Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Familjär amyloidos med polyneuropati

  • Diagnos: Familjär amyloidos med polyneuropati
  • Synonymer: FAP, Ärftlig transtyretinamyloidos, Skelleftesjukan

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-06-15
Version: 5.0

ICD-10

E85.1

Sjukdom/tillstånd

Familjär amyloidos med polyneuropati (FAP) är en ärftlig sjukdom som ger symtom från bland annat perifera nerver, hjärta, mage och tarmar samt njurar. Amyloidos innebär inlagring av olösliga proteinkomplex i kroppens vävnader medan polyneuropati innebär nedsatt funktion i perifera nerver, de nerver som inte hör till hjärnan och ryggmärgen.

Symtomen kommer i vuxen ålder, vanligen som domningar och känselbortfall i fötter och underben. Efter hand försvagas också arm- och benmuskler. Ofrivillig viktnedgång samt besvär från mage och tarmar visar sig ofta tidigt i sjukdomsförloppet. Rubbningar i hjärtrytmen (arytmier) är vanligt och med tiden även hjärtsvikt. Njurarna påverkas och på sikt kan njursvikt uppkomma. En del personer får torra ögon och nedsatt syn. Sjukdomen har ett fortskridande förlopp där både snabbare och mer långsamma förlopp förekommer.

Levertransplantation kan i vissa fall stoppa sjukdomens utveckling och bör då göras tidigt. För vissa personer övervägs även hjärttransplantation. Långtidprognosen efter en transplantation är idag (2016) god. Det finns också läkemedel som kan bromsa sjukdomsutvecklingen, men de måste ges i tidigt skede. Läkemedel används även för att behandla symtom som nervsmärtor, hjärtsvikt, njursvikt och torra ögon. Arytmier kan behöva behandlas med pacemaker. Vid operation och narkos är det viktigt att vara uppmärksam på ändringar i hjärtrytmen. Även rehabiliteringsinsatser kan behövas.

Namnet amyloidos kommer från latinets amylum, som betyder stärkelse, eftersom man först trodde att det var sockerarter och inte proteiner som ansamlades. En mer korrekt benämning på sjukdomen är ärftlig transtyretinamyloidos, se närmare under rubriken Orsak. I Sverige kallas sjukdomen ibland för Skelleftesjukan. Sjukdomen beskrevs första gången i den medicinska litteraturen av den tyske neuropatologen Friedrich Wohlwill 1942. I början av 1950-talet publicerade även den portugisiske neurologen Corino Andrade en artikel om sjukdomen, och på 1960-talet beskrevs liknande sjukdomstillstånd i Sverige och Japan.

Förekomst

Familjär amyloidos med polyneuropati förekommer över hela världen men är vanligare i norra Sverige, norra Portugal, Brasilien och Japan. Att den i Sverige kallas för Skelleftesjukan beror på att de flesta med sjukdomen finns i trakten av Skellefteå och Piteå. Uppskattningsvis finns sjukdomen hos 1-2 personer per 100 000 invånare i hela Sverige, medan motsvarande siffra för Norrbotten och Västerbotten är 50 per 100 000 invånare. Detta motsvarar totalt cirka 350 personer i Sverige.

Orsak

Familjär amyloidos med polyneuropati orsakas av en förändring (mutation) i genen TTR på kromosom 18 (18q12.1) som är en mall för tillverkningen av (kodar för) serumproteinet transtyretin (TTR). Mutationen gör att proteinet ändrar form och lätt klumpar ihop sig till långa proteintrådar (amyloid) som lagras in i bland annat perifera nerver, hjärtmuskeln, ögats glaskropp och njurarna. I princip kan inlagringen ske i alla organ, men mer sällan i det centrala nervsystemet. Transtyretin tillverkas huvudsakligen i levern.

I Sverige har cirka 90 procent av alla med sjukdomen mutationen c.148G>A(p.Val50Met), som gör att aminosyran valin byts ut mot metionin i transtyretinmolekylen (aminosyror är de beståndsdelar som proteiner består av). Symtomen varierar delvis beroende på vilken mutation man har, men även typen av amyloid har betydelse. Amyloid kan bestå av två typer av fibriller (trådlika strukturelement): hela eller kluvna fibriller. Fibrilltypen verkar vara betydelsefull för variation i sjukdomsuttryck och prognos efter levertransplantation.

Ärftlighet

Mutationen ärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att ärva mutationen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Vid familjär amyloidos är genomslagskraften (penetransen) låg och högst cirka 20 procent av alla som bär på mutationen har utvecklat sjukdomen vid 60 års ålder. Anledningen till detta är ännu okänd.

Autosomal dominant nedärvning

Sjukdomens svårighetsgrad påverkas inte av om man får mutationen i enkel eller dubbel uppsättning, det vill säga från bara den ena eller från båda föräldrarna. Om man ärver mutationen från båda sina föräldrar ökar alltså inte risken för att man ska bli sjuk. Man får inte heller sjukdomen i yngre år och förloppet påverkas inte. Däremot verkar de som ärvt mutationen från mamman insjukna i något yngre åldrar än de som ärvt mutationen från pappan.

Symtom

Tidpunkten för när de första symtomen visar sig varierar från tidig vuxenålder till mycket sent i livet. I Sverige är genomsnittsåldern för de första symtomen drygt 50 år, medan den i Portugal, Brasilien och Japan är 30-40 år.

Familjär amyloidos med polyneuropati är en dödlig sjukdom, och utan behandling är den genomsnittliga överlevnaden mellan 9 och 13 år från det att man insjuknar. Sjukdomen verkar ha ett något snabbare förlopp om man insjuknar i unga år. I vissa familjer är dock sjukdomsutvecklingen långsammare, och det finns de som lever mer än 20 år efter att symtomen visat sig. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt.

De första symtomen är vanligtvis domningar, stickningar eller värk från fötterna (polyneuropati). En vanlig beskrivning är att det känns som att gå på kuddar. Det finns också de som till en början får hjärtrytmrubbningar (arytmier), besvär från magen och tarmarna, äggvita i urinen (proteinuri) eller ofrivilligt minskar i vikt.

Polyneuropati

Polyneuropatin är fortskridande och av sensorisk-motorisk och autonom typ, vilket innebär att den påverkar känseln och motoriken samt autonoma (icke-viljemässigt styrda) funktioner i magen, tarmarna och hjärtat, liksom sexuell förmåga. Besvären börjar ofta med en känselstörning i fötterna och sprider sig efter hand uppåt. När symtomen nått upp till knäna brukar man ofta också få besvär från händerna. Hos en del överväger känselstörningen, medan andra så småningom får mer motoriska problem, men alla får med tiden en störning av både känseln och motoriken. Man får ofta även en svår och skärande smärta som kan vara svårbehandlad.

Det är vanligt att känselstörningen påverkar förmågan att uppleva värme och kyla, och det har inträffat att personer med sjukdomen sökt vård för en brännskada innan de fått diagnosen familjär amyloidos med polyneuropati. Känselnedsättningen kan också göra att man inte känner smärta på normalt sätt. Den nedsatta känseln i fötter och ben gör att man också får balanssvårigheter och lätt ramlar. Nerven som styr underbensmusklerna som lyfter foten (peroneusnerven) skadas efter hand, vilket medför droppfot som innebär att man har svårt att vinkla foten uppåt. Det gör att man till exempel lätt snubblar på mattor och trösklar. Musklerna i fötter, ben och händer blir successivt försvagade, vilket gör det svårt att gå och att gripa saker. Allteftersom sjukdomen fortskrider ökar gångsvårigheterna och blir så stora att många behöver använda rullstol vid förflyttningar.

Parallellt med polyneuropatin i armar och ben påverkas också det autonoma nervsystemet, och hos män är impotens ett tidigt tecken på detta. Även kvinnors sexuella förmåga kan försämras av sjukdomen och möjligen bidrar en sämre funktion i bäckenbotten till detta.

Mage och tarm

De första symtomen från magen och tarmarna är ofta förstoppning eller tidig mättnadskänsla. Så småningom övergår besvären till omväxlande förstoppning och diarré, för att sedan övergå i okontrollerbara diarréer som leder till undernäring och viktnedgång. Samtidigt med diarréerna tillstöter ofta illamående och kräkningar. Orsaken till symtomen från magen och tarmarna är inte helt klarlagda men amyloidinlagring i det autonoma nervsystemet och i mag-tarmkanalens egna nervsystem samt störningar i magens neuroendokrina hormonsystem tycks bidra. Diarréerna kan också kompliceras av onormal tillväxt av vissa tarmbakterier samt bristande upptag av gallsalter och fettsyror i tarmen.

Hjärta/kärl

Många personer med sjukdomen får arytmier. Alla typer av störningar i hjärtats retledningssystem förekommer, men förmaksflimmer är vanligt. Blockering av den elektriska överledningen mellan hjärtats förmak och kammare (AV-block) är också vanligt, och många behöver därför pacemaker.

Det är viktigt att känna till att en del personer med sjukdomen kan få arytmier utan andra tecken på hjärtpåverkan.

Hos personer där sjukdomen visar sig vid 50 års ålder eller senare är det vanligt att hjärtmuskeln är förtjockad (hypertrof kardiomyopati). Förtjockningen är tydligast i skiljeväggen (septum) mellan hjärtkamrarna. Kardiomyopatin leder till en styvare hjärtmuskel med följd att hjärtats pumpförmåga försämras. Nedsatt pumpförmåga visar sig som ökad trötthet, nedsatt kondition, andfåddhet och ansamling av vätska i kroppen.

Blodtrycksfall som ger upphov till yrsel, hjärtklappning och ibland svimning när man reser sig till stående (ortostatisk hypotension) är också vanligt och ofta svårt att lindra med läkemedel. Detta beror på en försämrad blodtrycksreglering, vilket i sin tur kan orsakas av både den autonoma neuropatin och en påverkad hjärtfunktion.

Urinvägar

Ett tidigt tecken på sjukdomen kan vara förekomst av äggvita i urinen (proteinuri). På grund av störningar i nervsystemet uppkommer så småningom svårigheter att tömma urinblåsan, vilket leder till urinvägsinfektioner. Hos kvinnor kan torra slemhinnor i underlivet ytterligare öka risken för urinvägsinfektioner. Sent i sjukdomsförloppet kan sviktande njurfunktion (uremi) tillstöta.

Ögon

Inlagring av amyloid i ögats glaskropp förekommer och medför att synen försämras. Det är också vanligare med grön starr (glaukom) hos personer med familjär amyloidos med polyneuropati än hos andra. Sår på ögats hornhinna kan uppstå på grund av torra slemhinnor.

Övrigt

Personer med sjukdomen som har kardiomyopati har ofta också karpaltunnelsyndrom 5-10 år innan diagnsosen fastställs. Karpaltunnelsyndrom innebär tryck mot medianusnerven i handloven, vilket leder till domningar i tummen, pek- och långfingrar och svaghet i några av tummens muskler. Detta beror troligen på lokal inlagring av amyloid.

I munnen kan de torra slemhinnorna öka risken för karies. Nedsatt binjurebarksfunktion kan förekomma. Förträngningar i ryggradskanalen (spinal stenos) förekommer också hos personer med sjukdomen.

Diagnostik

Diagnosen familjär amyloidos med polyneuropati misstänks utifrån karaktäristiska symtom som tecken på polyneuropati, arytmier, besvär från mage och tarmar, ofrivillig viktnedgång samt äggvita i urinen.

Perifer nervfunktion utreds med olika neurofysiologiska tester, som elektroneurografi (ENeG), temperatursinnestest och tester på autonoma nervsystemets funktion.

Ultraljudsundersökning och skintigrafi av hjärtat kan påvisa tecken på amyloidinlagring och ytterligare stärka misstanken.

För att påvisa amyloidinlagringar görs en biopsi, vilket innebär att en liten bit vävnad, vanligtvis från bukfett, tarmslemhinna eller spottkörtel undersöks i mikroskop. Ofta går det också att från samma prov undersöka vilken typ av protein som bildat amyloid.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Om man har en förälder med familjär amyloidos med polyneuropati finns möjlighet att undersöka om man bär på det muterade arvsanlaget eller inte (presymtomatiskt test). Testningen ger dock inte svar på om eller när sjukdomen kommer att visa sig eller hur sjukdomsförloppet kommer att bli.

Behandling/stöd

Levertransplantation

Levertransplantation är idag den enda behandling som har visat sig kunna stoppa sjukdomsutvecklingen på lång sikt. Det felaktiga transtyretinet bildas till allra största delen i levern, och en levertransplantation gör att produktionen minskar med mer än 95 procent. Levertransplantation vid familjär amyloidos med polyneuropati har gjorts sedan 1990 och bör erbjudas i ett tidigt skede av sjukdomen, innan allvarliga symtom och organskador har utvecklats. Långtidsprognosen efter en transplantation är idag (2016) god. En framgångsrik transplantation gör att man kan bromsa sjukdomsutvecklingen, men man kan inte förvänta sig någon förbättring av symtomen.

Personer med hjärtpåverkan är dock inte hjälpta av en levertransplantation, utan en transplantation lämpar sig för unga patienter med Val50Met-mutationen som befinner sig tidigt i sjukdomsförloppet och inte har några tecken till kardiomyopati. Inlagringar i ögats glaskropp påverkas inte heller av levertransplantationen, eftersom det transtyretin som orsakar amyloidinlagring i glaskroppen inte bildas i levern utan i ögats åderhinna (choroidea).

Inför en levertransplantation görs en omfattande utredning, med noggranna undersökningar av alla de organ som kan vara påverkade av sjukdomen. Speciell vikt läggs vid hjärtundersökning, eftersom hjärtfunktionen har stor betydelse för resultatet.

Läkemedelsbehandling

Det finns i dag (2016) ett godkänt läkemedel för behandling av personer med familjär amyloidos med polyneuropati. Den verksamma substansen tafamidis verkar genom att stabilisera transtyretinmolekylen, vilket minskar amyloidbildning och bromsar upp sjukdomsförloppet. Studier har dock visat att amyloidbildningen inte kan stoppas hos alla personer med sjukdomen. Läkemedlet ges endast till personer i tidigt skede av sjukdomsförloppet (stadium I), som inte använder gånghjälpmedel.

Polyneuropati

De smärtor som orsakas av polyneuropatin är oftast svåra och är besvärliga att behandla med läkemedel. De läkemedel som fungerar bäst är gabapentin, pregabalin, klonazepam (antiepileptiska läkemedel) och amitriptylin (tricykliskt antidepressivt läkemedel), men ibland behövs morfinliknande preparat och av dessa är metadon ofta mest effektivt. Eftersom många organsystem kan vara påverkade av sjukdomen är det viktigt att läkemedelsdoseringen anpassas efter detta.

Impotens hos män behandlas med läkemedel, men behandlingen försvåras av att den medför en ökad risk för blodtrycksfall. För kvinnor kan bland annat bäckenbotten-träning förbättra den sexuella förmågan.

Mage och tarm

För att få hjälp med frågor om kosten behövs kontakt med en dietist, gärna tidigt i sjukdomsförloppet. Förstoppning kan behandlas med olika läkemedel, men det är viktigt att vara medveten om att sjukdomen gör att förstoppningen efter ett tag övergår i diarréer. Diarrén kan till en början vanligen behandlas med sedvanliga läkemedel, men behandlingen kompliceras ofta av bakteriell överväxt i tunntarmen samt bristande upptag av fett och gallsalter i tunntarmen. Detta kräver ibland behandling med antibiotika och/eller gallsaltsbindande läkemedel (kolestyramin). Att minska fettintaget i kosten kan också hjälpa vid bristande upptag av såväl fett som gallsalter. Om diarréerna blir mycket svåra att kontrollera kan en operation där en bit av tjocktarmen läggs fram och sys fast på buken (kolostomi) vara till stor hjälp.

Tidig mättnadskänsla, illamående och kräkningar kan bero på långsam magsäckstömning. Då kan läkemedel som stimulerar magsäckstömningen, som metoklopramid och erytromycin, ha tillfällig effekt.

Hjärta

En pacemaker kan bli aktuell vid olika typer av rytmrubbningar.

Vid eventuell narkos och operationer av personer med familjär amyloidos med polyneuropati finns en ökad risk för blodtrycksfall. Detta kan bero på hjärtarytmi, men även på en försämrad reglering av blodtrycket på grund av autonom neuropati. Därför krävs extra uppmärksamhet på hjärtrytm och blodtryck under ingreppet och det bör finnas beredskap för att vid behov kunna operera in en pacemaker.

Hjärtsvikt behandlas med läkemedel, men det är viktigt att vara uppmärksam på att personer med amyloid kardiomyopati ofta är känsliga för läkemedel som sänker hjärtfrekvens och blodtryck. Sådana läkemedel används ofta vid hjärtsvikt av andra orsaker, men har ingen säker effekt vid hjärtsvikt på grund av amyloidos. Därför är urindrivande läkemedel ett förstahandsval till dessa personer, till exempel loopdiuretika och aldosteronantagonister.

Förmaksflimmer medför en hög risk för stroke hos personer med amyloidos. Blodförtunnande behandling (antikoagulation) ges därför oavsett övriga riskfaktorer.

Stödstrumpor kan till viss del motverka blodtrycksfall. Vid binjurebarkssvikt kan behandling av den minska risken för blodtrycksfall.

Urinvägar

Svårigheter att tömma urinblåsan kan minskas med träning. Nästa behandlingssteg är ren intermittent kateterisering (RIK), vilket innebär att man själv tömmer urinblåsan regelbundet med en kateter som avlägsnas efter varje användning. Om detta inte fungerar kan det bli aktuellt med permanent kateter, som innebär att urinen leds från blåsan via en slang till en påse som sedan töms vid behov. En kateter via bukväggen (suprapubisk kateter) kan ibland vara ett alternativ.

Njursvikt kan behandlas med läkemedel och kost. Eftersom njursvikt vid familjär amyloidos med polyneuropati kommer sent i sjukdomsförloppet är det ovanligt att dialysbehandling behövs. De andra symtomen är då ofta så allvarliga att det är svårt att klara dialysbehandlingen. Om njurfunktionen är nedsatt vid tidpunkten för en eventuell levertransplantation görs ibland samtidigt en njurtransplantation. Anledningen till detta är att den behandling mot avstötning som ges vid levertransplantationen gör att njurfunktionen ytterligare försämras.

Ögon

Om det finns inlagringar av amyloid i glaskroppen kan den opereras bort. Grön starr (glaukom) behandlas med läkemedel som sänker trycket i ögonen samt ibland med operation. Kortisonbehandling som ges efter levertransplantation kan leda till att grå starr (katarakt) utvecklas. Den behandlas också med operation.

För torra ögon finns tårersättningsmedel och sår på hornhinnan kan behandlas med antibiotika lokalt.

Övrigt

Sviktande binjurebarksfunktion utreds och behandlas enligt de rutiner som finns vid dessa tillstånd.

För att förebygga karies är det viktigt med regelbunden kontakt med tandläkare och tandhygienist, liksom att i tidigt skede av sjukdomen använda läkemedel som ökar salivproduktionen.

Karpaltunnelsyndrom och spinal stenos opereras vid behov.

Rehabilitering

Personer med sjukdomen behöver rehabiliteringsinsatser från ett team i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om främst neurologiska funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv och hälsa. Teamet ger stöd och behandling inom det medicinska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som man vistas i. Insatserna planeras utifrån de behov som finns och varierar över tid.

Eftersom det är viktigt att så länge som möjligt försöka behålla den motoriska funktionen i den muskulatur som inte påverkas av sjukdomen behövs regelbunden fysioterapi.

Droppfot motverkas med en speciellt utformad ortos som gör det lättare att gå.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet, till exempel personlig assistans.

Det är viktigt att fortlöpande erbjuda psykologiskt stöd till personer med sjukdomen och deras närstående.

Forskning

Forskning på internationell nivå bedrivs vid flera institutioner inom Umeå universitet samt vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Rudbecklaboratoriet, Uppsala universitet.

Behandlingar med läkemedel vars syfte är att stabilisera transtyretintetrameren och på så sätt hindra amyloidbildning har utförts. För det ena läkemedlet (tafamidis) har prövningen slutförts och det finns nu (2016) registrerat. Det andra preparatet (diflunisal) har i studier visat likvärdiga resultat som tafamidis men är inte registrerat som läkemedel i Sverige. Det kan i vissa fall vara möjligt att skriva ut diflunisal på licens från Läkemedelsverket.

En annan läkemedelsprövning med syfte att lösa upp redan bildad amyloid med en kombination av antibiotika och gallsyra pågår i Italien och i Sverige.

Det pågår också försök med läkemedel vars syfte är att på gennivå minska leverns produktion av både normalt och muterat transtyretin (genterapi) och därmed stoppa sjukdomsförloppet. Antikroppar mot transtyretin undersöks också som en framtida behandlingsmöjlighet, men detta är ännu på ett tidigt stadium.

Förhoppningen är att behandling med nya läkemedel, som dels förhindrar att amyloid bildas och dels löser upp redan bildad amyloid, kommer att kunna bli effektiva behandlingsalternativ för alla personer med sjukdomen i framtiden.

THAOS (Transthyretin Amyloidosis Outcomes Survey), www.thaos.net, är en internationell databas som samlar information kring förloppet av transtyretinamyloidos.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord ATTRV30M amyloidosis, transthyretin amyloid neuropathy.

Resurser på riks- och regionnivå

DNA-baserad diagnostik görs på de kliniskt genetiska avdelningarna vid universitetssjukhusen.

Behandling på länsnivå erbjuds vid:

Medicincentrum, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Medicin-geriatriska kliniken, Skellefteå lasarett, 931 86 Skellefteå, tel 0910-77 10 00.

Medicin- och rehabiliteringskliniken, Piteå älvdals sjukhus, Box 715, 941 28 Piteå, tel 0911-750 00.

Behandling och rehabilitering på läns-, region- och riksnivå erbjuds vid Rehabiliteringsmedicinskt Centrum, Neurorehab Sävar, Kungsvägen 8 A, 918 31 Sävar, tel 090-17 73 50, e-post rehabiliteringsmedicinskt.centrum@vll.se.

Utredning på riksnivå, med inriktning på diagnostik och utredning inför såväl medicinsk behandling som levertransplantation, erbjuds vid Medicin- och Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Levertransplantationer görs vid de transplantationskirurgiska klinikerna vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, i Stockholm och vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen (ev ange år inom parentes). Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

FAP-teamet, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 39 59, fax 090-13 78 42, e-post fapteam.medicin@vll.se. Kontaktpersoner är specialistläkare Jonas Wixner, specialistläkare Intissar Anan, professor Ole Suhr, kardiolog Björn Pilebro, sjuksköterska Agnetha Lidgren, sjuksköterska Hans-Erik Lundgren och studiesjuksköterska Malin Falk.

FAP-teamet vid medicin-geriatriska kliniken, Skellefteå lasarett, 931 86 Skellefteå, tel 0910-77 11 38, fax 0910-77 11 25. Kontaktpersoner är specialistläkare Erik Wallmark, sjuksköterska Elisabeth Stenberg och undersköterska Marie Höglund.

FAP-teamet Piteå Älvdals sjukhus, Box 715, 941 28 Piteå, tel 0911-752 32, fax 0911-194 38. Kontaktpersoner är överläkare Katarzyna Liszewska och leg läkare Jorge Mejia Baranda, sjuksköterska Lena Andersson och sjuksköterska Anna-Lena Lundberg.

Professor Bo-Göran Ericzon, Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Docent Mikael Olausson, Transplantationskirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 431 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.

Docent Göran Solders, Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Professor Per Westermark, Klinisk Patologi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 38 01.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

FAMY, Föreningen mot Familjär Amyloidos, Storgatan 50,
931 85 Skellefteå, e-post info@famy.se, www.famy.se.

FAMY- Norrbotten, Prästgårdsgatan 3, 941 31 Piteå,
tel 0911-197 64, e-post famyp@swipnet.se, www.famynorrbotten.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord transthyretin amyloidos polyneuropathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

FAMY (Föreningen mot Familjär Amyloidos) anordnar föreläsningar och konferenser för personer med sjukdomen och deras anhöriga samt för personal. För närmare information kontakta FAMY eller FAMY-Norrbotten, se adress under rubriken Intresseorganisationer.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Broschyren ”Detta bör Du veta om Familjär amyloidos med polyneuropati” (FAP) Skelleftesjukan” kan fås utan kostnad från patientföreningarna FAMY och FAMY Norrbotten (adresser se under rubriken Intresseorganisationer).

En informationsvideo om familjär amyloidos med polyneuropati kan beställas genom FAMY.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: transthyretin

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: transthyretin amyloidosis

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: ATTRV30M amyloidosis, transthyretin amyloid neuropathy

Resultat av levertransplantationer finns sammanställda på FAP World Transplant Registry, www.fapwtr.org.

Litteratur

Andersson R. Familial amyloidosis with polyneuropathy: a clinical study based on patients living in northern Sweden. Acta Med Scand Suppl 1976; 5901-5964.

Ando Y, Suhr OB. Autonomic dysfunction in familial amyloidotic polyneuropathy (FAP). Amyloid. 1998; 5: 288-300.

Andrade C. A peculiar form of peripheral neuropathy: familial atypical generalized amyloidosis with special involvement of the peripheral nerves. Brain 1952; 75: 408-427.

Benson MD, Kincaid JC. The molecular biology and clinical features of amyloid neuropathy. Muscle Nerve 2007; 36: 411-23.

Berk JL, Suhr OB, Obici L, Sekijima Y, Zeldenrust SR, Yamashita T et al. Repurposing diflunisal for familial amyloid polyneuropathy: a randomized clinical trial. JAMA 2013; 310: 2658-67.

Coelho T, Maia LF, da Silva AM, Cruz MW, Planté-Bordeneuve V, Suhr OB et al. Long-term effects of tafamidis for the treatment of transthyretin familial amyloid polyneuropathy. J Neurol 2013; 260: 2802-14.

Coelho T, Maurer MS, Suhr OB. THAOS - The transthyretin amyloidosis outcomes survey: initial report on clinical manifestations in patients with hereditary and wild-type transthyretin amyloidosis. Curr Med Res Opin 2013; 29: 63-76.

Coutinho P, Salva M, Lima JL, Barbosa AR. Forty years of experience with type I amyloid neuropathy: review of 483 cases. in: Glenner GG, Costa PP, de Freitas AF, Eds. Amyloid and amyloidosis. Excerpta Medica, Amsterdam, 1980: 88-98.

Ericzon BG, Wilczek HE, Larsson M, Wijayatunga P, Stangou A, Pena JR et al. Liver transplantation for hereditary transthyretin amyloidosis: after 20 years still the best therapeutic alternative? Transplantation 2015; 99: 1847-1854.

Hellman U, Alarcon F, Lundgren HE, Suhr OB, Bonaiti-Pellié C, Planté-Bordeneuve V. Heterogeneity of penetrance in familial amyloid polyneuropathy, ATTR Val30Met, in the Swedish population. Amyloid 2008; 15: 181-186.

Holmgren G, Costa PM, Andersson C, Asplund K, Steen L, Beckman L et al. Geographical distribution of TTR met30 carriers in northern Sweden: discrepancy between carrier frequency and prevalence rate. J Med Genet 1994; 31: 351-354.

Holmgren G, Steen L, Ekstedt J, Groth CG, Ericzon BG, Eriksson S et al. Biochemical effect of liver transplantation in two Swedish patients with familial amyloidotic polyneuropathy (FAP-met30). Clin Genet 1991; 40: 242-246.

Hörnsten R, Pennlert J, Wiklund U, Lindqvist P, Jensen SM, Suhr OB. Heart complications in familial transthyretin amyloidosis: impact of age and gender. Amyloid 2010; 17: 63-68.

Ihse E, Ybo A, Suhr O, Lindqvist P, Backman C, Westermark P. Amyloid fibril composition is related to the phenotype of hereditary transthyretin V30M amyloidosis. J Pathol 2008; 216: 253-261.

Ikeda S Yanagisawa N, Hongo M, Ito N. Vagus nerve and celiac ganglion lesions in generalized amyloidosis: a correlative study of familial polyneuropathy and AL-amyloidosis. J Neurol Sci 1987; 79: 129-139.

Kimura A, Ando E, Fukushima M, Koga T, Hirata A, Arimura K et al. Secondary glaucoma in patients with familial amyloidotic polyneuropathy. Arch Ophthalmol 2003; 121: 351-356.

Koga T, Ando E, Hirata A, Fukushima M, Kimura A, Ando Y et al. Vitreous opacities and outcome of vitreous surgery in patients with familial amyloidotic polyneuropathy. Am J Ophthalmol 2003; 135: 188-193.

Koike H, Misu K, Suigura M, Iijima M, Mori K, Yamamoto M et al. Pathology of early-vs late-onset TTR Met30 familial amyloid polyneuropathy. Neurology 2004; 63: 129-318.

Lobato L, Beirão I, Silva M, Bravo F, Silvestre F, Guimarães S et al. Familial ATTR amyloidosis: microalbuminuria as a predictor of symptomatic disease and clinical nephropathy. Nephrol Dial Transplant 2003; 18: 532-538.

Nyhlin N, Anan I, el-Salhy M, Ando Y, Suhr OB. Endocrine cells in the upper gastrointestinal tract in relation to gastrointestinal dysfunction in patients with familial amyloidotic polyneuropathy. Amyloid 1999; 6: 192-198.

Olsen KE, Sletten K, Westermark P. The use of subcutaneous fat tissue for amyloid typing by enzyme-linked immunosorbent assay. Am J Clin Pathol 1999; 111: 355-362.

Plante-Bordeneuve V, Ferreira A, Lalu T, Zaros C, Lacroix C, Adams D et al. Diagnostic pitfalls in sporadic transthyretin familial amyloid polyneuropathy (TTR-FAP). Neurology 2007; 69: 693-698.

Rapezzi C, Lorenzini M, Longhi S, Milandri A, Gagliardi C, Bartolomei I et al. Cardiac amyloidosis: the great pretender. Heart Fail Rev 2015; 20: 117-124.

Sandgren O, Kjellgren D, Suhr OB. Ocular manifestations in liver transplant recipients with familial amyloid polyneuropathy. Acta Ophthalmol 2008; 86: 520-524.

Suhr OB, Holmgren G, Steen L, Wikström L, Norden G, Friman S et al. Liver transplantation in familial amyloidotic polyneuropathy. Follow-up of the first 20 Swedish patients. Transplantation 1995; 60: 933-938.

Suhr OB, Svendsen IH, Andersson R, Danielsson A, Holmgren G, Ranløv PJ. Hereditary transthyretin amyloidosis from a Scandinavian perspective. J Intern Med 2003; 254: 225-235.

Tojo K, Tsuchiya-Suzuki A, Sekijima Y, Morita H, Sumita N, Ikeda S. Upper limb neuropathy such as carpal tunnel syndrome as an initial manifestation of ATTR Val30Met familial amyloid polyneuropathy. Amyloid 2010; 17: 32-35.

Westermark P, Westermark GT, Suhr OB, Berg S. Transthyretin-derived amyloidosis: probably a common cause of lumbar spinal stenosis. Ups J Med Sci 2014; 119: 223-228.

Wixner J, Mundayat R, Karayal ON, Anan I, Karling P, Suhr OB. THAOS: gastrointestinal manifestations of transthyretin amyloidosis - common complications of a rare disease. Orphanet J Rare Dis 2014; 9: 61.

Wohlwill F. Formas atipicas da amiloidose. Amatus Lusitanus, Lisboa 1942; 1: 373-391.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor Gösta Holmgren, Avdelningen för klinisk genetik, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Revideringen av materialet har gjorts av specialistläkare Jonas Wixner, kardiolog Björn Pilebro och professor Ole Suhr vid Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-06-15
Version: 5.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.