/
/

Aspartylglykosaminuri

  • Diagnos: Aspartylglykosaminuri
  • Synonymer: AGU

Innehåll


Publiceringsdatum: 2010-07-01
Version: 1.3

ICD-10

E77.1

Sjukdom/skada/diagnos

Aspartylglykosaminuri (AGU) är en ärftlig sjukdom som ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Gemensamt för denna sjukdomsgrupp är en störning i lysosomernas funktion, orsakad av en bristande funktion av endera något av de enzymer eller något av de transportproteiner som transporterar ämnen in i och ut ur lysosomen. Sjukdomen beskrevs första gången 1967 av FA Jenner och RJ Pollitt.

I dag känner vi till ett sjuttiotal olika lysosomala sjukdomar. Exempel på andra sådana är cystinos, Danons sjukdom, Fabrys sjukdom, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VII, Pompes sjukdom och Sallas sjukdom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas för ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.

Förekomst

Det finns inga säkra siffror över hur vanlig sjukdomen är i Sverige, men uppskattningsvis finns det minst ett tiotal barn och vuxna med aspartylglykosaminuri. Sjukdomen är vanligast i Finland, där det finns mer än 200 personer som fått diagnosen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Aspartylglykosaminuri orsakas av en förändring (mutation) av det arvsanlag (gen) som styr bildningen av (kodar för) enzymet aspartylglykosaminidas. Genen för detta enzym finns på kromosom 4, och samma genmutation finns hos nästan alla med sjukdomen i Finland, medan personer i andra länder har en större variation av mutationer.

Lysosomerna är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att med hjälp av enzymer (en sorts proteiner) ta hand om och bryta ned olika ämnen. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Exempelvis bryts på så vis olika proteiner ner till aminosyror. Byggstenarna transporteras efter nedbrytningen ut ur lysosomen och blir tillgängliga för cellens produktion av nya ämnen.

Aspartylglykosaminidas bryter normalt ner proteiner som innehåller kolhydrater (glykoproteiner) och som förekommer rikligt i kroppens olika vävnader, i cellerna och på cellytorna, särskilt i lever, mjälte, sköldkörtel och i nervvävnad. När kroppens glykoproteiner inte kan brytas ner på normalt sätt ansamlas restprodukter av aspartylglykosaminer och en del andra produkter i kroppens lysosomer. Där ger restprodukterna upphov till en fortskridande skada av olika vävnader och organ i kroppen. Påverkan på hjärnan ger de svåraste symtomen.

Ärftlighet

Aspartylglykosaminuri nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Symtom

Barnen är ofta besvärsfria vid födseln. Under det första levnadsåret är navel- och ljumskbråck vanligt. Ibland förekommer lever- och mjältförstoring, vilket vanligtvis inte ger några allvarliga symtom. En del barn får också problem med diarré. Under de tidiga barndomsåren är det vanligt med återkommande övre luftvägsinfektioner och öroninflammationer.

Till att börja med är den motoriska utvecklingen normal. Under småbarnsåren visar sig de första tecknen på en avvikande utveckling genom att barnen är motoriskt klumpigare än normalt och att tal- och språkutvecklingen är försenad. Klumpigheten kvarstår, men de flesta kan fram till vuxen ålder med stöd och hjälp klara sig i vardagen samt delta i lek- och idrottsaktiviteter.

Det karaktäristiska för sjukdomen är hur den intellektuella utvecklingen successivt påverkas. Under de första levnadsåren kan barnens utveckling te sig normal, men före skolåldern märks koncentrationssvårigheter, försening av språkutvecklingen och försämring av den intellektuella förmågan. Utvecklingen fortsätter sedan att gå framåt men långsammare än normalt. Runt mitten av tonåren fungerar ungdomarna intellektuellt som bäst, med en utvecklingsnivå som motsvarar lindrig eller medelsvår utvecklingsstörning. Ungdomarna ligger sedan kvar på denna utvecklingsnivå eller försämras något fram till 25-30-årsåldern. Under åren därefter sker en snabbare förlust av inlärda färdigheter, med svår utvecklingsstörning till följd. Samtidigt tilltar också de motoriska förändringarna. Personer med sjukdomen blir efter hand mer rörelsehindrade och beroende av hjälp och stöd från omgivningen. Så småningom behövs rullstol vid förflyttningar. Det är viktigt att komma ihåg att det finns stora individuella variationer både vad gäller utvecklingsnivån och sjukdomsförloppet.

Medellängden för personer med aspartylglykosaminuri är något lägre än för resten av befolkningen. Tidig pubertet är vanlig och kan vara en förklaring till detta.

Det kan finnas lindriga förändringar, synliga vid röntgen, i till exempel ryggkotorna. De medför en snedhet i ryggen (skolios) eller i fotskelettet.

Många barn med aspartylglykosaminuri har gemensamma ansiktsdrag, med stort huvud, bred underkäke, kort och bred näsa samt runda kinder, något som blir tydligare under tonårstiden. Då förekommer också ibland svår akne och/eller små röda knottror i ansiktet (angiofibrom). Vissa får även hes röst i tonåren. Hos en del är ögonen känsliga för solljus.

Personer med aspartylglykosaminuri uppfattas under barn- och skolåldern som lugna. De har under de tidiga uppväxtåren en förmåga att kunna sysselsätta sig själva, medan de när de blir äldre kan vara påtagligt envisa, irritabla och passiva. Ibland förekommer depressioner. Även psykotiska symtom kan uppstå.

Mer än hälften besväras av epilepsi i vuxen ålder. Ibland visar den sig under uppväxtåren. Hos vuxna med aspartylglykosaminuri är också sömnsvårigheter vanligt.

Studier i Finland visar att livslängden är förkortad.

Diagnostik

Sjukdomen diagnostiseras genom urinprov, som uppvisar ökad utsöndring av aspartylglukosamin. För att säkerställa diagnosen tas ett blodprov, som visar att enzymet aspartylglykosaminidas saknas eller finns i för liten mängd.

Det går att med DNA-analys fastställa mutationen som ligger bakom enzymbristen. Fosterdiagnostik är också möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen behandling som botar sjukdomen eller förhindrar sjukdomsförloppet. Liksom vid flera andra lysosomala sjukdomar har det gjorts försök att ersätta det saknade enzymet genom hematopoetisk stamcellstransplantation (benmärgstransplantation), för att den transplanterade benmärgen ska producera det enzym som saknas. Ett tiotal transplantationer har utförts i Finland och några enstaka i världen i övrigt, men ännu har det inte kunnat dras några säkra slutsatser av resultaten.

Eftersom upprepade infektioner i mellanörat kan medföra hörselnedsättning är det viktigt att hörseln kontrolleras regelbundet. Infektionsbenägenheten brukar vanligtvis gå över i 6-7-årsåldern.

Känslighet för solljus, framför allt sommartid, kan vara ett stort praktiskt problem. För att skydda ögonen kan man använda solglasögon, hatt eller keps.

Vid svår akne kan en hudläkare ge råd och behandling.

Epilepsi behandlas med mediciner. I de senare tonåren eller som vuxen behöver man ibland medicinering för till exempel oro eller sömnlöshet. Melatoninpreparat har visat sig ha god effekt vid sömnsvårigheter hos barn med aspartylglykosaminuri. Om psykiatriska problem, som depression, blir uttalade kan läkemedel ges.

Barn med aspartylglukosaminuri behöver specialpedagogiska insatser i skolan. När utvecklingsstörning har konstaterats behövs den specialpedagogik som finns inom särskolan.

Barn och ungdomar med aspartylglykosaminuri behöver tidigt habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra anhöriga kan också få stöd.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som finns. Behovet och insatserna varierar allt eftersom sjukdomen utvecklas och barnet växer.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Exempel på sådant är en kontaktfamilj, korttidsboende och personlig assistans.

I vuxen ålder behövs fortsatta medicinska insatser och habiliteringsinsatser samt stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Barnläkare/barnneurologer vid läns- och regionsjukhusen kan ställa diagnosen med hjälp av laboratorieprov.

Två speciallaboratorier med inriktning på metabola sjukdomar har resurser för kliniskt kemisk diagnostik: Avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, och Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm.

Resurspersoner

Docent Maria Arvio, Pediatric Neurology, Päijät-Häme Central Hospital, Lahti, Finland, e-post maria.arvio@phsotey.fi

Docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm tel 08-517 700 00.

Docent Gunilla Malm, barnneurologiska sektionen, Astrid Lindgrens Barnklinik, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, tel 08-585 800 00.

Docent Jan-Erik Månsson, avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00.

Bitr överläkare Karin Naess, barnneurologiska sektionen, Astrid Lindgrens Barnklinik, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Professor Paul Uvebrant, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Det finns ingen förening för aspartylglukosaminuri i Sverige, däremot en kontaktfamilj:

Lena Strandell Nyström och Niklas Nyström, Alpvägen 20, 150 21 Mölnbo, tel 0158-600 23.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18C (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern aspartylglykosaminuri (artikelnr 2010-5-29), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Nyhetsbrev från Ågrenska om aspartylglukosaminuri, nr 377 (2010). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
De finns också tillgängliga på internetadress www.agrenska.se

Litteratur

Arvio P, Arvio M. Progressive nature of aspartylglucosaminuria. Acta Paediatr 2002; 91: 255-257.

Arvio MA, Rapola JM, Pelkonen PM. Chronic arthritis in patients with aspartylglucosaminuria. J Rheumatol 1998; 25: 1131-1134.

Arvio M. Follow-up in patients with aspartylglucosaminuria. Part I. The course of intellectual functions. Acta Paediatr 1993; 82: 469-471.

Arvio M, Oksanen V, Autio S, Gaily E, Sanio K. Epileptic seizures in aspartylglucosaminuria: a common disorder. Acta Neurol Scand 1993; 87: 342-344.

Arvio M. Follow-up in patients with aspartylglucosaminuria. Part II. Acta Paediatr 1993; 82: 590-594.

Autti T, Lönnqvist T, Joensuu R. Bilateral pulvinar signal intensity decrease on T2-weighted images in patients with aspartylglucosaminuria. Acta Radiol 2008; 49: 687-692.

Dunder U, Valtonen P, Kelo E, Mononen I. Early initiation of enzyme replacement therapy improves metabolic correction in the brain tissue of asparatylglucosaminuria mice. J Inherit Metab Dis 2010;33: 611-617.

Ikonen E, Aula P, Grön K, Tollersrud O, Halila R, Manninen T et al. Spectrum of mutations in aspartylglycosaminuria. Proc Natl Acad Sci U S A 1991; 88: 11222-11226.

Ikonen E, Peltonen L. Mutations causing aspartylglucosaminuria (AGU): a lysosomal accumulation disease. Hum Mutat 1992; 1: 361-365.

Lindblom N, Kivinen S, Heiskala H, Laakso ML, Kaski M. Sleep disturbances in aspartylglucosaminuria (AGU): a questionnaire study. J Inherit Metab Dis 2006; 29: 637-646.

Malm G, Månsson JE, Winiarski J, Mosskin M, Ringdén O. Five-year follow-up of two siblings with aspartylglucosaminuria undergoing allogeneic stem-cell transplantation from unrelated donors. Transplantation 2004; 78: 415-419.

Malm G, von Döbeln U, Naess K, Ringdén O. Lysosomala sjukdomar -forskning och framsteg ger hopp om bot och bättring. Läkartidningen 2008; 105: 3731-3735.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: aspartylglycosaminuria

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2010-07-01
Version: 1.3

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.