/
/

Dariers sjukdom

  • Diagnos: Dariers sjukdom
  • Synonymer: Keratosis follicularis

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-09-19
Version: 4.1

ICD-10

Q82.8E

Sjukdom/skada/diagnos

Dariers sjukdom (keratosis follicularis) är en ärftlig hudsjukdom som innebär att överhudens yttersta skikt är förtjockat kring hårsäcksmynningarna, samtidigt som hudcellerna tenderar att lossna från varandra på ett onormalt sätt så att huden blir skör. Hudbesvären uppträder vanligtvis i samband med puberteten men uppstår ibland tidigare.

Sjukdomen beskrevs första gången på 1800-talet av den franske hudläkaren Jean Darier. I amerikansk litteratur förekommer också benämningen Darier-Whites sjukdom.

Förekomst

I Sverige föds varje år ett till tre barn med anlag för att senare i livet utveckla Dariers sjukdom (incidens). Det totala antalet personer med sjukdomen uppskattas till 2 per 100 000 invånare (prevalens). Till det kommer ett okänt antal med ensidig (unilateral) eller fläckvis (nevoid) sjukdom.

Orsak till sjukdomen/skadan

Dariers sjukdom orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget för enzymet SERCA 2 (sarkoendoplasmatiskt retikel-Ca2+-ATPas). Detta enzym pumpar kalciumjoner genom cellmembranen i bland annat hudceller. Genen som styr bildningen av (kodar för) enzymet kallas ATP2A2 och är lokaliserad till kromosom 12 (12q23-q24.1). En närbesläktad gen orsakar Hailey-Haileys sjukdom. Vid båda sjukdomarna leder rubbningen i hudcellernas kalkomsättning sannolikt till att de för tidigt omvandlas till hornceller och tenderar att avstötas redan innan de nått hudytan.

En förändring i en av de två ATP2A2-generna är tillräcklig för att sjukdomen ska uppstå. Hälften av den normala mängden SERCA2-enzym räcker alltså inte för att upprätthålla en normal funktion i hudcellerna, åtminstone inte efter puberteten. Mycket talar för att det krävs ytterligare faktorer, exempelvis en ökning av vissa hormoner, för att enzymbristen ska ge sig till känna i form av hudsymtom.

Figur. Tvärsnitt och förstoring av hudparti

Figur. Tvärsnitt och förstoring av hudparti

Vid den fläckvisa formen av sjukdomen har mutationen i ATP2A uppstått i vissa av kroppens celler under fosterstadiet (somatisk mutation), och endast mindre hudområden omfattas därför av de typiska förändringarna.

Ärftlighet

Hos de flesta nedärvs sjukdomen autosomalt dominant. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Hos omkring 25 procent av dem som har sjukdomen har den uppkommit som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade genen vidare till sina barn.

Den fläckvisa formen med somatisk mutation är inte ärftlig, frånsett i de sällsynta fall då även enstaka könsceller bär på mutationen. Risken för detta är dock mycket liten.

Symtom

Symtomen visar sig vanligen i de tidiga ungdomsåren, men sjukdomen kan i sällsynta fall börja redan i barndomen eller långt senare i livet. Svårighetsgraden är varierande, från lätta hudsymtom till svåra besvär med sociala konsekvenser.

Hudsymtomen börjar som små förhårdnader i hudens yttersta lager, speciellt kring hårsäcksmynningarna. Det leder till bruna knottror, framför allt i ansiktet, mitt på bröstet och på ryggen. Efter hand flyter knottrorna samman och ger tjocka fjäll med en fuktig yta, som lätt kan infekteras med bakterier eller herpesvirus. Allvarligare former av akne, med smärtsamma knölar i huden (cystisk akne) förekommer. Hos vissa personer finns utslagen i begränsade hudområden, till exempel i pannan och på bröstet, medan de hos andra så småningom kan omfatta större delen av bålen, ljumskarna, armvecken, underbenen, halsen och nacken. Variationer i svårighetsgrad kan ses mellan personer med sjukdomen i samma familj.

Sjukdomens svårighetsgrad kan också variera över tid. Värme och fukt tenderar att förvärra utslagen, liksom UV-ljus eller mindre hudskador. Nästan alla med sjukdomen har små förhårdnade gropar i handflatorna och under fotsulorna samt oregelbundna sprickor i naglarna.

Hudförändringarna kan ha en obehaglig och socialt besvärande lukt, på grund av ökad bakteriehalt på huden. Utslagen kan också vara fuktiga och blodblandade. Ibland besväras man av att spottkörtlarnas utförsgångar i kindslemhinnan täpps till, vilket medför att öronspottkörteln (parotis) kan svullna akut.

Vid den närbesläktade Hailey-Haileys sjukdom är hudbesvären koncentrerade till armhålor och böjveck. Denna sjukdom ger mindre förhorning men mer påtaglig skörhet i huden.

Ibland förekommer också skelettmissbildningar, som till exempel små bencystor. Dessa behöver sällan åtgärdas.

Olika typer av neuropsykiatriska symtom är något vanligare hos personer med Dariers sjukdom.  

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån de typiska kännetecken som personer med Dariers sjukdom har, samt med hudprover. Analys av vävnadsprov från huden (hudbiopsi) visar oftast karaktäristiska förändringar i form av sönderfall av celler i överhuden (akantolys) och ökad hornbildning (hyperkeratos).

DNA-baserad diagnostik är möjlig men sällan nödvändig för att ställa diagnos. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, kan utföras om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns inte någon botande behandling utan insatserna inriktas på att lindra symtomen. Det viktigaste är att motverka hudinfektioner och den kraftiga förtjockningen av hornlagret.

Mjukgörande krämer har en viss lindrande effekt, men oftast krävs mer aktiva åtgärder för att motverka förhorningen. Effektivast är tablettbehandling med A-vitaminliknande läkemedel (retinoider), som verkar normaliserande på förhorningsprocessen. Dessa läkemedel kan dock ge allvarliga biverkningar varför förskrivningen är restriktiv. En gravid kvinna får aldrig behandlas med A-vitaminpreparat på grund av att retinoider ger allvarliga fosterskador. Om en graviditet planeras måste behandlingen med A-vitaminpreparatet avslutas minst ett, helst två, år före graviditeten, eftersom utsöndringen av vissa retinoider sker mycket långsamt. Andra lindriga, men likväl obehagliga, biverkningar är torr hud och torra slemhinnor samt lindrigt håravfall. Utvärtes behandling med retinoider ges ibland vid fläckvisa, mindre utbredda hudförändringar, men den kan, som biverkan, irritera huden.

Bakteriedödande behandling av vissa hudpartier är ofta nödvändig för att förebygga infektioner. Vid tecken på infektion krävs vanligen behandling med antibiotika. Utbredd herpesinfektion behandlas med antivirala läkemedel.

Om spottkörtlarnas utförsgångar täpps till är operation ibland nödvändig.

Vid uttalade hudsymtom i exempelvis ljumskar och armhålor bidrar ofta svettning till besvären. Hudinjektion med botulinumtoxin kan hämma svettningen under flera månader, vilket också förbättrar hudsjukdomen. I svåra fall behöver hudtransplantation göras. Annan kirurgisk behandling som kan övervägas är hudskrapning och behandling med laser.
De flesta med sjukdomen bör undvika sol och fuktig värme, eftersom det vanligtvis försämrar hudutslagen. I undantagsfall kan dock sol ha gynnsam effekt.

Ibland kan omgivningen behöva informeras om orsaken till hudförändringarna och sjukdomen inte är smittsam för att motverka isolering och sociala problem.

När sjukdomen redan är konstaterad hos andra familjemedlemmar finns ofta god kännedom om hur besvären varierar och hur man bäst sköter den praktiska hudvården. Ibland är sjukdomen så svår att den komplicerar vardagslivet, skolgången och yrkesvalet. Då är det betydelsefullt med psykologiskt och socialt stöd.

Praktiska tips

Det är bra att duscha ofta, men överdriven skrubbning kan leda till vätskande sår. Luftig klädsel och tyger som inte fastnar eller river sönder utslagen rekommenderas.

Resurser på riks-/regionnivå

Vid universitets- och regionsjukhusen finns kunskaper om diagnostik och behandling. På hudkliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala (adress se under rubriken Resurspersoner) finns sedan flera år en riksspecialistklinik för vissa typer av ärftligt betingade hudsjukdomar (gendermatoser).

Resurspersoner

Professor Anders Vahlquist, hudkliniken, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, fax 018-611 26 80, e-post anders.vahlquist@medsci.uu.se

Överläkare Marie Virtanen, hudkliniken, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, fax 018-611 26 80, e-post marie.virtanen@akademiska.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Iktyosföreningen, se under rubrik Handikapporganisation, anordnar vanligen seminariehelg en gång per år samt regionala träffar 2-3 gånger per år.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Personer med Dariers sjukdom är välkomna att vara med i Iktyosföreningen, adress se nedan. Personer med iktyos har delvis liknande hudsymtom som vid Dariers sjukdom.

Iktyosföreningen, Sturegatan 4 C (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 404 51, www.iktyos.se

Iktyosföreningen är indelad i 12 regioner med varsin kontaktperson. Information om regioner och kontaktpersoner finns på föreningens webbplats. Iktyosföreningens medlemstidning utkommer med tre nummer per år.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

I bland annat Storbritannien och USA arbetar forskargrupper för att öka förståelsen för hur den ärftliga förändringen orsakar hudsymtom. Forskningen kring nya behandlingsmetoder för Dariers sjukdom pågår runt om i världen och inriktas för närvarande på olika sätt att minska effekten av den sjukdomsorsakande mutationen på hudcellerna. På sikt är förhoppningen att bättre behandlingar med färre biverkningar ska kunna erbjudas.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Dariers sjukdom (artikelnr 2012/2012-8-18), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Ågrenska har ett särskilt material om hur det är att leva med sjukdomen som vuxen

Litteratur

Burge SM, Wilkinson D. Darier-White disease: a review of the clinical features in 163 patients. J Am Acad Dermatol 1992; 27: 40-50.

Celli A, Mackenzie DS, Zhai Y, Tu CL, Bikle DD, Holleran WM et al. SERCA2-controlled Ca²+-dependent keratinocyte adhesion and differentiation is mediated via the sphingolipid pathway: a therapeutic target for Darier’s disease. J Invest Dermatol 2012; 132: 1188-1195.

Gordon-Smith K, Jones LA, Burge SM, Munro CS, Tavadia S, Craddock N. The neuropsychiatric phenotype in Darier disease. Br J Dermatol 2010; 163: 515-522. 

Judge MR, Harper JI. Familial Darier’s disease with skeletal and neurological complications. Br J Dermatol 1991; 125: 51-52.

Kamijo M, Nishiyama C, Takagi A, Nakano N, Hara M, Ikeda S et al. Cyclooxygenase-2 inhibition restores ultraviolet B-induced downregulation of ATP2A2/SERCA2 in keratinocytes: possible therapeutic approach of cyclooxygenase-2 inhibition for treatment of Darier disease. Br J Dermatol 2012; 166: 1017-1022.

Leinonen PT, Hägg PM, Peltonen S, Jouhilahti EM, Melkko J, Korkiamäki T et. al. Reevaluation of the Normal Epidermal Calcium Gradient, and Analysis of Calcium Levels and ATP Receptors in Hailey-Hailey and Darier Epidermis. J Invest Dermatol 2009; 129: 1379-1387.

Macleod RI, Munro CS. The incidence and distribution of oral lesions in patients with Darier’s disease. Br Dent J 1991; 171: 133-136.

Sakuntabhai A, Ruiz-Perez V, Carter S, Jacobsen N, Burge S, Monk S et al. Mutations in ATP2A2, encoding a Ca2+ pump, cause Darier disease. Nature Genetics 1999; 21: 271-277.

Böcker

Vahlquist A. Kapitlet Hudsjukdomar i Genetiska sjukdomar. Ed: Nordenskjöld M. Liber 2011; 235-236.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: keratosis follicularis

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Anders Vahlquist, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-09-19
Version: 4.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.