/
/

Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3

  • Diagnos: Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3
  • Synonymer: CMT3, Dejerine-Sottas sjukdom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-09-30
Version: 1.2

ICD-10

G60.0

Sjukdom/tillstånd

Charcot-Marie-Tooths sjukdom (CMT) är ett samlingsnamn för en grupp nedärvda polyneuropatier. Polyneuropatier kallas sjukdomar som påverkar funktionen i de perifera nerverna (nervsystemet utanför hjärnan och ryggmärgen). Det perifera nervsystemet leder signaler från sinnesorganen (syn-, hörsel-, lukt-, smak- och känselintryck) till det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och förmedlar impulser därifrån till musklerna. Även nerver som styr icke viljemässiga (autonoma) funktioner, som svettning, tarmrörelser, puls och blodtryck, är en del av det perifera nervsystemet.

Vid Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3 (CMT3, Dejerine-Sottas sjukdom) påverkas framför allt myeliniseringen av perifera nerver. Myelin är ett isolerande fettrikt ämne som omger, stödjer och isolerar de perifera nerverna. När myelinet inte kan bildas på normalt sätt försämras nervens funktion (hypomyeliniserad polyneuropati). CMT3 ger symtom tidigt i barndomen och innebär med tiden svåra motoriska och sensoriska funktionsnedsättningar. Sjukdomsförloppet fortskrider snabbt med tilltagande muskelförtvining (atrofi) och känselbortfall framför allt i fötter, underben, armar och händer. Barn med sjukdomen behöver habiliteringsinsatser, som fortsätter i vuxen ålder.

Charcot-Marie-Tooths sjukdom beskrevs första gången 1886 av den franske neurologen Jean-Martin Charcot och hans elev Pierre Marie samt den engelske neurologen Howard Henry Tooth. Den form som idag benämns CMT3 beskrevs av de franska neurologerna Joseph Jules Dejerine och Jules Sottas 1893.

Idag (2015) inkluderas i sjukdomsgruppen Charcot-Marie-Tooth ett femtiotal sjukdomar med ofta likartade symtom. För en översikt av Charcot-Marie-Tooths polyneuropatier, och för några av de andra formerna: Charcot-Marie- Tooths sjukdom typ 1 (CMT1), Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 2, (CMT2), Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 4, (CMT4), X-kromosombunden Charcot-Marie-Tooths sjukdom (CMTX) och ärftlig tryckkänslig neuropati (HNPP, hereditary neuropathy with liability to pressure palsies), finns särskild information i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser. Det finns också separat information om hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V HSAN V, en sjukdom som inte ger symtom från musklerna.

Förekomst

Den exakta förekomsten av CMT3 är okänd, men det är en mycket ovanlig form av Charcot-Marie-Tooths sjukdom. Det finns ett fåtal personer med CMT3 i Sverige.

Orsak

CMT3 beror på en förändring (mutation) i en av flera olika gener som styr tillverkningen av (kodar för) proteiner med betydelse för myeliniseringen av perifera nerver. I tabellen nedan finns de gener som idag är kända vid CMT3.

 

Gen Lokalisation Protein
PMP22 17p12 perifert myelinprotein 22 (PMP22)
EGR2 10q21.1 early growth response 2
MPZ 1q22 myelinprotein zero
PRX 19q13.2 periaxin

Tabell. Gener kopplade till de olika formerna av Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3.

 

Figur. Översikt över genernas funktion. 

Figur. Översikt över genernas funktion.

Ärftlighet

CMT3 nedärvs antingen autosomalt recessivt eller autosomalt dominant.

Autosomalt recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur. Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Symtom

De fyra idag (2015) kända formerna av CMT3 har likartade symtom och kan säkert särskiljas enbart med DNA-analys. Gemensamt för dem är att muskelförsvagning och muskelförtvining visar sig tidigt i barndomen, vanligen före tre års ålder. Eftersom barnens motoriska förmåga begränsas av muskelförsvagningen är det vanligt att barnen inte lär sig att gå i normal tid. En del lär sig aldrig att gå utan stöd. Försvagningen fortskrider vanligen långsamt fram till tonåren. Därefter sker den snabbare med svåra motoriska funktionsnedsättningar som följd. Muskelförsvagning och muskelförtvining ses först i fötterna och underbenen, vilket leder till gångsvårigheter och balansproblem. När underbensmusklerna som lyfter foten vid gång försvagas utvecklas droppfot. Senare ses muskelförtvining även i händerna och underarmarna. Finmotoriken i händerna påverkas, vilket gör det svårt att till exempel hantera bestick, hålla i en penna eller knäppa knappar.

Felställningar av fötterna med högt fotvalv och böjda tår (hammartår) är vanligt, vilket medför att fotens form blir hög och kort. Felställningarna kan leda till smärta. Sned rygg (skolios) är vanligt.

Med tiden blir gångsvårigheterna hos de flesta så uttalade att manuell eller elektrisk rullstol underlättar förflyttningar.

Känseln för beröring, vibration och kyla är nedsatt i fötterna och underbenen och med tiden även i händerna.

Andra symtom som förekommer är nedsatt rörlighet i ögonens muskler och ögondarr (nystagmus) samt lindrig hörselnedsättning.

Diagnostik

Diagnosen Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3 kan misstänkas vid tidigt debuterande fortskridande muskelförtvining och svaghet i fötter/underben och händer/underarmar, speciellt om sjukdomen finns hos syskon. Ofta finns samtidigt problem med felställda fötter och skolios.

Utredningen innefattar elektroneurografi (ENeG), en undersökning för att studera hur snabbt de elektriska impulserna leds vidare i nerverna i armar och ben. ENeG vid CMT3 kan påvisa mycket låga nervledningshastigheter, ibland kan inga perifera nervsvar registreras.

Vid undersökning av ryggvätskan (CSF) kan man vid CMT3 ofta påvisa en förhöjd koncentration av ett visst protein, albumin, som tecken till en nedsatt funktion i den barriär som normalt gör så att albumin i ryggvätska har en lägre koncentration än i blod.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Eftersom det inte finns någon behandling som botar Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3 inriktas insatserna på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna och ge god omvårdnad.

Läkemedel som kan förvärra perifera nervskador och som bör användas med försiktighet vid Charcot-Marie-Tooths sjukdom är framför allt följande substanser: adriamycin, amiodaron, cisplatin, dapson, disulfiram, etionamid, fenytoin, guld, hydralazin, isoniazid, kloramfenikol, kolkicin, litium, metronidazol, misonidazol, nitrofurantoin, nitrousoxid, paklitaxel, penicillamin, penicillin (höga doser), perhexilin,statiner, vinkristin, vitamin A, vitamin B6 (höga doser) och vitamin D.

Felställningar i fötterna kan medföra problem. Droppfot motverkas med en speciellt utformad skena (ortos). Ortopediska specialskor och inlägg stödjer fotleden och gör det lättare att gå. Ortopediska operationer görs ibland. Behovet av operation bedöms av en ortoped.

I samband med operationer eller vid gipsning av frakturer är det extra viktigt att undvika tryck mot perifera nerver så inga trycksår uppkommer.

Under hela livet är det viktigt med regelbundna tandläkarbesök, eftersom nedsatt känslighet för smärta kan göra att karies och andra skador på tänderna inte ger tydliga symtom.

Hörselförbättrande åtgärder, som hörapparater, behövs ibland och provas då ut tidigt.

Barn med Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 3 bör erbjudas habiliteringssinsatser av ett team, i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om neuromuskulära sjukdomar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Teamet ger stöd och behandling inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som man vistas i. Föräldrar, syskon och andra anhöriga får också stöd. Samordningen av de olika insatserna är av stor betydelse.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns och varierar över tid. Att kompensera för de motoriska funktionsnedsättningarna så att barnet utifrån sina förutsättningar kan delta i aktiviteter tillsammans med sina kamrater är viktigt för utvecklingen. Hjälpmedel och anpassning av miljön kan behövas, liksom anpassade arbetssätt i vardagen som försvåras av muskelsvagheten. Barnen behöver också lära sig vad som normalt ger smärta och kan orsaka skador, eftersom känsligheten för värme och kyla är nedsatt. Till exempel behövs kunskap om lämplig vattentemperatur vid bad och duschning samt lämplig klädsel vid stark kyla. Genom fysioterapi och ortosbehandling kan felställningar i händerna och fötterna till följd av muskelsvagheten fördröjas men inte förhindras. Det är viktigt att träna muskler som inte är påverkade av sjukdomen och att behålla en så god fysisk kondition som möjligt. En fysioterapeut (sjukgymnast) kan ge råd om rörelseträning och hur man undviker att överbelasta muskler. När gångsvårigheterna är uttalade är man hjälpt av manuell eller elektrisk rullstol vid förflyttningar.

Nedsatt kraft och problem med smärta kan medföra att personer med CMT3 lätt blir uttröttade och därför är hjälpta av vilopauser under dagen.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Personlig assistans kan till exempel ges till den som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att utöka möjligheten till ett aktivt liv trots omfattande funktionsnedsättning. Avlösning i form av en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är andra exempel på stödinsatser.

Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fortlöpande psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad samt fortsättningsvis i vuxen ålder.

Övrigt

Knä- och armbågsskydd kan inhandlas i sportaffärer och ger skydd i samband med aktiviteter där tryckskador annars kan uppstå.

Resurser på riks- och regionnivå

Utredning av diagnosen görs vid de neurologiska eller barnneurologiska klinikerna vid universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post niklas.darin@vgregion.se.

Docent Christopher Lindberg, Neuromuskulärt Centrum, neurologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post christopher.lindberg@vgregion.se.

Överläkare Björn Lindvall, Muskelcentrum, Universitetssjukhuset i Örebro, 701 85 Örebro, tel 019-602 10 00, e-post bjorn.lindvall@regionorebrolan.se.

Docent Göran Solders, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post goran.solders@sll.se.

Professor Thomas Sejersen, neuropediatrik, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post thomas.sejersen@ki.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer.
Sökord: Charcot-Marie-Tooth disease

Kurser, erfarenhetsutbyte

--

Forskning

Internationellt pågår flera studier avseende orsaker till och behandling av Charcot-Marie-Tooths sjukdom.

I djurförsök studeras effekten av tillväxtfaktorer på Schwanncellernas förmåga att stimulera nervtillväxt och myelinisering: Sahenk Z, Galloway G, Clark KR, Malik V, Rodino-Klapac LR, Kaspar BK, et al. AAV1.NT-3 gene therapy for charcot-marie-tooth neuropathy. Mol Ther 2014; 22: 511-521.

Flera aktuella studier belyser betydelsen av träning och rehabilitering vid CMT: Piscosquito G, Reilly MM, Schenone A, Fabrizi GM, Cavallaro T, Santoro L et al. CMT-TRIAAL & CMT-TRAUK Group. Is overwork weakness relevant in Charcot-Marie-Tooth disease? J Neurol Neurosurg Psychiatry 2014; 85: 1354-1358, och Padua L, Pazzaglia C, Schenone A, Ferraro F, Biroli A, Esposito C et al. Rehabilitation for Charcot Marie tooth: a survey study of patients and familiar/caregiver perspective and perception of efficacy and needs. Eur J Phys Rehabil Med 2014; 50: 25-30.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser.
Sökord: Charcot-Marie-Tooth disease

Även den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om aktuella medicinska studier.
Sökord: Charcot-Marie-Tooth disease

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Charcot-Marie-Tooths sjukdom, familjevistelse (2013), dokumentation nr 433.

Information om Charcot-Marie-Tooths sjukdom (2015) från Frambu, Senter for sjeldne diagnoser i Norge, www.frambu.no.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Baets J, Deconinck T, De Vriendt E, Zimoń M, Yperzeele L, Van Hoorenbeeck K et al. Genetic spectrum of hereditary neuropathies with onset in the first year of life. Brain 2011; 134: 2664-2676.

Boerkoel CF, Takashima H, Bacino CA, Daentl D, Lupski JR. EGR2 mutation R359W causes a spectrum of Dejerine-Sottas neuropathy. Neurogenetics 2001; 3: 153-157.

Burgunder JM, Schöls L, Baets J, Andersen P, Gasser T, Szolnoki Z et al. EFNS guidelines for the molecular diagnosis of neurogenetic disorders: motoneuron, peripheral nerve and muscle disorders. Eur J Neurol 2011; 18: 207-217.

Charcot JM. Sur une forme particulaire d'atrophie musculaire progressive souvent familial debutant par les pieds et les jambes et atteingnant plus tard les mains. Rev Med 1886; 6: 97-138.

Dejerine J, Sottas J. Sur la névrite interstitielle hypertrophique et progressive de lènfance; affection souvent familiale et à debut infantile caractérisée par une atrophie musculaire des extremities, avec trouble marqués de la sensibilité et ataxie des mouvements et relevant dúne névrite interstitielle hypertrophique a marche ascendante avec lesions médullaires consecutives. Comptes rendus des séances de la Société de biologie (Paris) 1893; 45: 63-96.

Guyton GP, Mann RA. The pathogenesis and surgical management of foot deformity in Charcot- Marie-Tooth disease. Foot Ankle Clin 2000; 5: 317-326.

Hayasaka K, Himoro M, Sawaishi Y, Nanao K, Takahashi T, Takada G et al. De novo mutation of the myelin P0 gene in Dejerine-Sottas disease. Nat Genet 1993; 5: 266-268.

Murphy SM, Laura M, Fawcett K, Pandraud A, Liu YT, Davidson GL et al. Charcot-Marie-Tooth disease: frequency of genetic subtypes and guidelines for genetic testing. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2012; 83: 706-710.

Parman Y, Battaloglu E, Baris I, Bilir B, Poyraz M, Bissar-Tadmouri N et al. Clinicopathological and genetic study of early-onset demyelinating neuropathy. Brain 2004; 127: 2540-2550.

Roa BB, Dyck PJ, Marks HG, Chance PF, Lupski JR. Dejerinne-Sottas syndrome associated with point mutation in the peripheral myelin protein 22 (PMP22) gene. Nat Genet 1993; 5: 269-273.

Satran R. Dejerine-Sottas disease revisited. Arch Neurol 1980; 37: 67-68.

Tooth HH. The peroneal type of progressive muscular atrophy. London: Lewis, 1886.

Ward CM, Dolan LA, Bennett DL, Morcuende JA, Cooper RR. Long-term results of reconstruction for treatment of a flexible cavovarus foot in Charcot-Marie-Tooth disease. J Bone Joint Surg Am 2008; 90: 2631-2642.

Weimer LM, Podwall D. Medication-induced exacerbation of neuropathy in Charcot-Marie-Tooth Disease. J Neurol Sci 2006; 242: 47-54.

Young P, De Jonghe P, Stögbauer F, Butterfass-Bahloul T. Treatment for Charcot-Marie-Tooth disease. Cochrane Database Syst Rev 2008; 23: CD006052.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: CMT3

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: CMT3

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: CMT3

Författare/granskare/redaktion

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-09-30
Version: 1.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post .ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.