Detta är en del av Ovanliga diagnoser.
Diagnos: Emery-Dreifuss muskeldystrofi
Synonymer: EDMD
Innehåll
Publiceringsdatum: 2008-04-07
Version: 2.0
Emery-Dreifuss muskeldystrofi är en långsamt fortskridande, ärftlig muskelsjukdom, som oftast visar sig tidigt i barndomen. Muskeldystrofi är ett samlingsnamn för ärftliga muskelsjukdomar som kännetecknas av förtvining och svaghet i musklerna, med varierande utbredning och svårighetsgrad. Hjärtpåverkan är den allvarligaste komplikationen vid Emery-Dreifuss muskeldystrofi.
Den engelske genetikern Alan Eglin Heathcote Emery och den tyske neurologen Fritz Emanuel Dreifuss beskrev denna muskeldystrofi 1966, med särskilt fokus på den variant som är kopplad till förändrade arvsanlag i X-kromosomen. Förutom denna form av sjukdomen finns ytterligare två varianter: en med autosomal dominant nedärvning och en mycket ovanlig variant med autosomal recessiv nedärvning (se vidare under rubriken Ärftlighet).
I Sverige förekommer den X-kromosombundna varianten av Emery-Dreifuss muskeldystrofi hos färre än 10 personer per miljon invånare. Antalet personer med den autosomalt dominant nedärvda formen är okänt, men sannolikt är den något vanligare. Enstaka personer med den autosomalt recessivt nedärvda formen av sjukdomen finns beskrivna i den medicinska litteraturen.
Arvsanlaget (genen) som är skadat (muterat) vid den variant av sjukdomen som är kopplad till X-kromosomen påvisades 1994. Genen kallas STA eller EMD och styr tillverkningen av ett äggviteämne (protein) som kallas emerin. Proteinet sitter på det inre kärnmembranet i alla muskelceller, även hjärtmuskelcellen. Emerin stabiliserar kärnmembranet under celldelning och muskelsammandragning. Bristen på emerin leder till att musklernas cellkärna skadas och även till en ökad känslighet för mekanisk skada i själva muskelfibern. I sällsynta fall resulterar mutationen i att en liten mängd protein bildas, men symtomen blir desamma som om proteinet helt saknas.
De förändringar i arvsanlagen som orsakar den autosomalt dominant nedärvda, och den mycket ovanliga autosomalt recessivt nedärvda, varianten av sjukdomen identifierades 1999. Denna gen kallas LMNA och sitter på kromosom 1q21 och styr tillverkningen av proteinerna lamin A och C. Lamin A och C sitter, liksom emerin, på det inre kärnmembranet, där det har en stabiliserande funktion. En felaktig funktion kan ge upphov till att muskelfibrerna skadas. Symtomen liknar de som finns vid den X-kromosombundet nedärvda formen men är ofta mer uttalade och visar sig vid en tidigare ålder. Vissa mutationer i LMNA-genen kan orsaka andra sjukdomar med hjärtsjukdom, lipodystrofi (rubbning i fettomsättningen) eller polyneuropati. Med polyneuropati menas en nedsatt funktion i perifera nerver, vilket innebär nerver som finns utanför hjärnan och ryggmärgen.
Mutationer i STA-genen nedärvs genom X-kromosombunden recessiv nedärvning. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och överförs via vanligen friska kvinnliga bärare av en skadad (muterad) gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen och döttrarna löper samma risk att bli bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner men alla döttrarna blir bärare av den skadade genen.
Mutationer i LMNA-genen nedärvs genom autosomal dominant nedärvning, vilket innebär att om den ena föräldern har sjukdomen blir risken för såväl söner som döttrar att ärva den 50 procent. De barn som inte fått den skadade genen som orsakar sjukdomen får inte sjukdomen och riskerar inte att föra den vidare. Sjukdomen kan i denna form ofta uppkomma som en nymutation, vilket innebär att felet i arvsmassan uppträder för första gången hos personen själv och inte är nedärvt. Föräldrarna till ett barn med en nymutation har i princip ingen risk att på nytt få ett barn med syndromet. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig och personen riskerar att föra den skadade genen vidare till sina barn.
De flesta med sjukdomen insjuknar tidigt i barndomen och alltid före 15 års ålder. Vid den dominant nedärvda formen kan symtom uppträda redan före två års ålder. På grund av förkortningar i musklerna (kontrakturer) blir rörligheten till att börja med inskränkt, framför allt i armbågslederna, nacken och fotlederna. Den inskränkta rörligheten omfattar också alla ryggmusklerna. Detta kan leda till att man står och går på tå, har svårt att böja huvudet och så småningom också att böja ryggen framåt. Kontrakturerna gör att man även har svårt att sträcka ut armbågslederna.
Med tiden utvecklas successivt svaghet och förtvining i musklerna, med början i överarmarna och underbenen. Svagheten är till att börja med knappt märkbar. Muskelkraften påverkas minst i underarmarna och händerna. I ett senare skede av sjukdomsutvecklingen berörs gradvis också skulder- och bäckenmuskulaturen.
Rörelseförmågan i armarna, benen och ryggen minskar efter hand. Den inskränkta rörligheten, tillsammans med svagheten i musklerna, påverkar förmågan att gå långa sträckor. Det är dock ovanligt att helt förlora förmågan att gå, även om det förekommer att en del senare i livet behöver hjälpmedel vid förflyttning, till exempel rullstol. Man kan ha svårt att exempelvis resa sig upp från en stol och att lyfta och bära saker. Om rörelseförmågan i ryggen blir alltför begränsad kan man ibland få problem med andningen.
Den allvarligaste komplikationen vid Emery-Dreifuss muskeldystrofi är att hjärtats retledningssystem och hjärtmuskeln påverkas. Störningen medför att hjärtats rytm blir för långsam. Ibland kan en total blockering av hela retledningssystemet uppstå, med risk för akut hjärtdöd. Om hjärtmuskeln inte orkar upprätthålla god pumpfunktion får man vanligtvis symtom som yrsel, svimningsanfall, trötthet och andfåddhet. Hos cirka en tredjedel med den autosomala dominanta typen av sjukdomen leder den svaga hjärtmuskulaturen till att hjärtat utvidgas (dilaterad kardiomyopati). Vid 30 års ålder har nästan alla med sjukdomen någon form av påverkan på hjärtat, som ibland är livshotande. Ibland uppstår hjärtproblemen tidigt i barnaåren. Hjärtat kan påverkas utan att man får övriga symtom som hör till sjukdomen. Det är därför viktigt att undersöka hjärtat också på symtomfria släktingar till en person med sjukdomen.
Vid den X-kromosombundna formen av sjukdomen får endast pojkar eller män svåra symtom, men ibland får kvinnliga släktingar som bär på den skadade genen i enkel uppsättning lätta tecken till retledningsrubbning i hjärtat.
Emery-Dreifuss muskeldystrofi bör misstänkas vid nedsatt rörlighet till följd av muskelförkortning i armbågsleden och i nacken. Det är viktigt att ta reda på om sjukdomen finns i släkten. Blodprover med förhöjda nivåer av muskelenzym, till exempel kreatinkinas (CK), visar om det finns tecken på en muskelskada. Neurofysiologisk undersökning av musklerna (elektromyografi, EMG), påvisar om musklerna är skadade.
Hjärtfunktionen undersöks med EKG under 24 timmar för att bedöma retlednings- och rytmrubbningar och med ultraljudsundersökning för att bedöma storlek och pumpfunktion.
För att kunna fastställa den variant av sjukdomen som är kopplad till X-kromosomen går det att göra ett muskelprov (biopsi). Muskelprovet kan studeras i mikroskop med speciella färgningstekniker, där man kan se om emerin saknas eller visar mycket låga nivåer.
Diagnosen för alla tre typerna av sjukdomen fastställs med DNA-baserad diagnostik. Fosterdiagnostik är möjlig.
Det finns ännu ingen behandling som botar sjukdomen eller påverkar sjukdomsförloppet, utan insatserna inriktas på symtomen. Mycket kan göras för att så långt som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.
Under uppväxtåren behöver barn med sjukdomen kontakt med olika specialister, till exempel neurolog, ortoped och kardiolog (hjärtläkare) specialiserade på barn. Det är viktigt att kontroll och behandling samordnas av en barnläkare med helhetssyn på barnet. Kontakt med barn- och ungdomshabiliteringen bör ordnas tidigt. Habiliteringen har en samlad kompetens med bland annat arbetsterapeut, kurator, läkare, psykolog och sjukgymnast, som kan hjälpa till med åtgärder som underlättar vardagen.
I vuxen ålder behöver man fortsatt kontakt med olika specialister, framför allt neurolog, ortoped och kardiolog. Också fortsatt kontakt med till exempel arbetsterapeut, psykolog, sjukgymnast och kurator kan behövas.
Eftersom hjärtats funktion nästan alltid påverkas är det viktigt med tidig och regelbundet återkommande undersökning av hjärtat. En konstgjord hjärtstimulator (pacemaker), som reglerar hjärtslagen, är ibland nödvändig. Pacemakern utlöser hjärtslagen med önskad frekvens genom elektrisk retning av en elektrod som förs in till hjärtat.
Vid dilaterad kardiomyopati och svåra symtom ska hjärttransplantation övervägas.
Det är viktigt att undersöka lungornas funktion, eftersom minskad rörlighet i bröstkorgen påverkar lungornas kapacitet.
Regelbunden kontakt med en sjukgymnast behövs för behandling och individuellt träningsprogram. Hänsyn måste då tas till eventuella problem med hjärtat. Både barn och vuxna med sjukdomen måste dagligen genom fysisk aktivitet ta ut rörligheten i sina leder för att motverka felställningar. Muskelförkortningar som uppstår går inte att arbeta bort med hjälp av sjukgymnastik. Barn kan vara hjälpta av stödjande, ortopediska fotskenor (ortoser). Det är också viktigt att försöka bibehålla styrkan i musklerna och stärka konditionen. Nedsatt kraft, muskelförkortningar och snabb uttröttning i de svaga musklerna gör det svårare att röra sig. Genom att inte använda musklerna tillräckligt mycket och ofta kan man tappa ytterligare kraft. Personalen i förskola och skola måste informeras om bland annat lämpliga fysiska aktiviteter, som anpassas till barnets förutsättningar.
Vid behov kan förändrade arbetssätt, anpassningar och hjälpmedel användas för att vardagen ska fungera bättre, till exempel för att sköta hygienen, på- och avklädningen, måltiderna och förflyttningarna. Det kan också bli aktuellt med anpassning av bostaden, bilen och arbetet. För att få hjälp med detta behövs kontakt med en arbetsterapeut.
Det underlättar med kunskap om sjukdomen när man ska ta ställning till olika utbildningar och vilka idrottsaktiviteter som är lämpliga. Inför yrkesvalet bör man tänka på att undvika arbeten som medför stor fysisk ansträngning, till exempel tunga lyft och påfrestande förflyttningar. Arbetsförmedlingen kan ge yrkesvägledning, erbjuda arbetsprövning och ge hjälp till anpassade arbetsplatser.
Det är viktigt att hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd tillgodoses. Detta stöd ges av kurator och/eller psykolog. För barn kan kontakten ordnas genom barn- och ungdomshabiliteringen. För vuxna finns motsvarande resurser inom vuxensjukvården.
--
Kunskap om Emery-Dreifuss muskeldystrofi finns på neuromuskulära enheter vid landets universitetssjukhus.
Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, Neurologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, tel 031-343 21 13, fax 031-343 13 01, e-post christopher.lindberg@vgregion.se
Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset, 701 85 Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@orebroll.se
Docent Göran Solders, Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post goran.solders@karolinska.se
--
NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, fax 08-24 13 15, e-post nhr@nhr.se, internetadress www.nhr.se
RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, internetadress www.rbu.se
--
--
Informationsfoldern Emery-Dreifuss syndrom (artikelnr 2003-126-1170), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens beställningsservice, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Bione S, Maestrini E, Rivella S, Mancini M, Regis S, Romeo G et al. Identification of a novel X-linked gene responsible for Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Nat Genet 1994; 8: 323-327.
Bonne G, Mercuri E, Muchir A, Urtizberea A, Bécane HM, Recan D et al. Clinical and molecular genetic spectrum of autosomal dominant Emery-Dreifuss muscular dystrophy due to mutations of the lamins A/C gene. Ann Neurol 2000; 48: 170-180.
Boriani G, Gallina M, Merlini L, Bonne G, Toniolo D, Amati S et al. Clinical relevance of atrial fibrillation/flutter, stroke, pacemaker implant, and heart failure in Emery-Dreifuss muscular dystrophy: a long term longitudinal study. Stroke 2003; 34: 901-908.
Raffaele Di Barletta M, Ricci E, Galluzzi G, Tonali P, Mora M, Morandi L et al. Different mutations in the LMNA gene cause autosomal dominant and autosomal recessive Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Am J Hum Genet 2000; 66: 1407-1412.
Ellis JA. Emery-Dreifuss muscular dystrophy at the nuclear envelope: 10 years on. Cell Mol Life Sci 2006; 63: 2702-2709. Review.
Emery AEH, Dreifuss FE. Unusual type of benign X-linked muscular dystrophy. J Neurosurg Psychiatry 1966; 29: 338-342.
Helbling-Leclerc A, Bonne G, Schwartz K. Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Eur J Hum Genet 2002; 10: 157-161. Review.
Mercuri E, Brown SC, Nihoyannopoulos P, Poulton J, Kinali M, Richard P et al. Extreme variability of skeletal and cardiac muscle involvement in patients with mutations in exon 11 of the lamin A/C gene. Muscle Nerve 2005; 31: 602-609.
Muchir A, Worman HJ. Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Curr Neurol Neurosci Rep 2007; 7: 78-83. Review.
Raharjo WH, Enarson P, Sullivan T, Stewart CL, Burke B. Nuclear envelope defects associated with LMNA mutations cause dilated cardiomyopathy and Emery-Dreifuss muscular dystrophy. J Cell Sci 2001; 114 (Pt 24): 4447-4457.
Sakata K, Shimizu M, Ino H, Yamaguchi M, Terai H, Fujino N et al. High incidence of sudden cardiac death with conduction disturbances and atrial cardiomyopathy caused by a nonsense mutation in the STA gene. Circulation 2005; 111: 3352-3358.
Sanna T, Dello Russo A, Toniolo D, Vytopil M, Pelargonio G, De Martiono G et al. Cardiac features of Emery-Dreifuss muscular dystrophy caused by lamin A/C gene mutations. Eur Heart J 2003; 24: 2227-2236.
Shende D, Agarwal R. Anaesthetic management of a patient with Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Anaesth Intensive Care 2002; 30: 372-375.
Smith GC, Kinali M, Prasad SK, Bonne G, Muntoni F, Pennell DJ et al. Primary myocardial dysfunction in autosomal dominant EDMD. A tissue doppler and cardiovascular magnetic resonance study. J Cardiovasc Magn Reson 2006; 8: 723-730.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man). internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: emery-dreifuss muscular dystrophy
GeneReviews (University of Washington). internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: emery-dreifuss muscular dystrophy
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som skrivit underlaget är Hans Lindå, specialistläkare, Danderyds sjukhus, Stockholm.
Revideringen av materialet har gjorts av Göran Solders, docent, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2008-04-07
Version: 2.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.
