Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 5.0
Facioskapulohumeral muskeldystrofi (FSHD) är en ärftlig muskelsjukdom som fått sitt namn efter symtomens utbredning (facies = ansikte, skapula = skuldra, humerus = överarm). Något svenskt namn finns inte. Sjukdomen beskrevs 1885 av de franska neurologerna Louis Landouzy och Joseph Dejerine och benämns ibland efter dem. Redan i den ursprungliga beskrivningen framgår tydligt den dominanta nedärvningen och den mycket varierande svårighetsgraden. De amerikanska läkarna FH Tyler och FE Stephens kunde 1950 bekräfta dessa iakttagelser i en stor familjestudie, som kunde göras med hjälp av mormonernas släktarkiv i Salt Lake City.
På grund av symtomens mycket varierande svårighetsgrad är den exakta förekomsten inte känd, men den uppskattas till cirka 5 per 100 000 invånare. Det innebär att det kan finnas ungefär 450 personer med sjukdomen i Sverige.
Facioskapulohumeral muskeldystrofi (FSHD) är en ärftlig sjukdom orsakad av en förändring (mutation) som påverkar arvsanlaget (genen) DUX4, som finns inom ett område (lokus) i kromosom 4 (4q35) benämnt D4Z4. DUX4-genen är normalt sett inaktiv, men om den aktiveras kommer den, på ett sätt som ännu är ofullständigt känt, att få en skadlig inverkan på muskulaturen. Den normala inaktiveringen beror på att D4Z4 består av ett antal repeterade DNA-sekvenser, vilket hämmar genen från att uttryckas. Normalt finns det hos friska personer 11-100 sådana repetitioner.
En aktivering av DUX4 kan ske på två olika sätt. Hos 95 procent av dem som har facioskapulohumeral muskeldystrofi finns en förlust (deletion) av en del av repetitionerna inom D4Z4-området, som då förkortas. Inaktiveringen av DUX4-genen minskar då. Det finns ett samband mellan deletionens storlek och hur tidigt sjukdomen ger sig till känna samt hur uttalade symtomen blir. Vid en stor deletion där endast 1-3 repetitioner finns kvar uppkommer en svår sjukdom med tidig debutålder (infantil form). Om 4–7 repetitioner finns kvar medför detta den vanligaste, medelsvåra formen av FSHD, och vid 8–10 repetitioner ses en lindrig sjukdom eller ibland inga tydliga symtom.
Det är bara 35 procent av alla med en förkortning inom D4Z4 som får sjukdomen, och detta beror i sin tur på andra variationer i 4q35 som ligger utanför D4Z4-lokus. Fem procent av personerna med sjukdomen har i stället en annan påverkan inom D4Z4-lokus. En minskad metylering (bindning av kemiska metylgrupper till DNA) minskar då hämningen av DUX4-genen, vilket ger samma effekt som den vanligare mutationen. Denna form av sjukdomen benämns FSHD2 och medför samma symtom.
Sjukdomen nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.
Hos cirka 10-30 procent av alla med facioskapulohumeral muskeldystrofi har sjukdomen uppkommit som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Hos cirka hälften som har fått sjukdomen på detta sätt finns mutationen inte i alla celler (mosaicism), och den brukar då ha ett lindrigare förlopp. Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn.
Symtomens svårighetsgrad varierar mycket såväl inom en familj som mellan familjer. Oftast börjar symtomen under tonåren, men de kan ibland visa sig redan tidigt i barndomen. Ungefär en tredjedel av kvinnorna med det förändrade arvsanlaget får mycket lindriga eller inga märkbara symtom, medan 95 procent av männen med mutationen får symtom före 30 års ålder. Hastigheten i symtomens utveckling varierar mycket, och ibland ses perioder när symtomen är oförändrade. Sjukdomen påverkar inte livslängden.
Ett tidigt symtom är så kallad vingskapula, som innebär att skulderbladen vrids utåt och sticker ut när armarna pressas samman eller lyfts. Den muskulatur som ska hålla skulderbladen intill kroppen är försvagad. Detta leder till svårigheter att till exempel klä på sig tröjor och gör det svårt att lyfta föremål, trots god styrka i händer och armar. Svagheten i skuldermuskulaturen är till att börja med ofta asymmetrisk. Även överarmens muskler (biceps- och tricepsmuskeln) försvagas tidigt. Den tunna bröstkorgsmuskulaturen kan ge bröstkorgen ett insjunket utseende.
Musklerna i nedre delen av ansiktet är påverkade i varierande grad, och svagheten kan utvecklas långsamt och är ofta svår att upptäcka hos barn. Personer med facioskapulohumeral muskeldystrofi brukar inte kunna vissla eller blåsa upp ballonger, och en del sover med öppna ögon. De muskler som styr ögats och svalgets rörelser är inte påverkade och oftast inte heller hjärtmuskulaturen.
Svaghet i benen påverkar vanligen musklerna på underbenets framsida. Eftersom framsidans underbensmuskler lyfter foten vid gång kan det leda till så kallad droppfot.
Ryggmuskulaturen kan vara försvagad, vilket kan medföra en onormal ryggkrökning med kraftig svank i ländryggen (ländlordos) och ibland även till en S-formad snedhet i ryggen (skolios). Svaga bukmuskler kan leda till att magen blir stor och slapp.
Mer än hälften av alla med syndromet har en hörselnedsättning som beror på att nervsystemet inte kan fortleda ljudimpulser (sensorineural hörselskada). Detta är vanligare om symtomen på sjukdomen visat sig tidigt.
Små kärlmissbildningar i ögats näthinna är vanligt, men de ger sällan upphov till synnedsättning.
Hos cirka 10-20 procent blir symtomen så svåra att de behöver rullstol vid förflyttningar. Andningsuppehåll under sömn (sömnapné) förekommer och, i mycket sällsynta fall, andningssvikt med behov av andningshjälpmedel.
Om mutationen innebär stora förkortningar i genen kan det i mycket sällsynta fall medföra påverkan på centrala nervsystemet, med inlärningssvårigheter och epilepsi.
Misstanke om diagnosen uppstår utifrån den typiska kombinationen av symtom, speciellt om likartade symtom finns hos någon av föräldrarna eller någon annan nära släkting.
Undersökning av muskelns funktion genom avledning av elektrisk aktivitet via en tunn nål (EMG, elektromyografi) och mikroskopisk undersökning av muskelvävnad (muskelbiopsi) visar tecken på muskelsjukdom. Ibland ses även lätta tecken till inflammation i muskelvävnaden. Dessa tecken kan dock vara mycket lindriga och ibland svårtolkade.
Undersökning av mängden kreatinkinas (CK) i blodet visar oftast lätt till måttligt förhöjt värde, men det kan ibland vara normalt. Kreatinkinas är ett protein som deltar i kroppens energiomsättning och finns i stora mängder i muskulaturen. Ökad mängd kreatinkinas i blod tyder därför på en muskelskada.
I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PDG) i samband med provrörsbefruktning, kan utföras om mutationen i familjen är känd.
Någon medicinsk behandling som kan bota sjukdomen finns ännu inte. Behandlingen inriktas därför på att motverka och lindra symtom och kompensera för funktionsnedsättningarna.
Vid hörselnedsättning kan hörhjälpmedel behöva provas ut och vid nedsatt syn behövs synhjälpmedel. Om man sover med öppna ögon behöver fukt tillföras hornhinnorna genom salva till natten.
Nedsatt funktion i armarna kan förbättras genom en operation där skulderbladet fixeras till bröstkorgen.
Vid droppfot kan en ortos som lyfter fotbladet underlätta att gå. Lågintensiv muskelträning är viktigt. En sjukgymnast kan ge råd om rörelseträning och hur man undviker att överbelasta svaga muskler.
En del behöver habiliteringsinsatser av ett team i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Teamet ger stöd och behandling inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området i nära samarbete med övriga specialister. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som man vistas i.
Anpassningar av miljön hemma, i skolan och på arbetsplatsen görs i samråd med en arbetsterapeut. Det är också viktigt att tillgodose behovet av psykologiskt och socialt stöd. För att underlätta vardagslivet kan kommunen erbjuda stöd i olika former.
Äldre tonåringar och vuxna behöver regelbunden medicinsk uppföljning och individuellt utformade habiliteringsinsatser. Yrkesrådgivning är viktig och anpassningar av arbetsmiljön kan behövas. Vid behov måste arbetsuppgifterna anpassas efter den begränsade muskelfunktionen. Ibland kan det också bli aktuellt med omskolning. Information och stöd fås från arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
--
Barn- och vuxenneurologer på region- och universitetssjukhus har tillgång till nödvändiga resurser för att kunna ställa en säker diagnos.
Överläkare Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post christopher.lindberg@vgregion.se
Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset, 701 85 Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@orebroll.se
Docent Thomas Sejersen, neuropediatriska mottagningen, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.
Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
RBU anordnar varje år sommarläger för ungdomar med muskelsjukdomar och utbildning för föräldrar till barn med muskelsjukdomar (adress se under rubriken Handikapporganisation).
RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 3 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.
Inom RBU:s regionföreningar finns en eller flera särskilt utsedda representanter för muskeldystrofi. Kontakt förmedlas via RBU. Information om diagnosen finns på RBU:s hemsida, www.rbu.se, samt i en diagnosfolder om muskeldystrofi som RBU tillhandahåller gratis.
NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, fax 08-24 13 15, e-post nhr@nhr.se, www.nhr.se
RBU anordnar årligen utbildning för personal som arbetar med personer med muskelsjukdomar (adress se under rubriken Handikapporganisation).
--
Informationsfoldern Facioskapulohumeral muskeldystrofi (artikelnr 2012-6-49), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Informationsmaterial som går att beställa från RBU, se adress under rubriken Handikapporganisation:
- Barn & ungdomar med muskelsjukdomar, 2007.
Foldern går också att ladda ner från www.rbu.se.
Information på engelska från Washingtons universitet i S:t Louis, USA, finns på www.neuromuscular.wustl.edu.
Den amerikanska patientföreningen Muscular Dystrophy Association har information på engelska på sin hemsida, www.mdausa.org/disease/fshd.html.
Butz M, Koch MC, Muller-Felber W, Lemmers RJ, van der Maarel SM, Schreiber H. Facioscapulohumeral muscular dystrophy. Phenotype-genotype correlation in patients with borderline D4Z4 repeat numbers. J Neurol 2003; 250: 932-937.
Carter GT, Bird TD. Ventilatory support in facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neurology 2005; 64: 401.
Ciafaloni E, Pressman EK, Loi AM, Smirnow AM, Guntrum DJ, Dilek Net al. Pregnancy and birth outcomes in women with facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neurology 2006; 67: 1887-1889.
de Greef JC, Lemmers RJ, Camaño P, Day JW, Sacconi S, Dunand M et al. Clinical features of facioscapulohumeral muscular dystrophy 2. Neurology 2010; 75: 1548-1554.
Della Marca G, Frusciante R, Dittoni S, Vollono C, Buccarella C, Iannaccone E et al. Sleep disordered breathing in facioscapulohumeral muscular dystrophy. J Neurol Sci 2009; 285: 54-58.
Finsterer J, Stollberger C, Meng G. Cardiac involvement in facioscapulohumeral muscular dystrophy. Cardiology 2005; 103: 81-83.
Galuzzi G, Deidda G, Cacurri S, Colantoni L, Piazzo N, Vigneti E et al. Molecular analysis of 4q35 rearrangements in facioscapulohumeral muscular dystrophy (FSHD): application to family studies for a correct genetic advice and a reliable prenatal diagnosis of the disease. Neuromusc Disord 1999; 9: 190-198.
Giannini S, Ceccarelli F, Faldini C, Pagkrati S, Merlini L. Scapulopexy of winged scapula secondary to facioscapulohumeral muscular dystrophy. Clin Orthop Relat Res 2006; 449: 288-294.
Goto K, Nishino I, Hayashi YK. Rapid and accurate diagnosis of facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neuromuscul Disord 2006; 16: 256-261.
Klinge L, Eagle M, Haggerty ID, Roberts CE, Straub V, Bushby KM. Severe phenotype in infantile facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neuromuscul Disord 2006; 16: 553-558.
Lemmers RJ, Osborn M, Haaf T, Rogers M, Frants RR, Padberg GW et al. D4F104S1 deletion in facioscapulohumeral muscular dystrophy; phenotype, size, and detection. Neurology 2003; 61: 178-183.
Lemmers RJ, Wohlgemuth M, van der Gaag KJ, van der Vliet PJ, van Teijlingen CM, de Knijff P et al. Specific sequence variations within the 4q35 region are associated with facioscapulohumeral muscular dystrophy. Am J Hum Genet 2007; 81: 884-894.
Lemmers RJ, van der Vliet PJ, Klooster R, Sacconi S, Camaño P, Dauwerse JG et al. A unifying genetic model for facioscapulohumeral muscular dystrophy. Science 2010; 329: 1650-1653.
Olsen DB, Gideon P, Jeppesen TD, Vissing J. Leg muscle involvement in facioscapulohumeral muscular dystrophy assessed by MRI. J Neurol 2006; 253: 1437-1441.
Olsen DB, Orngeen MC, Vissing J. Aerobic training improves exercise performance in facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neurology 2005; 64: 1064-1066.
Orrell RW, Copeland S, Rose MR. Scapular fixation in muscular dystrophy. Cochrane Database Syst Rev 2010; 1: CD003278.
Padberg GW, Brouwer OF, deKeizer RJW, Dijkman G, Wijmenga C, Grote JJ et al. On the significance of retinal vascular disease and hearing loss in facioscapulohumeral muscular dystrophy. Muscle Nerve 1995; Suppl 2: S73-80.
Padberg GW, van Engelen BG. Facioscapulohumeral muscular dystrophy. Curr Opin Neurol 2009; 2: 39-542.
Sistiaga SA, Camaño P, Otaegui D, Ibáñez B, Ruiz-Martinez J. Marti-Massó JF et al. Cognitive function in facioscapulohumeral muscular dystrophy correlates with the molecular defect. Genes Brain Behavior 2009; 8: 53-59.
Snider L, Geng LN, Lemmers RJ, Kyba M, Ware CB, Nelson AM et al. Facioscapulohumeral dystrophy: incomplete suppression of a retrotransposed gene. PLoS Genet 2010; 6: e1001181.
Sposito R, Pasquali L, Galluzzi F, Rocchi A, Solito B, Soragna D et al. Facioscapulohumeral muscular dystrophy type 1A in northwestern Tuscany: a molecular genetics-based epidemiological and genotype-phenotype study. Genet Test 2005; 9: 30-36.
Statland JM, Tawil R. Facioscapulohumeral muscular dystrophy: molecular pathological advances and future directions. Curr Opin Neurol 2011; 24: 423-428.
Stübgen JP, Stipp A. Facioscapulohumeral muscular dystrophy: a prospective study of weakness and functional impairment. J Neurol 2010; 257: 1457-1464.
Tawil R, van der Maarel S, Padberg G, van Engelen BG. 171st ENMC international workshop: Standards of care and management of facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neuromuscul Disord 2010; 20: 471-475.
Tonini MM, Passos-Bueno MR, Cerqueira A, Maitoli SR, Pavanello R, Zata M. Asymptomatic carriers and gender differences in facioscapulohumeral muscular dystrophy (FSHD). Neuromuscul Disord 2004; 14: 33-38.
Trevisan CP, Pastorello E, Armani M, Angelini C, Nante G, Tomelleri G et al. Facioscapulohumeral muscular dystrophy and occurrence of heart arrhythmia. Eur Neurol 2006; 56: 1-5.
van der Maarel SM, Tawil R, Tapscott SJ. Facioscapulohumeral muscular dystrophy and DUX4: breaking the silence. Trends Mol Med 2011; 17: 252-258.
Voet NB, van der Kooi EL, Riphagen II, Lindeman E, van Engelen BG, Geurts ACh. Strength training and aerobic exercise training for muscle disease. Cochrane Database Syst Rev 2010; 1: CD003907.
Wohlgemuth M, de Swart BJ, Kalf JG, Joosten FB, van der Vliet AM, Padberg GW. Dysphagia in facioscapulohumeral muscular dystrophy. Neurology 2006; 66: 1926-1928.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: facioscapulohumeral muscular dystrophy 1A och facioscapulohumeral muscular dystrophy 1B
GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: facioscapulohumeral muscular dystrophy
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 5.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.