-
Diagnos:
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom
-
Synonymer:
Creutzfeldt-Jakob disease, CJD
Innehåll
Publiceringsdatum: 2011-11-09
Version: 3.0
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (Creutzfeldt-Jakob Disease, CJD) tillhör gruppen prionsjukdomar. Dessa sjukdomar kallas även transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE), vilket beskriver några av sjukdomarnas karaktäristiska kännetecken. De är överförbara (transmissibla) hjärnsjukdomar (encefalopatier), där hjärnan vid mikroskopisk undersökning uppvisar tvättsvampsliknande (spongiforma) förändringar. Prionsjukdom kan uppkomma sporadiskt (utan känd bakomliggande orsak), nedärvas eller vara överförd. Samtliga former är dödliga. Den vanligaste formen av prionsjukdom hos människa är sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (sCJD).
Symtombilden vid sCJD domineras av en fortskridande demens. Andra vanliga neurologiska symtom är ofrivilliga ryckningar (myoklonier) samt balans- och gångsvårigheter.
Sjukdomen beskrevs på 1920-talet och har fått sitt namn efter två tyska läkare, Hans-Gerhard Creutzfeldt och Alfons Maria Jakob.
Den under senare tid mest uppmärksammade prionsjukdomen är variant CJD (vCJD). Sjukdomen upptäcktes i Storbritannien i mitten av 1990-talet och är nära besläktad med bovin (som har att göra med nötkreatur) spongiform encefalopati (BSE), även kallad galna ko-sjukan. Sannolikt har de människor som drabbats av vCJD ätit produkter från nötkreatur med BSE.
Sedan 1998 är alla misstänkta fall av prionsjukdom anmälningspliktiga. Anmälan görs till Smittskyddsinstitutet.
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom förekommer över hela världen. Cirka 85 procent av alla fall anses uppstå sporadiskt (sCJD), och av övriga är majoriteten ärftliga. I Sverige diagnostiseras 10-15 personer med sjukdomen varje år. Detta motsvarar 1-2 personer per miljon invånare årligen, vilket överensstämmer med förekomsten i andra länder. Sporadisk CJD är lika vanlig hos kvinnor som hos män. I Sverige finns familjer med nedärvd prionsjukdom, däremot finns inga kända fall av överförd CJD.
Det finns, framför allt i nervceller, ett så kallat prionprotein. Prionsjukdomar anses bero på att detta protein antar en felaktig form (felveckas) och därmed får förändrade och skadliga egenskaper. Felveckat protein kan inte brytas ned på normalt sätt utan ansamlas i hjärnvävnaden. Nervcellerna dör successivt, och efter hand förstörs allt fler av hjärnans funktioner. Prionproteinets normala funktion är inte fullständigt känd.
Sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom
Vid sCJD uppstår sjukdomen spontant. Orsaken till den uppkomna förändringen hos prionproteinet är ännu okänd.
Ärftlig Creutzfeldt-Jakobs sjukdom
Omkring 15 procent av alla med CJD anses ha en ärftlig form av sjukdomen, familjär Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (fCJD). Den orsakas då av en mutation i prionproteingenen (PRNP) på kromosom 20 (20pter-p12). Många olika mutationer är kända. Det är inte känt varför dessa mutationer leder till sjukdom. Det troligaste är att mutationerna gör att prionproteinet får en ökad benägenhet att anta den felveckade och sjukdomsframkallande formen.
Vissa mutationer är vanligare i vissa befolkningsgrupper, men någon sådan särskild mutation är inte känd i Sverige.
Mutationer i prionproteingenen kan även leda till två andra prionsjukdomar, Gertsmann-Sträussler-Scheinkers (GSS) syndrom och fatal familjär insomnia (FFI). Vid GSS ses främst balans- och gångstörningar tidigt i sjukdomsförloppet, och vid FFI är det första typiska symtomet sömnstörningar.
Överförd Creutzfeldt-Jakobs sjukdom
Överförd CJD kan delas in i två undergrupper, beroende på hur sjukdomen förvärvats. Den ena formen kallas iatrogen Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (iCJD), vilket innebär att sjukdomen har överförts vid sjukvårdande behandling. Den andra formen benämns variant Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD) och anses bero på att de personer som drabbats ätit produkter från nötkreatur med BSE. De överförbara formerna har en varierande inkubationstid, som i vissa fall kan vara mycket lång, ibland flera decennier.
Drygt 400 fall av iCJD är hittills kända i världen. Så gott som samtliga som insjuknat har fått behandling med vävnad (hårda hjärnhinnan eller hypofysen) som tagits tillvara från avlidna personer med CJD. Ett par fall där sjukdomen överförts via transplantat av hornhinna är också kända. Hypofysextrakt har tidigare använts för att producera tillväxthormon (GH) och gonadtropiner (FSH). Orsaken till att sjukdomen överfördes var att vävnaden innehöll skadligt prionprotein. Numera framställs de aktuella hormonerna genom så kallad rekombinant teknik, vilket innebär att man inte använder vävnad från människa. I Sverige finns inga kända fall av iatrogent överförd CJD.
Variant CDJ beskrevs för första gången i Storbritannien 1996. Sjukdomen skiljer sig på flera sätt från övriga former av CJD. Majoriteten av dem som insjuknat har varit i 30-årsåldern eller yngre. De har haft en något annorlunda symtombild och en väsentligt längre sjukdomstid. Hittills har 226 fall av vCJD rapporterats i världen (maj 2011), majoriteten av dessa från Storbritannien. Genom omfattande åtgärder för att förhindra BSE har antalet nya fall av vCJD avsevärt minskat. I Sverige finns inga personer med denna form av sjukdomen diagnostiserade.
Historiskt har ytterligare en överförbar prionsjukdom beskrivits. I början av 1950-talet rapporterades en sjukdom som kom att kallas kuru hos Fore-folket på Nya Guinea. Det visade sig senare att även denna sjukdom var orsakad av ett felveckat prionprotein. Sjukdomen antas ha överförts genom rituell kannibalism. Denna ritual förbjöds i slutet av 1950-talet.
Det finns inga uppgifter som styrker att den sporadiska formen kan överföras genom blodtransfusion. Däremot finns tre säkerställda fall av vCDJ överförd genom blodtransfusion (maj 2011).
Den ärftliga formen (fCJD) ärvs genom autosomal dominat nedärvning. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.
De flesta mutationer har en hög penetrans, vilket innebär att i princip alla som ärvt mutationen kommer att insjukna. Även om samma mutation ofta leder till liknande symtom inom en familj finns en stor variation i sjukdomssymtom och förlopp både inom och mellan familjer.
Symtomen, och tidpunkten för när de först visar sig, varierar något mellan de olika sjukdomsformerna. Vid sCJD uppträder de första tecknen i regel i 60-70-årsåldern. Förloppet är snabbt och leder oftast till döden inom tolv månader. Symtomen vid fCJD uppträder vanligen i 30- till 50-årsåldern, och sjukdomsförloppet är oftast långsammare. Vid vCJD har de som insjuknat i allmänhet varit i 30-årsåldern eller yngre. Symtombilden och förloppet vid vCJD skiljer sig från övriga former av prionsjukdom.
De första symtomen vid sCJD är vaga och svårtolkade och kan utgöras av sömnsvårigheter, trötthet och depression. Därefter sker vanligen en snabb försämring, både vad gäller befintliga symtom och uppkomst av nya. Tilltagande synpåverkan kan förekomma, liksom snabbt försämrad balans och fumlighet. Hos många förekommer plötsliga muskelryckningar i hela kroppen (myoklonier). Oavsett hur de första symtomen yttrar sig framträder förr eller senare en tilltagande demens. Personer med sCJD försämras vanligen snabbt, blir sängbundna och får svårt att tala och äta.
Det finns en naturligt förekommande genetisk variation i prionproteingenen, som tycks påverka känsligheten för att drabbas av CJD och även påverkar symtomen. En variation i de biokemiska egenskaperna hos det felveckade prionproteinet finns, vilket också påverkar symtombilden.
Det är viktigt att utesluta andra sjukdomar, särskilt de som är behandlingsbara.
Kombinationen av symtom kan ge misstanke om CJD, som sedan kan stärkas genom olika undersökningar. Till hjälp för att ställa diagnos finns internationella diagnoskriterier för de olika formerna av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (uppdaterade i januari 2010 av WHO), se www.cjd.ed.ac.uk/criteria.htm.
Magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan är viktig i utredningen vid misstänkt prionsjukdom och bör utföras även om denna kräver narkos. MR är bättre än datortomografi (DT, skiktröntgen) för att utesluta andra sjukdomar.
Undersökning av ryggvätska för att påvisa proteinet 14-3-3 och mäta nivån av tau-proteinet kan vara av diagnostiskt värde. Resultaten måste dock bedömas i relation till övriga resultat, eftersom proteinerna kan påvisas i ryggvätskan även vid andra neurologiska sjukdomar.
Undersökning av hjärnans aktivitet med elektroencefalogram (EEG) kan visa en karaktäristisk bild.
De ovan beskrivna undersökningarna kan behöva utföras vid upprepade tillfällen, eftersom förändringarna kan variera under sjukdomsförloppet.
DNA-analys av prionproteingenen görs för att utesluta ärftlig form av sjukdomen.
Samtliga undersökningar är viktiga i utredningen av en person med misstänkt CJD, men helt säker diagnos kan endast fastställas med undersökning av vävnadsprov från hjärnan (neuropatologisk undersökning).
Vid neuropatologisk undersökning är det mest karaktäristiskt, vid samtliga former av sjukdomen, med de spongiforma förändringar som förekommer i hjärnans grå substans. Därutöver finns bortfall av nervceller och ett ökat antal stödjeceller. I de flesta fall kan även en ansamling av felveckat prionprotein påvisas.
För att särskilja de olika formerna krävs undersökning av hjärnvävnad i kombination med biokemisk och genetisk analys.
Enligt Förordning om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar (SFS 1998:58) är CJD och annan besläktad human spongiform encefalopati anmälningspliktig. Närmare information kan ges av Smittskyddsinstitutet och/eller Socialstyrelsen (se under Informationsmaterial SOSFS 2000:11).
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter för Blodverksamhet (SOSFS 2009:28 Bilaga 5) får en biologisk släkting till en person med Creutzfeldt-Jakobs sjukdom bara godkännas som blodgivare om det går att utesluta en ärftlig form av sjukdomen. Det innebär att det krävs en genetisk undersökning av prionproteingenen hos personer med säkerställd diagnos för att biologiska släktingar ska kunna vara blodgivare.
Testning av anlagsbärare vid den ärftliga formen. För biologiska släktingar till en person med konstaterad ärftlig form av CJD finns möjlighet att undersöka om man bär på det förändrade arvsanlaget eller inte (presymtomatiskt test). Om testet påvisar en mutation ger det däremot inte svar på när sjukdomen kommer att visa sig. Presymtomatiskt test kan erbjudas vid de kliniskt genetiska avdelningarna på landets universitetssjukhus i kombination med samtal med en genetisk vägledare.
En person som misstänks ha CJD bör utredas på en neurologisk klinik. Det är viktigt att så snart som möjligt ställa en sannolik diagnos.
Det finns för närvarande ingen behandling som kan bromsa eller bota sjukdomen. Insatserna koncentreras i stället på att lindra symtomen och ge en god omvårdnad. Tilltagande sväljningssvårigheter kan göra det omöjligt för personer med sjukdomen att äta vanlig mat. Näringen kan då i stället ges via ett blodkärl (intravenöst) eller via sond i näsan. Ett annat alternativ är att näringen tillförs via PEG, en operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen (perkutan endoskopisk gastrostomi).
I vissa fall kan personer med sjukdomen vårdas hemma med extra hemsjukvårdsinsatser. Andra försämras dock så snabbt att de inte kan återvända till hemmet och behöver i stället palliativ vård, till exempel på hospice. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att den sista tiden blir så trygg och smärtfri som möjligt.
Det psykologiska och sociala omhändertagandet har stor betydelse under hela sjukdomsförloppet, både för den som är sjuk och för de närstående. Det är viktigt att såväl personer med sjukdomen som de närstående får det stöd de behöver.
En person med misstänkt Creutzfeldt-Jakobs sjukdom får inte vara blodgivare eller organdonator. Det är viktigt att känna till att kontakt i en vårdsituation eller inom familjen aldrig har visat sig innebära någon risk för överföring av sjukdomen.
--
Neurologiska kliniker vid region- och universitetssjukhus kan göra utredningar vid misstanke om diagnosen.
Avdelningen för beredskap, Smittskyddsinstitutet, 171 82 Solna, tel 08-457 23 00.
Docent Karl Ekbom, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 826 55, e-post karl.ekbom@karolinska.se
Överläkare Anders von Heijne, röntgenavdelningen, Danderyds sjukhus, tel 08-123 568 71, e-post anders.vonheijne@ds.se
Professor Caroline Graff, Genetiska enheten M51, geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 83 19, e-post caroline.graff@ki.se
Mikrobiolog Anna-Lena Hammarin, avdelningen för beredskap, Smittskyddinstitutet, 171 82 Solna, tel 08-457 26 56, e-post anna-lena.hammarin@smi.se
Epidemiolog Sofie Ivarsson, avdelningen för beredskap, Smittskyddsinstitutet, 171 82 Solna, tel 08-457 23 69, e-post sofie.ivarsson@smi.se
Professor emeritus P O Lundberg, Neurocentrum, Akademiska Sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 50 26, e-post po.lundberg@neuro.uu.se
Docent Inger Nennesmo, Klinisk patologi/cytologi F 46, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 878 46, e-post inger.nennesmo@karolinska.se
Docent Åke Sidén, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post ake.siden@karolinska.se
Överläkare Anne Zachau, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post anne.zachau@karolinska.se
--
NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, fax 08-24 13 15, e-post nhr@nhr.se, www.nhr.se
Demensförbundet, Lundagatan 42 A 5tr, 117 27 Stockholm, tel 08-658 99 20, fax 08-658 60 68, e-post rdr@demensforbundet.se, www.demensforbundet.se
I England finns en organisation för stöd till anhöriga till personer med Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, www.cjdsupport.net
--
--
Informationsfoldern Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (artikelnr 2011-10-27), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Smittskyddsinstitutet, SMI, har information om Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och statistik över sjukdomen, www.smi.se
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av misstänkt eller konstaterad Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och annan besläktad human spongiform encefalopati (SOSFS 2000:11), www.socialstyrelsen.se/sosfs/2000-11
Hygienrekommendationer vid Creutzfeldt-Jakobs sjukdom inom hälso- och sjukvård, utarbetade vid sjukhuset i Örebro och Östergötlands län, finns i pdf-format på www.orebroll.se/Files-sv/USO/Kliniker_enheter/Laboratoriemedicin/SmittHyg/Hyg_doc/CJD%202005.pdf
Balen AH, Lumholtz IB. Consensus statement on the bio-safety of urinary-derived gonadotrophins with respect to Creutzfeldt-Jakob disease. Human Reprod 2005; 20; 2994-2999.
Brown P, Brandel JP, Preece M, Sato T. Iatrogenic Creutzfeldt-Jakob disease. The waning of an era. Neurology 2006; 67: 389-393.
Chitravas N, Jung RS, Kolskey DM, Blevins JE, Gambetti P, Leigh RJ et al. Treatable neurological disorders misdiagnosed as Creutzfeldt-Jakob disease. Ann Neurol 2011; 70: 437-444.
Doi Y, Yokoyama T, Sakai M, Nakamura Y. Creutzfeldt-Jakob disease mortality in Japan, 1979-2004: analysis of national death certificate data. J Epidermiol 2007; 17: 133-139.
Ludewigs H, Zuber C, Vana K, Nikles D, Zerr I, Weiss S. Therapeutic approaches for prion disease. Expert Rev Anti Infect Ther 2007; 5: 613-630.
Lundberg PO. Creutzfeldt-Jakob disease in Sweden. J Neurol Neurosurg Psychiatry 1998; 65: 836-841.
Lundberg PO. Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och andra prionsjukdomar: Nuläget. Läkartidningen 2001; 98: 19-24.
Mahillo-Fernandez I, de Pedro-Cuesta J, Bleda MJ, Cruz M, Mölbak K, Laursen H et al. Surgery and risk of sporadic Creutzfeldt-Jakob disease in Denmark and Sweden: Registry-based Case-Control Studies. Neuroepidemiology 2008; 31: 229-240.
Meissner B, Kortner K, Bartl M, Jastrow U, Mollenhauser B, Schroter A et al. Sporadic Creutzfeldt-Jakob disease: magnetic resonance imaging and clinical findings. Neurology 2004; 63: 450-456.
Norrby E. På prionfronten mycket nytt. Läkartidningen 2010; 18: 1218-1224.
Norrby E. Prions and proteinfolding dieases. J Intern Med 2011; 270: 1-14.
Puopolo M, Ladogana A, Vetrugno V, Pocchiari M. Transmission of sporadic Creutzfeldt-Jakob disease by blood transfusion: risk factor or possible bias. Transfusion 2011; 51: 1556-1566.
Shiga Y, Satoh K, Kitamoto T, Kanno S, Nakashima I, Sato S et al. Two different clinical phenotypes of Creutzfeldt-Jakob disease with a M232R substitution. J Neurol 2007; 254: 1509-1517.
Van Dorsselaer A, Carapito C, Delalande F, Schaeffer-Reiss C, Thierse D, McNair DS et al. Detection of prion protein in urine-derived injectable fertility products by a targeted proteomic approach. PLoS One 2011 Mars 23; 6: e17815.
Zerr I, Brandel J-P, Masullo C, Wientjens D, de Silva R, Zeidler M et al. European surveillance on Creutzfeldt-Jakob disease: a case-control study for medical risk factors. J Clin Epidemiol 2000; 53: 747-754.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: Creutzfeldt-Jakob disease
GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1229/
The National Creutzfeldt-Jakob Disease Surveillance Unit, www.cjd.ed.ac.uk
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Revidering av faktaunderlaget har gjorts av professor Caroline Graff, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, mikrobiolog Anna-Lena Hammarin, Smittskyddsinstitutet i Solna, överläkare Anders von Heijne, Danderyds sjukhus i Stockholm, professor emeritus P O Lundberg, Akademiska sjukhuset i Uppsala, docent Inger Nennesmo, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och överläkare Ann Zachau, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2011-11-09
Version: 3.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.