/
/

Emery-Dreifuss muskeldystrofi

  • Diagnos: Emery-Dreifuss muskeldystrofi
  • Synonymer: EDMD, XL-EDMD, EDMD2

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 3.0

ICD-10

G71.0W

Sjukdom/skada/diagnos

Emery-Dreifuss muskeldystrofi är en långsamt fortskridande, ärftlig muskelsjukdom, som oftast visar sig tidigt i barndomen. Muskeldystrofi är ett samlingsnamn för ärftliga muskelsjukdomar som kännetecknas av förtvining och svaghet i musklerna, med varierande utbredning och svårighetsgrad. Hjärtpåverkan är den allvarligaste komplikationen vid Emery-Dreifuss muskeldystrofi.

Den engelske genetikern Alan Eglin Heathcote Emery och den tyske neurologen Fritz Emanuel Dreifuss beskrev denna muskeldystrofi 1966, med särskild uppmärksamhet på den variant som är kopplad till förändrade arvsanlag i X-kromosomen. Förutom denna form av sjukdomen finns ytterligare två till varianter: ytterligare en kopplad till X-kromosomen och en med autosomal dominant nedärvning (se vidare under rubriken Ärftlighet).

Förekomst

I internationell litteratur anges förekomsten av de X-kromosombundna varianterna av Emery-Dreifuss muskeldystrofi till 1 per 100 000. Antalet personer med den autosomalt dominant nedärvda formen är okänt, men sannolikt är den cirka 3 gånger vanligare. Enstaka personer med den autosomalt recessivt nedärvda formen av sjukdomen finns beskrivna i den medicinska litteraturen.

I Sverige känner man till ett 10-tal personer med sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Emery-Dreifuss muskeldystrofi (EDMD) orsakas av en förändring (mutation) i något av de arvsanlag (gener) som styr tillverkningen av (kodar för) proteiner som finns inuti muskelcellernas och hjärtmuskelcellernas cellkärnor.

Två av dessa gener är belägna i X-kromosomen (XL-EDMD). Hos 60 procent av personer med XL-EDMD finns en mutation i EMD-genen (Xq28). Genen kodar för proteinet emerin. Hos 10 procent finns mutationen i stället i FHL1-genen (Xq27.2), som kodar för ”Four and a half LIM domains protein 1” (FHL).

Vid autosomalt dominant nedärvd Emery-Dreifuss muskeldystrofi (EDMD2) har man hos 45 procent kunnat påvisa en mutation i LMNA-genen, som finns på kromosom 1 (1q21.2-q21.3). LMNA-genen kodar för proteinerna lamin A och C (lamin A/C). Andra mutationer i LMNA-genen kan orsaka sjukdomar med hjärtsjukdom, lipodystrofi (rubbning i fettomsättningen), muskeldystrofi av annan typ eller polyneuropati.

Hos ett fåtal personer med EDMD2 har man påvisat mutationer i någon av de andra gener som kodar för proteiner som finns i muskelcellernas cellkärnor. Exempel på detta är generna SYNE1 och SYNE2, som kodar för proteinerna nesprin 1 och nesprin 2.

Gemensamt för alla dessa proteiner är att de är bundna tillsammans i ett nätverk inne i cellkärnan och har betydelse för cellkärnans struktur och stabilitet samt påverkar funktionen av det DNA som finns inne i cellkärnan, speciellt i samband med celldelning. En brist på något av proteinerna leder till att musklernas cellkärna skadas och även till en ökad känslighet för mekanisk skada av själva muskelfibern.

Ärftlighet

En mutation i EMD- eller FHL1-genen nedärvs genom X-kromosombunden recessiv nedärvning. Detta innebär att den muterade genen är belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk, anlagsbärande man

En mutation i LMNA-genen nedärvs genom autosomal dominant nedärvning. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare. Sjukdomen kan i denna form ofta (hos cirka 75 procent) uppkomma som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade genen vidare till sina barn.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Hos enstaka personer med EDMD2 som har en mutation i LMNA-genen har man kunnat påvisa en autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

De flesta med sjukdomen insjuknar tidigt i barndomen och alltid före 15 års ålder. Vid den dominant nedärvda formen, EDMD2, är symtomen vanligen mer uttalade och kan uppträda redan före två års ålder.

På grund av förkortningar i musklerna (kontrakturer) blir rörligheten till att börja med inskränkt, framför allt i armbågslederna, nacken och fotlederna. Den inskränkta rörligheten omfattar också alla ryggmuskler. Detta kan leda till att man står och går på tå, har svårt att böja huvudet och så småningom också att böja ryggen framåt. Kontrakturerna gör det även svårt att sträcka ut armbågslederna.

Med tiden utvecklas successivt svaghet och förtvining i musklerna, med början i överarmarna och underbenen. Svagheten är till att börja med knappt märkbar. Muskelkraften påverkas minst i underarmarna och händerna. I ett senare skede av sjukdomsutvecklingen berörs gradvis också skulder- och bäckengördelmuskulaturen.

Rörelseförmågan i armarna, benen och ryggen minskar efter hand. Den inskränkta rörligheten, tillsammans med svagheten i musklerna, påverkar förmågan att gå långa sträckor. Det är dock ovanligt att helt förlora förmågan att gå, även om det förekommer att en del med EDMD2 senare i livet behöver hjälpmedel vid förflyttning, till exempel rullstol. Man kan ha svårt att resa sig upp från en stol och att lyfta och bära saker. Om rörelseförmågan i ryggen blir alltför begränsad kan man ibland få problem med andningen.

Den allvarligaste komplikationen vid Emery-Dreifuss muskeldystrofi är att hjärtats retledningssystem och hjärtmuskeln påverkas. Störningen medför att hjärtats rytm blir för långsam. Ibland kan en total blockering av hela retledningssystemet uppstå, med risk för hjärtstillestånd. Om hjärtmuskeln inte orkar upprätthålla god pumpfunktion får man vanligtvis symtom som yrsel, svimningsanfall, trötthet och andfåddhet. Hos cirka en tredjedel med den autosomala dominanta typen av sjukdomen leder den svaga hjärtmuskulaturen till att hjärtat utvidgas (dilaterad kardiomyopati). Vid 30 års ålder har nästan alla med sjukdomen någon form av påverkan på hjärtat, som kan vara livshotande. Ibland uppstår hjärtproblemen tidigt i barnaåren. Hjärtat kan påverkas utan att man får övriga symtom som hör till sjukdomen. Det är därför viktigt att undersöka hjärtat också hos symtomfria släktingar till en person med sjukdomen.

Vid den X-kromosombundna formen av sjukdomen får endast pojkar och män svåra symtom, men ibland får kvinnliga släktingar som bär på mutationen i enkel uppsättning lätta tecken till retledningsrubbning i hjärtat.

Diagnostik

Emery-Dreifuss muskeldystrofi bör misstänkas vid nedsatt rörlighet till följd av muskelförkortning i armbågsleden och i nacken. Det är viktigt att ta reda på om sjukdomen finns i släkten. Blodprover med förhöjda nivåer av muskelenzym, till exempel kreatinkinas (CK), visar om det finns tecken på en muskelskada. Neurofysiologisk undersökning av musklerna med elektromyografi (EMG), påvisar om musklerna är skadade.

Hjärtfunktionen undersöks med elektrokardiografi (EKG) under 24 timmar för att bedöma retlednings- och rytmrubbningar och med ultraljudsundersökning för att bedöma storlek och pumpfunktion.

För att kunna fastställa den variant av sjukdomen som är kopplad till X-kromosomen går det att göra ett muskelprov (biopsi). Muskelprovet kan studeras i mikroskop med speciella färgningstekniker, där man kan se om emerin eller FHL1 saknas eller visar mycket låga nivåer.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantorisk genetisk diagnostik (PDG) i samband med provrörsbefruktning kan utföras om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu ingen behandling som botar sjukdomen eller påverkar sjukdomsförloppet. Insatserna inriktas därför på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna.

Barn och vuxna med sjukdomen behöver kontakt med olika specialister, till exempel hjärtläkare (kardiolog), neurolog och ortoped. Det är viktigt med samordning av insatserna.

Eftersom hjärtfunktionen nästan alltid påverkas måste hjärtat undersökas tidigt och regelbundet. En hjärtstimulator (pacemaker), som reglerar hjärtslagen, är ibland nödvändig. Pacemakern utlöser hjärtslagen med önskad frekvens genom elektrisk retning via en elektrod som förs in till hjärtat. Pacemakern kan även innehålla en inplanterbar defibrillator (ICD) som vid hjärtstillestånd startar hjärtat med en kraftig elektrisk stöt.

Vid dilaterad kardiomyopati och svåra symtom ska hjärttransplantation övervägas.

Det är viktigt att undersöka lungornas funktion, eftersom minskad rörlighet i bröstkorgen påverkar lungornas kapacitet.

Många med sjukdomen behöver tidigt habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om den egna funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också det samhällsstöd som finns att få samt råd inför bostads- och annan miljöanpassning. Stöd och behandling planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets omgivning. I vuxen ålder behövs fortsatta habiliteringinsatser.

Ett nära samarbete sker med kommunen, som kan erbjuda olika former av insatser för att underlätta vardagslivet, till exempel i form av personlig assistans.

Familjen kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas återkommande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad samt fortlöpande under hela livet.

En mycket viktig del av behandlingen, som ofta en sjukgymnast från habiliteringsteamet ansvarar för, är att motverka inskränkt rörlighet i lederna (kontrakturer). Genom regelbundna aktiva muskelövningar tillsammans med töjningar och skenor (ortoser) kan kontrakturer och felställningar fördröjas men inte förhindras. Muskelförkortningar går endast att påverka marginellt genom träning. Det är också viktigt med konditionsträning och att behålla så mycket som möjligt av muskelstyrkan. Hänsyn måste då tas till eventuella problem med hjärtat. Nedsatt kraft, muskelförkortningar och snabb uttröttning i de svaga musklerna gör det svårare att röra sig vilket medför att man kan tappa ytterligare kraft. När det gäller barn med sjukdomen är det mycket viktigt med information till förskola, skola och fritidshem om till exempel lämpliga fysiska aktiviteter, som anpassas till barnets förutsättningar.

Eftersom hjärtat ofta påverkas kan många barn och vuxna med sjukdomen uppleva begränsade möjligheter att aktivt delta i förskola, skola, arbetsliv och fritid. Därför är det är viktigt att hitta aktiviteter som man klarar att delta i. Ungdomar med Emery-Dreifuss muskeldystrofi ska också i god tid ges möjlighet till yrkesvägledning. Arbetsförmedlingen ger vägledning samt erbjuder möjligheter till arbetsprövning och hjälp till anpassade arbetsplatser. Inför yrkesvalet bör man tänka på att undvika arbeten som medför stor fysisk ansträngning som tunga lyft och påfrestande förflyttningar.

Behovet av praktisk hjälp i vardagslivet varierar stort mellan olika personer med sjukdomen. Beroende på hur stora funktionsnedsättningar man har kan förändrade arbetssätt, anpassningar av bostad, skola, arbetsplats och bil göras samt hjälpmedel provas ut för att underlätta vardagen. En arbetsterapeut ansvarar för utprovning av hjälpmedel och hjälper till med anpassningar som behövs.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Kunskap om Emery-Dreifuss muskeldystrofi finns på neuromuskulära enheter vid universitetssjukhusen.

Resurspersoner

Vuxna

Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post christopher.lindberg@vgregion.se

Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset, 701 85 Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@orebroll.se

Docent Göran Solders, Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post goran.solders@karolinska.se

Barn

Professor Thomas Sejersen, Neuropediatriken, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 3 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@rbu.se, www.rbu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Emery-Dreifuss syndrom (artikelnr 2012-8-12), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Litteratur

Bione S, Maestrini E, Rivella S, Mancini M, Regis S, Romeo G et al. Identification of a novel X-linked gene responsible for Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Nat Genet 1994; 8: 323-327.

Bonne G, Mercuri E, Muchir A, Urtizberea A, Bécane HM, Recan D et al. Clinical and molecular genetic spectrum of autosomal dominant Emery-Dreifuss muscular dystrophy due to mutations of the lamins A/C gene. Ann Neurol 2000; 48: 170-180.

Boriani G, Gallina M, Merlini L, Bonne G, Toniolo D, Amati S et al. Clinical relevance of atrial fibrillation/flutter, stroke, pacemaker implant, and heart failure in Emery-Dreifuss muscular dystrophy: a long term longitudinal study. Stroke 2003; 34: 901-908.

Brown SC, Piercy RJ, Muntoni F, Sewry CA. Investigating the pathology of Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Biochem Soc Trans 2008; 36: 1335-1338.

Decostre V, Ben Yaou R, Bonne G. Laminopathies affecting skeletal and cardiac muscles: clinical and pathophysiological aspects. Acta Myol 2005; 24: 104-109.

Dell’Amore A, Botta L, Martin Suarez S, Lo Forte A, Mikus E, Camurri N et al. Heart transplantation in patients with Emery-Dreifuss muscular dystrophy: case reports. Transplant Proc 2007; 39: 3538-3540.

Ellis JA. Emery-Dreifuss muscular dystrophy at the nuclear envelope: 10 years on. Cell Mol Life Sci 2006; 63: 2702-2709.

Emery AEH, Dreifuss FE. Unusual type of benign X-linked muscular dystrophy. J Neurosurg Psychiatry 1966; 29: 338-342.

Gueneau L, Bertrand AT, Jais JP, Salih MA, Stojkovic T, Wehnert M et al. Mutations of the FHL1 gene cause Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Am J Hum Genet 2009; 85: 338-353.

Knoblauch H, Geier C, Adams S, Budde B, Rudolph A, Zacharias U et al. Contractures and hypertrophic cardiomyopathy in a novel FHL1 mutation. Ann Neurol 2010; 67: 136-140.

Liang WC, Mitsuhashi H, Keduka E, Nonaka I, Noguchi S, Nishino I et al. TMEM43 mutations in Emery-Dreifuss muscular dystrophy-related myopathy. Ann Neurol 2011; 69: 1005-1013.

McGrath MJ, Cottle DL, Nguyen MA, Dyson JM, Coghill ID, Robinson PA et al. Four and a half LIM protein 1 binds myosin-binding protein C and regulates myosin filament formation and sarcomere assembly. J Biol Chem 2006; 281: 7666-7683.

Mercuri E, Brown SC, Nihoyannopoulos P, Poulton J, Kinali M, Richard P et al. Extreme variability of skeletal and cardiac muscle involvement in patients with mutations in exon 11 of the lamin A/C gene. Muscle Nerve 2005; 31: 602-609.

Muchir A, Worman HJ. Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Curr Neurol Neurosci Rep 2007; 7: 78-83.

Nigro G, Russo V, Ventriglia VM, Della Cioppa N, Palladino A, Nigro V et al. Early onset of cardiomyopathy and primary prevention of sudden death in X-linked Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Neuromuscul Disord 2010; 20: 174-177.

Pasotti M, Klersy C, Pilotto A, Marziliano N, Rapezzi C, Serio A et al. Long-term outcome and risk stratification in dilated cardiolaminopathies. J Am Coll Cardiol 2008; 52: 1250-1260.

Prigogine C, Richard P, Van den Bergh P, Groswasser J, Deconinck N. Novel LMNA mutation presenting as severe congenital muscular dystrophy. Pediatr Neurol 2010; 43: 283-286.

Raffaele Di Barletta M, Ricci E, Galluzzi G, Tonali P, Mora M, Morandi L et al. Different mutations in the LMNA gene cause autosomal dominant and autosomal recessive Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Am J Hum Genet 2000; 66: 1407-1412.

Raharjo WH, Enarson P, Sullivan T, Stewart CL, Burke B. Nuclear envelope defects associated with LMNA mutations cause dilated cardiomyopathy and Emery-Dreifuss muscular dystrophy. J Cell Sci 2001; 114 (Pt 24): 4447-4457.

Sakata K, Shimizu M, Ino H, Yamaguchi M, Terai H, Fujino N et al. High incidence of sudden cardiac death with conduction disturbances and atrial cardiomyopathy caused by a nonsense mutation in the STA gene. Circulation 2005; 111: 3352-3358.

Sanna T, Dello Russo A, Toniolo D, Vytopil M, Pelargonio G, De Martiono G et al. Cardiac features of Emery-Dreifuss muscular dystrophy caused by lamin A/C gene mutations. Eur Heart J 2003; 24: 2227-2236.

Shende D, Agarwal R. Anaesthetic management of a patient with Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Anaesth Intensive Care 2002; 30: 372-375.

Smith GC, Kinali M, Prasad SK, Bonne G, Muntoni F, Pennell DJ et al. Primary myocardial dysfunction in autosomal dominant EDMD. A tissue doppler and cardiovascular magnetic resonance study. J Cardiovasc Magn Reson 2006; 8: 723-730.

Ura S, Hayashi YK, Goto K, Astejada MN, Murakami T, Nagato M et al. Limb-girdle muscular dystrophy due to emerin gene mutations. Arch Neurol 2007; 64: 1038-1041.

Volpi L, Ricci G, Passino C, Di Pierri E, Alì G, Maccherini M et al. Prevalent cardiac phenotype resulting in heart transplantation in a novel LMNA gene duplication. Neuromuscul Disord 2010; 20: 512-516.

Wheeler MA, Ellis JA. Molecular signatures of Emery-Dreifuss muscular dystrophy. Biochem Soc Trans 2008; 36: 1354-1358.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: emery-dreifuss muscular dystrophy

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: emery-dreifuss muscular dystrophy

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är specialistläkare Hans Lindå, Danderyds sjukhus, Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.