/
/

Fragilt X-syndromet

  • Diagnos: Fragilt X-syndromet
  • Synonymer: Fragilt X-associerat tremor/ataxi-syndromet, FXTAS

Innehåll


Publiceringsdatum: 2013-02-06
Version: 6.0

ICD-10

Q99.2

Sjukdom/skada/diagnos

Fragilt X-syndromet karaktäriseras av olika grader av utvecklingsstörning, ofta i kombination med autism och/eller hyperaktivitet. Syndromet är den vanligaste ärftliga orsaken till utvecklingsstörning. Det orsakas av en förändring (mutation) av ett arvsanlag (gen) med beteckningen FMR1, lokaliserat till X-kromosomen.

Syndromet beskrevs första gången 1943 av de engelska läkarna James Martin och Julia Bell, medan kromosomförändringen upptäcktes av den amerikanske genetikern Herbert Lubs 1969. Genen identifierades och kartlades 1991. Syndromet har fått sitt namn från det avvikande utseende som X-kromosomen hos en person med syndromet får vid odling av celler under vissa betingelser. Kromosomen får då ett så kallat fragile site (skört ställe), som gör att det ser ut som om den ska brytas av på den plats där genen är belägen.

Förekomst

Fragilt X-syndromet finns hos cirka 15-25 av 100 000 pojkar och 8-12 av 100 000 flickor. Att fler pojkar än flickor får syndromet beror på att pojkar endast har en X-kromosom, medan flickor har två X-kromosomer och därmed två kopior av alla gener som finns på X-kromosomen.

Både män och kvinnor kan vara friska anlagsbärare av fragilt X-syndromet och de har då en så kallad premutation. Mer information om premutationer och fullmutationer finns under rubriken Orsak.

Orsak till sjukdomen/skadan

Fragilt X-syndromet orsakas av en mutation i FMR1-genen (fragil X mental retardation 1), som är belägen på X-kromosomens långa arm (Xq27.3). Genen styr bildningen av (kodar för) ett protein, FMRP, som behövs för att hjärnans utveckling och signalsystem ska fungera normalt.

FMR1-genen innehåller i sin första del (exon 1) ett DNA-segment med upprepningar av en triplett av de genetiska baserna CGG (trinukleotidexpansion), som hos de flesta friska personer repeteras 5-44 gånger. Om området är ökat till 45-54 upprepningar (gråzon) finns det risk för att antalet upprepningar ökar något mellan generationerna, men storleken kan aldrig öka så att ett barn får en fullmutation och fragilt X-syndromet.

Personer med en FMR1-gen med 55-200 CGG-tripletter har en så kallad premutation och är anlagsbärare av fragilt X-syndromet. Premutationer ger vanligtvis inte utvecklingsstörning eller andra symtom som är karaktäristiska för syndromet, men de medför en risk för framför allt äldre manliga anlagsbärare att utveckla det fragilt X-associerade tremor/ataxi-syndromet (FXTAS) och för kvinnor att utveckla prematur ovariell insufficiens (POF) (se under rubriken Symtom).

Kvinnor med premutation har risk att få barn och/eller barnbarn med fragilt X-syndromet. Det beror på att premutationer är instabila. När de kvinnliga könscellerna bildas kan därför antalet CGG-kopior öka i äggcellerna. Om antalet tripletter överstiger 200 resulterar det oftast i att FMR1-genen stängs av genom en kemisk process som kallas metylering. Då produceras inte längre något FMRP-protein, och bristen på proteinet leder till symtomen vid syndromet. Personer med fler än 200 CGG och metylering av genen har en fullmutation.

Hos 99 procent av alla med fragilt X-syndromet är orsaken att CGG-repetitionerna har ökat i antal. Andra typer av mutationer i FMR1-genen, som mindre basförändringar (punktmutationer) och bortfall av kromosommaterial (deletioner), finns beskrivna.

Ärftlighet

Nedärvningen av fragilt X-syndromet följer ett förutsägbart familjemönster.

Alla barn med fullmutation i FMR1-genen har ärvt mutationen från sin mor, som antingen är premutationsbärare eller fullmutationsbärare. En anlagsbärande kvinna har 50 procents risk att föra genen med ökat antal CGG-repetitioner vidare till sina barn, antingen som en premutation eller som en fullmutation. Risken att den ärvs som en fullmutation blir större ju fler CGG-repetitioner premutationen har.

Pojkar som ärvt en fullmutation av sin anlagsbärande mor får syndromet, men det är inte alla flickor med en fullmutation som får symtom. Det beror på att flickor har två X-kromosomer, vilket innebär att flickor med en fullmutation som drabbar den ena FMR1-genen också har en normalfungerande gen på den andra X-kromosomen. Hos flickor måste den ena X-kromosomen stängas av (inaktiveras) i varje cell för att den mängd protein som bildas med gener på X-kromosomen som mönster ska bli lika stor som hos pojkar. Avstängningen sker tidigt under embryostadiet och är slumpmässig. Detta innebär att hos en flicka med en muterad FMR1-gen är den friska genen aktiv i cirka 50 procent av hennes celler, vilket kan vara tillräckligt för att undgå symtom. Ibland kan den slumpmässiga avstängningen av den ena genkopian medföra att en hög andel muterade X-kromosomer finns i något organ. Detta är orsaken til den stora variationen av symtom hos flickor med fullmutation.

De söner och döttrar som ärvt den normala av moderns två FMR1-gener får inte syndromet och kan inte heller föra mutationen vidare.

Flickor med premutation har i de flesta fall en normal intellektuell utveckling men löper stor risk att få barn med en fullmutation och därmed fragilt X-syndromet. Pojkar med premutation har också vanligen en normal intellektuell utveckling och får inte barn med fragilt X-syndromet, men alla deras döttrar blir premutationsbärare och har i sin tur risk att få barn med syndromet. Sönerna ärver sin Y-kromosom från fadern, varför en premutation inte kan överföras från far till son.

Ett fåtal pojkar och män med fullmutation är normalbegåvade och har inte heller några av de andra symtom som är karaktäristiska för syndromet. Några av dessa har visat sig ha en blandning av celler med premutation och celler med fullmutation, så kallad mosaicism. Det är ett tillstånd där en person har två eller flera genetiskt skilda cellinjer, som har uppkommit från en enda befruktad äggcell. Tillräckliga mängder av proteinet FMRP för att hjärnan ska utvecklas och fungera kan då bildas. En vanligare orsak till att pojkar och män med fler än 200 CGG-kopior i FMR1-genen är normalbegåvade är att genen inte stängts av utan fungerar normalt, och att tillräcklig mängd protein då bildas.

Det finns ett fåtal män med fullmutation och lindrig form av fragilt X-syndromet beskrivna som fått barn. Deras döttrar har då ärvt mutationen, men som en premutation. Antalet CGG-repetitioner har alltså minskat vid överföringen från far till dotter.

Det finns ännu inget fall beskrivet i litteraturen där en dotter ärvt en fullmutation från sin far.

Symtom

Graviditet och förlossning är som regel normala, men det kan vara svårt att amma på grund av att barnet har svårt att suga. Föräldrarna kan också märka att ögonkontakten är sämre än normalt redan hos det lilla barnet. Sömnsvårigheter, överrörlighet i lederna och låg muskelspänning (hypotonus) under det första levnadsåret är också vanligt. Tillväxten är normal och det är ovanligt med medfödda missbildningar.

Den motoriska utvecklingen, framför allt den finmotoriska, utvecklas som regel något senare än normalt, vilket beror på låg muskelspänning, överrörlighet i lederna och svårigheter att hålla balansen. De flesta barn med syndromet lär sig gå utan stöd först vid närmare två års ålder. Andra motoriska färdigheter, som att använda sked, dricka från kopp, knyta skor och knäppa knappar, lär de sig också senare än sina jämnåriga. Många av barnen kan därför ha svårt att klara vardagliga sysslor, till exempel att klä på sig utan hjälp. Graden av utvecklingsstörning påverkar också förutsättningarna.

Så gott som alla pojkar med syndromet och en del av flickorna har en utvecklingsstörning, som varierar i svårighetsgrad från lindrig till svår. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. De har svårare att sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer samt att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Personer med medelsvår och svår utvecklingsstörning har också begränsade möjligheter att använda språket. De har svårt att tolka och bearbeta språklig information, liksom att förstå och använda abstrakta begrepp.

Många är därför beroende av att omgivningen är väl förtrogen med till exempel gester och mimik. Barn med fragilt X-syndromet börjar som regel tala senare än andra barn. Ett snabbt och snubblande talspråk, upprepning av ord samt ekotal är vanligt. Ekotal innebär att man upprepar ord och hela meningar som man har hört, utan att förstå eller bry sig om innebörden.

Koncentrationssvårigheter, bristande uthållighet och hyperaktivitet är mycket vanliga symtom, och framför allt pojkar har symtom inom autismspektrat. Särskilt utmärkande är oro och ängslighet i sociala situationer. Personer med fragilt X-syndromet undviker ofta ögonkontakt och vänder bort kroppen vid hälsning. Efter puberteten minskar hyperaktiviteten successivt, men koncentrationssvårigheterna och den dåliga uthålligheten kvarstår ofta.

Det är vanligt att personer med fragilt X-syndromet är mycket känsliga för och har svårt att sortera olika typer av yttre stimuli och att de inte vänjer sig vid återkommande känselintryck, vilket kan leda till spänningar och oro (hyperarousal).

En del av barnen har epilepsi.

Akuta och kroniska inflammationer i mellanörat är vanligt och kan leda till nedsatt hörsel.

Skelning är det vanligaste symtomet från ögonen.

Det är också relativt vanligt med ljumskbråck.

Ett ofarligt hjärtfel, så kallad mitralisvalvprolaps, då mitralisklaffen (klaffen mellan förmak och kammare i vänstra hjärthalvan) är förslappad, förekommer ofta. Denna förändring är inte vanlig hos de yngre barnen men upptäcks ibland hos äldre barn eller vuxna med syndromet.

Bettavvikelser är relativt vanligt, liksom tandgnissling. Vissa läkemedel, som barn med fragilt X-syndromet får utskrivna, kan ge muntorrhet, vilket ökar risken för karies (hål i tänderna). Framför allt de yngre barnen kan ha svårt med att tugga och kan besväras av dregling. De är ofta också känsliga för hur de uppfattar beröring i munnen, vilket kan ge problem vid till exempel tandborstning och matning.

Vissa gemensamma utseendemässiga drag kan urskiljas, framför allt hos äldre pojkar och män. Dessa innefattar ett något ökat huvudomfång, långt ansikte, framträdande panna och haka samt stora utstående öron. Karaktäristiskt för tonårspojkar och män med syndromet är stora testiklar. Plattfot är vanligt och finns ofta redan under småbarnsåren. Tillväxthastigheten kan vara ökad under barndomen, men slutlängden blir normal.

Ett fåtal pojkar och män med fullmutation är normalbegåvade och har inte heller några av de andra symtom som är karaktäristiska för syndromet. Några av dessa har visat sig ha en blandning av celler med premutation och celler med fullmutation, så kallad mosaicism (se under Orsak).

Flickor med fullmutation har varierande symtom. Ungefär en tredjedel har inga symtom, en tredjedel har lindriga symtom och den sista tredjedelen har en symtombild som liknar pojkarnas. De flickor som har lindriga symtom har inlärningssvårigheter av varierande grad samt ofta psykiatrisk problematik med ängslan och oro.

Premutationsbärare, FXTAS och POF

Ett neurologiskt syndrom, det fragilt X-associerade tremor/ataxi-syndromet (FXTAS) kopplas till premutation i FMR1-genen. Det drabbar framför allt premutationsbärande äldre män men har också beskrivits hos premutationsbärande kvinnor. Tillståndet kännetecknas av en fortskridande obalans vid gång (cerebellär ataxi) och skakningar vid frivilliga rörelser (intentionstremor). Sjukdomen ger symtom först efter 50 års ålder. Andra symtom som kan tillkomma är skakningar i vila (parkinsonism), bedövningskänsla och/eller smärta i benen (polyneuropati), impotens, inkontinens, minnessvårigheter, demens samt psykiatriska symtom som ångest och depression.

Kvinnor med premutation har ofta nedsatt fertilitet och 15-30 procents risk att komma i klimakteriet i förtid, vilket kallas prematur ovariell insufficiens (POF) och innebär att menstruationerna upphör före 40 års ålder.

Diagnostik

När utredningen av ett barn, pojke eller flicka, visar en utvecklingsstörning och/eller autism bör testning för fragilt X-syndromet erbjudas, framför allt om det finns andra symtom som är förenliga med syndromet eller släktingar med utvecklingsavvikelse. Testning för mutation i FMR1-genen bör också erbjudas både kvinnor och män som efter 50 års ålder har en progressiv cerebellär ataxi samt kvinnor med tidig menopaus.

Diagnosen fragilt X-syndromet ställs genom en DNA-analys, där både fullmutationer och premutationer i FMR1-genen kan upptäckas. När en mutation har påvisats bör familjen erbjudas genetisk information och möjlighet till familjeutredning med anlagsbärardiagnostik.

Fosterdiagnostik med DNA-analys är möjlig genom prov från moderkakan, vilket ofta tas i graviditetsvecka 10-14. Tidpunkten för provtagning avgörs delvis av vilken analysmetod som används, eftersom metyleringen av en fullmutation inte är fullständig förrän efter vecka 12. Preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen behandling som botar fragilt X-syndromet, men mycket kan göras för att kompensera för olika funktionsnedsättningar. För barn med syndromet är det viktigt med en tidig neuropsykiatrisk utredning för att bedöma autistiska symtom, hyperaktivitet och andra beteendestörningar. En utredning i tidigt skede gör det också möjligt att snabbt komma igång med intensiva insatser för att stimulera barnets utveckling och förebygga beteendeproblem.

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Det finns ännu inte några godkända läkemedel som påverkar orsakerna till syntomen vid fragil X-syndromet, men det pågår studier med olika läkemedel som påverkar de receptorer i hjärnan för vilka proteinet FRMP har en viktig funktion (se under rubriken Forskning och Utveckling).

Om ett blåsljud på hjärtat påvisas bör ultraljudsundersökning av hjärtat göras. Mitralisvalvprolaps ger sällan problem och kräver ingen särskild uppföljning eller åtgärder vid operationer eller tandingrepp.

För att undvika att vätskeansamlingar eller inflammationer i mellanörat leder till nedsatt hörsel är det viktigt med regelbunden uppföljning hos en öronläkare. Mellanörat kan ibland behöva dräneras med ett rör.

För de barn som skelar eller har brytningsfel behövs regelbunden kontakt med en ögonläkare.

Många barn har problem att klara tandborstning och tandläkarbesök, vilket gör att förstärkt förebyggande tandvård med täta besök behövs. Barnens tand- och bettutveckling för följas av tandreglerings- eller barntandläkare under uppväxten.

Individuellt utformad munmotorisk träning som både tränar musklerna i munnen och stimulerar känseln kan ha en positiv effekt på tuggförmågan, förmågan att kontrollera saliven och öka toleransen för beröring samt mun- och tandvård.

För att stimulera barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningar behövs tidiga habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få. Förutom barnet/den unge kan också föräldrar och syskon få stöd. Familjen kan även ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser. Utifrån varje barns/familjs behov görs en individuell planering.

För att utveckla barnets möjlighet att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans och alternativa och kompletterande kommunikationsvägar (AKK).

En del av barnen behöver stöd i sin motoriska utveckling. Genom att använda vardagliga situationer, som då barnen leker, äter eller tar av och på kläder, får de möjlighet att träna färdigheter upprepade gånger i olika aktiviteter. Sjukgymnast och arbetsterapeut handleder föräldrar och personal i förskola och skola.

En väl strukturerad vardag och tydliggörande pedagogik underlättar för barnen, som ofta känner oro och har koncentrationssvårigheter. För de barn och ungdomar som har autistiska drag är behovet ännu större av tydlig, förenklad och anpassad verksamhet med individuella träningsprogram, som ges med stor kontiniutet. Ibland är läkemedelsbehandling ett värdefullt komplement vid behandling av koncentrationsstörning och/eller hyperaktivitet.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats.

Många vuxna med fragilt X-syndromet behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik av syndromet samt familjeutredning görs vid de kliniskt genetiska avdelningarna på universitetssjukhusen. Där ges också genetisk information.

Inom Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting, finns ett tvärfackligt kunskapsteam för fragilt X-syndromet, www.habilitering.nu. Kontaktperson är Kristina Gustafsson-Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se.

Tandvård

Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se

Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd, Odontologiska Institutionen, Box 1030, 551 11 Jönköping, tel 036-32 46 66, fax 036-32 46 67, e-post kompetenscenter@lj.se

Eastmaninstitutet, Folktandvården i Stockholm, Dalagatan 11, 113 24 Stockholm, tel 08-123 165 00.

Resurspersoner

Överläkare Britt-Marie Anderlid, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post britt-marie.anderlid@karolinska.se

Professor Niklas Dahl, Klinisk genetik, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Professor Christopher Gillberg, Verksamhetsområdet för barnpsykiatri, neurologi, neuropsykiatri och habilitering, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Box 171 13, 402 61 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Professor Caroline Graff, Molekylärgenetiska enheten, geriatriska kliniken M51, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Utbildningsdagar om fragilt X-syndromet för föräldrar och personal anordnas av Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting, tillsammans med Regionalt kompetenscentrum för sällsynta diagnoser, Karolinska Universitetsjukhuset. Kontaktperson är Kristina Gustafsson Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se, www.habilitering.nu.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Föreningen Fragile-X, e-post info@fragilex.se, www.fragilex.se
Ordförande är Kristina Storfors Aspengren, ordforande@fragilex.se,
Föreningen Fragile-X anordnar varje år en rekreationshelg med årsmöte och föreläsningar för föräldrar till barn med fragilt-X syndromet samt familjeläger, där man under en långhelg umgås och ges möjlighet att knyta kontakter och utbyta erfarenheter.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 C (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Autism- och Aspergerförbundet, Bellmansgatan 30, 118 47 Stockholm, tel 08-702 05 80, e-post info@autism.se, www.autism.se

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Internationellt

I Storbritannien finns The Fragile X Society, e-post info@fragilex.org.uk, www.fragilex.org.uk.

I USA finns The National Fragile X Foundation, e-post NATLFX@Fragilex.org, www.fraxa.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Utbildningsdagar om fragilt X-syndromet för föräldrar och personal anordnas av Habilitering och Hälsa, Stockholms läns landsting, tillsammans med Regionalt kompetenscentrum för sällsynta diagnoser, Karolinska Universitetsjukhuset. Kontaktperson är Kristina Gustafsson Bonnier, tel 08-123 350 23, e-post kristina.gustafsson-bonnier@sll.se, www.habilitering.nu.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning om fragilt X-syndromet pågår internationellt. Resultaten redovisas vid internationella symposier och publiceras ofta i vetenskapliga artiklar.

Olika läkemedelsstudier pågår också. Effekten av en specifik receptor, mGluR5 (glutamatreceptor), hämmas av FRMP, vilket innebär att en person med fragilt X-syndromet har för hög aktivitet i denna receptor. Ett läkemedel som hämmar receptorn har i djurmodeller visat sig ha positiv effekt på syndromet och provas nu i studier på äldre barn och vuxna. FRMP påverkar också receptorer för signalsubstansen GABA, och läkemedel som aktiverar dessa receptorer provas nu på vuxna med syndromet.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Fragilt X-syndromet (artikelnr 2012-11-12), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Nyhetsbrev från Ågrenska om fragilt X-syndromet, nr 402 (2012) och nr 320 (2008). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Nyhetsbreven finns på www.agrenska.se

Dvd

Att leva med Fragil-X (2003). Videon kan beställas från Föreningen Fragile-X (adress se under rubriken Handikapporganisation).

Om pedagogik

Saunders, Suzanne. Fragile X syndrome: a guide for teachers. David Fulton Publishers 2000. ISBN 1-85346-536-4.

Om autism

Information om autism finns på Autismforums hemsida, www.autismforum.se.
Autismforum är en webbplats och ett bibliotek som drivs av Habilitering & Hälsa inom Stockholms läns sjukvårdsområde.

Information på engelska

På den amerikanska patientföreningen The National Fragile X Foundation’s hemsida, www.fragilex.org, finns mycket information om bland annat pedagogik.

På den engelska patientföreningen The National Fragile X Society’s hemsida, www.fragilex.org.uk, finns också mycket information om bland annat beteende och pedagogik.

Litteratur

Abbeduto L, Brady N, Kover S. Language development and fragile X syndrome: profiles, syndrome-specificity and within-syndrome differences. Ment Ret Dev Dis Res Rev 2007; 13: 36-46.

Allingham-Hawkins DJ, Babul-Hirji R, Chitayat D, Holden JJ, Yang KT, Lee C et al. Fragile X premutation is a significant risk factor for premature ovarian failure: the International Collaborative POF in Fragile X study—preliminary data. Am J Med Genet 1999; 83: 322-325.

Bacalman S, Farzin F, Bourgeois JA, Cogswell J, Goodlin-Jones BL, Gane LW et al. Psychiatric phenotype of the Fragile X-associated tremor/ataxia syndrome (FXTAS) in males: newly described fronto-subcortical dementia. J Clin Psychiatry 2006; 67: 87-94.

Chonchaiya W, Utari A, Pereira GM, Tassone F, Hessel D, Hagerman RJ. Broad clinical involvement in a family affected by the fragile X premutation. J Dev Behav Pediatr 2009; 30: 544-551.

Coffee B, Keith K, Albizua I, Malone T, Mowrey J, Sherman SL et al. Incidence of fragile X syndrome by newborn screening for methylated FMR1 DNA. Am J Hum Genet 2009; 85: 503-514.

Dejan B, Budimirovic, Bukelsi I, Cox C, Gray RB, Tierney E, Kaufmann W. Autism spectrum disorder in fragile X syndrome: differential contribution of adaptive socialization and social withdrawal. Am J Med Genet 2006; 140A: 1814-1826.

Fernandez-Carvajal I, Lopez Posadas B, Pan R, Raske C, Hagerman PJ, Tassone F. Expansion of an FMR1 grey-zone allele to a full mutation in two generations. J Mol Diagn 2009; 11: 306-310.

Goodlin-Jones BL, Tassone F, Gane LW, Hagerman RJ. Autistic spectrum disorder and the fragile X premutation. J Dev Behav Pediatr 2004; 25: 392-398.

Hagerman RJ, Berry-Kravis E, Kaufmann WE, Ono MY, Tartaglia N, Lachiewicz A et al. Advances in the treatment of fragile X syndrome. Pediatrics 2009; 123: 378-390.

Hagerman P, Hagerman RJ. The Fragile-X premutation: a maturing perspective. Am J Hum Genet 2004; 74: 805-816.

Hagerman RJ, Leavitt BR, Farzin F, Jaquemont S, Greco CM, Brunberg JA et al. Fragile X-associated tremor/ataxia syndrome (FXTAS) in females with the FMR1 premutation. Am J Hum Genet 2004; 74: 1051-1056.

Jacquemont S, Farzin F, Hall D, Leehey M, Tassone F, Gane L et al. Aging in individuals with the FMR1 mutation. Am J Ment Retard 2004; 109: 154-164.

Jacquemont S, Hagerman RJ, Leehey MA, Hall DA, Levine RA, Brunberg JA et al. Penetrance of the fragile X-associated tremor/ataxia syndrome in a premutation carrier population. JAMA 2004; 291: 460-469.

Kau A, Tierney E, Bueklis I, Stump M, Kates W, Trescher W et al. Social behaviour profile in young males with fragile X syndrome: characteristics and specificity. Am J Med Genet 2004; 126A: 9-17.

Lachiewicz A M, Dawson D V, Spiridigliozzi. Physical characteristics of young boys with fragile X syndrome: reasons for difficulties in making a diagnosis in young males. Am J Med Genet 2000; 92: 229-236.

Lewis P, Abbeduto L, Murphy M, Richmond E, Giles N, Bruno L et al. Cognitive, language and social-cognitive skills of individuals with fragile X syndrome with and without autism. J Intell Dis Res 2006; 50: 532-545.

Loesch DZ, Huggins RM, Hagerman RJ. Phenotypic variation and FMRP levels in fragile X. Ment Retard Dev Disabil Res Rev 2004; 10: 31-41.

Lubs HA. A marker X chromosome. Am J Hum Genet 1969; 21: 231.

Martin JP, Bell J. A pedigree of mental defect showing sex linkage. J Neurol Neurosurg Psychiatry 1943; 6: 154-156.

Moore CJ, Daly EM, Schmitz N, Tassone F, Tysoe C, Hagerman RJ et al. A neuropsychological investigation of male premutation carriers of fragile X syndrome. Neuropsychologia 2004; 42: 1934-1947.

Oostra BA, Chiurazzi P. The fragile X gene and its function. Clin Genet 2001; 69: 399-408.

Sullivan SD, Welt C, Sherman S. FMR1 and the continuum of primary ovarian insufficiency. Semin Reprod Med 2011; 29: 299-307.

Sullivan K, Hatton D, Hammer J, Sideris J, Hooper S, Ornstein P. ADHD symtoms in children with FXS. Am J Med Genet 2006; 140A: 2275-2288.

de Vries BBA, Halley DJJ, Oostra BA, Niermeijer MF. The fragile X syndrome. J Med Genet 1998; 35: 579-589.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: fragile x

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: FMR1-related disorders

Orphanet, fransk datatabas (engelsk text)
www.orpha.net
Sökord: fragile X syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Vid framtagningen av materialet har även professor Caroline Graff och docent Helena Malmgren, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm, medverkat.

Revideringen har gjorts av överläkare Britt-Marie Anderlid, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna i Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2013-02-06
Version: 6.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.