/
/

Alports syndrom

  • Diagnos: Alports syndrom
  • Synonymer: - -

Innehåll


Publiceringsdatum: 2018-04-03
Version: 6.0

ICD-10

Q87.8A

Sjukdom/tillstånd

Alports syndrom är ett ärftligt syndrom som kännetecknas av njursjukdom och en hörselnedsättning som oftast är svår. Även synnedsättning förekommer i olika grad. Syndromet finns i flera former. Den här texten beskriver den vanligaste, hereditär nefrit med hörselnedsättning. Det är en svår form som ärvs X-kromosombundet dominant.

Både män och kvinnor kan ha den X-kromosombundna formen av syndromet, men det är bara män som utvecklar svåra symtom. Hos män försämras njurfunktionen efterhand och det är vanligt med njursvikt före 30 års ålder. Hörselnedsättningen kan finnas redan vid födseln och tilltar successivt. Män med den X-kromosombundna formen brukar också ha nedsatt syn som beror på förändringar i ögonlinserna och ibland också i gula fläcken. Synnedsättningens svårighetsgrad varierar.

Få kvinnor med den X-kromosombundna formen får njursvikt, och njurarna brukar fungera även i hög ålder. Det finns en ökad risk för havandeskapsförgiftning under graviditet. Då kan njurfunktionen försämras men få utvecklar svår njursvikt. Hörselnedsättning förekommer hos en del, men sällan synnedsättning. I medelåldern får en tredjedel av kvinnorna förhöjt blodtryck.

Det är viktigt med regelbundna kontroller av njurfunktionen, hörseln och synen under hela livet. Svår njursvikt behandlas med dialys till dess en transplantation kan göras. Vid hörsel- och synnedsättning behövs habiliterande/rehabiliterande insatser.

Alports syndrom beskrevs första gången 1902 av den amerikanske läkaren Robert Guthrie men har fått sitt namn efter den engelske läkaren Arthur Cecil Alport. År 1927 kom han fram till att det fanns ytterligare symtom utöver njursjukdomen som kunde kopplas till syndromet.

Förekomst

I Sverige förekommer Alports syndrom, alla former inräknade, hos 15-20 personer per 100 000 invånare. Det innebär att syndromet finns hos ungefär
1 500-2 000 personer i Sverige. Cirka 80 procent av dem har den X-kromosombundna formen, vilket innebär mellan 1 200 och 1 600 personer.

Orsak

Den X-kromosombundna formen av Alports syndrom orsakas av en förändring (mutation) i genen COL4A5 på den långa armen av X-kromosomen (Xq22). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein kallat kollagen 4. Mutationen leder till förändringar i kollagenets uppbyggnad.

Kollagen är en viktig del av kroppens stödjevävnader. Det ingår i till exempel hud, ben, senor, brosk och i ögats hornhinna och glaskropp. Kollagen finns också i stödjande vävnader i inre organ.

Det finns olika sorts kollagen som byggs upp av minst sex olika proteinkedjor (polypeptidkedjor). I kollagen 4 är kedjorna 1 och 2 de viktigaste byggstenarna, medan kedjorna 3-6 bidrar med mindre andelar. COL4A5 kodar för kedja 5 och orsakar syndromet hos 80 procent av alla med Alports syndrom. Mutationer i COL4A3 och COL4A4, som båda finns på kromosom 2 (2q36.3), kan också orsaka Alports syndrom men har andra nedärvningsmönster.

Kollagen 4 ingår i alla typer av basalmembran. Basalmembranet är en tunn hinna som avgränsar det ytliga cellskikt som skiljer hud och slemhinnor från vävnadsvätskan. Vid Alports syndrom skadas det glomerulära basalmembranet i njurarnas kärlnystan (glomeruli), se figur nedan.


Figur. Njure i genomskärning
Figur. Njure i genomskärning

Njurarnas viktigaste uppgift är att rena blodet och bilda urin, men de är också viktiga för att reglera andra funktioner i kroppen, till exempel salt-, vatten- och kalkbalansen samt blodtrycket och produktionen av antalet röda blodkroppar. Det glomerulära basalmembranet fungerar som ett filter för det passerande blodet. Den urin som bildas kallas primärurin. Under passagen i njurkanalerna (tubuli) koncentreras och förändras primärurinen så att ämnen som är viktiga för kroppen sugs tillbaka. Samtidigt upprätthålls syra- och basbalansen liksom salt- och vätskebalans. Vid Alports sjukdom fungerar inte detta.

Alla med sjukdomen har karaktäristiska förändringar i det glomerulära basalmembranet. Förändringarna leder till att en fortskridande njursjukdom med kronisk njursvikt utvecklas.

Förändringarna i kollagen 4 kan också påverka basalmembranet i öronsnäckan i innerörat. På membranet sitter ljudkänsliga sinnesceller (hårceller). Om de skadas blir hörseln nedsatt. Balansorganet i innerörat kan också skadas, vilket medför nedsatt balans som blir mer uttalad om det samtidigt finns en synnedsättning. Även ögats lins och näthinna kan påverkas av förändringarna i kollagen 4.

Ärftlighet

Nedärvningsmönstret skiftar vid Alports syndrom och beror på vilken gen som är muterad. För det mesta är nedärvningen X-kromosombundet dominant och beror på att COL4A5 på X-kromosomen är muterad. Kvinnor har två X-kromosomer och får en lindrigare form av syndromet, eftersom den icke-muterade, normalt fungerande X-kromosomen till stor del kompenserar för den muterade genen på den andra X-kromosomen. Eftersom män bara har en X-kromosom saknar män med Alports syndrom kompensationen och syndromet utvecklas därför fullt ut.

För en kvinna som bär på den muterade genen är sannolikheten 50 procent att föra den vidare till sina barn. Pojkar som ärver genen blir allvarligt sjuka, medan flickor med en muterad gen får samma lindriga form som modern. En man med Alports syndrom överför alltid den muterade genen till sina döttrar men aldrig till sina söner.

 Figur: X-kromosombunden dominant nedärvning från sjuk kvinna, med muterad gen

Figur: X-kromosombunden dominant nedärvning från sjuk man, med muterad gen

Ibland är COL4A3 eller COL4A4 muterade och då ärvs syndromet autosomalt recessivt (15 procent). Också en autosomalt dominant ärftlig form kan förekomma (5 procent). Vid båda dessa former av Alports syndrom får flickor lika svåra symtom som pojkar.

Vid autosomal recessiv nedärvning är båda föräldrarna friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

 Figur: Autosomal recessiv nedärvning
Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Är nedärvningen autosomalt dominant innebär det att en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen. Då är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning 

Symtom

Hos män med den X-kromosombundna formen av syndromet är hörselnedsättningen ofta det första symtomet och finns ibland vid födseln. Under barnaåren kan den vara relativt lindrig men tilltar snabbt under tonåren. Svårighetsgraden av hörselnedsättningen varierar från person till person men är vanligtvis svår. En del blir döva.

Att njurfunktionen är påverkad märks oftast under puberteten genom att blodtrycket är förhöjt. Njurarnas funktion försämras sedan successivt, vilket leder till njursvikt före 30 års ålder. Nedsatt njurfunktion under barnaåren är mycket ovanligt.

Mer än hälften av männen har synnedsättning i olika grad. De flesta har förändringar i linsen som innebär att linsytan är mer konformad än normalt (lentikonus). Det leder till brytningsfel och nedsatt synskärpa. Några har också förändringar i gula fläcken (makula), den mest centrala delen av näthinnan (retina). Förändringarna i gula fläcken kan leda till svår synnedsättning.

De flesta kvinnor med den X-kromosombundna formen av Alports syndrom har god njurfunktion upp i hög ålder. Få kvinnor utvecklar njursvikt. En tredjedel får förhöjt blodtryck, oftast efter medelåldern. Syndromet medför att risken för havandeskapsförgiftning (preeklampsi) ökar. Njurfunktionen kan då försämras, men få utvecklar svår njursvikt under graviditet. Omkring en tredjedel av kvinnorna med syndromet får nedsatt hörsel. Få kvinnor får svår synnedsättning.

Alla i en släkt med syndromet har samma mutation och sjukdomsbilden inom släkten är likartat.

Sjukdomsbilden varierar däremot mellan olika släkter.

Diagnostik

Diagnosen Alports syndrom baseras på den typiska kombinationen av njursjukdom och hörselnedsättning.

Mikroskopisk hematuri finns vid födseln hos alla pojkar med syndromet och hos de flesta flickor med mutationen men upptäcks först vid en riktad undersökning. Urinen undersöks alltid vid en utredning i samband med att någon i släkten diagnostiserats med Alports syndrom. Ofta finns det samtidigt äggvita i urinen (proteinuri).

För att fastställa diagnosen görs en undersökning av njurvävnaden med elektronmikroskop. Med en tunn nål tas ett litet vävnadsprov från njuren (njurbiopsi). Om vävnadsprovet visar att det glomerulära basalmembranet är förtjockat och uppsplittrat bekräftar det diagnosen.

Alla nyfödda i Sverige hörseltestas. Om något tyder på nedsatt hörsel görs kompletterande mätningar, och hörselnedsättning brukar kunna fastställas före tre månaders ålder.

DNA-baserad diagnostik är möjlig.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om syndromet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns inte någon botande behandling för Alports syndrom. Behandlingen inriktas på att lindra symtom och motverka komplikationer. Det är viktigt med insatser som kompenserar för hörselnedsättning och dövhet och för synnedsättning.

Personer med syndromet behöver följas upp vid en njurmedicinsk enhet så att försämrad njurfunktion kan upptäckas så tidigt som möjligt. När njurfunktionen sviktar fortskrider njursjukdomen alltid och leder till total njursvikt. Regelbunden kontroll av saltnivån i blodet (natrium, kalium, kalk, fosfat och bikarbonat), urinvolym och blodtryck är viktigt. Behandling med blodtryckssänkande läkemedel (ACE-hämmare; angiotensin converting enzyme) gör att njurarna fungerar längre.

Ofta behövs dialys fram tills en njurtransplantation kan genomföras. Det finns två typer av dialys: hemodialys och peritonealdialys. Vid hemodialys pumpas blodet ut ur kroppen och passerar en maskin för att renas på slaggprodukter innan det förs tillbaka in i kroppen igen. En behandling tar cirka fyra timmar och de flesta personer behöver tre behandlingar i veckan. Med peritonealdialys (även kallat påsdialys) sker reningen av blodet via den egna bukhinnan (peritoneum) till dialysvätskan i bukhålan, och blodet lämnar aldrig kroppen. Peritonealdialys kan man själv utföra hemma antingen på dagen eller under natten medan man sover.

Personer med Alports syndrom som har genomgått en njurtransplantation löper en viss risk att utveckla antiglomerulär basalmembransjukdom, som gör att även den transplanterade njuren slutar att fungera. Eftersom personer med syndromet saknar delar av kollagen 4 kan immunsystemet efter en njurtransplantation uppfatta det nya, oförändrade kollagen 4 som främmande för kroppen och bilda antikroppar riktade mot (Goodpasture antigen) kollagen 4. Antikropparna binder sedan till basalmembranen och skadar dem.

Eftersom svår hörselnedsättning är vanligt hos personer med Alports syndrom måste hörseln kontrolleras varje år. Vid nedsatt hörsel ges habiliterande/rehabiliterande insatser från ett team med särskild kunskap om hörselnedsättningar och om det stöd som finns att få. Det kan vara tekniskt stöd i form av hörhjälpmedel och hörseltekniska hjälpmedel i hemmet, skolan och på arbetet men också stöd i att leva med en hörselnedsättning.

Om hörselnedsättningen leder till dövhet tas ställning till kokleaimplantat (CI), som opereras in i skallbenet under huden bakom örat. Kokleaimplantat består av en talprocessor (en liten dator) som sätts bakom örat och ett implantat som opereras in under huden, också bakom örat. Implantatet omvandlar ljud till kodade elektriska impulser. Signalerna överförs till hörselnerven med hjälp av en elektrod som sätts in i snäckan, varvid hjärnan tolkar dem som ljud.

Ögonen och synen bör undersökas när diagnosen ställts och bör regelbundet följas upp av en ögonläkare. Är synnedsättningen svår behövs habiliterande/rehabiliterande insatser av ett team med särskild kunskap om synnedsättning. Vid kombinerad hörsel- och synnedsättning behövs samordnade insatser.

Det är viktigt att erbjuda psykologiskt stöd till personer med syndromet och deras närstående. Barn och ungdomar bör själva få fortlöpande stöd utifrån ålder och mognad. Kontakt med andra i samma situation kan ha stor betydelse.

Forskning

Internationellt pågår forskning för att kartlägga vilka gener som är muterade i olika släkter med Alports syndrom. Forskning för att utvärdera medicinsk behandling sker också. Till exempel undersöks om behandling mot inflammation kan förlänga njurfunktionens livslängd. Det pågår också forskning för att utveckla gen- och stamcellsbehandling.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord alport syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord alport syndrome.

Resurser på riks- och regionnivå

Kunskap om sjukdomen finns på universitetssjukhusen. Njurtransplantation görs vid transplantationskirurgiska kliniker på universitetssjukhus.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Alports syndrom.

Njurläkare, barn
Docent Gianni Celsi, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post gianni.ennio.celsi@akademiska.se.

Docent Sverker Hansson, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post sverker.hansson@vgregion.se.

Njurläkare, vuxna
Docent Peter Barany, njurmedicinska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post peter.barany@sll.se.

Audiolog
Professor Claes Möller, audiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro, tel 019-602 10 00, e-post claes.moller@regionorebrolan.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Njurförbundet, tel 08-546 40 500, e-post info@njurforbundet.se, www.njurforbundet.se.

HRF, Hörselskadades Riksförbund, tel 08-457 55 00, texttel 08-457 55 01, e-post hrf@hrf.se, www.hrf.se.

SRF, Synskadades Riksförbund, tel 08-39 90 00, e-post info@srf.nu, www.srf.nu.

The Alport Syndrome Foundation, www.alportsyndrome.org.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34 , e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord alport syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser,www.nfsd.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Alport syndrom. Informationsmaterial från Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Rikshospitalet, Norge, www.sjeldnediagnoser.no.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: alport syndrome

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
Sökord: alport syndrome

Genetics Home Reference
www.ghr.nlm.nih.gov
Sökord: alport syndrome

Litteratur

Alport AC. Hereditary familial congenital haemorrhagic nephritis. BMJ 1927; 1: 504-506.

Jais JP, Knebelmann B, Giatras I, De Marchi M, Rizzoni G, Renieri A et al. X-linked Alport syndrome: natural history and genotype-phenotype correlations in girls and women belonging to 195 families: a "European Community Alport Syndrome Concerted Action" study. J Am Soc Nephrol 2003; 14: 2603-2610.

Kashtan C. Alport syndrome: facts and opinion. F1000 Research 2017; 6: 50.

Kashtan CE, Ding J, Gregory M, Gross O, Heidet L, Knebelmann B et al. Clinical practice recommendations for the treatment of Alport syndrome: a statement of the Alport Syndrome Research Collaborative. Pediatr Nephrol 2013; 28: 5-11.

Kruegel J, Rubel D, Gross O. Alport syndrome - insights from basic and clinical research. Nat Rev Nephrol 2013; 9, 170-178.

Miner JH, Baigent C, Flinter F, Gross O, Judge P, Kashtan CE et al. The 2014 international workshop on Alport syndrome. Kidney Int 2014; 86: 679-684.

Persson U, Hertz JM, Wieslander J, Segelmark M. Alport syndrome in southern Sweden. Clin Nephrol 2005; 64: 85-90.

Savige J, Sheth S, Leys A, Nicholson A, Mack HG, Colville D. Ocular features in Alport Syndrome: pathogenesis and clinical significance. Clin J Am Soc Nephrol 2015; 10: 703-709.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är Helmut Hecht, Jönköping.

Revidering av materialet har gjorts av docent Gianni Celsi, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2018-04-03
Version: 6.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.