/
/

Cleidokranial dysplasi

  • Diagnos: Cleidokranial dysplasi
  • Synonymer: CCD

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-02-25
Version: 4.0

ICD10

Q74.0

Sjukdom/tillstånd

Cleidokranial dysplasi (CCD) är ett medfött tillstånd med onormal bildning eller form av vissa delar av skelettet. Cleido är det latinska ordet för nyckelben, kranial syftar på skalle och dysplasi står för störd utveckling. Typiska kännetecken är försenad slutning av sömmarna mellan skallens ben, outvecklade nyckelben (som gör det möjligt att föra samman axlarna mot varandra framför bröstkorgen) samt störning i tändernas anläggning och mognad. Cleidokranial dysplasi hör till gruppen skelettdysplasier som omfattar fler än 450 olika tillstånd, som vart och ett oftast är sällsynt eller mycket sällsynt.

Orsaken till cleidokranial dysplasi är en förändring (mutation) i en gen och är ärftligt.

Symtomen är mycket varierande mellan olika personer med cleidokranial dysplasi. Tandutvecklingen påverkas hos i stort sett alla. Andra symtom som kan förekomma är återkommande bihåle-, öron- och luftvägsinfektioner, hörselnedsättning, benskörhet, sned rygg (skolios) och andningssvårigheter.

Oftast behövs omfattande tand- och bettbehandling, liksom regelbundna hörselundersökningar.

Cleidokranial dysplasi beskrevs sannolikt redan på 700-talet f Kr, men den första beskriviningen i modernare tid gjordes av den österikisk-ungerske kirurgen Gustav Scheuthauer 1871. Tidigare användes benämningen cleidokranial dysostos, som myntades av Pierre Marie och Raymond Santon 1897. Senare ändrades namnet till cleidokranial dysplasi.

Förekomst

I Sverige föds en till två personer med cleidokranial dysplasi under en tvåårsperiod. Uppskattningsvis finns det ett hundratal personer i Sverige med diagnosen.

Orsak 

Cleidokranial dysplasi orsakas av en förändring (mutation) i genen RUNX2 på kromosom 6 (6p21). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet CBFA1. Proteinet är en transkriptionsfaktor som aktiverar gener med betydelse för bildning och mognad av benbildande celler (osteoblaster) samt utformning av benvävnad och tandbildning. Mutationen gör att det uppstår en brist på fungerande CBFA1, vilket i sin tur ger upphov till felaktig skelettutveckling.

I första hand påverkas bildningen av de skelettdelar som till stor del utvecklas direkt från benhinnorna (intramembranöst ben) som skallens ben, skulderbladen och delar av nyckelbenen. Även andra skelettdelar, som utöver att formas från benhinnorna också formas från en broskmall (endokondralt ben), kan påverkas. Sådana skelettdelar är bland annat ryggraden, revbenen och bäckenet. Oftast påverkas även kroppslängden.

Hos ungefär två tredjedelar är det möjligt att påvisa en mutation i RUNX2. CBFA1 ingår i en signalkedja som kallas BMP (bone morphogenetic protein), och sannolikt kan mutationer i andra gener med betydelse för BMP också vara en orsak till cleidokranial dysplasi.

Ärftlighet

Cleidokranial dysplasi nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Många har ärvt sjukdomen från en förälder, medan i andra fall är orsaken en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Symtom

Det finns en stor variation vad gäller symtom och allvarlighetsgrad mellan olika personer med cleidokranial dysplasi. Sjukdomstecken och symtom kan vara alltifrån mycket diskreta och lindriga till betydligt mer omfattande. Även inom samma familj, där alla har samma mutation, är skillnaden stor. Det som är gemensamt för i stort sett alla med diagnosen är att tandutvecklingen är påverkad.

Skalle: Karaktäristiskt är fördröjd sammanväxning av skallens ben med breda sömmar (suturer) mellan skallens ben samt stora fontaneller vid födelsen. En fördröjd och långsam sammanväxning kan skapa en djup fåra mellan pannbenen. Om sammanväxningen helt uteblir, vilket är ovanligt, uppstår en glipa. Pannan är bred och hög, och avståndet mellan ögonen är ökat (hypertelorism). Mellanansiktet kan vara något tillbakadraget med låg näsrot, och hakspetsen är ofta markerad. Bihålorna kan vara underutvecklade, vilket ökar risken för bihåleinfektioner. Nedsatt hörsel förekommer ibland redan hos nyfödda, medan den hos andra har sin orsak i upprepade infektioner i mellanörat. Det är därför vanligt med hörselnedsättning hos vuxna med cleidokranial dysplasi.

Trånga övre luftvägar kan leda till andningsbesvär, ibland med snarkningar och andningsuppehåll under sömnen (apnéer).

Tänder och käkar: Tandutvecklingen påverkas hos alla med cleidokranial dysplasi. De permanenta tänderna kommer senare än normalt samtidigt som mjölktänderna sitter kvar. Ofta finns dessutom övertaliga tänder som kan vara inklämda mot varandra och belägna utanför det egentliga bettet. Tandemaljen kan vara av dålig kvalitet, vilket ökar risken för karies, och tandpulparummen kan vara förstorade på bekostnad av tandrötternas längd.

Nyckelben och bröstkorg: Nyckelbenen bildar normalt en tvärslå mellan skulderblad och bröstben och stabiliserar därigenom axelleden, men vid cleidokranial dysplasi är de underutvecklade i varierande grad. Ofta är det den yttre (laterala) delen som är outvecklad eller helt saknas, vilket gör det möjligt att föra samman axlarna framåt (krama sig själv). Skulderbladen kan vara mindre än normalt. Bröstkorgen kan ha en minskad diameter högst upp. En trång bröstkorg i kombination med minskad storlek av de övre luftvägarna kan ibland ge andningssvårigheter i nyföddhetsperioden.

Händer och fingrar kan vara korta med breda tummar och avsmalnande fingrar i yttersta delen.

Vuxenlängden har beskrivits vara i genomsnitt 165 cm för män och 156 cm för kvinnor.

Bäcken: bäckenskovlarna kan vara små och bäckenet trångt. Försenad slutning av sömmen mellan blygdbenen (symfysen) medför risk för bristning vid förlossning. De flesta gravida kvinnor med cleidokranial dysplasi förlöses med kejsarsnitt.

Benskörhet: Mineraliseringen av skelettet kan vara nedsatt och kan hos en del medföra en ökad risk för frakturer.

Andra ortopediska avvikelser: Det är vanligt med plattfothet och kobenthet. Skolios kan också förekomma.

Den grovmotoriska utvecklingen kan ibland vara något försenad.

Diagnostik

Vid misstanke om diagnosen utifrån förstorade fontaneller och breda sömmar mellan skallbenen, samt eventuellt defekter av nyckelbenen på ena eller båda sidor, görs skelettröntgen. Den bör omfatta skalle och bröstkorg med projektioner både framifrån och från sidan, bäcken framifrån, sidobild av ryggrad, båda sidors händer och fötter samt övre och nedre extremiteter.

Under graviditeten kan underutvecklade nyckelben och skallben upptäckas vid ultraljudsundersökning från graviditetsvecka 15.

Hos ungefär två tredjedelar kan diagnosen bekräftas med DNA-analys, medan det hos ungefär en tredjedel inte går att påvisa någon mutation i RUNX2.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska födas med cleidokranial dysplasi ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Tand- och bettbehandling är för det mesta det som dominerar behandlingen. Den allmänna hälsan i övrigt är som regel god även om ortopediska och andra symtom kan finnas.

Kontakt med specialisttandvården startas tidigt under barndomen för att behandlingen, som bör planeras av ett team med tandläkare och käkkirurger, ska kunna anpassas efter ålder och tandmognad. Kvarstående mjölktänder samt övertaliga tänder som hindrar frambrott av permanenta tänder avlägsnas och permanenta tänder kan behöva regleras. Permanenta tänder som inte bryter fram behöver friläggas genom operation och tvingas fram. Bettet kan behöva korrigeras med tandreglering, och ibland behövs tandimplantat för att komplettera bettet. Åtgärderna är vanligen omfattande och långdragna och måste ske i flera omgångar under uppväxten. Logopedinsatser kan vara viktiga under de långdragna tandregleringsperioderna.

Om det finns större kvarstående öppna fontanellområden bör huvudet skyddas med anpassad hjälm. Det är speciellt viktigt vid fysiska aktiviteter med hög skaderisk.

Eftersom nedsatt hörsel är vanligt görs hörselkontroller från nyföddhetsperioden och därefter med jämna mellanrum. Öroninfektioner och bihåleinfektioner behandlas med antibiotika. Om hörselnedsättningen är en följd av att det finns vätska i mellanörat kan ett litet plaströr sättas in i trumhinnan för att leda ut vätskan. En del med mer bestående hörselnedsättning kan behöva hörselhjälpmedel.

Övre luftvägarna kan vara trånga och om det finns tecken till försvårad andning som snarkning eller apnéer bör andningsregistrering under sömn göras. Ibland kan besvären lindras genom att med en operation minska storleken av halsmandlarna (tonsillerna) och körteln bakom näsan (adenoiden). Vid uttalade problem med de övre luftvägarna kan plastikkirurgiska insatser vad gäller ansiktsskelettet behöva diskuteras. Inför narkos är det alltid viktigt att andningsvägarna bedöms av narkosläkare för val av bästa narkosmetod.

Fortlöpande övervakning bör ske avseende en eventuell skoliosutveckling. Vid tydliga förändringar behövs bedömning av en ortopedspecialist. Förlängning av nyckelbenen ortopedkirurgiskt har beskrivits.

Som vuxen kan man behöva fortsatt kontakt med en hörselenhet eller motsvarande.

Under graviditeten bör kvinnor med cleidokranial dysplasi ha kontakt med specialistmödravården. En bedömning om förlossningen kan ske på naturlig väg eller via kejsarsnitt bör göras.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord cleidocranial dysplasia.

Resurser på riks- och regionnivå

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus har, tillsammans med Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, stor erfarenhet av diagnostik och medicinsk uppföljning av barn och unga vuxna med skelettdysplasier. Teamet består av representanter från specialiteterna andningsfysiologi, neurokirurgi, neuroradiologi, skelettradiologi, barnortopedi, neuropediatrik, barnendokrinologi, fysioterapi, uroterapi och klinisk genetik. Kontaktpersoner är koordinator Maria Jormvik tel 08-5177 75 81 och biträdande överläkare Eva Horemuzova, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

Specialistläkare Giedre Grigelioniene, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00 eller 08-517 739 26 , e-post giedre.grigelioniene@ki.se.

Docent Eva Lena Stattin, Klinisk genetik, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018- 611 59 40, e-post eva-lena.maria.stattin@akademiska.se.

Specialistläkare Annika Reims, Centrum för medfödda ämnesomsättningssjukdomar, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post annika.reims@vgregion.se.

Käkar och tänder

Mun-H-Center är ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för sällsynta diagnoser samt orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Eastmaninstitutet, Folktandvården Stockholm, tel 08-123 165 38, e-post ped.eastmaninstitutet@ftv.sll.se, www.folktandvardenstockholm.se/eastman-ped.

Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd är ett nationellt center för tillstånd som medför avvikande tand- och käkutveckling, avvikande orofacial funktion och behov av omfattande oral habilitering/rehabilitering, Odontologiska Institutionen, Jönköping, tel 036-32 46 66, e-post kompetenscenter@lj.se, http://plus.lj.se/infopage.jsf?nodeId=25819.

Institutionen för odontologi, Norrlands universitetssjukhus, 901 87 Umeå. Kontaktperson är Christina Stecksen-Blicks, tel 090-785 6 235, www.odont.umu.se/samverkan/odontologiskt-kunskapscentrum-i-norr.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Det finns för närvarande ingen specifik intresseorganisation för personer med cleidokranial dysplasi, men generell kunskap om sjukdomar som påverkar rörelseförmågan hos barn finns hos:

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: cleidocranial dysplasia, RUNX2

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: cleidocranial dysplasia

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: cleidocranial dysplasia

Litteratur

Angle A, Rebellato J. Dental team management for a patient with cleidicranial dysostosis. Am J Orthod Dentofac Orthop 2005; 128: 110-117.

Becker A, Lustmann J, Shteyer A. Cleidocranial dysplasia: Part 1 – General principles of the orthodontic and surgical treatment modality. Am J Orthod Dentofac Orthop 1997; 111: 28-33.

Cohen M Jr. Biology of RUNX2 and cleidocranial dysplasia. J Craniofac Surg 2013; 24: 130-133.

Cooper SC, Flaitz CM, Johnston DA, Lee B, Hecht JT. A natural history of cleidocranial dysplasia. Am J Med Genet 2001; 104: 1-6.

Geist JR, Parise M. Oral pathology quiz #3. Cleidocranial dysplasia. J Mich Dent Assoc 2002; 84: 28-30.

Golan I, Baumert U, Held P, Feuerbach S, Mussig D. Radiological findings and molecular genetic confirmation of cleidocranial dysplasia. Clin Radiol 2002; 57: 525-529.

Golan I, Baumert U, Hrala BP, Mussig D. Dentomaxillofacial variability of cleidocranial dysplasia: clinicoradiological presentation and systematic review. Dentomaxillofac Radiol 2003; 32: 347-354.

Lou Y, Javed A, Hussain S, Colby J, Frederick D, Pratap J et al. A Runx2 threshold for the cleidocranial dysplasia phenotype. Hum Molec Genet 2009; 18: 556-568.

Marie P, Sainton R. On hereditary cleido-cranial dysostosis. Rev Neurol 1897; 6: 835.

Mussig D. Evidence of intrafamilial variability of CBFA1/RUNX2 expression in cleidocranial dysplasia - a family story. J Orofac Orthop 2002; 63: 190-198.

Roberts T, Stephen L, Beighton P. Cleidocranial dysplasia: a review of the dental, historical, and practical implications with an overview of the South African experience. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol 2013; 115: 46-55.

Unger S, Mornet E, Mundlos S, Blaser S, Cole DE. Severe cleidocranial dysplasia can mimic hypophosphatasia. Eur J Pediatr 2002; 161: 623-626.

Visosky AM, Johnson J, Bingea B, Gurney T, Lalwani AK. Otolaryngological manifestations of cleidocranial dysplasia, concentrating on audiological findings. Laryngoscope 2003; 113: 1508-1514.

Yoshida T, Kanegame H, Osato M, Yanagida M, Miyawaki T, Ito Y et al. Functional analysis of RUNX2 mutations in cleidocranial dysplasia: novel insights into genotype-phenotype correlations. Blood Cells Mol Dis 2003; 30: 184-193.

Zackai EH, Robin NH, McDonald-McGinn DM. Sibs with cleidocranial dysplasia born to normal parents: germ line mosaicism? Am J Med Genet 1997; 69: 348-351.

Zou G, Chen Y, Zhou L, Thirunavukkarasu K, Hecht J, Chitayat D et al. CBFA1 mutation analysis and functional correlation with phenotypic variability in cleidocranial dysplasia. Hum Molec Genet 1999; 8: 2311-2316.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Lars Hagenäs, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-02-25
Version: 4.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.