Publiceringsdatum: 2010-09-09
Version: 5.4
E70.0
Fenylketonuri kallas också PKU (en förkortning av latinets phenylketonuria) och ibland Föllings sjukdom. Det är en ärftlig, medfödd ämnesomsättningssjukdom som orsakas av brist på eller nedsatt funktion av ett enzym som behövs för att omvandla aminosyran fenylalanin till aminosyran tyrosin. Den höga halten fenylalanin i blodet skadar hjärnan. Utan behandling utvecklar barn med fenylketonuri en allvarlig hjärnskada.
Sjukdomen upptäcktes 1934 av den norske läkaren Asbjörn Fölling. Han kunde fastställa att två syskon med svår utvecklingsstörning och kramper utsöndrade fenylketoner, en ovanlig nedbrytningsprodukt av aminosyran fenylalanin, i urinen. Den tyske läkaren Horst Bickel visade på 1950-talet att hjärnskadan helt kan förhindras med en tidig, och som regel livslång, dietbehandling.
Fenylketonuri förekommer i olika former och av olika svårighetsgrad. Hur dieten ska utformas och hur länge den måste ges är beroende av sjukdomens svårighetsgrad och individuellt för varje barn.
På 1960-talet utvecklade den amerikanske mikrobiologen Bob Guthrie en enkel metod att undersöka blodprov från nyfödda för att tidigt identifiera barn med fenylketonuri. Provtagning av samtliga nyfödda inleddes i Sverige 1965.
I Sverige föds cirka 5 barn med fenylketonuri per år eller 5 per 100 000 nyfödda. Totalt har cirka 250 barn med fenylketonuri upptäckts i vårt land sedan 1965 genom undersökning av nyfödda.
Fenylketonuri orsakas av förändringar (mutationer) i ett arvsanlag (gen) som ansvarar för produktionen av enzymet fenylalaninhydroxylas (PAH). PAH-genen är en stor gen på kromosom 12, som kan ha mutationer på olika ställen. Fenylalaninhydroxylas ska normalt bryta ned fenylalanin till tyrosin, som i sin tur används i hjärnan till att bilda viktiga signalsubstanser. Fenylalanin är en av 20 aminosyror som utgör byggstenar i alla proteiner. Det finns i allt naturligt protein, både i kroppens egna proteiner och i proteinet i maten. Mutationen i PAH-genen leder till en felaktig uppbyggnad av fenylalaninhydroxylas. Typen av mutation avgör om enzymet inte fungerar alls eller har en nedsatt funktion. Med normalkost får ett barn med fenylketonuri kraftigt stigande halter fenylalanin i blodet och i hjärnan, med skador på hjärnan som följd.
Det finns också en så kallad hjälpfaktor (coenzym), benämnd tetrahydrobiopterin (BH4), som krävs för att PAH-enzymet ska fungera normalt. Även detta coenzym kan påverkas av medfödda sjukdomar, men det ger en helt annan sjukdomsbild än den vid fenylketonuri. Dessa tillstånd kan behandlas med BH4 enbart eller i kombination med specialkost. Tillskott av BH4 i höga doser kan också påverka fenylalaninhydroxylasaktiviteten positivt hos personer med en lindrig form av vanlig fenylketonuri. Det innebär att de kan äta mer naturligt protein utan att fenylalaninnivåerna i blodet stiger.
Fenylketonuri nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.
Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.
Vid fenylketonuri (fenylalaninhydroxylasbrist) är barnen symtomfria vid födseln. Inte förrän skadan i det centrala nervsystemet är ett faktum, vid ungefär ett halvt års ålder, får de symtom. Det första tecknet på att barnet har sjukdomen kan vara en speciell lukt i urinen, som orsakas av att det utsöndras ökande mängder fenylketoner, en onormal nedbrytningsprodukt från fenylalanin. Under det första levnadsåret blir det alltmer uppenbart att barnet har en fortskridande utvecklingsstörning. Svår epilepsi tillkommer. Pigmentbildningen störs och barnet blir ljushårigt.
Ett barn med fenylketonuri som inte behandlas får en svår utvecklingsstörning och svåra beteendeavvikelser, ofta i kombination med svårbehandlade kramper. Skadorna kan dock förebyggas genom tidigt insatt dietbehandling, som gör det möjligt för barnet att utvecklas normalt.
Fenylketonuri är ingen enhetlig sjukdom, utan svårighetsgraden beror på hur mutationen påverkar enzymet. Ibland finns en viss kvarstående förmåga att bryta ned fenylanalin kvar. Utformningen av dieten och behovet av den varierar därför mellan olika personer med sjukdomen. Vissa kan äta en nästan normal mängd naturligt protein, medan andra endast klarar att äta mycket lite av det. Det finns också lindriga former, där fenylalaninnivåerna inte stiger så mycket att det kräver behandling.
Störningar i fenylalaninomsättningen spåras idag hos nyfödda genom ett blodprov (PKU-provet) som tas efter 48 timmars ålder och analyseras på halten av fenylalanin. Alla erbjuds provtagning, som i regel sker på BB. Vid tidig hemgång efter förlossningen måste det finnas lokala regler för när, hur och av vem denna provtagning ska utföras. Det är viktigt att även barn som är födda utomlands, liksom i vissa fall vuxna med funktionsnedsättningar, erbjuds PKU-prov. Även om dessa barn är äldre när de får sin diagnos och har hunnit få vissa hjärnskador är det möjligt att förhindra ytterligare skador.
När ett nyfött barn med misstänkt fenylketonuri upptäcks krävs det ytterligare undersökningar för att fastslå att barnet verkligen har sjukdomen och vilken typ det handlar om. Det görs med analyser av bland annat aminosyror i blodet och med DNA-baserad diagnostik. Genom att göra en mutationsbestämning går det att fastställa den exakta genetiska förändringen, vilket är till stor hjälp i behandlingen. Om mutationen i familjen är känd är fosterdiagnostik möjlig.
Med dagens behandling utvecklas barn med sjukdomen normalt. Vid den vanligaste formen av fenylketonuri består behandlingen av noggrann diet med en individuellt anpassad, proteinreducerad kost, som syftar till att minska intaget av fenylalanin. För att växa normalt behöver barn med fenylketonuri ändå en liten mängd fenylalanin. Det får de genom att äta rotsaker, grönsaker, frukt och särskilda lågproteinprodukter i exakt den mängd som behövs utan att det uppstår giftiga nivåer. Barn som äter normalkost får sitt protein från kött, fisk, ägg, ost, mjölk, nötter och torkade baljväxter, vilket inte rekommenderas till barn med svårare former av fenylketonuri. Den huvudsakliga proteinkällan är för dem i stället en specialtillverkad aminosyrablandning som är fri från fenylalanin och finns av olika typer. Beroende på vilken aminosyraberedning som används kan det behövas tillägg av vitaminer, nödvändiga fettsyror och spårämnen. Bara barn med lindriga former av sjukdomen, liksom ungdomar och vuxna med en mindre sträng diet eller gravida i slutet av graviditeten, kan äta naturligt proteinrika livsmedel i kontrollerade mängder.
För att ge variation och mättnad vid proteinfattig kost finns produkter gjorda av stärkelse i stället för vanligt mjöl, exempelvis lågproteinmix, som kan användas till bröd och som mjöl vid matlagning. Andra specialprodukter som ersätter de vanliga, mer proteinrika, är till exempel spagetti, makaroner, lasagneplattor och specialris med låg proteinmängd liksom skorpor, kex och de delvis gräddade specialbröd (bake off-bröd) som saluförs. Naturliga livsmedel med lågt proteininnehåll är frukt, rotfrukter och en del grönsaker.
Ett barn med fenylketonuri måste äta på regelbundna tider och de olika livsmedlen bör noga mätas eller vägas. Dietbehandlingen kräver tid, kunskap och omsorg och behöver sannolikt pågå under hela livet. För att hålla reda på barnets dagliga intag av fenylalanin bör föräldrarna få hjälp av en dietist för att lära sig beräkna kostens protein- och fenylalanininnehåll. Även andra i omgivningen, till exempel lärare, personal i förskolan och inom skolmåltidsverksamheten, måste få information om sjukdomen och om vikten av en välskött diet. Råd och stöd av en dietist med särskild kunskap om sjukdomen behövs. Specialkunskaper fordras också hos till exempel barnläkare, laboratorieläkare, psykolog och kurator som ingår i ett vårdlag för fenylketonuri. De ska kunna ge stöd och praktiska råd både till den som har sjukdomen och till de andra i familjen, eftersom dietbehandlingen på många sätt påverkar livsföringen.
Behandlingen följs upp med blodprov för att mäta mängden fenylalanin i blodet, en gång i veckan under några år och cirka två gånger i månaden när barnet blir äldre, beroende på behandlingsresultat och sjukdomens svårighetsgrad. De personer med fenylketonuri som har behandlats sedan nyföddhetsperioden och under längst tid har i dag (2010) hunnit bli drygt 40 år. Eftersom det inte är känt vad som händer hos en vuxen om fenylalaninnivåerna tillåts stiga rekommenderas alla med fenylketonuri att upprätthålla dieten hela livet för att nivåerna ska hållas under kontroll.
Om diagnosen ställs i ett senare skede, till exempel hos barn som har invandrat till Sverige, och barnet redan har en utvecklingsstörning är det viktigt med specialpedagogiskt stöd i förskola och skola. Familjen behöver också kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om hur funktionsnedsättningen påverkar vardagslivet och den motoriska, psykiska och sociala utvecklingen. Utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd är exempel på habiliteringsinsatser. Habiliteringsteamet kan också ge stöd till föräldrar och syskon samt informera om samhällets stödresurser. Stöd och behandling planeras utifrån behoven, i nära samverkan med barnets nätverk, och kan variera över tid.
Vid graviditet
Gravida försörjer via moderkakan fostret med allt vad det behöver, till exempel aminosyror. Fostret är mycket känsligt för förhöjda fenylalaninnivåer och kan inte själv bryta ned överskottet utan är beroende av att mamman gör det. Om hon har höga fenylalaninvärden får också ett friskt foster för höga värden, vilket kan ge hjärtfel och hjärnskador hos barnet. Nivån av fenylalanin hos mamman måste därför vara väl inställd redan före befruktningen. För en kvinna med fenylketonuri är det viktigt att planlägga en graviditet och försäkra sig om att hon kan hålla en diet som är bra både för henne själv och för fostret. Dieten bör starta redan före befruktningen och pågå under hela graviditeten.
Nya behandlingsformer
Sedan 2008 finns det ett godkänt läkemedel, sapropterin, som för vissa kan reducera mängden fenylalanin i blodet och därmed komplettera eller ersätta dietbehandlingen. Sapropterin är en syntetisk kopia av coenzymet tetrahydrobiopterin (BH4) och ges som tabletter för att förbättra barnets förmåga att bryta ned fenylalanin. Det kan ges till barn från nyföddhetsperioden men kan för närvarande (2010) inte skrivas ut med vanlig läkemedelsrabatt.
Det pågår också studier kring ett växtenzym som kan bryta ned fenylalanin. Medlet tillförs som en injektion en gång i veckan och kan användas vid alla typer av fenylketonuri.
Hos vissa vuxna, som av olika skäl inte har kunnat fullfölja en fullständig dietbehandling, har även läkemedel med tillsats av andra aminosyror provats för att påverka upptaget av fenylalanin i centrala nervsystemet. Det är dock en behandling som fortfarande är kontroversiell, eftersom det inte är bevisat att det verkligen förebygger de långsiktiga skador som kan uppkomma vid fenylketonuri.
Stöd och praktiska tips kan ges dels av respektive PKU-vårdlag (se under rubriken Resurser på riks- och regionnivå), dels av Svenska PKU-föreningen (se under rubriken Handikapporganisation).
När det gäller dieten finns speciella recept samlade i en kokbok, se närmare under rubriken Informationsmaterial.
Speciallaboratorier för utredning av barn med medfödda ämnesomsättningssjukdomar finns vid Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 700 00 och Klinisk kemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 413 45 Göteborg, tel 031-342 24 25.
Vid fem av landets universitetssjukhus finns PKU-vårdlag, bestående av läkare, dietister, sköterskor, psykologer och kuratorer med speciella kunskaper om och erfarenhet av barn med fenylketonuri:
Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 046-17 10 00.
Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.
Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.
Screeningundersökning av blodprov från nyfödda barn sker vid PKU-laboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm.
Läkare
Docent Jan Alm, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Docent Olov Ekwall, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Specialistläkare Maria Halldin, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.
Leg läkare Anna Nordenström, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Leg läkare Ricard Nergård, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Specialistläkare Domniki Papadopoulo, Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 046-17 10 00.
Specialistläkare Annika Reims, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Specialistläkare Olof Sandström, barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.
Leg läkare Rolf Zetterström, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Dietister
Dietist Agnes Pal, Christine Gibson och Marie Karpmyr, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.
Dietist Carina Heidenborg och Sara Ask, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Dietist Johanna Ekengren och Karina Eftring, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Dietist Elisabeth Sjökvist, Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 046-17 10 00.
Dietist Inger Öhlund, barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.
Svenska PKU-föreningen anordnar familjeträffar och ger ut ett medlemsblad med information om fenylketonuri, se adress under rubriken Handikapporganisation.
Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.
Svenska PKU-föreningen, kontaktpersoner Eva Falk-Carlsson, Kalmarsundsparken 29, 392 47 Kalmar, tel 0480-226 20, e-post eva.falkcarlsson@pku.se, och Maria Nordh, Villa Myspys, 705 97 Glanshammar, tel 019-46 51 11, e-post maria.nordh@pku.se, www.pku.se
Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, fax 08-546 404 94, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.
FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18C (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se
Svenska Barnläkarföreningens arbetsgrupp för ämnesomsättningssjukdomar är ett forum för kunskapsutbyte, www.blf.net.
Europeiska PKU-föreningen, ESPKU, har årliga möten med en särskild medicinsk konferens, www.espku.org.
Forsknings- och utvecklingsarbete kring fenylketonuri bedrivs vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm, samt vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Informationsfoldern Fenylketonuri (artikelnr 2010-5-18), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 198, 2002. Beställning: Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Nyhetsbrevet finns tillgängligt på www.agrenska.se
Ågrenska also publishes information on living with the disorder as an adult: www.agrenska.se/Nksd/Vuxen-att-leva-med/Att-vara-vuxen-och-leva-med-PKU/.
Utförlig och uppdaterad information om fenylketonuri på svenska finns på internetsidan www.pekou.se.
Medlemstidningen Fenylventilen kan rekvireras från Svenska PKU-föreningen, som också kan erbjuda utlåning av en videofilm om fenylketonuri (se adress under rubriken Handikapporganisation).
Årsrapport från PKU-laboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm.
Socialstyrelsens allmänna råd om undersökning av nyfödda barn för vissa ämnesomsättningsrubbningar m m (SOSFS 1988:20).
Från PKU-föreningen (se under Handikapporganisation) går det att beställa böcker om diet vid fenylketonuri:
Ulla Johansson och Irene Mattisson, Mat med mindre protein, 1992.
Gerda Lundberg, Varför kan jag inte äta samma mat som du, pappa? En bok för barn med PKU, 2004. Utgiven av PKU-föreningen.
Elisabeth Sjöqvist och Carina Heidenborg, Mycket gott med lite protein KOKBOKEN, 2009.
Film
En film om PKU, Malin Gärtner, 2010. För information kontakta PKU-föreningen, www.pku.se.
Albrecht J, Garbade SF, Burgard P. Neuropsychological speed tests and blood phenylalanine levels in patients with phenylketonuria: a meta-analysis. Neurosci Biobehav Rev 2009; 33: 414-421.
Harding C. Progress toward cell-directed therapy for phenylketonuria. Clin Genet 2008; 74: 97-104.
Kim W, Erlandsen H, Surendran S, Stevens RC, Gamez A, Michols-Matalon K et al. Trends in enzyme therapy for phenylketonuria. Mol Ther. 2004; 10: 220-224.
Koch R, Henley W, Levy H, Matalon R, Rouse B, Trefz F et al. Maternal phenylketonuria: an international study. Mol Genet Metabol. 2000; 71: 233-239.
Levy HL, Ghavami M. Maternal phenylketonuria: a metabolic tetratogen. Tetratology 1996; 53: 176-184.
Poustie VJ, Wildgoose J. Dietary interventions for phenylketonuria. Cochrane Database Syst Rev 2010; 20: CD001304.
Scriver CR, Kaufman S. Hyperphenylalaninemia: phenylalanine hydroxylase deficiency in The metabolic and molecular basis of inherited disease, 8:e upplagan, 2001, McGraw-Hill, New York, 1667-1724.
Trefz FK, Scheible D, Frauendienst-Egger G. Long-term follow-up of patients with phenylketonuria receiving tetrahydrobioterin treatment. J Inherit Metab Dis 2010; Mar 9.[Epub ahead of print].
van Spronsen FJ, Enns GM. Future treatment strategies in phenylketonuria Mol Genet Metab 2010; 99: 90-95.
Zschocke J. Phenylketonuria mutations in Europe. Hum Mutat. 2003; 21: 345-356.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: phenylketonuria, pku
GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews)
Sökord: phenylalanine hydroxylase deficiency
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Agne Larsson, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm.
Revideringen av materialet har gjorts av docent Jan Alm, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2010-09-09
Version: 5.4
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.