/
/

Goodpastures sjukdom

  • Diagnos: Goodpastures sjukdom
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-11-19
Version: 2.0

ICD-10

M31.0

Sjukdom/skada/diagnos

Goodpastures sjukdom är en autoimmun inflammationssjukdom, som främst drabbar njurarna och lungorna. Autoimmun innebär att kroppens immunförsvar ser egna vävnader som främmande och angriper dem. Sjukdomen räknas numera till gruppen systemiska vaskuliter, det vill säga sjukdomar där inflammation uppkommer i blodkärl på olika ställen i kroppen. Den engelska termen är anti-glomular basement membrane vasculitis. Det finns ingen officiell svensk översättning av denna term, men ett förslag är anti-basalmembransvaskulit. Andra beteckningar som ibland används är Goodpastures syndrom och anti-glomerulärt basalmembranglomerulonefrit (=anti-GBM-nefrit). Nefrit betyder njurinflammation. Orsaken till sjukdomen är inte känd och det finns inte heller någon känd ärftlighet.

Vanligtvis startar sjukdomen i 20-årsåldern eller i 65- till 70-årsåldern med symtom på försämrad njurfunktion, som muskelvärk, allmän sjukdomskänsla och låggradig feber. Njurfunktionen kan sedan snabbt försämras ytterligare för att upphöra helt. Hos en del startar sjukdomen med små blödningar i lungorna.

Goodpastures sjukdom behandlas med läkemedel, plasmabytesbehandlingar (plasmafares) och dialys. Den nedsatta njurfunktionen kan ibland bestå och kräva fortsatt dialysbehandling eller njurtransplantation.

Den amerikanske patologen Ernest William Goodpasture beskrev 1918 en patient som drabbades av njurinflammation kombinerat med lungblödningar. På 1960-talet upptäcktes antikroppar mot blodkärlsväggen (basalmembranet) i njurarnas kärlnystan (glomeruli). Dessa antikroppar kallas anti-glomerulära basalmembransantikroppar (anti-GBM). Det visade sig senare att de flesta med njurinflammation och lungblödningar inte har anti-GBM, liksom att det stora flertalet med anti-GBM inte har lungblödningar. Detta har lett till en viss förvirring om vilka termer som ska användas och vad de ska innebära.

I denna information används benämningen Goodpastures sjukdom som beteckning för alla sjukdomstillstånd som orsakas av anti-GBM, oberoende av om det rör sig om isolerad njurinflammation, isolerade lungblödningar eller en kombination av båda.

Förekomst

Nyinsjuknandet i Goodpastures sjukdom är i olika länder beräknat till mellan 0,5 till 1,0 personer per miljon invånare och år. I Sverige är motsvarande siffra 0,9, vilket innebär att knappt 10 personer insjuknar varje år. Till skillnad från många andra autoimmuna sjukdomar verkar det inte vara någon skillnad i förekomsten mellan män och kvinnor. Några uppgifter om det totala antalet personer med sjukdomen i Sverige finns inte.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomens orsak är inte känd.

Ärftlighet

Det finns ingen känd ärftlighet för Goodpastures sjukdom. Vissa genuppsättningar verkar öka risken något för att insjukna. Det gäller särskilt gener som styr utvecklingen av de proteiner som bildar människans vävnadstyp (human leucocyte antigen, HLA). En sådan gen är HLA-DR15.

Symtom

Symtomen kan starta i alla åldrar, även i barndomen. Åldersfördelningen har två toppar, en mindre topp kring 20 år och en lite högre kring 65-70 år.

Sjukdomen kan antagligen pågå länge utan att ge några symtom. Det första tecknet är små mängder blod i urinen, något som vanligtvis inte utreds vid kontakter med sjukvården. Detta gör att det är mycket ovanligt att sjukdomen upptäcks på detta tidiga stadium. Därefter brukar njurfunktionen avta, vilket först sker långsamt för att sedan accelerera mycket snabbt. Parallellt med den nedsatta njurfunktionen uppkommer en del allmänna, diffusa symtom som muskelvärk, allmän sjukdomskänsla och låggradig feber. Vid blodprovstagning kan det finnas tecken på allmän inflammation genom till exempel högt C-reaktivt protein (CRP) i blodet eller att sänkningsreaktionen (”sänkan” på vardagligt språk) är förhöjd. En del personer med sjukdomen söker inte sjukvård förrän njurfunktionen har upphört nästan helt (njursvikt) och de har fått symtom orsakade av urinförgiftning och övervätskning. Sådana symtom är illamående, klåda, svår trötthet, bensvullnad och andningsbesvär. Sjukdomen har då blivit livshotande, och dialysbehandling är nödvändig.

Hos en del börjar sjukdomen med symtom från lungorna. Små blödningar i lungorna ger blodbrist (anemi, lågt hemoglobin). Vid röntgenundersökning av lungorna kan det se ut som lunginflammation, vilket gör att felaktig diagnos mycket ofta ställs i detta skede av sjukdomen. Vid allvarlig lungpåverkan tillstöter blodhosta. Även lungornas förmåga att syresätta blodet kan i värsta fall påverkas. Risken för blodhosta och allvarlig lungpåverkan verkar vara högre om man röker.

Njurfunktionen stabiliseras efter behandling, och lungblödningarna upphör, men under de första månaderna finns det risk att sjukdomen återkommer. Nedsättningen av njurarnas funktion kan bli bestående.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom att med blodprover eller vävnadsprov från njurarna (njurbiopsi) påvisa förekomst av antikroppar av typ anti-GBM. Antikropparna är riktade mot ett speciellt protein som nästan uteslutande finns i kärlväggen hos de allra minsta blodkärlen i njurarna och lungorna. Mängden antikroppar i blodet avspeglar sjukdomens svårighetsgrad och förutsäger förloppet. Det är därför vanligt att behandlingen (se under Behandling) styrs utifrån nivån av anti-GBM i blodet. Det är också vanligt att det samtidigt finns antikroppar riktade mot vita blodkroppar (anti-neutrofila cytoplasmatiska antikroppar=ANCA).

Behandling/åtgärder

Det är mycket viktigt att diagnosen ställs snabbt och att behandlingen påbörjas omedelbart. För att bromsa sjukdomsaktiviteten ges behandling som dämpar inflammation, bromsar bildningen av anti-GBM och som även tar bort redan bildade antikroppar från blodet. Detta görs med kortison i höga doser, cellhämmande mediciner (cytostatika) och plasmabytesbehandlingar (plasmaferes). Kortisondoserna kan sedan sänkas ganska fort, medan behandlingen med cellhämmande läkemedel ofta fortsätter under 4-12 månader. Parallellt med detta ges dialysbehandling för att understödja alternativt ersätta funktionen hos njurarna och olika läkemedel som hjälper till att reglera salt- och vätskebalansen samt blodtrycket.

Efter behandling stabiliseras ofta njurfunktionen och lungblödningarna upphör. Det är viktigt med täta blodprovskontroller av förekomsten av anti-GBM, eftersom det finns risk att sjukdomen återkommer under de första månaderna efter behandlingen. Det är ovanligt med sena återfall, men enstaka sådana finns beskrivna. Däremot är det vanligt att den nedsatta njurfunktionen blir bestående, och många behöver därför fortsätta med dialysbehandlingen.

Vid svåra lungblödningar kan lungornas förmåga att syresätta blodet i värsta fall bli påverkad. Då kan behandling med syrgas eller respirator bli nödvändigt under en tid. Kroniska besvär från lungorna är ovanligt, men en del upplever att de lättare blir andfådda vid ansträngning än innan de blev sjuka.

Om nedsättningen av njurfunktionen förblir allvarlig behövs fortsatt dialysbehandling. Det finns två typer av dialys: hemodialys och periteonaldialys. Vid hemodialys pumpas blodet ut ur kroppen och passerar en maskin för att renas på slaggprodukter innan det förs tillbaka in i kroppen igen. En behandling tar fyra till fem timmar och de flesta behöver minst tre behandlingar i veckan. Med peritonealdialys (PD, även kallat påsdialys) sker reningen av blodet via den egna bukhinnan (peritoneum) till dialysvätskan i bukhålan, och blodet lämnar aldrig kroppen. Peritonealdialys kan utföras med påsar i hemmet eller med en maskin medan man sover.

För en del kan det senare bli aktuellt med njurtransplantation. När antikropparna försvunnit från blodbanan är det möjligt att genomgå en transplantation. Bäst resultat blir det med en njure från en levande donator. Donatorn är då ofta en nära anhörig. En njurtransplantation möjliggör en mer normal vardag än dialysbehandling.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Det finns inga speciella resurser på riks- eller regionnivå, utan varje fall tas om hand av det sjukhus dit patienten kommer eller remitteras vidare till närmaste sjukhus med möjlighet till plasmabytesbehandling.

Resurspersoner

Docent Annette Bruchfeld, njurmedicinska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post annette.bruchfeld@karolinska.se eller annette.bruchfeld@ki.se.

Professor Hans Herlitz, Njurmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 84 77, e-post hans.herlitz@vgregion.se.

Professor Mårten Segelmark, njurmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, 581 85 Linköping, tel 010-103 00 00, e-post marten.segelmark@liu.se.

Professor Bernd Stegmayr, njurmedicinska sektionen, Medicinkliniken, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00, e-post bernd.stegmayr@medicin.umu.se.

Docent Kerstin Westman, Njurmedicin, Skånes universitetssjukhus, Malmö, 205 02 Malmö, tel 040-33 10 00, e-post kerstin.westman@skane.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Det finns för närvarande ingen specifik förening för personer med Goodpastures sjukdom, men generell kunskap om njursjukdomar finns hos:

Njurförbundet, besöksadress Sturegatan 4A, 5 tr, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 40 500, e-post info@njurforbundet.se, www.njurforbundet.se.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord goodpasture syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella funktionen sällsyntadiagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Forskning och utveckling (FoU)

I Sverige har forskning om Goodpastures sjukdom bedrivits av en forskningsgrupp i Lund, startad av Jörgen Wieslander. Den har lett fram till att måltavlan för autoantikropparna identifierades, vilket i sin tur har lagt grunden för snabbare och säkrare diagnostiska test. Forskning med inriktning att finna orsaken till sjukdomen har sedan förts vidare av Mårten Segelmark vid Linköpings universitet och Tomas Hellmar vid Lunds universitet.

Den idag internationellt mest kände forskaren är Billy Hudson vid Vanderbilt University i Nashville, USA, samma universitet som EW Goodpasture tjänstgjorde vid under närmare 20 år.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord goodpasture disease.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord goodpasture disease.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Benoit FL, Rulon DB, Theil GB, Dooland PD, Watter RH. Goodpasture’s syndrome. A clinicopathological entity. Am J Med 1964; 37: 424-444.

Cui Z, Zhao MH, Xin G, Wang HY. Characteristics and prognosis of Chinese patients with anti-glomerular basement membrane disease. Nephron Clin Pract 2005; 99: 49-55.

Goodpasture EW. The significance of certain pulmonary lesions in relation to the etiology of influenza. Am J Med Sci 1919; 158: 863-870.

Hellmark T, Segelmark M, Unger C, Burkhardt H, Saus J, Wieslander J. Identification of a clinically relevant immunodominant region of collagen IV in Goodpasture disease. Kidney Int 1999; 55: 936-944.

Hellmark T, Segelmark M. Diagnosis and classification of Goodpasture’s disease (anti-GBM). J Autoimmun 2014; 48-49: 108-112.

Hudson BG, Tryggvason K, Sundaramoorthy M, Neilson EG. Alport’s syndrome, Goodpasture’s syndrome, and type IV collagen. N Engl J Med 2003; 348: 2543-2556.

Levy JB, Turner AN, Rees AJ, Pusey CD. Long-term outcome of anti-glomerular basement membrane antibody disease with plasma exchange and immunosuppression. Ann Intern Med 2001; 134: 1033-1042.

Lerner RA, Glassock RJ, Dixon FJ. The role of anti-glomerular basement membrane antibody in the pathogenesis of human glomerulonephritis. J Clin Invest 1967; 126: 989-1013.

Pedchenko V, Bondar O, Fogo AB, Vanacore R, Voziyan P, Kitching AR et al. Molecular architecture of the Goodpasture autoantigen in anti-GBM nephritis. N Engl J Med 2010; 363: 343-353.

Segelmark M, Hellmark T, Wieslander J. The prognostic significance in Goodpasture’s disease of specificity, titre and affinity of anti-glomerular-basement-membrane antibodies. Nephron Clin Pract 2003; 94: 59-68.

Stanton MC, Tange JD. Goodpasture’s syndrome (pulmonary haemorrhage associated with glomerulonephritis). Australas Ann Med 1958; 7: 132-144.

Tang W, McDonald SP, Hawley CM, Badve SV, Boudville NC, Brown FG et al. Anti-glomerular basement membrane antibody disease is an uncommon cause of end-stage renal disease. Kidney Int 2013; 83: 503-510.

Wieslander J, Barr JF, Butlowski RJ, Edwards SJ, Bygren P, Heinegård D et al. Goodpasture antigen of the glomerular basement membrane: localization to noncollagenous regions of type IV collagen. Proc Natl Acad Sci U S A 1984; 81: 3838-3842.

Zhou XJ, Lv JC, Zhao MH, Zhang H. Advances in the genetics of anti-glomerular basement membrane disease. Am J Nephrol 2010; 32: 482-490.

Databasreferenser

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: goodpasture disease

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Mårten Segelmark, Universitetssjukhuset i Linköping.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-11-19
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.