/
/

Cornelia de Langes syndrom

  • Diagnos: Cornelia de Langes syndrom
  • Synonymer: Brachmann-de Langes syndrom, de Langes syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 5.2

ICD-10

Q87.1C

Sjukdom/skada/diagnos

Cornelia de Langes syndrom kännetecknas av medfödda missbildningar, kortväxthet, utvecklingsstörning och ett speciellt utseende. Det beskrevs första gången 1933 av barnläkaren Cornelia de Lange i Amsterdam.

Förekomst

I USA räknar man med att syndromet förekommer hos ett barn per 10 000 - 30 000 födda. I en studie från Storbritannien anges att av 40 000 - 100 000 nyfödda har ett barn Cornelia de Langes syndrom. Antalet personer med syndromet i Sverige är okänt.

Orsak till sjukdomen/skadan

Syndromet beror oftast på en förändring (mutation) av ett arvsanlag (gen) på korta armen av kromosom 5 (5p13.2). Genen har beteckningen NIPBL (Nipped-B-Like) och styr bildningen av (kodar för) proteinet delangin. Hos cirka 60 procent har man påvisat en mutation i NIPBL.

Mutationer i två andra gener har beskrivits som orsak till lindriga former av Cornelia de Langes syndrom. Genen SMC1A på X-kromosomen (Xp11.22-p11.21) är muterad hos cirka 5 procent. Den andra genen är SMC3 på långa armen av kromosom 10 (10q25), som är muterad hos färre än 1 procent av personerna med syndromet. Samtliga gener har betydelse för uppbyggnaden av proteinkomplex (kohesiner) som reglerar uppdelningen av kromosomerna vid celldelning.

Ärftlighet

Cornelia de Langes syndrom nedärvs autosomalt dominant vid mutation i NIPBL- och SMC3-generna samt X-kromosombundet vid mutation i SMC1A-genen.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. Detta är extremt ovanligt och förekommer hos mindre än en procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den heller inte vidare.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Hos de flesta uppkommer syndromet som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn. Nedärvningsmönstret blir då autosomalt dominant. I några enstaka familjer finns fler än ett barn med syndromet. Det kan då finnas fler än ett ägg eller en spermie med mutationen, vilket kallas gonadal mosaicism. Upprepningsrisken är då förhöjd.

Vid den X-bundna formen varierar upprepningsrisken beroende på om mutationen är nedärvd och vilken förälder som i så fall bär på anlaget.

Symtom

De viktigaste kännetecknen vid Cornelia de Langes syndrom är låg födelsevikt, ökad behåring, tillväxthämning, speciella ansiktsdrag, korta armar och ben med speciella underarms- och handmissbildningar samt olika grad av motorisk utvecklingsförsening och intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning). Barnen har vissa gemensamma utseendemässiga drag, som litet huvud (mikrocefali), lågt sittande öron, stort avstånd mellan överläpp och näsa, smala läppar med nedåtgående mungipor, kort uppåtvänd näsa och högt gomvalv eller kluven gom. Den ökade behåringen (hirsutism) finns på rygg, skuldror, öron, armar och ben. Hårlinjen i panna och nacke är oftast låg, ögonfransarna är långa och ögonbrynen är markerade (hos äldre buskiga) och sammanväxta. Händerna och fötterna är små (25 procent av barnen har mer eller mindre omfattande hand- och/eller armmissbildningar), andra och tredje tån är ofta sammanväxta (syndaktyli). Hos pojkarna är det vanligt att testiklarna inte har vandrat ned i pungen (kryptorkism). De flesta är uttalat kortväxta. Det är också vanligt att personer med syndromet har hes röst.

Andra, mer ovanliga, kännetecken är kort hals, cylindrisk bål och marmorerad hud (cutis marmorata).

Missbildningar i mag-tarmkanalen är vanliga och kan orsaka stora problem. Bråck i matstrupen medför en ökad risk att magsäckens innehåll kommer tillbaka till matstrupen (gastroesofageal reflux), vilket kan innebära svåra smärtor och leda till inflammation i matstrupen (esofagit). Refluxen kan vara en av anledningarna till de andningsproblem som är vanliga i nyföddhetsperioden och till matningsproblem under första levnadsåret. Refluxen kan också förorsaka ökad infektionsbenägenhet i framför allt luftvägarna. Uppstötningar och kräkningar innebär bland annat ökad risk för frätningsskador på tänderna (tanderosioner) och karies. Tidig upptäckt och behandling av gastroesofageal reflux kan på ett dramatiskt sätt förbättra livskvaliteten för barnet och familjen.

Ungefär 25 procent av barnen har missbildningar av hjärtat, varav de vanligaste är kammar- och förmaksseptumdefekt (ASD, VSD), pulmonalisstenos, underutvecklad vänsterkammare samt Fallots tetrad (ett kombinationsfel).

Ungefär 25 procent av barnen har epilepsi.

En annan, ofta förbisedd, svårighet hos barnet är hörselnedsättning av olika grad, som finns hos nästan 80 procent. Hos nästan hälften beror det på att nervsystemet inte kan fortleda ljudimpulser (sensorineural hörselskada).

Många har också synproblem på grund av närsynthet (myopi). Det är vanligt med ögondarr (nystagmus), som innebär att båda ögonen samtidigt rör sig sakta åt ett håll för att sedan snabbt återgå till mittläget. Hängande ögonlock (ptos) kan ge synproblem. Många har problem med trånga tårkanaler, vilket gör att ögonen klibbar igen.

Hos en del är de yttre könsorganen underutvecklade. Bristande produktion av könshormoner med dålig pubertetsutveckling förekommer.

De flesta har liten underkäke och tänderna är små och sitter glest. Öppet bett och gomspalt ses ibland. Det är också vanligt att personer med syndromet gnisslar tänder.

Även om barnen liknar varandra utseendemässigt är det en mycket större variation i barnens utveckling än man tidigare trott, alltifrån lindrig till svår utvecklingsstörning. De flesta har dock en svår utvecklingsstörning. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. De har svårare att lära in och sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer samt att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Utvecklingsstörning medför försenad språkutveckling och allmänt försenad utveckling av grov- och finmotorik.

Under senare tid har man börjat dela upp Cornelia de Langes syndrom i två typer. Typ I är den typiska formen, som oftast diagnostiseras direkt vid födseln och innebär en svår utvecklingsstörning. Typ II är en betydligt lindrigare form, som oftast inte diagnostiseras förrän efter 2-3 års ålder.

Några barn har autismliknande symtom, som ofta minskar med stigande ålder. Självskadande beteende kan också förekomma. Ibland har barnen en smärtsam gastroesofageal reflux eller andra smärtsamma tillstånd (se ovan), som bidrar till beteendeavvikelsen eller självdestruktiviteten.

Diagnostik

Diagnosen Cornelia de Langes syndrom ställs utifrån karaktäristiska kännetecken i utseendet och den samlade bilden av symtom (se under rubriken Symtom). Om kännetecknen är vaga, kan det ibland vara svårt att med säkerhet ställa diagnosen. En kromosomundersökning bör göras för att utesluta kromosomavvikelser som kan ge liknande symtom (som partiell trisomi 3q). Andra diagnoser som också kan misstänkas är 2q31-deletionssyndromet, fetalt alkoholsyndrom (FAS) samt Fryns syndrom.

DNA-analys kan ofta bekräfta diagnosen. Foster- och embryodiagnostik är möjlig om mutationen i familjen är känd.

I samband med att diagnosen ställs bör föräldrarna erbjudas genetisk information och vägledning.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu inte någon botande behandling, utan insatserna inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna. Många barn behöver andningshjälp i nyföddhetsperioden och sondnäring under första levnadsmånaden. Det krävs oftast stöd av en logoped och/eller dietist för att få igång matningsrutiner och tillväxt.

Eftersom barnen ofta har ytterligare funktionsnedsättningar behöver de många gånger kontakt med specialister inom handkirurgi, barnkardiologi och barnkirurgi. Undersökning av en mag-tarmspecialist kan behövas för att utreda reflux. Om barnet har reflux kan symtomen lindras med mediciner mot magsår och magkatarr (av typen histamin-2-receptorantagonister eller protonpumpshämmare). En del barn behöver få en så kallad knapp eller PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi, som är en operativt åstadkommen direktförbindelse genom bukväggen till magsäcken. Ibland behöver större operationer utföras, till exempel konstgjord övre magmun, kallad Nissenfundoplikation.

Syn och hörsel bör kontrolleras regelbundet. En del barn behöver glasögon. Nedhängande ögonlock kan ibland behöva opereras.

Barnen bör tidigt komma i kontakt med en barntandvårdsspecialist för utredning. Avsaknad av tandanlag kan kräva särskild uppföljning och planering. Barnen är ofta överkänsliga i och runt munnen, vilket försvårar tandhygienen. De flesta med syndromet behöver förstärkt tandvård i form av fluorbehandling och hjälp med munhygienen, speciellt som den uttalade gastroesofageala refluxen medför ökad risk för frätskador på tänderna. Risk för hål i tänderna (karies) och andra tandskador gör att barnen regelbundet behöver följas upp. Det är viktigt med information om eventuella hjärtfel till behandlande tandläkare, eftersom vissa hjärtfel medför en ökad risk för infektioner i hjärtat vid ingrepp i munnen. Förebyggande behandling med antibiotika kan då behövas.

Utöver kontakt med olika specialister behöver barnet tidiga habiliteringsinsatser som också innefattar syn- och hörselhabilitering. I habiliteringsteamet ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Familjen kan behöva hjälp med samordningen av olika insatser.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets omgivning. För att utveckla barnets möjlighet att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans och med alternativa och kompletterande kommunikationsvägar (AKK). Barnets kognitiva och motoriska utveckling stimuleras via leken och i dagliga aktiviteter. Eftersom barn med Cornelia de Langes syndrom ofta är mycket känsliga till sin läggning samt kan ha autismliknade symtom är de beroende av en lugn och strukturerad miljö och tillgång till specialpedagogisk kompetens. Personer i omgivningen bör vara uppmärksamma på att smärtreaktioner ibland kan leda till olika beteendeavvikelser.

Föräldrar och syskon kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också erbjudas detta fortlöpande utifrån ålder och mognad.

Ett nära samarbete sker med kommunen, som kan erbjuda olika former av insatser för att underlätta familjens vardagsliv, till exempel avlösning i form av personlig assistans, kontaktfamilj eller korttidsboende.

I vuxen ålder behövs fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Det är viktigt för personer i omgivningen att känna till att stresskänslighet och beteendeavvikelser som reaktion på smärta även kan finnas hos vuxna med syndromet.

Praktiska tips

Svenska Cornelia de Lange-föreningen kan lämna tips om hur vardagen kan underlättas. Kontaktperson är Cecilia Schrewelius (adress se under rubriken Handikapporganisation).

Resurser på riks-/regionnivå

Barn med Cornelia de Langes syndrom behöver oftast nyföddhetsvård på läns- eller universitetssjukhus. Även senare under barn- och ungdomstiden kan experthjälp på riks- eller regionnivå krävas på grund av att barnen ofta har ytterligare funktionshinder.

Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se

Resurspersoner

Docent Britt-Marie Anderlid, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 7000, e-post britt-marie.anderlid@karolinska.se

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se

Psykolog Ylva Hermansson, Magnebergsvägen 8, 121 33 Enskededalen, tel arbetet 08-775 76 00 eller 08-775 76 19, e-post ylva.hermansson@sll.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Verksamheten, som är förlagd till Göteborg, vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt små och mindre kända handikappgruppers behov. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Cornelia de Lange Sällskapet Sverige, e-post kontakt@cdls.se, www.cdls.se

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

I USA finns CdLS Foundation, 302 West Main Street, Avon, CT 06001, www.cdlsusa.org

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

Genetisk forskning pågår i bland annat USA, England och Frankrike för att kartlägga övriga gener med betydelse för syndromet.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentation från Ågrenska om Cornelia de Langes syndrom, nr 421 (2012). Dokumentationerna är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
Dokumentationerna finns på www.agrenska.se.

Cornelia de Langes syndrom – informationshäfte från Frambu (2004). Kan beställas från Frambu, Senter for sjeldne funksjonshemninger, Sandbakkveien 18, 1404 Siggerud, Norge, tel 00 47 64 85 60 00, fax 00 47 64 85 60 99, e-post info@frambu.no.
Häftet finns också tillgängligt på www.frambu.no.

Hermansson Ylva. Cornelia de Lange syndrom (1998, samarbete mellan Socialstyrelsen och Omsorgsnämnden, Stockholms läns landsting). Kan beställas från Ylva Hermansson (adress se under rubriken Resurspersoner).

Information på engelska finns på CdLS’ hemsida, www.cdlsusa.org (se under rubriken Handikapporganisation).

Litteratur

Allanson JE, Hennekam RC, Ireland M. De Lange Syndrome; subjective and objective comparison of classical and mild phenotypes. J Med Genet 1997; 34: 645-650.

Berney TP, Ireland M, Burn J. Behavioural phenotype of Cornelia de Lange syndrome. Arch Dis Child 1999; 81: 333-336.

Bork G, Zarhrate M, Bonnefont JP, Munnich A, Cormier-Daire V, Colleaux I. Incidence and clinical features of X-linked Cornelia de Lange syndrome due to SMCiLi mutations. Hum Mutat 2007; 28: 205-206.

Deardorff MA, Kaur M, Yaeger D, Rampuria A, Korolev S, Pie J et al. Mutations in cohesin complex members SMC3 and SMC1A cause a mild variant of Cornelia de Lange syndrome with predominant mental retardation. Am J Hum Genet 2007; 80: 485-494.

Guadagni MG, Certulli N, Piana G. Cornelia de Lange syndrome: Description of the orofacial features and case report. Eur J Paediatr Dent 2008; 9: 9-13.

Ireland M, Donnai D, Burns J. Brachmann de Lange syndrome: Delineation of clinical phenotype. Am J Med Genet 1993; 47: 959-964.

Jackson L. Invited editional comment: de Lange syndrome. Am J Med Genet 1992; 42: 377-378.

Jackson L, Kline AD, Barr MA, Koch S. de Lange syndrome: a clinical review of 310 individuals. Am J Med Genet 1993; 47: 940-946.

Krantz ID, Tonkin E, Smith M, Devoto M, Bottani A, Simpson C et al. Exclusion of linkage to the CDL1 gene region on chromosome 3q26.3 in some familial cases of Cornelia de Lange syndrome. Am J Med Genet 2003; 1011: 120-129.

Krantz I, McCallum J, DeScipio C, Kaur M, Gillis LA, Yaeger D et al. Cornelia de Lange syndrome is caused by mutations in NIPBL, the human homolog of Drosophila melanogaster Nipped-B. Nature Genet 2004; 36: 631-635.

Liu J, Feldman R, Zhang Z, Deadroff MA, Haverfield EV, Kaur M et al. SMC1A expression and mechanism and pathogenecity in probands with X-linked Cornelia de Lange syndrome. Hum Mutat 2009; 30: 1535-1542.

Macchini F, Fava G, Selicorni A, Torricelli M, Leva E, Valadè A. Barrett’s esophagus and Cornelia de Lange syndrome. Acta Paediatr 2010; 99: 1407-1410.

Mannini L, Liu J, Krantz ID, Musio A. Spectrum and consequences of SMC1A mutations: the unexpected involvement of a core component of cohesion in human disease. Hum Mutat 2010; 31: 5-10.

Mannini L, Menga S, Musio A. The expanding universe of cohesin functions: a new genome stability caretaker involved in human disease and cancer. Hum Mutat 2010; 31: 623-630.

Musio A, Selicorni A, Focarelli ML, Gervasini C, Milani D, Russo S et al. X-linked Cornelia de Lange syndrome owing to SMC1L1 mutations. Nature Genet 2006; 38: 528-530.

Sakai Y, Watanabe T, Kaga K. Auditory brainstem responses and usefulness of hearing aids in hearing impaired children with Cornelia de Lange syndrome. Int J Pediatr Otorhinol 2002; 66: 63-69.

Sarimski K. Communication, social-emotional development and parenting stress in Cornelia-de-Lange syndrome. J Intel Disabil Res 1997; 41: 70-75.

Shoumans J, Wincent J, Barbaro M, Djureinovic T, Maquire P, Forsberg L et al. Comprehensive mutational analysis of a cohort of Swedish Cornelia de Lange patients. Eur J Hum Genet 2007; 15: 143-149.

Schrier SA, Sherer I, Deardorff MA, Clark D, Audette L, Gillis L et al. Causes of death and autopsy findings in a large study cohort of individuals with Cornelia de Lange syndrome and review of the literature. Am J Med Genet 2011; 155A: 3007-3024.

Tonkin E, Wang T-J, Lisgo S, Bamshad M, Strachan T. NIPBL, encoding a homolog of fungal Scc2-type sister chromatid cohesion proteins and fly Nipped-B, is mutated in Cornelia de Lange syndrome. Nature Genet 2004; 36: 636-641.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: cornelia de lange syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: cornelia de lange syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Göran Annerén, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Vid framtagningen av materialet har även har även docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm, medverkat.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 5.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.