-
Diagnos:
Aicardis syndrom
-
Synonymer:
Innehåll
Publiceringsdatum: 2009-06-24
Version: 3.1
Aicardis syndrom karaktäriseras av avvikelser i hjärnbalken (corpus callosum, förbinder normalt höger och vänster hjärnhalva) och i ögats näthinna (retinala lakuner) samt svårbehandlad epilepsi (infantil spasm). Andra missbildningar av hjärna och skelett kan också förekomma. Hittills har syndromet bara diagnostiserats hos flickor samt hos pojkar med två X-kromosomer.
Syndromet har fått sitt namn efter den franske barnneurologen Jean Aicardi som i en medicinsk artikel från 1965 beskrev det hos åtta flickor.
Det finns inga säkra siffror på hur vanligt Aicardis syndrom är, men förekomsten uppskattas i olika studier till mellan 2 och 15 per 100 000 flickor. I Sverige känner man till ett tjugotal flickor och kvinnor med syndromet. Det finns sannolikt fler som ännu inte diagnostiserats. Dessutom finns det ett okänt antal personer som inte har det fullt utvecklade syndromet.
Sannolikt orsakas syndromet av en mutation på X-kromosomens korta arm, Xp22, men vilket eller vilka arvsanlag (gener) som är förändrade (muterade) är ännu inte känt.
Mutationen uppstår mycket tidigt efter befruktningen. Pojkfoster med denna skada överlever sannolikt inte, eftersom de bara har en X-kromosom. Flickor, som ju har två X-kromosomer, kan födas med syndromet, eftersom deras andra (normala) X-kromosom i viss mån kompenserar för den muterade genen. De enstaka pojkar med syndromet som beskrivits har förutom Aicardis syndrom också haft kromosomavvikelsen XXY-syndromet, vilket innebär att de har två kvinnliga könskromosomer (XX) och en manlig (ett Y) i stället för det normala (XY).
Aicardis syndrom orsakas av en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med syndromet. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, men eftersom kvinnor med Aicardis syndrom vanligen inte får barn ärvs det inte vidare.
Flickorna föds ofta till synes friska och utvecklas normalt under de första månaderna, men senare visar sig olika symtom som går att härleda till effekter av missbildningar i hjärnan. En karaktäristisk missbildning är att hjärnbalken, som förbinder de två hjärnhalvorna, saknas helt eller delvis (corpus callosum agenesi). Som regel finns samtidigt tecken på att grupper av hjärnceller lokaliserats felaktigt (heterotopier), en felaktig veckbildning av storhjärnans bark (gyreringsavvikelser) eller att hjärnhalvorna har olika storlek. Ofta finns också vätskeblåsor i hjärnan (plexuscystor), vilka ibland kan behöva opereras på grund av sin storlek. Det är vanligt att flickorna har litet huvud (mikrocefali).
Vid tre till sex månaders ålder får flickorna epileptiska anfall, ofta av typen infantil spasm. Kramperna orsakas av förändringar i hjärnans grå substans, hjärnbarken. De uppträder antingen som så kallade flexorspasmer, då barnets nacke plötsligt böjs framåt samtidigt som armarna gör en omklamringsrörelse, eller som spädbarnskramper av blandad utformning. Anfallen kommer i serier med korta mellanrum och kan öka i antal från dag till dag. Till en början kan de vara mera ospecifika men ändå så alarmerande att man söker vård. Epilepsin är vanligtvis mycket svår att behandla och kvarstår oftast livet ut.
Ögonen påverkas alltid. Vid ögonundersökning syns underpigmenterade områden (retinala lakuner) som vita fläckar i ögonbotten. Det beror på att näthinnans pigmentceller och andra strukturer saknas i dessa områden. Om lakunerna sitter i gula fläcken påverkar de skarpseendet. Andra typer av missbildningar i ögonen är också vanliga, som att det ena ögat är mindre än normalt (mikrooftalmi), förändringar i synnerven och ofullständig slutning av ögats hinnor (kolobom). Eftersom flickor med Aicardis syndrom har en utvecklingsstörning som gör det svårt för dem att medverka vid en synundersökning är det svårt att mäta synförmågan. De flesta har dock nedsatt syn utan att vara blinda. Den nedsatta synförmågan kan också hänga samman med en bristande förmåga hos hjärnan att bilda och tolka sinnesintryck. Synen försämras inte med tiden, utan synnedsättningen antas vara konstant.
De flesta har en svår utvecklingsstörning. De lär sig inte gå eller tala. Ett fåtal har en måttlig utvecklingsstörning, lär sig tala enstaka ord och att gå några steg. Det är vanligt att flickorna har problem med att äta, liksom att de dreglar och gnisslar tänder.
Extra revben eller avsaknad av revben samt kotmissbildningar är också vanligt. Under uppväxten får flera av flickorna sned rygg (skolios). Enstaka fall av elakartade hjärntumörer och andra tumörer under de första levnadsåren har rapporterats.
Diagnosen Aicardis syndrom ställs utifrån kombinationen av de karaktäristiska symtomen och anses säker om flickan har följande tre huvudsymtom:
- infantil spasm eller svårbehandlad spädbarnsepilepsi
- total eller delvis avsaknad av hjärnbalken
- ögonbottenförändringar i form av retinala lakuner.
Misstanke om infantil spasm eller kramper under de första levnadsmånaderna ska alltid utredas akut. En EEG-undersökning (elektroencefalogram) som registrerar hjärnans elektriska aktivitet visar en speciell bild genom att det för infantil spasm karaktäristiska så kallade hypsarytmimönstret uppträder asymmetriskt i de båda hjärnhalvorna.
Undersökning av hjärnan med datortomografi eller magnetkamera visar alltid att hjärnbalken saknas helt eller delvis. Andra förändringar kan förekomma samtidigt, som vätskeblåsor (cystor) i hjärnans vätskeproducerande strukturer (plexus), olika stora hjärnhalvor samt öar av nervceller som under utvecklingen inte vandrat till rätt ställe i hjärnan. Det går även att se att veckmönstret på storhjärnans yta har ett annorlunda, utslätat utseende (polygyri, mikrogyri).
Vid ögonundersökning syns de utstansade avvikelserna i näthinnelagret (retinala lakuner) som vita fläckar i ögonbotten där näthinnan saknas. Ibland förekommer spaltbildningar (kolobom), näthinneavlossning och onormalt små eller olika stora ögon.
Vid röntgenundersökning av skelettet går det ibland att se att det finns extra revben eller att revben saknas.
Flickor med Aicardis syndrom och deras familjer kommer tidigt i kontakt med många olika specialister inom sjukvården. Det är därför viktigt att insatserna samordnas.
Den läkemedelsbehandling som vanligtvis ges vid infantil spasm och vid epilepsi ska också ges till flickor med Aicardis syndrom. Eftersom anfallstyperna ändrar karaktär och varierar mycket är epilepsin ofta svårbehandlad. Läkemedel prövas med ledning av anfallstypen, EEG-bilden och effekten.
Eftersom störningarna som utlöser kramperna finns på många olika ställen i hjärnan har epilepsikirurgi bara i sällsynta fall gett gott resultat vid Aicardis syndrom.
Som ett behandlingsalternativ för epilepsin kan ketogen kost övervägas. Den är fettrik och kolhydratfattig och gör att ämnesomsättningen förändras. För vissa barn leder det till att kramperna minskar. Behandlingen ska ske i samråd med läkare och dietist som har erfarenhet av behandlingen.
Om övriga behandlingar inte fungerar kan en så kallad vagusstimulator vara ett alternativ för att minska eller förhindra krampanfall. Vagusnerven är en av tolv nerver som utgår direkt från hjärnan (kranialnerver). Vagusstimulatorn opereras in med en slinga runt nerven på halsen och en elektronisk del med batteri under vänster nyckelben. Den sänder elektriska impulser till hjärnan via vagusnerven, som kontrollerar aktiviteten mellan hjärnan och många inre organ. Behandlingen finns tillgänglig efter utredning på landets universitetssjukhus.
Det är viktigt att flickornas synförmåga tas till vara på bästa möjliga sätt. De bör därför undersökas av en barnögonläkare i tidigt skede för att utreda synfunktionen och behovet av synhjälpmedel.
Förstärkt förebyggande tandvård och kontakt med barntandvårdsspecialist (pedodontist) behövs, eftersom flickorna kan ha svårt att klara tandborstning och tandbehandlingar.
På grund av risken att utveckla skolios bör flickornas ryggar undersökas regelbundet. Skolios kan behandlas med korsett och ibland opereras.
Habiliteringsinsatser
För att stimulera utvecklingen och kompensera för funktionsnedsättningar behövs tidiga habiliteringsinsatser som också innefattar synhabilitering. Flickorna och deras familjer bör i ett tidigt skede få kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Även föräldrar och syskon kan få stöd. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.
Insatserna planeras utifrån barnets och familjens behov, varierar över tid och sker alltid i nära samverkan med personer i flickans nätverk. Vardagen måste fungera praktiskt, alltifrån de grundläggande behoven till att flickan ska få möjlighet till lek och umgänge med andra barn, syskon och föräldrar.
För att utveckla flickornas möjlighet att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).
Kommunen kan erbjuda stöd i olika former. Personlig assistans, avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på sådana insatser.
Vuxna
Aicardis syndrom är ett icke fortskridande tillstånd och leder i sig självt inte till någon försämring, men mycket lite är känt om prognosen på lång sikt. Det finns enstaka uppgifter om att epilepsin kan bli lindrigare med stigande ålder.
Kvinnor i vuxen ålder med Aicardis syndrom behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan exempelvis vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.
--
Barn- och ungdomsklinikerna vid landets universitetssjukhus har kompetens för diagnostik och uppföljning av flickor med Aicardis syndrom.
Docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.
Överläkare Lars Palmér, barn- och ungdomskliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00, e-post lars.palmer@vll.se
Överläkare Per Åmark, neuropediatriska kliniken, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.
Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Verksamheten, som är förlagd till Göteborg, vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt små och mindre kända handikappgruppers behov. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, internetadress www.agrenska.se
FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se
SEF, Svenska Epilepsiförbundet, besöksadress Sturegatan 4 A (2tr), postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-669 41 06, fax 08-669 15 88, e-post info@epilepsi.se, internetadress www.epilepsi.se
--
--
Informationsfoldern Aicardis syndrom (artikelnr 2001-12-147), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 205 (2002). Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
Nyhetsbrevet finns på internetadress www.agrenska.se.
Aicardi J, Levebre J, Lerique-Koechlin A. A new syndrome: Spasms in flexion, callosal agenesis, ocular abnormalities. Electroencephalogr Clin Neurophysiol 1965; 19: 609-610.
Aicardi J. Aicardi syndrome. Old and new findings. Int Pediatr 1999; 14: 5-8.
Aicardi J. Aicardi syndrome. Brain Dev 2005; 27: 164-171.
Costa T, Greer W, Rysiecki G, Buncic JR, Ray PN. Monozygotic twins discordant for Aicardi syndrome. J Med Genet 1997; 34: 688-691.
Donnenfeld AE, Packer RJ, Zackai EH, Chee CM, Sellinger B, Emanuel BS. Clinical, cytogenetic, and pedigree findings in 18 cases of Aicardi syndrome. Am J Med Genet 1989; 32: 461-467.
Hazrati LN, Kleinschmidt-DeMasters BK, Handler MH, Smith ML, Ochi A, Otsubo H et al. Astrocytic inclusions in epilepsy: expanding the spectrum of filaminopathies. H Neuropathol Exp Neurol 2008; 67: 669-676.
Palmér L, Zetterlund B, Hård AL, Steneryd K, Kyllerman M. Aicardi syndrome: follow-up investigation of Swedish children born in 1975-2002. Neuropediatrics 2007; 38: 188-192.
Palmér L, Nordborg C, Steneryd K, Åman P, Kyllerman M. Large-cell medulloblastoma in Aicardi syndrome. Case report and literature review. Neuropediatrics 2004; 35: 307-311.
Palmér L, Zetterlund B, Hård AL, Steneryd K, Kyllerman M. Aicardi syndrome: presentation at onset in Swedish children born in 1975-2002. Neuropediatrics 2006; 37: 154-158.
Rosser T. Aicardi Syndrome. Arch Neurol 2003; 60: 1471-1473.
Uchiyama CM, Carey CM, Cherny WB, Brockmeyer DL, Falkner LD, Walker ML et al. Choroid plexus papilloma and cysts in the Aicardi syndrome: case reports. Pediatr Neurosurg 1997; 27: 100-104.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: aicardi syndrome
GeneReviews (University of Washington), internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
sökord: aicardi syndrome
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2009-06-24
Version: 3.1
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.