Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/

Dravets syndrom

  • Diagnos: Dravets syndrom
  • Synonymer: Severe myoclonic epilepsy of infancy, SMEI

Innehåll


Publiceringsdatum: 2019-02-13
Version: 3.0

ICD-10

G40.4

Sjukdom/tillstånd

Dravets syndrom beror på en genförändring som leder till svårbehandlad epilepsi. Från början har barn med syndromet inga symtom. Senare under det första levnadsåret får barnen feberutlösta epilepsianfall som oftast kommer på natten. Anfallen kan vara långdragna och barnen behöver ofta akutvård för att anfallen ska brytas. Så småningom kan epilepsianfall utlösas av andra faktorer än feber, som till exempel värme och kraftigt ljus.

Vid två års ålder brukar det märkas att barnens språkutveckling är påverkad. De flesta med syndromet har en intellektuell funktionsnedsättning som brukar bli medelsvår till svår. En del har autism. Den motoriska utvecklingen påverkas vilket gör att personer med syndromet kan ha svårt att samordna sina rörelser. Det är vanligt med sömnsvårigheter.

Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering är en viktig del. Epilepsianfallen brukar vara svåra att kontrollera med läkemedel och ofta behöver flera epilepsiläkemedel kombineras. Även sömnsvårigheterna kan behöva behandlas med läkemedel.

Syndromet beskrevs 1978 av den franska barnneurologen Charlotte Dravet. Syndromet kallades från början svår myoklonusepilepsi hos små barn (Severe Myoclonic Epilepsy of Infancy, SMEI).

Förekomst

Syndromet finns uppskattningsvis hos 3-6 barn per 100 000 nyfödda i Europa, men det är troligen vanligare än så. I Sverige känner man till drygt 70 barn och unga vuxna med Dravets syndrom.

Orsak

Hos de flesta (cirka 85 procent) beror Dravets syndrom på en förändring (mutation) i genen SCN1A på den långa armen av kromosom 2 (2q24.3). SCN1A är en mall för tillverkningen av (kodar för) subenhet 1A i centrala nervsystemets natriumjonkanaler. Natriumjonkanalerna fyller en viktig funktion för nervimpulserna genom att skapa den elektriska spänningsförändring som uppkommer då en nervcell stimuleras.

På ytan i kroppens nervceller finns receptorer (mottagare) som binder signalsubstanser. När det händer öppnas jonkanalen för natrium, och positivt laddade natriumjoner släpps in i nervcellen. Det leder till att den negativt laddade spänningsskillnad som normalt finns mellan cellens in- och utsida minskar. När spänningsskillnaden minskat till en kritisk gräns öppnas jonkanalen helt och en nervimpuls fortleds längs nervcellens utskott. På så sätt leds nervimpulsen vidare till andra nervceller eller till muskler. Efter impulsöverföringen stängs jonkanalen för natrium. I stället öppnas en jonkanal för kalium och positivt laddade kaliumjoner strömmar ut ur cellen. Detta återställer spänningsskillnaden mellan cellens in- och utsida.

Mutationer i gener som kodar för olika jonkanaler gör att genomströmningen av respektive jon inte fungerar på ett normalt sätt. Vid Dravets syndrom leder mutationen till att subenhet 1A i natriumjonkanalen inte bildas på ett korrekt sätt. Det gör att natriumjonkanalen inte stängs tillräckligt snabbt, och natriumjoner fortsätter därför att strömma in i nervcellen. Detta gör nervcellen överretbar.

När nervcellerna i hjärnbarken blir mer retbara kan det leda till epilepsianfall. Förändrade natriumjonkanaler påverkar även retbarheten i andra nervceller vilket kan leda till andra symtom. När nervcellerna i lillhjärnan är påverkade kan det leda till ataxi i form av koordinationsstörningar och försämrad balans. När nervcellerna i hjärnbarken är påverkade kan hyperaktivitet, inlärningssvårigheter och autism uppkomma.

Mutationer i SCN1A förekommer också vid andra tillstånd som innebär en ökad risk för epilepsianfall vid förhöjd kroppstemperatur men utan associerade svårigheter med inlärning och beteende.

 

Figur. Natriumjonkanal.

Hos cirka 15 procent av dem med Dravets syndrom går det inte att påvisa någon förändring i SCN1A. Mutationer har även påvisats i GABRA1, GABRA2, SCN1B, CHD2 och STXBP1. Troligen finns det även mutationer i andra gener som kan orsaka Dravets syndrom.

Skillnaderna i symtom och svårighetsgrad vid Dravets syndrom beror på vilka gener som är muterade men också på hur mutationen påverkar natriumkanalens funktion.

Ärftlighet

Dravets syndrom nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

I de flesta fall (70-80 procent) har syndromet uppkommit som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Andelen nymutationer är större vid de svårare formerna av sjukdomen, eftersom det är mindre sannolikt att personer med dessa former själva får barn.

Det förekommer att en av föräldrarna har mutationen i en del av sina könsceller (germinal mosaicism). Föräldern är då inte sjuk själv, men förekomsten av mutationen i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med syndromet.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Hos 20-30 procent med syndromet förekommer feberutlösta anfall och epilepsi i släkten. Mutationer i SCN1A har också påvisats hos personer med andra former av epilepsi med känslighet för temperaturförändringar och/eller andra stimuli, som kraftigt ljus (generaliserad epilepsi med feberutlösta anfall+, GEFS+).

Symtom

De första epilepsianfallen vid Dravets syndrom kommer mellan 6-12 månaders ålder. Under andra levnadsåret kommer anfallen oftare. Epilepsin brukar sedan stabiliseras under småbarnsåren. Dravets syndrom kan delas in i tre olika faser utifrån när olika symtom uppkommer.

Första fasen

Under det första levnadsåret kommer de första feberutlösta upprepade epilepsianfallen. Anfallen brukar vara långdragna. Anfallen är kloniska eller tonisk-kloniska med medvetandepåverkan. Kloniska anfall kännetecknas av kortvariga regelbundna rytmiska muskelspänningar som följer på varandra. Oftast är anfallen ensidiga men kan växla sida. Toniska anfall innebär en ihållande muskelspänning och är ovanligare.

Andra fasen

Från det andra levnadsåret kommer anfallen oftare och blir mer långdragna. Anfallen kan också komma i serier då barnet inte återfår medvetandet mellan anfallen (status epilepticus).

Andra typer av epilepsianfall tillkommer. Det kan vara muskelryckningar (myoklona anfall) och långdragna episoder då det inte går att få kontakt med barnet (atypiska absenser). Andra anfall kan göra att barnet faller handlöst utan förvarning (atoniska anfall). Anfallen kan även börja i en begränsad del av hjärnan (fokala anfall) och symtomen beror då på vilken del av hjärnan som är påverkad. Till en början är anfallen feberutlösta, men så småningom kan anfallen komma även när barnet inte har feber. Då kan även små förändringar i kroppstemperaturen göra att barnet får anfall. Anfallen kan också utlösas av yttre faktorer som värme (till exempel vanligt varmbad), kraftigt eller flimrande ljus, framträdande mönster, fysisk ansträngning, upphetsning och stress.

Den psykomotoriska utvecklingen påverkas samtidigt som anfallen kommer oftare och nya typer av anfall tillkommer. Det första symtomet är ofta att barnets språkutveckling är försenad. Beteendet påverkas och det är vanligt med hyperaktivitet, svårigheter att kommunicera, rikta uppmärksamhet och att fokusera.

Tredje fasen

Under den tredje fasen, från 4–5 års ålder, stabiliseras epilepsin något. Det är vanligt att beteendet påverkas vilket innebär att barn med syndromet ofta har svårigheter med förändringar och med att avbryta eller avsluta aktiviteter. Många uppfyller kriterierna för autism som innebär nedsatt förmåga att kommunicera och delta i socialt samspel, begränsade aktiviteter och ibland ett stereotypt och repetitivt beteende.

Motoriken påverkas vilket kan ge symtom som ofrivilliga rörelser och koordinationssvårigheter (ataxi). Felställningar i ryggen (kyfoskolios), höfterna och knäna förekommer. Gången kan bli stel och framåtlutad.

När barn med syndromet blir äldre märks det tydligt att även den kognitiva utvecklingen är påverkad. Barnen har oftast en medelsvår till svår intellektuell funktionsnedsättning. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning, graden av autism och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet.

Sömnen brukar vara påverkad hos barn med syndromet och störs ofta av nattliga epilepsianfall. Sömnbristen kan göra att anfallen blir svårare och kommer oftare. Trötthet kan också påverka beteendet på dagen. Sömnstörningen innebär ofta en stor påfrestning för familjen.

Det är vanligt att munmotoriken är påverkad vilket gör det svårt för barnet att tugga Det bidrar också till ett otydligt tal. Det kan också vara svårt att behålla saliven i munnen.

Vuxna

Epilepsianfallen blir färre med åren och risken för långdragna anfall och status epilepticus minskar. Tonåringar och vuxna har framför allt episoder med upprepade tonisk-kloniska anfall. Anfallen brukar utlösas av en infektion eller av andra faktorer som till exempel temperaturförändringar. Anfallen brukar komma på natten. Intellektuell funktionsnedsättning och autism påverkar vardagen.

Många faktorer påverkar hur personer med syndromet klarar det dagliga livet i vuxen ålder. Motoriska svårigheter som ataxi förekommer liksom felställningar i ryggen och benen. En del kan ha svårt att gå. Sömnen är fortfarande påverkad vilket gör att många upplever trötthet under dagen.

De flesta med syndromet når vuxen ålder men det finns en ökad risk att dö i samband med status epilepticus eller i samband med infektioner och olyckor. Plötslig oförklarlig död vid epilepsi (Sudden Unexpected Death in EPpilepsy, SUDEP) är vanligare vid syndromet än vid andra former av epilepsi.

Diagnostik

Dravets syndrom är i första hand en klinisk diagnos som baseras på typ av epilepsianfall, insjuknandeålder och anfallsutlösande faktorer. Till stöd för diagnosen finns internationellt överenskomna diagnoskriterier.

I utredningen ingår EEG (elektroencefalogram). EEG-mönstret är till en början normalt, men efter att det är tydligt att den kognitiva utvecklingen är påverkad blir bakgrundsaktiviteten långsammare på ett onormalt sätt. Under första levnadsåret kan korta episoder av epileptisk aktivitet framkallas av ljusblixtar (fotosimulering), och under andra och tredje levnadsåret ses utbredd epileptisk aktivitet.

De laboratorietester som används vid utredningar av medfödda ämnesomsättningssjukdomar (metabola sjukdomar) visar normala värden. Undersökning av hjärnan med magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT) visar inte heller avvikelser.

DNA-analys kan ofta bekräfta diagnosen. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om syndromet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning (IVF).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Dravets syndrom, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering ingår.

Epilepsi

Risken för status epilepticus gör att barn med Dravets syndrom bör ha tillgång till akut medicin (bensodiazepin). Närstående behöver tydlig information om syndromet och den akuta behandlingen.

Epilepsi kan behandlas med läkemedel men epilepsianfallen vid Dravets syndrom är ofta svårbehandlad. Det är ofta nödvändigt att kombinera två eller tre antiepileptiska läkemedel. En del epilepsianfall, framför allt myoklona och tonisk-kloniska anfall, kan förvärras av vissa antiepileptiska läkemedel som till exempel karbamazepin, lamotrigin, oxkarbazepin, rufinamid och vigabatrin. För många med syndromet är den mest effektiva behandlingen valproat i kombination med bensodiazepin. Ofta behöver stripentol läggas till. För att stabilisera anfallen på längre sikt kan läkemedlet topiramat och ketogen kost läggas till.

Ketogen kost är en fettrik och kolhydratfattig kost som påverkar ämnesomsättningen. För en del barn leder det till att anfallen minskar och ibland försvinner helt. Kosten behöver oftast kompletteras med vitaminer och spårämnen och det är sällan möjligt att helt sluta med andra antiepileptiska läkemedel. Behandlingen med ketogen kost erbjuds på universitetsklinikerna eftersom behandlingen måste ske under noggrann medicinsk kontroll av ett team med särskild kompetens där läkare, sjuksköterska och dietist ingår.

Ett barn med misstänkt Dravets syndrom bör regelbundet följas upp på ett sjukhus där det finns erfarenhet av syndromet och epilepsin som i de flesta fall är mycket svårbehandlad. Ofta behöver flera läkemedelsbehandlingar provas. Målet är att minska antalet anfall med så få biverkningar som möjligt. Därför är viktigt att behandlande läkare har god kännedom om de behandlingar som kan vara aktuella.

Kroppstemperatur

Om barnet får feber är det viktigt att snabbt få ned kroppstemperaturen med hjälp av febernedsättande läkemedel och avsvalkande tvättning. Det är viktigt att undvika infektioner och att tidigt ta ställning till antibiotikabehandling. Barn som har upprepade infektioner eller öroninflammationer kan behöva antibiotikabehandling i förebyggande syfte (profylaktiskt). Det kan minska antalet infektioner och därmed minska antalet febertillfällen. Situationer där det finns risk att barnet blir för varmt bör undvikas, till exempel varma bad och starkt solljus.

Förskolan, skolan, arbetsplatsen och hemmet kan behöva anpassas för att minska risken för ökad kroppstemperatur. En klimatanläggning och markiser är exempel på sådana anpassningar.

Sömn

Eftersom sömnen oftast är påverkad hos barn med Dravets syndrom är det viktigt med fasta rutiner och regelbundna vanor. Läkemedel kan behöva användas i perioder och för att ändra sömnrutiner. Melatonin som är ett kroppseget hormon kan ibland ges för att underlätta insomning och upprepade uppvaknanden. Det bör då kombineras med tyst och mörklagt rum.

Tandvård

Flera av de äldre epilepsimedicinerna, inklusive valproat, kan göra att tandköttet svullnar. Det ökar risken för tandskador. Forskning saknas om hur de nyare läkemedlen påverkar tänderna. Behandling med centralstimulerande läkemedel kan minska salivproduktionen vilket ökar risken för karies. Det är viktigt att barnen tidigt får kontakt med tandvården för förebyggande vård och information om munhälsa.

Habilitering

Barn med Dravets syndrom behöver habiliteringsinsatser.

Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Eftersom den motoriska utvecklingen är påverkad behöver barn med syndromet stöd och träning för att bättre klara av vardagliga aktiviteter. Regelbundna uppföljningar bör göras av en ortoped och en fysioterapeut för att tidigt upptäcka och fördröja utvecklingen av skolios och ledfelställningar. Fysisk aktivitet som gör att personer med syndromet kan ha fortsatt rörlighet i höfterna, knäna och fotlederna är av stor betydelse för att behålla gångförmågan.

En fysioterapeut kan även ge råd förhållningssätt till fysisk aktivitet. Aktiviteter som ökar risken för förhöjd kroppstemperatur bör undvikas. Det innebär till exempel att träning i varmt vatten inte är lämpligt vid syndromet. Särskilda kylvästar kan användas vid fysisk aktivitet för att minska risken för ökad kroppstemperatur.

För att klara av vardagen kan hjälpmedel och anpassning av vardagsmiljön behövas.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan är påverkad hos barn med Dravets syndrom. Det är därför viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Som för alla barn utvecklas kommunikationen i det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

För att kunna möta barnets behov och ge rätt insatser görs en bedömning av den kognitiva utvecklingen så tidigt som möjligt. Vid misstanke om autism görs också en neuropsykiatrisk bedömning. Det är viktigt för familjen och andra personer i omgivningen att lära sig möta barnet på ett sätt som minskar symtomen. Till exempel har strukturerade aktiviteter och förberedelser inför förändringar stor betydelse. En lugn miljö har också stor betydelse eftersom både epilepsin och beteendet påverkas av en miljö med många intryck, starkt och flimrande ljus samt stress.

Centralstimulerande läkemedel kan ibland användas för att behandla hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter.

Barn med syndromet behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Den särskilda pedagogik som finns i särskolan brukar behövas.

En logoped bedömer förutsättningar för munmotorisk träning i syfte att öka barnens förmåga att behålla saliven i munnen. Mängden saliv kan även minskas med läkemedel.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj, stödfamilj, avlösarservice eller ett korttidsboende är exempel på insatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare.

De habiliterande insatserna fortsätter även i vuxen ålder. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Forskning

Forskning inom det molekylärgenetiska området sker vid flera olika internationella centrum.

Flera forskningsstudier pågår som undersöker effekt och biverkningar av nya antiepileptiska läkemedel. Längst har man kommit med studier av cannabidiol. Ett annat läkemedel som studeras är fenfluramin. Inget av dessa läkemedel kan förskrivas på recept eller licens i Sverige.

Expertteamet för Dravets syndrom på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg leder en nationell forskningsstudie om Dravets syndrom.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord: Dravet syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord: Dravet syndrome.

Resurser på riks- och regionnivå

Genetisk diagnostik av syndromet görs vid mottagningarna för klinisk genetik på universitetssjukhusen. Där ges också genetisk information.

Ett expertteam för Dravets syndrom finns vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg. Ansvarig är docent Tove Hallböök, tel 031-342 10 00.

Epilepsiverksamheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset (både Sahlgrenska och Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus) ingår i det europeiska referensnätverket EpiCARE. Syftet är att göra den högspecialiserade epilepsisjukvården mer tillgänglig för barn och vuxna. EpiCARE arbetar med att utveckla gemensamma behandlingsprotokoll och att öka kunskapen bland läkare om ovanliga och komplexa epilepsier.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Dravets syndrom.

Docent, överläkare Maria Dahlin, neuropediatriska verksamheten, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm, tel 08-517 770 26, e-post maria.dahlin@sll.se.

Docent, överläkare Tove Hallböök, Barnneurologen, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, tel 031-342 10 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Dravets Syndrome Association Sweden, patientförening för personer med Dravets syndrom, www.dravetssweden.se.

Svenska Epilepsiförbundet, tel 08-669 41 06, e-post info@epilepsi.se, www.epilepsi.se.

Autism- och Aspergerförbundet, tel 08-420 030 50, e-post info@autism.se, www.autism.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

RareConnect, ett internationellt forum för personer med olika sällsynta diagnoser, erbjuder kontakt med andra med Dravets syndrom, se www.rareconnect.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord: Dravet syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Autism- och Aspergerförbundet arrangerar genom Utbildningscenter Autism utbildningar för föräldrar, personer med egen diagnos och personal på många orter i landet.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Dravets syndrom, familjevistelse (2017), dokumentation nr 544

Svenska Epilepsiförbundet har gett ut Epilepsiboken (2016) som kan beställas av förbundet, www.epilepsi.se.

Autismforum inom Habilitering & hälsa, Stockholms läns landsting, har information, filmer och föreläsningar om autism på sin webbplats, www.habilitering.se.

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har mycket information om ovanliga diagnoser på sina webbplatser, bland annat personliga berättelser och filmer.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org 
Sökord: Dravet syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: SCN1A-related seizure disorders

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: Dravet syndrome

Litteratur

Brunklaus A, Zuberi SM. Dravet syndrome - From epileptic encephalopathy to channelopathy. Epilepsia. 2014; 55: 979-984.

Brunklaus A, Dorris L, Ellis R, Reavey E, Lee E, Forbes G et al. The clinical utility of an SCN1A genetic diagnosis in infantile-onset epilepsy. Dev Med Child Neurol 2013; 55: 154-161.

Brunklaus A, Dorris L, Zuberi SM. Comorbidities and predictors of health-related quality of life in Dravet syndrome. Epilepsia 2011; 52: 1476-1482.

Catterall WA. Sodium channels, inherited epilepsy, and antiepileptic drugs. Annu Rev Pharmacol Toxicol 2014; 54: 317-338.

Chiron C, Marchand MC, Tran A, Rey E, d’Athis P, Vincent J et al. Stiripentol in severe myoclonic epilepsy in infancy: a randomized placebo-controlled syndrome-dedicated trial. STICLO study group. Lancet 2000; 356: 1638-1642.

Claes L, Del-Favero J, Ceulemans B, Lagae L, Van Broeckhoven C, De Jonghe P. De novo mutations in the sodium-channel gene SCN1A cause severe myoclonic epilepsy of infancy. Am J Hum Genet 2001; 68: 1327-1332.

Commission on Classification and Terminology of the International League Against Epilepsy. Proposal for revised classification of epilepsies and epileptic syndromes. Epilepsia 1989; 30: 289-299.

Coppola G, Capovilla G, Montagnini A, Romea A, Spanò M, Tortorella G et al. Topiramate as add-on drug in severe myoclonic epilepsy in infancy: an Italian multicenter open trial. Epilepsy Res 2002; 49: 45-48.

Dravet C. Les epilepsies graves de l’enfant. Vie Med 1978; 8: 543-548.

Dravet C. The core Dravet syndrome phenotype. Epilepsia 2011; 52: 3-9.

Dravet C. Terminology and prognosis of Dravet syndrome. Epilepsia 2014; 55: 942-943.

Eschbach K, Scarbro S, Juarez-Colunga E, Allen V, Hsu S, Knupp K. Growth and endocrine function in children with Dravet syndrome. Seizure 2017; 52:117-122.

Gataullina S, Dulac O. Is epilepsy the cause of comorbidities in Dravet syndrome? Dev Med Child Neurol 2018; 60:8.

Guerrini R, Dravet C, Genton P, Belmonte A, Kaminska A, Dulac O. Lamotrigine and seizure aggravation in severe myoclonic epilepsy. Epilepsia 1998; 39: 508-512.

Hirose S, Scheffer IE, Marini C, De Jonghe P, Andermann E, Goldman AM et al. Genetics Commission of the International League Against Epilepsy. SCN1A testing for epilepsy: Application in clinical practice. Epilepsia 2013; 54: 946-952.

Hurst DL. Epidemiology of severe myoclonic epilepsy of infancy. Epilepsia 1990; 31: 397-400.

Kalume F, Westenbroeck RE, Cheah CS, Yu FH, Oakley JC, Scheuer T et al. Sudden unexpected death in a mouse model of Dravet Syndrome. J Clin Invest 2013; 123: 1798-1808.

Knupp KG, Scarbro S, Wilkening G, Juarez-Colunga E, Kempe A, Dempsey A. Parental Perception of Comorbidities in Children With Dravet Syndrome. Pediatr Neurol 2017; 76: 60-65.

Knupp KG, Wirrell EC. Treatment Strategies for Dravet Syndrome. CNS Drugs. 2018; 32: 335-350.

Laux L, Blackford R. The ketogenic diet in Dravet syndrome. J Child Neurol 2013; 28: 1041-1044.

Licheni SH, Mcmahon JM, Schneider AL, Davey MJ, Scheffer IE. Sleep problems in Dravet syndrome: a modifiable comorbidity. Dev Med Child Neurol 2018; 60: 192-198.

Marini C, Scheffer IE, Nabbout R, Suls A, De Jonghe P, Zara F et al. The genetics of Dravet syndrome. Epilepsia 2011; 5: 24-29.

Morimoto M1, Shimakawa S1, Hashimoto T1, Kitaoka T2, Kyotani S2. Marked efficacy of combined three-drug therapy (Sodium Valproate, Topiramate and Stiripentol) in a patient with Dravet syndrome. J Clin Pharm Ther 2018; 43: 571-573.

Mulley JC, Nelson P, Guerrero S, Dibbens L, Iona X, McMahon JM et al. A new molecular mechanism for severe myoclonic epilepsy of infancy: exonic deletions in SCN1A. Neurology 2006; 67: 1094-1095.

Myers KA, Lightfoot P, Patil SG, Cross JH, Scheffer IE. Stiripentol efficacy and safety in Dravet syndrome: a 12-year observational study. Dev Med Child Neurol 2018; 60: 574-578.

Ragona F, Granata T, Dalla Bernardina B et al. Cognitive development in Dravet syndrome: a retrospective, multi-center study of 26 patients. Epilepsia 2011; 52: 386-392.

Sakauchi M, Oguni H, Kato I, Osawa M, Hirose S, Kaneko S et al. Retrospective multi-institutional study of the prevalence of early death in Dravet syndrome. Epilepsia 2011; 5: 1144-1149.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat textunderlaget är docent Tove Hallböök, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2019-02-13
Version: 3.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.