/
/

Hurlers, Hurler-Scheies och Scheies sjukdom

  • Diagnos: Hurlers, Hurler-Scheies och Scheies sjukdom
  • Synonymer: Mukopolysackaridos typ I (IH, IH/S, IS), MPS I (IH, IH/S, IS), Alfa-L-iduronidasbrist

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-02-27
Version: 2.0

ICD-10

E76.0

Sjukdom/skada/diagnos

Hurlers sjukdom (MPS I H), Hurler-Scheies sjukdom (MPS I H/S) och Scheies sjukdom (MPS I S) är ärftliga sjukdomar som tillhör gruppen mukopolysackaridoser (MPS-sjukdomar). De är sällsynta ämnesomsättningssjukdomar som beror på en brist på ett lysosomalt enzym, ämnen som deltar i nedbrytningen av olika substanser i kroppen. Sjukdomen leder till att det ämne som normalt bryts ner av enzymet ansamlas i kroppen och skadar olika organ. Hurlers sjukdom beskrevs första gången 1919 av den tyska barnläkaren Gertrud Hurler. Först 1962 beskrevs Scheies sjukdom av den amerikanske ögonläkaren Harold Glendon Scheie.

Det finns sammanlagt sju kända MPS-sjukdomar. Sjukdomarna har fått namn efter den läkare som först beskrev sjukdomen, efter det saknade enzymet eller fått en sifferbeteckning. Numera övergår man alltmer till att benämna sjukdomarna med siffror, som MPS I, eller med namnet på enzymbristen, som alfa-L-iduronidasbrist.

Hurlers sjukdom (MPS I H), Hurler-Scheies sjukdom (MPS I H/S) och Scheies sjukdom (MPS I S) är alla tre varianter av MPS I och betecknar olika svårighetsgrader av en och samma enzymdefekt. Hurlers sjukdom utgör den svåraste och Scheies sjukdom den mildaste varianten, medan former av sjukdomen däremellan ofta kallas för Hurler-Scheies sjukdom. Det finns alltså ett spektrum av symtom vid denna enzymdefekt, orsakad av olika genetiska skador (mutationer).

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns förutom detta informationsmaterial också material om Hunters (MPS II), Maroteaux-Lamys (MPS VI), Morquios (MPS IV), Sanfilippos (MPS III) och Slys (MPS VII) sjukdomar.

Förekomst

Ungefär 1 av 100 000 barn föds med MPS I enligt rapporter från olika håll i världen. Motsvarande siffra gäller även för Sverige, vilket innebär att det föds ungefär ett barn om året med MPS I. Man känner till ett tiotal personer med sjukdomen i landet (2011).

Scheies variant av MPS I är ännu ovanligare, och enligt en engelsk undersökning föds sannolikt 1 av 500 000 barn med denna sjukdomsform. I Sverige känner man för närvarande inte till några personer med Scheies sjukdom, men ett fåtal personer är kända i Norge och Danmark. Det kan dock finnas personer med sjukdomen i Sverige som inte är diagnostiserade.

Orsak till sjukdomen/skadan

MPS I (Hurlers, Hurler-Scheies sjukdom och Scheies sjukdom) orsakas av en förändring (mutation) av det arvsanlag (gen) som styr bildningen av (kodar för) enzymet alfa-L-iduronidas. Genen för alfa-L-iduronidas finns på den korta armen av kromosom 4 (4p16.3) och kallas för IDUA. Flera olika mutationer som ger upphov till alfa-L-iduronidasbrist är kända. Exempel på detta är mutationerna W402X och Q70X som, när de finns i dubbel uppsättning, ger upphov till den svåraste formen av MPS I, Hurlers sjukdom. Ingen av de andra mutationerna kan med lika stor sannolikhet ge information om det framtida sjukdomsförloppet.

Enzymet alfa-L-iduronidas deltar i nedbrytningen av mukopolysackarider (kallas även glukosaminoglykaner), ämnen som bland annat innehåller långa kolhydratkedjor och ingår i kroppens olika vävnader. Nedbrytningen sker normalt i cellernas lysosomer, små enheter i alla celler i kroppen utom röda blodkroppar. Lysosomerna har till uppgift att med hjälp av enzymer, en sorts proteiner som medverkar i kemiska processer utan att själva förbrukas, ta hand om och bryta ned olika ämnen. Vid Hurlers, Hurler-Scheies sjukdom och Scheies sjukdom saknas alfa-L-iduronidas, vilket gör att mukopolysackarider ansamlas i cellerna i stället för att brytas ned och ger upphov till en fortskridande skada av olika vävnader och organ i kroppen.

Ärftlighet

Alla tre formerna av MPS I ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Vid Hurlers sjukdom, som är den svåraste formen av MPS I, är hjärnan, hjärtat, lungorna, levern, skelettet, lederna, synen och hörseln påverkade i olika grad. Barnen förefaller friska vid födseln och utvecklas normalt under spädbarnsperioden, men vid ett halvt till två års ålder upptäcks att olika organ är påverkade. Sjukdomen leder till utvecklingsstörning och utan behandling till för tidig död.

Förtjockning av hjärnhinnorna gör att den normala transporten av vätska från hjärnans hålrum blir försämrad, vilket kan ge upphov till hydrocefalus.

Lever och mjälte är förstorade och gör buken framträdande, ofta med navelbråck. Ljumskbråck är vanligt redan under de första levnadsmånaderna och orsakas av att bindväven som håller samman vävnaderna är skörare än normalt.

Förändringar i skelettet visar sig som en puckelbildning i nedre delen av ryggraden, medan en påverkan på längdtillväxten med uttalad kortvuxenhet blir uppenbar först efter några år.

En förtjockning av skallens ben gör att huvudomfånget är större än hos jämnåriga. I kombination med att vissa sömmar mellan skallens ben sluts för tidigt gör detta att huvudets form kan bli avvikande. Bröstkorgen blir stel och svårrörlig. Höftlederna är ofta underutvecklade, vilket ger en lätt vaggande gång.

Barnens utseende blir också successivt alltmer karaktäristiskt, med bred näsrot, markerade ögonbryn, lätt utstående ögon, bred mun, stor tunga och tjockt hår. Halsen är påfallande kort. Tänderna sitter glest och har skör emalj. Tandköttet blöder lätt och växer över tänderna. Händerna är korta och breda. Barnens leder är stelare än normalt, och fingrarna kan bli krokiga. Karpaltunnelsyndrom är vanligt vid alla MPS-sjukdomar och beror på att en nerv vid handleden är tillklämd av förtjockade stråk av bindväv. Till skillnad från andra med karpaltunnelsyndrom brukar barn med MPS-sjukdomar inte ha några smärtor men däremot den nedsatta känsel och försämrade rörlighet i fingrarna som hör till syndromet.

Inlagring av mukopolysackarider gör att ögats hornhinna grumlas, med synnedsättning som följd. Ibland kan grumlingen finnas redan under spädbarnsperioden. Hörselnedsättning kan orsakas av en skada på hörselnerven men också av vätska bakom trumhinnan till följd av täta öroninfektioner.

Hjärtat drabbas så småningom av en ökad inlagring av mukopolysackarider, vilket leder till symtom från kranskärlen eller klaffarna. Hjärtmuskeln kan bli förtjockad och försvagad (kardiomyopati).

De flesta barn med Hurlers sjukdom har återkommande övre luftvägsinfektioner och andningsbesvär redan under det första levnadsåret. De kan också besväras av ständigt rinnande näsa med tjock snuva, även när de inte har en infektion. En del har stora tonsiller och snarkande andning när de sover, med korta perioder av andningsuppehåll (sömnapnéer).

Många av barnen har i småbarnsåldern mag-tarmproblem med diarré och förstoppning.

Utan behandling är barnens livslängd starkt förkortad, främst till följd av förändringarna i hjärta och lungor, men det är viktigt att veta att de individuella variationerna är stora.

Vid Hurler-Scheies sjukdom är symtomen lindrigare än vid Hurlers sjukdom. För det mesta visar sig inte några tecken på sjukdomen förrän vid tre till fyra års ålder. Den intellektuella utvecklingen påverkas inte i samma utsträckning som vid Hurlers sjukdom, inte heller tillväxten. Längdtillväxten uppvisar stora individuella variationer men ligger alltid under den förväntade.

Många av barnen har en liten underkäke (mikrognati) som kan orsaka tandproblem och utgör en risk vid narkos. Narkos till barn med MPS I innebär alltid en risk, eftersom de övre andningsvägarna är trängre än normalt, och kräver bedömning av en narkosspecialist före en operation.

Inlagringen av mukopolysackarider ger successivt tilltagande symtom från hjärta, lungor, lever, skelett och leder. Detsamma gäller långdragna mag-tarmproblem, såväl diarréer som förstoppningar. Åldern för när symtomen visar sig och deras svårighetsgrad varierar mellan olika individer.

Synnedsättning orsakad av hornhinnegrumling är vanligt, liksom hörselnedsättning. Komplikationer som hydrocefalus förekommer sällan, däremot kan förtjockning av de hinnor som omger halsryggmärgen ge trycksymtom med förlamningar från armar och ben.

De flesta som har Hurler/Scheies sjukdom lever längre än de med Hurlers sjukdom, men de individuella variationerna är stora.

Scheies sjukdom är den mildaste formen av MPS I och kännetecknas, liksom de övriga formerna, främst av symtom från hjärta, lungor, leder, skelett och ögon. Även om Scheies sjukdom är den mildaste av MPS I-formerna är sjukdomen ändå kronisk och ger en påtaglig påverkan på livskvaliteten. Den intellektuella utvecklingen är normal, liksom livslängden. Tillväxten ligger under den normala. Symtomen uppträder oftast inte förrän efter fem års ålder, och sjukdomen diagnostiseras oftast först i 10 - 20-årsåldern.

Symtom från hjärtat orsakas av att mukopolysackarider inlagras i hjärtklaffarna, med förträngningar som följd. Framför allt drabbas klaffarna i stora kroppspulsådern (aortan). Liksom vid de övriga MPS-sjukdomarna inlagras också mukopolysackarider i luftrören och ger astmatiska besvär, ofta återkommande övre luftvägsinfektioner och korta andningsuppehåll under natten (sömnapnéer).

Ansiktsdragen är i regel inte lika karaktäristiska som vid de övriga MPS I-sjukdomarna, men det är vanligt att hakan är påfallande liten.

Lederna är stela med inskränkt rörlighet, vilket kan ge svåra smärtor. Karpaltunnelsyndrom är vanligt.

Problem med höfter och kotor är vanligt. Flertalet har kotförskjutningar (spondylolistes), som kan orsaka smärtor i rygg och ben och även ge klämskador på ryggmärgen. Detta kan i sin tur leda till förlamningar i benen och ge symtom från urinblåsan i form av svårigheter att hålla urinen. Inlagring av mukopolysackarider i hinnorna runt ryggmärgen, främst halsryggmärgen, kan också ge trycksymtom med förlamningar i armar och ben.

Ögonen kan drabbas av både grön och grå starr (glaukom respektive katarakt) till följd av inlagringar och även av näthinneskador, vilket kan leda till en avsevärd synnedsättning. Hörselnedsättning kan förekomma men är inte lika vanligt som vid de övriga MPS I-sjukdomarna.

Diagnostik

MPS-sjukdomar spåras genom undersökning av förekomsten av förhöjda glykosaminoglykaner i urinprov. Diagnosen MPS I preciseras genom att halten av enzymet alfa-L-iduronidas i blod är låg samt att nivåerna av heparansulfat och dermatansulfat i urinen är förhöjda.

Det finns ännu inte några biokemiska metoder att skilja de tre sjukdomsformerna Hurlers, Hurler-Scheies och Scheies sjukdom åt, och därför är det fortfarande symtomen som är avgörande för vilken av sjukdomsformerna det är. Om symtom från levern, skelettet och hjärnan visar sig redan under de första två levnadsåren är Hurlers sjukdom mest sannolik. Mutationerna W402X och Q70X styrker att det är den svåra formen av Hurlers sjukdom. Förhoppningen är att i framtiden mer kunna koppla samman specifika molekylärgenetiska förändringar (genotyp) med den kliniska symtombilden (fenotyp) och därmed kunna ge en säkrare prognos i det enskilda fallet.

DNA-diagnostik är möjlig vid alla sjukdomsformerna.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Anlagsbärar-, embryo- och fosterdiagnostik är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Moderna behandlingsmöjligheter har påtagligt förändrat situationen för de personer som får diagnosen MPS I, även om behandlingen inte är fullständigt botande. Insatser behöver också inriktas på att motverka komplikationer och skapa förutsättningar för så god livskvalitet som möjligt. De senaste årens erfarenheter av transplantation med blodstamceller (hematopoetisk stamcellstransplantation, vardagligt oftast kallat benmärgstransplantation) vid Hurlers sjukdom är positiva, och riskerna i samband med behandlingen har minskat. Effekterna på framför allt skelettet är dock otillräckliga. Sedan några år finns också möjlighet till behandling som innebär att det saknade enzymet tillförs direkt till blodbanan (enzymterapi). Behandlingen gör att inlagringen i alla organ utom hjärnan minskar (se nedan). För att kunna ta ställning till vilken av dessa behandlingar som ska erbjudas krävs specialistkunskap på området. De barn som genomgått stamcellstransplantation eller behandlats med enzymterapi behöver gå på regelbundna kontroller hos (eller i samråd med) specialister på sjukdomarna för att effekten av behandlingen ska kunna utvärderas och komplikationer förebyggas.

Hematopoetisk stamcellstransplantation

Alla blodkroppar bildas från blodstamceller i benmärgen inuti kroppens ben. Stamcellerna utvecklas sedan till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (inklusive lymfocyter) och blodplättar (trombocyter). Med en stamcellstransplantation kan en sjuk persons benmärg ersättas med benmärg från en frisk person. För att transplantationen ska ge ett gott resultat måste den som tar emot blodstamcellerna vara så fri från infektioner och i så god kondition som möjligt. Det är därför viktigt att transplantationen genomförs tidigt. Själva ingreppet är förhållandevis enkelt, men förberedelser, eftervård och stora risker med behandlingen gör det till en mycket krävande procedur.

För att en transplantation ska kunna utföras måste det finnas en givare vars vävnadstyp (HLA) passar väl ihop med mottagarens eller helst är helt identisk. Anlagen till vävnadstyp ärvs från föräldrarna, och det är 25 procents chans att ett syskon har samma vävnadstyp som det sjuka barnet. Det bästa är därför att transplantera stamceller från ett HLA-identiskt friskt syskon. Om denna möjlighet inte finns kan man genom nationella och internationella register över frivilliga stamcellsdonatorer och infrusna enheter med navelsträngsblod söka efter en passande donator. Tobiasregistret i Sverige har cirka 40 000 registrerade givare, och i de olika registren i världen finns totalt mer än 19 miljoner givare.

Inför en stamcellstransplantation krävs förberedelser för att de nya stamcellerna ska få fäste och de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort dem. Den som ska ta emot de transplanterade cellerna förbehandlas med cellgifter (cytostatika). Detta kan vara mycket krävande, eftersom cytostatika skadar slemhinnornas funktion som barriär mot omvärlden. Risken för allvarliga infektioner ökar, och barnet måste därför hållas isolerat under många veckor, upp till månader, både före och efter transplantationen.

Vid en blodstamcellstransplantation sugs benmärg upp från höftbenet på givaren för att ges till mottagaren som dropp direkt i ett blodkärl, ungefär som vid en blodtransfusion. Enstaka stamceller kan även plockas ut från donatorns blod. Det passerar då en särskild centrifug som vaskar ut stamcellerna, medan övriga delar av blodet går tillbaka till donatorn. Ett tredje alternativ är att utnyttja blodet i navelsträngen hos nyfödda, vilket är ovanligt rikt på blodstamceller. Den lilla rest av blod som finns i navelsträngen efter att ett friskt nyfött barn har avnavlats kan därför frysas in och sparas för att senare transplanteras.

När blodstamceller, oavsett källan, väl har överförts till det sjuka barnet letar de själva upp märgrummen i benen på olika ställen i kroppen.

Stamcellstransplantation vid Hurlers sjukdom har nu gjorts i cirka 25 år, och totalt har fler än 400 barn genomgått transplantation vid olika centra i världen.

Om stamcellstransplantation ska kunna förhindra en försämrad intellektuell utveckling hos barn med Hurlers sjukdom bör den ske tidigt, enligt de långtidsuppföljningar som gjorts. Eftersom detta anses vara den största vinsten med transplantation är nuvarande rekommendationer att en transplantation vid Hurlers sjukdom ska ske före två och ett halvt års ålder, dock helst redan under det första levnadsåret, alltså så snart som möjligt efter att diagnosen har ställts.

Störst nytta av stamcellstransplantation får de barn som utvecklingsmässigt befinner sig inom normalområdet vid tiden för transplantationen, eftersom en fortsatt försämring förhindras. Redan någon månad efter transplantationen stiger enzymnivåerna i blodet till normala värden hos mottagaren, utsöndringen av mukopolysackarider i urinen sjunker och den skadliga inlagringen i cellerna minskar. Utvecklingen av hydrocefalus kan då också förhindras genom att förtjockningen av hjärnhinnorna minskar.

Vid transplantation med blodstamceller sker en förbättring av syn, ledrörlighet, hjärt- och lungfunktion. Anletsdragen normaliseras nästan helt efter transplantationen. Däremot påverkas inte skelettförändringarna, och ortopediska operationer av till exempel kotpelaren och höfterna kommer att behöva göras när barnet blir äldre. En viss ökad längdtillväxt tycks dock ske. Det finns inga belägg i den medicinska litteraturen för att tillväxthormon skulle kunna påverka längdtillväxten, men några systematiska studier är inte gjorda. Eftersom stamcellstranplantation är en komplicerad behandling med risk för allvarliga och till och med dödliga komplikationer måste en noggrann undersökning av barnen ske innan den rekommenderas. Föräldrarna bör noga informeras om de risker som finns och om långtidsuppföljningar av barn som genomgått transplantation.

Enzymterapi, vilket innebär att det saknade enzymet tillförs, har tagits fram under de senaste åren och finns som läkemedel sedan 2003. Läkemedlet sprutas direkt i blodet (intravenös injektion) ungefär en gång per vecka under lång tid, sannolikt under hela livet. Positiva resultat av enzymläkemedlet har rapporterats, i form av minskande ledstelhet, förbättrad lungfunktion och förbättrat allmäntillstånd. Däremot förväntas inte läkemedlet kunna ge någon positiv effekt på sjukdomens påverkan på hjärtklaffar och ögon. Det finns ännu inte heller belägg för att inlagringen av MPS-substans i hjärnan minskar eller förhindras, eftersom enzymet inte kan passera från blodet in i hjärnan. För att påverka förträngningar på ryggmärgen pågår studier där läkemedlet ges direkt i ryggvätskan. Ytterligare studier och längre uppföljningstid är dock nödvändigt för att kunna utvärdera behandlingseffekten av enzym som ges direkt i blodet och ryggvätskan.

Vid alla mukopolysackaridossjukdomar finns en risk för komplikationer vid narkos på grund av trånga luftrör, och vid Scheies sjukdom även på grund av liten haka. Inför en eventuell operation bör en narkosspecialist med god kännedom om sjukdomen därför göra en bedömning.

Vid den svårare formen, Hurlers sjukdom, rekommenderas stamcellstransplantation, under förutsättning att det finns en lämplig donator och att barnet inte har svåra obotliga skador. För att förbättra allmäntillståndet hos de barn som ska genomgå stamcellstransplantation rekommenderas enzymterapi i väntan på transplantation. Därefter ges enzymterapi tills de nya stamcellerna på egen hand producerar enzymet.

Vid Hurler-Scheies och Scheies sjukdom är enzymterapi det behandlingsalternativ som står till buds, utöver behandling för att lindra symtom och förebygga komplikationer. Beslut om enzymbehandling ska förbehållas specialister på dessa ovanliga sjukdomar.

Barn som behandlats med transplantation av blodstamceller förväntas ha en normal livslängd. För att förebygga komplikationer från skelett, hjärta, syn, hörsel och nervsystem bör barnen gå på regelbundna kontroller hos olika specialister. Det ska helst ske i form av medicinska samarbetsmöten. Detsamma gäller de barn som behandlas med enzymterapi, där erfarenheterna ännu så länge är otillräckligt studerade och långtidsuppföljning därför är nödvändig för att utvärdera effekten.

Hydrocefalus kan vara en komplikation till alla MPS I-formerna och åtgärdas genom att en shunt opereras in. Överskottsvätska från hjärnan leds då till buken med hjälp av en slang. Varken stamcellstransplantation eller enzymterapi utesluter risken för att hydrocefalus ska utvecklas.

Vid alla MPS I-formerna, Hurlers, Hurler-Scheies och Scheies sjukdom, är det vanligt med täta övre luftvägsinfektioner och lunginflammationer, vilket kan vara ett stort problem under uppväxtåren. En del barn och ungdomar kan behöva operera bort förstorade tonsiller eller polyper bakom näsan, som framför allt kan försvåra andningen under sömn. Andningsproblem nattetid kan kartläggas med hjälp av registrering av blodets syremättnad (pulsoxymetermätning) och behöver ibland behandlas. För att underlätta andningen nattetid kan man ha hjälp av CPAP-behandling (continuous positive airway pressure), en andningsmask kopplad till en kompressor, som pressar in luft genom näsan och håller luftvägarna öppna.

Förträngningar i hjärtklaffarna kan åtgärdas genom att konstgjorda klaffar opereras in.

Eftersom det är vanligt med synnedsättning bör synen kontrolleras regelbundet. I vissa fall kan det bli aktuellt med synrehabilitering och synhjälpmedel. Synnedsättning till följd av grumlingar i hornhinnan kan avhjälpas med hornhinnetransplantation.

Karpaltunnelsyndrom bör diagnostiseras tidigt och opereras av en handkirurg, innan bestående nervskador utvecklas. En elektrofysiologisk undersökning av nervledningsförmågan i fingrarna kan avslöja en tidig sådan nervskada.

Mag-tarmproblem behandlas med diet. En dietist kan ge förslag på stoppande eller lösande kost. I vissa fall har laktosfri kost haft god effekt på diarrén. Förstoppning kan behandlas med olika läkemedel.

Vid Scheies sjukdom kan en stabiliserande operation behöva göras för att förhindra att kotförskjutningar orsakar neurologiska komplikationer. Personer med Scheies sjukdom bör därför genomgå regelbunden magnetkameraundersökning av ryggmärgen för att tillklämningssymtom (spinalstenos) ska kunna upptäckas och vid behov opereras. Vid förträngningar i halsryggmärgen behövs avlastande operationer i kotkropparna, även detta för att förhindra neurologiska komplikationer. Behandlingsinsatser måste avgöras individuellt och i samråd med specialister på sjukdomen.

Eftersom de flesta organ drabbas vid alla de tre formerna av MPS I är det viktigt att följa upp förväntade komplikationer, åtminstone en gång varje år efter att diagnosen har ställts. De återkommande undersökningarna omfattar bland annat neurologisk bedömning, undersökning av ögon, hörsel, hjärta, lungor, skelett och tänder. Ibland kan också kompletterande röntgen- eller andra undersökningar behövas.

Habiliteringsinsatser

Familjen behöver tidigt kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling.

Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska och sociala området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Vid behov ingår även syn- och hörselhabilitering. Förutom barnet/den unge kan även föräldrar och syskon få stöd. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån barnens speciella problem och förutsättningar. De varierar över tid men sker alltid i nära samverkan med de personer som finns i barnets/den unges nätverk.

De felställningar (kontrakturer) som barnen/ungdomarna får orsakas av förtjockade, stela ligament och muskelfästen runt lederna på grund av inlagrad MPS-substans. Felställningar går inte att få bort med sjukgymnastik och återkommer lätt efter ortopediska operationer, som därför bör undvikas. Däremot kan sjukgymnasten hjälpa till att med rörelser och aktiviteter försöka hålla uppe ledrörligheten så mycket som möjligt. Barnen kan också ha hjälp av stödjande, ortopediska fothylsor och handskenor (ortoser). De barn som genomgått stamcellstransplantation har i allmänhet inte hunnit utveckla några svårare felställningar i lederna (kontrakturer).

För barn med Hurlers och Hurler-Scheies sjukdom kan tal-, språk- och kommunikationsträning vara av stor betydelse, liksom insatser som stimulerar till att ta vara på inneboende resurser för att få en så god livskvalitet som möjligt. Det gäller alla barn med sjukdomen, men framför allt så snart som möjligt efter transplantation vid Hurlers sjukdom.

När sjukdomen påverkar hjärnan hos dem som av olika anledningar inte har behandlats med stamcellstransplantation eller enzymterapi eller när behandlingen inte har haft god effekt är det viktigt att insatser påbörjas innan barnet börjar visa tecken på försämrade intellektuella resurser. Det gäller att experimentera och tillsammans med barnet och familjen hitta sådant som känns motiverande och roligt för alla. Till exempel kan sagor och musikstycken som varit favoriter sparas, liksom inspelningar med den egna rösten.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Även små barn behöver få svar på sina frågor och funderingar.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att familjen kan leva ett aktivt liv trots barnets funktionsnedsättning.

Äldre tonåringar och vuxna behöver fortsatt regelbunden medicinsk uppföljning och individuellt utformade habiliteringsinsatser. Vanligtvis sker detta vid enheter för vuxenhabilitering och/eller vid neurologisk klinik.

Om diagnosen Scheies sjukdom har ställts under uppväxtåren ska habiliteringsinsatser erbjudas, medan resurser från neurologisk klinik eller rehabiliteringsmedicinsk klinik ska erbjudas för vuxna.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Barnläkare/barnneurologer vid länssjukhus/regionsjukhus kan ställa diagnosen med hjälp av laboratorieprov när en klinisk misstanke väckts.

Två speciallaboratorier med inriktning på metabola sjukdomar har resurser för kliniskt kemisk diagnostik: Avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, och Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm.

DNA-baserad diagnostik görs vid Klinisk genetik, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, samt vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm.

Resurspersoner

Kunskapsteam med intresse för och erfarenhet av MPS-sjukdomar finns vid:

Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm: biträdande överläkare Karin Naess, tel 08-585 800 00.

Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm: docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar, tel 08-517 700 00.

Skånes universitetssjukhus, 221 85 Lund: specialistläkare Domniki Papadopoulou, Barn- och ungdomssjukhuset, tel 046-17 10 00.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Paul Uvebrant och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, och professor Jan-Erik Månsson, avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00.

Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala: professor Niklas Dahl, Klinisk genetik, Rudbecklaboratoriet, tel 018-611 10 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Stockholms läns landsting har verksamheten Ovanliga diagnoser inom Habilitering & Hälsa och arrangerar utbildningsdagar om MPS-sjukdomar för föräldrar och personal. Kontaktperson är Kristina Gustafsson Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se, www.habilitering.nu/forumfunktionshinder.

Frambu i Norge anordnar en gång per år familjevistelse för barn och ungdom med Hurlers/Hunters syndrom och deras föräldrar. Det finns möjligheter för svenska familjer att delta, men det finns ännu inga överenskommelser mellan Norge och Sverige om ekonomisk ersättning för vistelsen och resan dit. Information kan fås från Frambu, Senter for sjeldne funksjonshemninger, Informasjonsseksjonen, 1404 Siggerud, Norge, tel 00 47 64 85 60 00, fax 00 47 64 85 60 99, e-post info@frambu.no, www.frambu.no

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Svenska MPS-föreningen, e-post mps.foreningen@gmail.com, www.mpsforeningen.se

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

I England finns The Society for Mucopolysaccharide Diseases, e-post mps@mpssociety.co.uk, www.mpssociety.co.uk.

I USA finns National MPS Society, e-post info@mpssociety.org, www.mpssociety.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Stockholms läns landsting har verksamheten Ovanliga diagnoser inom Habilitering & Hälsa och arrangerar utbildningsdagar om MPS-sjukdomar för föräldrar och personal. Kontaktperson är Kristina Gustafsson Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se, www.habilitering.nu/forumfunktionshinder.

Forskning och utveckling (FoU)

En intensiv forskning om MPS-sjukdomar och andra lysosomala sjukdomar pågår världen över. Att vid MPS I kunna nå hjärnan och ryggmärgen genom att modifiera enzymet är en av utmaningarna. En annan är att kunna påverka skelettet. Djurexperimentella modeller för MPS I finns att tillgå och underlättar fortsatt forskning om behandling.

Man försöker också finna tillförlitliga screeningmetoder för att spåra sjukdomen tidigt i livet och om möjligt tidigarelägga behandling och ge ärftlighetsinformation.

Studier för att kartlägga de molekylärgenetiska förändringarna vid samtliga mukopolysackaridossjukdomar pågår internationellt. I framtiden hoppas man lättare kunna ge prognos i det enskilda fallet när genförändringarna har kartlagts.

Genterapi har använts i några enstaka fall 1998-1999 i England och USA för att försöka behandla barn med Hurlers sjukdom. Problem med antikroppsreaktioner och att hitta lämpliga virus som agerar bärare (vektorer) har gjort att verksamheten ännu inte utvidgats till att omfatta fler personer. Genterapi innebär att den defekta genen i blodstamscellerna byts ut mot en frisk gen. Därefter återförs stamcellerna för att producera det saknade enzymet. Enligt djurexperimentella studier kommer genterapi sannolikt att kunna bli ytterligare ett behandlingsalternativ i framtiden.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Hurlers, Hurler-Scheies och Scheies sjukdom (artikelnr 2011-11-32), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Svenska MPS-föreningen har gjort en broschyr om Hurlers sjukdom (2007). Den kan beställas från föreningen, e-post mps.foreningen@gmail.com, www.mpsforeningen.se eller laddas ner i pdf-format från hemsidan, www.mpsforeningen.se/documents/Hurlerbroshyren.pdf

Nyhetsbrev från Ågrenska om Mukopolysackaridossjukdomar, nr 224 (2003). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Nyhetsbrevet finns också tillgängligt på www.agrenska.se.

Information på engelska om olika MPS-sjukdomar finns utgivet av den engelska föreningen The Society for Mucopolysaccharide Diseases och den amerikanska föreningen National MPS Society (adresser, se under rubriken Handikapporganisation).

Litteratur

Ashworth JL, Biswas S, Wraith E, Lloyd IC. The ocular features of the mucopolysaccharidoses. Eye (London) 2006; 20: 553-563.

Bjoraker KJ, Delaney K, Peters C, Krivit W, Shapiro EG. Long-term outcomes of adaptive functions for children with mucopolysaccharidoses I (Hurler Syndrome) treated with haematopoeitic stem cell transplantation. Dev Behav Pediatr 2006; 27: 290-296.

de Ru M, Boelens JJ, Das AM, Jones SA, van der Lee JH, Mahlaoui N et al. Enzyme replacement therapy and/or hematopoietic stemcell transplantation at diagnosis in patients with mucopolysaccharidoses type I: results of a European consensus procedure. Orphanet J Rare Dis 2011; 6:55
www.ojrd.com/content/6/1/55

Grewal SS, Wynn R, Abdemur JE, Burton BK, Gharib M, Haase C et al. Safety and efficacy of enzyme replacement therapy in combination with hematopoietic stem cell transplantation in Hurler syndrome. Genet Med 2005; 7: 143-146.

Gullingsrud EO, Krivit W, Summers CG. Ocular abnormalities in the mucopolysaccharidoses after bone marrow transplantation. Longer follow-up. Ophtalmology 1998; 105: 1099-1105.

Hamilton E, Pitt P. Articular manifestations of Scheie’s syndrome. Ann Rheum Dis 1992; 51: 542.

Kachur E, Del Maestro R. Mucopolysaccharidoses and spinal cord compression: case report and review of the literature with implication of bone marrow transplantation. Neurosurgery 2000; 47: 223-228.

Kakkis ED, Muenzer J, Tiller GE, Waber L, Belmont J, Passage M et al. Enzyme-replacement therapy in mucopolysaccharidosis I. N Engl J Med 2001; 344: 182-188.

Krivit W. Stemcell bone marrow transplantation in patients with metabolic storage diseases. Adv Pediatr 2002; 49: 359-378.

Malm G, von Döbeln U, Naess K, Ringden O. Lysosomala sjukdomar - forskning och framsteg ger hopp om bot och bättring. Läkartidningen 2008; 105: 3731-3735.

Malm G, Gustafsson B, Berglund G, Lindström M, Naess K, Borgström B et al. Outcome in six children with mucopolysaccharidosis type I, Hurlers syndrome, after haematopoietic stem cell transplantation (HSCT). Acta Paediatr Scand 2008; 97: 1108-1112.

Malm G, Lund Melgard A, Månsson J-E, Heiberg A. Mucopolysaccharidoses in the Scandinavian countries: incidence and prevalence. Acta Paediatrica 2008; 97: 1577-1581.

Meikle PJ, Grasby DJ, Dean CJ, Lang DL, Bockmann M, Whittle AM et al. Newborn screening for lysosomal storage disorders. Mol Genet Metab 2006; 88: 307-314.

Miebach E. Enzyme replacement therapy in mucopolysaccharidoses I. Review. Acta Paediatr Suppl 2005; 94: 58-60.

Peters C, Shapiro EG, Krivit W. Neuropsychological development in children with Hurler syndrome following hematopoetic stem cell transplantation. Pediatr Transplant 1998; 2: 250-253.

Scheie HG, Hambrick GW, Barnes LA. A newly diagnosed forme fruste of Hurler’s disease (gargoylism). Am J Ophtalmol 1962; 53: 753-769.

Scott HS, Litjens T, Nelson PV, Thompson PR, Brooks DA et al. Identification of mutations in the alpha-L-iduronidase gene (IDUA) that cause Hurler and Scheie syndromes. Amer J Hum Genet 1993; 53: 973-986.

van der Linden M, Kruyt M, Sakkers R, de Koning TJ, Oner FC, Castelein RM. Orthopaedic management of Hurler’s disease after hematopoietic stem cell transplantation: a systematic review. J Inherit Metab Dis 2011; 34: 657-669.

Walker RW. The laryngeal mask airway in the difficult paediatric airway; an assessment of positioning and use in fibreoptic intubation. Paediatr Anasth 2000; 10: 53-58.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: mucopolysaccharidosis type IH, mucopolysaccharidosis type IH/S, mucopolysaccharidosis type IS

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: mucopolysaccharidosis type I

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-02-27
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.