-
Diagnos:
Angelmans syndrom
-
Synonymer:
Innehåll
Publiceringsdatum: 2011-03-17
Version: 5.1
Q93.5
Angelmans syndrom kännetecknas av utvecklingsstörning, epilepsi och balansstörning i kombination med gemensamma drag i utseende, språklig kommunikation och beteende.
Syndromet har fått sitt namn efter den engelske barnläkaren Harry Angelman, som 1965 beskrev tre barn som alla hade utvecklingsstörning och var lika varandra i beteende och i rörelsemönster.
Antalet personer med Angelmans syndrom uppskattas till 8 per 100 000 invånare. I Sverige föds varje år cirka 8 barn med syndromet. Hittills är det framför allt barn som har diagnostiserats, men syndromet förekommer i alla åldrar. Man känner till fler än 200 personer i landet som har fått diagnosen Angelmans syndrom.
Orsaken är en förändring i ett område i arvsmassan på den långa armen av kromosom 15.
Cirka 70 - 75 procent av dem som har Angelmans syndrom saknar en liten bit (deletion) av kromosom 15 (15q11.2-q13) och det är alltid den kromosom 15 som kommer från mamman som är drabbad. Deletionen har i de flesta fall uppstått först hos barnet självt, och risken för att föräldrarna ska få fler barn med syndromet är då mindre än 1 procent. Normalt är vissa gener i det aktuella området på kromosom 15 aktiva (ometylerade) på den kromosom 15 som kommer från mamman och inaktiva (metylerade) på den kromosom 15 som kommer från pappan. Detta kallas genomisk prägling eller imprinting. Vid Angelmans syndrom saknas de aktiva, ometylerade generna från mamman. Ett motsatt förhållande föreligger vid Prader-Willis syndrom (se särskilt informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser), där funktionen av gener som endast är aktiva på den kromosom 15 som kommer från pappan saknas. Deletionen kan vara olika stor hos olika personer. Vid Angelmans syndrom kan den ibland omfatta en gen som har betydelse för pigmentering, vilket kan förklara att en del av barnen har en ljusare hårfärg än övriga familjemedlemmar.
En annan uppkomstmekanism är att barnet med Angelmans syndrom vid befruktningstillfället har fått en dubbel uppsättning av kromosom 15 från pappan och ingen från mamman. Detta kallas för UPD (uniparental disomi) och är mer sällsynt (3-7 procent). Eftersom bägge kopiorna av genen som barnet ärvt från pappan är inaktiverade blir effekten av UPD i stort sett densamma som vid en deletion av mammans kromosom 15, det vill säga en förlust av fungerande gener.
Angelmans syndrom kan också orsakas av en defekt genomisk prägling, så kallad imprintingdefekt (ID). Risken att få fler barn med syndromet är då vanligen lägre än 1 procent. Undantaget är deletion av ett imprintingcenter i det aktuella området på kromosom 15, då upprepningsrisken kan vara upp till 50 procent.
Hos drygt 10 procent orsakas syndromet av en förändring (mutation) i en gen som har beteckningen UBE3A. Om mamman är bärare av denna mutation är risken att få fler barn med syndromet 50 procent. En man med UBE3A-mutation får inte barn med Angelmans syndrom, men hans döttrar har 50 procents risk att ärva mutationen och har i sin tur risk att få barn med syndromet.
I ett fåtal fall kan barnet ha mer omfattande kromosomförändringar där området för Angelmans syndrom är inblandat.
Hos 10 procent av dem som fått diagnosen Angelmans syndrom på kliniska grunder är det för närvarande inte möjligt att identifiera några genetiska avvikelser.
Vanligtvis är risken för föräldrarna till ett barn med Angelmans syndrom att få ytterligare barn med syndromet mycket liten (lägre än 1 procent). Risken beror på vad som orsakat syndromet i det enskilda fallet. I ett mindre antal fall kan den vara stor, upp till 50 procent (se under rubriken Orsak). I samband med att diagnosen ställts bör föräldrarna erbjudas genetisk information och vägledning av en klinisk genetiker.
De vanligaste symtomen är utvecklingsstörning, försenad motorisk utveckling med rörelse-, balans- och koordinationsstörningar (ataxi), ett speciellt beteende med glad och öppen attityd, hyperaktivitet samt en mycket begränsad språkutveckling. Det är vanligt med epilepsi. Barn med syndromet har också ofta litet huvud. När orsaken till syndromet är en deletion är symtomen mer påtagliga än vid andra genetiska orsaker.
Vikt, längd och huvudomfång är oftast normalt hos ett nyfött barn med Angelmans syndrom, men efter födelsen ökar såväl vikten som huvudomfånget långsammare än förväntat. Redan från de första spädbarnsmånaderna är den motoriska utvecklingen mycket försenad. De flesta har betydande svårigheter att suga och få i sig föda. Den försenade utvecklingen är som regel märkbar före sex månaders ålder.
Från cirka ett års ålder märks att barnen har en störning av balansen. Den grovmotoriska utvecklingen varierar mycket mellan olika barn. I genomsnitt lär de sig att sitta utan stöd vid 13 månaders ålder, att krypa eller hasa på stjärten vid 22 månaders ålder och att gå mellan två och sju års ålder. Ett fåtal lär sig aldrig gå utan stöd. Muskelslappheten, som är vanlig hos de yngre barnen, balanssvårigheterna och den knyckiga gången är uttryck för samma störning av den motoriska kontrollen. Barnen går bredbent med stela ben och balanserar genom att hålla upp armarna i axelhöjd och luta överkroppen framåt. En del kan också ha överaktiva senreflexer. Med tiden ökar stabiliteten i benen, ibland i kombination med styvhet, spasticitet och risk för ledstelhet och felställningar (kontrakturer) i knän och fötter. En del utvecklar sned rygg (skolios). Även den finmotoriska utvecklingen är mycket försenad.
Barnen har svårt att kontrollera munmotoriken, vilket gör att de ofta har öppen mun och tungan utanför munnen. Det är vanligt med dregling. Störningarna av munmotoriken gör också att vissa har svårt att äta och dricka.
Barn med Angelmans syndrom har en störd sömnrytm och litet sömnbehov. De har svårt att somna och vaknar lätt under natten, vilket ofta innebär en stor påfrestning för hela familjen. Sömnmönstret brukar bli bättre när barnen blir äldre.
Epilepsi är mycket vanligt. Vid EEG-undersökning syns ofta ett karaktäristiskt mönster (slow-spike-waves med mycket hög amplitud. Ofta börjar anfallen under de första 18 levnadsmånaderna, antingen som sträckkramper (toniska anfall), frånvarotillstånd (absenser) eller små fina muskelryckningar (myoklonier). Som regel minskar anfallen med stigande ålder.
Personer med syndromet har ofta ett karaktäristiskt utseende med en bred och ofta glatt leende öppen mun, framskjutande underkäke (underbett), tunn överläpp och glest mellan tänderna. Huvudomfånget är litet och nacken platt. Många är blonda och blåögda. Skelning kan också förekomma.
En del har en ökad känslighet för värme.
De allra flesta har en svår utvecklingsstörning. För det mesta lär sig personer med Angelmans syndrom bara att tala några enstaka ord. Ordförståelsen och förmågan att uppfatta andras tal är däremot bättre utvecklad, men ändå mycket begränsad. Vanligtvis sker kommunikationen med hjälp av gester, men en del kan lära sig ett enkelt teckenspråk. Många har en god förmåga att tolka synintryck (visuell perception), vilket kan utnyttjas för att träna kommunikationen med hjälp av enkla föremål och bilder. Ofta är också förmågan att orientera sig på kända platser och efter kända resvägar relativt god.
De flesta barn och ungdomar med Angelmans syndrom blir lätt upprymda och får plötsliga oförklarliga skrattattacker. Det är vanligt med stereotypa beteenden som att vifta med händerna. Ibland förekommer även självskadande beteende, som att vanemässigt bita sig på handryggen. De flesta tycker om att umgås med andra, men umgänget sker främst på egna villkor. Ett fåtal har så stora svårigheter med ömsesidigt socialt samspel, språklig och icke-språklig kommunikation samt beteende att kriterierna för diagnosen autism är uppfyllda.
Hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter är vanligt, särskilt i miljöer eller situationer med många sinnesintryck. Barnen är i ständig rörelse och kan planlöst påbörja olika aktiviteter utan att fullfölja dem. De tycker ofta om enkla aktiviteter som att bläddra i tidningar och titta på bilder. De brukar också vara mycket fascinerade av vatten och vattenlek.
Vuxna
Hyperaktiviteten, sömnstörningarna och epilepsin avtar oftast med stigande ålder. Som vuxna är personer med syndromet vanligtvis magerlagda och normallånga. Kroppshållningen blir ofta framåtlutad och de kroppsliga särdragen mer uttalade med åren. Felställningar i knän och fötter samt skolios förekommer också.
Angelmans syndrom är i första hand en klinisk diagnos, vilket innebär att den bygger på en sammanvägning av uppgifter om barnets utveckling och beteende. Till stöd finns internationellt godkända och överenskomna diagnoskriterier. Hos nyfödda barn med syndromet är vikten och huvudomfånget oftast normala, och barnen har inte några medfödda missbildningar. Det speciella EEG-mönstret är ofta vägledande.
De laboratorietester som används vid utredningar av medfödda ämnesomsättningssjukdomar (metabola sjukdomar) visar normala värden. Undersökning av hjärnan med magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT) visar inte heller några avvikelser. Eftersom symtomen varierar mellan olika personer med diagnosen bör ett barn med misstänkt Angelmans syndrom vid något tillfälle undersökas på ett sjukhus där det finns erfarenhet av syndromet.
DNA-baserad diagnostik kan bekräfta diagnosen i upp till 90 procent av fallen. Om diagnosen är kliniskt säker och metyleringstestet inte visar några avvikelser kan en mutationsanalys göras för att undersöka om det finns en mutation i UBE3A.
Fosterdiagnostik är möjlig om den genetiska förändringen i familjen är känd. Eftersom det finns ett flertal genetiska förändringar som kan orsaka Angelmans syndrom, och ärftligheten dessutom är komplicerad, bör föräldrar till barn med syndromet erbjudas genetisk information och vägledning av en specialist i klinisk genetik.
Ett flertal andra liknande syndrom har definierats under senare tid och kan behöva övervägas. Exempel på sådana är CDKL5-mutation, Mowat-Wilsons syndrom, Pitt-Hopkins syndrom, X-bundet Angelmanliknande syndrom med SLC9A6-mutation, 2q23.1-mikrodeletionssyndrom, MTHFR-brist, adenylsuccinatbrist och Retts syndrom (för den sistnämnda finns särskilt informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser).
Det finns inte någon botande behandling vid Angelmans syndrom, men de olika symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan också göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.
Läkemedelsbehandling mot epilepsi brukar i regel fungera relativt väl. Erfarenheterna hittills talar för att valproat, ethosuximid och benzodiazepiner har bäst effekt. Vissa andra epilepsimediciner kan ibland förvärra epilepsin. Epilepsianfallen kan störa barnets uppfattning av omgivningen och vara starkt oroande för de närmaste, men erfarenheten talar för att inte ens upprepade anfall leder till någon bestående hjärnskada. Behandling av hyperaktivitet och koncentrationsstörningar med centralstimulerande läkemedel kan vara till stor hjälp i vissa fall. Sömnmedel kan användas för att ändra sömnrutinerna, och melatonin kan ibland reglera sömnmönstret i normal riktning. Det ska då kombineras med eget, tyst och mörklagt rum.
För att ta reda på vilken funktionsnivå och vilka funktionsnedsättningar barnet har är det viktigt att göra en neuropsykiatrisk utredning i tidigt skede. Efter utredningen får barnet och familjen stöd genom ett habiliteringsteam. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Även föräldrar och syskon kan få stöd.
Insatserna planeras utifrån de behov som finns och varierar över tid. De sker alltid i nära samverkan med personer i barnets omgivning. En del familjer kan behöva stöd i att samordna de olika insatserna.
Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet. En fungerande avlösning, som en kontaktfamilj, är ett exempel på en sådan insats.
Eftersom barn med Angelmans syndrom oftast är hyperaktiva och har bristande koncentrationsförmåga behöver de väl strukturerade aktiviteter och fasta rutiner. Rastlösheten och det stereotypa beteendet brukar då minska. Frustrationen över att inte kunna göra sig förstådd kan också öka oron. Det är därför viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). En språklig bedömning görs av en logoped och ligger till grund för valet av AKK, som exempelvis kan vara enkla föremål, bilder (piktogram) och tecken. Barnet behöver också öva sig i att efter sin förmåga klara olika vardagsrutiner.
Träning av munmotoriken kan förbättra förmågan att äta samt minska dreglingen hos både barn och vuxna. Behandling med scopodermplåster kan minska dreglingen. Täta besök hos tandläkare kan behövas för förebyggande tandvård. En barntandvårdsspecialist bör konsulteras, och bettavvikelser följas upp av tandregleringsspecialist (ortodontist).
Utveckling av skolios och ledfelställningar bör kontrolleras regelbundet av en ortoped och en sjukgymnast. Träningsprogram och individuellt anpassade skenor kan användas för att förebygga felställningar i lederna. Operation för att frigöra senor kan ha god effekt för att återge ledrörligheten när kontrakturer har uppstått. Skolios behandlas med korsett i tidigt skede men kan ibland behöva opereras.
I vuxen ålder behöver personer med Angelmans syndrom fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabilitering eller motsvarande och i det dagliga livet. Exempel på sådant stöd är boende i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.
Sömnstörningen vid Angelmans syndrom innebär ofta en stor belastning för familjen. Det bästa är om barnen mycket tidigt kan vänja sig vid att sova i eget rum så att de kan vakna, leka och somna om själva nattetid, utan att störa andra i familjen.
Barn med Angelmans syndrom har ofta stor behållning av att titta på bilder och filmer, liksom att lyssna till musik. De brukar också vara fascinerade av vatten och vattenlek. Bostadens våtutrymme bör därför vara väl tilltaget och helst ha ett badkar.
Det är viktigt att vara uppmärksam på tendensen att utveckla stereotypa beteenden och vanor. Barnen blir lätt överstimulerade och får ett hyperaktivt beteende i stimulansrika miljöer och i större sällskap. Fasta rutiner och regelbundna vanor fungerar bäst.
Klinisk diagnostik av syndromet görs som regel vid landets barnkliniker. Genetisk diagnostik samt familjeutredning görs vid de kliniskt genetiska avdelningarna på universitetssjukhusen. Där ges också genetisk information.
Vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, finns Barncentrum för sällsynta diagnoser, som är en multidisciplinär teamverksamhet. Ansvarig för Angelmans syndrom är docent Mårten Kyllerman.
Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se
Docent Mårten Kyllerman och med dr Gill Nilsson, verksamhetsområdet för neurologi, neuropsykiatri, barnpsykiatri och habilitering, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.
Angelmans Syndrom Föräldraförening (ASF). Ordförande är Annette Lack, tel 08-560 345 13, e-post a.lack@telia.com. Kontaktperson för nya familjer är Ottilia Barnard, tel 070-203 19 02, e-post angelmansverige@yahoo.se.
ASF är ett nätverk inom FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18B, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se
ASF ingår också som ett nätverk inom den internationella föreningen International Angelman Syndrome Organisation (IASO), www.international.angelmansyndrome.org
Autism- och Aspergerförbundet, Bellmansgatan 30, 118 47 Stockholm, tel 08-702 05 80, fax 08-644 02 88, e-post info@autism.se, www.autism.se
SEF, Svenska Epilepsiförbundet, besöksadress Sturegatan 4A, postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-669 41 06, fax 08-669 15 88, e-post info@epilepsi.se, www.epilepsi.se
I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.
Autism- och Aspergerförbundet anordnar kurser för personal som arbetar med barn på tidig utvecklingsnivå. För vidare information se förbundets kurskatalog, www.autism.se.
Forskning, främst inom det molekylär-genetiska området, sker vid olika internationella centra.
Informationsfoldern Angelmans syndrom (artikelnr 2010-10-24), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Broschyren Annorlunda barn. Angelmans syndrom.
Broschyr från Angelmans Syndrom Föräldraförening. Kan beställas från nätverket (adress se under rubriken Handikapporganisation).
Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 318 (2008). Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
Nyhetsbrevet finns på www.agrenska.se
Kamp och glädje. Bok av Inga-Lill Morell, förälder till två pojkar med Angelmans syndrom. Gothia förlag, 2004. Kan beställas via tel 08-462 26 70 eller e-post info.gothia@verbum.se
Pojkarna: en berättelse om två utvecklingsstörda bröder. Bok av Anders Hansson, förälder till två pojkar med Angelmans syndrom. Instant Book, 2010, IBSN 9789185671854.
Informationshäfte om Angelmans syndrom (2007) från Frambu, Senter for sjeldne funksjonshemninger, Sandbakkveien 18, 1404 Siggerud, Norge, tel 00 47 64 85 60 00, fax 00 47 64 85 60 99, e-post info@frambu.no, www.frambu.no
Att leva med Angelmans syndrom (2006), Center for Små Handicapgrupper, Köpenhamn, Danmark. Kan beställas via tel 00945 339 140 20 eller www.csh.dk
På International Angelman Syndrome Organisations (IASO) hemsida på internet finns mycket information på engelska och många länkar, www.international.angelmansyndrome.org.
Videofilmer
Angelmans syndrom, Angelman x 3. Kan beställas från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg.
Ett gott liv för Niklas. Kan beställas från FUB (se under rubriken Handikapporganisation) eller e-post ingalill.morell@glocalnet.net.
Angelman Syndrome: Making the Diagnosis (DVD från The Angelman Project 2004, www.geneticalens.com).
Autism
Beckman V, Kärnevik Måbrink M, Schaumann H. Gång på gång - pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd. Natur och kultur 1998.
Omfattande information om autism finns på Autismforums hemsida, www.autismforum.se.
Autismforum är en del av habiliteringen inom Stockholms läns landsting.
Angelman H. “Puppet children”: a report of three cases. Dev Med Child Neurol 1965; 7: 681-688.
Bruni O, Ferri B, D’Agostino G, Miano S, Roccella M, Elia M. Sleep disturbances in Angelman syndrome: a questionnaire study. Brain Dev 2004; 26: 233-240.
Clayton-Smith J. Clinical research on Angelman syndrome in the United Kingdom: Observations on 82 affected individuals. Am J Med Genet 1993; 46: 12-15.
Clayton-Smith J. Angelman syndrome: evolution of the phenotype in adolescents and adults. Dev Med & Child Neur 2001; 43: 476-480.
Clayton-Smith J. On the prevalence of Angelman syndrome. Am J Med Genet 1995; 59: 403-404.
Galván-Manso M, Campistol J, Conill J, Sanmarti FX. Analysis of the characteristics of epilepsy in 37 patients with the molecular diagnosis of Angelman syndrome. Epileptic Disord 2005; 7: 19-25.
Gentile JK, Tan WH, Horowitz LT, Bacino CA, Skinner SA, Barbieri-Welge R et al. A neurodevelopmental survey of Angelman syndrome with genotype-phenotype correlations. J Dev Behav Pediatr 2010; 31: 592-601.
Kyllerman M. On the prevalence of Angelman syndrome. Am J Med Genet 1995; 59: 405.
Miano S, Bruni O, Leuzzi V, Elia M, Verrillo E, Ferri R. Sleep polygraphy in Angelman syndrome. Clin Neurophysiol 2004; 115: 938-945.
Påhlsson-Stråe U, Wadelius C, Eeg-Olofsson O. Angelmans syndrom: utvecklingsstörning som fått stor betydelse för förståelsen av genetisk prägling. Läkartidningen 1996; 93: 921-924.
Ramsden SC, Clayton-Smith J, Birch R, Buiting K. Practice guidelines for the molecular analysis of Prader-Willi and Angelman syndromes. BMC Med Genet 2010; 11:70
Trillingsgaard A, Ostergaard JR. Autism in Angelman syndrome: an exploration of comorbidity. Autism 2004; 8: 168-1174.
Williams CA, Beaudet AL, Clayton-Smith J, Knoll JH, Kyllerman M, Laan LA et al. Angelman syndrome 2005: updated consensus for diagnostic criteria. Am J Med Genet 2006; 140A: 413-418.
Wulffaert J, Scholte EM, van Berckelaer-Onnes IA. Maternal parenting stress in families with a child with Angelman syndrome or Prader-Willi syndrome. J Intellect Dev Disabil 2010; 35: 165-174.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: angelman syndrome
GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: angelman syndrome
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2011-03-17
Version: 5.1
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.