content/uploads/2015/09/Svensk-folder-WEB-august2015.pdf.

Litteratur

Ahn TG, Antonarkis SE, Kronenberg HM, Igarashi T, LevineMA. Familial isolated hypoparathyroidism: a molecular genetic analysis of 8 families with 23 affected persons. Medicine 1986; 65: 73-81.

Brown EM. Anti-parathyroid and anti-calcium sensing receptor antibodies in autoimmune hypoparathyroidism. Endocrinol Metab Clin N Am 2009; 38: 437-445.

Cooper MS, Gottoes NJ. Diagnosis and management of hypocalcemia. BMJ 2008; 336: 1298-1302.

usano NE, Rubin MR, Sliney Jr J, Biezikian JP. Mini-review: new therapeutic options in hypoparathyroidism. Endocrine 2012; 41: 410-414.

Hoewitz M and Stewart AF. Hypoparathyroidism: Is it time for replacement therapy. J Clin Endocrinol Metab 2008; 93: 3307-3309.

Letz S, Rus R, Haag C, Dörr H-G, Schnabel D, Möhlig M et al. Novel activating mutations of the calcium-sensing receptors. The calcilytic NPS-2143 mitigates excessive signal translucation of mutant receptors. J Clin Endocrinol Metab 2010; 95: E229-E233.

Shoback D. Hypoparathyroidism. N Engl J Med 2008; 359: 391-403.

Tohme JF, Bilezikian JP. Hypocalcemic emergencies. Endocrinol Metab Clin North Am 1993; 22: 363-375.

Thomée C, Schubert SW, Parma J, Quoc P, Hashemolhosseini S, Wegner M and Abramowicz. GCMB mutation in familial hypoparathyroidism with residual secretion of parathyroid hormone. J Clin Endocrinol Metab 2005; 90: 2487-2492.

Vaiman M, Nagibin A, Olevson J. Complications in primary and completed thyroidectomy. Surg Today 2010; 40: 114-118.

Winer KK, Sinaii N, Peterson D, Saintz B, Cutler Jr GB. Effects of once versus twice-daily parathyroid hormone 1-34 therapy in children with hypoparathyroidism. J Clin Endocrinol Metab 2008; 93: 3389-3395.

Winer KK, Ko CW, Reynolds JC, Dowdy K, Keil M, Peterson D et al. Long-term treatment of hypoparathyroidism: a randomized controlled study comparing parathyroid hormone-(1-34) versus calcitriol and calcium. J Clin Endocrinol Metab 2003; 88: 4212-4220.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: hypoparathyroidism

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Per Manhem, endokrinologiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, Malmö.

Vid framtagningen av materialet har även professor Sten Ivarsson, barnkliniken, Skånes Universitetssjukhus, Malmö, deltagit.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-06-10
Version: 2.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.