-
Diagnos:
Fabrys sjukdom
-
Synonymer:
Anderson-Fabrys sjukdom, Alfa-galaktosidas A-brist, Angiokeratoma corporis diffusum
Innehåll
Publiceringsdatum: 2010-06-01
Version: 3.0
E75.2
Fabrys sjukdom ingår i gruppen lysosomala sjukdomar och orsakas av brist på enzymet alfa-galaktosidas A, vilket medför att vissa kemiska substanser i kroppens celler inte bryts ned utan i stället lagras i cellerna. Enzymbristen leder till att blodkärl och andra organ kan skadas. Vanliga symtom är smärta, symtom från huden och påverkan på hjärtat, njurarna och blodkärlen i hjärnan. Symtom och svårighetsgrad varierar mellan olika personer med sjukdomen.
Två hudläkare, Johannes Fabry från Tyskland och William Anderson från England, beskrev oberoende av varandra Fabrys sjukdom 1898. Andra namn på sjukdomen är Anderson-Fabrys sjukdom, alfa-galaktosidas A-brist samt angiokeratoma corporis diffusum.
I dag känner vi till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar. Exempel på andra sådana är aspartylglykosaminuri, Danons sjukdom, cystinos, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VII, Pompes sjukdom och Sallas sjukdom. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.
Sjukdomen förekommer hos ungefär 1 av drygt 50 000 nyfödda. Hittills är ett 60-tal personer med sjukdomen kända i Sverige. Troligen finns det fler personer som har sjukdomen men ännu inte har fått diagnosen.
Det enzym som helt eller delvis saknas vid Fabrys sjukdom, alfa-galaktosidas A (GLA), finns i cellernas lysosomer. Sjukdomen ingår därför i gruppen lysosomala sjukdomar. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomens funktion, antingen orsakad av en bristande funktion av något av dess enzymer eller av något av de transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen.
Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i de röda blodkropparna. De har till uppgift att med hjälp av enzymer ta hand om och bryta ned olika ämnen. (Enzymer är proteiner som påskyndar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas.) Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Exempelvis bryts på så vis olika proteiner ner till aminosyror. Byggstenarna transporteras efter nedbrytningen ut ur lysosomen och blir tillgängliga för cellen för produktion av nya ämnen.
Vid Fabrys sjukdom kan inte de viktiga kemiska substanserna glykosfingolipider (framför allt globotriaocylceramid, Gb3) brytas ned. De finns normalt i cellernas ytterhölje, plasmamembranet. När de inte bryts ned lagras de i stället inuti cellerna, vilket så småningom skadar blodkärlen, njurarna, hjärtat och det perifera nervsystemet. Smärtorna beror sannolikt på inlagring av globotriacylceramid i nervceller i ryggmärgens bakhorn (där de perifera känselnerverna går in) och på en skada i smärtsignalerande tunna nervfibrer.
Enzymbristen beror på en förändring (mutation) av GLA-genen, som styr bildningen av (kodar för) enzymet alfa-galaktosidas A. Genen finns på X-kromosomen (Xq22).
Fabrys sjukdom orsakas av en muterad gen (förändrat arvsanlag) belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har normalt en X-kromosom (och en Y-kromosom), medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer därför som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Vid Fabrys sjukdom kan dock kvinnor få sjukdomen och i vissa fall bli lika sjuka som männen. Detta kan förklaras av en slumpartad process som sker tidigt under fosterlivet (X-kromosominaktivering). Resultatet blir att kvinnor kan vara alltifrån fria från symtom till svårt sjuka.
Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen och har viss risk att bli sjuka.
Sjukdomen börjar oftast i barnaåren, ibland redan vid 7 till 8 års ålder, med episoder av smärtor i händer och fötter, svårighet att svettas, hudförändringar och ögonförändringar. Symtomen uppstår då de kemiska substanser som inte kan brytas ned i stället lagras i olika celler, framför allt i blodkärl, njurvävnad, hjärtmuskulatur och ögats hornhinna samt i nerver i centrala och perifera nervsystemet. Sjukdomens svårighetsgrad kan variera avsevärt mellan olika personer.
Smärtorna brukar visa sig mellan 7 och 12 års ålder, men de kan också komma senare i livet. De beskrivs ofta som intensivt brännande och utstrålande till fingrar och tår. Även under perioder med mindre intensiva smärtor finns ofta en lätt nedsättning av känseln och ibland en pirrande känsla. Barn med sjukdomen har till en början oftast smärtor i samband med perioder av feber, men besvären kan sedan öka och komma oftare, till exempel vid fysisk aktivitet. Smärtorna kan även utlösas vid psykisk ansträngning eller förändringar i temperatur och luftfuktighet.
Vissa upplever en kontinuerlig, måttlig smärta och får attacker av svårare smärta vid vissa tillfällen (så kallade Fabrykriser). Dessa svåra smärtor kan hålla i sig från några minuter upp till flera dagar och vara mycket besvärande. Det kan innebära att skolbarn eller skolungdomar till exempel inte kan vara med på gymnastikundervisningen eller delta i fysiska fritidsaktiviteter. Somliga vuxna upplever en allmän försämring och kraftigare smärta i samband med att de dricker alkohol. Med tiden minskar ofta smärtorna, och i vuxen ålder kan de till och med försvinna.
Vissa personer med sjukdomen svettas mindre än normalt, medan andra inte svettas alls. Detta kan ge problem vid till exempel feber, ansträngning och varm väderlek. Den nedsatta svettningsfunktionen beror på att globotriaocylceramid inlagrats i de tunna så kallade C-fibrerna i de delar av nervsystemet som styrs autonomt, det vill säga utanför viljans kontroll. Andra symtom på att det autonoma nervsystemet är påverkat kan vara diarré eller förstoppning.
Små röda prickar (telangiektasier, angiokeratom) kan uppträda på olika ställen på huden, framför allt i området mellan midjan och knäna och i munnen. Ofta ökar de i antal och storlek och kan med tiden vålla estetiska problem.
Inlagringar av glykosfingolipider kan också ske i olika delar av ögat. Det vanligaste är att det sker i hornhinnan, vilket inte påverkar synen. Sker inlagringen däremot i linskapseln eller i kärlen i näthinnan och bindhinnan kan synen i sällsynta fall påverkas.
Vanliga tecken på sjukdom hos vuxna är påverkan på njurarna, hjärtat och blodkärlen i hjärnan. Även lungorna kan drabbas och ge symtom i form av täthet (obstruktivitet), kronisk luftrörskatarr (bronkit) och andfåddhet. Man kan också få besvär från mag-tarmkanalen i form av diarré, illamående, smärtor i sidan samt bullerkörningar. Problem med att fingrar och tår värker och blir vita i kyla på grund av att blodkärlen dras samman (Raynauds fenomen) förekommer också.
Inlagringar i njurarna leder till att njurfunktionen försämras. Så småningom kan njurarna helt sluta att fungera (njursvikt).
Hjärtat kan påverkas på flera olika sätt. Om glykosfingolipider lagras i hjärtats kranskärl kan stopp i blodflödet orsaka hjärtinfarkt. Lagras de i stället i själva muskelcellerna i hjärtat kan detta växa och hjärtfunktionen försämras. Ibland leder inlagringarna till att hjärtrytmen rubbas och hjärtat slår fortare eller långsammare. Även klaffarna mellan de olika rummen i hjärtat kan ta skada vid Fabrys sjukdom.
Om hjärnans blodkärl skadas på grund av att glykosfingolipider lagras i kärlväggen kan det leda till stroke.
Misstanke om sjukdomen uppstår på grund av symtom och/eller att en släkting har sjukdomen.
Diagnosen fastställs hos män med ett blodprov som undersöker aktiviteten hos enzymet alfa-galaktosidas A i vita blodkroppar. Är aktiviteten låg eller obefintlig är det ett tecken på Fabrys sjukdom. Med DNA-baserad diagnostik kan diagnosen fastställas hos både män och kvinnor. I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Om mutationen i familjen är känd är fosterdiagnostik och anlagsbärardiagnostik oftast möjlig.
Sedan ett tiotal år finns en specifik behandling för Fabrys sjukdom. Den innebär att man får genteknologiskt framställt alfa-galaktosidas A (rekombinant humant alfa-galaktosidas A). Enzymet ges var fjortonde dag.
Ersättningsbehandling med enzym minskar smärtorna och leder till en markant minskning av insjuknande i framför allt hjärt- och njurbesvär men även i stroke. Studier har visat att hjärtfunktionen då kan förbättras om sjukdomen inte hunnit gå för långt. Njurfunktionen kan inte förväntas bli bättre, men en försämring kan oftast förhindras med enzymbehandling. Till en början ges behandlingen på sjukhus eller vårdcentral, men en del personer med sjukdomen lär sig sedan att sköta den själv. Behandlingen är troligen livslång. Den vanligaste biverkningen är frossa.
Symtomen kan också behandlas med
- laserbehandling av hudförändringar
- behandling med läkemedel vid hjärtsvikt, rytmrubbningar och hjärtinfarkt, varvid hjärtfunktionen regelbundet kontrolleras med ultraljud
- blodproppsförebyggande behandling med acetylsalicylsyra eller annan blodproppsförebyggande medicin
- dialys eller njurtransplantation vid mycket dålig njurfunktion.
Smärtor i händer och fötter kommer ofta vid feber eller när kroppstemperaturen stiger vid ansträngning. För att minska febern och smärtorna kan febernedsättande och värkstillande medel som paracetamol eller acetylsalicylsyra användas. Smärtorna har också behandlats med epilepsimedicin eller med läkemedel mot depression.
Problem med vita fingrar och tår kan lindras med läkemedel som vidgar blodkärlen eller genom att händerna gnids in med nitroglycerinsalva. Apoteket kan hjälpa till med att ta fram en lagerberedning av 1-procentig nitroglycerin i kräm. Nitroglycerin får inte användas ihop med sildenafil och liknande läkemedel mot erektionsproblem. Vid Raynauds fenomen bör man hålla händer och fötter varma vid kall väderlek och undvika vissa läkemedel som ger sammandragning av blodkärlen (till exempel betablockerare).
Det är också mycket viktigt att undvika rökning, eftersom lungorna skadas mer om man har Fabrys sjukdom än hos i övrigt friska personer. Rökning bidrar också till att skadorna i blodkärlen förvärras ytterligare.
Våta, kalla omslag eller att på andra sätt kyla av händerna kan lindra smärtorna, liksom avkylande liniment. Att ha händerna högt, att sitta på händerna eller att knyta dem hårt beskrivs av en del som lindrande. Avspänningsövningar kan också hjälpa.
Fabrycentrum, Centrum för Endokrinologi och Metabolism (CEM), Gröna stråket 9, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56. Kontaktperson är överläkare Jan-Ove Johansson, e-post jan-ove.johansson@medic.gu.se.
Analyser av enzymaktivitet
Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00. Kontaktperson är docent Jan-Eric Månsson, e-post jan-eric.mansson@vgregion.se
Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00. Kontaktperson är docent Ulrika von Döbeln, e-post ulrika.vondobeln@karolinska.se.
Docent Jarl Ahlmén, Fabrycentrum (CEM), Gröna stråket 9, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56.
Docent Ingrid Dahlman, endokrinologkliniken M71, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 14 186 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Överläkare Jan-Ove Johansson, Fabrycentrum (CEM), Gröna stråket 9, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56.
Specialistläkare Annika Reims, Centrum för medfödda ämnesomsättningssjukdomar, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Leg sjuksköterska Anna-Lena Jönsson och leg sjuksköterska Annica Alklind nås via Fabrycentrum (CEM), Gröna stråket 9, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56.
Patientföreningen för Fabrysjuka i Sverige träffas årligen, se adress under rubriken Handikapporganisation.
Patientföreningen för Fabrysjuka i Sverige är medlem i Riksförbundet Sällsynta diagnoser och samarbetar också med föreningarna i de övriga nordiska länderna. Ordförande är Olle Bäckebo, Färjan 99, 774 99 By Kyrkby, e-post info@fabry.se, www.fabry.se.
Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, fax 08-546 404 94, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, internetadress www.sallsyntadiagnoser.se.
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.
Kurser anordnas för sjukvårdspersonal. Information kan fås via Fabrycentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg (se under rubriken Resurser).
Forskning bedrivs vid Fabrycentrum, Centrum för Endokrinologi och Metabolism (CEM), Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 95 56. Målet är att kartlägga de olika mutationerna samt att undersöka hur njur- och hjärtfunktion samt livskvalitet förändras genom enzymbehandling. Sammanställning av data pågår. Forskningssamarbete sker med andra europeiska länder, främst Danmark.
Informationsfoldern Fabrys sjukdom (artikelnr 2010-5-22), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Information på norska från Senter for sjeldne sykdommer og syndromer, (2000): 3 sjeldne nyresykdommer, Alport syndrom, Fabry sykdom, LCAT-mangel. Beställning: Smågruppesenteret, Rikshospitalet, 0027 Oslo, Norge, tel 00947 22 86 84 59, fax 00947 22 86 84 58, e-post smagruppesenteret@rikshospitalet.no
Materialet finns tillgängligt på www.rikshospitalet.no/smagruppesenteret/
sjeldne/vare/fabry.htm
Via den svenska patienföreningens hemsida www.fabry.se kan ett flertal webbplatser med anknytning till Fabrys sjukdom nås.
Baehner F, Kampmann C, Whybra C, Miebach E, Wiethoff CM, Beck M. Enzyme replacement therapy in heterozygous females with Fabry disease: results of a phase IIIB study. J Inherit Metab Dis 2003; 26: 617-627.
Banikazemi M, Bultas J, Waldek S, Wilcox WR, Whitley CB, McDonald M et al. Agalsidase-beta therapy for advanced Fabry disease. Ann Intern Med 2007; 146: 77-86.
Desnick RJ, Ioannou YA, Eng CM. Alpha-galaktosidase A defiency: Fabry disease. In Scriver CR, Beaudet, AL, Sly WS, Valle D (eds). The metabolic and molecular bases of inherited disease. 8th ed. Vol. 3. New York: McGraw-Hill, 2001: 3733-3774.
Desnick RJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease: lessons from two alpha-galactosidase A orphan products and one FDA approval. Expert Opin Biol Ther 2004; 4: 1167-1176.
Eng CM, Guffon N, Wilcox RW, Germain DP, Lee P, Waldek S et al. Safety and efficacy of recombinant human alpha-galaktosidase A replacement therapy in Fabry disease. N Engl J Med 2001; 345: 9-16.
Guffon N, Fouilhoux A. Clinical benefit in Fabry patients given enzyme replacement therapy - a case series. J Inherit Metab Dis 2004; 27: 221-227.
Hilz MJ, Brys M, Marthol H, Stemper B, Dütsch M. Enzyme replacement therapy improves function of C-, A-delta-, and A-beta-nerve fibers in Fabry neuropathy. Neurology 2004; 62: 1066-1072.
Linthorst GE, Hollak CEM, Donker-Koopman WE et al. Enzyme therapy for Fabry disease: Neutralizing antibodies toward agalsidase alpha and beta. Kidney Int 2004; 66: 1589-1595.
MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 98 hemizygous males. J Med Genet 2001; 38: 750-760.
MacDermot KD, Holmes A, Miners AH. Anderson-Fabry disease: clinical manifestations and impact of disease in a cohort of 60 obligate carrier females. J Med Genet 2001; 38: 769-775.
Mehta A, Ricci R, Widmer U, Dehout F, Garcia de Lorenzo A, Kampmann C et al. Fabry disease defined: baseline clinical manifestations of 366 patients in the Fabry outcome survey. Eur J Clin Invest 2004; 34: 236-242.
Schaefer RM, Tylki-Szymanska A, Hilz MJ. Enzyme replacement therapy for Fabry disease. A systematic review of available evidence. Drugs 2009; 69: 2179-2205.
Schiffmann R, Kopp JB, Austin HA 3rd, Sabnis S, Moore DF, Weibel T et al. Enzyme replacement therapy in Fabry disease. JAMA 2001; 285: 2743-2749.
Schiffmann R, Floeter MK, Dambrosia JM, Gupta S, Moore DF, Sharabi Y et al. Enzyme replacement therapy improves peripheral nerve and sweat function in Fabry disease. Muscle Nerve 2003; 28: 703-710.
Spinelli L, Pisani A, Sabbatini M, Petretta M, Andreucci MV, Pracaccini D et al. Enzyme replacement therapy with agalsidase beta improves cardiac involvment in Fabry’s disease. Clin Genet 2004; 66; 158-165.
Weidemann F, Breunig F, Beer M, Sandstede J, Turschner O, Voelker W et al. Improvement of cardiac function during enzyme replacement therapy in patients with Fabry disease. Circulation 2003; 108: 1299-1301.
Wilcox WR, Banikazemi, Guffon N, Waldek S, Lee P, Linthorst GE et al. Long-term safety and efficacy of enzyme replacement therapy for Fabry disease. Am J Hum Genet 2004; 75: 65-74.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: fabry disease
GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: fabry disease
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är överläkare Jan-Ove Johansson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2010-06-01
Version: 3.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.