/
/

Hereditärt angioödem och förvärvat angioödem

  • Diagnos: Hereditärt angioödem och förvärvat angioödem
  • Synonymer:

    Hereditary angioedema, HAE, Angioödem (hereditärt)
    Aquired angioedema, AAE, Angioödem (förvärvat)

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-02-03
Version: 3.0

ICD-10

D84.1

Sjukdom/tillstånd

Hereditärt angioödem (HAE) visar sig som anfall med smärtsamma, djupa svullnader, främst i huden och i mag-tarmkanalens slemhinnor. Svullnaderna kan också sätta sig i luftvägarna, vilket kan vara livshotande, och i sällsynta fall även i andra organ.

Sjukdomen är ärftlig men kan också uppstå på grund av en nymutation. Ofta debuterar symtomen kring puberteten. Orsaken till svullnaderna är en överproduktion av proteinet bradykinin, vilket gör att de små blodkärlen, kapillärerna, läcker vätska till närliggande vävnader.

Det finns ingen botande behandling, men goda möjligheter att förebygga och lindra anfallen med olika läkemedel.

Sjukdomen är känd i två former, hereditärt angioödem typ I och II, och för några år sedan beskrevs även en tredje form, angioödem med normal C1-INH.

Det finns också en form som kallas förvärvat angioödem (acquired angioedema, AAE), med liknande symtom. Den orsakas av en bakomliggande sjukdom och botas vanligen om grundsjukdomen botas.

Angioödem beskrevs första gången 1882 av den tyske läkaren Heinrich Quincke. Han kallade sjukdomen angioneurotiskt ödem (angio = kärl, neuro = nerv, ödem = vätskeansamling) därför att blodkärlen som orsakar svullnaden styrs via nervbanorna. Några år senare tillkom tillägget hereditär (ärftlig) när William Osler i USA beskrev en ärftlig form.

Förekomst

Den exakta förekomsten av hereditärt angioödem är inte känd men uppskattas till cirka 2 personer per 100 000 invånare, vilket motsvarar omkring 200 personer i Sverige. Man känner för närvarande (2015) till cirka 160 personer med hereditärt angioödem i landet, varav minst 35 är barn.

Förekomsten av förvärvat angioödem uppskattas till 4 personer per miljon invånare, vilket motsvarar cirka 35 personer i Sverige.

Orsak

Hereditärt angioödem typ I och II orsakas av förändringar (mutationer) i genen SERPING1, som finns på den långa armen av kromosom 11 (11q12-q13.1). Genen är en mall för (kodar för) tillverkningen av proteinet C1-esterasinhibitor (C1-INH). C1-INH är ett reglerande protein som har till uppgift att verka hämmande i komplementsystemet, koagulationssystemet och fibrinolyssystemet. En del mutationer leder till brist på proteinet, andra till ett defekt protein. Vid hereditärt angioödem typ I, som omfattar cirka 85 procent av dem som har sjukdomen, är mängden C1-INH nedsatt. Vid typ II finns proteinet i normal eller förhöjd mängd men fungerar inte normalt.

Komplementsystemet
C1-INH är ett reglerande protein i komplementsystemet, som är en del av vårt immunförsvar. Komplementsystemet består av en rad proteiner (komplementfaktorer) numrerade C1-C9, samt deras reglerande proteiner. Det är uppbyggt som en kaskadreaktion där komplementfaktorerna och de reglerande proteinerna aktiverar och hämmar varandra i en strängt kontrollerad händelsekedja. C1-INH har till uppgift att hämma aktiveringen av komplementfaktor C1. Vid aktivering av C1 förbrukas C2 och C4, och låga värden av C4 används ofta som en indikation på nedsatt funktion eller brist på C1-INH vid diagnostisering av hereditärt angioödem.

Bristen på C1-INH i komplementsystemet leder till en överproduktion av enzymet kallikrein, vilket i sin tur leder till en överproduktion av proteinet bradykinin. Bradykinin medverkar i inflammatoriska processer i kroppen, bland annat genom att öka blodkärlens genomtränglighet. När mängden bradykinin blir för hög börjar de små blodkärlen, kapillärerna, läcka vätska till närliggande vävnader så att de smärtsamma svullnaderna uppstår.

Koagulationssystemet och fibrinolyssystemet
C1-INH reglerar också vissa delar av koagulationssystemet, genom att hämma aktiveringen av koagulationsfaktor XII och faktor XIIa. Brist på C1-INH leder även här till förhöjda nivåer av kallikrein, och genom positiv återkoppling kan det uppstå en okontrollerad ökning av både kallikrein och bradykinin.

Fibrinolyssystemet, som har till uppgift att motverka blodets koagulation påverkas också av brist på C1-INH genom att hämningen av kallikrein blir otillräcklig. Den förhöjda nivån av kallikrein leder här till en ökad mängd cirkulerande plasmin (enzymer som löser upp fibrin) i blodet, vilket i sin tur gör att mängden bradykinin ökar.

Trots att brist på C1-INH kan inverka på såväl koagulations- som fibrinolyssystemet har personer med hereditärt angioödem inte någon ökad risk för blodproppar eller blödningar.

Figur: Förenklad beskrivning av hur substanser nämnda i texten samverkar i produktion och nedbrytning av bradykinin. Bradykinin anses reglera anfallen av sjukdomen, och högmolekylärt kininogen (HK) är en viktig substans som vid nedbrytning bildar bradykinin. Nedbrytningen av bradykinin regleras sedan av flera substanser där Angiotensin Converting Enzyme (ACE) är den viktigaste. Symbolen || markerar var C1­INH bryter stimuleringsvägar.

Figur: Förenklad beskrivning av hur substanser nämnda i texten samverkar i produktion och nedbrytning av bradykinin. Bradykinin anses reglera anfallen av sjukdomen, och högmolekylärt kininogen (HK) är en viktig substans som vid nedbrytning bildar bradykinin. Nedbrytningen av bradykinin regleras sedan av flera substanser där Angiotensin Converting Enzyme (ACE) är den viktigaste. Symbolen || markerar var C1-­INH bryter stimuleringsvägar.

Angioödem med normal funktion av C1-INH
Koagulationsfaktor XII (FXII) kan, när den aktiveras, starta samma reaktioner avseende kallikrein och bradykinin, som beskrivits ovan, även med normalt fungerade C1-INH. Detta händer vid angioödem med normal funktion av C1-INH, som även har kallats hereditärt angioödem typ III. En del personer med denna variant har mutationer i genen F12 på kromosom 5 (5q33-qter). F12 är den gen som kodar för koagulationsfaktor XII. Andra har samma symtombild utan att ha mutationen.

Förvärvat angioödem
Förvärvat angioödem (aquired angioedema, AAE) kan utvecklas på grund av en autoimmun eller malign sjukdom. Oftast finns orsaken till förvärvat angioödem i benmärgen, men sjukdomen kan också orsakas av en tumör utanför benmärgen, exempelvis i lymfkörtlarna. Vid denna form utvecklar kroppen ibland antikroppar mot C1-INH proteinet. Vanligtvis försvinner förvärvat angioödem om den bakomliggande sjukdomen botas.

Ärftlighet

Hereditärt angioödem nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Hos 20-30 procent uppkommer sjukdomen som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

I något enstaka fall har personer med hereditärt angioödem visat sig ha den förändrade genen i dubbel upplaga (homozygot).

Symtom

Hereditärt och förvärvat angioödem visar sig som anfall med svullnader som varar två till fem dagar om de inte behandlas. Vanligtvis kommer de med några veckors eller månaders intervall, men det finns personer som bara har enstaka anfall. Mellan anfallen är man helt besvärsfri.

Hereditärt angioödem kan börja tidigt i barndomen, men oftast visar sig symtomen kring puberteten. Svårighetsgraden kan variera mycket mellan olika personer, men anfallsfrekvensen avtar i allmänhet med åren, för kvinnor särskilt efter klimakteriet.

Sjukdomen kan vara livshotande om svullnaden uppstår i strupen (larynxödem). Det ger en kvävningskänsla som kan utvecklas från lätt obehag till att luftvägarna helt svullnar igen. Vanligen utvecklas svullnaden inom loppet av några timmar men enstaka rapporter finns där förloppet varit snabbare. Undersökningar har visat att ungefär hälften av dem som har hereditärt angioödem någon gång får problem med svullnader i luftvägarna.

Många med sjukdomen kan förutsäga när ett anfall är på väg. De känner sig olustiga och frusna och kan ha stickningar i huden. Några får röda, ring- eller girlandformade utslag. Svullnaderna kliar inte särskilt mycket men är smärtsamma och spänner, ibland så mycket att huden känns sprickfärdig och det blir bestående ärr efter hudbristningar. Det kan uppstå svullnader överallt på huden, även på könsorganen och under fotsulorna. I allmänhet utvecklas de under något dygn för att sedan långsamt gå tillbaka under två till tre dygn. Ofta har de en tendens att komma tillbaka på samma ställe. Under ett enskilt anfall kan de också flytta runt i samma område, exempelvis från höger kind via läpparna över till vänster kind, öra eller hals och ibland tillbaka igen. Om det finns kraftiga svullnader på armar och ben kan rörligheten begränsas. Särskilt besvärligt kan det vara med svullnader under fotsulorna, eftersom smärtan förstärks när fötterna belastas.

Slemhinnor kan påverkas var som helst i kroppen, men av de inre organen är tarmar och magsäck oftast drabbade. Om svullnaden drabbar tarmväggen kan det leda till svåra, kolikliknande smärtor, illamående, kräkningar och diarré. Symtomen kan vara så svåra att de förväxlas med blindtarmsinflammation eller någon annan akut inflammation i buken, och det har därför hänt att personer med sjukdomen har opererats i onödan på felaktig grund. Om blodkärlen i tarmväggen läcker ut stora mängder vätska i bukhålan kan blodvolymen minska så mycket att man svimmar på grund av blodtrycksfall.

Vid svullnader i urinvägarna kan symtomen likna en urinvägsinfektion, med smärtor i blås- och njurområdet och en brännande känsla när man kissar. Många kvinnor får krampkänsla i underlivet.

Utlösande faktorer

Vanligtvis kommer anfallen utan någon tydlig orsak. Det finns även några kända utlösande faktorer:

  • Kvinnliga könshormoner (östrogen). Kvinnor får ofta symtom i samband med menstruationen, medan det har rapporterats både ökat och minskat antal anfall vid graviditet. Det är vanligt att symtomen debuterar i samband med menstruationsstarten (menarche). P-piller och andra hormonpreparat med östrogen har kopplats ihop med anfall, eftersom de sänker kroppens proteintillverkning i allmänhet. Detta drabbar särskilt nivån av C1-INH, som redan är låg hos dem som har hereditärt angioödem. Kvinnor med hereditärt angioödem bör därför aldrig behandlas med östrogen. P-piller med progesteron kan däremot minska både antalet anfall och dess intensitet.
  • Skador, slag och tryck på hud och slemhinnor. Till exempel i samband med operationer, tandläkarbehandlingar och undersökningar som gastroskopi och bronkoskopi.
  • Idrotter som ger en ökad risk för skador, slag och tryck, till exempel cykling, ridning och kontaktsporter.
  • Infektioner
  • Stress, oro och överansträngning
  • Hård fysisk träning
  • Läkemedel. ACE-hämmare, som används för behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt, minskar nedbrytningen av bradykinin och kan därför ge upphov till svullnader även hos personer som inte har hereditärt angioödem. I sällsynta fall kan angiotensin-II-hämmare ha liknande verkan.

Diagnostik

Hereditärt angioödem typ I diagnostiseras genom att den totala mängden C1-INH fastställs. Vid typ II krävs även att funktionen av proteinet mäts. Det är också möjligt att ställa diagnos genom att mäta mängden av komplementfaktor C4, helst under ett anfall eftersom nivån alltid är nedsatt då, medan den under besvärsfria perioder kan vara normal.

Hos barn stabiliseras mängden C1-INH först när de är mellan sex månader och ett år, vilket gör att det inte går att säkert fastställa diagnosen hos barn som är under ett år.

Diagnosen kan bekräftas genom DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Vid angioödem med normal funktion av C1-INH är nivåerna av C1-INH eller komplementfaktor C4 inte påverkade, men symtomen liknar dem vid hereditärt angioödem typ I och II, och det krävs att det ska finnas en ärftlighet för att diagnosen ska övervägas. Vissa angioödem med normal funktion av C1-INH diagnostiseras genom DNA-analys av genen för koagulationsfaktor XII (F12). Denna variant av sjukdomen är vanligast i Frankrike och Spanien och det finns i nuläget (2015) inga diagnostiserade fall i Sverige.

Vid förvärvat angioödem är funktionen av C1-INH nedsatt, vilket kan vara orsakat av antikroppar mot C1-INH, och nivåerna av C4 och C1q i blodvätskan (serum) är sänkta.

Behandling/stöd

För närvarande finns ingen botande behandling för hereditärt angioödem, men det finns goda möjligheter att förebygga och lindra anfallen. Eftersom sjukdomen alltför ofta förväxlas med allergiska reaktioner är det mycket viktigt med en korrekt diagnos för att undvika felbehandling. Läkemedel mot allergi såsom adrenalin, kortison och antihistamin har i allmänhet ingen eller liten effekt på sjukdomen. Anfallen bör behandlas i ett så tidigt stadium som möjligt. Om inte rätt behandling ges i tid vid potentiellt livshotande svullnad i luftvägarna kan det bli nödvändigt med intubation (när ett rör förs ner i luftstrupen för att säkerställa fri luftväg) eller att öppna luftstrupen kirurgiskt (trakeotomi).

Utöver den medicinska behandlingen behöver även behovet av psykologiskt och socialt stöd tillgodoses. Det kan också vara betydelsefullt att informera den närmaste omgivningen om sjukdomen, till exempel i skolan eller på arbetsplatsen.

Behandling vid akuta anfall

Ett koncentrat av C1-INH som framställs ur blodplasma kan ges som intravenös injektion vid akuta anfall. Koncentratet gör att nivån av C1-INH i blodet stiger, svullnaden går ned och smärtan upphör.

Det finns även ett koncentrat av rekombinant (genteknologiskt framställt) C1-INH, som är effektivt. Det framställs ur kaninmjölk genom att kaninen får en konstgjord gen för C1-INH så att den producerar C1-INH i sin mjölk som sedan renas. Enligt nuvarande riktlinjer (2015) ska allergi mot kanin uteslutas innan behandlingen påbörjas.

Ju tidigare koncentratet av C1-INH kan ges desto bättre effekt och därför rekommenderas att personer med hereditärt eller förvärvat angioödem och frekventa anfall får utbildning i att behandla sig själva. Alla rekommenderas att alltid ha två doser koncentrat av C1-INH till hands. De som inte har så frekventa anfall eller inte vill utföra egenbehandling ska ta med sig preparatet när de söker vård.

Vid förvärvat angioödem kan resultatet av behandling med koncentrat vara sämre på grund av antikroppar mot C1-INH. Det kan då krävas en högre dos eller behandling med ikatibant.

Ikatibant är ett annat läkemedel som kan ges vid akuta anfall som verkar genom att blockera receptorerna för bradykinin. Preparatet ges som injektion under huden (subkutant).

SD-plasma eller färskfrusen plasma är andra möjligheter att häva ett anfall eftersom plasman innehåller C1-INH. SD-plasma (solvent detergent plasma) är att föredra om den finns tillgänglig. Det finns emellertid en risk för biverkningar av plasma då den innehåller många olika komponenter, därför ska C1-INH-koncentrat eller ikatibant användas i första hand.

Tranexamsyra är ett blödningsdämpande ämne som verkar genom att hämma fibrinolys (när koagulerat blod löses upp). Det kan motverka svullnader hos cirka 15 procent av dem som har hereditärt angioödem. På grund av den låga effekten används inte tranexamsyra längre som akutbehandling.

Förebyggande behandling

Tranexamsyra kan ges kontinuerligt i förebyggande syfte (profylax) till de som får effekt av preparatet, vilket brukar vara cirka 15 procent av de som har hereditärt angioödem. Vid förvärvat angioödem är behandlingsresultatet betydligt bättre och tranexamsyra rekommenderas som förstahandsval vid förebyggande behandling.

Anabola steroider är ämnen som liknar manligt könshormon. De stimulerar kroppen att bilda proteiner och därmed också C1-INH. Möjligen har de också mekanismer som ökar nedbrytningen av bradykinin. Gemensamt för anabola steroider är att de har viriliserande (förmanligande) verkan och kan ge ökad kroppsbehåring, kraftigare muskelmassa och djupare röst. En del preparat har mindre viriliserande verkan, samtidigt som de behåller sin effekt på proteinbildningen. Även andra biverkningar kan förekomma såsom leverpåverkan och risk för stegrade värden för blodfetter och ateroskleros. Därför behöver de som behandlas följas noga. Anabola steroider kan också ges förebyggande (profylaktiskt) fem-sex dagar före och upp till tre dagar efter en planerad operation. Vid förvärvat angioödem är effekten av behandling med anabola steroider lägre. Alla anabola steroider är licenspreparat.

C1-INH-koncentrat kan också ges i förebyggande syfte två gånger per vecka vid täta och svåra besvär, samt inför operationer och tandbehandlingar som kan utlösa anfall.

Vila kan få svullnaderna att lägga sig vid mindre anfall. Vattendrivande mediciner kan också lindra besvären. Alkohol bör undvikas, eftersom det kan förvärra svullnaden.

Vaccination mot hepatit A och B rekommenderas. 

Forskning

Forskning om hereditärt angioödem pågår på flera håll i Europa, bland annat i Italien, Ungern, Tyskland och Spanien liksom i USA. Det forskas också kring nya behandlingsmöjligheter, exempelvis rekombinant framställning av läkemedel.

Vid Klinisk immunologi, Labmedicin Skåne, Lund, pågår forskning för att ta fram lämpliga mätmetoder och genetiska analyser för hereditärt angioödem.

Utvecklingsarbete som referenslaboratorium pågår vid Klinisk immunologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala, och Labmedicin Skåne, Lund.

Vid Klinisk kemi och koagulation, Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, pågår forskning kring betydelsen av koagulationsfaktor XII vid hereditärt angioödem.

SWEHA är ett svenskt rikstäckande samarbete mellan intresserade läkare och patienter för att beskriva sjukdomens omfattning i Sverige och dess konsekvenser både för den enskilde och för samhället. Förhoppningen är också att denna forskning skall resultera i ökad förståelse för sjukdomen samt förbättra diagnostiken och behandlingsmöjligheterna. Alla personer med hereditärt angioödem erbjuds att delta. Anmälan kan göras till Patrik Nordenfelt eller Carl-Fredrik Wahlgren (se under Resurspersoner).

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord hereditary angioedema.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord hereditary angioedema.

Resurser på riks- och regionnivå

Speciellt kliniskt kunnande om hereditärt och förvärvat angioödem finns vid:
Lung- och allergimottagningen, Länssjukhuset Ryhov, 551 85 Jönköping, tel 010-241 00 00.

Lung- och allergikliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund, 205 02 Malmö, tel 046-17 10 00.

Hudmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Lung- och allergisektionen, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Laboratorier med specialkunskap:
Klinisk immunologi, Labmedicin Skåne, 221 85 Lund, e-post labmedicin@skane.se.

Klinisk immunologi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 41 00.

Resurspersoner

Professor Janne Björkander, Futurum, Länssjukhuset Ryhov, 551 85 Jönköping, tel 036-32 10 00, fax 036-32 50 85, e-post janne.bjorkander@lj.se.

Med dr Anders Lindfors, barnallergi- och lungmottagning, Q208, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 775 95, fax 08-517 777 39, e-post anders.lindfors@ki.se.

Specialistläkare Patrik Nordenfelt, lung- och allergimottagningen, Länssjukhuset Ryhov, 551 85 Jönköping, tel 036-32 10 00, fax 036-32 21 58, e-post patrik.nordenfelt@lj.se.

Professor Carl-Fredrik Wahlgren, hudmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 778 49, fax 08-517 778 51, e-post carl-fredrik.wahlgren@ki.se.

Överläkare Annika Wallin, lung- och allergisektionen, Medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00 vx, eller direkt 090-785 18 68, e-post annika.wallin@vll.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

PIO, Primär immunbristorganisationen, Mellringevägen 120 B, 703 53 Örebro, tel 019-673 21 24, e-post info@pio.nu, www.pio.nu. PIO har en underavdelning för hereditärt angioödem.

Det finns även en internationell patientorganisation IPOPI, The International Patient Organisation for Primary Immunodeficiencies, där PIO ingår, www.ipopi.org.

HAE Scandinavia är en skandinavisk intresseorganisation som arbetar för att stödja personer med hereditärt angioödem och deras familjer i Danmark, Norge och Sverige, www.haescan.org.

HAEI, International Patient Organization for C1 inhibitor Deficiencies, är en internationell patientorganisation som på olika sätt arbetar för att öka kunskapen om hereditärt angioödem, www.haei.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord hereditary angioedema.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

PIO, Primär immunbristorganisationen, anordnar regelbundet föreläsningar och informationsträffar om immunbrist för dem som har sjukdomen och deras anhöriga. Med jämna mellanrum anordnar PIO och de nordiska immunbristföreningarna gemensamma möten under några dagar. Detta är utmärkta tillfällen att lära mer och utbyta erfarenheter. Ytterligare information ges av PIO, se adress under rubriken Intresseorganisationer.

IPOPI, den internationella sammanslutningen för immunbristföreningar i världen där PIO ingår, anordnar vartannat år internationella konferenser i samband med att sjuksköterskor och läkare med intresse för immunbrist har sina vetenskapliga möten. Mötena hålls på engelska. Information kan ges av PIO, se adress under rubriken Intresseorganisationer.

HAEI, International Patient Organization for C1 inhibitor Deficiencies, har en omfattande internationell konferensverksamhet, www.haei.org.

Patientorganisationernas representanter, läkare, sjuksköterskor och forskare i Sverige möts regelbundet vid SLIPI/SISSI konferensen, samt vid europeiska och internationella konferenser såsom AAAI, EAACI och ESID, samt vid regelbundna möten i Budapest, www.haenet.hu.

SLIPI - Sveriges läkares intresseförening för primär immunbrist - anordnar möten och symposier, www.slipi.nu.

SISSI - Sveriges immunbristsjuksköterskors intresseförening - ger ut ett nyhetsblad och har återkommande konferenser för medlemmar, vart annat år anordnas dessa tillsammans med ESID, IPOPI och INGID, www.sissi.nu.

ESID - European Society for Immunodeficiencies - har återkommande internationella konferenser och summer schools för läkare och forskare, www.esid.org.

INGID - International Nursing Group for Immunodeficiencies - www.ingid.org - anordnar internationella sammankomster i samarbete med ESID och den internationella patientorganisationen IPOPI, www.ipopi.org.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under ”Mer om oss” i högerspalten).

På PIO:s - primär immunbristorganisationens webbplats, finns informationsmaterial att beställa i form av broschyrer om bland annat Hereditärt angioödem, råd inför förskola/skola, tips för övergång från barn- till vuxensjukvård och mall för vårdbidragsansökan. Det finns även en nedladdningsbar mall för ett personligt kort där diagnos och personlig ordination kan skrivas in. För mer information, gå in via länken www.pio.nu/bestallningssida eller se kontaktuppgifter under rubriken Intresseorganisationer.

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har mycket information om ovanliga diagnoser på sina webbplatser, bland annat personliga berättelser och filmer.

Litteratur

Agostoni A, Aygören-Pürsün E, Binkley KE, Blanch A, Bork K, Bouillet L et al. Hereditary and acquired angioedema: Problems and progress: Proceedings of the third C1 esterase inhibitor deficiency workshop and beyond. J Allergy and Clin Immunol 2004; 114: 51-131.

Björkander J, Bygum A, Waage Nielsen E. Hereditärt angioödem - svår sjukdom med nya terapialternativ. Läkartidningen. 2012; 109: 99-103.

Blaes N, Girolami JP. Targeting the 'Janus face' of the B2-bradykinin receptor. Expert opinion on therapeutic targets. 2013; 17: 1145-1166.

Bork K. Hereditary angioedema with normal C1 inhibitor. Immunol Allergy Clin North Am 2013; 33: 457-470.

Bork K, Hardt J. Hereditary angioedema: increased number of attacks after frequent treatments with C1 inhibitor concentrate. Am J Med 2009; 122: 780-783.

Bork K, Hardt J, Witzke G. Fatal laryngeal attacks and mortality in hereditary angioedema due to C1-INH deficiency. J Allergy and Clin Immunol 2012; 130: 692-697.

Bork K, Hardt J, Staubach-Renz P, Witzke G. Risk of laryngeal edema and facial swellings after tooth extraction in patients with hereditary angioedema with and without prophylaxis with C1 inhibitor concentrate: a retrospective study. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2011; 112: 58-64.

Bygum A. Hereditary angio-oedema in Denmark: a nationwide survey. Br J Dermatol 2009; 161: 1153-1158.

Cicardi M, Aberer W, Banerji A, Bas M, Bernstein JA, Bork K et al. Classification, diagnosis, and approach to treatment for angioedema: consensus report from the Hereditary Angioedema International Working Group. Allergy 2014; 69: 602-616.

Cicardi M, Banerji A, Bracho F, Malbran A, Rosenkranz B, Riedl M et al. Icatibant, a new bradykinin-receptor antagonist, in hereditary angioedema. N Engl J Med 2010; 363: 532-541.

Cicardi M, Zanichelli A. Aquired angioedema. Allergy, Asthma and Clin Immunol 2010; 6: 14.

Craig T, Aygören Pürsün E, Bork K, Bowen T, Boysen H, Farkas H et al. WAO Guidelines for the management of hereditary angioedema. WAO J 2012; 5: 182-199.

Farkas H, Harmat G, Kaposi PN, Karadi I, Fekete B, Fust G, et al. Ultrasonography in the diagnosis and monitoring of ascites in acute abdominal attacks of hereditary angioneurotic oedema. Eur J Gastroenterol Hepatol 2001; 13:1225-1230.

Longhurst HJ, Farkas H, Craig T, Aygoren-Pursun E, Bethune C, Bjorkander J et al. HAE international home therapy consensus document. Allergy Asthma Clin Immunol 2010; 6: 22.

Nilsson S. Periodisk uppträdande sjukdomssymptom. Läkartidningen 1963; 60: 3661-3675.

Osler W. Landmark publication from The American Journal of the Medical Sciences: Hereditary angio-neurotic oedema. 1888. Am J Med Sci 2010; 339: 175-178.

Pappalardo E, Cicardi M, Duponchel C, Carugati A, Choquet S, Agostoni A et al. Frequent de novo mutations and exon deletions in the C1inhibitor gene of patients with angioedema. J Allergy Clin Immunol 2000; 106: 1147–1154.

Quincke H. Über akutes umschriebenes Hautödem. Monatshefte Prakt Dermatol 1882; 1: 129-131.

Zuraw B, Cicardi M, Levy RJ, Nuijens JH, Relan A, Visscher S et al. Recombinant human C1-inhibitor for the treatment of acute angioedema attacks in patients with hereditary angioedema. J Allergy and Clin Immunol 2010; 126: 821-827.

Zuraw BL. Hereditary angioedema. N Engl J Med 2008; 359: 1027-1036.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: hereditary angioedema

Orphanet
www.orpha.net 
Sökord: hereditary angioedema

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget och reviderat är professor Janne Björkander, Futurum, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-02-03
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.