/
/

Aarskogs syndrom

  • Diagnos: Aarskogs syndrom
  • Synonymer: Faciodigitogenitalt syndrom, Faciogenitalt syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-10-13
Version: 6.0

ICD-10

Q87.1A

Sjukdom/skada/diagnos

Aarskogs syndrom ingår i en grupp sjukdomar som kallas för faciogenitalt syndrom eller faciodigitogenitalt syndrom. De två benämningarna är synonyma och syftar på de kännetecken som är karaktäristiska för syndromet och har med ansiktet (facies), fingrar och tår (digitus) samt könsorganen (genitalis) att göra.

Syndromet förekommer i regel bara hos pojkar och män och beskrevs första gången 1970 av den norske barnläkaren Dagfinn Aarskog. Eftersom även den amerikanske barnläkaren Charles I Junior Scott gjorde en beskrivning 1971 är en annan benämning Aarskog-Scotts syndrom.

Förekomst

Det är inte känt hur många som har Aarskogs syndrom, men man uppskattar att det förekommer hos 4 per 100 000 personer. Förekomsten i Sverige är inte känd.

Orsak till sjukdomen/skadan

Aarskogs syndrom orsakas ibland av en förändring (mutation) i en gen på den korta armen av X-kromosomen (Xp11.21). Genen kallas FGD1 (faciogenital dysplasia type 1) och är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein med samma namn. Proteinet FGD1 aktiverar ett annat protein av betydelse för bland annat skelettutvecklingen och förbeningsprocessen under fosterstadiet.

Hos ungefär 20 procent av alla med syndromet som undersökts med DNA-analys har det varit möjligt att påvisa en mutation i FGD1. Vad som orsakar syndromet hos övriga 80 procent är ännu inte känt.

Ärftlighet

Nedärvningsmönstret vid Aarskogs syndrom är X-kromosombundet recessivt. Orsaken är då en muterad gen belägen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen. En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk, anlagsbärande man

Syndromet kan i mycket sällsynta fall också uppkomma som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade genen vidare till sina barn.

Symtom

Syndromet kännetecknas av försenad tillväxt, som 90 procent av alla med syndromet har, och karaktäristiska ansiktsdrag samt förändringar av händer, fötter och könsorgan.

Vid födseln har pojkar med syndromet för det mesta normal vikt och längd, men redan under det första levnadsåret märks att pojkarna inte växer som förväntat. Efter två-fyraårsåldern har tillväxthastigheten dock normaliserats. Barnens tillväxtkurva ligger därefter under den normala kurvan men löper parallellt med den. Det innebär att pojkarna fram till puberteten är kortare än sina jämnåriga kamrater. Eftersom skelettmognaden och puberteten är försenad blir tillväxtperioden förlängd, men tillväxtspurten under puberteten är normal, och slutlängden brukar bli mellan 160 och 170 cm.

Till Aarskogs syndrom hör vissa speciella ansiktsdrag, som brett avstånd mellan ögonen (hypertelorism) och nedhängande ögonlock (ptos). Kort näsa med bred näsrygg och uppåtvända näsborrar samt långt avstånd mellan näsan och överläppen (långt filtrum) förekommer ofta. Det främre hårfästet är ofta format som ett V, och öronen kan ha en avvikande form. De karaktäristiska ansiktsdragen är mest framträdande under småbarnsåren. Det är också vanligt med skelning.

Halskotorna kan vara underutvecklade och/eller sammanväxta. Bröstkorgen kan ibland vara lätt insjunken (pectus cavatum). Pojkarna kan också ha översträckbara leder. Överkäken kan vara underutvecklad och tänder kan komma sent, ha underutvecklad emalj eller saknas helt.

Händerna och fötterna är vanligtvis korta och breda. Lillfingret är ofta kort och inåtböjt. Det är också vanligt med fyrfingerfåra i handflatan, liksom en lätt sammanväxning av huden i vecken mellan fingrarna.

När det gäller könsorganen är ett hudveck som utgår från främre fästet av pungen och sträcker sig runt roten av penis det mest karaktäristiska kännetecknet. Hos det stora flertalet har testiklarna inte heller vandrat ned i pungen under fosterutvecklingen (kryptorkism), vilket kan leda till sterilitet om det inte behandlas. Mer än hälften av pojkarna med syndromet har ljumskbråck.

Det finns rapporter som tyder på att inlärnings- och koncentrationssvårigheter är något vanligare hos pojkar med Aarskogs syndrom.

Kvinnliga anlagsbärare kan ibland ha mycket lindriga symtom, till exempel vara relativt kortväxta samt ha brett mellan ögonen och V-format hårfäste.

Diagnostik

Diagnosen ställs med hjälp av yttre kännetecken. Eftersom tillväxten så småningom normaliseras och de speciella ansiktsdragen blir mindre framträdande med åren kan det vara svårt att ställa diagnosen på vuxna.

DNA-diagnostik är ibland möjlig. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Genetisk vägledning omfattar information om sjukdomen och dess ärftlighetsgång, bedömning utifrån släktträdsanalys av sannolikheten för andra i familjen att insjukna samt information om diagnostik och behandling. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen behandling som kan bota Aarskogs syndrom, utan insatserna inriktas på att behandla symtomen. Missbildningar i urinvägar och könsorgan utreds och behandlas vid en barnkirurgisk klinik. Testiklar som inte har vandrat ned i pungen hos pojkar bör opereras, helst inom det första levnadsåret. Ljumskbråck opereras också under barndomen.

Skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp. En del kan behöva glasögon. Nedhängande ögonlock som påverkar synfältet kan opereras.

Tidig kontakt med en barntandvårdsspecialist är viktig, eftersom vissa tänder kan saknas. Eftersom både skelettets tillväxt och mognad, och ibland även pubertetsutvecklingen, är försenad bör tandvården vara väl insatt i de problem som kan förekomma hos barn med annat tillväxtmönster. Vid bettavvikelser kan tandreglering behövas.

Hos enstaka pojkar har behandling med tillväxthormon gett bra resultat om den inletts i god tid före puberteten.

Det är viktigt med information och planering i god tid inför skolstarten för att skolan ska kunna tillgodose barnets eventuella behov av extra stöd och specialpedagogiska insatser.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Operationer av testiklar och ljumskbråck görs vid enheter för kirurgi vid barnklinikerna i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala.

Specialistkunskaper om tillväxtrubbningar hos barn finns vid enheter för barnendokrinologi vid regionsjukhusen.

Resurspersoner

Barnläkare Sten Ivarsson, Forskningsenheten för pediatrisk endokrinologi, CRC, Lunds universitet, Skånes universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 040-39 11 12, e-post stenanders.ivarsson@gmail.com

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

Det finns inte någon förening för personer med Aarskogs syndrom i Sverige eller de övriga nordiska länderna.

I USA finns en föräldraförening, Aarskog Syndrome Parent Support Group, kontaktperson Shannon Carenci, 62 Robin Hill Lane, Levittown, Philadelphia 19055-1411, tel 001-215-943-7131, e-post aarskogsyndrome52@msn.com

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

I Norge är Senter for sjeldne diagnoser vid Oslo universitetssykehus, tel 00 47 23 07 53 40, www.sjeldnediagnoser.no, det kompetenscenter som har ansvar för Aarskogs syndrom. En broschyr finns att ladda ned på www.sjeldnediagnoser.no/docs/PDF/Diagnosefoldere/Aarskog_13.pdf .

Litteratur

Aarskog D. A familial syndrome of short stature associated with facial dysplasia and genital anomalies. J Pediatr 1970; 77: 856-861.

Darendeliler F, Larsson P, Neyzi O, Price AD, Hagenäs L, Sipilä I et al. Growth hormone treatment in Aarskog syndrome: analysis of the KIGS (Pharmacia International Growth Database) data. J Pediatr Endocrinol Metab 2003; 16: 1137-1142.

Fryns JP. Aarskog syndrome: The changing phenotype with age. Am J Med Genet 1992; 43: 420-427.

Logie LJ, Porteous MEM. Intelligence and development in Aarskog syndrome. Arch Dis Child 1998; 79: 359-360.

Orrico A, Galli L, Faivre L, Clayton-Smith J, Azzarello-Burri AM, Hertz JM et al. Aarskog-Scott syndrome: clinical update and report of nine novel mutations of the FGD1 gene. Am J Med Genet A 2010; 152A: 313-318.

Orrico A, Galli L, Cavaliere ML, Garavelli L, Fryns JP, Crushell E et al. Phenotypic and molecular characterisation of the Aarskog-Scott syndrome: a survey of the clinical variability in light of FGD1 mutation analysis in 46 patients. Eur J Hum Genet 2004; 12: 16-23.

Orrico A, Galli L, Buoni S, Hayek G, Luchetti A, Lorenzini S et al. Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) and variable clinical expression of Aarskog-Scott syndrome due to a novel FGD1 gene mutation (R408Q). Am J Med Genet 2005; 135: 99-102.

Pasteris NG, Cadle A, Logie LL, Porteous MEM, Schwartz CE, Stevenson RE et al. Isolation and characterization of the faciogenital dysplasia (Aarskog-Scott syndrome) gene: A putative Rho/Rac guanine nucleotide exchange factor. Cell 1994; 79: 669-678.

Petryk A, Richton S, Sy JP, Blethen SL. The effect of growth hormone treatment on stature in Aarskog syndrome. J Pediatr Endocrinol Metab 1999; 12: 161-165.

Pilozzi-Edmonds L, Maher TA, Basran RK, Milunsky A, Al-Thihli K, Braverman NE, Alfares A. Fraternal twins with Aarskog-Scott syndrome due to maternal germline mosaicism. Am J Med Genet A 2011; 155A:1987-1990.

Scott, CI. Unusual facies, joint hypermobility, genital anomaly and short stature: a new dysmorphic syndrome. Birth Defects Orig 1971; 7: 240-246.

Shalev SA, Chervinski E, Weiner E, Mazor G, Friez MJ, Schwartz CE. Clinical variation of Aarskog syndrome in a large family with 2189delA in the FGD1 gene. Am J Med Genet 2006; 140: 162-165.

Teebi AS, Rucquoi YK, Meyn MS. Aarskog syndrome: Report of a family with review and discussion of nosology. Am J Med Genet 1993; 46: 501-509.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: aarskog syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Dagfinn Aarskog, Haukeland Sykehus, Bergen, Norge.

Revideringen av materialet har gjorts av barnläkare Sten Ivarsson, Skånes universitetssjukhus, Malmö.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-10-13
Version: 6.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.