/
/

22q13-deletionssyndromet

  • Diagnos: 22q13-deletionssyndromet
  • Synonymer: 22q13.3-deletionssyndromet, Phelan-McDermids syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2011-10-05
Version: 2.0

ICD-10

Q93.5

Sjukdom/skada/diagnos

22q13-deletionssyndromet är en medfödd kromosomavvikelse som beror på förlust (deletion) av den yttersta delen av långa armen på ena kromosom 22. De vanligaste symtomen är muskelslapphet (muskulär hypotonus) under nyföddhetsperioden, sen motorisk utveckling, utebliven eller kraftigt försenad tal- och språkutveckling samt utvecklingsstörning och autismliknande symtom.

Kromosomavvikelsen är oftast så liten att den inte går att upptäcka med traditionell kromosomanalys, utan speciell teknik måste användas. De första beskrivningarna av syndromet i internationell medicinsk litteratur gjordes på 1980- och 90-talen, då det fortfarande bara gick att upptäcka större deletioner. Under de senaste 10 åren har nya analysmetoder tillkommit som gjort det möjligt att upptäcka allt mindre kromosomförändringar. Det har också inneburit att de typiska symtomen bättre har kunnat beskrivas.

Syndromet kallas också för Phelan-McDermids syndrom efter den amerikanska genetikern Katy Phelan och hennes kanadensiska kollega Heather McDermid, som beskrev det år 2001.

Förekomst

Det är inte känt hur vanligt 22q13-deletionssyndromet är, men sannolikt finns det många personer med syndromet som ännu inte fått diagnos. Det förekommer lika ofta hos flickor som hos pojkar.

Uppskattningsvis har 2 - 3 procent av alla med en intellektuell funktionsnedsättning en deletion av någon av våra kromosomers yttersta del (terminal deletion). Deletion av 22q13 är den näst vanligaste terminala deletionen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Syndromet uppkommer på grund av en deletion av den yttersta delen av långa armen på kromosom 22. Deletionen kan vara antingen terminal, vilket innebär att den uppkommit genom ett kromosombrott och den allra yttersta delen saknas, eller interstitiell, då två kromosombrott krävs och den mellanliggande delen förlorats. Kromosomskadan uppstår när könscellerna (äggceller och spermier) bildas. Deletionen innebär att det endast finns en kopia av arvsanlagen (generna) i det kromosomsegment som förlorats, i stället för de två som normalt ska finnas. Denna förlust av viktiga gener anses vara orsak till symtomen.

Hos tre fjärdedelar av alla med syndromet är kromosomavvikelsen en ren deletion, vilket innebär att den är begränsad till kromosom 22. Deletionens storlek har viss betydelse för hur svåra symtomen blir, men det kritiska segmentet för syndromet omfattar endast ett fåtal gener. Avsaknad av eller förändringar (mutationer) i genen SHANK3 (också benämnd ProSAP2) finns hos nästan alla med syndromet. Sannolikt är det denna gen som är mest betydelsefull för att neurologiska symtom som utvecklingsstörning och sen tal- och språkutveckling ska uppkomma. Genen styr bildningen av (kodar för) ett protein som finns i kopplingarna mellan nervceller (synapserna) och är därmed viktigt för signalöverföringen mellan nervcellerna. Under fosterutvecklingen har proteinet en viktig funktion för utvecklingen av hjärnbarken och lillhjärnan. Vid forskning på möss har man sett autismliknande beteende om genen SHANK3 förändras (muteras). Hos en del personer med autism har mutationer i SHANK3 påvisats. Det finns också beskrivningar av personer där syndromet är orsakat av interstitiella deletioner (där SHANK3 är bevarad) med en språk- och utvecklingsstörning. Detta talar för att även förändringar i andra gener har betydelse för uppkomsten av de neurologiska symtomen.

Hos ungefär en fjärdedel av personerna med syndromet har kromosomskadan uppkommit genom en ombyggnad av kromosommaterial, till exempel obalanserade translokationer, ringkromosomer eller mer komplicerade kromosomförändringar. När orsaken är en obalanserad translokation (se under rubriken Ärftlighet) finns också en extra kopia av ett kromosomavsnitt från en annan kromosom, vilket oftast påverkar vilka symtom som uppkommer.

Ärftlighet

Hos de flesta med syndromet (cirka 75 procent) omfattar deletionen endast segmentet 22q13. Deletionen har uppkommit som en nymutation vid bildningen av en av könscellerna, vilket innebär att den uppträder för första gången hos personen själv och inte är nedärvd. Risken för ett föräldrapar att få fler barn med syndromet är då mycket låg, men ändå något ökad. Det beror på förekomst av mosaicism, vilket innebär att en förälder kan bära på mutationen i en liten del av sina celler utan att ha symtom. Det är något vanligare att deletionen uppstått på den kromosom som kommer från fadern än på den som kommer från modern, men det verkar inte ha någon betydelse för symtombilden från vilken förälder könscellen med kromosomavvikelsen kommer.

En ringkromosom bildas när det blir ett brott på kromosomen på två ställen och de båda brottsytorna förenas till en ring. Om brottet sker i regionen 22q13 och på den korta armen på kromosom 22, där inga viktiga gener finns, uppstår symtom som överlappar de som finns vid 22q13-deletionssyndromet. Risken för ett föräldrapar att få fler barn med syndromet är även då mycket liten.

Hos cirka 20 procent har kromosomavvikelsen uppstått genom att barnet ärvt en translokationskromosom från en förälder. En translokation innebär att ett segment från en kromosom byter plats med ett segment från en annan kromosom. Om inga kromosomsegment förlorats eller finns i överskott kallas dessa translokationer för balanserade (allt kromosommaterial finns i två kopior).

Som regel ger balanserade translokationer inte upphov till några symtom eller avvikelser hos personen som bär på dem, men de kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen. En obalanserad kromosomuppsättning kan då uppkomma, som i sin tur vanligtvis ger upphov till skador hos fostret. Det leder antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse som ger missbildningar och störningar av utvecklingen. Eftersom barnet, förutom förlusten av kromosommaterial från kromosom 22, dessutom har tre kopior av en annan kromosomregion påverkar detta ofta vilka skador och symtom som uppstår. När orsaken till syndromet är en balanserad translokation hos någon av föräldrarna är upprepningsrisken förhöjd och varierar med hur translokationen ser ut. I de fall där det upptäckts att den ena föräldern har en balanserad kromosomavvikelse finns möjlighet till fosterdiagnostik.

Symtom

Det är viktigt att känna till att barn med 22q13-deletionssyndromet vanligtvis har en utvecklingsstörning och föds med en eller flera missbildningar.

Utveckling

De flesta med 22q13-deletionssyndromet har en måttlig till svår utvecklingsstörning, men vid mycket små deletioner kan utvecklingsstörningen vara lindrig. Nyfödda barn med syndromet har låg muskelspänning, vilket ofta leder till att de har svårt att suga och få i sig mat. Den motoriska utvecklingen är sen, och de flesta lär sig gå först vid två och ett halvt till tre års ålder. Gången är ofta bredbent och ostadig. Barnen är sena med att äta och klä på sig själv och behöver blöja längre an andra barn.

Barn med syndromet börjar ofta jollra i normal tid och använder enstaka ord från knappt två års ålder. Språkutvecklingen stannar sedan upp och kan ibland gå tillbaka. Barnen är bättre på att förstå det som sägs (impressivt språk) än att själva uttrycka sig (expressivt språk).

Tillväxt

När orsaken till syndromet är en ringkromosom är tillväxten ofta hämmad och huvudomfånget mindre än normalt, men de flesta växer som de ska eller till och med snabbare än genomsnittet. Skalltillväxten är då också normal, medan händerna ofta blir stora.

Epilepsi

Ungefär en fjärdedel av barnen har epilepsi. Flera olika typer av anfall kan förekomma, och EEG (elektroencefalogram, undersökning av hjärnans elektriska aktivitet) visar inte något som är specifikt för just 22q13-deletionssyndromet.

Missbildningar

Hjärtfel kan förekomma, men några hjärtmissbildningar som är typiska för just 22q13-deletionssyndromet finns inte. Cirka 10 procent har missbildningar i njurarna eller urinvägarna, som blåsbildningar i njuren (polycystiska njurar) eller reflux (urin flödar tillbaka mot njuren vid sammandragning av urinblåsan).

Syn och hörsel

Hos drygt 5 procent finns en central synstörning som gör det svårt att tolka synintryck. Skelning förekommer ofta.

En del kan ha en hörselnedsättning, men det är vanligare att barnen har svårt för att uppfatta och tolka ljud (perceptionssvårigheter). Det är vanligt med upprepade öroninflammationer.

Mage-tarm

Gastroesofageal reflux som innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen är vanligt och ger ofta problem med kräkningar.

Tänder

Gommen kan vara hög, och tänderna kan sitta antingen för glest eller för tätt. Det kan orsaka bettavvikelser, som i sin tur kan leda till dregling och ytterligare svårigheter att svälja och uttala ord.

Beteende

Autistiska symtom, som bristande ögonkontakt, stereotypa rörelser, aggressiva och självstimulerande beteenden, förekommer ofta, liksom tandgnissling och tuggande. Smärtkänsligheten är ibland nedsatt, och i kombination med dålig förmåga till kommunikation kan detta leda till att personer med syndromet kan ha öroninflammation eller till och med benbrott utan att omgivningen förstår. Många har sömnproblem med insomningssvårigheter och uppvaknanden under natten. Ungefär en fjärdedel har aggressiva beteenden.

Övrigt

Gemensamma utseendemässiga drag är vanligt vid kromosomala avvikelser, men vid 22q13-deletionssyndromet är de inte speciellt framträdande. Skallens form kan vara avlång. Näsroten kan vara bred och nästippen framträdande. I den inre ögonvrån finns ofta ett veck (epikantus), och området kring ögonen kan vara kuddigt. Ögonfransarna är ofta långa och ögonlocken nedhängande (ptos). Många har också en markerad haka.

Hos många är förmågan att reglera kroppstemperaturen genom svettning nedsatt, vilket ökar risken för överhettning. Tånaglarna kan vara underutvecklade och tunna. De växer ofta in i nagelbädden, vilket kan ge besvärliga infektioner. Ansamling av vävnadsvätska (lymfödem), som ger svullna ben, finns hos cirka 10 procent.

Livslängden är sannolikt inte påverkad.

Diagnostik

Symtom i form av muskelsvaghet i nyföddhetsperioden, sen utveckling, ostadig gång och epilepsi kan ge misstanke om ett genetiskt orsakat syndrom.

En magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan kan påvisa en lätt vidgning av hjärnans hålrum (ventriklarna), en sen mognad av den vita hjärnsubstansen och en minskad mängd hjärnsubstans kring ventriklarna. Blåsbildning i en av hjärnhinnorna (araknoidalcystor) finns hos cirka 15 procent jämfört med 1 procent hos friska. Sådana cystor kan göra att trycket i hjärnan (intrakraniella trycket) ökar.

Deletionerna varierar i storlek och de största kan upptäckas med traditionell kromosomanalys av odlade blodceller. De flesta deletioner är dock för små för att upptäckas med denna metod, och många har fått sin diagnos först efter att samtliga kromosomer har undersökts med känsligare genetisk teknik, som FISH (fluororescent in situ hybridisering) eller array-CGH (comparative genome hybridisation). Med sådan teknik kan även mycket små deletioner upptäckas.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information och vägledning. Fosterdiagnostik är möjlig.

När 22q13-deletionen är orsakad av en obalanserad translokation ska båda föräldrarna erbjudas kromosomundersökning. Om det finns en sådan strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom också de löper ökad risk att vara bärare av translokationen.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

När diagnosen ställs görs en omsorgsfull undersökning, eftersom olika delar av kroppen kan vara drabbade. Många har problem inom flera olika områden och kan behöva kontakt med olika specialister. Alla barn med 22q13-deletionssyndromet bör fortlöpande följas upp av läkare med kunskap inom neurologi och habilitering.

Vid tecken på hjärtfel bör hjärtat undersökas med ultraljud (ekokardiogram). Eftersom missbildningar i njurarna är relativt vanligt bör även njurarna undersökas med ultraljud.

Om barnet har symtom på reflux görs en mätning av surhetsgraden i matstrupen (pH-mätning). Gastroesofageal reflux behandlas i första hand med läkemedel som sänker surhetsgraden i magsaften. Ibland kan en operation bli nödvändig. Hos små barn kan refluxen och kräkningarna minskas genom att barnet äter i mer upprätt ställning och att maten görs tjockare och ges i mindre portioner. De barn som har återkommande så kallade cykliska kräkningar behöver ibland behandlas med vätskedropp för att inte bli uttorkade.

Vid misstanke om epilepsi görs en EEG-undersökning. Epilepsin behandlas med mediciner. Undersökning av hjärnan med datortomografi eller magnetkamera bör göras om huvudets tillväxt avviker eller om det finns tecken på ökat tryck i hjärnan. Ett sådant tecken kan vara att barnet har återkommande cykliska kräkningar.

Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta behöver tidigt kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner. För de riktigt små barnen kan sondmatning genom näsan vara nödvändig under en period. En del barn kan behöva få maten via en PEG, så kallad ”knapp”, perkutan endoskopisk gastrostomi (operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen).

Ögonen och synfunktionen bör undersökas i ett tidigt skede. Skelning kan lappbehandlas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp. En del av barnen behöver glasögon.

Hörseln bör testas flera gånger under uppväxten. Vid upprepade öroninflammationer kan rör genom trumhinnan för att släppa in luft i mellanörat behövas. Om hörseln är nedsatt kan det bli aktuellt med hörapparat.

Ofta behövs hjälp från specialisttandläkare för behandling av bettavvikelser.

Vid uttalade sömnproblem bör en sömnregistrering övervägas för att utesluta andningsuppehåll under sömnen (sömnapnéer).

Familjen behöver tidigt kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Även syn- och hörselhabilitering ingår. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer. Familjen kan även ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Habiliteringsteamet utreder barnets utveckling utifrån ett helhetsperspektiv genom bedömningar av exempelvis psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped och specialpedagog.

Beroende på varje barns möjligheter och begränsningar planeras och genomförs insatserna tillsammans med barnet, föräldrarna och personer i exempelvis förskolan och skolan. Målet är att man som ung/vuxen ska kunna delta i samhället utifrån sina egna förutsättningar.

För att utveckla barnets möjlighet att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

Om barnet har autistiska symtom bör en neuropsykiatrisk bedömning göras. Beteendestörningar som överaktivitet, aggressivitet, sömnstörning och överdriven ängslan kan behandlas med läkemedel. Personer med autism och autismliknande svårigheter har svårt att få överblick och se sammanhang, och miljön behöver därför vara ordnad på ett tydligt och strukturerat sätt.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att man som familj kan leva ett aktivt liv även om barnet har omfattande funktionsnedsättningar.

Vuxna med 22q13-deletionssyndromet behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik av syndromet görs vid de kliniskt genetiska avdelningarna vid landets universitetssjukhus.

Resurspersoner

Överläkare Britt-Marie Anderlid, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post britt-marie.anderlid@karolinska.se

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska Barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@igp.uu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.fub.se, www.noc.fub.se
NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

I USA finns Phelan-McDermid Syndrome Foundation, www.22q13.org/j15/.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern 22q13-deletionssyndromet (artikelnr 2011-6-7), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Information på engelska finns på Phelan-McDermid Syndrome Foundation’s hemsida, www.22q13.org/j15/.

Litteratur

Anderlid BM, Schoumans J, Annerén G, Tapia-Paez I, Dumanski J, Blennow E, Nordenskjöld M. FISH-mapping of a 100-kb terminal 22q13 deletion. Hum Genet 2002; 110: 439-443.

Bartsch O, Schneider E, Damatova N, Weis R, Tufano M, Iorio R et al. Fulminant hepatic failure requiring liver transplantation in 22q13.3 deletion syndrome. Am j Med Genet A 2010; 152 A: 2099-2102.

Bonaglia MC, Giorda R, Borgatti R, Felisari G, Gagliardi C, Selicorni A et al. Disruption of the ProSAP2 gene in a t(12;22)(q24.1;q13.3) is associated with the 22q13.3 deletion syndrome. Am J Hum Genet 2001; 69: 261-268.

Cusmano-Ozog K, Manning MA, Hoyme HE. 22q13.3 deletion syndrome: A recognizable malformation syndrome associated with marked speech and language delay. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2007 Oct 9; [Epub ahead of print].

Doheny KF, McDermid HE, Harum K, Thomas GH, Raymond GV. Cryptic terminal rearrangement of chromosome 22q13.32 detected by FISH in two unrelated patients. J Med Genet 1997; 34: 640-644.

Durand CM, Betancur C, Boeckers TM, Bockmann J, Chaste P, Fauchereau F et al. Mutations in the gene encoding the synaptic scaffolding protein SHANK3 are associated with autism spectrum disorders. Nat Genet 2007; 39: 25-27.

Flint J, Wilkie AO, Buckle VJ, Winter RM, Holland AJ, McDermid HE. The detection of subtelomeric chromosomal rearrangements in idiopathic mental retardation. Nat Genet 1995; 9: 132-140.

Havens JM, Visootsak J, Phelan MC, Graham JM Jr. 22q13 deletion syndrome: An update and review for the primary pediatrician. Clin Pediatr (Phila) 2004; 43: 43-53.

Koolen DA, Reardon W, Rosser EM, Lacombe D, Hurst JA, Law CJ et al. Molecular characterisation of patients with subtelomeric 22q abnormalities using chromosome specific array-based comparative genomic hybridisation. Eur J Hum Genet 2005; 13: 1019-1024.

Lindquist SG, Kirchhoff M, Lundsteen C, Pedersen W, Erichsen G, Kristensen K et al. Further delineation of the 22q13 deletion syndrome. Clin Dysmorphol 2005; 14: 55-60.

Manning MA, Cassidy SB, Clericuzio C, Cherry AM, Schwartz S, Hudgins et al. Terminal 22q deletion syndrome: A newly recognized cause of speech and language disability in the autism spectrum. Pediatrics 2004; 114: 451-457.

Nesslinger NJ, Gorski JL, Kurczynski TW, Shapira SK, Siegel-Bartelt J, Dumanski JP et al. Clinical, cytogenetic, and molecular characterization of seven patients with deletions of chromosome 22q13.3. Am J Hum Genet 1994; 54: 464-472.

Peça J, Feliciano C, Ting JT, Wang W, Wells MF, Venkatraman TN et al. Shank3 mutant mice display autistic-like behaviours and striatal dysfunction. Nature 2011; 472: 437-442.

Phelan MC, Rogers RC, Saul RA, Stapleton GA, Sweet K, McDermid H et al. 22q13 deletion syndrome. Am J Med Genet 2001; 101: 91-99.

Philippe A, Boddaert N, Vaivre-Douret L, Robel L, Danon-Boileau L, Malan V et al. Neurobehavioral profile and brain imaging study of the 22q13.3 deletion syndrome in childhood. Pediatrics 2008; 122: 76-82.

Praphanphoj V, Goodman BK, Thomas GH, Raymond GV. Cryptic subtelomeric translocations in the 22q13 deletion syndrome. J Med Genet 2000; 37: 58-61.

Wilson HL, Wong AC, Shaw SR, Tse WY, Stapleton GA, Phelan MC et al. Molecular characterisation of the 22q13 deletion syndrome supports the role of haploinsufficiency of SHANK3/PROSAP2 in the major neurological symptoms. J Med Genet 2003; 40: 575-584.

Wilson HL, Crolla JA, Walker D, Artifoni L, Dallapiccola B, Takano T et al. Mutations in the gene encoding the synaptic scaffolding protein SHANK3 are associated with autis spectrum disorders. Eur J Hum Genet 2008; 16: 1301-1310.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: chromosome 22q13.3 deletion syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: Phelan-McDermid syndrome

Orphanet, www.orpha.net
Sökord: deletion 22q13 syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är överläkare Britt-Marie Anderlid, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2011-10-05
Version: 2.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.