Innehåll
Publiceringsdatum: 2008-03-31
Version: 4.1
Angelmans syndrom kännetecknas av utvecklingsstörning, epilepsi och balansstörning i kombination med speciella drag i utseendet och beteendet. Diagnosen ställs med stöd av internationellt överenskomna kriterier.
Syndromet har fått sitt namn efter den engelske barnläkaren Harry Angelman, som 1965 beskrev tre barn som alla hade utvecklingsstörning och var mycket lika varandra både i beteendet och i rörelsemönstret.
Antalet personer med Angelmans syndrom uppskattas till 80 per miljon invånare. I Sverige föds varje år cirka åtta barn med syndromet (1:12 000). Hittills är det framför allt barn som har diagnostiserats. Man känner till mellan 200 och 250 personer i landet som har Angelmans syndrom.
Orsaken är i de flesta fall (90 procent) en förändring i barnets arvsmassa på den långa armen av kromosom 15 (området 15q11.2-q13). Hos övriga 10 procent som har en kliniskt säker diagnos (se under rubriken Diagnostik) har det med dagens analysmetoder inte gått att påvisa någon sådan förändring.
Den vanligaste skadan (hos ungefär 70 procent) är att en bit av kromosom 15 saknas (deletion). Normalt är det aktuella området på kromosom 15 aktivt (ometylerat) på den kromosom 15 som kommer från mamman och inaktivt (metylerat) på den från pappan. Vid Angelmans syndrom saknas den ometylerade delen från mamman. Deletionen kan ibland omfatta en gen som har betydelse för pigmentering, vilket kan förklara att en del av barnen med Angelmans syndrom har en ljusare hårfärg än övriga familjemedlemmar.
Barnet kan också vid befruktningstillfället ha fått en dubbel uppsättning av kromosom 15 från pappan och ingen från mamman. Eftersom generna i den del av kromosomerna som barnet ärvt från pappan är inaktiverade blir effekten densamma som vid en deletion av mammans kromosom 15. Det kallas för UPD (uniparental disomi) och är mer sällsynt (ungefär 7 procent).
Hos ungefär 10 procent orsakas syndromet av en mutation i en gen som har beteckningen UBE3A.
I ett fåtal fall kan barnet ha mer omfattande kromosomförändringar där området för Angelmans syndrom är inblandat. Utöver detta finns andra ovanliga avvikelser som dock för närvarande (2008) inte går att undersöka annat än i forskningssammanhang.
När orsaken är en deletion som gått att påvisa med genetiska metoder (se under rubriken Diagnostik) är risken för ett föräldrapar att få fler barn med Angelmans syndrom liten (mindre än 1 procent). Som regel är risken lika liten om orsaken är UPD (se under rubriken Orsak).
Är orsaken däremot en mutation i UBE3A-genen och om mamman är bärare av mutationen på en av sina två kromosomer i kromosompar 15 är risken att få ytterligare barn med syndromet 50 procent. Risken för att få fler barn med Angelmans syndrom kan också vara mycket hög om orsaken är en annan ovanlig kromosomavvikelse.
De vanligaste symtomen är utvecklingsstörning, försenad motorisk utveckling med rörelse-, balans- och koordinationsstörningar (ataxi), ett speciellt beteende med glad och öppen attityd, hyperaktivitet samt en mycket begränsad språkutveckling. Det är vanligt med epilepsi. Barn med syndromet har också ofta litet huvud.
Vikt, längd och huvudomfång är oftast normalt hos ett nyfött barn med Angelmans syndrom, men efter födseln ökar såväl vikten som huvudomfånget långsammare än förväntat. Redan från de första spädbarnsmånaderna är den motoriska utvecklingen mycket försenad. De flesta har betydande svårigheter att suga och få i sig föda.
Från cirka ett års ålder märks att barnen har en störning av balansen. Den grovmotoriska utvecklingen varierar mycket mellan olika barn. I genomsnitt lär de sig sitta utan stöd vid 13 månaders ålder, krypa eller hasa på stjärten vid 22 månaders ålder och att gå mellan två och sju års ålder. Ett fåtal lär sig aldrig gå utan stöd. Muskelslappheten, som är vanlig hos de yngre barnen, balanssvårigheterna och den knyckiga gången är uttryck för samma störning av den motoriska kontrollen. Barnen går bredbent med stela ben och balanserar genom att hålla upp armarna i axelhöjd och luta överkroppen framåt. En del kan ha också ha överaktiva senreflexer. Med tiden ökar stabiliteten i benen, ibland i kombination med styvhet, spasticitet och risk för ledstelhet och felställningar (kontrakturer) i knän och fötter. En del utvecklar sned rygg (skolios). Även den finmotoriska utvecklingen är mycket försenad.
Barnen har svårt att kontrollera munmotoriken, vilket gör att de ofta har öppen mun och tungan utanför munnen. Det är vanligt med dregling. Störningarna av munmotoriken gör också att vissa har svårt att äta och dricka.
Barn med Angelmans syndrom har litet sömnbehov. De har svårt att somna och vaknar lätt under natten, vilket ofta innebär en stor påfrestning för hela familjen. Sömnmönstret brukar bli bättre när barnen blir äldre.
Epilepsi är mycket vanligt. Vid EEG-undersökning syns ofta ett karaktäristiskt mönster (slow-spike waves). Ofta börjar anfallen under de första 18 levnadsmånaderna, antingen som sträckkramper (toniska anfall), frånvarotillstånd (absenser) eller små fina muskelryckningar (myoklonier). Som regel minskar anfallen med stigande ålder.
Personer med syndromet har ofta ett karaktäristiskt utseende med en bred och ofta glatt leende öppen mun, framskjutande underkäke (underbett), tunn överläpp och glest mellan tänderna. Huvudomfånget är litet och nacken platt. Många är blonda och blåögda. Skelning kan också förekomma.
En del har en ökad känslighet för värme.
De allra flesta har en svår utvecklingsstörning. För det mesta lär sig personer med Angelmans syndrom bara att tala några enstaka ord. Ordförståelsen och förmågan att uppfatta andras tal är däremot bättre utvecklad, men ändå mycket begränsad. Vanligtvis sker kommunikationen med hjälp av gester, men en del kan lära sig ett enkelt teckenspråk. Många har en god förmåga att tolka synintryck (visuell perception), vilket kan utnyttjas för att träna kommunikationen med hjälp av enkla föremål och bilder. Ofta är också förmågan att orientera sig på kända platser och efter kända resvägar relativt god.
De flesta barn och ungdomar med Angelmans syndrom blir lätt upprymda och får plötsliga oförklarliga skrattattacker. Det är vanligt med stereotypa beteenden som att vifta med händerna. Ibland förekommer även självskadande beteende, som att vanemässigt bita sig på handryggen. De flesta tycker om att umgås med andra och söker gärna kontakt, men umgänget sker främst på egna villkor. Ett fåtal har så stora svårigheter med ömsesidigt socialt samspel, språklig och icke-språklig kommunikation samt beteende att kriterierna för diagnosen autism är uppfyllda.
Hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter är vanligt, särskilt i miljöer eller situationer med många sinnesintryck. Barnen är i ständig rörelse och kan planlöst påbörja olika aktiviteter utan att fullfölja dem. De tycker ofta om enkla aktiviteter som att bläddra i tidningar och titta på bilder. De brukar också vara mycket fascinerade av vatten och vattenlek.
Vuxna
Hyperaktiviteten, sömnstörningarna och epilepsin avtar oftast med stigande ålder. Som vuxna är personer med syndromet ofta magerlagda och normallånga. Kroppshållningen blir ofta framåtlutad och de fysiska särdragen mer uttalade med åren. Felställningar i knän och fötter samt skolios förekommer också.
Angelmans syndrom är i första hand en klinisk diagnos, vilket innebär att den bygger på en sammanvägning av uppgifter om barnets utveckling och beteende. Till stöd finns internationellt godkända och överenskomna diagnoskriterier. Hos nyfödda barn med syndromet är vikten och huvudomfånget oftast normala, och barnen har inte några medfödda missbildningar. De laboratorietester som används vid utredningar av medfödda ämnesomsättningssjukdomar (metabola sjukdomar) visar normala värden. Undersökning av hjärnan med magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT) visar inte heller några avvikelser. Eftersom symtomen varierar mellan olika personer med diagnosen bör ett barn med misstänkt Angelmans syndrom vid något tillfälle undersökas på ett sjukhus där det finns erfarenhet av syndromet. Det speciella EEG-mönstret (se under rubriken Symtom) kan ofta vara till ledning när diagnosen ska ställas.
Olika genetiska tester kan sedan oftast, men inte alltid, bekräfta diagnosen. Med metyleringstest går det att påvisa de förändringar (deletion eller UPD) på kromosom 15 som orsakar syndromet. När orsaken är en deletion kan denna fastställas med hjälp av FISH-diagnostik (fluorescent in situ hybridisation) eller MLPA-diagnostik (multiplex ligation-dependent probe amplification). För att utesluta en bakomliggande kromosomavvikelse bör en kromosomanalys göras. Om diagnosen är kliniskt säker och metyleringstestet inte visar några avvikelser kan en mutationsanalys göras för att undersöka om det finns en mutation i UBE3A.
I de fall där analyserna för närvarande inte ger något resultat kan det löna sig med nya försök längre fram, eftersom laboratoriernas metoder för diagnostik med tiden blir allt bättre.
Eftersom det finns ett flertal genetiska förändringar som kan orsaka Angelmans syndrom, och ärftligheten dessutom är komplicerad, bör föräldrar till barn med syndromet erbjudas genetisk information och vägledning av en specialist i klinisk genetik.
Det finns inte någon botande behandling vid Angelmans syndrom, men de olika symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan också göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.
Läkemedelsbehandling mot epilepsi brukar i regel fungera relativt väl. Erfarenheterna hittills talar för att valproat, ethosuximid och benzodiazepiner har bäst effekt. Vissa andra epilepsimediciner kan ibland förvärra epilepsin. Epilepsianfallen kan störa barnets uppfattning av omgivningen och vara starkt oroande för de närmaste, men erfarenheten talar för att inte ens upprepade anfall leder till någon bestående hjärnskada. Behandling av hyperaktivitet och koncentrationsstörningar med centralstimulerande läkemedel kan vara till stor hjälp i vissa fall. Sömnmedel kan användas för att ändra sömnrutinerna, och melatonin kan ibland reglera sömnmönstret i normal riktning. Det ska då kombineras med eget, tyst och mörklagt rum.
För att ta reda på vilken funktionsnivå och vilka funktionsnedsättningar barnet har är det viktigt att göra en neuropsykiatrisk utredning i tidigt skede. Efter utredningen får barnet och familjen vanligen stöd genom den lokala barn- och ungdomshabiliteringen. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Stöd av psykolog, specialpedagog och kurator är betydelsefullt, liksom övriga habiliteringsinsatser. En fungerande avlösning i form av till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordning av olika insatser.
Eftersom barn med Angelmans syndrom oftast är hyperaktiva och har bristande koncentrationsförmåga behöver de väl strukturerade aktiviteter och fasta rutiner. Rastlösheten och det stereotypa beteendet brukar då minska. Frustrationen över att inte kunna göra sig förstådd kan också öka oron. Kommunikationsträning med enkla föremål, bilder (piktogram), tecken eller enstaka ord är viktig. En logoped kan bedöma vilket uttryckssätt barnet använder bäst och hjälpa till att utveckla detta. Barnet behöver även tränas i olika vardagsfunktioner. I den så kallade TEACCH-pedagogiken (treatment and education of autistic and related communication-handicapped children) arbetar man med konkreta, visuella hjälpmedel för att tydliggöra och ge bättre förståelse för omvärlden. Målsättningen är att barnet ska kunna fungera så självständigt som möjligt utifrån sina förutsättningar, och träning av kommunikationen ingår som en integrerad del.
Träning av munmotoriken kan förbättra förmågan att äta samt minska dreglingen hos både barn och vuxna. Behandling med scopodermplåster kan minska dreglingen. Täta besök hos tandläkare kan behövas för förebyggande tandvård. En barntandvårdsspecialist bör konsulteras, och bettavvikelser följas upp av tandregleringsspecialist (ortodontist).
Utveckling av skolios och ledfelställningar bör kontrolleras regelbundet av ortoped och sjukgymnast. Skolios behandlas med korsett i tidigt skede, men kan ibland behöva opereras. Kontrakturer kan behandlas med tänjningsövningar, ibland i kombination med individuellt anpassade skenor. Ibland kan operationer för att frigöra senor ha god effekt för att återge ledrörligheten.
I vuxen ålder behöver personer med Angelmans syndrom fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, som stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.
Sömnstörningen vid Angelmans syndrom innebär ofta en stor belastning för familjen. Det bästa är om barnen mycket tidigt kan vänja sig vid att sova i eget rum så att de kan vakna, leka och somna om själva nattetid, utan att störa andra i familjen.
Barn med Angelmans syndrom har ofta stor behållning av att titta på bilder och filmer, liksom att lyssna till musik. De brukar också vara fascinerade av vatten och vattenlek. Bostadens våtutrymme bör därför vara väl tilltaget och helst ha ett badkar.
Det är viktigt att vara uppmärksam på tendensen att utveckla stereotypa beteenden och vanor. Barnen blir lätt överstimulerade och får ett hyperaktivt beteende i stimulansrika miljöer och i större sällskap. Fasta rutiner och regelbundna vanor fungerar bäst.
Diagnostik av syndromet samt familjeutredning görs vid de kliniskt genetiska avdelningarna på universitetssjukhusen. Där ges också genetisk information.
Vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, finns Barncentrum för sällsynta diagnoser, som är en multidisciplinär teamverksamhet. Ansvarig för Angelmans syndrom är docent Mårten Kyllerman. Koordinator för teamet är Anna Söderholm, tel 031-343 57 67.
Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, internetadress www.mun-h-center.se
Docent Mårten Kyllerman och överläkare Susanne Steffenburg, Verksamhetsområdet för neurologi, neuropsykiatri, barnpsykiatri och habilitering, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Verksamheten, som är förlagd till Göteborg, vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med ovanliga diagnoser har. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, internetadress www.agrenska.se.
Angelmans Syndrom Föräldrarförening (ASF). Kontaktperson är Annette Lack, Ekebyhovsvägen 16b, 178 30 Ekerö, tel 08-560 345 13, e-post a.lack@telia.com
ASF är ett nätverk inom FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18B, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se
ASF ingår också som ett nätverk inom den internationella föreningen International Angelman Syndrome Organisation (IASO), www.international.angelmansyndrome.org
RFA, Riksföreningen Autism, Bondegatan 1d, 116 23 Stockholm, tel 08-702 05 80, fax 08-644 02 88, e-post rfa.kansli@autism.se, www.autism.se
SEF, Svenska Epilepsiförbundet, besöksadress Sturegatan 4A, postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-669 41 06, fax 08-669 15 88, e-post info@epilepsi.se, www.epilepsi.se
Fortbildningsdagar för personal som arbetar med barn och ungdomar som har ovanliga diagnoser. Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se
RFA, Riksföreningen Autism, anordnar kurser för personal som arbetar med barn på tidig utvecklingsnivå. För vidare information se RFA:s kurskatalog.
Forskning, främst inom det molekylär-genetiska området, sker vid olika internationella centra.
Informationsfoldern Angelmans syndrom (artikelnr 1999-126-1092), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens beställningsservice, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Broschyren Annorlunda barn. Angelmans syndrom. Kan beställas från koordinator Anna Söderholm, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 57 67.
Broschyr från Angelmans Syndrom Föräldrarförening. Kan beställas från nätverket (adress se under rubriken Handikapporganisation).
Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 318 (2008). Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se.
Nyhetsbrevet finns på internetadress www.agrenska.se.
Kamp och glädje. Bok av Inga-Lill Morell, förälder till två pojkar med Angelmans syndrom. Gothia förlag, 2004. Kan beställas via tel 08-462 26 70 eller e-post info.gothia@verbum.se
Informationshäfte om Angelmans syndrom (2007) från Frambu, Senter for sjeldne funksjonshemninger, Sandbakkveien 18, 1404 Siggerud, Norge, tel 00 47 64 85 60 00, fax 00 47 64 85 60 99, e-post info@frambu.no, internetadress www.frambu.no
Att leva med Angelmans syndrom (2006), Center for Små Handicapgrupper, Köpenhamn, Danmark. Kan beställas via tel 00945 339 140 20 eller internetadress www.csh.dk
På International Angelman Syndrome Organisation’s (IASO) hemsida på internet finns mycket information på engelska och många länkar. Internetadress www.international.angelmansyndrome.org
Videofilmer
Angelmans syndrom, Angelman x 3. Kan beställas från Anna Söderholm, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 57 67.
Ett gott liv för Niklas. Kan beställas från FUB (se under rubriken Handikapporganisation) eller e-post ingalill.morell@glocalnet.net .
Angelman Syndrome: Making the Diagnosis (DVD från The Angelman Project 2004, internetadress www.geneticalens.com).
Pedagogik vid autism
Beckman V, Kärnevik Måbrink M, Schaumann H. Gång på gång - pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd. Natur och kultur 1998.
Angelman H. “Puppet children”: a report of three cases. Dev Med Child Neurol 1965; 7: 681-688.
Beckung E, Steffenburg S, Kyllerman M. Motor impairments, neurological signs, and developmental level in individuals with Angelman syndrome. Dev Med & Child Neurol 2004; 46: 239-243.
Bruni O, Ferri B, d Ágostino G, Miano S, Roccella M, Elia M. Sleep disturbances in Angelman syndrome: a questionnaire study. Brain Dev 2004; 26: 233-240.
Clayton-Smith J. Clinical research on Angelman syndrome in the United Kingdom: Observations on 82 affected individuals. Am J Med Genet 1993; 46: 12-15.
Clayton-Smith J. Angelman syndrome: evolution of the phenotype in adolescents and adults. Dev Med & Child Neur 2001; 43: 476-480.
Clayton-Smith J. On the prevalence of Angelman syndrome. Am J Med Genet 1995; 59: 403-404.
Dan B, Boyd SG. Angelman syndrome reviewed from a neurophysiological perspective. The UBE3A-GABRB3 hypothesis. Neuropediatrics 2003; 34: 169-176.
Galván-Manso M, Campistol J, Conill J, Sanmarti FX. Analysis of the characteristics of epilepsy in 37 patients with the molecular diagnosis of Angelman syndrome. Epileptic Disord 2005; 7: 19-25.
Guerrini R, Carrozzo R, Rinaldi R, Bonnani P. Angelman syndrome: etiology, clinical features, diagnosis, and management of symtoms. Paediatr Drugs 2003; 5: 647-661.
Hitchins MP, Richard S, Dhalla F, de Vries BBA, Winter R, Pembrey ME et al. Investigation of UBE3A and MECP2 in Angelman syndrome (AS) and patients with features of AS. Am J Med Genet 2004; 1; 125A: 167-172.
Kyllerman M. On the prevalence of Angelman syndrome. Am J Med Genet 1995; 59: 405.
Miano S, Bruni O, Leuzzi V, Elia M, Verrillo E, Ferri R. Sleep polygraphy in Angelman syndrome. Clin Neurophysiol 2004; 115: 938-945.
Påhlsson-Stråe U, Wadelius C, Eeg-Olofsson O. Angelmans syndrom: utvecklingsstörning som fått stor betydelse för förståelsen av genetisk prägling. Läkartidningen 1996; 93: 921-924.
Trillingsgaard A, Ostergaard JR. Autism in Angelman syndrome: an exploration of comorbidity. Autism 2004; 8: 168-1174.
Williams CA. Neurological aspects of the Angelman syndrome. Brain Dev 2005; 27: 88-94.
Williams CA, Beaudet AL, Clayton-Smith J, Knoll JH, Kyllerman M, Laan LA et al. Angelman syndrome 2005: updated consensus for diagnostic criteria. Am J Med Genet 2006; 140A: 413-418.
Williams CA, Lossie A, Driscoll D. Angelman syndrome mimicking conditions and phenotypes. Am J Med Genet 2001; 101: 59-64.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: angelman syndrome
GeneReviews (University of Washington), www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
sökord: angelman syndrome
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som skrivit underlaget är Mårten Kyllerman, docent, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2008-03-31
Version: 4.1
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.
