Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Argininosuccinatlyasbrist

  • Diagnos: Argininosuccinatlyasbrist
  • Synonymer: ASL-brist, Argininosuccinate lyase deficiency, ASLD

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-10-13
Version: 3.0

ICD-10

E72.2A

Sjukdom/skada/diagnos

Argininosuccinatlyasbrist (ASL-brist) är en ärftlig, medfödd ämnesomsättningssjukdom som orsakas av ett fel på ett enzym i den enzymkedja i levern som kallas ureacykeln och omvandlar ammoniak till urinämne (urea). Ammoniak bildas när kroppen bryter ned protein och är i höga koncentrationer skadligt för nervsystemet. Sjukdomen kan ge livshotande symtom i nyföddhetsperioden eller utvecklas smygande under de första levnadsåren, med matningssvårigheter, långsam tillväxt och försenad utveckling. Leverns funktion kan också påverkas. Ibland ställs diagnosen först i vuxen ålder. Det finns troligen även så lindriga former att sjukdomen inte upptäcks alls.

Efter att nyföddhetsscreening för ASL-brist typ 1 införts i Sverige finns det förhoppningar om att många av de symtom som annars uppstår ska kunna undvikas genom att behandlingen kan påbörjas innan barnen insjuknar i en metabol kris. Behandlingen består av läkemedel samt en diet där mängden protein i maten minskas och aminosyran arginin tillförs. Alla med sjukdomen behöver regelbundna kontroller för att förebygga komplikationer.

ASL-brist beskrevs första gången 1958 av den brittiske barnläkaren James D Allan och hans medarbetare. Det finns andra sjukdomar som beror på brister i ureacykelns övriga enzymer. Gemensamt för de flesta är att ammoniak ansamlas i kroppen och kan skada nervsystemet. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns särskilda informationsmaterial om två andra sjukdomar som påverkar ureacykeln, OTC-brist och lysinurisk proteinintolerans.

Förekomst

Sedan det i många länder har införts allmän screening av nyfödda för bland annat argininosuccinatlyasbrist har kunskapen om förekomsten ökat. I USA uppskattar man att sjukdomen finns hos 5 per miljon nyfödda barn, men antalet nyfödda som screenats i Sverige är för litet för att kunna göra säkra beräkningar. Uppskattningsvis föds ett barn vartannat år i Sverige med sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av brist på eller nedsatt funktion av enzymet argininosuccinatlyas, som är en del av ureacykeln (se figur 1) i levern. Enzymer är proteiner som påskyndar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas. Argininosuccinatlyas klyver molekylen argininosuccinat till ämnena fumarat och arginin, men det kan också ha andra funktioner i kroppen. Orsaken till enzymets bristande funktion är en förändring (mutation) i ASL-genen på kromosom 7 (7q11.21). ASL är en mall för (kodar för) tillverkningen av argininosuccinatlyas, och man känner till många olika mutationer vid ASL-brist. Effekterna på enzymfunktionen kan vara olika för olika mutationer. Vissa personer med ASL-brist kan helt sakna enzymfunktion, medan andra kan ha en viss funktion kvar. Det innebär att sjukdomen kan ha olika svårighetsgrad och symtombild.

 

Figur: Argininosuccinatlyas (1) klyver argininosuccinat (2) till ämnena fumarat (3) och arginin (4) i ureacykeln.

Figur. Bilden visar att ammoniumjonen (NH4+) bildar karbamylfosfat i mitokondrien. Mitokondrier är små enheter i cellerna som fungerar som cellernas kraftverk. Med hjälp av ureacykelns enzymer överförs sedan ammoniumets kväve via många enzymer och mellanprodukter till urea, som utsöndras via urinen. Även det kväve som finns i aspartat överförs till urea. Argininosuccinatlyas (ASL) (1) klyver argininosuccinat (2) till ämnena fumarat (3) och arginin (4). När det enzymet inte fungerar drabbas bildningen av urea och ämnet argininosuccinat ansamlas och utsöndras i urinen. ASL har även andra funktioner som inte har med ureacykeln att göra.

Ureacykelns viktigaste funktion är att omvandla de kvävehaltiga föreningar som frisätts när kroppen bryter ned proteiner och aminosyror till urea, som sedan utsöndras med urinen. Kväveföreningarna kommer annars att ansamlas i kroppen som ammoniak eller ammoniumjoner (NH4+, se figur) och glutamin.

Ammoniak är i höga koncentrationer en mycket giftig substans, som framför allt påverkar hjärnans funktion. Vid en snabb stegring i blodet tränger ammoniak in i hjärnan och ger upphov till att glutamin nybildas i hjärnans stödjevävnad (gliaceller). Vatten sugs då in i gliacellerna, varvid hjärnan svullnar (hjärnödem) och trycket inne i den ökar, med akuta effekter på hjärnans blodcirkulation och funktion.

Om den höga ammoniakhalten finns kvar under en längre tid påverkar den också hjärnans funktion på andra sätt. Energiförsörjningen drabbas, viktiga receptorer (mottagare) på nervcellernas yta påverkas, och hjärnan minskar i storlek samt får en ändrad struktur. En kort period med onormalt hög ammoniakhalt i blodet (hyperammonemi) behöver däremot inte ge bestående hjärnskador.

Det har visat sig att de skador på nervsystemet och andra organ som kan uppstå vid ASL-brist är både vanligare och svårare än vid brister i andra enzymer som medverkar när ammoniak ska omvandlas till urinämne. Skadorna står heller inte alltid i proportion till hur höga nivåerna av ammoniak och glutamin är. Det finns därför skäl att tro att det finns ytterligare mekanismer som bidrar till skadorna.

En hypotes är att stora mängder argininosuccinat i kroppsvätskorna är skadliga, en annan att ASL-brist medför att det bildas för lite arginin och fumarat. Arginin och fumarat är båda nödvändiga för att många ämnen som är viktiga för olika kroppsfunktioner ska kunna bildas. Arginin behövs till exempel för bildning av kväveoxid (NO), som reglerar blodkärlens muskelspänning, och funktioner inom nerv- och immunsystemet. Argininosuccinatlyas är nödvändigt för att NO ska kunna bildas från arginin. ASL-brist skulle i så fall kunna påverka den viktiga produktionen av NO i båda stegen.

Ärftlighet

Argininosuccinatlyasbrist nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur. Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Argininosuccinatlyasbrist som ger symtom i nyföddhetsperioden

Vid svår ASL-brist visar sig symtom på ammoniakförgiftning redan under de första levnadsdagarna. Eftersom nyfödda barn med svåra sjukdomar reagerar på ett likartat sätt oavsett orsak misstolkas ofta svår ASL-brist och andra störningar i ureacykeln som en allvarlig infektion eller som en sjukdom i hjärnan eller lungorna. Vanliga symtom vid ASL-brist är oregelbunden och snabb andning, muskelslapphet, undertemperatur, svettning samt svårighet att suga. Levern är ofta förstorad, och syra-basbalansen i kroppen kan rubbas. Hjärnan svullnar och det går ibland att se att stora fontanellen buktar ut. Kramper och medvetslöshet tillstöter, och livsfunktionerna börjar svikta. De flesta barn som får svåra symtom under de första levnadsdagarna dör under nyföddhetsperioden. Om diagnosen ställs snabbt och barnen får rätt behandling ökar möjligheterna att överleva.

Argininosuccinatlyasbrist som ger symtom efter nyföddhetsperioden

Sjukdomen kan också visa sig senare i livet och ha ett mindre våldsamt förlopp, med antingen akuta eller kroniska symtom.

Kroniska symtom under småbarnsåren kan vara matningssvårigheter som leder till bristande vikt- och längdökning. Det är vanligt att barnen inte vill äta proteinrik föda och att det uppstår problem med matningen när de inte längre ammas och den relativt proteinfattiga bröstmjölken byts mot välling och puréer, som innehåller betydligt mer protein. Den motoriska och kognitiva utvecklingen kan också vara påverkad.

Hos skolbarn, tonåringar och vuxna brukar det i stället vara symtom från nervsystemet som leder till diagnosen. Det är vanligt med bestående påverkan av varierande svårighetsgrad på motorik och kognitiva funktioner. Funktioner som har med uttrycksförmåga och läsning (verbala funktioner) brukar vara bättre bevarade än matematisk och motorisk förmåga. Även beteendestörningar och hyperaktivitet förekommer, liksom autistiska drag och depression eller bipolär sjukdom. En del får också epilepsi.

Vissa personer med sjukdomen får förändringar i håret och huden. I håret uppstår virvelbildningar med torrt och sprött hår (trichorrhexis nodosa). Huden kan fläckvis bli torr och tunn. Detta kan bero på brist på arginin till följd av ASL-bristen.

ASL-brist kan ge upphov till kroniska leverförändringar. Levercellerna får ett förändrat utseende och det blir ofta en ärrbildning (fibros) i levern. Även om levern vanligen är förstorad när diagnosen ställs brukar leverns övriga funktioner påverkas mycket långsamt. Hur vanligt det är med allvarlig störning av leverns funktion på lång sikt är inte klarlagt.

Personer med ASL-brist kan också få högt blodtryck, men man vet inte hur vanligt det är. Även låga kaliumhalter i blodet kan förekomma, vilket bland annat kan orsaka muskelsvaghet och hjärtrytmrubbningar.

Akuta symtom kan uppstå när ammoniakhalten i kroppen når över en kritisk nivå och kan förekomma även vid kroniska former av ASL-brist. När akuta symtom uppstår är det vanligen vid en akut infektion med till exempel diarréer och kräkningar, när näringstillförseln varit låg. Det leder till att kroppens eget proteinförråd börjar brytas ned, vilket leder till att bildningen av ammoniak ökar kraftigt. Det kan också ske efter till exempel en proteinrik måltid, vid olycksfall med kroppsskada, kirurgiska ingrepp, förlossning och bantning.

Tidiga symtom på förhöjd ammoniakhalt i kroppen är humörförändringar, trötthet, aptitbrist, illamående och kräkningar samt vinglighet. Äldre barn och vuxna kan få attacker av huvudvärk, suddigt seende, illamående, koncentrations- och talsvårigheter, förvirring och hallucinationer. Utan behandling kan medvetandegraden sjunka, kramper uppstå och tillståndet bli mycket allvarligt.

Förlopp och prognos

Prognosen beror till stor del på hur stora skador som har hunnit uppstå innan diagnosen ställs och behandlingen påbörjats samt hur effektivt akuta attacker med höga ammoniaknivåer har kunnat behandlas.

För de barn som insjuknar med svåra symtom i nyföddhetsperioden och där behandlingen har satts in sent eller inte alls är dödligheten hög. Vid en kronisk form av sjukdomen där barnen får symtom, diagnos och behandling senare kan akuta attacker vara livshotande om inte rätt behandling sätts in i tid. De få långtidsuppföljningar som hittills gjorts visar att många får en bestående påverkan på nervsystemet, med bland annat kognitiva svårigheter som följd.

Det finns flera rapporter om att kvinnor med sjukdomen har fött friska barn.

Argininosuccinatlyasbrist som upptäcks genom screening av nyfödda

ASL-brist ingår i den allmänna nyföddhetsscreeningen för medfödda ämnesomsättningssjukdomar (PKU-provet). Om sjukdomen upptäcks vid screeningen kan förebyggande behandling hinna starta innan symtomen visar sig, vilket ger goda förutsättningar för att behandla höga ammoniaknivåer. Det är dock ännu oklart hur väl en tidigt insatt behandling på längre sikt skyddar mot skador på nervsystemet och andra organ, eftersom resultaten av de få studier som gjorts inte har varit entydiga.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom att argininosuccinat påvisas i blod eller urin. Förhöjd halt av aminosyran citrullin i blodet ger ytterligare stöd för diagnosen. Ammoniakhalten är vanligen förhöjd men kan vid lindrig ASL-brist ligga inom normalområdet.
ASL-brist kan diagnostiseras i samband med den allmänna nyföddhetsscreeningen för medfödda ämnesomsättningssjukdomar. Eftersom sjukdomen bara har varit en del av nyföddhetsscreeningen under några år vet man ännu inte om alla med diagnosen upptäcks då. Hos personer som inte genomgått nyföddhetsscreeningen kan diagnosen missas, eftersom sjukdomen är ovanlig och medför symtom som också förekommer vid andra, vanligare tillstånd. Aminosyror och argininosuccinat i blodplasma och urin analyseras vid laboratorier som är specialiserade på metabola sjukdomar, medan ammoniakanalyser bara utförs vid ett fåtal sjukhus, vilket kan försena diagnosen.

Enzymbristen vid ASL-brist kan påvisas genom analys av bindvävsceller (fibroblaster) eller röda blodkroppar, men normalt är en sådan analys inte nödvändig för att ställa diagnosen. I dag används i stället DNA-analys för att påvisa en mutation i ASL-genen.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Är mutationen inte känd kan fostervattenprov eller celler från moderkakan användas för enzymanalys eller analys av argininosuccinat.

Behandling/åtgärder

Behandlingen av ASL-brist syftar till att sänka ammoniakhalten i blodet och sedan hålla den på en ofarlig nivå samt att kompensera för den minskade bildningen av arginin. I akuta situationer med höga ammoniakhalter måste behandlingen ske snarast möjligt med läkemedel direkt i blodet (intravenöst) och i svåra fall med dialys. Genom att minska mängden protein i maten och ge läkemedel som ökar utsöndringen av kvävehaltiga ämnen kan ammoniaknivån hållas på en ofarlig nivå. Med en levertransplantation kan ureacykelns funktion återställas och risken för framtida skador orsakade av förhöjda ammoniaknivåer elimineras.

Vid ASL-brist som börjat ge symtom efter nyföddhetsperioden räcker det ofta att behandla med diet och att tillföra arginin för att förhindra attacker orsakade av höga ammoniaknivåer i kroppen.

Dietbehandlingen syftar till att minska mängden protein i maten till en nivå som täcker kroppens behov för tillväxt och proteinomsättning utan att det ger ett överskott som måste brytas ned. Det är viktigt att maten innehåller tillräckliga mängder essentiella aminosyror, vitaminer, essentiella fettsyror och spårämnen samt att kaloriinnehållet är tillräckligt för att undvika energibrist utan att ge fetma. Det finns ett utbud av lågproteinprodukter på marknaden som underlättar dieten. Trots det är den så krävande att det behövs stöd av en dietist med särskild kunskap om dietbehandling vid medfödda ämnesomsättningssjukdomar (metabola sjukdomar). En del barn har så svårt med aptiten att de måste få sin föda med hjälp av en så kallad PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi eller ”knapp; operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen). En PEG underlättar ofta för både barn och föräldrar och gör behandlingen för att förebygga attacker säkrare.

ASL-brist innebär inte bara att ureacykelns förmåga att bilda urea blir nedsatt eller upphör utan även att aminosyran arginin inte bildas. Detta leder i sin tur till att det kan uppstå brist på många viktiga ämnen som kroppen bildar med arginin som utgångsämne. Det är därför viktigt att som behandling tillföra arginin. Arginintillförsel kan också bidra till att ureacykeln kan bilda mer argininosuccinat och därmed omvandla mer ammoniak till urinämne. Arginin kan ges antingen i pulverform eller i intravenös infusion. Behandlingen kan dock komma att påverkas av misstankarna om att argininosuccinat i hög koncentration i sig skulle kunna vara skadligt.

Om en proteinreducerad diet i kombination med tillförsel av arginin inte förmår sänka ammoniakhalten i blodet till normala nivåer kan andra läkemedel tillföras. Natriumfenylacetat och natriumbensoat binder sig till de kvävehaltiga aminosyrorna glutamin respektive glycin, som därigenom kan utsöndras med urinen. Glutamin och glycin nybildas sedan i kroppen, vilket gör att ammoniak förbrukas och ammoniakhalten i blodet sänks. Båda läkemedlen kan ges såväl intravenöst som genom munnen (peroralt), men fenylacetat har en genomträngande och obehaglig lukt och smak. Därför används i stället fenylbutyrat, som ges via munnen och är i stort sett lukt- och smaklöst. Fenylbutyrat omvandlas till det aktiva ämnet fenylacetat i tarmen. Det har funnits misstankar om att fenylbutyrat skulle kunna vara fosterskadande, men något sådant samband har inte påvisats.

Som underhållsbehandling ges läkemedlen som tabletter, kapslar, pulver eller som lösning 3-4 gånger dagligen i samband med måltid. Dosen anpassas efter hur mycket protein måltiden innehåller.

Låga kaliumhalter i blodet behandlas med kaliumtillskott.

Vid akuta tillstånd med höga ammoniaknivåer och symtom kan fenylacetat, natriumbensoat och arginin ges intravenöst. Samtidigt utesluts allt protein i maten och eventuell intravenös tillförsel av aminosyrelösning avbryts, men protein bör tillföras igen efter något dygn. För att kroppens protein inte ska brytas ned ökas under den tiden andelen fett och kolhydrater i kosten. Om ammoniaknivåerna är mycket höga, symtomen allvarliga och intravenös behandling inte ger en mycket snabb förbättring måste dialys tillgripas utan dröjsmål. Hemofiltration eller hemodialys (där blodet passerar en maskin för att renas) är mer effektiv än peritonealdialys (där blodet renas via den egna bukhinnan), men den dialysform som kan startas snabbast bör användas.

En levertransplantation kan genomföras redan under första levnadsåret och återställa ureacykelns funktion samt eliminera risken för framtida skador orsakade av höga ammoniaknivåer. Transplantationer har utförts med goda resultat, men det är en behandling som innebär risker och kräver livslång behandling med immunhämmande medel. En transplantation kan heller inte reparera de skador på hjärnan som redan har uppstått. Det är också oklart om det finns andra skademekanismer som inte berörs av att ureacykeln normaliseras. När en levertransplantation övervägs som behandling vid ASL-brist måste därför många faktorer vägas in, däribland sjukdomens svårighetsgrad, hur väl behandlingen fungerar och tillgången på donatorer.

Det är viktigt att personer med ASL-brist inte använder epilepsimedicinen valproat eller narkosmedlet enfluran, eftersom de kan utlösa svåra akuta attacker.

Uppföljning

Alla med ASL-brist bör följas upp noggrant för att behandlingen ska fungera på bästa sätt och för att komplikationer i möjligaste mån ska förebyggas, upptäckas och behandlas. Det görs genom kontroller av tillväxt och utveckling samt genom analys av bland annat ammoniaknivån i blodet. Nivåerna ökar ofta vid infektioner, då dieten och läkemedelsbehandlingen ibland behöver justeras. Blir ammoniakstegringen mer uttalad är sjukhusvård nödvändig. Därför är det viktigt att ha kontakt med en specialistläkare och en dietist med särskild kunskap om sjukdomen. Hur ofta kontrollerna ska ske och vad de ska innefatta bestäms av sjukdomens svårighetsgrad.

Utredning av misstänkt ASL-brist, information och inledande behandling ska ske vid ett sjukhus med experter på medfödda ämnesomsättningsrubbningar, där specialiserade läkare och dietister samverkar med genetiker, kemister, psykologer och kuratorer och där en fortlöpande kontakt med forskning och utveckling som rör sjukdomen upprätthålls. Vissa kontroller kan genomföras på hemorten, men det är viktigt med regelbundna återbesök vid den specialiserade enheten för att behandlingen vid behov ska kunna ändras och avvikelser i motorisk och intellektuell utveckling ska upptäckas tidigt. Vid besöken ges också information om nya rön, och den fortsatta behandlingen planeras av specialiserade läkare och dietister i samråd med den som har ASL-brist och de anhöriga.

Habilitering

Barn och ungdomar som utvecklar komplikationer från nervsystemet behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Föräldrar, syskon och andra anhöriga kan också få stöd. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att familjen kan leva ett aktivt liv trots ibland omfattande funktionsnedsättningar hos barnet.

Omgivningen behöver ofta anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna. Det är viktigt att förskolan/skolan och kontaktfamiljen får tydliga instruktioner om sjukdomen.

Som vuxen kan man behöva fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Särskilda team för medfödda metabola sjukdomar, med tillgång till specialutbildad läkare, dietist, sjuksköterska, psykolog och kurator, finns vid universitetssjukhusen i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. Behandlingen sker i nära samarbete med hemortssjukhuset. Resurser för neurologi, medicin och transplantationskirurgi finns vid universitets- och regionsjukhusen.

Resurspersoner

Göteborg

Specialistläkare Annika Reims, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post annika.reims@pediat.gu.se.

Dietist Johanna Ekengren, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post johanna.ekengren@vgregion.se.

Lund

Biträdande överläkare Domniki Papadopoulou, Barn- och ungdomssjukhuset, Skånes universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 10 00, e-post domniki.papadopoulou@skane.se.

Dietist Elisabeth Sjöqvist, Barn- och ungdomssjukhuset, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 10 00, e-post elisabeth.sjoqvist@skane.se.

Stockholm

Docent Anna Nordenström, Barnens Sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post anna.nordenstrom@ki.se.

Docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post ulrika.vondobeln@karolinska.se.

Dietist Carina Heidenborg, Barnens Sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post carina.heidenborg@karolinska.se.

Uppsala

Överläkare Maria Halldin, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post maria.halldin@kbh.uu.se.

Dietist Agnes Pal, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post agnes.pal@akademiska.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Intresseorganisationer

RFL, Riksförbundet för leversjuka, Box 2918, 187 29 Täby, e-post kansli@rfl-lever.se, http://rfl-lever.blogspot.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning pågår internationellt för att förbättra behandlingen vid ureacykelns sjukdomar. Det har ännu inte varit möjligt att ersätta skadade gener med sådana som fungerar långvarigt hos människor. Nya och lovande forskningslinjer är att reda ut vilka de specifika, skadande processerna är vid ASL-brist och att klarlägga betydelsen för sjukdomsbilden av brist på NO samt att undersöka om det kan vara gynnsamt och säkert att komplettera nuvarande behandling med att tillföra ämnen som kan bilda NO i kroppen på annat sätt än med hjälp av enzymet NOS.

Eftersom behandlingen av ASL-brist inte har varit lika framgångsrik som vid brister i andra av ureacykelns enzymer prövas olika behandlingsstrategier. En strategi utgår från hypotesen att argininosuccinat i höga koncentrationer i sig skulle kunna vara skadligt. Genom att begränsa tillförseln av arginin och öka mängden fenylbutyrat skulle bildningen av argininosuccinat kunna minska. Om man i stället utgår från att ASL medverkar vid bildningen av det viktiga NO från arginin handlar behandlingen om att tillföra ämnen som på andra vägar bildar NO i kroppen. Det finns enstaka rapporter om lyckade behandlingar enligt de här strategierna, men det krävs betydligt fler och större studier innan fördelar och risker kan värderas.

Forskning bedrivs också för att klarlägga om det finns andra bristtillstånd som en följd av ASL-brist och som skulle kunna bidra till de skador som uppstår.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om pågående kliniska studier.
Sökord: urea cycle disorders

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Allan JD, Cusworth DC, Dent CE, Wilson VK. A disease, probably hereditary, characterised by severe mental deficiency and a constant gross abnormality of aminoacid metabolism. Lancet 1958; 1: 182-187.

Bachmann C. Outcome and survival of 88 patients with urea cycle disorders: a retrospective evaluation. Eur J Pediatr 2003; 162: 410-416.

Batshaw ML, Tuchman M, Summar M, Seminara J; Members of the Urea Cycle Disorders Consortium. A longitudinal study of urea cycle disorders. Mol Genet Metab 2014; 113: 127-130.

Enns GM, Berry SA, Berry GT, Rhead WJ, Brusilow SW, Hamosh A. Survival after treatment with phenylacetate and benzoate for urea-cycle disorders. N Engl J Med 2007; 356: 2282-2292.

Erez A, Nagamani SCS, Lee B. Argininosuccinate lyase deficiency – Argininosuccinic aciduria and beyond. Am J Med Genet Part C Semin Med Genet 2011; 157: 45-53.

Erez A. Argininosuccinic aciduria: from a monogenic to a complex disorder. Genet Med 2013; 15: 251-257.

Ficicioglu C, Mandell R, Shih VE. Argininosuccinate lyase deficiency: longterm outcome of 13 patients detected by newborn screening. Mol Genet Metab 2009; 98: 273-277.

Gropman AL, Batshaw ML. Cognitive outcome in urea cycle disorders. Mol Genet Metab 2004; 81: 58-62.

Gropman AL, Summar M, Leonard JV. Neurological implications of urea cycle disorders. J Inherit Metab Dis 2007; 30: 865-869.

Keskinen P, Siitonen A, Salo M. Hereditary urea cycle diseases in Finland. Acta Paediatr 2008; 97: 1412-1419.

Krivitzky L, Babikian T, Lee HS, Thomas NH, Burk-Paull KL, Batshaw ML. Intellectual, adaptive, and behavioral functioning in children with urea cycle disorders. Pediatr Res 2009; 66: 96-101.

Martín-Hernández E, Aldámiz-Echevarría L, Castejón-Ponce E, Pedrón-Giner C, Couce M, Serrano-Nieto J et al. Urea cycle disorders in Spain: an observational, cross-sectional and multicentric study of 104 cases. Orphanet J Rare Dis 2014; 9: 187.

Mercimek-Mahmutoglu S, Moeslinger D, Häberle J, Engel K, Herle M, Strobl MW et al. Long-term outcome of patients with argininosuccinate lyase deficiency diagnosed by newborn screening in Austria. Mol Genet Metab 2010; 100: 24-28.

Mori T, Nagai K, Mori M, Nagao M, Imamura M, Iijima M et al. Progressive liver fibrosis in late-onset argininosuccinate lyase deficiency. Pediatr Dev Pathol 2002; 5: 597-601.

Nagamani SC, Campeau PM, Shchelochkov OA, Premkumar MH, Guse K, Brunetti-Pierri N et al. Nitric-oxide supplementation for treatment of long-term complications in argininosuccinic aciduria. Am J Hum Genet 2012; 90: 836-846.

Nassogne MC, Héron B, Toutati G, Rabier D, Saudubray JM. Urea cycle defects: management and outcome. J Inherit Metab Dis 2005; 28: 407-414.

Reid L, Perreault E, Lafrance G, Clarke JT. Experience with the treatment of argininosuccinic aciduria during pregnancy. J Inherit Metab Dis 2009; 32: 191-195.

Singh RH. Nutritional management of patients with urea cycle disorders. J Inherit Metab Dis 2007; 30: 880-887.

Summar M. Current strategies for the management of neonatal urea cycle disorders. J Pediatr 2001; 138: 30-39.

Summar ML, Koelker S, Freedenberg D, Le Mons C, Haberle J, Lee HS et al. The incidence of urea cycle disorders. Mol Genet Metab 2013; 110: 179-180.

Widhalm K, Koch S, Scheibenreiter S, Knoll E, Colombo JP, Bachmann C et al. Long-term follow-up of 12 patients with the late-onset variant of argininosuccinic acid lyase deficiency: no impairment of intellectual and psychomotor development during therapy. Pediatrics 1992; 89: 1182-1184.

Wilcken B. Problems in the management of urea cycle disorders. Mol Genet Metab 2004; 81: 86-91.

Zimmermann A, Bachmann C, Baumgartner R. Severe liver fibrosis in argininosuccinic aciduria. Arch Pathol Lab Med 1986; 110: 136-140.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: argininosuccinic aciduria, argininosuccinate lyase deficiency, ASL deficiency

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116 
Sökord: urea cycle disorders overview

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Ola Hjalmarson, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-10-13
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.