/
/

Dariers sjukdom

  • Diagnos: Dariers sjukdom
  • Synonymer: Keratosis follicularis

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-11-17
Version: 5.0

ICD-10

Q82.8E

Sjukdom/tillstånd

Dariers sjukdom (keratosis follicularis) är en ärftlig hudsjukdom som innebär att överhudens yttersta skikt är förtjockat särskilt kring hårsäcksmynningarna, samtidigt som hudcellerna tenderar att lossna från varandra på ett onormalt sätt så att huden blir skör. Huden blir brunaktig och knottrig. Efter hand flyter knottrorna samman och breder ut sig framför allt i ansiktet, på bröstet och ryggen. Hudförändringarna ger tjocka fjäll och fuktig yta som lätt leder till sår och infektioner. Omfattningen och svårighetsgraden på symtomen varierar mellan olika personer med sjukdomen, även inom samma familj. Hur svåra symtomen är kan skifta under livet. Hudbesvären uppträder vanligtvis först i samband med puberteten men uppstår ibland tidigare. Det händer att spottkörtlarnas utförsgångar täpps till, vilket leder till att öronspottkörteln kan svullna akut.

Någon botande behandling finns inte. Det är viktigt att motverka hudinfektioner och förtjockning i hornlagret. Man bör undvika värme, fukt, UV-ljus och hudskador. Mjukgörande kräm kan ha viss effekt. Effektivast är särskilda läkemedel som normaliserar förhorningen av huden, men eftersom dessa medför allvarliga biverkningar ordineras de med stor försiktighet. Särskild försiktighet gäller vid graviditet. Stopp i spottkörtelgångarna behöver ibland opereras. Psykologiskt stöd är viktigt.

Sjukdomen beskrevs första gången på 1800-talet av den franske hudläkaren Jean Darier. I amerikansk litteratur förekommer också benämningen Darier-Whites sjukdom.

Förekomst

I Sverige föds varje år ett till tre barn med Dariers sjukdom. Det totala antalet personer med sjukdomen uppskattas till 2 per 100 000 invånare. Till det kommer ett okänt antal med ensidig (unilateral) eller fläckvis (nevoid) sjukdom.

Orsak

Dariers sjukdom orsakas av en förändring (mutation) i genen ATP2A2 på kromosom 12 (12q23-q24.1). ATP2A2 är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet SERCA 2 (sarkoendoplasmatiskt retikel-Ca2+-ATPas). Detta enzym transporterar kalciumjoner genom jonkanaler i cellernas membran i bland annat hudceller. En närbesläktad gen till ATP2A2 orsakar Hailey-Haileys sjukdom. Vid båda sjukdomarna leder rubbningen i hudcellernas kalkomsättning sannolikt till att de för tidigt omvandlas till hornceller och tenderar att avstötas redan innan de nått hudytan.

En mutation i någon av ATP2A2-generna är tillräcklig för att sjukdomen ska uppstå. Hälften av den normala mängden SERCA2-enzym räcker alltså inte för att upprätthålla en normal funktion i hudcellerna, åtminstone inte efter puberteten. Mycket talar för att det krävs ytterligare faktorer, exempelvis en ökning av vissa hormoner, för att enzymbristen ska ge sig till känna i form av hudsymtom.

Figur. Tvärsnitt och förstoring av hudparti

Figur. Tvärsnitt och förstoring av hudparti

Vid den fläckvisa formen av sjukdomen har mutationen i ATP2A uppstått i vissa av kroppens celler under fosterstadiet (somatisk mutation), och endast mindre hudområden omfattas därför av de typiska förändringarna.

Ärftlighet

Hos de flesta nedärvs sjukdomen autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Hos omkring 25 procent av dem som har sjukdomen har den uppkommit som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Den fläckvisa formen som beror på en somatisk mutation är inte ärftlig, frånsett i de sällsynta fall då även enstaka könsceller bär på mutationen. Sannolikheten för detta är dock mycket liten.

Symtom

Symtomen visar sig vanligen i puberteten, men sjukdomen kan i sällsynta fall börja under barndomen eller långt senare i livet. Svårighetsgraden varierar från lindriga hudsymtom till svåra besvär som påverkar vardagen och det sociala livet.

Hudsymtomen börjar som små förhårdnader i hudens yttersta lager, speciellt kring hårsäcksmynningarna. Det leder till bruna knottror, framför allt i ansiktet, mitt på bröstet och på ryggen. Efter hand flyter knottrorna samman och ger tjocka fjäll med en fuktig yta, som lätt kan infekteras med bakterier eller herpesvirus. Svåra former av akne, med smärtsamma knölar i huden (cystisk akne) förekommer. Hos vissa personer finns utslagen i begränsade hudområden, till exempel i pannan och på bröstet, medan de hos andra så småningom kan omfatta större delen av bålen, ljumskarna, armvecken, underbenen, halsen och nacken. Variationer i svårighetsgrad finns ibland mellan personer med sjukdomen i samma familj.

Sjukdomens svårighetsgrad kan också variera över tid. Värme och fukt tenderar att förvärra utslagen, liksom UV-ljus eller mindre hudskador. Nästan alla med sjukdomen har små förhårdnade gropar i handflatorna och under fotsulorna samt oregelbundna sprickor i naglarna.

Hudförändringarna kan ha en obehaglig och socialt besvärande lukt, på grund av ökad bakteriehalt i huden. Utslagen kan också vara fuktiga och blodblandade. Ibland kan spottkörtlarnas utförsgångar i kindslemhinnan täppas till, vilket medför att öronspottkörteln (parotis) kan svullna akut.

Vid den närbesläktade Hailey-Haileys sjukdom är hudbesvären koncentrerade till armhålor och böjveck. Denna sjukdom ger mindre förhorning men mer påtaglig skörhet i huden.

Ibland förekommer också skelettmissbildningar, som till exempel små bencystor. Dessa behöver sällan åtgärdas.

Olika typer av neuropsykiatriska symtom är något vanligare hos personer med Dariers sjukdom.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån de typiska kännetecken som personer med Dariers sjukdom har, samt med hudprover. Analys av vävnadsprov från huden (hudbiopsi) visar oftast karaktäristiska förändringar i form av sönderfall av celler i överhuden (akantolys) och ökad hornbildning (hyperkeratos).

DNA-baserad diagnostik är möjlig men sällan nödvändig för att ställa diagnos.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen/kromosomavvikelsen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns inte någon botande behandling utan insatserna inriktas på att förebygga och lindra symtomen. Det viktigaste är att motverka hudinfektioner och den kraftiga förtjockningen av hornlagret.

Mjukgörande krämer har en viss lindrande effekt, men oftast krävs mer aktiva åtgärder för att motverka förhorningen. Effektivast är tablettbehandling med A-vitaminliknande läkemedel (retinoider), som verkar normaliserande på förhorningsprocessen. Dessa läkemedel kan dock ge allvarliga biverkningar varför förskrivningen är restriktiv. En gravid kvinna får aldrig behandlas med A-vitaminpreparat på grund av att retinoider ger allvarliga fosterskador. Om en graviditet planeras måste behandlingen med A-vitaminpreparatet avslutas minst ett, helst två, år före graviditeten, eftersom utsöndringen av vissa retinoider sker mycket långsamt. Andra lindriga, men likväl obehagliga, biverkningar är torr hud och torra slemhinnor samt lindrigt håravfall. Utvärtes behandling med retinoider ges ibland vid fläckvisa, mindre utbredda hudförändringar, men den kan, som biverkan, irritera huden.

Bakteriedödande behandling av vissa hudpartier är ofta nödvändig för att förebygga infektioner. Vid tecken på infektion krävs vanligen behandling med antibiotika. Utbredd herpesinfektion behandlas med antivirala läkemedel.

Om spottkörtlarnas utförsgångar täpps till är en operation ibland nödvändig.

Vid uttalade hudsymtom i exempelvis ljumskar och armhålor bidrar ofta svettning till besvären. Hudinjektion med botulinumtoxin kan hämma svettningen under flera månader, vilket också förbättrar hudsjukdomen. I svåra fall behöver en hudtransplantation göras. Annan behandling som kan övervägas är hudskrapning och behandling med laser.

De flesta med sjukdomen bör undvika sol och fuktig värme, eftersom det vanligtvis försämrar hudutslagen. I undantagsfall kan dock sol ha gynnsam effekt.

Ibland behöver omgivningen informeras om orsaken till hudförändringarna och att sjukdomen inte är smittsam för att motverka social isolering.

När sjukdomen redan är konstaterad hos andra familjemedlemmar finns ofta god kännedom om hur besvären varierar och hur man bäst sköter den praktiska hudvården. Ibland är sjukdomen så svår att den komplicerar vardagen, skolgången och yrkesvalet.

Vid yrkesval bör man vara uppmärksam på att yrken som innebär kraftig nedsmutsning, hård fysisk ansträngning eller att man utsätts för hög värme kan vara olämpliga.

Det är viktigt med psykologiskt och socialt stöd. Psykologiskt stöd ges utifrån ålder och mognad och behöver erbjudas fortlöpande under uppväxten, liksom även i vuxen ålder.

Övrigt

Det är bra att duscha ofta, men överdriven skrubbning kan leda till vätskande sår. Luftig klädsel och tyger som inte fastnar eller river sönder utslagen är lämpligt att använda.

Forskning

I bland annat Storbritannien och USA arbetar forskargrupper för att öka förståelsen för hur den ärftliga förändringen orsakar hudsymtom. Forskningen kring nya behandlingsmetoder för Dariers sjukdom pågår runt om i världen och inriktas för närvarande på olika sätt att minska effekten av den sjukdomsorsakande mutationen på hudcellerna. På sikt är förhoppningen att bättre behandlingar med färre biverkningar ska kunna ges.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord darier disease.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord darier disease, keratosis follicularis.

Resurser på riks- och regionnivå

Vid universitets- och regionsjukhusen finns kunskaper om diagnostik och behandling.

Hudkliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala, är riksspecialistklinik för ärftligt betingade hudsjukdomar (Kunskapscentrum för gendermatoser).

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen (2016). Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

Överläkare Marie Virtanen, hudkliniken, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post marie.virtanen@akademiska.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Personer med Dariers sjukdom är välkomna att vara med i Iktyosföreningen, adress se nedan. Personer med iktyos har delvis liknande hudsymtom som vid Dariers sjukdom.

Iktyosföreningen är en rikstäckande intresseorganisation för dem som har iktyos eller syndrom där iktyos ingår och andra närliggande hudsjukdomar. Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 404 51, e-post info@iktyos.se, www.iktyos.se.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord darier disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Iktyosföreningen, www.iktyos.se, anordnar vanligen seminariehelg en gång per år samt regionala träffar 2-3 gånger per år.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Hudsjukdomar, vuxenvistelse (2007), dokumentation nr 286.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: keratosis follicularis

Orphanet, www.orpha.net
Sökord: darier disease

Litteratur

Burge SM, Wilkinson D. Darier-White disease: a review of the clinical features in 163 patients. J Am Acad Dermatol 1992; 27: 40-50.

Celli A, Mackenzie DS, Zhai Y, Tu CL, Bikle DD, Holleran WM et al. SERCA2-controlled Ca²+-dependent keratinocyte adhesion and differentiation is mediated via the sphingolipid pathway: a therapeutic target for Darier’s disease. J Invest Dermatol 2012; 132: 1188-1195.

Gordon-Smith K, Jones LA, Burge SM, Munro CS, Tavadia S, Craddock N. The neuropsychiatric phenotype in Darier disease. Br J Dermatol 2010; 163: 515-522.

Judge MR, Harper JI. Familial Darier’s disease with skeletal and neurological complications. Br J Dermatol 1991; 125: 51-52.

Kamijo M, Nishiyama C, Takagi A, Nakano N, Hara M, Ikeda S et al. Cyclooxygenase-2 inhibition restores ultraviolet B-induced downregulation of ATP2A2/SERCA2 in keratinocytes: possible therapeutic approach of cyclooxygenase-2 inhibition for treatment of Darier disease. Br J Dermatol 2012; 166: 1017-1022.

Leinonen PT, Hägg PM, Peltonen S, Jouhilahti EM, Melkko J, Korkiamäki T et al. Reevaluation of the Normal Epidermal Calcium Gradient, and Analysis of Calcium Levels and ATP Receptors in Hailey-Hailey and Darier Epidermis. J Invest Dermatol 2009; 129: 1379-1387.

Macleod RI, Munro CS. The incidence and distribution of oral lesions in patients with Darier’s disease. Br Dent J 1991; 171: 133-136.

Sakuntabhai A, Ruiz-Perez V, Carter S, Jacobsen N, Burge S, Monk S et al. Mutations in ATP2A2, encoding a Ca2+ pump, cause Darier disease. Nature Genetics 1999; 21: 271-277.

Takagi A, Kamijo, Ikeda S. Darier disease. J Dermatol 2016; 3: 275-279.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor Anders Vahlqvist, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Marie Virtanen, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-11-17
Version: 5.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.