/
/

Derivatkromosom 22-syndromet

  • Diagnos: Derivatkromosom 22-syndromet
  • Synonymer: Emanuels syndrom, Partiell trisomi 11/22

Innehåll


Publiceringsdatum: 2008-05-19
Version: 2.1

ICD-10

Q92.6

Sjukdom/skada/diagnos

Derivatkromosom 22-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse, som medför utvecklingsstörning och olika missbildningar. Syndromet kallas också Emanuels syndrom efter den amerikanska genetikern Beverly Emanuel, vars forskning sedan 1976 bidragit till grundläggande kunskap om syndromet och dess uppkomstmekanism.

Förekomst

I Sverige känner man till ett drygt 30-tal personer med derivatkromosom 22-syndromet.

Orsak till sjukdomen/skadan

Derivatkromosom 22-syndromet orsakas av en extra kromosom, som består av en liten bit från kromosom 11 (11q23-ter) och en annan liten bit från kromosom 22 (22pter-q11), vilket medför att det för delar av kromosom 11 och 22 finns tre (trisomi) i stället för två kromosomområden.

Syndromet uppkommer oftast genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av kromosomerna, en så kallad balanserad reciprok translokation, mellan kromosom 11 och 22. Ett utbyte av kromosommaterial har då inträffat mellan dessa två kromosomer, och de omformade kromosomerna kallas derivat 11 och derivat 22. Föräldern som har de båda derivatkromosomerna (balanserad translokation) har inga symtom men en förhöjd risk att bilda könsceller (spermier och äggceller) med endast en av de två derivatkromosomerna (obalanserad translokation).

Många olika typer av obalanserad kromosomuppsättning kan uppkomma beroende på vilken av de två derivatkromosomerna som nedärvs och hur fördelningen av de övriga normala kromosomerna ser ut. Efter befruktning av en könscell med en obalanserad kromosomuppsättning får det blivande barnet antingen för mycket eller för lite kromosommaterial från både kromosom 11 och 22. I de flesta fall blir felet så stort att graviditeten inte kan fortskrida utan det blir missfall. Endast en variant med obalanserad kromosomuppsättning kan tolereras hos ett barn som föds, och det är derivatkromosom 22 (= extra genetiskt material från delar av kromosom 11 och 22) tillsammans med 46 normala kromosomer, det vill säga totalt 47 kromosomer.

Ärftlighet

Reciprok translokation mellan kromosom 11 och 22 är den vanligaste återkommande translokationen och den förekommer över hela världen. De flesta barn med derivatkromosom 22-syndromet har en förälder med en balanserad translokation. Föräldern har inte några symtom, men risken att få ett barn med derivatkromosom 22-syndromet är mellan 2 och 5 procent. Dessutom är risken för missfall ökad (28 procent).

Symtom

Derivatkromosom 22-syndromet medför förutom utvecklingsstörning vanligen flera olika missbildningar, men de flesta barn med syndromet har inte alla de avvikelser som beskrivs i den här texten. Beskrivningen är till för att göra föräldrar och vårdpersonal uppmärksamma på de missbildningar och avvikelser som kan förekomma.

Barn med derivatkromosom 22-syndromet har oftast låg födelsevikt, och tillväxten under barnaåren är försämrad. Nedsatt muskelspänning (hypotonus) är vanligt, även om ökad muskelspänning (hypertonus) också förekommer. Barnen har ofta svårt att suga och kan i början behöva få sin mat genom en sond.

De flesta barn med syndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid derivatkromosom 22-syndromet är huvudet ofta litet (mikrocefali) och har avvikande form, och ansiktet är asymmetriskt. Ytteröronen kan vara stora, ofta med små gropar eller flikar, och överläppen kan vara framträdande. Det är också vanligt att underkäken är underutvecklad (mikrognati) och gommen hög. Cirka hälften av barnen har gomspalt. Ögonen kan sitta brett isär (hypertelorism), och näsan kan vara kraftig och ibland också böjd.

Ungefär hälften av barnen har medfött hjärtfel. En tredjedel har missbildning och/eller nedsatt funktion av njurarna.

Hos en del barn är höftlederna ur led (höftledsluxation) eller underutvecklade, och en del föds med klumpfot. Onormal ryggradskrökning (skolios/kyfos) och strama leder förekommer också.

Pojkar med syndromet kan ha underutvecklade könsorgan med liten penis, och testiklarna har ibland inte vandrat ned i pungen (retentio testis). Ljumskbråck förekommer också.

Ungefär vart sjätte barn med syndromet föds med en förträngning eller avsaknad av ändtarmsöppningen (analatresi). Fler än vart tionde barn har diafragmabråck, det vill säga en defekt i mellangärdesmuskeln som gör att delar av tarmarna pressas upp i brösthålan. En del barn med syndromet dör tidigt, nästan alltid till följd av svåra missbildningar, framför allt diafragmabråck.

Hörseln kan vara nedsatt, och hos ungefär 10 procent finns missbildningar av ytter- eller innerörat.

Det är vanligt att personer med syndromet skelar, medan svår synnedsättning är relativt ovanligt.

Till syndromet hör utvecklingsstörning, som oftast är svår, men det finns en stor variation i barnens utveckling. Personer med en utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. De har svårare att lära in och sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer samt att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Personer med måttlig och svår utvecklingsstörning har också begränsade möjligheter att använda språket. Eftersom kommunikationen för det mesta sker med gester och mimik är personer med syndromet beroende av att omgivningen är väl förtrogen med deras individuella sätt att uttrycka sig.

Det finns stor variation i de missbildningar som förekommer vid derivatkromosom 22-syndromet. Syndromet kan likna andra syndrom, som VACTERL eller Goldenhars syndrom. Dessa är betydligt vanligare och beror inte på någon kromosomavvikelse. De brukar inte heller leda till utvecklingsstörning. Vid misstanke om VACTERL eller Goldenhars syndrom är det därför viktigt att göra kromosomanalyser. För båda diagnoserna finns separata informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.

Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning, eftersom en av dem vanligen är bärare av en balanserad translokation, som medför en förhöjd risk att få ytterligare barn med syndromet (se under rubriken Ärftlighet). Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av dem bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också har risk att vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information och möjlighet till släktutredning. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Barn med derivatkromosom 22-syndromet är ovanligt små när de föds och har ofta svårt att suga och äta. Föräldrarna kan därför behöva hjälp och stöd av en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner. För de barn som har gomspalt eller kombinationen läpp-, käk- och gomspalt behöver en plastikkirurg kopplas in tidigt. Spaltbildning kan åtgärdas med mycket goda resultat men kräver operation, ibland i flera steg, under uppväxten.

Barnen bör undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog) som gör ultraljudsundersökning av hjärtat och avgör den fortsatta behandlingen. De flesta hjärtfel behöver opereras, och barn med hjärtfel behöver fortlöpande följas upp.

Ultraljudsundersökning av njurarna bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för missbildningar. Missbildningar av njurarna utreds och opereras vid behov av en barnkirurg/barnurolog. Testiklar som inte vandrat ned i pungen behöver också opereras.

Höftledsluxation upptäcks ofta tidigt och behandlas med skenor men kan ibland behöva opereras. Klumpfot upptäcks direkt efter födseln och kan behandlas framgångsrikt med skena eller gips, men ibland är operation nödvändigt. Eftersom det är vanligt med skolios/kyfos är det viktigt med regelbundna kontroller av ryggraden. Skolios kan behandlas med korsett men kan, om den blir mer uttalad, behöva opereras.

De barn som föds med diafragmabråck opereras under de första levnadsdygnen. Operationen är ibland besvärlig, eftersom barnets lungor kan vara underutvecklade. I regel måste barnet behandlas i respirator efter operationen. Operation av analatresi görs också tidigt. Om ändtarmens mynning är långt från ändtarmsöppningen måste operationen ske i två steg. Barnet får då en påse (stomi) på magen under en period, innan tarmen opereras ned på rätt plats. Om ändtarmsmynningen från början nästan ligger på rätt plats behövs bara en operation. Ljumskbråck behöver ibland också opereras.

Det är mycket viktigt att alla barn med syndromet undersöks av en öronläkare eller hörselläkare (audiolog). Vid hörselnedsättning eller dövhet kan stöd fås från hörselvården.

Skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att det skelande ögat ska tränas. Ibland kan skelningen behöva opereras.

Utöver tidig kontakt med andra specialister behöver barnet och familjen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer åtgärder för att barnet skall klara vardagliga aktiviteter i hem, förskola, skola och på fritid. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat informera om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan samt ger råd om barnet har svårt att svälja. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.

Barn med en utvecklingsstörning är tidigt i behov av specialpedagogiska insatser. Vid val av förskola, skola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleperioden kan föräldrar genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter och även tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen. Tal-, språk- och kommunikationsträning är viktig för barnets utveckling. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller använda sig av annan alternativ kommunikation (AKK).

Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av en kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Vuxna med derivatkromosom 22-syndromet behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, som stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns tillgänglig vid de kliniskt genetiska avdelningar som finns på universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Sjuksköterska Kristina Thorsén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 02 43, fax 018-55 40 25, e-post kristina.thorsen@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to
NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

Chromosome 22 Central är en internationell stödgrupp för syndrom som involverar kromosom 22, internetadress http://c22c.org

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Derivatkromosom 22-syndromet (artikelnr 2004-12-185), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Information på engelska finns på Chromosome 22 Centrals hemsida; internetadress http://c22c.org.

Litteratur

Balci S, Engiz O Yilmaz Z, Baltaci V. Partial trisomy (11;22) syndrome with manifestation of Goldenhar sequence due to maternal balanced t(11;22). Genet Couns 2006; 17: 281-289.

Edelmann BS, Spiteri E, McCain N, Goldberg R, Pandita RK, Duongs S et al. A common breakpoint on chromosome 11q23 in carriers of constitutional t(11;22) translocation. Am J Hum Genet 1999; 85: 1608-1616.

Fraccaro M, Lindsten J, Ford CE, Iselius L. The 11q; 22q Translocation: A European collaborative analysis of 43 cases. Hum Genet 1980; 56: 21-51.

Imataka G, Takaya Y, Hagisawa H, Yamanouchi H, Eguchi M. Trisomy 11/22 diagnosed by spectral karyotyping (SKY). Genet Couns 2004; 15: 391-394.

Iselius L, Lindsten J, Aurias A, Fraccaro M, Bastard C, Bottelli AM et al. The 11q; 22q translocation: a collaborative study of 20 new cases and analysis of 110 families. Hum Genet 1983; 64: 343-355.

Kurahashi H, Emanuel BS. Long A-ich palindromes and the constitutional t(11;22) breakpoint. Hum Mol Genet 2001; 10: 2605-2617.

Prieto JC, Garcia NM. Elder FF, Zinn AR, Baker LA. Phenotypic expansion of the supernumerary derivative (22) chromosome syndrome: VACTERL and Hirschsprung’s disease. J Pediatr Surg 2007; 42: 1928-1932.

Schinzel A, Schmid W, Auf der Maur P, Moser H, Degenhardt KH, Geisler M et al. Incomplete Trisomy 22. Incomplete trisomy 22. I. Familial 11/22 translocation with 3:1 meiotic disjunction. Delineation of a common clinical picture and report of nine new cases from six families. Hum Genet 1981; 56: 249-262.

Schinzel A. Catalogue of unbalanced chromosome aberrations in man. 2 nd edition. Walter de Gruyter, Berlin, New York 2001.

Tapia-Paez I, Kost-Alimova M, Hu P, Roe BA, Blennow E, Fedorova L et al. The position of t(11;22)(q23;q11) constitutional translocation breakpoint is conserved among its carriers. Hum Genet 2001; 109: 167-177.

Yosumkava Fenerci E, Guyen GS, Kuru D, Yilmaz S, Tarkan-Argüden Y, Cirakoglu A et al. Supernumerary chromosome der(22)t(11;22): Emanuel syndrome associates with the novel features. Genet Couns 2007; 18: 401-408.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: emanuel syndrome

GeneReviews (University of Washington), www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
sökord: emanuel syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Den medicinska expert som skrivit underlaget är professor Göran Annerén, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Vid revideringen av materialet har även docent Elisabeth Blennow, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Stockholm, medverkat.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2008-05-19
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.