/
/

Fanconis anemi

  • Diagnos: Fanconis anemi
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2013-10-30
Version: 3.0

ICD-10

D61.0

Sjukdom/skada/diagnos

Fanconis anemi är en ärftlig sjukdom som kännetecknas av benmärgssvikt (aplastisk anemi), förhöjd risk för tumörsjukdomar och känslighet för ämnen som kan skada cellernas arvsmassa (DNA). Sjukdomen uppfattas vanligtvis som en blodsjukdom men påverkar flera av kroppens organ och system. Den beskrevs första gången 1927 av den schweiziske barnläkaren Guido Fanconi.

Vid Fanconis anemi är det vanligt med hematologiska (som har med blodbildningen och blodet att göra) störningar som visar sig i att antalet blodplättar (trombocyter) samt vita (leukocyter) och röda (erytrocyter) blodkroppar är lågt. Anemi kommer från latinet och betyder blodbrist. Det är också vanligt att barn med sjukdomen föds med missbildningar. Dessa har uppstått tidigt under fosterutvecklingen och drabbar skelettet (bland annat tummarna, underarmens strålben och höfterna), njurarna och hjärtat.

Förekomst

Sjukdomen finns hos ungefär 1 person per miljon invånare. Man räknar med att det föds ett barn med Fanconis anemi vart tionde år i Sverige. Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor och finns i alla etniska grupper. Eftersom den inte alltid ger symtom, eller bara ger måttliga symtom, är den sannolikt underdiagnostiserad.

Orsak till sjukdomen/skadan

Fanconis anemi orsakas av en förändring (mutation) i ett av flera olika arvsanlag (gener). Gemensamt för dessa är att de alla styr bildningen av (kodar för) proteiner som medverkar till att reparera de skador i DNA som normalt uppkommer. Skadorna består av felaktiga tvärbindningar mellan de två DNA-strängarna i DNA-spiralen. Dessa felaktiga tvärbindningar leder till kromosomskador (kromosombrott). En del av proteinerna (FANCA, FANCB, FANCC, FANCD, FANCE, FANCF, FANCG, FANCL och FANCM) bildar ett komplex som påverkar två andra proteiner (FANCD2 och FANCI) och leder till att proteinet ubiquitin binds till de två proteinerna. Detta i sin tur gör det i normala fall möjligt för övriga Fanconiproteiner att reparera skadat DNA.

Vid Fanconis anemi finns också en störning av mitokondriernas funktion. Mitokondrierna finns inuti våra celler och fungerar som cellernas kraftverk. När de inte fungerar kan många olika symtom uppkomma, ibland bara från ett av kroppens organ, men oftast från flera olika organ eller organsystem samtidigt. Vid Fanconis anemi har mitokondrierna en minskad förmåga att ta hand om oxiderade proteiner. Den ökade mängden oxiderade proteiner anses kunna förklara en del av symtom vid sjukdomen som ökad risk för diabetes och för tidigt åldrande.

Hittills har 15 olika gener, som när de är förändrade leder till Fanconis anemi, identifierats. De har beteckningarna FANCA, FANCB, FANCC, BRCA2, FANCD2, FANCE, FANCF, FANCG, FANCI, BRIP1, FANCL, FANCM, PALB2, RAD51C och SLX4. Ungefär 60-70 procent av alla med sjukdomen har en mutation i FANCA, 15 procent i FANCC och 10 procent i FANCG. Mutationer i övriga gener är ovanliga.

Mutationer i FANCB visar sig oftast som VACTERL association. Särskilt informationsmaterial om denna diagnos finns i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.

Undergrupp     Gen               Lokus        
FA-A FANCA   16q24.3
FA-B FANCB   Xp22.31
FA-C FANCC   9q22.3
FA-D1 BRCA2   13q12.3
FA-D2 FANCD2   3p25.3
FA-E FANCE   6p22-p21
FA-F FANCF   11p15
FA-G FANCG   9p13
FA-I FANCI   15q25-q26
FA-J BRIP1   17q22
FA-L FANCL   2p16.1
FA-M FANCM   14q21.3
FA-N PALB2   16p12
FA-O RAD51C   17q22
FA-P SLX4   16p13.3

Figur: Tabell över de olika generna vid Fanconis anemi.

Symtomens allvarlighetsgrad, liksom risken för att utveckla aplastisk anemi och tumörsjukdomar, kan skilja sig åt beroende på vilken gen som är muterad och som orsakar sjukdomen hos den enskilde. I samband med att diagnosen ställs är det därför viktigt att också få information om vilken av de kända generna som är förändrad.

Ärftlighet

Alla utom en av de kända undergrupperna av Fanconis anemi ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

En av undergrupperna, FANCB, som är mycket ovanlig, ärvs X-kromosombundet recessivt. FANCB orsakas av en muterad gen (förändrat arvsanlag) belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Symtom

Flera av symtomen, som anemi och benmärgssvikt, utvecklas långsamt under många år, men misstanke om Fanconis anemi ska alltid uppstå när ett barn föds med speciella förändringar i underarmens strålben (radius) och av tummarna.

Missbildningar

Ungefär tre fjärdedelar av alla med sjukdomen har någon form av missbildning. Flera olika missbildningar kan förekomma, men de som är karaktäristiska för sjukdomen är förändringar i underarmens strålben (som ibland saknas) och handavvikelser i form av en extra tumme, avsaknad av en tumme eller avvikande form av tummarna. Avvikelser liknande de på tummen kan finnas på stortån. Barnen kan också ha lindriga missbildningar av skelettet i höfter, kotor och revben.

Njurmissbildningar i form av att en njure saknas eller att njurarna är sammanväxta (hästskonjure) är vanligt. Även medfött hjärtfel med hål i skiljeväggen mellan antingen hjärtats förmak (atriumseptumdefekt, ASD) eller kamrar (ventrikelseptumdefekt, VSD) kan förekomma.

Många av barnen har ett något speciellt utseende med bland annat små ögon som ger intrycket av att avståndet mellan ögonen är brett. Ungefär en fjärdedel har ett litet huvud (mikrocefali). Det är vanligt med ett extra veck i ögonvrån (epikantus) och skelning. Öronen har ofta en avvikande form. En del har ofarliga förändringar i huden som café-au-laitfläckar (med färg som kaffe med mjölk) och pigmentfattiga partier.

Utveckling

Barn med Fanconis anemi kan ha svårt att äta på grund av illamående, aptitlöshet och magsmärtor samt är ofta känsliga för infektioner. De är vanligtvis kortare än sina jämnåriga, växer långsammare och når en slutlängd som vuxna som är kortare än normalt.

Det är vanligt med allvarlig hörselnedsättning eller dövhet. Den motoriska utvecklingen är ibland försenad. En del har inlärningssvårigheter, och utvecklingsstörning kan förekomma.

Könskörtlarna (äggstockar och testiklar) är ofta underutvecklade, vilket i sin tur leder till små könsorgan och att testiklarna inte vandrat ned i pungen hos pojkarna. För bägge könen är puberteten vanligen försenad och fertiliteten nedsatt.

Benmärgssvikt

Personer med Fanconis anemi har en hög risk att utveckla benmärgssvikt (aplastisk anemi). I benmärgen bildas alla de olika blodkropparna. När benmärgen inte fungerar normalt ger det symtom i form av blödningar, infektioner samt perioder av feber och trötthet. Till en början visar sig störningarna i blodbildningen vanligtvis som lågt antal blodplättar (trombocyter). Detta kan orsaka blödningar i huden (blåmärken) och från tandkött, näsa och urinvägar. Något år senare kan även antalet vita blodkroppar vara lågt, vilket kan ge symtom i form av upprepade infektioner i främst hals, öron och lungor. När också antalet röda blodkroppar är för lågt, vilket visar sig som trötthet, kan diagnosen benmärgssvikt ställas. Nästan alla med Fanconis anemi har utvecklat benmärgssvikt före 40 års ålder.

Ökad risk för tumörsjukdomar

Utöver den ökade risken för benmärgssvikt har personer med sjukdomen en förhöjd risk för olika tumörsjukdomar. Det beror på att cellerna hos personer med sjukdomen har en bristande förmåga att reparera skador i DNA. De vanligaste tumörsjukdomarna är förstadier till blodcancer (leukemi) och kallas myelodysplastiska syndrom, MDS, liksom senare blodcancer (akut myeloisk leukemi, AML). Det finns även en ökad risk för hudcancer (skivepitelcancer) och tumörer (så kallade solida tumörer), huvudsakligen i levern och huvud/halsområdet. För vissa former av Fanconis anemi är risken för tumörbildning särskilt hög.

Andra symtom

Hos vuxna finns även en ökad risk att utveckla typ diabetes typ 2 och att åldras för tidigt.

Diagnostik

Fanconis anemi ska alltid misstänkas när ett barn föds med speciella förändringar i underarmens strålben (radius) och av tummen, liksom när barn och unga vuxna insjuknar i aplastisk anemi. Diagnosen fastställs sedan med olika undersökningar. Det är viktigt med undersökningar av funktionen hos alla de organ som kan drabbas vid sjukdomen.

Fanconis anemi ingår i en större grupp av sjukdomstillstånd med ökad förekomst av brott på kromosomerna, så kallade kromosombrottssyndrom. En viktig del av diagnostiken är därför att studera förekomsten av kromosombrott i celler från personer som misstänks ha sjukdomen. Vanligtvis undersöks den sorts vita blodkroppar som kallas lymfocyter. Hos de flesta med sjukdomen är antalet celler med spontana kromosombrott tydligt förhöjt, men hos en del är antalet inom de normala värdena. Därför kompletteras numera analysen med en undersökning av antalet kromosombrott i lymfocyter som i laboratoriet utsatts för ett DNA-skadande ämne, ofta mitomycin C eller diepoxybutan. Typiskt för Fanconis anemi är då en förhöjd frekvens av kromosombrott.

Samtidigt undersöker man hur stor andel av cellerna som stannar kvar i en specifik fas av celldelningen. Hos personer med Fanconis anemi är denna andel betydligt större än normalt.

Kromosombrottsanalys görs inte längre i Sverige utan blodprovet skickas antingen till European Fanconi Anemia Center i Amsterdam eller till Hammersmith Hospital i London.

När analysen talar för Fanconis anemi kan DNA-baserad diagnostik göras, i första hand vid European Fanconi Anemia Center i Amsterdam (se under rubriken Resurser på riks- och regionnivå).

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Fanconis anemi ger symtom från flera organ och system i kroppen och olika specialister deltar i behandlingen. Eftersom personer med sjukdomen ofta insjuknar i olika blodsjukdomar är det lämpligt att en barnhematolog (specialist på blodsjukdomar) är samordnare för det team av specialister som behövs.

Personer med Fanconis anemi har en ökad känslighet för DNA-skadande ämnen och joniserande strålning. De ska därför om möjligt inte genomgå röntgenundersökningar, utan nödvändiga undersökningar ska i första hand göras med ultraljud eller magnetkamera. Detta gäller alla typer av röntgenundersökningar, även de med begränsad stråldos, som lungröntgen och tandröntgen.

Missbildningar

Undersökning av hjärtat bör göras tidigt av en barnhjärtläkare (barnkardiolog) som sedan avgör den fortsatta behandlingen av ett eventuellt hjärtfel. Vanligtvis behöver hjärtfel vid Fanconis anemi inte opereras.

De barn som föds med missbildade tummar och strålben kan behöva opereras av en handkirurg.

Syn och hörsel

Undersökning av syn och hörsel bör också göras i ett tidigt skede. Vid skelning kan det skelande ögat tränas genom att det andra ögat täcks med en lapp. Ibland kan skelningen behöva opereras. Närsynthet korrigeras med glasögon. Hörseln kontrolleras av en hörselläkare (audiolog). Vid nedsatt hörsel ansvarar hörselvården för utprovning av hörselhjälpmedel.

Hormonrubbningar

Hormonrubbningar, som kan visa sig genom till exempel försenad eller utebliven pubertet, utreds och behandlas av en endokrinolog och vid behov av en gynekolog eller en urolog.

Blod och benmärg

Personer med Fanconis anemi behöver gå på regelbundna kontroller av blod och benmärg. I dessa ska också ingå undersökning av halten alfa-fetoprotein (AFP, ett protein som vanligtvis utsöndras av levertumörer). Symtomens art och svårighetsgrad avgör hur ofta kontrollerna behöver göras.

Benmärgsundersökningar bör göras med något års mellanrum eller omgående om blodvärdena avviker. Vid varje benmärgskontroll ska också en undersökning göras för att upptäcka sådana kromosomavvikelser som har samband med myelodysplastiska syndrom och akut myeloisk leukemi (så kallad cytogenetisk undersökning).

Det är viktigt att förebygga infektioner. Alla infektioner vid Fanconis anemi ska tas på allvar och behandlas i ett tidigt skede och alla bakteriella infektioner ska behandlas med antibiotika.

Det är också viktigt att försöka förebygga blödningar. Man bör därför iaktta allmän försiktighet genom att till exempel undvika sporter med hög skaderisk. Transfusioner med trombocytkoncentrat ges först när blödningen redan är ett faktum.

Redan när blodvärdena sjunker och en utveckling mot aplastisk anemi befaras, bör planeringen inför en eventuell stamcellstransplantation påbörjas.

Hematopoetisk stamcellstransplantation

Med en stamcellstransplantation kan en sjuk persons benmärg ersättas med benmärg från en frisk person. Alla blodkroppar bildas från blodstamceller i benmärgen inuti kroppens ben. Stamcellerna utvecklas sedan till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). För att transplantationen ska ge ett gott resultat måste den som tar emot blodstamcellerna vara så fri från infektioner och i så god kondition som möjligt. Det är därför viktigt att transplantationen genomförs tidigt. Själva ingreppet är förhållandevis enkelt, men förberedelser, eftervård och stora risker med behandlingen gör det till en mycket krävande procedur.

För att en transplantation ska kunna utföras måste det finnas en givare vars vävnadstyp (HLA) passar väl ihop med mottagarens eller helst är helt identisk. Anlagen till vävnadstyp ärvs från föräldrarna, och det är 25 procents chans att ett syskon har samma vävnadstyp som det sjuka barnet. Det bästa är därför att transplantera stamceller från ett HLA-identiskt friskt syskon. Om denna möjlighet inte finns kan man genom nationella och internationella register över frivilliga stamcellsdonatorer och infrusna enheter med navelsträngsblod söka efter en passande donator. Tobiasregistret i Sverige har cirka 40 000 registrerade givare, och i de olika registren i världen finns totalt mer än 20 miljoner givare.

Inför en stamcellstransplantation krävs förberedelser för att de nya stamcellerna ska få fäste och de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort dem. Före transplantationen behandlas mottagaren med cellhämmande medel (cytostatika) och antikroppar. Eftersom personer med Fanconis anemi har sköra kromosomer och celler med nedsatt förmåga att reparera DNA tål de varken strålning eller cytostatika i de doser som normalt ges vid en stamcellstransplantation. Förbehandlingen (med så kallad reducerad konditionering) skiljer sig därför mycket från den som ges vid andra stamcellstransplantationer. Behandlingen som föregår transplantationen kan vara mycket krävande, eftersom cytostatika skadar slemhinnornas funktion som barriär mot omvärlden. Risken för allvarliga infektioner ökar, och barnet måste därför hållas isolerat under många veckor, upp till månader, både före och efter transplantationen.

Vid en blodstamcellstransplantation sugs benmärg upp från höftbenet på givaren för att ges till mottagaren som dropp direkt i ett blodkärl, ungefär som vid en blodtransfusion. Blodstamceller kan även plockas ut från donatorns blod. Det passerar då en särskild centrifug som vaskar ut stamcellerna, medan övriga delar av blodet går tillbaka till donatorn. Ett tredje alternativ är att utnyttja blodet i navelsträngen hos nyfödda, vilket är ovanligt rikt på blodstamceller. Den lilla rest av blod som finns i navelsträngen efter att ett friskt nyfött barn har avnavlats kan därför frysas in och sparas för att senare transplanteras.

När blodstamceller, oavsett källan, väl har överförts till det sjuka barnet letar de själva upp märgrummen i benen på olika ställen i kroppen. Där växer de till och bildar ny benmärg som producerar de olika blodcellerna.

Övrigt

Alla med Fanconis anemi och benmärgssvikt som inte genomgått stamcellstransplantation behöver behandling med regelbundna blodtransfusioner. Detta leder dock till en successiv ökning av upplagrat järn i kroppen, vilket kan skada olika organ. Därför behandlas järnöverskottet med läkemedel som gör att järnet frigörs från kroppen och utsöndras i urinen. Tyvärr är denna behandling krävande, eftersom man bara kan tillföra läkemedlet genom långsam infusion i underhudsfettet (subkutant) eller i blodet (intravenöst). Numera finns också järnbindande mediciner i tablettform, men de kan inte helt ersätta infusionsbehandlingen.

Det är viktigt med livslång uppföljning av personer med Fanconis anemi bland annat på grund av risken för tumörsjukdomar. Detta gäller oavsett om de har genomgått stamcellstransplantation eller inte.

Psykologiskt och socialt stöd samt habilitering

Det är viktigt med socialt och psykologiskt stöd både till barnet och till föräldrarna. För föräldrarna är det också värdefullt att få kontakt med andra föräldrar som har kunskap om och erfarenhet av sjukdomen. Tillgång till en kontaktsjuksköterska med specialansvar för blod- och tumörsjuka barn finns vid varje regional barn- och ungdomsklinik i landet.

En del barn och familjer kan behöva kontakt med ett habiliteringsteam. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som behövs. För att på bästa sätt stimulera barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningarna behöver insatserna påbörjas tidigt. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Även föräldrar och syskon kan få stöd.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

DNA-baserad diagnostik

DNA-baserad diagnostik görs vid
European Fanconi Anemia Center, Laboratory for DNA en protein diagnostics, Dept Clinical Genetics - VU University Medical Center,
P.O. Box 7057, 1007 MB Amsterdam, Nederländerna, tel 0031 204 448 346, fax 0031 204 448 293, e-post DNAdiagnostiek@vumc.nl, www.vumc.nl/genoomdiagnostiek

Resurser för barn

Barnhematologiska/onkologiska team vid landets regionsjukhus i samarbete med barnmedicinska kliniker.

Resurser för vuxna

Hematologiska kliniker vid landets regionsjukhus.

Resurspersoner

För barn

Professor Göran Elinder, institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, 118 83 Stockholm, tel 08-616 10 00, e-post goran.elinder@ki.se

Professor Anders Fasth, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 52 20, e-post anders.fasth@gu.se

Avdelningsläkare Per Frisk, pediatrisk onkologi och hematologi, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 58 87, e-post per.frisk@akademiska.se

Professor Bertil Johansson, genetiska kliniken, Skånes universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 33 62, e-post bertil.johansson@med.lu.se

Professor Rolf Ljung, Barn- och ungdomscentrum, Skånes universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 040-33 12 86, e-post rolf.ljung@skane.se

Professor Jacek Winiarski, Barnens sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post jacek.winiarski@klinvet.ki.se

För vuxna

Professor Gunnar Juliusson, Hematologi, Skånes universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 13 15, e-post gunnar.juliusson@med.lu.se

Professor Per Ljungman, Hematologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 82 50, e-post per.ljungman@ki.se

Professor Johan Wennerberg, ÖNH-kliniken, Skånes universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 28 10, e-post johan.wennerberg@med.lu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

För barn

Information kan fås genom Barncancerfonden och regionala barncancerföreningarna, Box 5408, 114 84 Stockholm, tel 08-584 209 00, www.barncancerfonden.se

För vuxna

Information kan fås genom Blodcancerförbundet och deras lokala föreningar, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 40 40, www.blodcancerforbundet.se

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Det finns sex regionala Barncancerföreningar i landet, som alla är medlemmar i Barncancerfonden, postadress Box 5408, besöksadress Banérgatan 16, 114 84 Stockholm, tel 08-584 209 00, fax 08-584 109 00, e-post info@barncancerfonden.se, www.barncancerfonden.se

Blodcancerförbundet med 14 lokala föreningar, postadress Box 1386, besöksadress Sturegatan 4, 5 tr, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 40 540, fax 08-546 40 549, e-post info@blodcancerforbundet.se, www.blodcancerforbundet.se

I USA finns Fanconi Anemia Research Fund, Inc, e-post info@fanconi.org, www.fanconi.org.

Nationella organisationer finns i många andra länder, till exempel:

Association Francaise de la maladie de Fanconi (AFMF) i Frankrike, www.fanconi.com

Associazone Italiana per la Rierca sull’Anemia di Fanconi (AIRFA) i Italien, www.airfa.it

Fanconi Canada (har information på engelska och franska på sin hemsida), www.fanconicanada.org

Fanconi Hope, Storbrittanien och Irland, www.fanconihope.org

Deutsche Fanconi-Anämie-Hilfe e.V. i Tyskland, www.fanconi.de

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Läkare hänvisas till:

Barnläkarföreningens sektion för hematologi och onkologi, vårdplaneringsgruppen för pediatrisk hematologi (VPH), www.blf.net/onko/index.html

Nordisk förening för pediatrisk hematologi och onkologi, www.nopho.org

Forskning och utveckling (FoU)

Alla i Sverige med Fanconis anemi tillfrågas om de vill delta i ett antal pågående forskningsstudier och registreras i ett europeiskt forskningsregister för Fanconis anemi.

Forskningslaboratoriet European Fanconi Anemia Center i Amsterdam bedriver klinisk och experimentell forskning samt diagnostisk sjukvårdsservice.

Funktionell genomdiagnostik, VU University Medical Center Amsterdam, www.vumc.nl/klgen/onderzoek

Den europeiska blod- och märgtransplantationsgruppens (EBMT) pediatriska arbetsgrupp bedriver tillsammans med arbetsgruppen för svår aplastisk anemi cytokinstudier och behandlingsförsök.

EWOG-MDS Clinical Trial Protocol 2006, www.ewog-mds.org/public/index.html

Det finns dels ett internationellt (utgående från USA), dels ett europeiskt register för Fanconis anemi. Det senare har anknytning även till Sverige.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Från den amerikanska patientorganisationen Fanconi Anemia Research Fund, Inc, www.fanconi.org, finns informationsmaterial om sjukdomen på engelska, franska och spanska.

Fanconi Anemia: A handbook for families and their physicians (2000), www.fanconi.org/images/uploads/other/FAHandbook3.pdf

Fanconi Anemia guidelines for diagnostics and management (2008), www.fanconi.org/images/uploads/other/Guidelines_for_Diagnosis_and_Management.pdf

Litteratur

Clausen N, Kreuger A, Salmi T, Strom-Mathisen I, Johannesson G. Severe aplastic anaemia in the Nordic countries: a population based study of incidence, presentation, course, and outcome. Arch Dis Child 1996; 74: 319-322.

Fanconi G. Familiäre, infantile perniziosähnliche Anämie (perniziöses Blutbild und Konstitution). Jahrbuch für Kinderheilkunde und physische Erziehung, Wien, 1927; 117: 257-280.

Guardiola P, Pasquini R, Dokal I, Ortega JJ, van Weel-Sipman M, Marsh JC et al. Outcome of 69 allogeneic stem cell transplantations for Fanconi anemia using HLA-matched unrelated donors: a study on behalf of the European Group for Blood and Marrow Transplantation. Blood 2000; 95: 422-429.

Hays LE. Multifunctionality of the FA pathway. Blood 2013; 121: 3-4.

Kee Y, D’Andrea AD. Molecular pathogenesis and clinical management of Fanconi anemia. J Clin Invest 2012; 122: 3799-3806.

Kumari U, Ya Jun W, Huat Bay B, Lyakhovich A. Evidence of mitochondrial dysfunction and impaired ROS detoxifying machinery in Fanconi Anemia cells. Oncogene 2013 Jan 14. doi: 10.1038/onc.2012.583.

Kutler DI, Singh B, Satagopan J, Batish SD, Berwick M, Giampietro PF et al. A 20-year perspective on the International Fanconi Anemia Registry (IFAR). Blood 2003; 101: 1249-1256.

McCauley J, Masand N, McGowan R, Rajagopalan S, Hunter A, Michaud JL et al. X-linked VACTERL with hydrocephalus syndrome: further delineation of the phenotype caused by FANCB mutations. Am J Med Genet A 2011; 155A: 2370-2380.

Meetei AR, de Winter JP, Medhurst AL, Wallisch M, Waisfisz Q, van de Vrugt HJ et al. A novel ubiquitin ligase is deficient in Fanconi anemia. Nat Genet 2003; 35: 165-170.

Meetei AR, Levitus M, Xue Y, Medhurst AL, Zwaan M, Ling C et al. X-linked inheritance of Fanconi anemia complementation group B. Nat Genet 2004; 36: 1219-1224.

Rosenberg PS, Greene M, Alter BP. Cancer incidence in persons with Fanconi anemia. Blood 2003; 101: 822-826.

Shimada A, Takahashi Y, Muramatsu H, Hama A, Ismael O, Narita A et al. Excellent outcome of allogeneic bone marrow transplantation for Fanconi anemia using fludarabine-based reduced-intensity conditioning regimen. Int J Hematol 2012; 95: 675-679.

Tamary H, Dgany O, Toledano H, Shalev Z, Krasnov T, Shalmon L et al. Molecular characterization of three novel Fanconi anemia mutations in Israeli Arabs. Eur J Haematol 2004; 72: 330-336.

Tonnies H, Huber S, Kuhl JS, Gerlach A, Ebell W, Neitzel H. Clonal chromosomal aberrations in bone marrow cells of Fanconi anemia patients: gains of the chromosomal segment 3q26q29 as an adverse risk factor. Blood 2003; 101: 3872-3874.

Van der Heijden MS, Brody JR, Gallmeier E, Cunningham SC, Dezentje DA, Shen D et al. Functional defects in the Fanconi anemia pathway in pancreatic cancer cells. Am J Pathol 2004; 165: 651-657.

Venkitaraman AR. Tracing the network connecting BRCA and Fanconi Anemia proteins. Nat Rev Cancer 2004; 4: 266-276.

Wijker M, Morgan NV, Herterich S, van Berkel CG, Tipping AJ, Gross HJ et al. Heterogeneous spectrum of mutations in the Fanconi anaemia group A gene. Eur J Hum Genet 1999; 7: 52-59.

Yoshimi A, Niemeyer C, Baumann I, Schwarz-Furlan S, Schindler D, Ebell W et al. High incidence of Fanconi anaemia in patients with a morphological picture consistent with refractory cytopenia of childhood. Br J Haematol 2013; 160: 109-111.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: fanconi anemia

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews)
Sökord: fanconi anemia

Orphanet (europeisk databas)
www.orpha.net

Fanconi Anemia Mutation Database
www.rockefeller.edu/fanconi/mutate

Atlas of Genetics and Cytogenetics in Oncology and Haematology
http://atlasgeneticsoncology.org

Cancer Genetics Database
www.cancerindex.org/geneweb

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är Albert N Békássy, överläkare, Barn- och Ungdomssjukhuset, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Revideringen har gjorts av professor Anders Fasth, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2013-10-30
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.