/
/

Crouzons syndrom

  • Diagnos: Crouzons syndrom
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-10-22
Version: 5.0

ICD-10

Q75.1

Sjukdom/skada/diagnos

Crouzons syndrom tillhör gruppen medfödda kraniofaciala missbildningssyndrom och karaktäriseras av missbildningar i kraniet och ansiktsskelettet. Syndromet har fått sitt namn efter den franske neurologen Octave Crouzon, som beskrev det 1912.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns information om flera andra kraniofaciala missbildningssyndrom, som Aperts syndrom, Goldenhars syndrom, Pfeiffers syndromSaethre-Chotzens syndrom och Treacher Collins syndrom.

Förekomst

Ungefär 4 av 100 000 barn föds med Crouzons syndrom. Det innebär att det i Sverige föds 3-4 barn med syndromet varje år.

Orsak till sjukdomen/skadan

Crouzons syndrom orsakas av förändringar (mutationer) i en av två gener, antingen i FGFR2-genen eller i FGFR3-genen. FGFR2 är belägen på kromosom 10 (10q26), medan FGFR3 är lokaliserad till kromosom 4 (4p16.3). Generna är en mall för tillverkningen av (kodar för) fibroblast-tillväxtfaktor-receptor 2 respektive 3 (fibroblast growth factor receptor) och påverkar bildningen av FGFR-proteiner, som har stor betydelse bland annat för fostrets skelettutveckling.

Mutationerna vid Crouzons syndrom leder till en ökad produktion av proteiner (gain-of-function), medan mutationer annars oftast medför att produktionen minskar eller stängs av (loss-of-function). En ökad produktion av dessa proteiner innebär i sin tur att ett ökat antal celler blir benbildande och att skallbenen sluts för tidigt under fosterutvecklingen. När mutationen finns i FGFR3 medför den även mörkfärgning av armhålorna (acanthosis nigricans).

Mutationer i FGFR2 kan orsaka flera andra kraniofaciala missbildningssyndrom, till exempel Aperts och Pfeiffers syndrom. Det finns ännu ingen bra förklaring till varför en mutation i FGFR2 ibland medför Crouzons syndrom och ibland Aperts eller Pfeiffers syndrom.

Ärftlighet

Ärftlighetsgången är autosomal dominant, vilket innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir sannolikheten för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Hos något mer än hälften uppkommer Crouzons syndrom som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har låg risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina genom autosomal dominant nedärvning.

Symtom

Crouzons syndrom kan märkas redan vid födseln, men de synliga tecknen kan till en början vara obetydliga för att sedan förstärkas i takt med att barnet växer. Variationen i svårighetsgrad är stor, från lindriga utseendemässiga symtom till mycket allvarliga funktionella besvär, som påverkar andning, födointag, syn och hörsel.

Skallen hos ett nyfött barn består av många skallben, som är löst sammanfogade med elastiska sömmar (suturer). De gör det möjligt för skallen att växa i takt med att hjärnan växer. Vid Crouzons syndrom har det under fostertiden skett en för tidig slutning av sömmarna mellan vissa skallben (kraniosynostos). Detta gör att huvudet får en annorlunda form och att mellanansiktet och överkäken utvecklas dåligt. Avståndet mellan ögonen blir brett (hypertelorism) och ögonhålorna blir grunda, så att ögongloberna oftast skjuter fram mer än normalt. Svårighetsgraden varierar mycket.

Den för tidiga sammanväxningen av skallbenen, som har olika omfattning och ordningsföljd hos olika personer med syndromet, startar redan under fosterstadiet eller omedelbart efter födseln. Detta kan orsaka ett för högt tryck i hjärnan, som kan ge symtom i form av huvudvärk, kräkningar och aptitlöshet. Synnervsträdet (synnervspapillen) i ögonbotten kan svullna av ett förhöjt tryck i huvudet, detta kan upptäckas av en ögonläkare vid en synundersökning. Om tillståndet inte behandlas kan synnerven skadas och förtvina, vilket leder till synskada. Ökad mängd vätska i hjärnans hålrum (hydrocefalus) och lillhjärnsbråck (Chiaris missbildning) förekommer dessutom.

Vid blickriktning nedåt är inåtskelning (konvergerande strabism) vanligt, och ibland förekommer snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus). Många är närsynta eller långsynta på ena eller båda ögonen. Det kan också vara svårt att helt stänga ögonlocken, eftersom ögongloberna är så utstående. Detta kan i sin tur leda till att hornhinnan blir torr och inflammerad.

Hörselnedsättning är vanligt, orsakad av det för trånga utrymmet i den yttre örongången eller av missbildningar i mellanörat och nedsatt funktion i innerörat. När barn med Crouzons syndrom får infektioner i övre luftvägarna leder detta ofta till öroninflammation.

Tillväxten av mellanansiktet sker inte på normalt sätt. Därigenom blir utrymmet i de övre luftvägarna, svalget och näsan trångt, vilket kan påverka andningen, sväljningsförmågan och talet. Många har svårt att andas med stängd mun. Snarkning är vanligt, och ibland förekommer andningsuppehåll under sömnen (sömnapné).

Bristfällig tillväxt av tandbågen i överkäken gör att den blir kortare och smalare än normalt så att tänderna kommer att sitta tätt, och den smala tandbågen får gommen att verka hög. Den framträdande underkäken och den lilla överkäken ger ett underbett, som medför vissa svårigheter att bita av och tugga med. Läpp-, käk- och gomspalt förekommer i enstaka fall.

Äldre vuxna med Crouzons syndrom har oftast inte haft samma möjligheter att få de kraniofaciala missbildningarna opererade. Det finns därför vuxna med syndromet som lever under andra förutsättningar än dagens barn och unga vuxna med syndromet.

Diagnostik

Diagnosen kan ofta ställas direkt vid födseln eller inom barnets första levnadsår och baseras på de grunda ögonhålorna och utskjutande ögonen. Symtomen kan bli mer framträdande i takt med att den bristande tillväxten av mellanansiktet blir tydlig. Ibland är symtomen så lindriga att diagnosen ställs först i vuxen ålder.

I samband med att diagnosen ställs, så är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Genetisk vägledning omfattar information om sjukdomen och dess ärftlighetsgång, bedömning utifrån släktträdsanalys av sannolikheten för andra i familjen att insjukna samt information om diagnostik och behandling. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Läkare och föräldrar kan i samråd skicka foton för snabb bedömning till en särskild e-postadress; skallform.su@vgregion.se e-postadressen går till Kraniofaciala enheten, Plastikkirurgiska kliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg.

Behandling/åtgärder

Barn som får diagnosen Crouzons syndrom undersöks noga för att kontrollera hur andningen fungerar och att trycket i huvudet inte är förhöjt. Man kontrollerar också att ögonen inte skadas av att hornhinnan blir för torr. Det är viktigt att utan dröjsmål kontakta en kraniofacial enhet på ett universitetssjukhus för vidare utredning.

Alla barn med kraniofaciala missbildningar behandlas av ett särskilt kraniofacialt team, som utreder och planerar de olika operationer som kan bli aktuella. Från tidiga barnaår och upp till vuxen ålder går barn med syndromet igenom ett stort antal operationer av kranie- och ansiktsskelettet. Ingreppen kräver noggrann planering och kontroll i samverkan mellan flera olika specialister, som plastikkirurg, neurokirurg, narkosläkare, käkkirurg, öron-, näs- och halsläkare samt ögonläkare. Behandlingen syftar till både funktionella och utseendemässiga korrigeringar och planeras utifrån varje barns behov, med hänsyn bland annat till hur skelettet växer. Inför operationerna är det också mycket viktigt att ha kunskap om hur barnets andning fungerar.

Om barnet har hydrocefalus behövs shuntbehandling, som innebär att vätskan via ett dränagerör leds från hjärnans hålrum ner till buken. För att hjärnan ska få plats att växa och huvudet få en bättre form opereras sammanväxningarna av skallbenen tidigt, oftast vid sex månaders ålder. Skalloperationen kan i dag, på ett skonsamt sätt, underlättas av att metallfjädrar inopereras under huden mellan skallbenen. Operation av mellanansiktet, där man även kan korrigera ögonen, sker senare, oftast först när de permanenta tänderna kommit fram. Om de övre luftvägarna är mycket trånga och medför andningssvårigheter kan det för en del barn bli nödvändigt att göra någon typ av operation tidigare.

De barn som har svåra problem med andningen behöver andningshjälpmedel. Exempel på sådana är en så kallad CPAP-utrustning (continuous positive airway pressure), en andningsmask som pressar in luft genom näsan och håller luftvägarna öppna under sömnen. För de flesta minskar problemen med andningen när ansiktet växer eller efter operation av mellanansiktet. Barn som har stora andningssvårigheter kan ibland behöva en öppning på utsidan av halsen in till luftstrupen (trakeostomi), andningen sker sedan via en trakealkanyl som placeras i öppningen. En trakeostomi kan tas bort när andningsproblemen minskat.

Andningssvårigheter och missbildningar kan göra att en del barn har svårt att suga under spädbarns- och småbarnstiden. De kan då behöva sondmatas under en tid, eller matas med hjälp av en inopererad PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi). PEG är en liten öppning som går in genom bukväggen och in i magsäcken med en förslutningsbar del av plast så kallat ”knapp”. För att få hjälp med frågor kring kosten är det värdefullt att ha kontakt med en dietist. En logoped kan komplettera med råd om hjälpmedel som stimulerar barnets munmotorik för att underlätta matningen och talutvecklingen. PEG:en kan tas bort när matningsproblemen minskat.

Bettavvikelser såsom underbett och trångställning är vanligt förekommande. Många genomgår tandreglering (ortodonti) i kombination med käkkirurgi. Eftersom tänderna sitter trångt är det också viktigt med förebyggande tandvård och täta kontroller hos tandläkare/tandhygienist.

Det är vanligt att man behöver glasögon för att korrigera närsynthet eller översynthet och i vissa fall kan skelningskirurgi bli aktuell.

Öron och hörsel behöver regelbundet kontrolleras av en öronläkare. Vid upprepade infektioner i mellanörat kan risken för hörselnedsättning minskas genom att ett litet plaströr sätts in i trumhinnan för att leda bort vätska. En del kan få god hjälp av hörhjälpmedel.

Stödinsatser

Kraniofaciala operationer för dessa barn görs i så liten utsträckning som möjligt under de första skolåren, eftersom ansiktet fortfarande växer. Först i tonåren då ansiktsskelettet är färdigvuxet utförs större ansiktsingrepp. Det är viktigt att föräldrarna och närstående får psykologiskt stöd redan vid barnets födelse och därefter fortlöpande, eftersom barnets omvårdnadsbehov ibland kan vara stort. Personer med Crouzons syndrom behöver också själva ett psykologiskt och socialt stöd, med fokus på hur det är att leva med ett annorlunda utseende. Även om detta upplevs mycket olika, påverkar det ibland relationerna till jämnåriga, särskilt i tonåren.

Kirurgi i ansiktet ger ofta goda resultat men sker i de flesta fall i små steg under en längre period och den slutliga kirurgin kan behöva skjutas upp ända till övre tonåren. Inför ansiktsoperationerna behöver en ung person klargörande samtal med en psykolog för att få realistiska förväntningar. Psykologiskt stöd behövs även vid den känsliga tidpunkt då den aktiva operations- och behandlingsperioden närmar sig sitt slut och man ska börja leva sitt vuxna liv.

Prognosen för ansiktsoperationerna är god, eller till och med mycket god, men oavsett var i processen man lever är det bra för personen själv, syskon och föräldrar att möta andra med liknande erfarenheter.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Bedömning och operationer av kranium och ansiktsskelett görs av specialistteam vid Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg, och vid Kraniofacialt centrum, verksamhetsområdet plastikkirurgi och käkkirurgi, Akademiska sjukhuset i Uppsala. Specialister inom käkkirurgi och käkortopedi (ortodonti) deltar i planering inför och behandlingar av käkskelett och bett. Käkortopederna har också ansvaret för uppföljning av tillväxten i ansiktet och skallen från spädbarnstiden till vuxen ålder.

Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center. De är ett nationellt orofacialt kunskapscenter för ovanliga diagnoser och ett nationellt resurscenter för orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12 A, 413 90 Göteborg, tel 010-441 79 80,
e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Överläkare Eva Holmberg, Klinisk genetik, laboratoriemedicin, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 28 19 (sekr), e-post eva.holmberg@vll.se.

Docent, överläkare Daniel Nowinski, Kraniofacialt centrum, verksamhetsområde plastikkirurgi och käkkirurgi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post daniel.nowinski@akademiska.se.

Överläkare Robert Olsson, neurokirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post robert.olsson@vgregion.se.

Professor, övertandläkare Lars Rasmusson, specialistkliniken för käkkirurgi, odontologiska institutionen, Medicinaregatan 12 C, 413 90 Göteborg, tel 031-741 36 50, e-post lars.rasmusson@gu.se.

Övertandläkare Sara Rizell, specialistkliniken för ortodonti, odontologiska institutionen, Medicinaregatan 12 A, 413 90 Göteborg, tel 031-741 22 00, e-post sara.rizell@vgregion.se.

Docent, överläkare Peter Tarnow, Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post peter.tarnow@vgregion.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Intresseorganisationer

Kraniofaciala föreningen i Sverige, info@kraniofaciala.se, www.kraniofaciala.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se. Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Kraniofacialanätverket, ett nationellt nätverk som verkar för det psykosociala stödet till barn, unga och vuxna som lever med kraniofaciala missbildningar. www.kraniofacialanatverket.se/.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Nya, skonsamma operationsmetoder med fjäderteknik utvecklas vid Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentation (Nyhetsbrev) från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska.
De går att läsa och ladda ner på www.agrenska.se eller beställa: Ågrenska, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se.
Kraniofaciala missbildningar, nr 356 (2009)
Kraniofaciala missbildningar livsperspektivet, nr 296 (2007)

Ågrenska har också ett särskilt material om hur det är att leva med dessa syndrom som vuxen.

Ett annat ansikte – av journalisten Anna Lytsy, med fem berättelser om hur det är att växa upp med ett annorlunda utseende (2006). Boken kan beställas från Mun-H-Center (MHC förlag), www.mun-h-center.se.

”Kraniofaciala missbildningar” (2012), en broschyr från Sahlgrenskas kraniofaciala enhet som kan laddas ner;
www.kraniofaciala.se/images/documents/Sahlgrenska_kraniofaciala_missbildningar_2012.pdf.

På Kraniofacialt Centrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala finns mer information och broschyren ”Föräldrainformation om Skallmissbildningar och kraniofaciala syndrom” (2013), som kan laddas ner; www.akademiska.se/Global/Neuro/Plastikkirurgi%20och%20k%C3%A4kkirurgi/Dokument/KfC/1311_kraniebroschyr_web.pdf.

Litteratur

Buchanan EP, Xue AS, Hollier LH Jr. Craniofacial syndromes. Plast Reconstr Surg 2014 Jul;134(1): 128e-153e.

Cohen MM, Kreiborg S. Birth prevalence studies of the Crouzon syndrome: comparison of direct and indirect methods. Clin Genet 1992; 41: 12-15.

Cunningham ML, Seto ML, Ratisoontorn C, Heike CL, Hing AV. Syndromic craniosynostosis: from history to hydrogen bonds. Orthod Craniofac Res 2007; 10: 67-81.

Davis C, Lauritzen C. “Spectaclesplasty” periorbital rotation advancement in Crouzon syndrome. J Craniofac Surg 2008; 19: 652-658.

Dunaway DJ1, Britto JA, Abela C, Evans RD, Jeelani NU. Complications of frontofacial advancement. Childs Nerv Syst. 2012 Sep;28(9): 1571-1576.

Gray TL, Casey T, Selva D, Anderson PJ, David DJ. Ophthalmic sequelae of Crouzon syndrome. Ophthalmology 2005; 112: 1129-1134.

Juberg RC, Chambers SR. An autosomal recessive form of craniofacial dysostosis (the Crouzon syndrome). J Med Genet 1973; 10: 89-93.

Reardon W, Winter RM, Rutland P, Pulleyn LJ, Jones BM, Malcolm S. Mutations in the fibroblast growth factor receptor 2 gene cause Crouzon syndrome. Nat Genet 1994; 8: 98-103.

Rollnick BR. Germinal mosaicism in Crouzon syndrome. Clin Genet 1988; 33: 145-150.

Shetye PR, Kapadia H, Grayson BH, McCarthy JG. A 10-year study of skeletal stability and growth of the midface following Le Fort III advancement in syndromic craniosynostosis. Plast Reconstr Surg 2010; 126: 973-981.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: crouzon syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: FGFR-related craniosynostosis syndromes

Orphanet (europeisk databas) 
www.orpha.net 
Sökord: Crouzon disease, Crouzon craniofacial dysostosis

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor Claes Lauritzen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Peter Tarnow, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-10-22
Version: 5.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.