/
/

11q-deletionssyndromet

  • Diagnos: 11q-deletionssyndromet
  • Synonymer: Jacobsens syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-05-16
Version: 4.0

ICD-10

Q93.5

Sjukdom/skada/diagnos

11q-deletionssyndromet är en medfödd kromosomavvikelse som nästan alltid medför utvecklingsstörning. Syndromet kallas också Jacobsens syndrom efter den danska genetikern Petrea Jacobsen, som 1973 för första gången beskrev en person med syndromet.

Förekomst

Antalet nyfödda per år med 11q-deletionssyndromet uppskattas till cirka 1 per 100 000, vilket innebär att det föds något enstaka barn per år i Sverige. Syndromet är något vanligare hos flickor.

Orsak till sjukdomen/skadan

11q-deletionssyndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial (deletion) i den långa armen på kromosom 11. Storleken och omfattningen av deletionen kan variera, vilket påverkar symtombilden.

I sällsynta fall beror syndromet på att en ringkromosom 11 bildats. Kromosom 11 har då gått av i båda ändarna, och både en del av den korta (p) och av den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De båda ändarna har sedan slutit sig samman till en ring. Symtomen vid ringkromosom 11-syndromet blir då en blandning av de symtom som finns vid 11p-deletionssyndromet och 11q-deletionssyndromet.

Syndromet kan också uppkomma genom att en av föräldrarna har en ombyggnad av sina kromosomer, så kallad balanserad translokation. Vid en translokation har ett utbyte av kromosommaterial inträffat mellan två kromosomer, i detta fall den ena kromosomen i kromosompar 11 och en annan kromosom. Förutom förlust av material från 11q kommer barnet då att ha extra kromosommaterial från någon annan kromosom.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Risken för att de ska få ytterligare barn med 11q-deletionssyndromet är då mycket liten.

Sällsynta nedärvda fall har beskrivits där kromosomavvikelsen funnits i mosaikform (endast i en del av kroppens celler) hos ena föräldern. Upprepningsrisken är då förhöjd.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en balanserad translokation hos någon av föräldrarna finns risk för upprepning vid en ny graviditet. En balanserad translokation ger vanligen inte upphov till några symtom hos den som bär på den men kan leda till nedsatt fertilitet och utgöra en risk i samband med könscellsbildningen, eftersom könscellerna (äggceller och spermier) kan få en obalanserad kromosomuppsättning. Normalt halveras antalet kromosomer vid könscellsbildningen från 46 till 23, och en spermie eller ett ägg med en kromosom från varje kromosompar bildas. Vid en balanserad translokation måste båda de kromosomer som bytt kromosommaterial med varandra hamna i samma könscell, annars uppstår en obalanserad translokation i könscellen, med tre kopior av visst kromosommaterial och bara en kopia av annat. Om en sådan könscell befruktas leder detta antingen till missfall eller till att barnet föds med en kromosomavvikelse, som nästan alltid medför missbildningar, avvikelser i utseendet och störningar av utvecklingen.

Symtom

De flesta med 11q-deletionssyndromet har en utvecklingsstörning, som oftast är lindrig till måttlig. Graden av utvecklingsstörning är kopplad till storleken på deletionen. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. De har svårare att lära in och sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer, liksom att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Utvecklingsstörning medför försenad språkutveckling, men de flesta barn med syndromet lär sig tala. Vid måttlig och svår utvecklingsstörning är möjligheterna att använda språket begränsade.

En del barn med 11q-deletionssyndromet har beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Några får diagnosen autism.

Hörselnedsättning på grund av upprepade öroninfektioner är vanligt. Symtomen i övrigt varierar mellan olika personer med syndromet.

Barn med 11q-deletionssyndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid 11q-deletionssyndromet sitter ögonen ofta brett isär (hypertelorism), ögonspringorna sluttar nedåt och ögonlocken hänger ned (ptos). Skelning förekommer också. Det är vanligt med hög, ibland utstående, spetsig panna, lågt placerade öron, kort näsa med bred näsrygg, tunn överläpp, nedåtsluttande mungipor och hög gom.

Sammanväxningar mellan fingrar och tår förekommer (syndaktyli).

Mer än hälften har någon form av hjärtfel, till exempel hål mellan hjärtats kamrar (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller underutveckling av vänster kammare, med eller utan förträngning av stora kroppspulsådern.

Barn med syndromet växer ofta dåligt och blir kortväxta. Det är vanligt med matningsproblem och att magsäckens innehåll kommer tillbaka till matstrupen (reflux). Barnen har också ofta förstoppning. En del har missbildningar av mage och tarmar, till exempel förträngning av övre magmunnen (pylorusstenos), eller missbildning av urinvägarna. Det förekommer också att testiklarna inte har vandrat ned i pungen (kryptorkism) hos pojkar med 11q-deletionssyndromet.

Personer med syndromet har ofta brist på blodplättar (trombocyter). Dessutom är trombocyterna defekta. Bristen på trombocyter kan läka ut men inte defekten, som ger försämrad levringsförmåga av blodet med tendens till blödningar och blåmärken.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys på odlade blodceller eller med DNA-analys.

Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk vid nästa graviditet. Finns det en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna bör även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också kan vara bärare.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information med möjlighet till familjeutredning.

Om upprepningsrisken är förhöjd är embryo- och fosterdiagnostik möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen behandling som kan bota syndromet. De olika symtomen kan behandlas på olika sätt, och åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Barn med syndromet behöver tidigt undersökas av en barnhjärtläkare (kardiolog), som avgör fortsatt behandling av ett eventuellt hjärtfel.

De barn som har blödningsbenägenhet och brist på blodplättar behöver utredas och behandlas av en hematolog, det vill säga en läkare som är specialist på blodsjukdomar. Mediciner som påverkar blodplättarnas funktion bör undvikas.

Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta kan behöva kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner. Om barnet växer dåligt bedömer en endokrinolog om det behövs behandling med tillväxthormon.

Ögonen bör undersökas av en ögonläkare för att utesluta missbildningar och eventuell skelning. Vid skelning kan lappbehandling behövas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp.

Ultraljudsundersökning av urinvägarna bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för missbildningar. Testiklar som inte vandrat ned i pungen bör opereras.

Familjen behöver tidigt habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra anhöriga kan också få stöd.

Vid val av förskola, fritidshem och skola är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Barn som har en utvecklingsstörning behöver specialpedagogiskt stöd.

I samspel och lek stimuleras och tränas tal, språk och kommunikation. För att ge de bästa förutsättningarna för utveckling utreds barnen språkligt och kommunikativt. Därefter anpassas träningen efter varje barns förutsättningar och utvecklingsnivå. Många barn behöver tidigt ges möjlighet till alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

Efter att ha fått besked om att barnet har en kromosomavvikelse befinner sig många föräldrar i en känslomässig kris, som gör det svårt att ta till sig ytterligare information om syndromet och det stöd som finns att få. Det är därför viktigt att informationen upprepas och att det vid senare tillfällen ägnas tid åt föräldrarnas frågor och funderingar. Alla föräldrar som befinner sig i denna situation bör erbjudas samtalsstöd av kurator eller psykolog. Om och när föräldrarna så önskar bör de också erbjudas att få kontakt med andra föräldrar i liknande situation som kan dela med sig av sina erfarenheter.

En fungerande avlösning, som till exempel en personlig assistent, en kontaktfamilj eller ett korttidsboende, för att ge föräldrar och syskon tillfälle till vila och avkoppling, är ofta värdefullt. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordning av olika insatser.

Vuxna med 11q-deletionssyndromet behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik, familjeutredning och genetisk information finns vid de kliniskt genetiska avdelningarna på universitetssjukhusen.

Resurspersoner

Professor Elisabeth Blennow, kliniskt genetiska avdelningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 753 80, fax 08-32 77 34.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.fub.se, www.noc.fub.se. NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

Hjärtebarnsförbundet, Kammakaregatan 47, 111 24 Stockholm, tel 08-442 46 50, e-post kansliet@hjartebarn.org, www.hjartebarn.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Det finns ett europeiskt föräldranätverk, European Chromosome 11q Network, som har en webbplats med information om syndromet och möjlighet för föräldrar att få kontakt med varandra, http://11q.chromosome11.eu.

På den amerikanska hemsidan för 11q Research and Resource har en grupp föräldrar och forskare med intresse för syndromet samlat information och länkar, www.11qusa.org.

Unique, en brittisk patientförening för personer med ovanliga kromosomavvikelser, har omfattande informationsmaterial, sorterat efter vilken kromosom som är förändrad, www.rarechromo.org.

Litteratur

Grossfeld PD, Mattina T, Lai Z, Favier R, Jones KL, Cotter F et al. The 11q terminal deletion disorder: a prospective study of 110 cases. Am J Med Genet A 2004; 129: 51-61.

Hustinx R, Verloes A, Grattagliano B, Herens C, Jamar M, Soyeur D et al. Monosomy 11q: report of two familial cases and review of the literature. Am J Med Genet 1993; 47: 312-317.

Jacobsen P, Hauge M, Henningsen K, Hobolth N, Mikkelsen M, Philip J. An (11;21) translocation in four generations with chromosome 11 abnormalities in the offspring: a clinical, cytogenetical, and gene marker study. Hum Hered 1973; 23: 568-585.

Jones C, Müllenbach R, Grossfeld P, Auer R, Favier R, Chien K et al. Co-localisation of CCG repeats and chromosome deletion breakpoints in Jacobsen syndrome: evidence for a common mechanism of chromosome breakage. Hum Mol Genet 2000; 9: 1201-1208.

Mattina T, Perrotta CS, Grossfeld P. Jacobsen syndrome. Orphanet J Rare Dis 2009; 7: 4-9.

Mohamed AN, Ebrahim SA, Aatre R, Qureshi F, Jacques SM, Evans MI.
Prenatal diagnosis of a de novo ring chromosome 11. Am J Med Genet 2001; 102: 368-371.

Lee WB, O’Halloran HS, Grossfeld PD, Scher C, Jockin YM, Jones C. Ocular findings in Jacobsen syndrome. J AAPOS 2004; 8: 141-145.

Lewanda AF, Morsey S, Reid CS, Jabs EW. Two craniosynostotic patients with 11q deletions, and review of 48 cases. Am J Med Genet 1995; 59: 193-198.

Palka G, Verrotti A, Peca S, Mosca L, Lombardo G, Verotti M et al. Ring chromosome 11. A case report and review of the literature. Ann Genet 1986; 29: 55-58.

Penny LA, Dell´Aquila M, Jones MC, Bergoffen J, Cunnniff C, Fryns JP et al. Clinical and molecular characterization of patients with distal 11q deletions. Am J Hum Genet 1995; 56: 676-683.

Schinzel A. Catalogue of unbalanced chromosome aberrations in man. 2nd edition. Walter de Greyter, Berlin, New York 2001.

Valduga M, Cannard VL, Philippe C, Romana S, Miton A, Droulle P et al. Prenatal diagnosis of mosaicism for 11q terminal deletion. Eur J Med Genet 2007; 50: 475-481.

Wenger SL, Grossfeld PD, Siu BL, Coad JE, Keller FG, Hummel M. Molecular characterization of an 11q interstitial deletion in a patient with the clinical features of Jacobsen syndrome. Am J Med Genet A 2006; 140: 704-708.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: jacobsen syndrome

Genetics Home Reference
www.ghr.nlm.nih.gov
Sökord: jacobsen syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Elisabeth Blennow, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-05-16
Version: 4.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.