Detta är en del av Ovanliga diagnoser.
Diagnos: Alagilles syndrom
Synonymer: Arteriohepatisk dysplasi, Monosomi 20p12-syndromet
Innehåll
Publiceringsdatum: 2006-12-19
Version: 3.0
Vid Alagilles syndrom påverkas flera organ i kroppen, främst lever, hjärta, pulsådror (artärer), lungor, ögon och ansikte. Nedsatt leverfunktion, förträngning av artärer och artärblödningar är de allvarligaste symtomen. Syndromet beskrevs första gången 1969 av den franske barnläkaren Daniel Alagille.
Ungefär 1 av 50 000 barn föds med Alagilles syndrom, vilket innebär 2 - 3 barn per år i Sverige. Totalt finns det cirka 10 personer med syndromet per miljon invånare, vilket uppskattningsvis betyder 80 personer i Sverige. Närmare 100 personer med Alagilles syndrom har rapporterats i internationell litteratur.
Sjukdomen orsakas i de flesta fall av förändringar (mutationer) av ett speciellt arvsanlag (gen), kallat JAG1. Genen är av central betydelse för utvecklingen av levern, hjärt-kärlsystemet, ansiktet, ögonen och njurarna under fosterstadiet. I sällsynta fall är orsaken en kromosomrubbning som innebär att en bit av korta armen på kromosom 20, kromosomband 20p12, där JAG1 sitter, har fallit bort.
Alagilles syndrom orsakas i 20 procent av fallen av en nymutation, vilket innebär att felet i arvsmassan uppträder för första gången hos personen själv och inte är nedärvt. Föräldrarna till ett barn med en nymutation har i princip ingen risk att på nytt få ett barn med syndromet. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig och personen riskerar att föra den skadade genen vidare till sina barn.
80 procent av barnen med sjukdomen har ärvt anlaget från en av föräldrarna, som ofta har en lindrig form av sjukdomen. Ärftlighetsgången är då autosomalt dominant. Det innebär att risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen blir 50 procent om den ena föräldern har den. De barn som inte fått den skadade genen som orsakar sjukdomen får inte sjukdomen och riskerar inte att föra den vidare.
Alagilles syndrom kan se olika ut hos olika personer och man kan ha symtom från ett eller flera organ. Svårighetsgraden kan också variera mycket, både inom samma familj och mellan olika familjer.
Den vanligaste avvikelsen är att gallgångarna i levern inte bildas som de ska. De flesta med syndromet har betydligt färre små gallgångar än normalt i levern. När antalet gallgångar är minskat är det svårt för gallan att passera ut ur levern. Det uppstår då gallstockning (gallstas), som kan ge leverskada och nedsatt leverfunktion, vilket i sin tur kan orsaka gulsot och svår klåda. Gulsoten upptäcks vanligtvis redan under nyföddhetsperioden. Gallan är nödvändig för att kroppen ska kunna ta upp fett från tarmen. Barn med syndromet får därför brist på de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K. Brist på vitamin K leder ofta till blödningar.
Risken att utveckla levercirros (skrumplever) och levercancer är stor hos både barn och vuxna. Oftast är det graden av leverskada, blödningsbenägenhet och blodkärlsförändringar som avgör hur svår sjukdomen blir.
Det är vanligt med förträngning av perifera lungartärer, vilket kan leda till nedsatt lungfunktion och påverkan på hjärtat. Många med syndromet har också hjärtmissbildningar.
Förtjockning på baksidan av hornhinnan i ögat (bakre embryotoxon) uppträder ofta, men är vanligtvis utan betydelse för synförmågan. Det förekommer också pigmentförändringar med förtvining av ögats näthinna (retinal degeneration), vilket kan ge nedsatt syn.
Svår leverskada kan medföra hämmad tillväxt. Personer med syndromet har ofta också gemensamma utseendemässiga drag, med bred, framåtvälvd panna, utskjutande underkäke, djupt liggande ögon och liten näsa. Det är vanligt att kotorna i ryggen har ett avvikande utseende på röntgen, med fjärilsliknande konturer. Njurarna kan också vara påverkade (mesangiolipidos), vilket kan leda till njursvikt.
De flesta med Alagilles syndrom är normalbegåvade, men lindrig utvecklingsstörning kan förekomma. För cirka en fjärdedel av barnen med syndromet är levnadsåldern förkortad på grund av svår leverskada och/eller hjärt-kärlsjukdom.
Diagnosen Alagilles syndrom ställs utifrån sjukdomsbild och genom mikroskopiska undersökningar av ett vävnadsprov från levern samt med kromosom- och DNA-analys. Fosterdiagnostik är möjlig om mutationen är känd i familjen.
Förutom levertransplantation finns det ingen botande behandling för Alagilles syndrom, utan varje symtom behandlas för sig. Behandlingen syftar till att förbättra gallflödet, se till att barnen får så bra näringstillförsel som möjligt och förebygga brist på fettlösliga vitaminer.
Barn med syndromet kan behöva nyföddhetsvård (neonatalvård) på läns- eller universitetssjukhus. Därefter bör de under uppväxtåren regelbundet undersökas av en barnmedicinsk expert för att nedsatt leverfunktion ska upptäckas så tidigt som möjligt. En femtedel av barnen har så svår leverskada att de behöver en levertransplantation för att överleva. Det är viktigt att kontroll och behandling samordnas av en barnläkare med speciell kunskap om leversjukdomar.
Hjärtat bör undersökas av barnhjärtläkare. Hjärt-kärlfelen vid Alagilles syndrom har vanligtvis ingen påtaglig betydelse för hälsan, men för enstaka barn kan de vara allvarliga och kräva operation eller annan behandling. Ögonen bör också undersökas. Ibland kan synhjälpmedel behövas.
Om barnet har en utvecklingsstörning bör kontakt med barn- och ungdomshabiliteringen tas tidigt. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer vilka åtgärder som behövs för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i hem, förskola, skola och på fritid. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat ge information om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling. Habiliteringen kan behöva samarbeta med synpedagog på syncentral, samt med en dietist som kan ge kostråd.
Att ha ett barn med en fortskridande (progressiv) sjukdom, eller att själv vara sjuk, innebär en stor påfrestning. Psykologiskt och socialt stöd är betydelsefullt, både för den som själv är sjuk och för resten av familjen. Det är viktigt med tydlig information till omgivningen, till exempel förskolan och skolan, för att öka förståelsen.
Vuxna med syndromet har ofta nedsatt leverfunktion med svår klåda. På grund av ökad risk för skrumplever, levercancer och blödningar bör leverns funktion kontrolleras regelbundet. För att lindra klådan kan vanlig hudkräm och hudlotion prövas. Ibland behövs kortisonkräm/-salva lokalt. Även behandling med ultraviolett ljus (UVB-ljus) kan minska besvären. Kontroll och behandling bör skötas av en specialist i invärtesmedicin med speciell erfarenhet av leversjukdomar, eller en specialist på leversjukdomar (hepatolog) vid ett regionsjukhus.
Psykologiskt och socialt stöd är också viktigt för vuxna med syndromet. Personer med lindrig utvecklingsstörning behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service och daglig verksamhet.
--
Barnmedicinska kliniken och Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm eller Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg.
Professor Bo-Göran Ericzon, Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00, e-post
bo-goran.ericzon@karolinska.se
Överläkare Marie Krantz, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post marie.krantz@vgregion.se
Docent Antal Németh, Barnens Sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, 08-585 814 68, e-post antal.nemeth@ki.se
--
RFL, Riksförbundet för Leversjuka, Box 2918, 187 29 Täby, tel 08-500 318 36, e-post lever@telia.com, internetadress www.rfl-lever.org
FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se
SRF, Synskadades Riksförbund, besöksadress Sandsborgsvägen 52, postadress 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22, e-post info@srfriks.org, internetadress www.srfriks.org
--
Forskning kring Alagilles syndrom och andra fortskridande leversjukdomar hos barn bedrivs vid Barnmedicinska kliniken och Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.
Informationsfoldern Alagilles syndrom (artikelnr 1998-126-1079), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens beställningsservice, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Alagille D, Estrada A, Hadchouel M, Gautier M, Odièvre M, Dommergues JP. Syndromic paucity of interlobular bile ducts (Alagille syndrome or arteriohepatic dysplasia): review of 80 cases. J Pediatr 1987; 110: 195-200.
Alagille D, Habib EC, Thomassin N. L’atrésie des voies biliaires intrahépatiques avec voies biliaires extrahépatiques perméables chez l’enfant. A propos de 25 observations. Paris: Editions Médicales Flammarion 1969; 301-318.
Colliton RP, Bason L, Lu FM, Piccoli DA, Krantz ID, Spinner NB. Mutation analysis of Jagged 1 (JAG1) in Alagille syndrome patients. Hum Mutat 2001; 17: 151-152.
Elmslie FV, Vivian AJ, Gardiner H, Hall C, Mowat AP, Winter RM. Alagille syndrome: family studies. J Med Genet 1995; 32: 264-268.
Englert C, Grabhorn E, Burdelski M, Ganschow R. Liver transplantation in children with Alagille syndrome: indications and outcome. Pediatric Transplant 2006; 10: 154-158.
Giannakudis J, Ropke A, Kujat A, Krajewska-Walasek M, Hughes H, Fryns JP et al. Parental mosaicism of JAG1 mutations in families with Alagille syndrome. Europ J Hum Genet 2001; 9: 209-216.
Haberal M, Arda IS, Karakayali H, Emiroglu R, Bilgin N, Arslan G et al. Successful heterotopic segmental liver transplantation from a live donor to a patient with Alagille syndrome. J Pediatr Surg 2001; 36: 667-671.
Hingorani M, Nischal KK, Davies A, Bentley C, Vivian A, Baker AJ et al. Ocular abnormalities in Alagille syndrome. Ophthalmology 1999; 106: 330-337.
Krantz ID, Piccoli DA, Spinner NB. Alagille syndrome. J Med Genet 1997; 34: 152-157.
Kamath BM, Bason L, Piccoli DA, Krantz ID, Spinner NB. Consequences of JAG1 mutations. J Med Genet 2003; 40: 891-895.
Li L, Krantz ID, Deng Y, Genin A, Banta AB, Collins CC et al. Alagille syndrome is caused by mutations in human Jagged 1, which encodes a ligand for Notch 1. Nat Genet 1997; 16: 243-250.
Lykavieris P, Crosnier C, Trichet C, Meunier-Rotival M, Hadchouel M. Bleeding tendency in children with Alagille syndrome. J Pediatric Gastroenterol Nutr 2003; 36: 509.
Lykavieris P, Hadchouel M, Chardot C, Bernard O. Outcome of liver disease in children with Alagille syndrome: a study of 163 patients. Gut 2001; 49: 431-435.
Mattei P, von Allmen D, Piccoli D, Rand E. Relief of intractable pruritus in Alagille syndrome by partial external biliary diversion. J Pediatr Surg 2006; 41: 104-107.
Pollet N, Dhorne-Pollet S, Deleuze J-F, Boccaccio C, Driancourt C. Construction of a 3.7-Mb physical map within human chromosome 20p12 ordering 18 markers in the Alagille syndrom locus. Genomics 1995; 27: 467-474.
Silberbach M, Lashley D, Reller MD, Kinn WF, Terry A, Sunderland CO. Arteriohepatic dysplasia and cardiovascular malformations. Am Heart J 1994; 127: 695-699.
Warthen DM, Moore EC, Kamath BM, Morrissette JJ, Sanchez P, Piccoli DA et al. Jagged1 (JAG1) mutations in Alagille syndrome: increasing the mutation detection rate. Hum Mutat 2006; 27: 436-443.
Wolfish NM, Shanon A. Nephropathy in arteriohepatic dysplasia (Alagille syndrome). Child Nephrol Urol 1988; 9: 169-172.
Yuan ZR, Okinawa M, Nagata I, Tazawa Y, Ito M, Kawarazaki H et al. The DSL domain in mutant Jag1 ligand is essential for the severity of the liver defect in Alagille syndrome. Clin Genet 2001; 59: 330-337.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: alagille syndrome
GeneReviews (University of Washington), internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: alagille syndrome
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som skrivit underlaget är Karl-Henrik Gustavson, professor emeritus, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har givits tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
Socialstyrelsens expertgrupp för ovanliga diagnoser har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2006-12-19
Version: 3.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.
