Publiceringsdatum: 2004-11-03
Version: 3.1
Canavans leukodystrofi är en fortskridande (progredierande) hjärnsjukdom som 1931 beskrevs av den amerikanska neuropatologen Myrtha Canavan i en rapport om ett svårt hjärnsjukt barn. Neuroforskarna van Bogaert och Bertrand visade 1949 efter undersökning av ett större antal barn, de flesta under två år, att Canavans leukodystrofi är en väldefinierad fortskridande hjärnsjukdom. Den engelskspråkiga benämningen ”spongy degeneration of the brain in infancy” betecknar de svampartade förändringar som på kort tid i det närmaste totalt förstör den vita hjärnsubstansen (myelinet). Detta är den substans som omger och isolerar de nervtrådar som utgår från nervcellerna i hjärna och ryggmärg (centrala nervsystemet).
Symtom och sjukdomsbakgrund vid Canavans leukodystrofi påminner om en annan av leukodystrofisjukdomarna, Alexanders leukodystrofi (separat informationsmaterial finns i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser).
Canavans leukodystrofi förekommer främst i familjer med östeuropeisk judisk bakgrund. I skandinavisk befolkning är sjukdomen ytterst sällsynt. Siffror för förekomst och insjuknande i Sverige saknas. Uppskattningsvis föds högst ett barn per år med sjukdomen i landet.
Insjuknande först i skolåldern eller t o m senare finns idag beskrivet i enstaka fall i litteraturen men är extremt sällsynt. Denna form av sjukdomen behandlas inte i detta material.
Orsaken till sjukdomen är en förändring (mutation) av ett arvsanlag (gen) som finns på korta armen av kromosom 17. Genen kallas ASPA. Förändringen leder till brist på eller dålig funktion hos enzymet aspartoacylas. Detta leder i sin tur till att N-acetylaspartinsyra inte kan brytas ned och omsättas på normalt sätt. N-acetylaspartinsyra tillverkas (syntetiseras) inne i själva hjärnvävnaden och Canavans leukodystrofi är den hittills enda kända ärftliga sjukdomen som orsakas av en defekt i omsättningen av en biokemisk produkt som tillverkas inne i hjärnvävnaden.
I Sverige beskrev Hagenfeldt och medarbetare 1967 att barn med sjukdomen hade en förhöjd utsöndring av N-acetylaspartinsyra i urinen. Hos personer med sjukdomen har den speciella enzymdefekten kunnat påvisas både i blod och odlade hudceller (fibroblaster).
Canavans leukodystrofi ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en skadad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får sjukdomen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den skadade genen. I 50 procent av fallen får barnet den skadade genen i enkel uppsättning och blir liksom föräldrarna frisk men bärare av den skadade genen.
Hos de flesta barn som har Canavans leukodystrofi finns inga symtom på sjukdomen vid födelsen eller under de första levnadsveckorna. En del barn kan dock ha symtom redan från första levnadsdagen, vilket tyder på att sjukdomen börjat redan före födelsen. Till en början utvecklas spädbarnen normalt, men vid tre till fem månaders ålder stannar hela utvecklingen upp. Från sex månader till ett års ålder blir tecknen på psykisk och motorisk utvecklingsförsening alltmer framträdande. Barnen får en påtagligt tilltagande slapphet i hela kroppen med bl a oförmåga att balansera huvudet. Huvudet är dessutom ofta större och tyngre än normalt till följd av en ökad hjärnvolym.
Andra symtom är dålig ögonkontakt och synförmåga. Efterhand förlorar barnen också sina mycket tidigt förvärvade färdigheter, som t ex att gripa och rulla runt. Ofrivilliga muskelsammandragningar (spasticitet) främst i ben och fötter, även ryckningar i foten vid sträckning av vadmuskulaturen (fotklonus) är andra vanliga symtom. Spasticiteten ökar efterhand. Ögonmotoriken är oftast störd med frekventa ryckiga ögonrörelser (nystagmus). Synförändringar av central typ (inom synbanor och syncentrum) leder så småningom till blindhet. Epilepsi som följd av hjärnförändringarna är mycket vanligt. Olika anfallsformer förekommer.
Vid ett till ett och ett halvt års ålder kan flertalet av barnen oftast inte klara ens mycket enkla färdigheter och de kan också ha svårigheter att tugga och svälja. En del av barnen har kvar förmågan till kontakt via hörseln och känner igen ljud och röster ganska länge. Många av barnen dör i späd ålder, men sjukdomsförloppet kan variera från barn till barn. Denna variation i sjukdomsförloppet skiljer Canavans leukodystrofi från spädbarnsformen av Krabbes sjukdom, den leukodystrofisjukdom hos spädbarn som är vanligast i Sverige. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns ett separat material om denna sjukdom. Gemensamt för de båda sjukdomarna är att de medför ett mycket svårt och tidigt neurologiskt funktionshinder, utvecklingsstörning och blindhet.
Den första laboratorieundersökning som bör göras vid misstanke om sjukdomen är undersökning av utsöndringsmönstret av organiska syror i urinen. Diagnosen bekräftas genom att bristen på det defekta enzymet, aspartoacylas påvisas genom blodprov, som analyseras vid specialiserat kliniskt laboratorium.
DNA-baserad diagnostik liksom fosterdiagnostik är möjlig.
För Canavans leukodystrofi finns för närvarande ingen behandling som botar sjukdomen eller hindrar dess fortskridande, men forskning inom området pågår. Behandlingen inriktas på god omvårdnad och stimulans genom insatser från den lokala barn- och ungdomshabiliteringen. Föräldrarna behöver tidig och upprepad information beträffande bakgrunden till de omfattande förändringarna i hjärnan, som leder till den svåra sjukdomsbilden.
Epilepsin och spasticiteten kan ibland lindras med mediciner. För en del av barnen kan sondmatning genom näsan eller via en sond genom bukväggen till magsäcken, s k PEG, bli nödvändig.
Efter att ha fått besked om att barnet har Canavans leukodystrofi befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om sjukdomen och det stöd som finns att få. Man kan under en tid behöva ”stänga av” för att sedan gradvis ta till sig innebörden i det besked man har fått. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att man vid senare tillfällen ägnar tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. När barnet har en fortskridande sjukdom möts föräldrarna ständigt av nya motgångar och kan uppleva att nya svårigheter uppkommer så snart man klarat av de föregående. Eftersom man inte vet när nästa förändring inträffar är det svårt att förbereda sig känslomässigt. Den dagliga omsorgen, som gradvis blir tyngre, gör det också svårt att få tid och ork att tala om sina reaktioner inför förändringarna i barnets sjukdom. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de erbjudas hjälp att få kontakt med andra familjer som har barn med leukodystrofisjukdomar.
Ibland upplever föräldrar att de i stor utsträckning blir lämnade att klara sig själva. Många känner behov av att ha någon man kan söka stöd hos och känna tillit till. Det är viktigt att komma ihåg att familjer med barn med snabbt fortskridande sjukdomar har ett speciellt behov av hjälp med samordning av olika insatser. Det krävs också en fungerande avlösning, som föräldrarna har tilltro till, för att ge tillfälle till vila och tid att ägna sig åt barnets syskon.
Hela familjen behöver stöd och information. Syskon kan reagera med sorg, ilska och förvirring på det som händer med deras bror eller syster, och många går och bär på en rädsla att själva bli allvarligt sjuka. Syskonen behöver, precis som andra i omgivningen, en öppen och ärlig - och åldersadekvat - information om sjukdomen. Syskonen kan också ha behov av att prata med någon utanför familjen om sina tankar, frågor och känslor.
--
Särskilt kunnande om leukodystrofisjukdomar finns hos barnneurologer på regionsjukhusen. Längst erfarenhet finns vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00 samt vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.
De diagnostiskt viktiga biokemiska analyserna av organiska syror i urinen görs vid laboratorier för klinisk kemi vid regionsjukhusen. Speciellt neurobiologiskt kunnande vad det gäller laboratoriediagnostik av leukodystrofier finns vid Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00.
Professor emeritus Bengt Hagberg och docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.
Docent Jan-Eric Månsson, Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00.
--
Svenska Leukodystrofiföreningen. Kontaktperson: Björn Holmgren, Vedby, Pl 2232 A, 395 90 Kalmar, tel 0480-47 52 85.
FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress: Gävlegatan 18B, postadress: Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, Internetadress www.fub.se
United Leukodystrophy Foundation (ULF) i USA, 2304 Highland Drive, Sycamore, Illinois 60178, USA, e-post ulf@tbcnet.com, Internetadress www.ulf.org
Research Trust for Metabolic Diseases in Children (RTMC) i England, Golden Gates Lodge, Weston Road Crewe, CW1 1XN, England, tel 44270-25 02 21.
Canavan Foundation, 110 Riverside Drive, New York, NY 10024, USA, e-post Canavandisease@aol.com, Internetadress www.canavanfoundation.org
Canavan Research Foundation, Internetadress www.canavan.org
--
Idag sker forskningen främst vid universitetskliniker i USA. Detta gäller särskilt framsteg senaste åren inom genterapi.
Informationsfolder angående Canavans leukodystrofi (artikelnr 2000-12-106), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Baslow MH. Canavan´s spongiform leukodystrophy: a clinical anatomy of a genetic metabolic CNS disease. J Mol Neurosci 2000; 15: 61-69.
Bennett M, Gibson K, Sherwood W, Divry P, Rolland M, Elpeleg O, Rinaldo P, Jakobs C. Reliable prenatal diagnosis of Canavan disease (aspartoacylase deficiency): comparison of enzymatic and metabolite analysis. J Inherit Metab Dis 1993; 16: 831-836.
Breitbach-Faller N, Schrader K, Rating D, Wunsch R. Ultrasound findings in follow-up investigations in a case of aspartoacylase deficiency (canavan disease). Neuropediatrics 2003; 34: 96-99.
Feigenbaum A, Moore R, Clarke J, Hewson S, Chitayat D, Ray PN, Stockley TL. Canavan disease: carrier-frequency determination in the Ashkenazi Jewish population and development of a novel molecular diagnostic assay. Am J Med Genet 2004; 124A; 142-147.
Hagenfeldt L, Bollgren I, Venizelos N. N-acetylaspartic aciduria due to aspartoacylase deficiency - a new etiology of childhood leukodystrophy. J Inher Metabol Dis 1967; 10: 135-141.
Ishiyama G, Lopez I, Baloh RW, Ishiyama A. Canavan´s leukodystrophy is associated with defects in cochlear neurodevelopment and deafness. Neurology 2003; 60: 1702-1704.
Kronin D, Oddoux C, Philips J, Ostrer H. Prevalence of Canavan disease heterozygotes in the New York metropolitan Ashkenazi Jewish population. Am J Genet 1995; 57: 1250-1252.
Leone P, Janson CG, Bilianuk L et al. Aspartoacylase gene transfer to the mammalian central nervous system with therapeutic implications for Canavan disease. Ann Neurol 2000; 48: 27-38.
Matalon R, Michals-Matalon K. Biochemistry and molecular biology of Canavan disease. Neurochem Res 1999; 24: 507-513.
Matalon R, Michals-Matalon K. Prenatal diagnosis of Canavan disease. Prenat Diagn 1999; 19: 669-670.
Maria BL, Diedrick KM, Moser H, Naidu S. Leukodystrophies: pathogenesis, diagnosis, strategies, therapies and future research directions. J Child Neurol 2003; 18: 578-590.
Maria BL. Neurobiology of disease in children: leukodystrophies. J Child Neurol 2003; 18: 577.
Surendran S, Bamforth FJ, Chan A, Tyring SK, Goodman SI, Matalon R. Mild elevation of N-acetylaspartic acid and macrocephaly: diagnostic problem. J Child Neurol 2003; 18: 809-812.
Surendran S, Matalon KM, Tyring SK, Matalon R. Molecular basis of Canavan´s disease: from human to mouse. J Child Neurol 2003; 18: 604-610.
Omvårdnad
Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red. Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
Internetadress: www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: Canavan disease
GeneReviews (University of Washington).
Internetadress: www.genetests.org (klicka på GeneReviews)
sökord: Canavan disease
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som skrivit underlaget är Bengt Hagberg, professor emeritus, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har givits tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2004-11-03
Version: 3.1
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.