/
/

Autosomal recessiv polycystisk njursjukdom

  • Diagnos: Autosomal recessiv polycystisk njursjukdom
  • Synonymer: Autosomal recessive polycystic kidney disease, ARPKD, Polycystisk njursjukdom (autosomal recessiv)

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-06-10
Version: 1.2

ICD-10

Q61.1

Sjukdom/tillstånd

Autosomal recessiv polycystisk njursjukdom (ARPKD) är en ärftlig njursjukdom som kännetecknas av att det bildas små blåsor (cystor) i njurarna, vilka leder till att njurarnas funktion blir nedsatt. Sjukdomen tillhör en grupp medfödda sjukdomar benämnda hepatorenala (hepar=lever, ren=njure) fibrocystiska syndrom, som innebär cystor i njurarna och ökad mängd bindväv i levern.

Cystorna i njurarna visar sig oftast tidigt i barndomen och förekommer alltid tillsammans med leversjukdom. Förändringarna i levern utgörs av ökad mängd bindväv (kongenital leverfibros) samt cystor på de små gallvägarna (Carolis sjukdom och Carolis syndrom). Se separat informationsmaterial om kongenital leverfibros i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.

Det finns också en annan, vanligare form av medfödd polycystisk njursjukdom med autosomal dominant nedärvning (ADPKD). ADPKD brukar ge symtom först i vuxen ålder och beskrivs inte närmare här.

En beskrivning av recessivt nedärvd polycystisk njursjukdom hos ett barn gjordes första gången 1961 av barnläkaren Ingemar Olow och patologen Per M Lundin i Göteborg.

Förekomst

Autosomal recessiv polycystisk njursjukdom förekommer hos ungefär 3-10 av 100 000 nyfödda barn i Sverige. Det verkliga antalet kan dock vara högre, eftersom de sjukaste barnen kan avlida som nyfödda utan att ha fått en fastställd diagnos. Det förekommer också att personer med lindrig sjukdom diagnostiseras först i vuxen ålder.

Orsak

Orsaken till autosomal recessiv polycystisk njursjukdom är en förändring (mutation) i genen PKHD1 (polycystic kidney and hepatic disease 1) på kromosom 6 (6p21). PKHD1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet fibrocystin, som är lokaliserat till de primära cilierna. Primära cilier är små antennliknande utskott på cellytan som finns i de flesta organ i kroppen, bland annat i njurarna och gallvägarna. De deltar i signalutbytet mellan miljön utanför och innanför cellen och har en receptorfunktion.

Polycystisk njursjukdom, med eller utan leversjukdom, tillhör de sjukdomar som benämns primära ciliopatier. De orsakas av mutationer i någon av de gener som kodar för proteiner vilka bygger upp de primära cilierna. Symtomen orsakas av en brist på eller en nedsatt funktion av fibrocystin, men de exakta mekanismerna är ännu inte kartlagda.

Ärftlighet

Autosomal recessiv polycystisk njursjukdom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Sjukdomen upptäcks ofta under fostertiden eller under nyföddhetsperioden. Cystor i njurarna tränger undan normal njurvävnad, vilket får till följd att njurarna kan börja svikta i sin funktion redan i fosterlivet. Ett första tecken på sjukdomen kan vara att fostret är omgivet av mindre fostervatten än normalt. Vid de allvarligaste formerna av sjukdomen föds barnen med en buk som är så förstorad av cystbildningen i njurarna att problem kan uppstå vid förlossningen.

Figur. Jämförelse mellan normal njure (till vänster) och en njure med cystor (till höger).

Figur. Jämförelse mellan normal njure (till vänster) och en njure med cystor (till höger).

De nyfödda barnen har ofta andningsproblem. Det kan bero på att lungorna inte har utvecklats på grund av att mängden fostervatten är minskad och/eller att de förstorade njurarna utgör ett tryck på lungorna. Dödligheten i nyföddhetsperioden är stor. Ungefär en tredjedel av de nyfödda avlider till följd av komplikationer på grund av att lungorna är dåligt utvecklade.

Det är vanligt med övergående störningar av salt- och vattenbalansen på grund av att njurfunktionen är störd. Högt blodtryck kan utvecklas redan under de första levnadsveckorna. Njurfunktionen kan dock tillfälligt förbättras genom att njurarna fortsätter att utvecklas, som hos alla spädbarn. Därefter sker en försämring av njurfunktionen som kan gå i olika takt i olika perioder och också se olika ut från person till person med sjukdomen. När njurarnas funktion blir påtagligt påverkad kan det uppstå blodbrist (anemi), hög nivå av fosfat i blodet som kan påverka benhälsan samt störningar av tillväxten. Hos de flesta med sjukdomen upphör njurarna så småningom att fungera, och ungefär hälften av de barn som överlever den första tiden har utvecklat njursvikt inom de första tio levnadsåren.

Även om njurarna är stora redan vid födseln och ibland kan bli ytterligare förstorade, kan njurstorleken stabiliseras och till och med minska senare under uppväxten.

Hos en mindre andel äldre barn, ungdomar och vuxna märks inte njursjukdomen förrän det upptäcks att levern och mjälten är förstorade. I vissa fall är det leversjukdomen som ger mest symtom. Leverfibros kan orsaka ökat tryck i leverns portven (portahypertension), som i sin tur leder till att mjälten ökar i storlek och att blodkropparna, framför allt trombocyterna (blodplättarna), minskar i antal. Portahypertension kan leda till åderbråck i matstrupen (esofagusvaricer) och ändtarmen (hemorrojder) samt ansamling av vätska i bukhålan (ascites). Spontana och återkommande gallgångsinflammationer (kolangiter) förekommer också. För mer information, se separat informationsmaterial om kongenital leverfibros i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser. (länk) Från 40-årsåldern finns en ökad risk för tumörer i gallgångarna.

Diagnostik

Diagnosen misstänks om en ultraljudsundersökning av fostret visar förstorade njurar. Mängden fostervatten kan vara minskad eller vid allvarlig sjukdom helt saknas. Ibland upptäcks dessa förändringar först under de sista tre graviditetsmånaderna.

Hos nyfödda barn med autosomal recessiv polycystisk njursjukdom syns vid en undersökning med ultraljud att njurarna är förstorade och saknar avgränsning mellan njurbarken och njurmärgen. De små mikrocystorna kan inte alltid urskiljas så tidigt.

Förändringarna i gallvägarna eller levern är inte alltid synliga hos nyfödda, men mikroskopiska förändringar finns hos alla barn med sjukdomen. Levern och gallvägarna undersöks med ultraljud, magnetkameraundersökning (MR) och/eller endoskopisk teknik (endoskopisk retrograd kolangiopancreaticografi, ERCP). Ibland görs även en leverbiopsi. Njurfunktion och leverfunktion kontrolleras.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns ännu ingen behandling som bromsar tillväxten av cystor. Rubbningar av salt- och vattenbalansen behandlas med vätska och salt direkt i blodet (intravenöst). Nyfödda barn med autosomal recessiv polycystisk njursjukdom är svårt sjuka och kan ha andningsproblem som kräver andningsstöd med respiratorbehandling. Högt blodtryck behandlas med läkemedel. Dialys kan bli nödvändig under de första levnadsdygnen om urinproduktionen delvis eller helt har upphört. Om njurarna är mycket stora kan det i enstaka fall bli nödvändigt att operera bort en eller båda njurarna för att underlätta för barnet att andas och att äta.

Barn som har svårt att äta och därmed att gå upp i vikt kan behöva hjälp med sond eller PEG (”knapp”, perkutan endoskopisk gastrostomi; operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen).

Ibland behövs dialysbehandling, åtminstone för en tid, tills njurtransplantationen kan genomföras. Det finns två typer av dialys: hemodialys och peritonealdialys. Vid hemodialys pumpas blodet ut ur kroppen och passerar en maskin för att renas på slaggprodukter innan det förs tillbaka in i kroppen igen. En behandling tar cirka fyra timmar och de flesta patienter behöver tre behandlingar i veckan. Med peritonealdialys sker reningen av blodet via den egna bukhinnan (peritoneum) till dialysvätskan i bukhålan, och blodet lämnar aldrig kroppen. Peritonealdialys kan utföras i hemmet.

En njurtransplantation innebär att man får en ny njure inopererad. Bäst resultat blir det med en njure från en levande donator, oftast en nära anhörig. Med en njurtransplantation är det möjligt att få en mer normal vardag än med dialysbehandling. Leversjukdomen påverkas dock inte av en njurtransplantation utan kan fortskrida. I vissa fall krävs en kombinerad lever- och njurtransplantation.

Läkemedel som kan skada njurarna och levern ska i möjligaste mån undvikas, och om de behöver användas ska dosen anpassas. Det är viktigt att barn och vuxna med sjukdomen har kontakt med ett njurmedicinskt team för regelbunden kontroll av saltnivån i blodet (natrium, kalium, kalk, fosfat och bikarbonat), urinvolym och blodtryck. Behandling med blodtryckssänkande läkemedel förlänger den tid njurarna fungerar. Ofta behövs behandling med det blodbildande hormonet erytropoetin samt med tillväxthormon.

Njurarnas funktion behöver fortlöpande kontrolleras även i vuxen ålder.

Vid återkommande gallgångsinflammationer finns för närvarande ingen annan behandling än antibiotika. Till en början måste det oftast ges intravenöst, åtföljt av långvarig tablettbehandling. Det är viktigt att vara medveten om risken för livshotande bukhinneinflammationer och tidigt ge antibiotika. Gallgångarna måste undersökas regelbundet med ultraljud för att upptäcka eventuella tumörer.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd bör tillgodoses. Kontakt med kurator och psykolog kan för barn och ungdomar ordnas genom barn- och ungdomsmedicinsk klinik. Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad bör erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Att få svar på sina frågor och funderingar är viktigt även för ett litet barn. För vuxna finns motsvarande resurser inom vuxensjukvården.

Resurser på riks- och regionnivå

Kunskap om sjukdomen finns på universitetsklinikerna och även vid övriga njurmedicinska enheter.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Överläkare Zivile Békássy, barnkliniken, Skånes Universitetssjukhus Lund, 22185 Lund, tel 046 171000, e-post zivile.bekassy@med.lu.se.

Överläkare Rafael Krmar, Astrid Lindgrens Barnsjukhus/Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post rafael.krmar@ki.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte

--

Intresseorganisationer

Njurförbundet, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 405 00, e-post info@njurforbundet.se, www.njurforbundet.se.

Internationella PKD patientföreningen, www.pkdinternational.org/.

Polycystic Kidney Disease (PKD) Foundation, www.pkdcure.org.

ARPKD/CHF Alliance, www.arpkdchf.org.

Forskning

Internationell forskning pågår för att kartlägga sjukdomen. Forskning för att utvärdera olika läkemedel pågår också.

Clinicaltrials.gov har uppgifter om pågående och planerade studier.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Informationsfoldern Polycystisk njursjukdom av Agneta Pagels och Britta Hylander, njurmedicinska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, finns som pdf på http://www.karolinska.se/globalassets/global/njurmedicinska-kliniken/polycystisk-njursjukdom_2014_1.pdf.

Litteratur

Adeva N, El-Youssef M, Rossetti S, Kamath PS, Kubly V Consugar MB et al. Clinical and molecular characterization defines a broadened spectrum of autosomal recessive polycystic kidney disease (ARPKD). Medicine 2006; 85: 1-21.

Bergmann C, Senderek J, Windelen E, Küpper F, Middeldorf I, Schneider et al. Clinical consequences of PKHD1 mutations in 164 patients with autosomal-recessive polycystic kidney disease (ARPKD). Kidney Int 2005; 67: 829-848.

Büscher R, Büscher AK, Weber S, Mohr J, Hegen B, Vester U et al. Clinical manifestations of autosomal recessive polycystic kidney disease (ARPKD): kidney-related and non-kidney-related phenotypes. Pediatr Nephrol 2014; 29: 1915-1925.

Chapal M, Debout A, Dufay A, Salomon R, Roussey G, Burtley S et al. Kidney and liver transplantation in patients with autosomal recessive polycystic kidney disease: a multicentric study. Nephrol Dial Transplant 2012; 27: 2083-2088.

Guay-Woodford LM, Desmond RA. Autosomal recessive polycystic kidney disease: the clinical experience in North America. Pediatrics 2003; 111: 1072-1080.

Gunay-Aygun M, Font-Montgomery E, Lukose L, Tuchman M, Graf J, Bryant JC et al. Correlation of kidney function, volume and imaging findings, and PKHD1 mutations in 73 patients with autosomal recessive polycystic kidney disease. Clin J Am Soc Nephrol 2010; 5: 972-984.

Hadimeri, Henrik. Renal and extrarenal signs of autosomal dominant polycystic kidney disease. Avhandling, Göteborgs universitet, 2000, ISBN 91-628-4262-5, http://hdl.handle.net/2077/11338.

Lundin, PM, Olow I. Polycystic kidneys in newborns, infants and children: a clinical and pathological study. Acta Paediat 1961; 50: 185-200.

Srinath A, Shneider BL. Congenital hepatic fibrosis and autosomal recessive polycystic kidney disease. J Pediatr Gastroenterol Nutr 2012; 54: 580-587.

Telega G, Cronin D, Avner ED. New approaches to the autosomal recessive polycystic kidney disease patient with dual kidney-liver complications. Pediatr Transplant 2013; 17: 328-335.

Zerres K, Rudnik-Schöneborn S, Deget F, Holtkamp U, Brodehl J, Geisert J et al. Autosomal recessive polycystic kidney disease in 115 children: clinical presentation, course and influence of gender. Arbeitsgemeinschaft für Pädiatrische, Nephrologie. Acta Paediatr 1996; 85: 437.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: polycystic kidney disease, autosomal recessive, ARPKD

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: polycystic kidney disease, autosomal recessive

SNR/SRR 2014 Svenskt Njurregister (Swedish Renal Registry) online. Jönköping: Svensk Njurmedicinsk Förening /SNF). www.snronline.se, 2014.

Författare/granskare/redaktion

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är överläkare Zivile Békássy, Skånes Universitetssjukhus i Lund, i samarbete med den medicinske redaktören, överläkare Martin Jägervall, Centrallasarettet i Växjö.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-06-10
Version: 1.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.