/
/

Fabrys sjukdom

  • Diagnos: Fabrys sjukdom
  • Synonymer: Anderson-Fabrys sjukdom, Alfa-galaktosidas A-brist, Angiokeratoma corporis diffusum

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-02-27
Version: 4.2

ICD-10

E75.2F

Sjukdom/skada/diagnos

Fabrys sjukdom ingår i gruppen lysosomala sjukdomar och orsakas av brist på enzymet alfa-galaktosidas A. Enzymbristen medför att vissa kemiska substanser i kroppens celler inte bryts ned utan i stället lagras i cellerna, varvid blodkärl och andra organ kan skadas. Vanliga symtom är smärta, symtom från huden och påverkan på hjärtat, njurarna och blodkärlen i hjärnan. Symtom och svårighetsgrad varierar mellan olika personer med sjukdomen.

Två hudläkare, Johannes Fabry från Tyskland och William Anderson från England, beskrev oberoende av varandra Fabrys sjukdom 1898. Andra namn på sjukdomen är Anderson-Fabrys sjukdom, alfa-galaktosidas A-brist och angiokeratoma corporis diffusum.

I dag känner man till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomens funktion, antingen orsakad av en bristande funktion av något av dess enzymer eller av något av de transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen. Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen utom i de röda blodkropparna och kan ses som cellernas återvinningsstation. Exempel på andra lysosomala sjukdomar är aspartylglykosaminuri, Danons sjukdom, cystinos, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VII, Pompes sjukdom och Sallas sjukdom. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar. Fabrys sjukdom är den näst vanligaste lysosomala sjukdomen.

Förekomst

Sjukdomen förekommer hos ungefär 2 av drygt 100 000 personer. Hittills är ett 60-tal personer med sjukdomen kända i Sverige. Troligen finns det fler personer som har sjukdomen men ännu inte har diagnostiserats.

Orsak till sjukdomen/skadan

Enzymbristen beror på en förändring (mutation) av arvsanlaget (genen) GLA. GLA styr bildningen av (kodar för) enzymet alfa-galaktosidas A och är belägen på X-kromosomen (Xq22). Alfa-galaktosidas A finns i cellernas lysosomer och saknas helt eller delvis vid Fabrys sjukdom. Lysosomer har till uppgift att med hjälp av enzymer ta hand om och bryta ned olika ämnen. (Enzymer är proteiner som påskyndar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas.) Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Exempelvis bryts på så vis olika proteiner ner till aminosyror. Byggstenarna transporteras efter nedbrytningen ut ur lysosomen och blir tillgängliga för cellen för produktion av nya ämnen.

Vid Fabrys sjukdom kan inte de kemiska substanserna glykosfingolipider (framför allt globotriaocylceramid, Gb3) brytas ned. Glykosfingolipider är kolhydratinnehållande, isolerande fettämnen. De finns normalt i cellernas ytterhölje, plasmamembranet. När de inte bryts ned lagras de i stället inuti cellerna. Tillsammans med andra, ännu inte kända faktorer skadar detta blodkärlen, njurarna, hjärtat och det perifera nervsystemet. Smärtorna beror sannolikt på inlagring av globotriacylceramid i nervceller i ryggmärgens bakhorn (där de perifera känselnerverna går in) och på en skada i smärtsignalerande tunna nervfibrer.

Ärftlighet

Fabrys sjukdom orsakas av en muterad gen belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har normalt en X-kromosom (och en Y-kromosom), medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer därför som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare som har en normal och en muterad gen. Vid Fabrys sjukdom kan dock kvinnor få sjukdomen och i vissa fall bli lika sjuka som männen.

Hos flickor stängs normalt den ena av de två X-kromosomerna av (inaktiveras) i varje cell. Avstängningen sker tidigt under embryostadiet och är slumpmässig. Detta innebär att hos en flicka med en mutation är den friska genen aktiv i cirka 50 procent av hennes celler, vilket kan vara tillräckligt för att undgå symtom. Ibland kan den slumpmässiga avstängningen av den ena genkopian medföra en högre eller mindre andel muterade X-kromosomer hos en individ, vilket är orsaken till den stora variationen av symtom hos flickor med en mutation.

De söner och döttrar som ärvt X-kromosomen utan mutation får inte syndromet och kan inte heller föra mutationen vidare.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk, anlagsbärande man

Symtom

Sjukdomen börjar oftast i barnaåren med episoder av smärtor i händer och fötter, svårighet att svettas, hudförändringar och ögonförändringar. Symtomen uppstår då de kemiska substanser som inte kan brytas ned i stället lagras i olika celler, framför allt i blodkärl, njurvävnad, hjärtmuskulatur och ögats hornhinna samt i nerver i centrala och perifera nervsystemet. Sjukdomens svårighetsgrad kan variera avsevärt mellan olika personer. Kvinnor kan vara alltifrån fria från symtom till svårt sjuka.

Smärtorna brukar visa sig mellan sju och tolv års ålder, men de kan också komma senare i livet. De beskrivs ofta som intensivt brännande och utstrålande till fingrar och tår. Även under perioder med mindre intensiva smärtor finns ofta en lätt nedsättning av känseln och ibland en pirrande känsla. Barn med sjukdomen har till en början oftast smärtor i samband med feber, men besvären kan sedan öka och komma oftare, till exempel vid fysisk aktivitet. Smärtorna kan även utlösas vid psykisk ansträngning eller förändringar i temperatur och luftfuktighet.

Vissa upplever en kontinuerlig, måttlig smärta och får attacker av svårare smärta vid vissa tillfällen (så kallade Fabrykriser). Dessa svåra smärtor kan hålla i sig från några minuter upp till flera dagar. Det kan innebära att barn och ungdomar till exempel inte kan delta i fysiska aktiviteter i skolan eller på fritiden, eftersom det kan utlösa smärtor. Somliga vuxna upplever en allmän försämring och kraftigare smärta i samband med att de dricker alkohol. Med tiden minskar ofta smärtorna, och i vuxen ålder kan de till och med försvinna.

Vissa personer med sjukdomen svettas mindre än normalt, medan andra inte svettas alls. Detta kan ge problem vid till exempel feber, ansträngning och varm väderlek. Den nedsatta svettningsfunktionen beror på att globotriaocylceramid inlagrats i de tunna nervfibrer som utanför viljans kontroll styr svettkörtlarna. Andra symtom på att det autonoma nervsystemet är påverkat kan vara diarré eller förstoppning.

Små röda prickar (telangiektasier, angiokeratom) kan uppträda på olika ställen på huden, framför allt i området mellan midjan och knäna och i munnen. Ofta ökar de i antal och storlek och kan med tiden vålla estetiska problem.

Inlagringar av glykosfingolipider kan också ske i olika delar av ögat. Det vanligaste är att det sker i hornhinnan, vilket inte påverkar synen. Sker inlagringen däremot i linskapseln eller i kärlen i näthinnan kan synskärpan i sällsynta fall påverkas.

Vanliga tecken på sjukdom hos vuxna är påverkan på njurarna, hjärtat och blodkärlen i hjärnan. Även lungorna kan drabbas och ge symtom i form av täthet (obstruktivitet), kronisk luftrörskatarr (bronkit) och andfåddhet. Man kan också få besvär från mag-tarmkanalen i form av diarré, illamående, smärtor i sidan samt mycket gaser. Problem med att fingrar och tår värker och blir vita i kyla på grund av att blodkärlen dras samman (Raynauds fenomen) förekommer också.

Inlagringar i njurarna leder till att njurfunktionen försämras. Så småningom kan njurarna helt sluta att fungera (njursvikt). Även cystor i njurarna (sinuscystor och parapelviska cystor) kan förekomma.

Hjärtat kan påverkas på flera olika sätt. Om glykosfingolipider lagras i hjärtats kranskärl kan stopp i blodflödet orsaka hjärtinfarkt. Lagras de i stället i själva muskelcellerna i hjärtat kan det växa, och hjärtfunktionen försämras. Ibland leder inlagringarna till att hjärtrytmen rubbas och hjärtat slår fortare eller långsammare. Även klaffarna mellan de olika rummen i hjärtat kan ta skada vid Fabrys sjukdom.

Om hjärnans blodkärl skadas på grund av att glykosfingolipider lagras i kärlväggen kan det leda till TIA-attacker (transitoriska ischemiska attacker) eller stroke.

Diagnostik

Misstanke om sjukdomen uppstår på grund av symtom och/eller att en släkting har sjukdomen. Det tar ofta mycket lång tid att få en diagnos, i genomsnitt 15 år.

Fabrys sjukdom bör misstänkas vid

  • återkommande attacker av svår smärta i händer och fötter
  • små röda prickar (angiokeratom) på huden
  • nedsatt svettningsförmåga
  • tillväxt av hjärtats vänstra kammare hos unga vuxna
  • stroke av okänd anledning hos unga vuxna
  • kronisk njursjukdom hos unga vuxna
  • ett flertal cystor i njurarna
  • inlagringar i ögats hornhinna.

Hos män med typiska symtom och känd ärftlighet för sjukdomen bekräftas diagnosen genom blodprov som visar låg aktivitet i enzymet alfa-galaktosidas A i vita blodkroppar. DNA-diagnostik är möjlig och särskilt viktig för kvinnor vars fäder inte har haft Fabrys sjukdom samt för både män och kvinnor utan typiska symtom eller med medellåg enzymaktivitet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns två specifika behandlingar för Fabrys sjukdom med genteknologiskt framställt alfa-galaktosidas (rekombinant humant alfa-galaktosidas A och B). Enzymet ges som dropp (infusion) var fjortonde dag.

Ersättningsbehandling med enzym kan minska sjukdomens aktivitet och bromsa upp försämringen. Studier har visat att enzymet minskar såväl smärtorna som inlagringen av globotriacylceramid i huden, hjärtat och i de flesta typer av celler i njurarna. Enzymbehandlingen är mest effektiv innan njurarna har blivit alltför påverkade, med hög utsöndring av proteiner i urinen. Risken för stroke har inte visat sig minska trots att enzymet minskar inlagringen av globotriacylceramid i vissa delar av blodkärlen. Till en början ges behandlingen på sjukhus eller vårdcentral, men en del personer med sjukdomen lär sig sedan att sköta den själv. Behandlingen är troligen livslång. Den vanligaste biverkningen är frossa.

Smärtor i händer och fötter kommer ofta vid feber eller när kroppstemperaturen stiger vid ansträngning. För att minska febern och smärtorna kan febernedsättande och värkstillande medel som paracetamol eller acetylsalicylsyra användas. Smärtorna kan också behandlas med andra typer av läkemedel.

Andra behandlingar som används är

  • laserbehandling av hudförändringar
  • behandling med läkemedel vid hjärtsvikt, rytmrubbningar och hjärtinfarkt, varvid hjärtfunktionen regelbundet kontrolleras med ultraljud
  • blodproppsförebyggande behandling med acetylsalicylsyra eller annan blodproppsförebyggande medicin
  • dialys eller njurtransplantation vid mycket dålig njurfunktion.

Problem med Raynauds fenomen kan lindras med läkemedel som vidgar blodkärlen eller genom att händerna gnids in med 1-procentig nitroglycerinkräm. Vid kall väderlek bör man hålla händer och fötter varma samt undvika vissa läkemedel som ger sammandragning av blodkärlen (till exempel betablockerare).

Det är också mycket viktigt att undvika rökning, eftersom lungorna skadas mer om man har Fabrys sjukdom än hos i övrigt friska personer. Rökning bidrar också till att skadorna i blodkärlen förvärras ytterligare.

Högt blodtryck hos personer med Fabrys sjukdom, med eller utan njurpåverkan, behandlas helst med så kallade ACE-hämmare eller ARB-preparat.

Praktiska tips

Handsmärtorna kan lindras av våta, kalla omslag eller genom att händerna kyls av på andra sätt, till exempel med avkylande liniment. Att ha händerna högt, att sitta på dem eller att knyta dem hårt beskrivs av en del som lindrande. Avspänningsövningar kan också hjälpa.

Resurser på riks-/regionnivå

Fabrycentrum, Centrum för endokrinologi och metabolism (CEM), Blå Stråket 5, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56. Kontaktperson är specialistläkare Dimitrios Chantzichristos, e-post dimitrios.chantzichristos@vgregion.se.

Analyser av enzymaktivitet

Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00. Kontaktperson är docent Jan-Eric Månsson, e-post jan-eric.mansson@vgregion.se.

Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00. Kontaktperson är docent Ulrika von Döbeln, e-post ulrika.vondobeln@karolinska.se.

Resurspersoner

Barn:

Specialistläkare Annika Reims, Centrum för medfödda ämnesomsättningssjukdomar, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Vuxna:

Göteborg:
Specialistläkare Dimitrios Chantzichristos, sektionen för endokrinologi-diabetes-metabolism, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Blå stråket 5, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56, e-post dimitrios.chantzichristos@vgregion.se.

Överläkare Davood Javid, kardiologmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post davood.javid@vgregion.se.

Leg sjuksköterska Kristina Cid Käll nås via Fabrycentrum (CEM), Blå stråket 5, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56.

Uppsala:
Docent Andreas Kindmark, MMS, mottagningen för metabola sjukdomar, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Stockholm:
Specialistläkare Mikael Oscarson, kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 70 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Patientföreningen för Fabrysjuka i Sverige träffas årligen, se adress under rubriken Handikapporganisation.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Patientföreningen för Fabrysjuka i Sverige är medlem i Riksförbundet Sällsynta diagnoser och samarbetar också med föreningarna i de övriga nordiska länderna, e-post info@fabry.se, www.fabry.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Kurser anordnas för sjukvårdspersonal. Information kan fås via Fabrycentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg (se under rubriken Resurser).

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning bedrivs vid Fabrycentrum, Centrum för endokrinologi och metabolism (CEM), Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56. I samarbete med strokeenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset pågår ett forskningsprojekt i syfte att kartlägga förekomsten av Fabrys sjukdom hos personer med kryptogen stroke. Forskning sker i samarbete med andra europeiska länder, främst Danmark.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Via den svenska patientföreningens hemsida www.fabry.se kan man nå ett flertal webbplatser med anknytning till Fabrys sjukdom.

Information på norska från Senter for sjeldne diagnoser, Oslo universitetssykehus HF, Rikshospitalet, 0424 Oslo, Norge, tel 23075340, e-post sjeldnediagnoser@oslo-universitetssykehus.no, www.sjeldnediagnoser.no

Litteratur

Baehner F, Kampmann C, Whybra C, Miebach E, Wiethoff CM, Beck M. Enzyme replacement therapy in heterozygous females with Fabry disease: results of a phase IIIB study. J Inherit Metab Dis 2003; 26: 617-627.

Banikazemi M, Bultas J, Waldek S, Wilcox WR, Whitley CB, McDonald M et al. Agalsidase-beta therapy for advanced Fabry disease. Ann Intern Med 2007; 146: 77-86.

Desnick RJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease: lessons from two alpha-galactosidase A orphan products and one FDA approval. Expert Opin Biol Ther 2004; 4: 1167-1176.

El Dib RP, Nascimento P, Pastores GM. Enzyme replacement therapy for Anderson-Fabry disease. Cochrane Database Syst Rev 2013; 28; 2.

Eng CM, Guffon N, Wilcox RW, Germain DP, Lee P, Waldek S et al. Safety and efficacy of recombinant human alpha-galaktosidase A replacement therapy in Fabry disease. N Engl J Med 2001; 345: 9-16.

Glass RB, Astrin KH, Norton KI, Parsons R, Eng CM, Banikazemi M et al. Fabry disease: renal sonographic and magnetic resonance imaging findings in affected males and carrier females with the classic and cardiac variant phenotypes. J Comput Assist Tomogr 2004; 28:158-168.

Guffon N, Fouilhoux A. Clinical benefit in Fabry patients given enzyme replacement therapy - a case series. J Inherit Metab Dis 2004; 27: 221-227.

Gupta S, Ries M, Kotsopoulos S, Schiffmann R. The relationship of vascular glycolipid storage to clinical manifestations of Fabry disease: a cross-sectional study of large cohort of clinically affected heterozygous women. Medicine (Baltimore) 2005; 84: 261-268.

Hilz MJ, Brys M, Marthol H, Stemper B, Dütsch M. Enzyme replacement therapy improves function of C-, A-delta-, and A-beta-nerve fibers in Fabry neuropathy. Neurology 2004; 62: 1066-1072.

Linthorst GE, Hollak CEM, Donker-Koopman WE et al. Enzyme therapy for Fabry disease: Neutralizing antibodies toward agalsidase alpha and beta. Kidney Int 2004; 66: 1589-1595.

MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 98 hemizygous males. J Med Genet 2001; 38: 750-760.

MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 60 obligate carrier females. J Med Genet 2001; 38: 769-775.

Mehta A, Ricci R, Widmer U, Dehout F, Garcia de Lorenzo A, Kampmann C et al. Fabry disease defined: baseline clinical manifestations of 366 patients in the Fabry outcome survey. Eur J Clin Invest 2004; 34: 236-242.

Schaefer RM, Tylki-Szymanska A, Hilz MJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease. A systematic review of available evidence. Drugs 2009; 69: 2179-2205.

Schiffmann R, Kopp JB, Austin HA 3rd, Sabnis S, Moore DF, Weibel T et al. Enzyme replacement therapy in Fabry disease. JAMA 2001; 285: 2743-2749.

Schiffmann R, Floeter MK, Dambrosia JM, Gupta S, Moore DF, Sharabi Y et al. Enzyme replacement therapy improves peripheral nerve and sweat function in Fabry disease. Muscle Nerve 2003; 28: 703-710.

Spinelli L, Pisani A, Sabbatini M, Petretta M, Andreucci MV, Pracaccini D et al. Enzyme replacement therapy with agalsidase beta improves cardiac involvment in Fabry’s disease. Clin Genet 2004; 66; 158-165.

Weidemann F, Breunig F, Beer M, Sandstede J, Turschner O, Voelker W et al. Improvement of cardiac function during enzyme replacement therapy in patients with Fabry disease. Circulation 2003; 108: 1299-1301.

Wilcox WR, Banikazemi, Guffon N, Waldek S, Lee P, Linthorst GE et al. Long-term safety and efficacy of enzyme replacement therapy for Fabry disease. Am J Hum Genet 2004; 75: 65-74.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: fabry disease

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: fabry disease

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är överläkare Jan-Ove Johansson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

Revideringen har gjorts av specialistläkare Dimitrios Chantzichristos, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-02-27
Version: 4.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.