/
/

Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V

  • Diagnos: Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V
  • Synonymer: HSAN V, Ärftlig smärtokänslighet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-10-13
Version: 2.0

ICD-10

G60.8

Sjukdom/skada/diagnos

Hereditär (ärftlig) sensorisk och autonom neuropati (nervskada) typ V är en fortskridande neurologisk sjukdom som ger symtom från perifera nerver, samt från skelett och leder. Att nervskadan är sensorisk innebär att känseln är påverkad och att den är autonom betyder att icke viljemässigt styrda nervfunktioner är påverkade. Sjukdomen drabbar de tunna nervtrådar som förmedlar smärta, värme, köld och viss form av beröringskänsel. Personer med sjukdomen är i varierande grad okänsliga för smärta, värme och kyla.

Sjukdomen är en av fem olika typer av hereditär sensorisk och autonom neuropati (HSAN), som beskrevs första gången 1983 av den amerikanske neurologen P J Dyck.

På svenska kallas sjukdomen också ärftlig smärtokänslighet, och ibland används den lokala benämningen Vittangisjukan, efter namnet på den by i Norrbotten från vilken de flesta med sjukdomen härstammar. Sjukdomen uttrycks olika beroende på om man har en eller två förändrade (muterade) gener (se under rubriken Ärftlighet). När orsaken är en muterad gen är symtomen lindrigare och visar sig först i vuxen ålder medan två muterade gener leder till uttalad smärtokänslighet.

De andra fyra typerna av hereditär sensorisk autonom neuropati är:

  • HSAN typ I (dominant nedärvd), som vanligtvis visar sig i 20 till 30-årsåldern med långsamt fortskridande känselnedsättning och som leder till fotsår.
  • HSAN typ II (recessivt nedärvd), som ger symtom tidigt i barndomen i form av nedsatt känsel och påverkan på autonoma nervsystemet.
  • HSAN typ III (recessivt nedärvd), även kallad Riley-Days syndrom, som ger symtom i barndomen med svåra störningar i det autonoma nervsystemet och nedsatt smärt- och temperaturkänsel.
  • HSAN typ IV (recessivt nedärvd) medför, liksom typ V, smärtokänslighet, men också nedsatt svettfunktion. Sjukdomen leder, liksom typ V, till led- och skelettskador samt risk för brännskador.

Förekomst

I Sverige känner man till ett fåtal personer med sjukdomen, det vill säga personer som har två förändrade (muterade) gener. Antalet personer med en muterad gen och lindrigare symtom är ett drygt 60-tal (se under rubriken Ärftlighet). Det finns också några enstaka personer med HSAN typ III och typ IV i Sverige.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en mutation i genen NGFB på den korta armen av kromosom 1 (1p11.2-p13.2). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) beta-subenheten av tillväxtfaktorn NGF (nerve growth factor, som består av två betaenheter, en alfa- och en gammaenhet). Mutationen påverkar negativt utvecklingen av de tunna nervtrådar (A-delta- och C-fibrer) som via de perifera nerverna förmedlar smärt-, temperatur- och viss form av beröringskänsel från bland annat huden (Ct-fibrer), skelettet och lederna till hjärnan. Utan dessa nervfibrer saknas de reflexer som normalt skyddar oss från skador vid för stark värme eller kyla och vid ledstukningar samt vid påfrestningar på skelettet som kan leda till benbrott.

Utöver att vara en tillväxtfaktor har beta-subenheten NGF också betydelse för förstadier till ett hormon som stimulerar normal celldöd (apoptos).

HSAN typ IV, som delvis ger samma symtom, orsakas av en mutation i en annan gen, NTRK1, som kodar för tillväxtfaktorn NGF:s receptor.

Ärftlighet

Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna). Ungefär 30 procent av dem som ärvt den muterade genen i enkel uppsättning utvecklar ledsjukdom senare i livet. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur. Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med sjukdomen, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning och riskerar att få symtom. Om en person med den svårare formen av sjukdomen får barn med en bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen, och sannolikheten är 50 procent att barnet blir anlagsbärare med symtom.

Symtom

Karaktäristiskt för sjukdomen är en oförmåga att känna djup smärta, så kallad nociceptiv smärta (vävnadsskadesmärta), och en nedsatt känslighet för värme och kyla. Exempel på nociceptiv smärta är den smärta vi upplever vid benbrott, brännskador, sårskador samt vid led- och muskelvärk. Oförmågan att känna smärta gör att den naturliga skyddsmekanism som upplevelsen av smärta är sätts ur spel, vilket gör att man kan skada sig utan att vara medveten om det. Förnimmelser av beröring och tryck är däremot i stort sett normala, liksom upplevelsen av smärta från inre organ som lever och hjärta (visceral smärta). En del kan ha blixtsnabb, skärande (lancinerande) smärta från benen.

Sjukdomen visar sig vanligtvis i fyra- till sjuårsåldern i form av smärtfria benbrott (frakturer) i kombination med inflammationer i ledernas brosk- och benvävnad (osteokondriter). Vanliga tecken på att lederna är påverkade är svullnad samt att brosk eller ben söndertrasas (fragmenteras). Lösa bitar av brosk och ben kan då finnas i ledhålorna (ledmus). Främst drabbas knä- och fotleder, men skadorna kan även utvecklas i axel- och armbågsleder, i ryggen samt i höft- och tåleder. Vid röntgenundersökning upptäcks ofta frakturer som inte gett några symtom i form av smärta. Sannolikt uppstår små skador i lederna (mikrotrauma) när dessa tänjs till sina ytterlägen. Ledsjukdomen är fortskridande och gör att lederna förstörs (Charcotled).

När ledsjukdomen ökar i omfattning leder detta till felställningar och instabilitet. Även gångförmågan påverkas, och om båda benen är drabbade kan svårigheterna att gå bli omfattande.

Ungefär en tredjedel av de personer som bär på endast en muterad gen får symtom som kan kopplas till sjukdomen. Symtomen visar sig mellan 20 och 70 års ålder och är betydligt lindrigare än vid den form av sjukdomen som startar i barndomen. Karpaltunnelsyndrom är vanligt och innebär att tryck mot medianusnerven i handloven leder till domningar i tummen, pek- och långfingrarna samt svaghet eller muskelförtvining i vissa av tummens muskler. Några kan också ha en lindrig påverkan på känseln för värme och köld.

Hos personer som är anlagsbärare med symtom som kan kopplas till sjukdomen är det vanligt att lederna förslits, vilket orsakar artros tidigt i livet. Hos några få kan lederna förstöras helt. I högre åldrar kan felställningar uppstå.

Diagnostik

Diagnosen ställs med ledning av symtomen och resultaten av neurofysiologiska undersökningar av smärt- och temperaturkänslighet. Den kan bekräftas genom DNA-analys av NGFB.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Genetisk vägledning omfattar information om sjukdomen och dess ärftlighetsgång, bedömning utifrån släktträdsanalys av sannolikheten för andra i familjen att insjukna samt information om diagnostik och behandling. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Insatserna inriktas på att förebygga skador och kompensera för funktionsnedsättningar, eftersom det inte finns någon botande behandling för hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V. Allra viktigast är att tidigt lära barnen vad som normalt ger smärta och kan orsaka skador. Även kunskap om lämplig vattentemperatur vid bad och duschning liksom vad som är lämplig klädsel vid stark kyla är viktig eftersom känsligheten för värme och kyla är nedsatt. Målsättningen är att genom information få barnen att undvika aktiviteter och beteenden som kan leda till skador.

Under hela uppväxttiden behövs regelbunden kontakt med en barnortoped. Korrigerande ledbandage för att undvika skador är viktigt.

Information till förskola och skola är nödvändigt, eftersom barnen behöver extra tillsyn för att minska risken för skador.

Frakturer behandlas på vanligt sätt med till exempel gips eller gipsskenor, men det är viktigt att vara extra observant på eventuella tryck- och skavsår.

Felställningarna av leder medför att olika ortopediska operationer kan behöva göras. Exempel på en sådan är osteotomi, som innebär att benet tillfogas en eller flera frakturer för att sedan få stöd av en märgspik/platta som håller benet rakt under hopläkningen. För att minska felställningar och öka stabiliteten i lederna görs ibland steloperation (artrodes) eller så ersätts leden med en konstgjord led (protes).

Planeringen av de olika åtgärderna är viktig, så att ortopediska operationer görs vid bästa möjliga tidpunkt med hänsyn till både barnets tillväxt och självständighetsutveckling.

Om sjukdomen leder till omfattande motoriska funktionsnedsättningar kan barnen och deras familjer behöva kontakt med ett habiliteringsteam. I teamet ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur dessa kan påverka vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala samt tekniska området och syftar till att utveckla barnets möjligheter och kompensera för de svårigheter som finns. Efter utredning planeras insatserna tillsammans med barnet och föräldrarna. Ofta måste anpassningar göras i barnets miljö.

Träning för att underlätta förflyttning och aktiviteter i vardagen är viktigt för alla med sjukdomen. För en del kan rullstol underlätta och vara till god hjälp. Det är ofta lämpligt med träning i vatten, eftersom träningsformen är skonsam för lederna. Hjälpmedel kan underlätta såväl i skolan och arbetslivet som på fritiden.

Under hela livet är det viktigt med regelbundna tandläkarbesök, eftersom okänsligheten för smärta kan göra att karies och andra skador på tänderna inte ger några symtom.

Karpaltunnelsyndrom kan åtgärdas med operation i handleden.

För vuxna är anpassningar av bostaden och arbetsmiljön ofta nödvändiga, och det kan så småningom bli aktuellt med en specialanpassad bil. Vid funktionsnedsättningar som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för vägledning. Behovet av rehabilitering utreds av Försäkringskassan, som också samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när arbetsförmågan är påverkad.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Utredning av diagnosen görs på de neurologiska eller barnneurologiska klinikerna vid region- och universitetssjukhusen.

DNA-analyser görs på de kliniskt genetiska avdelningarna vid universitetssjukhusen.

Resurspersoner

Med dr, överläkare Jan Minde, ortopedkliniken, Gällivare sjukhus, 982 32 Gällivare, tel 0970-19 000, e-post jan.minde@nll.se.

Professor Monica Holmberg, avdelningen för biomedicinsk vetenskap, Umeå universitet, 901 85 Umeå, tel 090-785 44 06, e-post monica.holmberg@medbio.umu.se.

Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post goran.solders@karolinska.se.

Professor Håkan Olausson, Campus US, IMT, Linköpings universitet, 581 85 Linköping, tel 0733-823416, e-post hakan.olausson@liu.se.

Lektor India Morrison, Campus US, IMT, Linköpings universitet, 581 85 Linköping, e-post india.morrison@liu.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

Det finns för närvarande ingen speciell förening för personer med hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V, men generell kunskap om neurologiska sjukdomar finns hos:

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, fax 08-24 13 15, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

Vid avdelningen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet pågår forskning om hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V. Den omfattar funktionella studier för att öka förståelsen av de sjukdomsspecifika mekanismer och biologiska processer som är påverkade.

Vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet pågår smärtforskning med MR-studier i samarbete med ortopedkliniken i Gällivare och neurofysiologiska kliniken i Manchester, Storbritannien.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Litteratur

Axelsson HE, Minde J, Sonesson A, Högestätt ED, Toolanen G, Zygmunt PM. Transient receptor potential vanilloid 1, vanilloid 2 and melastatin 8 immunoreactive nerve fibers in human skin from individuals with and without Norrbottnian congenital insensitivity to pain. Neuroscience 2009; 162: 1322-1332.

Capsoni S. From genes to pain: nerve growth factor and hereditary sensory and autonomic neuropathy type V. Eur J Neurosci 2014; 39: 392-400.

Dyck PJ, Mellinger JF, Reagan TJ, Horowitz SJ, MCDonald JW, Litchy WJ et al. Not indifference to pain but varieties of hereditary sensory and autonomic neuropathy. Brain 1983; 106: 373-390.

Dyck PJ, Stevens JC, O´Brien PC, Oviatt KF, Lais AC, Coventry MB et al. Neurogenic arthropathy and recurring fractures with subclinical inherited neuropathy. Neurology 1983; 33: 357-367.

Einarsdottir E, Carlsson A, Minde J, Toolanen G, Svensson O, Solders G et al. A mutation in the nerve growth factor beta gene (NGFB) causes loss of pain perception. Hum Mol Genet 2004; 13: 799-805.

Kim W, Guinot A, Marleix S, Chapuis M, Fraisse B, Violas P. Hereditary sensory and autonomic neuropathy type IV and orthopaedic complications. Orthop Traumatol Surg Res 2013; 99: 881-885.

Larsson E, Kuma R, Norberg A, Minde J, Holmberg M. Nerve growth factor R221W responsible for insensitivity to pain is defectively processed and accumulates as proNGF. Neurobiol Dis 2009; 33: 221-228.

Minde J, Toolanen G, Andersson T, Nennesmo I, Remahl IN, Svensson O et al. Familial insensitivity to pain (HSAN V) and a mutation in the NGFB gene. A neurophysiological and pathological study. Muscle Nerve 2004; 30: 752-760.

Minde JK. Norrbottnian congenital insensitivity to pain. Acta Orthop Suppl 2006; 77: 2-32.

Minde J, Svensson O, Holmberg M, Solders G, Toolanen G. Orthopedic aspects of familial insensitivity to pain due to a novel nerve growth factor beta mutation. Acta Orthop 2006; 77: 198-202.

Minde J, Andersson T, Fulford M, Aguirre M, Nennesmo I, Remahl IN et al. A novel NGFB point mutation: a phenotype study of heterozygous patients. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2009; 80: 188-195.

Morrison I, Löken LS, Minde J, Wessberg J, Perini I, Nennesmo I et al. Reduced C-afferent fibre density affects perceived pleasantness and empathy for touch. Brain 2011; 134: 1116-1126.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: neuropathy, hereditary sensory and autonomic, type V

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är med dr Jan Minde, Gällivare sjukhus, Gällivare.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-10-13
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.