Detta är en del av Ovanliga diagnoser.
Diagnos: 11q-deletionssyndromet
Synonymer: Jacobsens syndrom
Innehåll
Publiceringsdatum: 2008-05-19
Version: 3.0
11q-deletionssyndromet är en medfödd kromosomavvikelse som nästan alltid medför utvecklingsstörning. Syndromet kallas också Jacobsens syndrom efter den danska genetikern Petrea Jacobsen, som 1973 för första gången beskrev en person med syndromet.
Antalet nyfödda per år med 11q-deletionssyndromet uppskattas till cirka 1 per 100 000, vilket innebär att det föds något enstaka barn per år i Sverige. Syndromet är något vanligare hos flickor.
11q-deletionssyndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial (deletion) från den långa armen på kromosom 11.
I sällsynta fall beror syndromet på att en ringkromosom 11 bildats. Kromosom 11 har gått av i båda ändarna, och både en del av den korta (p) och av den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De båda ändarna har sedan slutit sig samman till en ring. Symtomen vid ringkromosom 11-syndromet blir då en blandning av de som finns vid 11p-deletionssyndromet och 11q-deletionssyndromet.
Deletioner och ringkromosomer uppkommer vanligen i samband med könscellsbildningen och finns inte hos föräldrarna. Sällsynta nedärvda fall har beskrivits, där kromosomavvikelsen funnits i mosaikform (endast i en del av kroppens celler) hos ena föräldern. Syndromet kan också uppkomma genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 11 och en annan kromosom. Förutom förlust av material från 11q kommer barnet att ha extra kromosommaterial från någon annan kromosom.
Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med 11q-deletionssyndromet är mycket liten.
Sällsynta nedärvda fall har beskrivits, där kromosomavvikelsen funnits i mosaikform (endast i en del av kroppens celler) hos ena föräldern. Upprepningsrisken är då förhöjd.
När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns risk för upprepning vid en ny graviditet. Balanserade translokationer ger vanligen inte upphov till några symtom hos bäraren men kan leda till nedsatt fertilitet samt utgöra en risk i samband med könscellsbildningen, eftersom en obalanserad kromosomuppsättning kan uppkomma i könscellerna (äggceller och spermier). Vid den normala bildningen av könsceller halveras antalet kromosomer från 46 till 23, och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Om det föreligger en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en så kallad obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial och bara en kopia av annat. Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse, som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.
De flesta med 11q-deletionssyndromet har en utvecklingsstörning, som oftast är lindrig till måttlig. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. De har svårare att lära in och sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer, liksom att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Personer med måttlig och svår utvecklingsstörning har också begränsade möjligheter att använda språket. De är därmed beroende av att omgivningen är väl förtrogen med till exempel gester och mimik.
Symtomen i övrigt varierar mellan olika personer med syndromet, till viss del beroende på hur stor förlusten av kromosommaterial är.
Barn med 11q-deletionssyndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid 11q-deletionssyndromet sitter ögonen ofta brett isär (hypertelorism), ögonspringorna sluttar nedåt och ögonlocken hänger ned (ptos). Skelning förekommer också. Det är vanligt med hög panna, lågt placerade öron, kort näsa, tunn överläpp, nedåtsluttande mungipor och hög gom. Sammanväxningar mellan fingrar och tår förekommer (syndaktyli).
Mer än hälften har någon form av hjärtfel, till exempel hål mellan hjärtats kamrar (ventrikelseptumdefekt) eller underutveckling av vänster kammare, med eller utan förträngning av stora kroppspulsådern.
Barn med syndromet växer ofta dåligt och blir kortväxta. Det är vanligt med matningsproblem och att barnen har förstoppning. Missbildningar av mage och tarmar, till exempel förträngning av övre magmunnen (pylorusstenos), liksom av urinvägarna förekommer. Hos pojkar är det vanligt att testiklarna inte har vandrat ned i pungen (retentio testis).
Personer med syndromet har mycket ofta brist på blodplättar (trombocytopeni), vilket ger försämrad levringsförmåga av blodet med tendens till blödningar.
Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller.
Känslig genetisk teknik kan användas för att utesluta små translokationer och kan också utnyttjas för att kartlägga deletionen i detalj.
Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk vid nästa graviditet. Finner man en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också kan vara bärare.
I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information med möjlighet till familjeutredning.
Fosterdiagnostik är möjlig.
Det finns ingen behandling som kan bota syndromet. De olika symtomen kan behandlas på olika sätt, och åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.
Barn med syndromet behöver tidigt undersökas av en barnhjärtläkare (kardiolog), som avgör fortsatt behandling av ett eventuellt hjärtfel. De barn som har brist på blodplättar behöver utredas och behandlas av en hematolog, det vill säga en läkare som är specialist på blodsjukdomar. Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta kan behöva kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner. Ögonen bör undersökas av en ögonläkare för att utesluta missbildningar och eventuell skelning. Vid skelning kan lappbehandling behövas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp. Ultraljudsundersökning av urinvägarna bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för missbildningar. Testiklar som inte vandrat ned i pungen bör opereras.
Familjen behöver tidigt kontakt med barn- och ungdomshabiliteringen. Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. I habiliteringsteamen ingår olika yrkeskategorier med kunskap om funktionshinder. Habiliteringsläkaren har det medicinska ansvaret. Arbetsterapeuten bedömer vilka åtgärder som behövs för att barnet ska klara vardagliga aktiviteter i hemmet, förskolan, skolan och på fritiden. Sjukgymnasten ansvarar för bedömning, behandling och program för rörelseträning. Kuratorn kan bland annat ge information om samhällets resurser. Logopeden utreder och tränar tal-, språk- och kommunikationsförmågan. Psykologen utreder och stödjer barnets utveckling.
Barn som har en utvecklingsstörning bör redan tidigt få insatser av en specialpedagog. Vid val av förskola, fritidshem och skola är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Under förskoleåren kan föräldrarna genom en specialpedagog få råd om lämpliga aktiviteter och även tillgång till pedagogiskt lekmaterial som är anpassat till barnets utvecklingsnivå och som stimulerar utvecklingen.
Tal-, språk- och kommunikationsträning är viktig för barnets utveckling. En del av barnen lär sig tala, andra kan lära sig att kommunicera med tecken som stöd eller använda annan alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Vid svårigheter att kommunicera kan arbetsterapeuten, logopeden och specialpedagogen komplettera varandra i bedömning och utprovning av lämpliga kommunikationssätt.
Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog inom barn- och ungdomshabiliteringen. Om och när föräldrarna så önskar bör de också erbjudas att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.
En fungerande avlösning, som till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordning av olika insatser.
Vuxna med 11q-deletionssyndromet behöver fortsatt individuellt utformat stöd från vuxenhabiliteringen och i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.
--
Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns vid de kliniskt genetiska avdelningarna på universitetssjukhusen.
Svenskt centrum för barn och ungdomar med missbildningar och syndrom vid Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, tel 018-611 59 42, 018-611 30 90.
Docent Elisabeth Blennow, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 753 80, fax 08-32 77 34.
--
FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se
Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.to, internetadress www.noc.to
NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.
Hjärtebarnsföreningen, besöksadress Drakenbergsgatan 47 nb, postadress Box 9087, 102 72 Stockholm, tel 08-442 46 50, fax 08-442 46 59, e-post kansliet@hjartebarn.org, internetadress www.hjartebarn.org
--
--
Informationsfoldern 11q-deletionssyndromet (artikelnr 1998-126-1056), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens beställningsservice, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Det finns ett europeiskt föräldranätverk, European Chromosome 11q Network, som har en webbplats med information om syndromet och möjlighet för föräldrar att få kontakt med varandra, internetadress www.11q.org
På den amerikanska hemsidan för 11q Research and Resource har en grupp föräldrar och forskare med intresse för syndromet samlat information och länkar, internetadress www.11qusa.org/
Grossfeld PD, Mattina T, Lai Z, Favier R, Jones KL, Cotter F et al. The 11q terminal deletion disorder: a prospective study of 110 cases. Am J Med Genet A 2004; 129: 51-61.
Hustinx R, Verloes A, Grattagliano B, Herens C, Jamar M, Soyeur D et al. Monosomy 11q: report of two familial cases and review of the literature. Am J Med Genet 1993; 47: 312-317.
Jacobsen P, Hauge M, Henningsen K, Hobolth N, Mikkelsen M, Philip J. An (11;21) translocation in four generations with chromosome 11 abnormalities in the offspring: a clinical, cytogenetical, and gene marker study. Hum Hered 1973; 23: 568-585.
Jones C, Müllenbach R, Grossfeld P, Auer R, Favier R, Chien K et al. Co-localisation of CCG repeats and chromosome deletion breakpoints in Jacobsen syndrome: evidence for a common mechanism of chromosome breakage. Hum Mol Genet 2000; 9: 1201-1208.
Mohamed AN, Ebrahim SA, Aatre R, Qureshi F, Jacques SM, Evans MI.
Prenatal diagnosis of a de novo ring chromosome 11. Am J Med Genet 2001; 102: 368-371.
Lee WB, O’Halloran HS, Grossfeld PD, Scher C, Jockin YM, Jones C. Ocular findings in Jacobsen syndrome. J AAPOS 2004; 8: 141-145.
Lewanda AF, Morsey S, Reid CS, Jabs EW. Two craniosynostotic patients with 11q deletions, and review of 48 cases. Am J Med Genet 1995; 59: 193-198.
Palka G, Verrotti A, Peca S, Mosca L, Lombardo G, Verotti M et al. Ring chromosome 11. A case report and review of the literature. Ann Genet 1986; 29: 55-58.
Penny LA, Dell´Aquila M, Jones MC, Bergoffen J, Cunnniff C, Fryns JP et al. Clinical and molecular characterization of patients with distal 11q deletions. Am J Hum Genet 1995; 56: 676-683.
Schinzel A. Catalogue of unbalanced chromosome aberrations in man. 2nd edition. Walter de Greyter, Berlin, New York 2001.
Valduga M, Cannard VL, Philippe C, Romana S, Miton A, Droulle P et al. Prenatal diagnosis of mosaicism for 11q terminal deletion. Eur J Med Genet 2007; 50: 475-481.
Wenger SL, Grossfeld PD, Siu BL, Coad JE, Keller FG, Hummel M. Molecular characterization of an 11q interstitial deletion in a patient with the clinical features of Jacobsen syndrome. Am J Med Genet A 2006; 140: 704-708.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: jacobsen syndrome
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som skrivit underlaget är docent Elisabeth Blennow, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2008-05-19
Version: 3.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.
