/
/

Fabrys sjukdom

  • Diagnos: Fabrys sjukdom
  • Synonymer: Anderson-Fabrys sjukdom, Alfa-galaktosidas A-brist, Angiokeratoma corporis diffusum

Innehåll


Publiceringsdatum: 2018-02-07
Version: 5.0

ICD-10

E75.2F

Sjukdom/tillstånd

Fabrys sjukdom ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är små enheter i cellerna som har till uppgift att bryta ned olika ämnen med hjälp av enzymer. Vid Fabrys sjukdom finns det en brist på enzymet alfa-galaktosidas A. Det gör att vissa ämnen inte bryts ned utan i stället ansamlas i cellerna, vilket leder till att blodkärl och andra organ kan skadas. Sjukdomen är ärftlig. Vanliga symtom är smärtor, hudförändringar samt påverkan på hjärtat, njurarna och blodkärl i hjärnan.

Sjukdomens svårighetsgrad varierar och är kopplad till hur mycket enzymaktivitet som finns kvar. Oftast börjar symtomen i tidiga skolåldern med episoder av smärta i händerna och fötterna, nedsatt förmåga att svettas och hudförändringar i form av små röda prickar. I början uppstår smärtorna främst i samband med feber, men med tiden kan de komma oftare. Tecken på Fabrys sjukdom hos vuxna kan vara försämrad njurfunktion, hjärtpåverkan, besvär från mag-tarmkanalen, TIA-attacker och stroke.

Sjukdomen kan behandlas genom tillförsel av rekombinant (genteknologiskt) framställd alfa-galaktosidas, vilket minskar smärtorna och risken för skador i hjärtat och njurarna. Om alfa-galaktosidas har kvar en viss funktion finns ett läkemedel som i vissa fall kan stabilisera och återställa enzymfunktionen. Vanligtvis behövs även andra behandlingar mot de symtom som kan uppstå.

Två hudläkare, Johannes Fabry från Tyskland och William Anderson från England, beskrev oberoende av varandra Fabrys sjukdom 1898.

I dag känner man till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar och av dessa är Fabrys sjukdom den näst vanligaste. Exempel på andra lysosomala sjukdomar är aspartylglykosaminuri, cystinos, Danons sjukdom, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VIIglykogenos typ II och Sallas sjukdom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.

Förekomst

Sjukdomen förekommer hos cirka 2 per 100 000 personer. I Sverige känner man till ett 70-tal personer med Fabrys sjukdom, men troligen finns det fler med sjukdomen som ännu inte har fått diagnosen.

Orsak

Fabrys sjukdom orsakas av en mutation i genen GLA som finns på X-kromosomen (Xq22.1). GLA är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet alfa-galaktosidas A som finns i cellernas lysosomer. Mutationen leder till olika grader av enzymbrist, allt från en lindrig brist till att enzymet saknas helt.

Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen utom i de röda blodkropparna. De kan ses som cellernas återvinningsstationer och har till uppgift att ta hand om och bryta ned olika ämnen. Detta sker med hjälp av enzymer, en sorts proteiner som medverkar i kemiska processer utan att själva förbrukas. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Olika proteiner bryts exempelvis ner till aminosyror. Efter nedbrytningen transporteras byggstenarna ut ur lysosomen och kan användas av cellen för att producera nya ämnen.

Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomens funktion, antingen på grund av bristande funktion hos enzymer som bryter ned ämnen, eller hos transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen. Vid Fabrys sjukdom medför bristen på enzymet alfa-galaktosidas A att glykosfingolipider inte kan brytas ned. Det gäller framför allt globotriaocylceramid (Gb3) och en variant av Gb3 som kallas lyso-Gb3.

Glykosfingolipider är kolhydratinnehållande, isolerande fettämnen. De finns normalt i cellernas ytterhölje, plasmamembranet, men om de inte bryts ned ansamlas de i stället inuti cellerna. Det gör att cellerna skadas, och leder även till störningar i blodcirkulationen. Ansamlingar av glykosfingolipider i cellerna och nedsatt blodcirkulation orsakar de skador i olika organ och organsystem som uppstår vid Fabrys sjukdom. Framför allt påverkas njurarna, hjärtat, perifera nervsystemet och blodkärl i hjärnan. De smärtor som sjukdomen också medför beror sannolikt på ansamling av globotriaocylceramid i nervceller i ryggmärgens bakhorn (där de perifera känselnerverna går in) och på skador i smärtsignalerande tunna nervfibrer.

Ärftlighet

Fabrys sjukdom orsakas av en muterad gen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Vid Fabrys sjukdom kan dock även kvinnor få sjukdomen och i vissa fall bli lika sjuka som männen.

Hos kvinnor är normalt den ena X-kromosomen i varje cell inaktiverad. Inaktiveringen sker tidigt under embryostadiet och är slumpmässig. För kvinnor med Fabrys sjukdom kan det innebära att X-kromosomen med mutation i GLA är aktiv i cirka hälften av cellerna, och att X-kromosomen utan mutation är aktiv i den andra hälften. Andelen celler där X-kromosomen med mutation är aktiv kan dock variera. Det gör att graden av symtom varierar mycket hos kvinnor.

Sannolikheten att ärva den muterade genen är 50 procent för söner och döttrar till kvinnliga bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

De söner och döttrar som ärvt X-kromosomen utan mutation får inte syndromet och kan inte heller föra mutationen vidare.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från kvinna, med muterad gen

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk man, med muterad gen 

Symtom

Sjukdomen visar sig oftast i tidig skolålder med episoder av smärtor i händerna och fötterna, nedsatt förmåga att svettas, hudförändringar och ögonförändringar. Symtomen uppstår när de ämnen som inte kan brytas ned (glykosfingolipider, framför allt globotriaocylceramid) ansamlas i olika celler, framför allt i blodkärl, njurvävnad, hjärtmuskulatur och ögats hornhinna, samt i nerver i centrala och perifera nervsystemet. Sjukdomens svårighetsgrad kan variera avsevärt mellan olika personer och är kopplad till hur mycket enzymaktivitet som finns kvar. Kvinnor med sjukdomen kan vara allt från symtomfria till svårt sjuka.

Smärtorna brukar börja mellan sju och tolv års ålder, men de kan också komma senare i livet. De beskrivs ofta som intensivt brännande och utstrålande i fingrar och tår. Under perioder med mindre intensiva smärtor brukar känseln i händerna och fötterna vara lätt nedsatt, och ibland finns en pirrande känsla. Barn med sjukdomen har till en början oftast smärtor i samband med feber, men besvären kan sedan öka och komma oftare, till exempel vid fysisk aktivitet. Det kan innebära att barn och ungdomar till exempel inte kan delta i fysiska aktiviteter i skolan eller på fritiden, eftersom det kan utlösa smärtorna. Smärtorna kan även utlösas vid psykisk ansträngning eller vid förändringar i temperatur.

Vissa upplever en kontinuerlig, måttlig smärta men får även attacker av svårare smärta vid vissa tillfällen (så kallade Fabrykriser). De svåra smärtorna kan hålla i sig från några minuter upp till flera dagar. Med tiden minskar ofta smärtorna, och i vuxen ålder kan de försvinna. En del vuxna upplever en allmän försämring och kraftigare smärta i samband med att de dricker alkohol.

Vissa personer med sjukdomen svettas mindre än normalt, medan andra inte svettas alls. Det kan ge problem vid till exempel feber, ansträngning och varm väderlek. Den nedsatta förmågan att svettas beror på att globotriaocylceramid har ansamlats i de tunna nervfibrer som styr svettkörtlarna. Dessa nervfibrer tillhör det icke viljestyrda (autonoma) nervsystemet. Andra symtom på att det autonoma nervsystemet är påverkat kan vara diarré eller förstoppning.

Små röda prickar (telangiektasier, angiokeratom) kan uppträda på olika ställen på huden, framför allt i området mellan midjan och knäna samt i och kring munnen. Ofta ökar de i antal och storlek med tiden.

Globotriaocylceramid kan också ansamlas i olika delar av ögat. Det vanligaste är att det sker i hornhinnan, vilket inte påverkar synen. Sker ansamlingen däremot i linskapseln eller i kärlen i näthinnan kan synskärpan i sällsynta fall påverkas.

Vanliga tecken på Fabrys sjukdom hos vuxna är påverkan på njurarna, hjärtat och blodkärl i hjärnan. Ibland drabbas även lungorna vilket kan leda till andningssvårigheter (obstruktivitet) och kronisk luftrörskatarr (bronkit). Man kan också få symtom från mag-tarmkanalen i form av diarré, illamående, smärtor i sidan samt mycket gaser. En del får problem med att fingrar och tår värker och blir vita i kyla på grund av att blodkärlen dras samman (Raynauds fenomen).

Ansamlingar i njurarna leder till att njurfunktionen försämras. Om detta pågår under flera år kan njurarna till sist helt sluta att fungera (njursvikt). En del får cystor i njurarna (sinuscystor och parapelviska cystor).

Hjärtat kan påverkas på flera olika sätt. Om glykosfingolipider ansamlas i hjärtats kranskärl kan stopp i blodflödet orsaka hjärtinfarkt. Ansamlas de i stället i själva muskelcellerna i hjärtat kan det växa, och hjärtfunktionen försämras. Ibland leder inlagringarna till att hjärtrytmen rubbas och hjärtat slår fortare, långsammare eller oregelbundet. Hos en del med Fabrys sjukdom skadas även klaffarna mellan de olika rummen i hjärtat.

Om hjärnans blodkärl skadas på grund av att glykosfingolipider ansamlas i kärlväggarna kan det leda till TIA-attacker (transitoriska ischemiska attacker) eller stroke.

Diagnostik

Misstanke om sjukdomen uppstår på grund av symtom och/eller att en släkting har sjukdomen. Det tar ofta mycket lång tid att få rätt diagnos, vilket har flera orsaker. Om sjukdomen inte är känd i släkten är det många som inte söker läkare så länge symtomen är lindriga och diffusa. Av de som söker sig till sjukvården får många genomgå långa utredningar eftersom den varierande symtombilden ofta gör det svårt att diagnostisera Fabrys sjukdom.

Fabrys sjukdom bör misstänkas vid

  • återkommande attacker av svår smärta i händer och fötter
  • små röda prickar (telangiektasier, angiokeratom) på huden
  • nedsatt svettningsförmåga
  • tillväxt av hjärtats vänstra kammare hos unga vuxna
  • stroke av okänd anledning hos unga vuxna
  • kronisk njursjukdom hos unga vuxna
  • ett flertal cystor i njurarna
  • ansamlingar av globotriaocylceramid i ögats hornhinna.

Hos män med typiska symtom och känd ärftlighet för sjukdomen bekräftas diagnosen genom blodprov som visar omätbar till låg aktivitet av enzymet alfa-galaktosidas A i vita blodkroppar och i plasma. Kvinnor med sjukdomen kan ha normal enzymaktivitet i vita blodkroppar och plasma.

DNA-analys är möjlig, och särskilt viktig för att kunna ställa rätt diagnos hos kvinnor.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns ännu ingen behandling som botar Fabrys sjukdom, men symtomen kan förebyggas eller behandlas på olika sätt. För bästa möjliga behandling är det betydelsefullt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt.

Eftersom kombinationen av symtom och deras svårighetsgrad skiljer sig från person till person varierar behandlingen och stödinsatserna. De flesta behöver kontakt med flera olika specialister, till exempel barnläkare, endokrinolog, hjärtläkare, neurolog, njurläkare, ögonläkare och hudläkare. Det är därför viktigt att insatserna samordnas.

Utöver den medicinska behandlingen behöver även behovet av psykologiskt och socialt stöd tillgodoses. Det kan också vara betydelsefullt att informera den närmaste omgivningen om sjukdomen, till exempel i skolan.

Behandling med enzym

Fabrys sjukdom kan behandlas genom tillförsel av rekombinant (genteknologiskt) framställt alfa-galaktosidas, antingen agalsidas alfa eller agalsidas beta. Om behandling med enzym är lämpligt, och vilken sort som ska användas, bedöms av behandlande läkare med stöd av publicerade riktlinjer (se referens under rubriken Litteratur nedan). Enzymet ges som dropp (intravenös infusion) var fjortonde dag.

Ersättningsbehandling med enzym kan lindra symtomen och bromsa upp försämringen. Studier har visat att behandlingen minskar såväl smärtorna som ansamlingen av globotriaocylceramid i huden, hjärtat och i de flesta typer av celler i njurarna. Enzymbehandlingen är mest effektiv innan njurarna har blivit alltför påverkade, med hög utsöndring av proteiner i urinen. Risken för stroke har inte visat sig minska trots att enzymet minskar ansamlingen av globotriaocylceramid i vissa delar av blodkärlen. Till en början ges behandlingen på sjukhus eller vårdcentral, men en del personer med sjukdomen lär sig sedan att sköta den själv. Behandlingen är troligen livslång.

Behandling med chaperoner

Vid en del av de mutationer som orsakar Fabrys sjukdom kan ett nytt läkemedel (2017) som heter migalastat prövas. Läkemedlet är en så kallad chaperon som verkar genom att binda till vissa genetiskt förändrade former av alfa-galaktosidas A. Därigenom stabiliseras och reaktiveras det förändrade enzymet och globotriaocylceramid (Gb3) bryts ned. Läkemedlet är i form av kapslar som tas varannan dag.

Andra behandlingar

Det finns flera läkemedel som kan användas för att lindra de smärtor i händer och fötter som är vanliga vid Fabrys sjukdom. Behandling med enzym brukar också göra att smärtorna minskar. Ofta uppstår smärtorna vid feber eller när kroppstemperaturen stiger vid ansträngning. De kan då lindras med febernedsättande och värkstillande medel som paracetamol eller acetylsalicylsyra. Smärtorna kan också behandlas med andra typer av läkemedel, bland annat karbamazepin.

Ytterligare behandlingar som används vid Fabrys sjukdom är

  • laserbehandling av hudförändringar
  • behandling med läkemedel vid hjärtsvikt, rytmrubbningar och hjärtinfarkt
  • blodproppsförebyggande behandling med acetylsalicylsyra eller annat läkemedel
  • dialys eller njurtransplantation vid mycket dålig njurfunktion.

Raynauds fenomen kan lindras med läkemedel som vidgar blodkärlen eller genom att händerna gnids in med 1-procentig nitroglycerinkräm. Vid kall väderlek bör man hålla händer och fötter varma samt undvika vissa läkemedel som ger sammandragning av blodkärlen (till exempel betablockerare).

Det är mycket viktigt att inte röka eftersom lungorna skadas ännu mer om man har Fabrys sjukdom än hos i övrigt friska personer. Rökning bidrar också till att skadorna i blodkärlen förvärras ytterligare.

Högt blodtryck hos personer med Fabrys sjukdom, med eller utan njurpåverkan, behandlas helst med så kallade ACE-hämmare eller ARB-preparat.

Uppföljning

Alla män med Fabrys sjukdom, samt kvinnor med sjukdomen som har symtom, behöver följas upp årligen, eller vid behov med tätare intervall. Uppföljningen bör göras av ett multidisciplinärt team, där det förutom barn- eller vuxenendokrinolog även ingår hjärtläkare, neurolog, njurläkare, ögonläkare och hudläkare.

Kvinnor som har fått diagnosen Fabrys sjukdom men som inte har symtom följs lämpligen upp vart annat till vart tredje år, och med kortare intervall med stigande ålder.

Uppföljningen bör innefatta sjukdomshistoria, klinisk undersökning, blod- och urinprov, bedömning av njurfunktionen, samt EKG (elektrokardiografi) och ultraljudsundersökning av hjärtat. Vid behov görs kompletterande undersökningar, till exempel datortomografi (CT) av hjärnan och undersökning av hjärtat med magnetkamera (MR).

Övrigt

Handsmärtor kan lindras av våta, kalla omslag eller genom att händerna kyls av på andra sätt, till exempel med avkylande liniment. Att ha händerna högt, att sitta på dem eller att knyta dem hårt beskrivs av en del som lindrande. Avspänningsövningar kan också hjälpa.

Forskning

Forskning bedrivs bland annat vid Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS) på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, vid Metabol mottagning/Centrum för endokrinmetabolism (CEM) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och vid Metabolmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där svenska patienter med Fabrys sjukdom följs upp. Forskningen sker i samarbete med andra europeiska länder, främst i Norden.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord fabry disease.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord fabry disease.

Resurser på riks- och regionnivå

Metabol mottagning, Endokrin mottagning/Centrum för endokrinmetabolism (CEM), Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 95 56. Kontaktperson är överläkare Dimitrios Chantzichristos, e-post dimitrios.chantzichristos@vgregion.se.

Analyser av enzymaktivitet, upplagrad substans och DNA-analys
Klinisk kemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-343 01 70. Kontaktperson är Maria Blomqvist, e-post maria.k.blomqvist@vgregion.se, www.kliniskkemi.se (remiss 8, neurometabola sjukdomar).

Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 714 40.

Endokrin- och diabetesmottagningen, Akademiska sjukhuset, Uppsala, tel 018-611 00 00.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Barn:
Stockholm:
Bitr Överläkare Karin Naess, Astrid Lindgrens barnsjukhus och Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 70 00.

Göteborg:
Överläkare Annika Reims, medicinmottagningen barn, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post annika.reims@vgregion.se.

Vuxna:
Stockholm:
Specialistläkare/Med dr Mikael Oscarson, patientområde endokrinologi och njurmedicin och Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 70 00.

Göteborg:
Överläkare Dimitrios Chantzichristos, CEM - Centrum för endokrinmetabolism, sektionen för endokrinologi-diabetes-metabolism, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 95 56, e-post dimitrios.chantzichristos@vgregion.se.

Leg sjuksköterska Kristina Cid Käll, endokrin mottagning, CEM - Centrum för endokrinmetabolism, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 95 56.

Överläkare Davood Javid, kardiologmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post davood.javid@vgregion.se.

Uppsala:
Docent Andreas Kindmark, endokrin- och diabetesmottagningen, Akademiska sjukhuset, Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post andreas.kindmark@akademiska.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Fabryföreningen i Sverige, e-post info@fabry.se, www.fabry.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord fabry disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Fabryföreningen i Sverige, www.fabry.se, träffas årligen i samband med årsmötet. Då bjuder vi in föreläsare, tar upp aktuella frågor och delger varandra erfarenheter.

För personal inom vården anordnas olika kurser. Information kan fås via CEM - Centrum för endokrinmetabolism vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg (se under rubriken Resurser).

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Via Fabryföreningen i Sveriges hemsida, www.fabry.se, kan man nå ett flertal webbplatser med anknytning till Fabrys sjukdom.

Fabry sykdom. Informationsmaterial från Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Rikshospitalet, Norge, e-post sjeldnediagnoser@oslo-universitetssykehus.no, www.sjeldnediagnoser.no.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: fabry disease

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: fabry disease

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
Sökord: fabry disease

Litteratur

Baehner F, Kampmann C, Whybra C, Miebach E, Wiethoff CM, Beck M. Enzyme replacement therapy in heterozygous females with Fabry disease: results of a phase IIIB study. J Inherit Metab Dis 2003; 26: 617-627.

Banikazemi M, Bultas J, Waldek S, Wilcox WR, Whitley CB, McDonald M et al. Agalsidase-beta therapy for advanced Fabry disease. Ann Intern Med 2007; 146: 77-86.

Biegstraaten M, Arngrímsson R, Barbey F, Boks L, Cecchi F, Deegan PB et al. Recommendations for initiation and cessation of enzyme replacement therapy in patients with Fabry disease: the European Fabry Working Group consensus document. Orphanet J Rare Dis 2015; 10: 36.

Desnick RJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease: lessons from two alpha-galactosidase A orphan products and one FDA approval. Expert Opin Biol Ther 2004; 4: 1167-1176.

El Dib RP, Nascimento P, Pastores GM. Enzyme replacement therapy for Anderson-Fabry disease. Cochrane Database Syst Rev 2013; 28; 2.

Eng CM, Guffon N, Wilcox RW, Germain DP, Lee P, Waldek S et al. Safety and efficacy of recombinant human alpha-galaktosidase A replacement therapy in Fabry disease. N Engl J Med 2001; 345: 9-16.

Germain DP. Fabry disease. Orphanet J Rare Dis 2010; 5: 30.

Germain DP, Fan JQ. Pharmacological chaperone therapy by active-site-specific chaperones in Fabry disease: in vitro and preclinical studies. Int J Clin Pharmacol Ther 2009; 47: 111-117.

Guffon N, Fouilhoux A. Clinical benefit in Fabry patients given enzyme replacement therapy - a case series. J Inherit Metab Dis 2004; 27: 221-227.

Gupta S, Ries M, Kotsopoulos S, Schiffmann R. The relationship of vascular glycolipid storage to clinical manifestations of Fabry disease: a cross-sectional study of large cohort of clinically affected heterozygous women. Medicine (Baltimore) 2005; 84: 261-268.

Hilz MJ, Brys M, Marthol H, Stemper B, Dütsch M. Enzyme replacement therapy improves function of C-, A-delta-, and A-beta-nerve fibers in Fabry neuropathy. Neurology 2004; 62: 1066-1072.

MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 98 hemizygous males. J Med Genet 2001; 38: 750-760.

MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 60 obligate carrier females. J Med Genet 2001; 38: 769-775.

Mehta A, Ricci R, Widmer U, Dehout F, Garcia de Lorenzo A, Kampmann C et al. Fabry disease defined: baseline clinical manifestations of 366 patients in the Fabry outcome survey. Eur J Clin Invest 2004; 34: 236-242.

Schaefer RM, Tylki-Szymanska A, Hilz MJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease. A systematic review of available evidence. Drugs 2009; 69: 2179-2205.

Schiffmann R, Kopp JB, Austin HA 3rd, Sabnis S, Moore DF, Weibel T et al. Enzyme replacement therapy in Fabry disease. JAMA 2001; 285: 2743-2749.

Schiffmann R, Floeter MK, Dambrosia JM, Gupta S, Moore DF, Sharabi Y et al. Enzyme replacement therapy improves peripheral nerve and sweat function in Fabry disease. Muscle Nerve 2003; 28: 703-710.

Spinelli L, Pisani A, Sabbatini M, Petretta M, Andreucci MV, Pracaccini D et al. Enzyme replacement therapy with agalsidase beta improves cardiac involvment in Fabry’s disease. Clin Genet 2004; 66; 158-165.

Weidemann F, Breunig F, Beer M, Sandstede J, Turschner O, Voelker W et al. Improvement of cardiac function during enzyme replacement therapy in patients with Fabry disease. Circulation 2003; 108: 1299-1301.

Wilcox WR, Banikazemi, Guffon N, Waldek S, Lee P, Linthorst GE et al. Long-term safety and efficacy of enzyme replacement therapy for Fabry disease. Am J Hum Genet 2004; 75: 65-74.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är överläkare Jan-Ove Johansson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Dimitrios Chantzichristos, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2018-02-07
Version: 5.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.