/
/

Gillespies syndrom

  • Diagnos: Gillespies syndrom
  • Synonymer: - -

Innehåll


Publiceringsdatum: 2018-01-10
Version: 4.0

ICD-10

Q13.1 Aniridi

Sjukdom/tillstånd

Gillespies syndrom kännetecknas av medfödda förändringar i ögonen där regnbågshinnan delvis saknas (partiell aniridi). Det gör att pupillen inte reagerar på ljus och barn som föds med syndromet är därför mycket ljuskänsliga. De kan också ha synnedsättningar som beror på förändringar på näthinnan, synnerven och gula fläcken.

Under barnets första år kommer fler symtom. Muskelspänningen i kroppen är låg och barnet har svårt att koordinera sina rörelser. Det märks när barnet försöker gripa med händerna, sitta eller gå. Eftersom även musklerna i munnen är påverkade brukar talet dröja.

De flesta med Gillespies syndrom har en intellektuell funktionsnedsättning som oftast är lindrig, men variationen mellan personer med syndromet är stor. Några har nedsatt hörsel. Ibland finns missbildningar av kotor och tarmar. Enstaka barn med syndromet föds med förträngningar av lungpulsådern.

En ögonläkare kan tidigt se vilka ögonförändringar barnen har och hur de påverkar synen. Ljuskänsligheten gör att barnen brukar behöva glasögon som skyddar mot ljus. Barnen behöver också habiliteringsinsatser där synhabilitering ingår. De habiliterande insatserna fortsätter upp i vuxen ålder då de flesta med Gillespies syndrom behöver stöd i det dagliga livet.

Gillespies syndrom beskrevs första gången 1965 av den amerikanske ögonläkaren Frederick Gillespie.

Förekomst

Gillespies syndrom beräknas finnas hos en person per miljon invånare. I Sverige finns ett fåtal med diagnosen. Det totala antalet personer med aniridi i Sverige är cirka 200. Man uppskattar att Gillespies syndrom svarar för cirka två procent av alla fall med aniridi.

Orsak

Gillespies syndrom orsakas oftast av en förändring (mutation) i genen ITPR1 som finns på korta armen av kromosom 3 (3p26.1). ITPR1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet inositol 1,4,5-trifosfat receptor typ 1, som har betydelse för frisättningen av kalcium inne i cellen. Personer med Gillespies syndrom kan ha en mutation i den ena eller i båda kopiorna av genen, vilket medför antingen dominant nedärvningsmönster (en kopia) eller recessivt nedärvningsmönster (två kopior). Mutationer i ITPR1 kan också orsaka spinocerebellär ataxi typ 15 och 29, utan aniridi.

Medfödd (kongenital) aniridi orsakas vanligen av en mutation i PAX6 på kromosom 11 (11p13). I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns ett separat informationsmaterial om kongenital aniridi. Mutationer i generna FOXC1 och PITX2 har också beskrivits hos personer med kongenital aniridi.

Aniridi orsakad av en mutation i PAX6 ingår även i WAGR-syndromet. Vid WAGR-syndromet finns också en mutation i den närliggande genen WT1 (11p13) som påverkar andra organ, främst njurarna men också bukspottkörteln och könskörtlarna. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns separat informationsmaterial om WAGR-syndromet.

Ärftlighet

Gillespies syndrom kan nedärvas autosomalt dominant eller autosomalt recessivt. Men hos de allra flesta uppkommer syndromet som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation genom autosomal dominant nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning 
Autosomal recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten för att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning 
Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Barn som föds med Gillespies syndrom har vidgade pupiller som inte drar ihop sig när de utsätts för ljus. Det beror på att regnbågshinnan (iris) inte är fullt utvecklad (partiell aniridi). De vidgade pupillerna gör barnen ljuskänsliga.

Vid Gillespies syndrom är pupillen rund, men den har bågformade utskott vid pupillkanten. Över pupillen kan det finnas en nätliknande struktur som är rester av pupillmembranet. Utskotten från regnbågshinnan och rester av pupillmembranet är typiska ögonförändringar vid Gillespies syndrom.

Aniridin är inte lika uttalad som vid kongenital aniridi och WAGR-syndromet. Många med Gillespies syndrom har ändå synnedsättningar som kan bero på att näthinnan också är påverkad (foveal hypoplasi) och ibland även synnerven och gula fläcken. Andra symtom från ögonen är snabba, ofrivilliga rörelser (nystagmus) och hängande ögonlock (ptos). Personer med Gillespies syndrom har mindre påverkan på ögonen och synen än andra med kongenital aniridi. Synfunktionen brukar vara tillräcklig för att klara vardagen, med eller utan synhjälpmedel.

De neurologiska symtomen kommer under det första levnadsåret i form av låg muskelspänning (hypotonus). Även den motoriska utvecklingen påverkas. Vid ett till två års ålder märks koordinationssvårigheter (ataxi) när barnet försöker gripa, sitta, hålla balansen eller gå.

Eftersom muskulaturen i munnen också påverkas brukar barnets talutveckling dröja. Koordinationssvårigheterna är inte fortskridande och motoriken utvecklas olika hos barn som har Gillespies syndrom.

Personer med syndromet har en intellektuell funktionsnedsättning av varierande grad. Hos de flesta är den lindrig.

Den som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, måttlig eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi.

Andra symtom förekommer ibland, till exempel nedsatt hörsel. Hos enstaka personer finns också missbildningar av kotor och tarmar och det kan finnas förträngningar på lungpulsådern.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån kombinationen av aniridi och neurologiska symtom. DNA-analys kan oftast bekräfta diagnosen.

Aniridi diagnostiseras av ögonläkare, ofta under spädbarnstiden, men det går inte att ställa diagnosen Gillespies syndrom så tidigt. Det beror på att ataxi och intellektuell funktionsnedsättning inte brukar märkas tydligt hos barn under ett år.

En undersökning av hjärnan med magnetkamera (MR) kan visa att lilla och stora hjärnan är mindre än normalt (cerebellär och cerebral atrofi). Förändringarna är dock inte typiska för Gillespies syndrom.

När diagnosen Gillespies syndrom ställts är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om syndromet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

En ögonläkare kan tidigt kartlägga vilka ögonförändringar barnet har och hur förändringarna påverkar synförmågan. Ljuskänsligheten gör att barn med syndromet oftast behöver glasögon med bländskyddsglas. I skyddsglasögonen kan även styrkan slipas in, så att glasögonen kompenserar för barnets synnedsättning.

Barn med Gillespies syndrom behöver habiliteringsinsatser där synhabilitering är en viktig del. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Ett habiliteringsteam har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Många med balans- och koordinationssvårigheter behöver stöd att utveckla och träna motoriska färdigheter. Olika hjälpmedel och anpassningar av vardagsmiljön kan behövas beroende på graden av svårigheter. Barn med Gillespies syndrom använder ofta någon form av förflyttningshjälpmedel, som till exempel rullstol.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan är ofta påverkad hos barn med Gillespies syndrom och det är viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar.

I god tid före skolstarten görs en bedömning av barnets utvecklingsnivå för att avgöra vilken typ av stöd som behövs och vilken skolform som kan vara lämplig. En kartläggning av specifika svårigheter som kräver särskilda pedagogiska insatser bör ingå i bedömningen. Det är till exempel svårigheter att tolka synintryck och orientera sig med synens hjälp (visuospatialt minne).

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på insatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i olika aktiviteter trots en omfattande funktionsnedsättning.

Vuxna med Gillespies syndrom behöver fortsatta habiliterande insatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan Arbetsförmedlingen ge vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord gillespie syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord gillespie syndrome.

Resurser på riks- och regionnivå

Diagnosen fastställs i samarbete med avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Resurscenter syn är ett nationellt resurscenter inom Specialpedagogiska skolmyndigheten, www.spsm.se. Centret är förlagt till Stockholm och Örebro. Här erbjuds specialpedagogisk utredning för barn och ungdomar med synnedsättning samt för barn och ungdomar med synnedsättning och ytterligare funktionsnedsättningar. Utredningen sker på hemorten och vid resurscentret i Stockholm eller Örebro och alltid i samverkan med lokala resurser.

Resurscenter syn Stockholm, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.stockholm@spsm.se.

Resurscenter syn Örebro, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.orebro@spsm.se.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Gillespies syndrom.

Överläkare Martin Jägervall, barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet i Växjö, tel 0470-58 80 00, e-post martin.jagervall@kronoberg.se.

Överläkare Janina Waga, ögonkliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 10 00, e-post janina-jadwiga.waga@skane.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Aniridi Sverige, tel 070-263 30 24, e-post styrelsen@aniridi.se, www.aniridi.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

RBU, Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

SRF, Synskadades Riksförbund, tel 08-39 90 00, e-post info@srf.nu, www.srf.nu.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar eller andra närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord gillespie syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: gillespie syndrome

Orphanet, europeisk databas 
www.orpha.net
Sökord: gillespie syndrome

Litteratur

Boughamoura L, Yacoub M, Abroug M, Chabchoub I, Bougezzi R, Charfeddine L et al. Gillespie syndrome: 2 familial cases. Arch Pediatr 2006; 13: 1323-1325.

Defreyn A, Maugery J, Chabrier S, Coullet J. Gillespie syndrome: an uncommon presentation of congenital aniridia. J Fr Ophtalmol 2007; 30: e1 French.

Dell’acqua Cassão B, de Rezende DT, Silva LC, Herbella FA. Esophageal dysmotility in Gillespie syndrome. J Neurogastroenterol Motil 2013; 19: 538-539.

Donald KA, Grotte R, Crutchley AC, Wilmshurst JM. Gillespie syndrome: two further cases. J Child Neurol 2006; 21: 337-340.

Edén U, Beijar C, Riise R, Tornqvist K. Aniridia among children and teenagers i Sweden and Norway. Acta Ophtalmol 2008; 86: 730-734.

Gerber S, Alzayady KJ et al. Recessive and dominant de novo ITPR1 mutations cause Gillespie syndrome. Am J Hum Genet 2016; 98: 971-980.

Gillespie FD. Aniridia, cerebellar ataxia, and oligophrenia in siblings. Arch Ophtalmol 1965; 73: 338-341.

Glaser T, Ton CC, Mueller R, Petzl-Erler ML, Oliver C, Nevin NC et al. Abscence of PAX6 gene mutations in Gillespie syndrome (partial aniridia, cerebellar ataxia, and mental retardation. Genomics 1994; 19: 145-148.

Luquetti DV, Oliveira-Sobrinho RP, Gil-da-Silva-Lopes VL. Gillespie syndrome: additional findings and parental consanguinity. Ophthalmic Genet 2007; 28: 89-93.

Mariën P, Brouns R, Engelborghs S, Wackenier P, Verhoeven J, Ceulemans B et al. Cerebellar cognitive affective syndrome without global mental retardation in two relatives with Gillespie syndrome. Cortex 2008; 44: 54-67.

McEntagart M, Williamson KA et al. A restricted repertoire of de novo mutations in ITPR1 cause Gillespie syndrome with evidence for dominant-negative effect. Am J Hum Genet 2016; 98: 981-992.

Nelson J, Flaherty M, Grattan-Smith P. Gillespie syndrome: a report of two further cases. Am J Med Genet 1997; 71: 134-138.

Ticho BH, Hilchie-Schmidt C, Egel RT, Traboulsi EI, Howarth RJ, Robinson D. Ocular findings in Gillespie-like syndrome: association with new PAX6 mutation. Ophthalmic Genet 2006; 27: 145-149.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Revidering av materialet har gjorts av överläkare Martin Jägervall, Centrallasarettet, Växjö, och med dr Ulla Edén, medicinska fakulteten Linköpings universitet.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2018-01-10
Version: 4.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.