/
/

Canavans sjukdom

  • Diagnos: Canavans sjukdom
  • Synonymer: Aspartoacylasbrist, Canavans leukodystrofi

Innehåll


Publiceringsdatum: 2018-01-15
Version: 5.0

ICD-10

E75.2

Sjukdom/tillstånd

Canavans sjukdom är en fortskridande sjukdom som kännetecknas av ökat huvudomfång (makrocefali), avstannad motorisk utveckling och intellektuell funktionsnedsättning. Symtomen beror på att den vita hjärnsubstansen bryts ner.

Sjukdomen finns i två former, infantil och juvenil. De flesta har den svåra, infantila formen och det är den som i första hand beskrivs i den här texten.

De som har den infantila formen insjuknar som spädbarn. Några månader efter födseln blir barnen kraftlösa och apatiska, har svårt att balansera huvudet och kan inte vända sig runt eller gripa med sina händer. De flesta får svårt att äta. Många har också epilepsi. Även barnens hörsel och syn påverkas.

Hos dem med den juvenila formen märks sjukdomen först efter fem års ålder. Då är symtomen lindrigare.

Behandlingen vid Canavans sjukdom inriktas på att lindra symtomen så långt det är möjligt och kompensera för funktionsnedsättningar. Barn som är svårt sjuka kan vårdas hemma med stöd av sjukvårdspersonal. Det är viktigt med psykologiskt och socialt stöd till hela familjen.

Canavans sjukdom tillhör gruppen leukodystrofier (leuko betyder vit och dystrofi betyder förtvining). Sjukdomen beskrevs första gången 1931 av den amerikanska neuropatologen Myrtha Canavan. 1949 beskrev neuroforskarna van Bogaert och Bertrand Canavans sjukdom som en fortskridande hjärnsjukdom.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns separata material om andra sjukdomar i gruppen leukodystrofier: adrenoleukodystrofi, Krabbes sjukdom och metakromatisk leukodystrofi.

Förekomst

I Sverige föds högst ett barn per 100 000 med Canavans sjukdom, vilket innebär ungefär ett barn per år.

I vissa befolkningsgrupper är sjukdomen vanligare, framför allt bland askenasiska judar. I denna befolkningsgrupp har en av 40 genförändringen som orsakar Canavans sjukdom.

Orsak

Canavans sjukdom orsakas av en förändring (mutation) i genen ASPA som finns på korta armen av kromosom 17 (17p13.3). ASPA är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet aspartoacylas. För att sjukdomen ska utvecklas krävs att båda genkopiorna är muterade. Det leder till brist på aspartoacylas och gör att N-acetylaspartinsyra inte bryts ned och omsätts som den ska. När N-acetylaspartinsyran samlas i hjärnan påverkas den vita fettrika substans (myelin) som omger nervtrådarna, och myelinskiktet bryts ner (demyelinisering). Det påverkar överföringen av nervimpulser och stör nervsystemets funktion. Det finns ett samband mellan vilken mutation personen har och sjukdomens svårighetsgrad.

Ärftlighet

Canavans sjukdom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten för att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning 

Symtom

Sjukdomen finns i två former, infantil och juvenil. De flesta har den svåra, infantila formen och det är den som i första hand beskrivs i den här texten.

Infantil form

De flesta barn med infantil form insjuknar vid tre till fem månaders ålder. Efter att barnet utvecklats som förväntat stannar hela utvecklingen upp. Barnet blir kraftlöst och får svårt att balansera huvudet, sugförmågan avtar och skriket blir svagare. Barnet blir också stillsamt och ger inte längre ögonkontakt. Det finns barn som visar tecken på sjukdomen redan under nyföddhetsperioden. Barnen kan då ha svårt att suga och få i sig mat, visa irritabilitet och vara svåra att lugna.

Vid sex månaders ålder märks tydliga tecken på att barnets utveckling gått tillbaka och efter det sker ingen utveckling. Huvudet växer snabbare än förväntat, eftersom sjukdomen gör att hjärnan blir förstorad (megalencefali). Efterhand övergår barnets muskelspänning från att vara låg (hypotonus) till att vara hög (spasticitet). Spasticiteten ökar efter hand.

Vid ett och ett halvt års ålder har de flesta svårt att suga, tugga och svälja. Ibland har barnen också svårt att hosta, och infektioner i luftvägarna kan utvecklas till lunginflammation.

Barn med Canavans sjukdom brukar få nedsatt syn eller bli blinda. Synnedsättningen beror på att synbanorna och syncentrum i hjärnan är påverkade. Barnens ögonmotorik brukar också vara påverkad med snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus).

Hos en del barn blir även hörseln nedsatt.

Hälften av barnen med Canavans sjukdom har svårbehandlad epilepsi, oftast med generaliserade tonisk-kloniska anfall.

Den fortskridande hjärnskadan leder till en svår intellektuell funktionsnedsättning.

Sjukdomsförloppet vid den infantila formen skiljer sig åt mellan barnen. En del av dem dör under de första levnadsåren. Andra lever långt upp i ungdomen och en del även i vuxen ålder.

Juvenil form

Den juvenila formen av Canavans sjukdom med insjuknande efter fem års ålder ger inte lika svåra symtom. Den motoriska utvecklingen och talutvecklingen kan vara påverkad, men inte på något karaktäristiskt sätt och sjukdomen kan därför vara svår att upptäcka. Livslängden påverkas inte.

En del av barnen med juvenil form har en intellektuell funktionsnedsättning. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och genomföra uppgifter samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, måttlig eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi.

Diagnostik

Infantil form
Barn med avstannad utveckling, låg muskelspänning, stort huvudomfång och svårigheter att balansera huvudet vid 3-5 månaders ålder bör undersökas med magnetkamera (MR) som kan visa karaktäristiska förändringar.

Koncentrationen av N-acetylaspartinsyra i urinen ökar vid Canavans sjukdom, och värdet är ofta upp till 200 gånger högre än normalt. En undersökning av N-acetylaspartinsyra i urinen kan därför bekräfta diagnosen. Koncentrationen av N-acetylaspartinsyra är förhöjd även i blod och ryggvätska, men inte så mycket som i urinen.

Ett annat sätt att ställa diagnos är att undersöka aktiviteten hos enzymet aspartoacylas. Undersökningen görs genom en hudbiopsi, då en liten bit av huden tas för odling av hudens bindvävsceller (fibroblaster). Analysen av fibroblasterna kan visa om aktiviteten hos aspartoacylas är nedsatt.

DNA-diagnostik kan bekräfta diagnosen. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Fosterdiagnostik kan också utföras genom att mäta koncentrationen av N-acetylaspartinsyra i fostervattnet.

American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) och Committee on Genetics and American College of Medical Genetics (ACMG) rekommenderar sedan 2009 anlagsbärartestning av personer med askenasisk härkomst, eftersom risken för Canavans sjukdom är kraftigt förhöjd i denna befolkningsgrupp.

Juvenil form
Hos barn som har den juvenila formen av Canavans sjukdom syns inte alltid förändringar i myelinet i hjärnan vid undersökningar med MR, och koncentrationen av N-acetylaspartinsyra i urinen är bara något förhöjd. Det enda sättet att bekräfta den juvenila formen av sjukdomen är därför att göra en DNA-analys.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Canavans sjukdom eller hindrar att den fortskrider. Behandlingen inriktas därför på att lindra symtomen.

Spasticitet och epilepsi kan behandlas med läkemedel.

Barn med Canavans sjukdom behöver habiliteringsinsatser där synhabilitering ingår. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Svårigheter att äta behandlas med stöd av ett specialistteam (dysfagi- och nutritionsteam). I teamet ingår bland annat en logoped och en dietist. Logopeden ger råd om träning och hjälpmedel för att underlätta att ge barnet mat. Dietisten gör kostberäkningar för rätt kalorimängd och en bra sammansatt kost samt ger kostråd som motverkar förstoppning. Är det svårt för barnet att få i sig tillräckligt med mat kan barnet få näring genom en så kallad knapp eller PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi), som är en operativt åstadkommen direktförbindelse till magsäcken via bukväggen.

Muskelsvaghet, sväljsvårigheter och luftvägsinfektioner kan påverka lungkapaciteten. Andningsbehandling i kombination med slemlösande medicin kan göra det lättare att lösa och avlägsna slem ur andningsvägarna och lungorna. Ibland kan en bärbar sug eller hostmaskin användas för att få bort slem ur munnen och svalget.

Rörelseträning i kombination med ortosbehandling är viktig för att fördröja utvecklingen av muskelförkortningar (kontrakturer).

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan är påverkad hos barn med den infantila formen av Canavans sjukdom. Det är därför viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans och att ge föräldrar och andra personer runt barnet kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på insatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov.

Palliativ vård

För barn med den infantila formen av Canavans sjukdom kan det bli aktuellt med palliativ vård i livets slutskede. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra anhöriga och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ett alternativ är att vårda barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som de behöver.

Forskning

I dag sker forskning främst vid universitetskliniker i USA. Fokus är att undersöka möjligheterna att använda genterapi som behandling vid Canavans sjukdom.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord canavan disease.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord canavan disease.

Resurser på riks- och regionnivå

På regionsjukhusen finns barnneurologer med särskild kunskap om sjukdomar i gruppen leukodystrofier.

Biokemiska analyser av N-acetylaspartinsyra i urinen görs vid laboratorier för klinisk kemi på regionsjukhusen. Särskild kunskap om laboratoriediagnostik för leukodystrofier finns vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 10 00, och vid Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 714 40.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Canavans sjukdom.

Professor Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, tel 031-342 10 00.

Biträdande överläkare Karin Naess, Neuropediatriska mottagningen vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus samt Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 700 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Svenska leukodystrofiföreningen, kontaktperson:
Maritha Larsson, e-post ma-larsson@hotmail.com.
Svenska leukodystrofiföreningen ingår i Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

United Leukodystrophy Foundation (ULF), USA, www.ulf.org.

CLIMB (Children Living with Inherited Metabolic Diseases), www.climb.org.uk.

Canavan Foundation, www.canavanfoundation.org.

Canavan Research Foundation, www.canavan.org.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord canavan disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Böcker

Medicinsk omvårdnad vid svåra flerfunktionshinder. Ann-Kristin Ölund. Gothia Fortbildning, Stockholm 2011, artikelnummer 72057784, www.gothiafortbildning.se.

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Gothia Fortbildning, Stockholm 2003. Boken finns som pdf på www.lul.se/Global/HOH/BOV/Dokument/Det_ar_nu.pdf.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: canavan disease

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: canavan disease

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
Sökord: canavan disease

Litteratur

ACOG committee opinion. Number 442. Preconception and prenatal carrier screening for genetic diseases in individuals of Eastern European Jewish descent. Obstet Gynecol 2009; 114: 950-953.

Al-Dirbashi OY, Kurdi W, Imtiaz F, Ahmad AM, Al-Sayed M, Tulbah M et al. Reliable prenatal diagnosis of Canavan disease by measuring N-acetylaspartate in amniotic fluid using liquid chromatography tandem mass spectrometry. Prenat Diagn 2009; 29: 477-480.

Baslow MH, Guilfoyle DN. Canavan disease, a rare early-onset human spongiform leukodystrophy: insights into its genesis and possible clinical interventions. Biochimie 2013; 95: 946-956.

Feigenbaum A, Moore R, Clarke J, Hewson S, Chitayat D, Ray PN, Stockley TL. Canavan disease: carrier-frequency determination in the Ashkenazi Jewish population and development of a novel molecular diagnostic assay. Am J Med Genet 2004; 124: 142-147.

Francis JS, Markov V, Leone P. Dietary triheptanoin rescues oligodendrocyte loss, dysmyelination and motor function in the nur7 mouse model of Canavan disease. J Inherit Metab Dis 2014; 37: 369-381.

Hagenfeldt L, Bollgren I, Venizelos N. N-acetylaspartic aciduria due to aspartoacylase deficiency - a new aetiology of childhood leukodystrophy. J Inher Metab Dis 1987; 10: 135-141.

Ishiyama G, Lopez I, Baloh RW, Ishiyama A. Canavan’s leukodystrophy is associated with defects in cochlear neurodevelopment and deafness. Neurology 2003; 60: 1702-1704.

Matalon R, Michals-Matalon K. Biochemistry and molecular biology of Canavan disease. Neurochem Res 1999; 24: 507-513.

Merrill ST, Nelson GR, Longo N, Bonkowsky JL. Cytotoxic edema and diffusion restriction as an early pathoradiologic marker in Canavan disease: case report and review of the literature. Orphanet J Rare Dis 2016; 11: 169.

Moffett JR, Arun P, Ariyannur PS, Namboodiri AM. N-Acetylaspartate reductions in brain injury: impact on post-injry neuroenergetics, lipid synthesis, and protein acetylation. Front Neuroenergetics 2013; 5: 11.

Nguyen HV, Ishak GE. Canavan disease – unusual imaging features in a child with mild clinical presentation. Pediatr Radiol 2015; 45: 457-460.

Olsen TR, Tranebjaerg L, Kvittingen EA, Hagenfeldt L, Møller C, Nilssen O. Two novel aspartoacylase gene (ASPA) missense mutations specific to Norwegian and Swedish patients with Canavan disease. J Med Genet 2002; 39: e55.

Zano S, Wijayasinghe YS, Malik R, Smith J, Viola RE. Relationship between enzyme properties and disease progression in Canavan disease. J Inherit Metab Dis 2013; 36: 1-6.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Det ursprungliga underlaget skrevs av Bengt Hagberg, professor i pediatrik och barnneurologi.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Martin Jägervall, Centrallasarettet Växjö.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2018-01-15
Version: 5.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.